Emelierssels blogg

Styrde Mustangen mot Virginia City.
Redan vid Silver City och Gold Hill började man ana dessa mysiga byggnader.
Sen kom jag in i Virginia City och skulle hitta Diligensen.
Vagnarna kallades Concord Stagecoach och började byggas 1827. Det bästa med dessa vagnarna var att istället för fjärderupphängning hade de läderremmar så själva kupén gungade. Det gjorde den inte så stötig.
Mark Twain skrev om detta färdsättet i sin bok Roughing It år 1861.
En av de gamla kuskarna började fråga om min resa, vart jag skulle bo i Virginia City. Sa att jag inte hade bokat något så han tipsade mig om ett motell. Sen skrev han på ett visitkort som jag skulle ge till motellägaren där det stod "take care of this kid". Hittade dock ett annat hotell sen.

Fortsatte titta på alla fina byggnader.
Man kunde verkligen åka tillbaka i tiden se framför sig när de gick här i ur och skur och band upp hästarna framför saloonerna.
Sådan här utsikt hade jag när jag skulle äta hamburgare. Dom kallade den för 100 mile view.
Checkade in på hotellet Silver Queen.
Byggdes 1876 och enligt Mark Twain var väggarna så tunna att man kunde höra sin granne ändra tankar.
Det var i Virginia City som Samuel Clemens började använda sin alias Mark Twain.
Virginia City var en guld- och silvergruvorstad. Som bäst bodde här 15000 människor och kallades för den rikaste staden i Amerika.
När eftermiddag började bli kväll gav jag mig ut på pubrunda. Kom till Delta Saloon och beställde något med strawberry. Har inte så koll på alla drinkar. Började prata med tre gamla gubbar varav en svensk, en irländare och en amerikanare. Irländaren och svensken hade bott där i 20-45 år. Så det blev svenskengelska.
Fick extra alkohol av bartendern från mina nya vänner och sedan en till drink.
Svensken och jag pratade om Sverige och alla hade hört om upploppen vid Stockholm, ja de delade min åsikt. Irländaren och jag pratade om historia och blev helt salig när jag berättade om min Colt och flintbössa. Berättade att jag någon gång ville till Irland och då sa han att vi skulle ha kontakt för han åkte hem en gång om året och att han gärna hade velat se Sverige.
Visade sig att Amerikanaren hade tjänstgjort som elektriker på hangarfartygen USS Midway som jag besökte i San Diego!

Vid 20.15 var det dags för spökrunda i staden. Började med Silver Queen Hotel där en prostituerad härjade efter att ha tagit livet av sig. Rum 11 skulle visst vara extra hembesökt. Jag hade nr 22 *puh*.
Gruppen gick runt med spökavkännare till olika delar av staden där det har varit hemsökt. Jag brukar känna av om det är något men alkoholen gjorde väl sitt för min avkännare blinkade bara en gång på den timmen medan de andra blinkade en massa ggr.
När turen var slut satt jag kvar i ett spökrum men icke kom det någon besökare.
I denna spegeln har en gestalt sett flera ggr men jag skrämde nog bort henne.
Sen när jag skulle fortsätta krogrundan (i jakt på mycket yngre män) så var nästan allt stängt och klockan var inte ens 22.00! What? Bara till att gå lägga sig i spökhotellet.

Skulle köra till Virginia City när jag såg att Carson City låg innan så jag stannade vid visitorcenter.
När hon fick reda på att jag var från Sverige frågade hon vad jag jobbade med och när hon visade mig diligensen sa jag att jag tyckte om hästar. Hon frågade givetvis om det också så jag berättade att jag höll på med civil war-reenactment och var med i kavalleriet. Hon blev exalterad och gav mig massa broschyrer, kartor och en cd-skiva som man kunde höra om alla byggnader man körde förbi.
Fick till och med en sheriffstjärna så jag skulle vara säker i stan ;)
Började gå runt staden och titta på gamla hus. Här är Bliss Mansion som byggdes 1879 och var då det största och modernaste hemmet i Nevada.
Bender byggdes år 1870.
The Governor's Mansion byggdes för hela $22700 år 1909.
Här har vi huset från 1914 där den store John Wayne spelade in sin sista film "The Shootist".


