Stöd Ukraina

Lengans blogg

Fredag 9 Oktober 2009 - New York
Har du haft en dröm som du till 99% varit säker på att du inte skulle få förverkliga men plötsligt så slog den in?
En av mina drömmar som jag aldrig trodde skulle bli sann var att få åka till New Jersey i USA och få se Bruce Springsteen och E-Street Band uppträda i hemstaden. Men så var ju 2009 året då jag unnade mig att ha riktigt kul så jag bestämde mig på sommaren då jag såg Springsteens turnélista att nu jäklar är det dags att göra något galet.
Så jag bokade flyg och av bara farten så hängde min "Bruce-syster" Anna med. Efter lite funderande så kom vi fram till att vi skulle se två konserter och efter att vi fixat biljetterna så var det bara att längta ett par månader.
Springsteen för mig är sommar, fredag, bilen hem efter jobbet och Bruce på högsta volym, glädje :)
Och att sedan kombinera konserter i hans hemstad med att bo i New York, ja det blir inte bättre för mig!

Resedagbok

8/10:
Kom till Arlanda i god tid för att checka in, äta frukost, handla tax free och bara njuta av att samma kväll var den första konserten av två inplanerad. I kön till incheckningen kom det fram säkerhetspersonal och bad om att få låna mitt pass för att snabba på incheckningen. Jag såg att när hon scannade mitt pass så såg hon lite osäker ut.... Hon frågade när jag bokat osv. En stund senare kunde hon konstatera att jag fanns inte bokad på flyget!!! Panik!
Jag hade bokat med Malaysian men eftersom dom dragit in New York-linjen så hade min resebyrå bokat om mig till Continental Airlines, och någonstans hade det blivit fel. I informationsdisken lyckades dom boka in mig igen, men bara som stand by!! Vilken mardröm, jag hade ju biljetterna till två konserter för tre personer. Och dom andra två, Anna och Sanna skulle jag träffa i New York. Jag fick rådet att checka in och sedan gå direkt till gaten för att invänta besked. Vid gaten fick jag bara rådet att sätta mig och vänta...gissa om det var jobbigt. Skulle drömmen sluta innan jag ens kom iväg från Sverige? Dom andra resenärerna fick börja boardingen och visste fortfarande inte om det fanns plats på planet för mig. Till sist, efter en evighet hörde jag på deras radio, -cleara stand by! Jag fick ett boardingkort och lättnaden när jag klev in i planet var enorm! Jag pratade med en flygvärdinna på planet som hade sett Springsteen 1973 med ca 20 personer i publiken. Många år senare såg hon honom igen, då var det 70 000 i publiken :)

På flygplatsen Newark mötte jag Anna som flugit in via Bryssel. Vi lyxade till det och tog en taxi in till Manhattan. Det är så fantastiskt att åka in mot stan och se den underbara skylinen på andra sidan floden. Äntligen tillbaka! Fast senast jag var där, 1998 så stod det ju två skyskrapor där som nu tyvärr är borta.

På sjunde avenyn låg vårat hotell, Pennsylvania. Helt ok och läget var superbra. 30 meter till Madison Square Garden och Penn Station. Jag var på strålande humör när jag checkade in hos den trevliga damen Flora. Hon blev också glad och sa till sist -You are a good boy! när jag lovade dyrt och heligt att inte stjäla hennes namnmärkta stiftapparat.
Dags för konsert direkt. Vi tog tåget från Penn ut till New Jersey och Meadowlands. Där stod arenan, Giants Stadium. En ny arena byggs nu och dessa konserter var de sista som hölls på Giants. Vi gick in på arenan och vilken enorm känsla att titta upp på de stora läktarna nerifrån planen. Vi kom längst fram vid scenkanten och jag träffade på Elena från Italien som jag sett på konserterna i Stockholm och Rom. Världen är liten ibland. Snart var väntan över.
När E Street Band började gå upp på scenen steg ett öronbedövande jubel och till sist kom Springsteen och hans evige vapendragare Clarence Clemmans. Första låten var nyskrivna Wrecking Ball som handlar om Giants historia och att arenan nu väntar på rivningsmaskinerna, let me see what you got, give me your best shot, bring on your wrecking ball.
Kvällen till ära spelade bandet hela albumet "Born to run" i följd, magiskt! Thunderroad och Jungleland är såå bra! Under "Waiting on a sunny day" såg jag andra italienska vänner på bildskärmen. Roberto och Veronicas son Leo fick sjunga refrängen tillsammans med Bruce. Gåshuden duggade tätt under kvällen och jag hade förverkligat en dröm! Efter 3 timmars konsert, 25 timmar utan sömn, så avslutades kvällen med ett stort fyrverkeri. Hem till sängen!

