Gubbar_pa_drifts blogg

Dags att dra vidare från den här fina och trevliga ön. Efter frukostbestyren så tog jag en daladala in till Stone town och letade mig vidare ned till färjeterminalen. Hade försökt att boka en biljett online för några dagar sedan, men den sajten fungerade inte. Så jag fick köpa en på plats istället. Skulle med 12.30 båten men där fanns inga biljetter kvar i ekonomiklass så jag fick köpa en i VIP-klassen istället. 60 usd mot 35, så det blev betydligt dyrare. Men å andra sidan sitter jag nu här i VIP-loungen med aircondition i en skön portfölj och skriver detta.

Är på väg över till Dar-es-Salaam där jag stannar till torsdag morgon då jag flyger vidare i österled. Förra gången gubbarna var i byn så hittade aldrig taxichauffören fram till hotellet, så den här gången har jag begärt hämtning från boendet. Blir säkert billigare också. Kort om tid i staden, men något roligt ska man väl kunna hitta på.

/Conny

Igår kändes det som det var dags att bli lite kulturell för en dag. Tog en daladala in till Zanzibar Town och hittade med lätthet in till Stone Town som är Zanzibarernas svar på gamla stan. Eller om det nu är tvärtom. ;-)) Ganska snart sedan jag fladdrat in i den gamla stadsdelen så kom jag till den katedral som är byggd för att hedra de över 600000 slavar som tros ha sålts på den slavmarknad som fanns på platsen 1830-1863. 1864 så revolterade den svarta delen av befolkningen på ön och det sultanat som funnits tidigare försvann. Med den även slavhandeln på ön, även om den inte formellt förbjöds förrän 1897. Det kostar inträde att gå in och jag hoppade det då jag hade andra saker att se. Jag traskade runt bland de smala gränderna där inga motorfordon får plats förutom tvåhjulsdrivna. Google maps har jag lärt mig att använda offline sedan länge och den appen är särskilt användbar i sådana här tillfällen. Letade mig fram det hus där en viss Farrouk Bulsara sägs vara född. Ni som kan er rockhistoria vet att det var födelsenamnet på den legendariske sångare Freddie Mercury i gruppen Queen. Där finns numera ett litet museum med lite bilder från hans uppväxt och liv som ung i staden. Vad jag inte visste var att hans föräldrar var från Indien och flyttat till Zanzibar då hans far fått arbete som tjänsteman. Det är ett litet museum och kanske inte riktigt värt den knappa hundring som inträdet kostar, men jag tyckte ändå att det var intressant. Så fick man dessutom höra en hel del bra musik.

När man kommer ned till beachen här och vandrar söderut, så kan man när det är lågvatten knalla ända bort till Kendwa beach. Jag testade den promenaden idag och det tog ungefär en timme att i sakta mak ta sig fram. Sluttningen på stranden här är mycket brantare än på de flesta ställen i Nungwi, så man behöver inte ta sig särskilt långt ut förrän man inte längre bottnar. Perfekt ställe att bada för mig.

Förutom den asfalterade landsvägen så finns ytterligare en väg som förbinder de två orterna och den går ungefär mellan stranden och landsvägen. Traskade den hela vägen hem i hettan så det var skönt att komma hem och få svalka sig i poolen.

/Conny

Det var några dagar sedan jag senast orkade pallra mig ned till beachen, men idag har all energi som jag saknat ett tag hittat tillbaka. En skapligt tidig frukost intogs, varefter jag tog mig en promenad bort till den ATM som fungerar och plockade ut så mycket som jag tror jag behöver under min återstående vistelse i Tanzania. Därefter bar det raka vägen ned till stranden där jag letade reda på en trevlig plats i halvskugga.

Det är fortfarande ebb på förmiddagen så när man går ned och i oceanen då handlar det mest om att flyta omkring i det grunda vattnet. Jag låg där i godan ro och navigerade mig runt på rygg ett tag innan jag bestämde mig för att gå upp. Naturligtvis så var jag lite oaktsam var jag satte mina fötter och en av dem råkade självklart hamna på en av dessa svarta sjöborrar som ligger lite här och var på botten. Trampade lyckligtvis inte särskilt hårt på det lilla djuret, men jag kände direkt att det stack till i foten av några taggar. När jag kom upp på stranden så tittade jag till och såg ett par taggar sitta inbäddade i den främre delen av fotsulan. De här borrarna är inte giftiga, men har man otur så kan de orsaka stor smärta om de tränger djupt in. Så var dock inte fallet och jag kunde linka hem utan större besvär.

