Kontakt med föräldrar som har/ haft barn som utbytesstudent

Av Katrinl
15 juli 2012 15:17
Visningar: 7706
Hej,
Vi har en dotter som har siktet inställt på att åka som utbytesstudent till Usa. Hon har pratat (tjatat) om detta i 8 mån nu och lite är väl vi delaktiga i detta då vi tog med henne dit på semester förra sommaren.
Förutom den ekonomiska delen så handlar det ju mycket om den känslomässiga biten. Det finns tusen tankar och frågor. Dottern hittar mycket stöd och info på nätet tex genom bloggar. Jag som förälder har däremot svårt att hitta forum eller bloggar.
Är det någon som vill dela med sig av sina erfarenheter som förälder?

Tack!!
15 juli 2012 18:02
Hej! Vet inte om jag kan hjälpa dig i nuläget, men troligtvis ganska så snart då vår son reser som utbytesstudent till USA någon gång mellan den 27/7 och 11/9, dvs SNART...... Började också med en semesterresa för två år sedan och nu är det alltså dags. Siktet har varit inställt på detta sedan vi kom hem i juli 2010! Skick gärna ett meddelande om du vill veta mer om förberedelsedetaljer, för det är allt jag vet något om just nu. Vi funderar i nuläget på att ta emot en student under tiden som han är borta, så är det någon med erfarenheter kring det så hör gärna av er! Mvh FamFis
Av Babbo
15 juli 2012 18:25
Hej Katrini,
Jag har haft två barn som rest som utbytesstudent, i ett år, båda till Australien (på mitt förslag). Jag kan skriva massor och har massor av erfarenheter....

Mina barn reste med olika bolag. Vilket bolag men väljer är viktigast! Finns det en "back up" på plats t.ex om något händer. Är det ett vinstdrivande företag?
Den känslomässiga biten är jobbig för en mamma. Det går i perioder. Från det känslomässiga ögonblicket, vid avresan, till längtan efter att dom ska komma hem. Glädjen att få ta del av allt dom upplever och oron när inte allt fungerar.
Idag finns det så mycket mer möjlighet till kontakt via SMS, mail och Skype, än när mitt första barn gav sig iväg så jag tror att det blir lättare för dig :-)

Något att ta med i beräkningen är att barnet vill återvända och bo i landet ifråga....det hände mig. Så nu ses vi bara en gång per år :-(
Av Katrinl
15 juli 2012 22:12
Tack för svar!
Berätta gärna mer om hur det gick till när ni fattade beslutet, hur ni resonerade.

Babbo, förstår att du har mycket erfarenhet och du får gärna resonera lite kring för och nackdelar.

Att ens barn önskan att bosätta sig utomlands ökar nog om man reser mycket. Jag ar själv au-pair när jag var 18-19. Har alltid drömt om andra länder och att resa och försöker göra det med familjen. Tycker om att vara borta en månad eller så. Inte undra på att man får en dotter med drömmar om andra världar...;)
Av Annl
16 juli 2012 14:40
Intressant tråd!

Vilken organisation valde ni som har eller ska skicka iväg era ungdomar? EF? Rotary eller annat?