9/10:
Vaknade redan 06.00, jetlag såklart. Men vad gjorde det, vi var ju mitt på Manhattan i New York!!
Vi tog oss till Empire State Building för det kändes ändå som ett måste, trots att jag varit där tidigare.
Vi hade tur och det var absolut ingen kö alls. Det kan ju vara flera timmars kö ibland att ta sig upp i skyskrapan. 4000 man byggde huset på ett år, enastående tycker jag som ändå håller på med yrket. Utsikten är ju bra häftig! Men det känns nästan lite overkligt att stå där uppe och blicka ut över stadsdelarna i New York och New Jersey. Vi såg Giants Stadium och påmindes om kvällens kommande konsert, lika bra att åka dit direkt!
Efter tågresan till NJ tog vi en taxi till arenan. Tjejen som körde taxin var himla rolig! Hon berättade historier om Springsteen och New Jersey och hon var väldigt avundsjuk på oss som hade biljetter till sista konserten på Giants. I kön in till arenan träffade jag amerikanen Tom. Han hade sett över 200 Springsteen-konserter och hans flickvän Ingrid hade sett över 100 stycken. Vi hade väldigt trevligt ihop under timmarna i kön och pratade Bruce-minnen. Bl.a. hade Tom lyckats få iväg ett brev till Bruce via en personlig tränare. I brevet berättade Tom om en sjukdom som Ingrid klarat sig igenom och att det vore så snällt om Bruce ville framföra en låt till dom. Tom berättade hur han och Ingrid såg ut och att dom skulle stå längst fram på en viss konsert. Under den konserten berättade Bruce om brevet och han framförde deras önskelåt. Efter låten kom han fram till Tom och Ingrid och frågade om det var dom....Gissa om det var ett minne för livet. Inne på arenan träffade jag Veronica, Roberto och Leo från Italien. Kul med alla nya vänner man träffar på dessa konserter. Vi fick plats längst fram igen, nu brevid basketlegendaren Pat Rilay.

Den här kvällen framförde bandet hela albumet Born in the USA. Det kunde inte bli mäktigare än så för mig.
1985 köpte jag den kassetten, mitt första möte med Springsteen. Och när han nu 24 år senare slog igång tonerna till Born in the USA, i USA, i New Jersey så var det så stort att gåshud är nästan ett för litet ord att beskriva känslorna!
Under 3 timmar och 20 minuter överöste bandet oss med klassiker och en del nya låtar. Om jag aldrig mer får se en konsert med Springsteen så var det verkligen ett fantastikt slut. Alla vandrade ut ur arenan sjungandes på just deras favoritlåt under kvällen. Och i ett lyckorus vandrade vi upp på Times Square och njöt av all belysning i NY-natten.

10/10:
Snabb frukost utanför hotellet och sedan busstur genom Manhattan. Vi hade hela tre timmar att se New York.....
Bussen passerade stadens alla sevärdheter och vi hoppade av vid WTC, ground zero. -98 var jag uppe i ett av tornen och när dom blev jämnade med marken i terrordådet så led jag verkligen med alla inblandade. Att gå dit nu och visa respekt var ett måste på resan. Så overkligt det var att se detta enorma hål i bebyggelsen. Tänk så många oskyldiga som miste livet den morgonen.
Vi vandrade vidare förbi Wall Street ner till Battery Park   och alla ekorrar. Frihetsgudinnan vinkade på avstånd och vi tog bussen till mitt favoritstopp. Jag älskar alla bilder från New York med Brooklyn Bridge i bakgrunden. Nu fick jag stå där och njuta av den vackra bron.
Vi hann även med den klassiska isbanan vid Rockefeller Center. Efter att ha vandrat runt vid Times Square var det tyvärr dags att checka ut från hotellet. När vi lämnade in väskorna i bagagerummet på hotellet så frågade killarna vad mitt namn var. När jag berättade att jag heter Magnus så jublade dom. -Do you know who Magnus is? Jag hade ingen aning om vad dom menade. -The stongest man in the world was here!!! Det visade sig att Magnus Samuelsson hade bott där tidigare :)
Vi hade en stund kvar i stan innan taxin skulle ta oss till flyget så det blev en liten runda i de närmaste kvarteren. Jag gick runt Madison Square Garden och konstaterade att vi borde ha stannat en kväll till, KISS skulle uppträda där samma kväll :(
Drömresan var över, så snabbt helgen gick.... När vi kom hem gjorde jag en liten film om resan, laddade upp den på facebook och plötsligt hade jag massor med nya vänner. Andra Springsteenfans älskade filmen och det var jättekul att läsa alla kommentarer som strömmade in.

Jag hoppas att alla får förverkliga en dröm någongång :)
Lördag 3 Oktober 2009 - New York
Äntligen, snart bär det av till NY!! Även om det är en kort weekendtripp så ska jag försöka hinna med en hel del. Undrar om jag ska ta mig upp i Empire eller Rockefeller center? Vad tycker du??
Torsdag 3 September 2009 - Budapest
Då bär det av till Ungern fred-sönd. Någon som vet nåt man absolut inte får missa i Budapest??
På lördag ska vi heja fram Sveriges landslag i fotboll, håll utkik efter Fjärdhundraflaggan :)

Lördag 25 Juli 2009 - Dublin
Resealbum: U2 i Dublin 2009
Denna helg i Juli blev mitt första besök till Dublin och Irland. Ön som tidigare både invaderats av kelter
och vikingar intogs nu av Team Enköping, Kimmo, Curre, Jarno, Stefan och jag. Dublin är en väldigt mysig
stad och befolkningen är hjälpsamma och trevliga. Överallt säljs souvenirer med Irlands gröna färger och
nationalsymbolen treklövern. Den kommer från tiden då Irländarnas skyddshelgon St:Patrick förklarade
den kristna treenigheten med växten.
Det finns ju en del pubar också.... Många turister minglar i det härliga Temple bar-området :)
Dagbok

23/7:
Enköping-Dublin-Enköping, bil, buss, tåg, buss, flyg, flyg, buss, taxi, flyg, flyg, bil....och allt gick bra!!!