Gick in i The State Capitol och möttes av ett par poliser som frågade vart jag kom ifrån och om jag skrev in mig i besöksboken. Den såg jag givetvis inte när jag gick in, vet inte vad jag tittade på :D
Sen visade polisen vart jag kunde gå.
Byggdes 1871 och beräknades väga 860 ton. Murare använde sandsten som bröts av fångar på Nevada State Prison.
Elk horn chair användes av President Theodore Roosevelt när han var på besök.
Mer gamla byggnader.
Hittade ett krigsmuseum i en byggnad från 1877.
Såg en Colt Navyrevolver som jag har likadan hemma. Fast denna var i lite bättre skick!
Synd det var så dyrt annars hade jag införskaffat ett kruthorn som jag behöver. Fanns ett kruthorn tillhörande Colt för $600! Sen tog han fram en originalsabel som jag fick titta på. Han höll visst också på med reenactment, konstiga människa :)
Imorgon bär det av till Virginia City.

Hittade Eagle Falls vid Lake Tahoe.
Jahopp nu ska man bara klättra upp igen. Var riktigt jobbigt då man befinner sig över 2000 meters höjd. Men vad gör man inte för att få bra bilder? :)
Lyckades komma upp med en gnutta vighet, balans och envishet.
Har hittat denna konstiga blomma lite överallt. Ser ut som en svamp i botten. Står bara någonstans mitt i ingenstans.
Kom fram till Vikingholmsslott efter att ha gått 1.6 km ned till sjön.
Fin utsikt från entrén.
Och som det låter så är slottet faktiskt svenskt! Så nu ska ni få höra varför ett svenskt slott byggdes i Kalifornien.
Mrs.Lora Josephine Knight föddes i Illinois år 1864. Lora gifte sig år 1880 med James Moore och deras son skulle sen gifta sig med Helen Fargo år 1910. Företaget Wells Fargo kanske klingar bekant?
Moor dog och 1920 gifte hon sig med Harry French Knight varav hennes efternamn. Blev tydligen inte så bra och hon skilde sig igen. Men Lora och Mr. Knight hann delfinansiera Lindbergh's flygning över Atlanten.
Mrs. Knight gav Lennart Palme, en svensk arkitekt och brorson genom giftermål, uppdrag att designa Vikingsholm. Hon hade blivit imponerad av den nordiska arkitekturen efter att ha sett Palmes egna hem i New York.
De flög till Skandinavien för att få inspiration från träkyrkor i Norge och stenslott i södra Sverige.
1929 stod slottet klart och Lora tillbringade 15 somrar här innan hon dog 82 år gammal.
Inga små fönster!
Sen var det bara till att gå upp 1.6 km igen. Tog en stig vid vattnet på väg tillbaka men insåg att den skulle inte alls leda mig uppåt så jag fick gena upp i skogen till den rätta vägen. Puh, helt färdig o jag hade nu mer än 1.6 km kvar.
Verkar inte riktigt få plats..
Där nere ser ni slottet och ni ser vad högt upp vägen är. Tur man är atlet, eller rättare sagt var i min ungdom...
Lake Tahoe är Nordamerikas tredje djupaste sjö på 501 meter.

Tog det lugnt idag. Så jag tänkte jag skulle passa på att visa hur det ser ut i butikerna :)

Hittade en klädbutik, detta är sportavdelningen, diskreta färger är det visst som gäller i år?
Kläder och skor är sorterade i storlekar och inte plagg för plagg. Så hittar man något i S och det inte passar så får man leta som en galning vid M och det är inte säkert den finns. USA kan ju inte vara som alla andra :)

När man går in i en matbutik möter man en massa blommor, gäller att inte vara allergisk.
Frukt- och grönsaksavdelningen är stor! Önskar den kunde vara lika stor i Sverige. Dock är allt glansigt och besprutat.
Försökte hitta en liten pizza, men den som söker den finner.
Kanske så att man kunde börja lära sig dricka kaffe?
Känns konstigt att kunna handla sprit i mataffären. Här finns vin, Absolute Vodka, Baileys, Kapten Morgan och mycket mer... Cider lyckas jag aldrig hitta.
USA verkar bara ha familjer som i Familjen Annorlunda för allt är i storpack, likaså juicen.
Tårtor i alla dess smaker och storlekar. Ser goda ut :P Kanske ska köpa en liten bakelse på lördag när man fyller år?
Åå har blivit förälskad i det här. Något halvnyttigt fibernötmüsli med choklad på *mums*.
Blir alltid lika förvånad när man står vid ett rödljus och så blir det en mörk skugga bredvid en. Dessa pickuperna är stora! Motorhuven är högre än taket på min stackars Mustang. Jaja, storleken har ju ingen betydelse, right?
Blev en spartansk middag med mexikansk läsk, pizza o jordgubbar medan bloggen ska fixas.