Stämmer det att man måste gå genom en organisation även om man har ordnat en "egen" familj som är villig att ta emot den svenska ungdomen och som även kan fixa en plats på en skola (både mamman och pappan arbetar på skolan).
16 juli 2012 15:21
Hej!
Vår son åkte som utbytesstudent när han just fyllt 15 år, till USA (han är idag 24 och just hemkommen från fem månader i Bangkok där han gjort praktik - en praktik han aldrig fått om han inte haft detta år i USA!). Han var ju relativt ung, så mycket av pappersarbetet fick jag ju hjälpa till med och det tog både kraft, tid och energi!
Det var en konstig känsla att lämna sitt barn på ARlanda (med flygbyten både i Amsterdam och NY, vilket dock var jobbigast för mej...). När han väl var där, hade vi fått info från organisationen (Aspect) att helst inte ha kontakt mer än en gång/månad, för att han inte skulle få hemlängtan. Detta var före min kunskap om msn, så det blev telefon som gällde första tiden.
Han stortrivdes och vi hörde på honom att han gjorde det, så det var skönt. Familjen tog honom med på mycket och han fick stort umgänge via den kyrka dom tillhörde, även om inte han själv är kyrklig det minsta. Visst oroade jag mej en hel del, speciellt när han var ute på saker... övning för mamma att inte överföra sin oro på sitt barn :)! Han flyttade fram sin hemresa och ville helst inte åka tillbaka, så han bokade en resa dit igen, innan han kommit hem - blev lättare att åka hem då liksom... Däremot var han aldrig, eller mycket sällan, med på de aktiviteter man ordnade för de utbytesstudenter som både i området. Dessa personer kände han inte och tyckte inte han hade något gemensamt med. ÄVen den kontaktperson som fanns var det ytterst lite kontakt med, det var egentligen bara INNAN han mailade henne någon gång. Det som är viktigt för en ungdom som vill iväg är nog att dom är sociala! Att aldrig säga nej till något (utom olagligheter förstås) är också något han levde efter - det är då man lär känna folk och får uppleva saker. Som förälder är det tufft ibland, men samtigt - har man råd att ge sitt barn detta, är det något dom har med sig för all framtid. Och blir det fel, går ju flygen i motsatt riktning också!
Av Babbo
16 juli 2012 15:53
Anni:
Våra barn reste med STS och AFS.
Alla bolagen har olika upplägg. STS och EF är vinstdrivande och det gör en stor skillnad. AFS bygger mycket på att "eldsjälar" för ungdomsutbyte jobbar ideellt och för att resa med Rotary måste man ta emot en utbytesstudent. Så titta runt ordentligt och jämför.

Vi var väldigt nöjda med AFS och mindre nöjda med STS....
16 juli 2012 19:22
Hej KatrinI
Vår dotter åkte direkt efter 9:an och hamnade i en toppen famlij i Minnesota. Hon längtade aldrig hem och vi hörde inte av henne speciellt mycket. Hon hade inte tid med oss ,att inte förglömma 6 timmars tidsskillnaden heller .Den magra kontakten var nog tyngre för mamma. Jobbigt blev det när hon fick hjärnskakning och man var så långt bort.
Började gymnasiet när hon kom hem och går nu ut gymnasiet nästa år.
Dottern tog reda på allt om utbytestudenten själv, vilken organisation osv. Viktigast för oss var att det var någonting hon ville och tog reda på och sedan berättade för oss. Det mesta handlar om barnens mognad och förväntningarna de har.
Av Katrinl
16 juli 2012 19:41
Hej igen
Kul att fler vill vara med i denna tråd.

Vår dotter är inne på att åka med Explorius. Hon har hört mycket gott om dem via andra utbytesstudenter. Hon är mycket målmedveten och jag har nu förstått att det är detta hon vill.

Vad modiga ni föräldrar är som har skickat iväg era barn. Jag håller också på att bli modig men det måste få ta lite tid att bli modig för min del.

Genom Explorius kan man ordna egen familj och får då en rabatt med 5000 kronor. Familjen får inte vara släktingar. Men har ingen aning om man kan fixa till ett eget år utan organisation. Någon annan kanske vet?

Vilken organisation åkte er dotter med Nilssonoviberg?
16 juli 2012 19:54
Vår dotter åkte med explorius.Hon var förra året och berättade om hur det var att vara utbytesstudent och svarade nog på en hel del frågor. Den som åker får inte glömma bort att de troligen kommer att behandlas som ett barn även om de är 18, har körkort och anses vuxna hemma. Familjerna som skall ta hand om barnen känner ju dem inte som vi förädrar gör.
Av Katrinl
16 juli 2012 20:08
Skönt att höra gott om Explorius.