Jag hade lite andra resplaner än resten av gänget så jag landade i Dublin på torsdagseftermiddagen.
Lite krångel blev det när jag checkade in på mitt vandrarhem The Dublin Hostel. Jag hade hamnat i ett
fyrbäddsrum med tjejer, inte mig emot men kvinnan i receptionen ville ändå kolla med tjejerna om det var ok.
Självklart var dom inte inne så jag lämnade grejerna i rummet och sa att dom fick väl slänga ner grejerna i
receptionen om dom inte ville ha en kille där. Sen tog jag min första matbit för dagen, och enda :)
Flanigans hade god mat och väldigt bra service, bra start på resan.

Kollade en del souveniraffärer. Massor av snygga (och fula) tröjor, mössor, kepsar mm fanns till försäljning.
Men det var pubområdet Temple Bar som lockade. Jag tittade in på flera barer med det var på Temple Bar
som det kändes bäst. Jag var otroligt trött och tänkte nästan gå hem....men...en GT kunde jag väl ta.
Så jag satte mig på en stol i baren, beställde en GT, och blev kvar där i sex timmar :)
Trubaduren spelade Springsteens The River och puben började fyllas med U2-fans från hela världen.
Bredvid mig i baren satt Wendy, Yogi och Mike från Boston. Vi höll ihop hela kvällen och hade grymt skoj.
Jag oroade mig lite hur det skulle gå på vandrarhemmet men Bostongänget bara skrattade åt situationen.
Nya trubadurer kom på plats och vilken allsång det blev till U2´s With or without you!!!!



Strax före ett på natten kom restan av gänget från Enköping. Jag tog farväl av mina Boston-vänner och
mötte grabbarna utanför deras hotell. Efter en kort reunion så åkte jag hem till mitt hostel. Självklart fanns
ingen nyckel kvar åt mig i receptionen så jag blev tvungen att knacka på och väcka tjejerna.
I fin fin form presenterade jag mig och det var bara att kliva in. Bra det. Fick klättra upp i våningssäng och
och försöka somna. Gick väl sådär eftersom jag började må lite illa efter kvällens festande.....
Jag låg vaken till klockan 03, då drog två av tjejerna iväg till arenan där U2 skulle uppträda. Dom skulle köa
för att få bra platser....efter det lyckades jag somna.

24/7:
Mötte grabbarna på deras hotell. Det var en del trötta ögon där på morgonen. Dags för sightseeing.
Vi gick till bryggeriet Guinness Storehouse. Där kan man på 7 våningar följa hela processen hur deras
kända öl blir till. Vår "guide" Kimmo sa: -Nä men vi tar väl hissen till sjuan direkt va? Det är där deras bar
ligger med panoramavy över hela Dublin. Där får man en Guinness på entrebiljetten.... Vi satt där ett bra tag
och njöt av utsikten innan vi drog vidare. Hiss ner till shopen och sedan ut....bryggprocessen får man väl se
en annan resa antar jag....

Vi gick en lite pubrunda vid Temple bar inkl lunch. Uppladdning inför konserten!
Vi handlade med oss lite godsaker och tog taxi till Croke Park. Där slog vi oss ner vid en liten kanal som
rann utanför arenan och när vi öppnade första vinflaskan körde U2 soundcheck . Vädret var lite oroande.
Flera regnskurar kom under eftermiddagen och strax innan konserten åskade det till och med en bit bort.
Men lagom till att U2 skulle kliva upp på scenen så blev det klar himmel och solsken.
21.00 jublade 80 000 fans då Bono, The Edge, Larry och Adam gick upp på den fantastiska scenen.
Efter en tung månad med rykten om osämja i gruppen, skatteproblem på Irland och dåliga recentioner i
Amsterdam så var det ett taggat U2 som drog igång på hemmaplan. Och redan i första låten Breathe så
var segern i hamn, publikens vrål var öronbedövande!! När alla sjöng med i Desire fick man gåshud!
Det måste ha hörts över hela Irland! Bono sa: - Det har kommit fans hit från hela världen ikväll, bara för
att dom vet, att ska man se U2 är detta bästa platsen!!! Och alla jublade såklart :)

Mina personliga favoriter "Where the streets have no name" och "With or without you" var magiska.
Enda kritiken jag kan ha är att det var alldeles för kort med endast två timmar. Men jag är ju lite bortskämd
med att Springsteen spelar tre timmar... Scenbygget och ljusshowen får absolut högsta betyg!

