Ivans blogg

kallade John Steinbeck den för i sin bok Grapes of Wrath.

I verkligheten heter den

Om tolv timmar, söndag 2:a, är det "Go to gate". Hoppas jag.
Internetincheckade idag och såg att jag fått de utlovade seatarna.
Det har strejkmullrats på SAS i vanlig ordning. Denna gång mekaniker och lastare. Inga varsel ännu lagda.
Senast var det till Dublin i juni. Köpte då också tickets med Ryanair.
SAS kom igång precis. Så nu har jag biljetter till Dublin med Ryanair tillgodo. Men tid finns nog inte för mig nu.

Så i morgon em (lokal tid) står jag på O´Hara Int´l. Chicago efter en direktflight från ARN på 9h.
Letar efter min biluthyrare Alamo. Med väl funnen bil är det sedan bara 18 miles in till Chicago Hilton på Michigan Ave.
Att jag valt det hotellet beror på adressen, Michigan Ave.
Nästa morgon behöver jag "bara" köra 5 block upp till Adams St. I det hörnet startar enl. gammal hävd Route 66.
Då är det bara att ställa växelväljaren i läge D.
Sedan blir det nästan rakt söderut för att andra dagen kanske vara framme i St. Louis. En tur med hjulångare på Mississippi är inte helt fel. Och MUSIK förstås!

Sedan blir det österut hela tiden genom åtta stater.
Amarillo i Texas och andra mindre platser med autentisk känsla av hur Route 66 då var "Mother Road of America.
Blir nog ganska varmt genom Arizona och New Mexico. AC i bil och på hotell är ett krav.
Har kollat temp idag. Minst 100°F.
Där väntar Santa Fee med indiansk marknad och Pueblo-arkitektur.

Två avstickare från 66:an får det nog bli. Till Las Vegas i Nevada för att fylla på reskassan och från Flagstaff till Grand Canyon. Svalare där uppe på 2.300 meters höjd.
Nicklas - tänk vilken härlig klippa för en skärmflygare segla ner ifrån!

Sedan bara 45 svenska mil kvar till Los Angeles.
Route 66 blir till Santa Monica Boulevard, som sträcker sig genom Hollywood och Beverly Hills, innan den plötsligt slutar vis Santa Monica Boardwalk och man är framme vid Stilla havets kust.
Hela sträckan är 2530 M eller 4070 km med avstickarna.
Räknar med minst två veckor. Då finns tid för andra avstickare och spontanstopp.

Stannar nog en vecka i L.A. Har vänner att hälsa på.
Tyvärr åt olika håll. 1½ h på Freeway can duoble or triple driving time during rush hour!
(Varför heter det rush hour när trafiken står still?).
Tränar nu med Gant Baseball keps på huvudet. Se bild.
Cowboyboots får bli köpta på plats för att lättare smälta in bland bikers och truckers efter vägen.

Efter L.A. United Airlines till New York. Blir nog en vecka där också innan jag är hemma igen sept/okt.

Får återkomma med blogg för att visa vad som ev. kunde ha stämt med planeringen.
Gillar att improvisera. Blir mer spännande då!

"I must apologize" sa vår irländske vän när det fortfarande var strålande sol andra dagen i Dublin.
Då blev det mycket promenader i sta´n.
Tourist trapområdet runt Temple Bar.
Mer att se på södra sidan av Liffey River var alla vackra dörrar.
En var lite speciell. Den var den enda dubbeldörren, därför att genom den skulle Prince Edward, sedemera den abdikerande King Edward VIII passera.
Ett besök på Trinity College är ett måste med en titt på de vackra bilderna i den handskrivna "Book of Kells" från 8oo-talet. Munkarna hade gott om tid.
Här i Roslagen skulle jag gärna vilja få tag på de munkar som införde Kirchkålen hit för att göra soppa på.
De skulle få krypa på alla fyra och käka upp den!
Jag fick trösta mig med ett besök på Celtic Whiskey Shop.
Över till norra sidan av Liffey och O´Connel Street med Posthuset som fortfarande hade kulhål kvar i väggarna efter Påskupproret 1916 då Irland först försökte frigöra sig från England.
Från fönstret i vårt rum på Barry´s Hotel hade en av upprorsledarna skjutit mot de engelska soldaterna.
Frigörelsen kom först 1921 då Irland blev en självständig republik.
Från affärsgatan Henry´s St. kunde man se Milleniumspiran ute på O`Connell. Folkligt kallad "The Rod to God."
Sveriges nationaldag 6 juni firades tillsammans med Irlands två nationalsymboler.
Guinness och Umbrella.
Vad vore Dublin utan besök på en Pub med Folklore music och Traditionell dance.
Ireland har iaf ett gemensamt med svensk sommar år 2007. Vädret.