Väl hemma så tog jag en dusch vid polen och inspekterade klöven lite närmare. Kunde då räkna till fem små svarta prickar där det trängt in en tagg. Under tiden kommer min värdinna förbi och får se vad som hänt. Vänta sa hon, så kommer jag med något. En ung omogen papaya hade hon med sig och den stack hon hål på några gånger, varvid en mjölkaktig vätska började sippra ut. Sedan så gned man bara in vätskan över de små svarta punkterna och den bildar ett skyddande hölje som förhoppningsvis förhindrar infektioner som man annars kan få.

Så nu är man fit for fight inför kvällens eskapadrar/Conny

Vi är inne i en period då det kommer en hel del nederbörd. Oftast faller den på natten men en och annan skur kan dröja sig kvar en stund även på förmiddagen. Som vanligt är i sådana här tropiska klimat så är regnen sällan långvariga, men när det regnar så forsar det ordentligt från himmelen. Här är bara huvudvägen, som bär ned till staden, asfalterad. Så ni kan ana vad dessa skyfall gör med övriga vägar som bara består av det grus som blir kvar efter regnen. Här och var, ganska ofta faktiskt så tittar urberget fram och de trafikanter som försöker navigera sitt fordon fram mellan vattenpölarna får göra det med största försiktighet. Även vi fotgängare får se oss för och försöka hitta vår väg genom en del pölar med hjälp av stenar och annat som kan ligga i vattnet.

Själv har jag åkt på en förkylning. Låter väl kanske lite konstigt i den här konstanta 30-gradersvärmen. Men det händer ändå. Jag har aircondition i min bungalow, men den är inte särskilt effektiv, så jag kör även med fläkten för att få mig lite svalka på nätterna. Har förmodligen haft lite för hög fart på den, så jag sänker ett steg numera på nätterna. Förkylningen började med att jag gick omkring och nös hela dagen i onsdags, fick även snyta mig stup i kvarten. Torsdagen förflöt nästan på samma sätt, även om mitt nysande inte var lika intensivt. Men illa nog ändå. Igår så släppte den delen och jag började istället hosta, vilket är ett gott tecken. En skrovlig hosta idag, men då är det hela snart över för den här gången.

Så de senaste dagarna har jag inte varit ned på beachen utan har uppehållit mig ute vid vår pool på bygget jag bor på. Skönt det också. Jag bryr mig detta år inte så mycket om det fotbolls-VM som pågår, men i.o.m. att de visar matcherna på storbilds-TV här på Highland Bungalows, så blir det ändå att man blir sittande och tittar på dem.

I dag är det träff för gubbgänget hemma i Hallsta och vi får väl hoppas att de lyckas sätta alla rätt på travet till en bra utdelning. Jag håller tummarna härnere i alla fall/Conny

Ulla, en av de två katter som bodde hemma hos mig i tre år, hade ovanan att gå och tugga på kablar hemma. Passade oftast på när jag inte var i närheten, då hon visste att hon inte fick. Olyckan var aldrig framme så hon fick ström i sig, men det var illa nog ändå. Laddkabeln till min surfplatta var aningen söndertuggad, men har i alla fall fungerat och gett laddning fram tills i fredags kväll. Då gav den slutligen upp. Letade runt här i Nungwi ett tag på lördag förmiddag, men det slutade med att jag hoppade på en daladala in till Zanzibar stad. Hade väl egentligen inget större hopp om att hitta någon kabel ens där men efter att ha rådfrågat några ortsbor så blev jag visad till till en liten butik som hade just den kabel som passade min platta. Tur det egentligen då den trots allt har dryga 8 år på nacken.

Daladala, som jag nämnde inledningsvis är lokalbefolkningens vanligaste transportsätt. En liten mindre buss än vad vi är vana vid hemma, men där man ändå klämmer in dryga trettio sittplatser. Man får egentligen inte ha stående passagerare, men oftast så är bussarna knökfulla av sådana också. Daladala kan också vara en liten täckt lastbil med träbänkar utplacerade runt om på flaket. Ni som rest runt lite i sydostasien känner igen dem därifrån. Sedan finns det också dessa mindre flakbilar som åker runt och plockar upp folk lite här och var.