Låtlistan:
07/24/2009 Croke Park - Dublin, Ireland
Breathe, No Line On The Horizon, Get On Your Boots, Magnificent, Here Comes The Sun (snippet) / ,
Beautiful Day / Blackbird (snippet), Elevation, Desire, Stuck In A Moment You Can't Get Out Of, The Auld Triangle,
One, Until The End Of The World / Break On Through (snippet), The Unforgettable Fire, City Of Blinding Lights,
Vertigo / Do You Remember Rock 'n' Roll Radio? (snippet), O Come All Ye Faithful (snippet) / ,
I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight, Sunday Bloody Sunday / Rock The Casbah (snippet),
Pride (In The Name Of Love), MLK, Walk On / You'll Never Walk Alone (snippet),
Where The Streets Have No Name / All You Need Is Love (snippet), 40 (snippet) / , Bad / Fool To Cry (snippet)
encores: Ultra Violet (Light My Way), With Or Without You, Moment of Surrender

Efter konserten pustade vi ut på planen, lyckliga och saliga :)
Det blev en gruppkram och godnatt för mig som tyvärr skulle upp 05.50 för att flyga hem på lördagen.....
Resten av gänget for vidare ut i Dublinnatten.

25/7:
05.50 ja det var ju bara att ta sig upp, taxi till flygplatsen och lämna den underbara staden.
Ännu ett äventyr var över, men ett nytt land att sätta en nål på kartan för :)
Tisdag 21 Juli 2009 - Rom
Jag hade aldrig sett en konsert med Bruce Springsteen utanför Sverige så när hans turne inkluderade
Rom så tänkte jag, varför inte, dit flyger ju Ryanair billigt, det är en fin stad och jag kunde säkert få
lite hjälp att fixa biljett av mina Italienska vänner som jag träffat på Springsteens konserter i Sverige.
Fixade flyg, hittade biljett på en fansida på facebook och planeringen var igång. Han som sålde biljetten
var från Italien så jag bad honom skicka den till en vän utanför Milano, Barbara. Jag visste att hon skulle
på konserten och det var billigare att skicka biljetten till henne än till Sverige.
Jag bokade flyg dit söndag och hem måndag, 25 timmar i Rom, tight men lite udda = kul :)
Vore väl ändå lite trist att åka själv så jag började pressa min kompis "Peson" att följa med.
Det behövdes inte mycket övertalning innan han bokade flyg! Jag visste även att sim-VM skulle pågå
i Rom då och att en tjej som jag träffade under OS i Peking skulle vara på plats. Hon är målvakt i det
Australienska laget så det hade ju varit kul att se en match. Jag trodde dock att dom skulle spela dagen
efter att jag åkt hem MEN hon mailade och skrev att första matchen var på söndagen kl 15, kanon!
Vi kunde se fram mot kultur, idrott och Springsteen på några timmar.
Vid 11-tiden på förmiddagen checkade vi in på hotellet Hotel Dei Mille. Helt ok, 150 meter från den stora
centralstationen, enkelt bra rum och bra frukost. Vi tog tunnelbanan till Colosseum för att uppleva lite
kultur när vi ändå var i Rom. Hettan lamslog oss så vi köpte en varsin stråhatt, passade oss turister bra.
Kulturen var avklarad, nu ville vi ha lite idrott. Efter en härligt snabb taxifärd var vi framme vid arenan.
Jag visste att Alicias match skulle börja 15.00 men tjejen i biljettkassan påstod att den var 17.00....
Jaja, vi köpte biljetterna men var ändå lite osäkra. Lika bra att kolla upp tänkte vi och gick till arenan
för vattenpolo. På vägen dit passerade vi de andra arenorna för bla simhopp och synkroniserad simning..
Väl på plats frågade vi flera funktionärer om matchstart men ingen visste något. En härlig OS-stämning
gjorde sig påmind, mycket folk, många arenor, hög musik, fint väder och funktionärer som inget vet :)
Till sist fick vi svar, jodå, 15.00 och vi som hade fel biljetter.... Äh, vi chansade och räckte fram våra
plåtar och vi kom in :) Ouuuhhh sååå varmt det var på läktaren!! Ingen skugga, bara att härda ut...

Så var det dags för vår första vattenpolomatch någonsin. Australien-Kanada. Nationalsånger och sen ner
i vattnet. Målvakt och 6 utespelare. Det blev en tuff fight men många utvisningar och straffar.
Vi hejade så gott vi kunde och Australien ledde in i det sista men matchen slutade till sist 6-6.
En besviken Alicia kom upp på läktaren och hälsade på oss. Hon såg inte fram mot kvällen, då skulle dom
nog få höra hur dåliga dom varit från coachen. Efter en stund var hon tvungen att gå eftersom hela laget
väntade på att få åka till hotellet. Jag och Peson kände att vi behövde skugga så vi gick vidare.