En dag sa Sofie 3 år när det blev en liten öppning i den blygråa himlen:
"Titta ett blått moln!"
Sommarvädret har passat för många bra böcker.
En var L´éducation d´une fée av den moderne franske författaren Didier van Cauwelaert.
Han beskriver bla hur man kan lära fåglar att känna igen bilder och reagera på dem.
En kråka och en duva fick se bilder av ätbar mat som passade dem.
När de pickade på en bild blev de belönade med mat.
Sedan la man in bilder av oätbar mat.
Duvan pickade glatt vidare, men kråkan avstod.
Kråkan pickade på en gul banan men inte på en grön.

Vad lär man sig av detta?
Jo kråkan är intelligentare än ICA- och COOP-föreståndare som försöker kränga gröna bananer.

En tidig vårvecka blev det SAS till Nice. En del av mina points i Star Alliance höll på att gå ut.
Annars hade nog Sterling varit billigast. Fly Me fanns när vi bokade men blev ju senare Surprise Me.
Hyrbil fanns att hämta på Aéroporte Nice Côte d´Azur.
En Fiat Panda. Som tur var den inte mycket längre än den var bred. Var ändå trångt ibland. Inte i - runtom!
Ingen GPS, men hela vägen var printat från Via Michelin, varenda roundabout fanns med.
Borde varit enkelt. Men överallt pågick vägarbeten inför high season. Bara Détour.
De knappt två milen till Antibes tog tre timmar.
Ett antal svenska piloter köpte en villa i Antibes för många år sedan. Den heter Villa Asmodée. Hade tillhört gamla filmstjärnen Lilian Harvey. Den stora villan blev omgjord till ett antal studios.
Några av ägarna ställer nu upp som Patron och tar väl hand gäster, som man kan bli om man har tur.
Hela kuststräckan, från Menton via Monaco, Nice, Antibes, Juan-les-Pins, Cannes fram till St-Tropez kan nog anses som Medelhavets dyraste. Speciellt om man är van vid kostnadsläget i Grekland, Turkiet och Kroatien.
Men detta är ju ingen hemlighet. Inte heller att många krogar har minst 2 gafflar i Guide Michelin för att inte tala om de med ** i Guide Rouge.
Men å andra sidan kan man vända på uttrycket och säga: Kostar det så smakar det (fantastiskt bra)!
Man kan också fjärma sig från kusten och ta sig upp till de små bergsbyarna. Ofta specialiserade på någon typ av konsthantverk. Finns intresset kan man på mindre än 10 mils avstånd ta sig upp till öppna skidbackar. Liftarna igång och skidor går att hyra.
Ännu var det dock för tidigt att kombinera detta med ett dopp vid plagen nedanför Promenade des Anglais i Nice.
Lugnare på de mindre vägarna inåt landet än i Nice och Cannes. Där flyger inte Kamikazepiloterna - de kör bil!
Det underlättar att själv köra där om man tror på sin egen odödlighet.
Om inte skall man nog ha donationskortet om halsen.

Froggies ansåg att det fortfarande var vinter, så jag fick inget tillfälle att se min favoritsport.
Fast den är ju å andra sidan häftigast att titta på vid beacherna i Brazil. Beachvolleyball — ladies!
Även utan skidåkning blev det i alla fall en SKI-holidays (Spending the Kids Inheritance).
Vem vill vara rikast på kyrkogården?
Världen är som en bok. Den som inte reser läser bara första sidan.
Att resa är ju dessutom det roligaste man kan göra med kläder på.