Igår söndag tog jag mig en ny tur via daladala. Några mil söderut, så ligger en liten stad vid namn Kiniasini. Där hoppade jag av bussen och hittade snart lastbilsvarianten av det vanliga transportmedlet. Där är det inte högt i tak och man får huka sig ned ordentligt för att inte slå i huvudet i de järnrör som bär upp presenningstaket. Efter ungefär en mils resa så var jag framme vid mitt mål som var den lilla byn Kiwengwa på öns östkust. Fann en ganska fin beach som dock var dominerad av det flådiga Kiwengwa Beach Resort som upptog en stor portion av stranden. Jag gick in i den folktomma restaurangen för att höra om de hade WIFI och det hade de. Men de hänvisade mig till receptionen för att betala extra för att utnyttja den tjänsten. Räckte tydligen inte med att man åt eller drack. Nej tack, sa jag. Då kan ni ha folktomt här i fortsättningen också. Traskade iväg lite längre bort och hittade den betydligt mindre inrättningen Mambo Mazuri som kändes mer som den lilla familjära resort som jag sökte. Där var det inga som helst problem att få sig både mat, öl och tillgång till internet.

Satt där några timmar och filosoferade över lågvattnet. Här på ön så kommer ebb och flod och går hela tiden. Två gånger om dygnet har vi lågvatten och lika ofta är det högt vattenstånd. Tiderna för dessa skiften förskjuts varje dag med cirka en halvtimme, så efter en tolvdagarsperiod ungefär så är vi tillbaka som vi började. Just nu är bästa tiden att bada på eftermiddagen. Det är också så att stränderna på östkusten är mer långgrunda än de på västkusten, så de påverkas mer av ebb och flod. Framåt fyratiden på eftermiddagen så var det dags för mig att påbörja återresan hem mot Nungwi. Letade reda på var daladalan stannade och tog mig tillbaka till Kinyasini för att byta till bussvarianten. Efter någon mil eller så så fick vi som stod upp i bussen helt sonika gå av, då chauffören visste att det var poliskontroll lite längre fram. Insåg att det inte var någon ide att stå där och vänta på en ny buss,då det var risk att även den skulle vara fullsatt. Så jag och ett par gubbar till började gå norrut och det tog inte lång tid innan vi passerat de poliser som stod och kontrollerat trafiken. Lite längre fram stannade vi för att vänta på en ny skjuts, men då kom en kompis till en av männen förbi och plockade upp oss. Väldigt lyckat!

Så fick man en helg att gå.;-)) /Conny

Till vintern är det sex år sedan som Stefan, Rune och jag reste runt i Rwanda och Tanzania, så det jag vill se här i landet har jag redan sett. Därför stannar jag här på Zanzibar till det är dags att dra vidare.

När man då som jag, blir på samma ställe ett tag, så faller jag gärna in i rutiner. Dagarna tenderar att bli ganska lika. Upp vid åttatiden för en god frukost. Kaffe, ett fruktfat, en omelett, toastat bröd med marmelad, ett par pannkakor och ett glas juice. Sedan brukar jag ta mig ned till beachen och hoppa i plurret ett par gånger avbrutet av lite solande på en handduk direkt på stranden. De här vilstolarna och parasollerna avstår jag gärna då det är skönare att borra ned bröstkorg och huvud på stranden. Efter mitt andra dopp så tar jag gärna en strandpromenad någon halvtimme eller så. Bubblar med allehanda försäljare som vill sälja kläder, utflykter och annat till mig. Här lockar man med simturer ihop med delfiner och t.o.m. safariresor till Serengeti. Så jag får förklara för dem att de där sakerna har jag redan gjort.

Efter mitt beachbesök så knallar jag hemåt och hoppar in i polen en kortare stund. En dusch senare så brukar det vara dags för att kolla nyhetsfödet på div. sajter innan jag trampar iväg för en lunch. Har hittat mig en liten inhemsk restaurang där de serverar lokal mat. De har ett gäng olika maträtter att välja mellan. Allt från soppar till goda stuvningar som oftast består av något slags kött, mixat med potatis eller annat. Matbanan är en vanlig, om än ganska smaklös, ingrediens. Här är det också väldigt mycket billigare än om man går på de lite mer påkostade restaurangerna.

På eftermiddagarna händer det att jag letar mig ned till en liten bar som ligger i anslutning till danskens boeende. Den baren drivs av tre damer och där är trevligt att sitta i skuggan och inmundiga en pilsner eller två, samt spela lite biljard. Det pågår ett fotbolls-vm för stunden och när jag ramlade in där igår så stod tv:n på. Det var dock inte vm man tittade på utan en match i den Tanzaniska högsta ligan. Storfavoriterna Simba från Dar-es Salaam mötte ett lag från Mbeya, som ligger nära gränsen till Malawi och Zambia. Planen de spelade på såg väldigt grön och fin ut, men där studsade det värre än det gjorde på knaggelvallen i Munktorp 1968. Jag och ett 20-tal lokala bybor följde den matchen med inlevelse till slutet och det var en bedrövlig fotboll man bjöds på. Lite förvånande för Simba så fick de nöja sig med 1-1 efter att haft ledningen till mitten av andra halvlek. De här lagen skulle inte klara sig ens i superettan och frågan är om inte pojkarna hemma i MBK skulle kunna spela jämnt med dem?