Jag fick sms från en kompis hemma som krävde att vi måste gå på synkroniserad simning...haha
Vi gjorde ett försök men hade ju fel biljetter.... Vi såg storbildsskärmen inne på arenan och..ja..inte gjorde
det väl så mycket att vi inte kom in hahaha den sporten.....hm.

Nä det blev mat istället, beställde en hamburgare och såg fram mot en saftig bit....fick en korv med bröd..
Inte så nöjd men Peson skrattade gott medan han åt sin pizza....
Sen träffade jag Barbara som kom med min biljett. Jaha, kindpussar skulle det vara... Det är man ju inte
så van vid men jag träffade rätt i alla fall :) Sen klev vi in på Olympiastadion. En härlig arena som jag
besökt två månader tidigare under finalen i Champions League. Vi köade för att få plastband runt
handlederna som gav tillträde till området närmast scenen men det såg hopplöst ut. Då löste det sig när
Barbara lyckades smuggla ut band via en vän till oss så plötsligt stod vi där på kanonplatser tack vare
mina Italienska Springsteen-vänner :)

Så körde Bruce igång med Badlands och hela arenan gav ett makalöst gensvar. Han var så jäkla taggad
och i kulisserna stod hans mamma och moster och njöt. Vi fick favoriter som Thunder Road, Born to run,
Bobby Jean och My city of ruins. En tjej fick komma upp på scenen och dansa i Dancing in the dark och
jublet visste inga gränser när Springsteens mamma och moster kom upp på scenen och dansade till
American land...01.20 på natten.

Efter nästan tre timmars konsert, 22 timmar efter att ha gått upp ur sängen hemma i Sverige så vandrade
vi ut lyckliga från arenan. Vilket dygn!!! Vilka upplevelser! Tur att man har kamera....
07.00 var det uppstigning, frukost och hemfärd. Allt gick så otroligt bra hela tiden så vi bara väntade på
att något dråpligt skulle hända men det gjorde det inte. En kanonresa!!!!!!!!!!
Tisdag 14 Juli 2009 - Rom
Frågan är, ska man göra något väldigt ovanligt på söndag, se en match i Vatten Polo-VM i Rom? Det har i alla fall aldrig jag gjort förut.....och inte så många andra heller. Hur många har inte sett Fontana Di Trevi?
Vi får se, rapport på måndag :) Fortsatt glad sommar :)
Onsdag 8 Juli 2009 - Vancouver
Har precis bokat ett hostel för dom första dagarna av vinter-OS i Vancouver. Som vanligt går det väldigt fort när jag kommer på något så 15 minuter efter att jag börjat leta boende så var det bokat.

Borde kanske läst först vad andra skrivit om stället.....

När jag efter bokning började titta igenom vad andra gäster skrivit visade det sig att boendet ligger i stans absolut farligaste område.....
Läste t.e.x.:
East Hastings street is the worst part of town and all the locals warned me not to go there. During the day it is ok. Especially if you walk down Pender street instead of Hastings. At night CATCH A CAB! It will cost you about $10 but may well save your life! ...

Jaja, kul att läsa It will cost you about $10 but may well save your life! ...

Hoppas allt går bra, glad sommar!

Lengan
Söndag 5 Juli 2009 - Sassnitz
Kulturklubben har funnits i många år men när den nu utökades från 8 till 12 man så fick jag plats :)
Det är arbetskamrater och vänner som besöker julmarknader i Tyskland varje år och årets resa gick
till Sassnitz på ön Rügen. Vi bodde i Saargard några kilometer därifrån och vad ska man säga?
ÅK INTE DIT I NOVEMBER.... Vilket ställe, man kunde ju tro att det var nog epedemi där. När vi gick
ute i byn på kvällen så lyste det ju inte från ett enda fönster och på dagarna tror jag vi såg totalt 3 pers.
Men vad gjorde det, vi hade jättekul ändå och vi kom ju hem med fullastade bilar :)

Lite dagbokshändelser

Torsdag:
Vid färjan i Trelleborg sattes ribban för resan direkt. Gustens bil lurade oss att dom betalat ett lägre pris.
Ombord togs ärendet ända upp till kaptenen innan det uppdagades hur det låg till... Vid 12 kom vi fram
och dom vita klipporna välkomnade Kulturklubben. Vi skulle ju bo i Saargard men vägen var avstängd
och vi snurrade en timme. Vid en järnvägsövergång stannade bilarna och Kenta for ur våran Van och
rusade fram till Team Gustens. Han skällde ut dom en stund och vi drog vidare. Efter 20 minuter kom han
på att mobilen var borta och vi ringde och letade. Vi kom fram till att den måste ha trillat ut vid järnvägen.
När vi kom tillbaka efter kanske 30 minuter så låg den där, otroligt att ingen tagit den...