Allt sedan jag kom hem från förförra långresan har en fråga legat olöst.
Nu hoppas jag kunna få hjälp av Reseguidens medlemmars begåvade råd.
Mitt problem var att inom ramen 20 kg minus väskans egen vikt få med rätt utrustning för alla behov.
Startade vid årsskiftet från ett Sverige där kvicksilvret låg huttrande i botten av termometern.
Landade ett dygn senare, via Paris och Sao Paulo i Buenos Aires. Där var det shortsväder, 27°C. Efter några dagar flyg ner till Ushuaia, världens sydligaste stad med runt 10 grader. Över Drake Passage ((80 landmil, 35 h). Roaring forties, furios fifties och screaming sixties håll löftet. Storm och 9 m höga vågor.
Middagarna ombord krävde annat än nedsölad T-shirt.
Framme i Antarktis Landstigningar från Zodiaks (stänkte bra) med besök på forskningsstationer, säl- och pingvinkolonier ("skit"-hala!). Nollgradigt trots sommar där.
Efter ca. en vecka runt i Antarktis tillbaka till Kap Horn och upp utefter Chiles kust med strandhugg vid glaciärer, vulkaner och nationalparker. Sol ibland, regn ibland.
Flyg sista 100 milen upp till Santiago som mötte med 35°C utanför La Moneda. Svalare i Central Valley och framför allt nere vid kusten runt Viña del Mar. Svalt också uppe i La Cordillera (Anderna). Glaciären La Paloma. En tidigare planerad middag i Santiago krävde både kostym och slips.
Jag vet att jag kan ta med mer vikt i Business eller betala för övervikt.
Budgeten hade dock ingen kolumn för detta.
Målet är ändå att klara packningen inom ramen.

Kina är lättare. Ta med handbagage. Köp allt annat på plats!

Ser fram emot alla fantastiska förslag.

Inte utanför dörren denna helg. Fått fyrkantiga ögon - vid datorn hela tiden. Förstår varför frans- männen/kvinnorna kallar PC-n för ordinateur!
Kanske inte så stor förlust. Det har snöat på Casa Logla uppe i Roslagen. Snöskottning har minimalt underhållningsvärde.

Två bollar har nu i alla fall hamnat på plats.
Den första, en vecka i Antibes, slutet av mars med flyg till Nice. Skulle utnyttja mina points på Star Alliance för SAS till Nice.
Finns ju bara några seatar på varje flight för bonuspoints.
Det gällde att leta avgångar tills man hittade någon med platser.
Det skulle ju också stämma med prel. bokade boendet.
Äntligen en flight och snabbt tryck på "boka".
Mina points räckte bara till en. Hustrun skulle med. Alltså snabbt inloggning på SAS igen och koll om det fanns en plats till på samma flight. ICKE! Tillbaka, avboka min och hitta ny.
Så här höll det på ett antal gånger tills vi kom på samma flight.
Skall gå in och boka seatarna 22 timmar innan så vi hamnar bredvid varandra. Bil på aeroporten lättare. Har ju lärt mig skillnaden mellan självriskeliminering och självriskreducering. Reducering kan ju i sämsta fall bara betyda att du har returportot betalt när du skriver och framför synpunkter på hyrfirmans alla extra tillägg!
Boendet lätt. Ett antal piloter som ibland hade tvingad övernattning i Nice blev trötta på hotellivet. Slog sig ihop och köpte en villa i Antibes. Den hade tidigare tillhört skådisen Lilian Harvey. De gjorde om den till ett antal studios. Några av de gamla i gänget finns kvar och förmedlar outnyttjade studios.
Nice, Cannes och Monaco har fått höjd beredskapsvarning.
Red Alert!

Andra bollen. Numer firar vi sedan flera år alltid vår nationadag 6 juni i någon europeisk huvudstad.
Då är det ju tillåtet att vifta med svensk flagga utan att bli kallad rasist.
I ärlighetens namn är det samtidigt en gemensam högtidsdag.

Otroligt, SAS hade kvar några av sina annonserade 650 kronors biljetter till Dublin. Returen blev förstås något dyrare.
Längtar tillbaka till denna sköna stad.
Dock tveksamt om längtan är lika stor till deras vana att blanda champagne med sitt mörka öl.
Pubarnas folkmusik och River Dance kompenserar dock.
Detta till skillnad från folkmusiker som hyrs in till andra restauranger (nämner inte vilka eller land) för att få gäster som dröjer sig kvar att lämna stället.

Men, det finns ju alltid ett MEN.
Den tredje bollen hoppar fortfarande runt.
Upplägget är: Chicago - Route 66 - Los Angeles - New York.