Var rått och kallt när jag vaknade efter en natt i bilen. Kunde inte vara mer än 10 grader *brr*. Bara till att kvickt köra därifrån innan solen gick upp för mycket.
Var nästan själv när jag körde mot Glacier Point.
God morgon världen! Befinner mig på 2400 meters höjd.
Satt där helt själv och njöt medan solen blev varmare.
Trodde först jag hörde flygplan men det var vattenfallen långt där nere som dånade!
Här är Yosemite Falls som är 740 meter.
Glacier Point ska vara en av världens vackraste vyer och jag kan inte annat än hålla med.
Till vänster syns åter igen Half Dome som jag nog har sett från de mesta vinklarna nu.
Fick lite sällskap av Piff eller Puff som tittade nyfiket på mig.
Är 1070 meter rätt ned om jag skulle råka trilla över kanten..
Körde ned mot dalen igen och möttes av fler vackra vyer.
Konstigt att se snö vid denna tiden.
Dags att köra ut från Yosemite där jag kom ifrån för att köra norrut.
Körde in på en enslig väg där denna skylten stod.
Kan säga att man kunde lägga till "very"!
De 3 miles fick jag krypköra och blev omkörd av flera pickuper och SUVar. Folk såg ut att skratta åt oss så jag klappade Mustangen och tröstande honom med att vi också kommer fram, det tar bara lite (mycket) längre tid.

Var visst flera som hade krypkört hit
Så var det dags att gå in i The Ghost Town Bodie.


Bodie var känd som den mest laglösa, vildaste och tuffaste gruvstaden i the West.
Det hittades guld här 1859 och ryktet spred sig. År 1879 bodde där 8500 människor och var 2000 byggnader.
Åå vad jag tycker om detta hus! Vill dock inte sova där en natt..
Det fanns ett Chinatown, järnväg byggdes m.m
Färdigtittat genom detta fönster
Fängelset
Vacker gravsten.
Man hade i alla fall in fin plats att vila på.
Finns hjärtan här också.
Butik som är en riktigt vacker byggnad.
Under sin storhetstid fanns här över 60 salooner och varje dag var det vapenstrider.
Två fordon från olika epoker.
Glansdagarna varade inte länge i Bodie. 1881 var de rika gruvarbetarna utarmade och gruvföretagen i konkurs. 1886 fanns det 1500 människor kvar. Sex år senare brann det i staden och 1890 kom elen. Tyvärr brann det igen 1932 så bara 10 procent av staden klarade sig.
1940 började Bodie bli en spökstad och är från 1962 skyddad av staten för att bevaras.

Skola
Hotell
Dessa vackra fönster.
Var en riktig upplevelse att gå där, särskilt när man är intresserad av western och historia. Men det var även tungt att se gravstenar, gamla sängar och barnvagnar. De hade markerat ut vart det eventuellt kunde vara gravar så det fanns så många som låg begravda där utan vetskap av dennes existens. På en gravsten stod det Baby Girl och sen ett årtal.
Många öden i denna staden och det gick inte att vifta bort det. Man gick varsamt upp på verandor som för länge sedan ägdes av någon.

Efter tre timmar i staden körde jag två timmar till Lake Tahoe.
Såg kossor längst vägen
Var inom Walmart och köpte lite frukt m.m. När jag kom ut igen var himlen rosa över bergen, åå vad det var vackert. Körde upp i bergen i skymningen och fick se rancher med vidsträckta staket vid foten av berget. Här kan jag bo!

Råkade försova mig till 10 då jag varit uppe kvällen innan för att försöka lista ut hur jag skulle göra idag. Bodie, köra tillbaka och övernatta på något dyrt hotell, Yosemite och sen vidare upp till Lake Tahoe. Eller börja med nationalparken och sova på andra sidan?
Bestämde mig för att köra mot Yosemite Nationalpark.
Fyllde på vattenflaskorna med väldigt kallt vatten *brr*. Förstod inte att jag fortfarande var så flåsig efter förkylningen men kom ju sen på att jag är på cirka 3000 meters höjd. 1 +1 = 2
Om Mustangen hade kunnat tänka att den nog funderad på vad som hänt sin styvmatte. Öken ena dagen och glaciär andra.
Så började det vackra!
Yosemite blev USAs första nationalpark.
Här har glaciären slipat stenen så den blivit så här slät.
Stora kottar :) Den största kotten kan bli 25-50 cm!
Där i mitten ligger kända Half Dome..
Tyckte detta lilla trädet hade så vackra färger.
Sen när jag tagit mina kort och rest sig kom en unge som satt och tittade in dit jag fotograferat. Trodde väl det var något spännande djur och inget träd jag tagit kort på :) Haha, där kunde han stirra sig blind :)

Klättrade ned för att försöka ta bra bilder på ett vattenfall.
Svåra var dock att ta sig upp igen men vad gör man inte för en bra bild?