Till sist hittade vi hotellet, checkade in, och några av oss gick iväg för att ta ut pengar. En lokalbuss stod
vid busshållplatsen och efter en del dividerande hoppade vi på. Andra hälften av gänget var utanför
hotellet och ringde oss. -Var är ni? På en buss? Äh vi skiter i er! Men plötsligt kom alla ändå och hoppade
på bussen. En av dom rutinerade i gänget var förbannad, -Det var sista gången jag åker med!!!!!
-Jävla dagis!! -Bara dra sådär, nä fyy faan!!! Vi andra bara skrattade och till sist var allt bra.
Vi bara hängde med bussen och plötsligt var vi i Gowe, där såg vi en restaurang och hoppade av.
Kanonställe, vi åt och drack ordentligt och det kostade 20 Euro per gubbe. Efteråt tog vi bussen tillbaka
och festade på hotellet. Klubben var nu i spillror då en del somnade ifrån men några av oss tog taxi till
Sassnitz där vi hittade en pub, en värdelös pub. Det fanns ju inget folk! Vi tog en vända på byn och såg
EN cyklist, det var i princip vad som fanns i människoväg.... Nä, hemgång!

Fredag:
En del piggare än andra, bra frukost var det i alla fall :) Vi gjorde en liten shoppingrunda i området.
Lidl, Preller och Aldi, alla med trevliga alkoholvaror :)
Sen var det kulturdags. Vi besökte en U-båt som låg i Sassnitz hamn. Ombord på H.M.S. OTUS var det
ordentligt trångt och vi kunde föreställa oss hur tufft det kunde vara till havs. Sen åkte vi till Straalsund
för lunch samt shopping på Cittimarkt. Där rullades det ut fullastade vagnar med sprit och vin :)
På kvällen var det dags för kostymmiddagen, ett stående inslag i klubben varje år. Vi åt middagen på
König Gustav i Sassnitz och sedan skulle vi besöka julmarknaden där, vilket fiasko hahahaha!
Marknaden var på ett torg som var så litet att klubben knappt fick plats där, och marknaden hade precis
stänkt för kvällen så nog blev vi lite utskrattade där. Men vi tog in på närmaste pub och festade loss :)
Ett gäng tyskar fick snetändning och gillade inte att vi satt där i kostymer och vräkte på. Det såg ut som
det kunde bli otrevligt men det gick bra. Barpersonalen kunde inte fixa fram en enda taxi när vi skulle
hem så kocken fick köra flera vändor för att se till att vi kom hem till hotellet, eloge till kocken! :)

Lördag:
Nu fick det vara nog med glesbyggd, vi tog tåget till Rostock. Där var det julmarknad värd namnet.
Gata upp och gata ner fyllda med olika marknadsstånd och tivoli. Där drack vi glühwein i massor :)
Plötsligt såg vi en keps i ett brodyrstånd. På den stod det Kulturklubben....hm. Det var grabbarna som
fixat en keps var till klubbens medlemmar :) Alla var nöjda med dagen och vi fick till sist gå på en bra
julmarknad vilket var syftet med resan. På tåget hem sjöng Kulturkören vackert vilket kan ses på filmen
längre ner på sidan.......

Söndag:
Lång färd hem............
Söndag 5 Juli 2009 - Liverpool
Hej, texten är kopierad fråm min hemsida därför är radbrytningar mm lite konstiga....men det går väl att läsa ändå :)

I maj -09 åkte jag till Liverpool för att se sista hemmamatchen för säsongen. Man hade ju hoppats att det skulle gälla kamp om
ligaguldet men tyvärr hade redan Manchester United avgjort till sin fördel. Jag såg självklart fram mot en weekend i England i
alla fall och jag hade otroligt kul! Människorna i den här staden är så grymt trevliga och utelivet är fantastiskt. Sen träffade jag fem
svenska Liverpool-fans också som gjorde resan till en höjdare.

Lite dagbokshändelser :)

Fredag:
Jag hade bokat ett enkelrum på Skandinaviska sjömanskyrkan för 15 pund natten och när jag kom dit så träffade jag Nisse, Antonio och
Conny från Värmland. Jag hängde med dom ut på middag och vi belönade oss med skrovmål på Sports Café, Carraghers matställe.
Sen festade vi vidare på Tha Cavern. Det var någon slags festival där så massor av band spelade hela helgen. På Cavern Pub träffade vi
Thomas och Magnus och helgens gäng var bildat. Vi var väl lite trötta efter en lång resdag men det blev ändå en bra festkväll runt
Matthew Streets kvarter. Jag fick veta att i mitt rum på kyrkan förvarades dom döda förr i tiden..... somnade bra ändå :)

Lördag:
Vi besökte Liverpool FC´s souvenirshop i city, hm, man hade alldeles för lite pengar med! Sen träffade vi våra nya vänner Magnus och
Thomas och vi bestämde oss för att inhandla lite festproviant inför kvällen. Men först ett nytt skrovmål på Carraghers :)
På kvällen dukade vi upp till fest i kyrkan :) Första gången jag dricker GT i en sån lokal....men det gick väldigt bra.
När vi kände oss redo gick vi till Concert Square där det var full fart. Vi fixade långbord och slog oss ihop med Björn från den svenska
supporterklubben och hans sällskap. Där betraktade vi alla dessa möhippor.....massor av tjejer som klätt ut sig för att fira ordentligt.
Ett gäng frågade vilka vi var, -Swedish svarade vi. -Swingers?? undrade dom förvånat. -Yeah, Swedish swingers! Hahahaha