Flyg: ARN - ORD och LAX - EWR/JFK - stop 4 dagar - ARN. Kräver kombinationsbiljetter.
Eller en ToR ARN - New York med inrikes till Chicago och en dito Los Angeles - New York.
Inte helt lätt att hitta så det går att jämföra priser.
Tack Reseguiden, ni har i alla fall underlättat.
I Chicago börjar klassiska Route 66 i hörnet av Michigan Av. och Adams Av.
Sedan 2530 miles (4070 km) till Los Angeles. Övergår där i Santa Monica Boulevard som sträcker sig genom Hollywood och Beverly Hills innan den slutar vid Monica Boardwalk vid kusten. Man är framme!
Boende utefter Route 66 bör inte vara något problem. Det är ju off season. Checkar in efter hand. Räknar med ca.12 nätter.
Lärt mig på andra rundresor t.ex. Costa Rica och México; kolla där du bott vad de rekommendear till nästa stopp.
Har vänner i L.A. De har erbjudit boende men bokar något själv. Vill ju även kunna vara lite självständig. Inte bara social.
Efter 4-5 dagar i L.A. till New York. Stannar där 5 dagar. Har fått flera bra tips om boende från medlemmar på Forum. Tack alla!
Kollar boende på Manhattan, Midtown. Dyrare men tjänar tid på kortare transportsträckor. Letar efter 2*, inte Hostel eller YMCA. Vill kunna duscha och kommer inte att sakna bed bugs!

Räknar sedan med att kunna förlänga hösten med traditionell island hopping bland greköarna. Men det är ingen boll i luften.
Behöver ju aldrig planeras i förväg.
Qué será, será, som Hitchcock trodde att de säger i Spanien.

Vänner börjar fråga om jag har svart bälte i resor.

Grekerna vet. Y zoi ine tora — livet är nu!

Släntrade iväg utefter stranden medan hustrun med bok blev kvar på bastmattan. En bit bort stod några enkla massagebäddar uppställda. Några ögonfängnande indonesiskor såg ut att höra till.
Med hjälp av pekfingerspråket lyckades jag boka en tid. Peka på massagebänken, peka på mig själv, peka på armbandsklockan och sätta upp ett finger (fina fingret) i luften. Peka på klockan igen och siffran 1.
Tillbaka efter stranden. "Jag har bokat en massagetid"
- "Så bra då" -
Jag brukade passa på att få lite massage där sånt erbjuds.
I god tid före klockan ett gick jag tillbaka till platsen med massagebänkarna.
Tänkte precis lägga mig på en av dem. Men då: No! - No! - No!
Det blev en väldig aktivitet. Några ropade, andra vinkade. Alla ut mot stigen.
Där kom en liten, liten häst dragande på en ännu mindre enaxlad kärra.
Man visade att jag skulle kliva upp på kärran. Tog först en fot, sedan nästa bakifrån upp på kärran. Då lyfte hästen där framme upp från marken. Några som stod nära slängde sig om halsen på hästen för att dra ner den. Jag kravlade mig länge in på kärran och när jag kommit fram förbi hjulaxeln dalade hästen ner.
Sedan bar det iväg. Inte efter stranden utan inåt ön. Det är ju bra att man aldrig kan komma längre in på en ö än halvvägs. Sedan är man ju på väg ut igen.
Så småningom kom vi fram till en liten uthuggning där det låg några hyddor.
Som brukligt slutade väggarna 1½ meter över marken. De når inte upp till taket. Lämnar en halvmeter bred öppning. Ger ju en hyfsad ventilation.
På en av dem stod det MASSAGE och AWLI PIJIT.
Ut kom en liten senig och knastertorr gubbe:
- "Welcome to Traditional Massage!"-
Jag fick lägga mig på magen på en lindrigt ren bastmatta. Nu började gubben sin barfota promenad upp och ner utefter ryggen, efter det att han först hällt ut en rejäl skvätt palmolja över mig. Jag bad en bön att han skulle halka, ramla ner, bryta nacken och dö. Men icke. Nu fortsatte istället moment 2.
Sittande på mig bröt han upp armar och ben, en i taget till aldrig tidigare skådade vinklar. Det var ingen navelbeskådande lotusställning. Tvärt om. En avancerad yogautövare skulle ha blivit grön av avund. Så småningom tog i alla fall behandlingen slut. När jag vände mig om såg jag alla byns ungar hängande som druvklasar på väggarna kikande över kanten. HD-TV, släng dig i väggen. Detta var reality.
Nu kallades hästen fram. Den här gången klev jag upp framifrån. Hästen knäade.
När jag återkom till hustrun frågade hon: "Hur var det?"
- "Jodå" -
Övriga kommentarer överflödiga.

