Ivans blogg

Jovisst! Utan tvekan.

Costa Rica var väl ännu inte så i ropet då 1996 som nu. Är säkert enklare nu att ta sig runt. Finns ju också arrangerade rundresor.
Då gjorde vi landet från söder till norr och från kust till kust. Drygt tre veckor är nog det minsta som behövs om man skall göra en liknade typ av resa. Att kunna något spanska är också nästan nödvändigt utanför de större orterna.
Det fantastiska med Costa Rica är framför allt naturen. Här finns ALLT!
Verksamma vulkaner, en vild Karibkust och en lugnare Pacificokust med playas. Där emellan högplatåer med högre bergskedjor delade av djupare dalar. Ett mångfaldigt växt och djurliv.
Floder lämpade för River Raftning och beachar för surfing. Också bra dykområden.
Landet styrs av en president. En fick Nobels fredspris 1987 när han förde fredsförhandlingar i Centralamerika och själv avskaffade militären hemma.
Politiker för inte sitta längre än sex år. Sedan får de pröva på verkliga livet igen.

Alla Ticos, deras eget namn på dem själva var alltid väldigt hjälpsamma och uppskattade att man hälsade på i deras land.

Varför återkomma?

Costa Rica har flest National Parker. Både om man räknar till arealen i procent av landets totala areal.
Men också i totala antalet jämfört med andra länder.
Nu vet jag var guldkornen finns. Bättre då att koncentrera sig på tre - fyra platser och stanna längre på varje.

Maten då?
Utefter kusterna mycket fisk och skaldjur.
Inne i landet varierat med mycket bönor.
Nationalrätten heter El Casado. Består av ris och bönor med antingen fisk, kyckling eller kött. (Jämför samma som också heter Couscous). Stekta ägg, grönsaker ( picadillo) och sallad. Allt på ett stort fat.
Serveras alltid till lunch på alla restauranger. Blir för dem som inte hinner hem för att äta hemma.
Också en typisk Tico humor. Anspelar på att en gift man inte får någon annan mat sedan han blivit fångad och gift. Casado betyder också Gift Man.

Sitter just nu, 27 febr. 2010, och jobbar med ett resealbum om Costa Rica.
Samtidigt är CNN Live på med direktsända videos via Facebook och Twitter från Santiago de Chile.
Jordbävningen (eller Maremoto som den kallas i havet) som inträffade 11 mil utanför Chiles kust 8:45 i morse hade styrka 8,8. 1000 gånger kraftigare än den på Haiti. Den kommer att de upphov till en kraftig Tsunami som just nu kommer in mot Concepción. Tveksamt om man hinner evakuera. Förbindelserna är brutna dit så inga rapporter finns ännu
Om ca 2 timmar kommer Tsunamin att nå Costa Ricas kust.
Har många vänner i Santiago och nere vid kusten i Viña del Mar och Algarobo.
Detta är sommarsäsongens sista helg i Chile så många lediga är fortfarande nere vid kusten.
Av videoklippen från Santiago syns nedfallna byggnadsdelar. Det börjar ljusna nu i Santiago så tydligare bilder kommer nog snart. El och teleledningar brutna.
Väntar med att försöka få kontakt med vännerna. De har nog annat att tänka på.

Gör upp med en fiskare i hamnen Pigadia. Han tar dig ut till en egen liten strand. Du njuter av sand, sol och salt vatten. Efter några timmar kommer han tillbaka med nyfångade fiskar. Lägger en rutig duk på en ilandfluten lastpall under några Pinjeträd. Du startar med greksallad, Fetaost och kylda Retsinan som han tagit med. Under tiden grillar han fiskarna. Bara råvarorna rakt av med Tzidi ke ladi. Inga konstlade tillbehör. Världens bästa restaurang säger Yorgos, fiskaren. Jag håller med till 120%.
Kulinarisk katastrof säger de som inte förstått!
Y zoi ine tora! Η ζωή είναι τώρα. Livet är nu!

På 80-talet var Karpathos en väl känd ö, åtminstone för oss båtluffare.
De stora skogsbränderna gjorde sedan att ön tappade i intresse.
1993 ville jag återkomma för att se vad som hänt. Bränderna hade gjort den dramatiska naturen ännu mer dramatisk. De dåliga vägarna hade inte blivit bättre. Vanligtvis går vägarna längs med kusten utefter bergssidorna. De är då uthuggna ur berget, brant uppåt på ena sidan. Lika brant neråt på kustsidan.
Mötesplatser är det ont om. En av sevärdheterna är den unika byn Olympos. Ett levande museum. Kvinnorna går i traditionella dräkter och talar sinsemellan en gammal dialekt. Enklaste sättet för turister att ta sig dit är med utflyktsbåt från huvudstaden Pigadia, heter ibland också Karpathos till Diafani. Därifrån går sedan bussar upp till Olympos. Råkar man möta en av dem blir det problem. Bäst att veta då var backväxeln ligger.
Det finns också vägar inne på ön. De följer då oftast bergskammarna. Lika brant ner på båda sidor av vägen. 4W var då nästan nödvändigt.

Då 1993 kom jag med Ventouris Sea Lines Sifnos Express från Symi via Rhodos. Bara ett kort touch-and-go i Rhodos hamn. Sedan under natten ner mot Karpathos. Första stoppet just i Diafani. Färjan gick inte in till kaj utan de som skulle av hämtades med tender. Sedan sista biten fram till Pigadia. Kom tidigt just i gryningen. Inga rumsraggare på plats och turistbyrån fortfarande stängd. När den öppnade, några samtal och sedan blev vi hämtade med bil. Körda inåt ön till en liten plats med några få hus. Är jag på en ö är minikravet sea view. Alltså tillbaka till Pigadia. Strosade runt utefter hamnpromenaden med ryggsäckarna kvar hos turistbyrån. Hittade ett Aparments Hotel som fått återbud och hade två rum lediga högst upp på 4:e våningen.
Det ena ett penthouse.med både balkong och en stor takterrass. Försöker alltid hitta rum med litet pentry och balkong mot havet. Att gå ut och köpa färskt bröd på morgonen och sedan äta frukost hemma är en bra början på dagen. Kylskåp också ett måste för de kylda dryckerna ( = ouzo och retsina).
Det blev sedan både bil- och båtresor runt hela Karpathos under den tiden vi stannade där innan det blev Olympic Air till Aten. Har några guldkorn som jag gärna skulle kunna tänka mig att återkomma till en annan gång.