Finns kärlek överallt om man bara har sitt sinne öppet :)
Här är jag vid kända Tunnel View. Direkt efter en tunnel möts man av detta wow!
Här ser man El Capitan, Half Dome och Bridalveil Fall.

Körde sen till Mariposa Grove där dessa ståtliga träd finns.
Den största var The Grizzly Giant på sina 1800 år(!). Diametern var på 8,5 m och trädgrenarna på 2 meter i diameter.
Den har överlevt sammanlagt flera år av bränder. Bränder är ett måste för att dessa giganter ska överleva. När träden upptäcktes förhindrade människan bränder i 100 år vilket ledde till att träden var hotade då skogen började bli tät. Men nu vet människan bättre (åter igen, försök aldrig kontrollera moder jord!).

Står vid ett tunnelträd. Fick fråga någon som kunde ta kort på mig :)
Fick backa o backa trots jag har vidvinkel i kameran men till sist fick jag med hela.
Ett träd som hade ramlat, denna gången tog jag hjälp av ett staket.
Klockan tickade och jag visste inte riktigt vart jag skulle sova. Var så dyrt överallt. Körde vidare i detta vackra land.
Kom till vackra Wawona Hotell. Byggdes andra halvan av 1800-talet och här har även President Theodore Roosevelt stannat till.
Man kunde se framför sig hur hästarna har travat runt fontänen och dragit fina vagnar med resenärer.

Om jag någon gång får chansen att bygga nytt så ska det vara i gammal amerikansk stil med veranda längst med huset.
Beställde så gott som det billigaste de hade, Ceasarsallad med chickenbreast. Blev $19 sammanlagt ändå men det var det värt. Vilket fantastiskt hus!
Om jag någon gång skulle bjudit blivande man på romantisk middag hade det inte blivit någon lyxkrog i stan utan här. Där träden är stora, grönt gräs över stora vyer och de vita husen med verandor. Sagolikt vackert! Önskar jag hade hunnit ta fler bilder innan solen försvann!

Bestämde mig för att sova i bilen där på parkeringen. Tur att sätena är låga i Mustangen för varje gång det körde förbi någon kröp jag längre ned. Vet inte om man får snylta en parkering under natten men jag lyckades utan att bli upptäckt och sparade runt 1000 kr i boendekostnad :)

Dags att lämna storstaden bakom sig.
Tror jag ska rakt fram ett tag... Här mötte jag en kvinna i träningskläder och vattenflaska som var ute och gick på promenad! Tokiga mänska!
Men varför inte ta lilla husbilen och ta bilen samtidigt?
Inte varje dag men ser att de varnar för kossor då det tydligen inte ens finns staket här ute i vildmarken :)
Det är så rakt och varmt så man måste ta på halvlysena!
Längre fram när jag skulle klättra i bergen stod det att man skulle stänga av ACn för att förhindra överhettning.

Kom till byn Beatty
Och så blev det en liten raksträcka med gupp :)
Kom i en korsning där man kunde hämta ut karta. Ungefär lika tyst som i graven. Då man kan ropa lite försynt: Hallå?!
Vilken väg, öst eller väst?
Nu man är inne i Death Valley Nationalpark. Den fick namnet efter att en grupp guldsökande, år 1849, dog på väg till guldfälten i Kalifornien. En punkt är 86 meter under havsnivå men jag var bara på havsnivå.
Här har vi kommit till Devil's Cornfield
Den varmaste temperaturen som uppnåtts är 56,7 grader år 1913!



Fanns sanddynor här som en riktig öken. Passade på att ta lite sand från delstaten Kalifornien, sanden var varm! Inte undra på vissa ödlor står med två ben i taget.
Sen var det bara till att köra lite till. Sammanlagt 7 timmars bilkörning den dagen.
Fanns även mycket berg att klättra upp- och nedför.
Mustangen ser ju riktigt ren ut när bergen är så mörka.
Här är allt dött..
Men sen rasslade det till...
Och så kom det träd lite överallt.
Vem bestämmer vilken färg bergen ska ha? Verkar ha beslutsångest här..
Ser ni sjön där borta? Den är torr...
Efter bara en liten stund skiftade moder jord åter igen. Blev grönt igen.
Kom åter igen in i en mysig by, denna gången i Lone Pine.
Kom till dagens slutdestination Bishop.
Inte helt fel utsikt över bergen :)