Kanske bättre att familjen är överbeskyddande än tvärtom :) Även om det kan vara jobbigt för barnen. Vi har ett par vänner där pappan är amerikan och de som familj har bott i Texas i 13 år så dottern och har förstått på de tonårsbarnen när de flyttade till Sverige upplevde en otrolig frihetskänsla.

Är det någon som haft kontakt med familjen under året? Kanske skickat någon hälsning eller annan kontakt.
16 juli 2012 20:26
Dottern har varit över 2ggr (höstlovet som överraskning för alla utom mamman och pappan i familjen och sedan förra sommaren) och vi hade besök av en av hennes kompisar förra sommaren. Hon skypar med både familjen och kompisar. Familjen skall bjudas in till studenten, tror att det är liten chans att de har möjlighet att komma till Sverige. Paket skickades till förra julen.
Under tiden som hon befann sig i Minnesota hade vi liten kontakt med familjen. På slutet åkte vi dock över och hälsade på.
16 juli 2012 21:07
Jag vet också hur det känns snart. Sextonåriga sonen åker till USA om en vecka, och jag ska erkänna att jag tycker att det känns rätt jobbigt. Vi har varit ensamma, bara han och jag, i många år. Inga syskon, ingen delaktig pappa. Det kommer att bli tomt för mig, men samtidigt tror jag att det är jätteviktigt för honom. Det är hans chans att stå på egna ben och bryta sig loss från mamma!
Eftersom jag själv gjorde samma sak och än i dag - trettio år senare - har nära kontakt framför allt med mina gamla vänner, men även med familjen, skulle jag aldrig stoppa honom. Jag vet ju vilken fantastisk erfarenhet det är - och jag kan inte annat än råda alla, som har möjlighet, att åka på utbyte.
Som förälder får man helt enkelt bita ihop och inte tänka för mycket på sig själv, utan istället glädjas åt vad ens barn får vara med om.
16 juli 2012 21:46
Hej igen!
Vår son bestämde sig som sagt efter en semesterresa för två år sedan. Vi var där 4 veckor och sedan var han kvar i 2 v. hos amerikanska släktingar. Han dammsög marknaden på organisationer när han kom hem och vi får väl erkänna att det var han som bestämde sig för Explorius och presenterade det för oss. Han har ordnat och fixat med det mesta själv. Vi tycker att det känns seriöst och bra med dem. Vi har haft lite extra kontakt med dem nu när vi funderar på att ta emot en utbytesstudent medan han är borta och känner oss trygga med dem.
Sonen är en väldigt social och mogen kille, så på det planet är vi lugna. Som någon skrev har han också en positiv inställning och viljan att delta i så mycket som möjligt under sin vistelse. Han har vuxit med hela planeringen inför detta och jag är säker på att det blir en otrolig erfarenhet för honom att ta med sig i livet.
Det blir nog värre för mig som mamma tror jag....Tycker det är rätt jobbigt att han inte ska gå 2:an och 3:an med sina klasskompisar, att han har fått sluta med sin idrott där han tävlade på hög nivå, att han inte ska få vara med sina lillasystrar under ett helt år osv, osv..... men det är ju bara att bita ihop. Det finns ju smidiga sätt att hålla kontakten på, även om det rekommenderas att man inte hörs allt för ofta pga risken för hemlängtan.