Ibland tar jag mig en lättare måltid framåt kvällen, men ännu oftare så räcker det för mig att bara låta ytterligare en pilsner till slinka i.

Ungefär så ser mina vardagrutiner ut. Händer att jag knallar iväg för att möta någon någonstans och på söndag ska jag försöka hitta en lokalbuss som kan ta mig till en by som heter Kiwengwa. Så får jag se lite mer av den här ön.

Ha en bra dag alla läsare. Nu är det beachtime./Conny

Efter min frukost och koll av diverse nyheter och annat via internet så blev det en liten tur ned till beachen igen. Ett par kortare dopp, en stunds solande och en promenad senare så var det skönt att komma "hem" och placera sig under duschmunstycket.

Insåg sedan att jag måste göra något åt min boendesitauation då det är min sista natt här och det är i dyraste laget. Så jag knallar iväg upp mot "dansken" för att se vad han kommit fram till. På vägen dit blir jag hejdad av en ung vacker kvinna, som är från trakten, och vi börjar prata om ditten och datten. När hon hör att jag söker boende så försöker hon hjälpa mig och tar mig med till några potentiella boendevärdar, men inget av alternativen faller mig i smaken. Till slut så lämnar hon sina kontaktuppgifter till mig och låter mig vandra iväg med en man från Tjeckien, som nog fått sin ranson av öl för dagen. Men det var likadant där, inte särskilt intressant.

Ramlade vidare till "dansken" men det visade sig att han inte ens kunde bistå med frukost numera och ändå ville ha 35000 shilling/natt. Det är trots allt så att ju äldre jag blir så bekvämare blir jag med mina boenden. När jag var ung så gick det bra med en säng i ett dormitary, men numera så krävs ett rum med eget badrum och gärna både frukost och framför allt tillgång till internet. Borta är den tid då man höll kontakten med familj och vänner via poste restante på det lokala postkontoret.

Nåja sade jag och knallade iväg för att få mig för att få mig en matbit. Hade hittat ett riktigt bra matställe igår och jag återvände dit. Det är en mindre resort med restaurang, ett tiotal bostäder av klass och en fin liten pool. Av en händelse så hamnade jag vid ett bord nära en kvinna som hälsade mig välkommen och gärna snackade en stund. Det visade sig att hon ägde stället och när hon hörde om min situation så erbjöd hon sig ett boende på stället. Det här är definitivt ett upperclass bygge som hon har drivit i 16-17 år, men då jag förklarade för henne att var en världsluffare som var ute ett halvår eller så, så erbjöd hon mig ett kanonrum med en fin frukost och WIFI för 25$ natten. Det är över min budget, men då även de enklaste kyffen här kostar skjortan så var det inget att tveka på. Så från i morgon så bor jag som en kung.

/Conny

Var ned på Nungwi beach redan under min första dag, men något bad blev det inte då eller igår då jag pysslat med annat. Men idag så var det dags att gå ned och löga sig lite. Spenderade ingen jättelång tid nere på stranden och var inte i mer än ett par gånger i den väldiga Indiska Oceanen, men som vanligt var det nog för att få jag skulle få en bra färg på min tidigare så bleka lekamen.

När jag ligger där och solar så hör jag några kvinnor i närheten prata på omissbar norska så jag trampar över och frågar vad de gör här. Det visar sig att de är från Bergen och är här nere på ett arbetsutbyte på tolv veckor. Nu är det sista veckan så de har några dagas ledigt innan det bär hem till fäderneslandet igen.

Här på mitt boende bor det en svart kille som jag hejat på när jag sett honom. Det visade sig, när vi snackade lite idag att han är från Danmark och jobbar som elektiker. Tydligen ska de elektrifirera den danska järnvägen nu, vilket förvånansvärt inte har gjorts förut mer än på små sträckor.