Vi satt 10 meter från mitt älskade favoritställe Walkabout, men resten av gänget ville tillbaka till Cavern så vi gick dit för att se det
svenska bandet Mellow Man. Jag träffade tre roliga tjejer från Brasilien, dom blev lite imponerade när jag sjöng en av deras
fotbollssånger som jag kom ihåg från VM i Berlin. Senare under kvällen så kom jag då äntligen till Walkabout. Där var redan ett
gäng från Enköping på plats, Jonas, Patrik och Gerry. Bra musik och roliga människor som vanligt :)

Söndag:
Matchdag. Jag hade beställt biljett via ett norskt företag men den hade inte dykt upp. Jag ringde och mailade flera gånger men fick
inte tag i företaget så jag såg framför mig hur jag skulle behöva köpa en ny biljett för dyra pengar utanför Anfield.
Precis när vi skulle gå från kyrkan på förmiddagen dök en kompis till Antonio upp, John Stevens, tränare på ungdomssidan i LFC.
Jag berättade vad som hänt och han tyckte det var förjävligt. Han ringde ett samtal för att kolla om det fanns någon biljett att skaka
fram men det såg mörkt ut, han lovade att återkomma. Jag gick upp på stan för att ta ut pengar medan resten av gänget åkte till Anfield.
När jag sedan satt i taxin på väg till arenan ringde grabbarna, -Du har biljett! John har fixat en! Vilken lycka!!!! Han hade lyckats skaka
fram en säsongsbiljett som jag fick låna och platsen var på nionde raden på långsidan! Jag som alltid drömt om att få sitta nära planen!

Sen var det bara att njuta av atmosfären runt om på pubarna. Fish and chips och ett gäng som spelade säckpipa i solskenet :)
Vi gick till minnesplatsen för dom som dog i läktarkatastrofen i Hillsborough. Där brinner den eviga flamman och det var rörande att se
anhöriga som kom fram till väggen med alla namn och kysste namnet på deras släkting.

Platsen på läktaren var kanon. Jag fotade en massa och njöt av stämningen. När Sami Hyppiä kom ut för att värma upp steg jublet.
Han gjorde sin sista match för klubben efter 10 år i Liverpool. Enormt omtyckt spelare! Dags för match och den mäktiga You never
walk alone dånade ut över arenan. The Kop bildade en stor mosaik till Samis ära. Strålande solsken och Torres nickade in 1-0 !!!!!
I andra halvlek tog Liverpool ledningen med 2-0 innan den förre hemmaspelaren Robbie Kean gjorde 2-1. Han gjorde ingen målgest
utan vände direkt upp mot mittcirkeln och publiken på Anfield uppskattade det och gav honom en jätteapplåd. Liverpool körde på och
till sist kom 3-1 och publiken började bli otålig, Sami satt på bänken! -Sami on, Sami on, Sami Sami Sami on on on!!!!!
Så kom då äntligen bytet, Gerrard gick av och gav kaptensbindeln till Hyppiä som möttes av enorma applåder och jubel.
Se filmen längre ner på sidan. Han var nära att göra mål också men till sist var det över, domaren blåste av och Sami gömde ansiktet
i händerna medan tårarna rann. Lagkamraterna bar honom på axlarna och sedan lämnade spelarna planen. En stund senare kom dom
in igen med sina barn och tllsammans gick dom ärevarv. Sami gick först och det var rörande att se alla hyllningar.

På kvällen sammanfattade vi alla dagen med att det var absolut inte sista resan. Vi tömde det som fanns att dricka i kyrkan (hahaha)
och gick upp till Concert Square som var helt galet. Det var Bank Holiday och engelsmännen festade som tokiga, och några av oss
hängde på så gott det gick :) Det blev ännu en sväng in på Walkabout och sedan en klubb på Matthew Street.
Där var det full fart vid femtiden på morgonen då vi åkte hem

Måndag:
Pigg som en mört.....nä, men ett par Resorb räddade dagen. John kom förbi och hämtade säsongsbiljetten jag lånat och jag tackade så
hemskt mycket för att han hjälpte mig att förverkliga en dröm :) Sen handlade vi upp våra pengar i LFC-shopen samt avslutade resan
med ännu en middag på Sports Café. Innan jag hämtade väskan på kyrkan tog jag en sväng nere i hamnen och kände hur mycket jag
redan saknade staden Liverpool, vi ses snart igen :)
Söndag 5 Juli 2009
Hej, texten är kopierad fråm min hemsida därför är radbrytningar mm lite konstiga....men det går väl att läsa ändå :)