Hemma igen från södra Kroatien (Dalmatien) som bjöd på den härliga ön Brac. Man tillhör ju släktet Homo Insularis.
Där väntade ett bokat tvåvånings stenhus, 71 trappsteg upp från hamnpromenaden i den lilla fiskebyn Povlja, 380 inv.
Orten saknade dykcentra så det blev mycket snorkling istället i det fantastiskt klara vattnet. Sikt ibland 40 m. Öns stolthet är stranden Zlatni Rat (Gyllene Hornet) utanför Bol. To crowded!
Det blev istället att ta hyrbilen på bilfärjan över till fastlandet och Split. Målet var Krka som är en nationalpark där floden med samma namn forsar igenom. Många spektakulära vattenfall fick ta upp utrymme på minneskortet.
På återvägen blev det ett längre uppehåll i den vackar gamla staden Trogir som delvis ligger på öar. Uppskattas alltid av Nesofilen. Låter snuskigt men betyder bara öälskare.
185 bilder blev i en första genomgång reducerade till 142 varav 17 st nu utlagda här.
Bilder som visar verkligheten, utan hjälp av vare sig Photoshop eller färgfilter.
Till detta två rullar med undervattenskameran som först måste scannas in.
Hjälpsamma, generösa och trevliga dalmatier (inte de prickiga). Det enda som möjligen kunde ta guldet ur mun från morgonstund var något enstaka undantag med kvarglömd öststatsmentalitet. Hade väl fått 3 citroner och en halv liter ättika till frukost.
Maten, skaldjur och molusker framför allt var super på alla Povljas fyra tavernor.
Lämnar med saknad Dalmatien med orden Hvala hjepo! Tack så mycket!
Så blev det ytterligare en SKI-holidays (Spending the Kids Inheritance).

Åkt bil i Stockholm ett par dagar.
Under trängselskatteförsöket låg alla vägarbeten, avstängningar, umleitungen nere.
Detta för att visa hur fin skatten var när trafiken flöt utan hinder.
Nu har konstigt nog alla arbeten kommit igång igen efter uppehållet.
Betongblock, avspärrningar, skytelltrafik, nya bussfiler och fler cykelbanor på gatan.
Detta måste kosta massor med pengar.
Ett förslag att lösa kostnaderna vore att ta ut cykelträngselskatt.
Att ha cykeltullar på på de mest trafikerade cykelbanorna skulle ge staden inkomster så att cykelbanor kunde läggas på de mindre trafikerade parallellgatorna.
Blir det ev. pengar över skulle de kunna användas till att subventionera cykelbelysningar till alla dem som nu saknar sådana. Vi går ju nu mot den mörkare årstiden.
Kanske också belysta enkelriktnigsskyltar eftersom cykelbelysningarna inte når upp till att belysa dem så att man glatt trampar på mot all mötande trafik.
Varför tror de flesta cyklister på sin egen odödlighet?
I morgon bilar jag i Kroatien. Tack och lov!

Är positionskordinaterna till Casa Logla i Roslagen.
De senaste dagarna har det bara fått tjänstgöra som bas för färder ut i ytterskärgården.
I Söderarmsarkipelagen ligger Furusunds båtklubbs lilla lilla skär, Ådskäret.
Runt det fnns alltid gott om ostörda platser på Ådskärskobbarna. Här ute har det varit näst intill vindstilla. Inga uppvärmda landmassor som sätter igång luftmassorna.
Sjöbrisen, 16:30 visade sig som en svag krusning på vattenytan. I övrigt en vindstyra på 0 beaufort och ett spegelblankt hav. Segelbåtarna med slokande segel stod stilla mot horisonten.
De flesta båtarna härute är segelbåtar.
Inte konstigt med ett bensinpris på 13,90 på sjömackarna.
Och badbart var det! Vanligtvis gäller våtdräkt här ute.
Fegisen Ivan var t.o.m. i flera gånger.
På fastlandet hade det under tiden varit 28,5°C.
I går stod kvicksilvret på tå och nådde precis upp till 30-graderssträcket.
Förra året inföll sommaren under EN julivecka.
Nu finns foton inlagda. En del med Taube-texten: Vem kan segla förutan vind.

I dag är det precis en månad tills ScandJets MD80 landar i Split.
Sedan väntar Brac och de andra öarna utanför.
Man är ju Nesofil!
Tills dess får man nöja sig med TV4:s repriser av När och Fjärran och
Peter Siepen i Fjollträsk.