Jag kommer att följa denna tråd med spänning! Lägger till info när jag vet mer om hur det blir för oss!
Någon som har erfarenhet av att ta emot utbytesstudent?/FamFis
Av Babbo
16 juli 2012 22:24 (redigerad)
Jag förstår inte varför man inte ska ha kontakt.......
Dock ska man som förälder "sila" uppgifter om problem, små konflikter, hemlängtan m.m. som uppstår. Lyssna men inte göra inte en stor sak av det! Hemlängtan uppkommer ofta efter att den första "smekmånaden" är över (när allt inte längre är roligt och nytt)
Naturligvis SMS:ar man inte fem ggr om dagen......men inget förbud mot kontakt.
Öppenhet är det bästa!
16 juli 2012 22:49
Det där med att inte ha kontakt för ofta är vad de (Explorius) av sin erfarenhet rekommenderar, dels för att hemlängtan inte ska bli för stor och dels för att de ska kunna "leva sitt amerikanska liv fullt ut"
Vi kommer att med glädje följa sonens blogg och på så sätt "vara med honom" och hålla oss uppdaterade. I vårt läge tror jag kanske mest det är vi här hemma som har behovet av att prata via Skype....och det blir väl till att bita ihop! Han kommer nog ha fullt upp med annat. Han är redo att "klippa navelsträngen", värre med mamman här... Men OM det skulle vara så att behovet av att prata av ngn anledning uppkommer är det ju guld värt att Skype finns!
Av Babbo
17 juli 2012 06:37
Vad jag förstår så har Explorius kontakt med andra organisationer i USA som förmedlar placeringarna....man har altså inte hand om hela biten! Man köper den biten.
Explorius är ett företag som snabbt dykt upp på marknaden. Troligtvis genom tuff marknadsföring? Googla dom noga och kolla med ARN om dom har några anmälningar på sig.

Ni som funderar - titta på AFS! Dom är nte så stora i Sverige men störst och först i världen med utbyten. Har funnits i 60 år i Sverige. AFS har ett brett kontaktnät av frivilliga. Alla elever har en "fadderfamilj" som man kan gå till vid problem - stora som små. Man är seriöst intresserade av själva utbytet och inte att tjäna pengar.
17 juli 2012 08:38
Hur det i verkligheten blir är alltid nervöst. Vinstdrivande företag eller inte... Det är väl därför det är extra svårt för oss mammor och pappor....
Ja, Exploruis förmedlar via en annan organisation i USA, bra eller dåligt - vet inte ännu- men vi tycker i alla fall att det känns seriöst och tryggt och vi har inget att klaga på så här långt. Det finns säkert fördelar och nackdelar med alla organisationer. Att det är ett vinstdrivande företag behöver ju inte vara det samma som att det är kass. Eller? Känns som om just denna tråd hör hemma på det forum som efterlystes i första inlägget...
Har inte heller hittat ett sådant.
Vårt son kommer i alla fall att åka med Explorius om några veckor och ev kommer vi ta emot en student via dem. Kommer att dela med mig av (förhoppningsvis) positiva och även negativa erfarenheter för den som vill! Mvh FamFis
Av Babbo
17 juli 2012 09:54
Vi kände väl att så snart slutbetalningen var gjord så var man inte lika intresserade från företagets sida längre....Om allt rullar på så är det ju bra, men det är när problem uppstår, som man märker vilken inriktning företaget har. Det är min erfarenhet.

Hoppas det går bra för din son! Han verkar ju motiverad. Men har han inget fast avresedatum?
17 juli 2012 16:18
Ja, det är väl egentligen först när det strular man märker vad de går för, oavsett vinstdrivande organisation eller inte...... Vi tror och hoppas att vi kan dela med oss av mestadels positiva erfarenheter här framöver!
Nej, inget fast avresedatum så vi väntar med spänning!!! /FamFis
Av Babbo
17 juli 2012 23:27
Citerat från famfis:
Ja, det är väl egentligen först när det strular man märker vad de går för, oavsett vinstdrivande organisation eller inte...... Vi tror och hoppas att vi kan dela med oss av mestadels positiva erfarenheter här framöver!
Nej, inget fast avresedatum så vi väntar med spänning!!! /FamFis
Har ni inget avresedatum och det är så nära avresa.......?
Enligt Konsumetverket gäller följande:
-"Du ska veta vilken värdfamilj du ska bo hos senast två veckor före du reser. Annars har du rätt att säga upp avtalet och få tillbaka allt du har betalat."