Efter att ha vilat lite på hotellrummet var det dags att bege sig ut i mörkret för att kolla runt i Las Vegas!
Neon överallt.
Fick gå på gångbroar över gatan varje gång, upp o ned hit o dit, mycket att tänka på för en lantis som jag.
Skulle kolla på den där fontänen så jag råkade hamna inne i hotellet.
Visste inte hur jag skulle komma ut, hittade en dörr åt fontänhållet och råkade komma ut på en balkong där det var finmiddag. Kan säga att jag inte riktigt kunde smälta in med klädseln och elegansen så jag smed in lite diskret igen.
Glömde ju säga till min privatchaffis att jag går den halvtimmen till hotellet ;)
Hittade till slut ut å så var man i Paris helt plötsligt :)
Så började den äntligen (vart 15:e min).
Var så otroligt häftigt att få stå där och uppleva den live. Kul när den är i takt med musiken :)

Så fortsätter färden.
Hotellet Flamingo
Två Johnny Depp stod på gatan och den ena vinkade in mig när jag tog kort på honom men jag vågade inte fråga vad han ville :P
Så var det mysiga hus mitt i allt.
Vid Mirage hade de vulkanuppvisning varje timme.
Och så lite Romarriket på det
Gick sen raka vägen hem till hotellet, genom alla tjutande spelautomater och rökande optimister för att ta hissen upp till rummet. Puh.. överlevde en kväll i Las Vegas. Jag var nog den enda som varken spelade, drack alkohol eller tittade på någon föreställning :)
Men jag var nöjd ändå, var mycket att titta på!

Frukostbuffé som skulle ingå i bokningen.
De ringde mig på rummet och undrade om jag skulle checka ut, nej jag skulle ja vara här två nätter sa jag. Fick gå ned och uppdatera korten. Såg sen att de dragit för en till natt! Alltså uppe i tre nätter trots jag betalat hotels.com två nätter.

Varje gång man ska någonstans måste man ta sig förbi det här. Gah vilket oljud! Hur orkar folk sitta där i flera timmar?


Uppdaterade bloggen, tog det lugnt och försökte hinna ikapp lite.

Skulle äta men var sådan kö till buffén på hotellet så jag gick ut och letade. Var varmare ute än jag trodde. Hittade inget särskilt så jag gick tillbaka och åt buffé för $9. Tycker tallrikarna är för små ;)
Tog sen bilen för att försöka hitta några utsiktspunkter. Gick väl inget vidare. Hittade någorlunda men det blåste halvstorm så jag fick hålla i stativet. Och minsta lilla räcker ju för dålig bild när man har lång slutartid.
Nåväl, det blåste i alla fall varmt :)
Körde sen in igen i Las Vegas för att hitta lite häftiga byggnader.
När jag väl kom tillbaka till hotellet stod det två polisbilar utanför. Kanske någon som försökt vinna lite extra pengar? :)

Vi tog sovmorgon då vi kom hem halv tre på natten. Var dags att packa ihop mina saker då jag skulle dra vidare till Las Vegas.
Körde och köpte frimärken (har fortfarande inte skickat vykorten från San Francisco!), tog ut pengar och handlade på Safeway. Sen var det tyvärr dags att säga hejdå till min nyfunna vän här i USA.
Tack så mycket för alla skratt och härliga minnen. Vi har hunnit uppleva mer på fem dagar än vad vissa gör på ett år :)
Ni kan följa henne här: http://wolfiesway.blogspot.com/

Körde sen mot Nevada.


Skolbussen
Inte varje dag men ser de här i backspegeln
Man blir påmind att man faktiskt kör i USA när man ser dom här lastbilarna.
Dags att fylla den vita springaren med bensin och dennes fostermatte med macka från Subway.
Mötte cirka 100 st motorcyklar!
Massa berg och kossor, now we talking!
Colorado River
Var en kamp mot solen. Var tvungen att hinna fram till Hoover dam innan solen gick ned!
Sleipner fick minsann använda alla sina åtta ben, ja i alla fall sex om man räknar antal cylindrar...
Kom fram till Lake Mead som är en konstgjord sjö i Coloradofloden. Den största konstgjorda reservoaren i USA.
Kom sen äntligen ned på Hooverdammen! Den byggdes år 1931 och är 221 m hög.
Stannade senare till för att boka ett hotell i Las Vegas. Sen var det bara en halvtimme kvar efter 3,5 timmes bilkörning.
När jag kom fram så hittade hon inte min bokning. Visade sig att just det systemet låg nere. Fick betala igen och hon lovade att jag skulle få tillbaka pengarna. Försökte sen med två väskor, en ryggsäck och en systemkamera snirkla mig förbi alla spelmaskiner och spelgalna människor för att hitta hissen till rummen. Klockan 22 var jag äntligen i rummet. Puh!