Redan på hösten 2008 bokade jag flyg till finalen i Rom ifall att Liverpool skulle ta sig dit.
Våren 2009 fanns hoppet kvar, LFC var kvar i slutspelet och jag sökte biljett via UEFA. Tyvärr fick
jag ingen biljett och Liverpool åkte ut mot Chelsea efter ett par fantastiska matcher.
Så jag tänkte väl att det är väl lika bra att strunta i resan i år då, får väl spara drömmen att se en final.
Då fick jag mail från Svenska Spel, "spela på Bomben och skriv en motivering varför just du ska vinna
en resa till finalen i Rom." Ok, här fanns chansen tänkte jag och skrev ihop ett rim.....
Några dagar senare fick jag ett mail från vännen Janne: Men grattis då.....
Jag fattade ingenting men sen gick det upp för mig att jag HADE faktiskt vunnit en resa till ROM!!!!
Kollade datumen, puh, insåg att resan hamnade precis mellan en resa till Liverpool och en kryssning
med jobbet, var alltså tvungen att packa tre väskor så att det bara var att byta mellan resorna.
Jag skrev om den tuffa veckan på forumet Reseguiden och en tjej som jobbade med programmet
"Arlanda" på TV3 mailade och undrade om jag ville ställa upp på ett reportage innan resan.
Ok, hur fixar man det efter en tuff helg i England? Jag svarade ja och var nervös som bara den....

Liten dagbok :

Tisdag:
Kom hem från Liverpool 02.00 på natten efter en resa med minimalt med sömn och många intryck.
06.00 gick jag upp och tog fram väska nummer två för "Superweek". Kollade mailen och till min
glädje såg jag att TV-teamet inte skulle hinna med att göra ett reportage så jag satte mig på bussen
till Arlande helt slut men ändå avslappnad :) När jag var en kvart från Arlanda ringde mobilen:
-Tjena, vi tar dig i alla fall, när kommer du? Svetten började rinna, jaha, dom skulle göra reportaget
i alla fall! Framme på flygplatsen väntade Alex & co. Efter en kort genomgång började dom filma
mig i trappan...en gång till fast bakifrån nu, kom igen... -Du måste svara såhär.... jaja det är inte lätt
att få en kamera i ansiktet sådär på morgonen när dagsformen är sisådär...
Teamet från Svenska Spel, Pierre, Patrik och Monika tog emot och filmandet fortsatte.
Gruppen började samlas, det var 5 sloganvinnare och resten var vinnare från Tips-SM, totalt ca 30 pers.

Några timmar senare checkade vi in i varsitt fint dubbelrum i Rom. Stor välkomstmiddag åt vi sedan
på Ristorante Tavernelle. Jag delade bord med Jan Majlard från Svenska Dagbladet, Henrik Strömblad
kommentator på Viasat och Pierre Jonsson, vinnarambassadör på Svenska Spel. Det blev en lyckad
kväll med många roliga minnen och historier från mina bordskamrater. Efter middagen kollade jag
läget på en pub som kryllat med engelsmän tidigare på kvällen men där var det lugnt, det infördes
alkoholförbud i Rom inför finalen.

Onsdag:
Hettan i Rom slog nästan knock på mig. Tog en taxi till Colosseum där jag gick runt en stund och njöt
av atmosfären bland fansen. Barcelonas och Manchester Uniteds fans sjöng sida vid sida.
Under tre timmar betade jag sedan av diverse sevärdheter i hettan och roligast var stämningen vid
Fontana Di Trevi där hundratals Barcelona-fans sjöng så det ekade mellan husväggarna.

Klockan 16 samlades vi vid tunnelbanan som låg vid Manchester Uniteds spelarhotell. Tidigare på dagen
hade jag knallat in där och strosat runt utan att någon vakt frågade vem jag var, hade inte varit svårt
att göra ett attentat där om man hade haft sådana avsikter, konstigt. I ena fönstret kunde vi se bucklan
stå och glända eftersom United var regerande mästare. (Senare på natten var den borta...)
Hela gänget åt middag på Ristorante Ana och sedan tog vi den hemska spårvagnen till arenan.
Det var fruktansvärt varmt och trångt på spårvagnen och att ingen tuppade av var väl ett under.
Vi tog oss in på Olimpico och min plats var ovanför hörnflaggan i Manchester Uniteds kurva.
Stämningen var magisk och det var verkligen underbart att få uppleva drömmen att se en final live.
Nu har jag betat av EM och VM-matcher samt en OS och C.L.-final :)

Efter den mäktiga invigningen kom matchen igång och United var grymt nära att göra 1-0 direkt men
efter deras starka inledning kom Barcelona igen och till sist gjorde dom 1-0, vilket jubel! Brevid mig satt
två Barca-fans som kommit ända från Mexiko för att se finalen, gissa om dom var glada?
SMS strömmade in hela matchen från vänner hemma som ville ha direktrapporter.
I andra halvlek var det utklassning och när Messi gjorde 2-0 visste jublet inga gränser. Barcelonas fans
sjöng så det ekade över hela Rom och när Barca efter slutsignalen lyfte bucklan så hade man gåshud
över hela kroppen och grabbarna brevis från Mexiko grät.

Torsdag:
Utcheckning 11.00 och sedan var det hemfärd via Munchen. Tyvärr missade vi vårat flyg därifrån till
Stockholm så det blev sen kväll innan man kom hem.....bara för att byta väska och dra på kryssning :)

Tack Pierre, Monica, Patrik och Leffe för ett minne för livet :)