Detta gäller ju besked om värdfamiljen. Kanske därför dom inte utger ett avresedatum. För att komma runt denna paragraf.

Avresedatum fick vi besked om flera månader i förväg! Tror det var ett halvår.
Av Annl
18 juli 2012 16:01
En av medarbetarna på min arbetsplats skickade iväg sin dotter förra sommaren till USA med Rotary och inte heller de hade något fast avresedatum bestämt förrän några dagar före att det var dags att resa.
Citerat från babbo:
Citerat från famfis:
Ja, det är väl egentligen först när det strular man märker vad de går för, oavsett vinstdrivande organisation eller inte...... Vi tror och hoppas att vi kan dela med oss av mestadels positiva erfarenheter här framöver!
Nej, inget fast avresedatum så vi väntar med spänning!!! /FamFis
Har ni inget avresedatum och det är så nära avresa.......?
Enligt Konsumetverket gäller följande:
-"Du ska veta vilken värdfamilj du ska bo hos senast två veckor före du reser. Annars har du rätt att säga upp avtalet och få tillbaka allt du har betalat."

Detta gäller ju besked om värdfamiljen. Kanske därför dom inte utger ett avresedatum. För att komma runt denna paragraf.

Avresedatum fick vi besked om flera månader i förväg! Tror det var ett halvår.
Av Annl
18 juli 2012 16:07
Det ligger mycket i det som många av er skriver att det säkert är störst problem för föräldrarna när ens barn ska iväg som utbytesstudent under ett år.

För vår del är vår dotter just nu i USA under en månad för att besöka sin amerikanska kompis. Vi har skickat långa mail för att berätta hur vi har det och att vi saknar henne men hon är mest upptagen med att upptäcka och leva amerikanskt liv.

Någon skrev att man kunde åka iväg som utbytesstudent efter nian redan. Är detta att rekommendera? Jag har annars hört att de flesta åker mellan ettan och tvåan i gymnasiet och att några åker mellan tvåan och trean. Vad är bäst?
Av Katrinl
19 juli 2012 09:33
När det är bäst att åka..

Ja det är säkert så att det är individuellt. För vår del blir det i så fall mellan tvåan och trean. Det känns bra för mig. Direkt efter nian hade jag i alla fall inte varit tillräckligt mogen ;)

Någon mer som har erfarenhet av väntan på att få veta om sin värdfamilj eller hur just den biten har funkat?
Av Tilly80
29 aug. 2012 14:38
Jag åkte som utbytesstudent med EF direkt efter nian, och visst va föräldrarna oroliga. Det här va 96 och innan ens datorer var fullt så vanligt. Där hade de delat upp USA i 6 st områden och man fick välja vart man ville hamna. Så med lite oroliga föräldrar valdes den del där Minnesota fanns med. För där hade vi ju iaf släkt som skulle finnas lite närmare till hands ifall det skulle behövas.

Resultatet blev att jag hamnade i Nebraska, i ett litet sammhälle mitt bland en massa fält och åkrar. Visst hände det att jag längtade hem ibland, så julen spenderades med släkten i Minnesota. Men på det stora hela så hade jag en fantastisk upplevelse. Jag har väl aldrig varit rädd för att ta för mig, men på den tiden va jag ändå lite blyg. Det där året hjälpte mig att bli mer social, men visst hjälpte det att man hamnade i en liten håla där alla kände alla med.

Tyvärr har jag aldrig varit någon brevskrivare så jag tappade kontakten med de flesta. Men nu finns ju Facebook, skype och en massa annat på nätet som hjälper till att hålla kontakten. Så nu har jag återupptagit kontakten med många gamla vänner, och träffade en del av dem när jag hälsade på min värdsyster för 4 år sedan.