På tal om Danmark så måste jag flytta ut härifrån på Söndag. För dyrt på det här bygget. Så jag är uppe och dealar med min gamla värd (som bott i Danmark ett antal år) från nästan sju år tillbaka om att flytta in igen. Han har inget WIFI längre, men det kanske jag kan leva med, men däremot frukost och samma rum som jag använde förra gången. Han har gett mig ett pris och jag gav honom ett motbud som han skulle sova på. Så vi får se.

Nu är det fredag kväll och som vanligt tog jag mig ett par pilsner ihop med vänner hemma som jag är frånvarande från. Safari heter den bästa biran här på bygden. Håller 5,5% .

/Conny

Före resan så har jag naturligtvis noga kollat visumreglerna för mina tilltänkta resmål och läst mig till att på samtliga länder jag tänkt mig till häromkring så får jag visum vid ankomst. Men vid incheckning på Quatar Airways plan från Kairo till Nairobi så fick jag nobben då jag inte hade något e-visa för Kenya. Försökte fixa ett på flyplatsen, via telefonen, men det gick inte för att jag bl.a. inte hade någon flygbiljett ut ur landet. Har de aldrig hört talas om att man kan åka landvägen??

Med Kenya stängt för mig, så fick jag försöka lösa situationen. Kollade runt lite och hittade en plats på flyget ned till Dar-es Salaam så den köpte jag på stört. För säkerhets skull så inhandlade jag dessutom en biljett vidare ut ur Tanzania så jag inte hamnar i en konstig situation igen.

Det var ett direktflyg, så jag var framme vid den största staden ( ehuru ej huvudstad) i landet redan vid fyratiden på morgonen. Hittade ett gäng bankomater och plockade ut lite pengar från en av dem. Satte mig sedan och tog en liten frulle vid ett cafe på flyplatsen och väntade på att natten skulle gå över i morgon så jag kunde ta en bulle in till staden där jag blev avsläppt vid färjan ut till Zanzibar. Så fort jag tog ett steg ut ur taxin så var jag omsvärmad av ett stort gäng grabbar som nästan slogs om att få bära min packning och få visa vägen. Jag tog min bag själv och sade åt dem att jag hittar själv. Ett par av dem följde efter ändå i hopp om att jag skulle tröttna pä att bära, men jag var snart ombord på den snabbfärja som trafikerar sundet mellan fastlandet och den stora ön. Väl framme och efter en stunds köpslående fick jag sedan en av taxikillarna att köra mig upp tiil den norra ändan på ön, där de bästa stränderna finns.

Hade på flyplatsen fått tag på ett boende för fyra nätter för 499 :- och det lät lite billigt. När jag sedan kollade med booking.com så hade de tagit betalt för betydligt mer än så. Varit inne på deras site efteråt och sett att det med mindre text under priset står +skatter och avgifter. Nåja ett boende har jag i alla fall några dagar till och jag får väl söka efter ett annat under tiden.

Var ganska trött efter en lång dag, då jag som vanligt aldrig kan sova på flyget, så det blev en tidig kväll.

/Conny

Det var med visst vemod jag tog farväl av Luxor igår morse. Jag trivdes verkligen med staden och med innevånarna. Även om de gjorde sitt bästa för att locka ur mig mina egyptiska pund hela tiden. Det är likadant vare sig du är i Kairo eller Luxor, egyptierna försöker nästan hela tiden blåsa dig så gott de kan. De vill väl leva de också. Fråga alltid vad det kostar innan du beställer något!

Tågresan tillbaka till huvudstaden tog som nedresan sina modiga 12 timmar, men då jag for redan strax efter nio på morgonen så var jag installerad på mitt hotell i vettig tid igår kväll. Mitt gamla hotell var tydligen fullbokat så jag hittade ett annat kyffe i närheten av stationen. De har ingen restaurang, så jag använder det gamla stället för frukost och kvällsmat.

Järnvägen här i landet håller bra klass. I första klass, som jag använder så är det gott om plats för ben och resterande lemmar och sätesraderna går till och med att vända på. Vill du inte sitta med ryggen mot färdriktningen så vänder du bara på stolen. Funkar det hos SJ??

Nåja, tillbaka i Kairo igen och idag har jag bara tagit det lugnt. Var ute på byn ett tag och snubblade in på ett kaffeställe. Fikat här är detsamma som du får både i Grekland och Turkiet. Uppkokat i små kannor och sedan upphällt i glas eller kopp. Se till bara att låta det sjunka innan du dricker, annars får du med mycket sump i munnen. Gott är det dock.

I morgon kväll så bordar jag ett nytt flyg för vidare färd där jag aldrig varit förut. Ska bli spännande. / Conny