Det är en upplevelse för livet, och visst kan det vara en del mindre trevliga upplevelser för somliga. Några vänner hade lite otur, men för de flesta så löste det sig bra iaf. Och ingen råkade riktigt illa ut. Det är så olika hur mogen man är och när det är lämpligt att åka. För min del så kanske det hade varit bra att få mogna lite till i vissa avseenden, men på det stora hela så klarade jag mig riktigt bra. Det gäller att lita på sina barn att man har lärt dem det de behöver för att klara av att göra misstag och bli vuxna. Och våga tro på att allt går bra. Hoppas att era barn som skall iväg får uppleva iaf en bråkdel av kul saker som jag själv fick göra. Och räkäna med att de har hunnit förändrats en del när de kommer hem.
6 sep. 2012 18:33
Hej alla som läser denna tråd! Här kommer en liten uppdatering:
Nu är han så iväg, vår son!!! Det blev en långdragen väntan med framskjutet placeringsdatum (pga nya bestämmelser från de amerikanska myndigheterna) och viss frustration. Trots det så känner vi att Explorius hittills skött sig bra. Explorius använder sig av olika organisationer i USA för sina placeringar, men för oss här hemma tror jag inte det betytt så mycket.
Natten mellan förra torsdagen och fredagen fick vi nys om att han fått familj. Detta bekräftades av Explorius i fredags morse. Då fick han också besked om att han skulle åka som nu i förrgår. Under helgen föll bitarna på plats, han fick kontakt med sin värdfamilj och väskorna kunde packas. Tvära kast kan man säga! Hur det skiljer sig från andra organisationer vet jag inte, men Explorius har placeringsgaranti och det kändes tryggt när det visade sig att värdfamiljer inte växte på träd.
För tillfället befinner sig sonen i NYC på Soft Landing Camp och ska i morgon vidare till sin familj för att börja skolan på måndag. Mer erfarenheter av detta har jag inte i nuläget. Kan tilläggas att det var så mycket jobbigare att skicka iväg honom än jag kunde ana. Men som tidigare sagts; det är ju ett "mammabekymmer"
Skulle ju aldrig i livet vilja hindra honom från att leva sin dröm!!!

Om intresse finns så uppdaterar jag här lite längre fram.

Ha det bra alla! Nu får jag ju börja planera för resan då vi ska "hämta hem" honom!!!!
4 feb. 2013 12:14
Hej,
Jag ser ju att denna tråd är lite äldre men kanske någon (liksom jag) ramlar på den av en slump. Vi har en dotter som just nu är utbytesstudent i Kanada och hon trivs toppenbra.

Vi valde, efter noggranna efterforskningar, STS som organisation och vi är väldigt nöjda. De har hela tiden hållit kontakt med oss både via mail och telefon och ringer vi dit så vet de direkt vem man är då man presenterar sig.

Hon är glad över att hon valde Kanada före USA (där hon varit på semester i tre veckor ett annat år) och hon får vara med om många roliga saker. Hon bor i en väldigt aktiv familj och de hittar på grejer mest hela tiden.

Hon hade lite hemlängtan efter tre veckor, sen har det varit lugnt på den fronten och vi har inte jättemycket kontakt (någon gång per vecka via fb eller Skype).

Jag tror att det är jobbigast för oss föräldrar, dottern har inte alls samma behov av kontakt med oss som vi har av att höra ifrån henne. Jag saknade också föräldrainformation innan hennes avresa, jag föreslog ett utbytesforum att öppna en föräldraavdelning, men de nappade inte på idén (eller de hade en omröstning och min idé förlorade).

Nu är dottern inne på sin andra halva av utbytesåret och i juni åker vi över för att "ta med" henne hem :)
Av Frebac
24 nov. 2019 13:11
Någon som har uppdaterad information rörande Rotary, EF, Explorius, STS eller andra för utbytesår i USA?:-)