Tisdag 11 Juli 2017 - Bollnäs
Resealbum: Ända in i Hälsingland
Då ska du dra ända, ända in i Hälsingland, skrev Tore Skogman. Det är vad vi gjorde för ett par dagars besök hos bekanta utanför Bollnäs. För att fortsätt i Skogmans text : ”där finns det skogar och berg och även människor med färg”. Så sant, ett fantastiskt vackert landskap med böljande skogsklädda berg och vackra dalgångar, för att nu inte tala om alla de vackra timrade gårdarna och de trevliga människor vi träffade.
Vi körde E4an raka spåret upp till Tönnebro och därefter väg 83 till Bollnäs där vi träffade den ena av våra bekanta. Hon tog oss till en restaurang med utsikt över en mindre fors i Ljusnan där den rinner ut i sjön Varpen. Där åt vi lunch utomhus i solskenet.
Därefter for vi ut i riktning Edsbyn mot det lilla samhället Söräng där de har sin sommarbostad.
Först stannade vi till vid Nils Olsgården, Bed & Breakfast, där vi bokat rum för att tillbringa nätterna. Vi möttes av de mycket trevliga innehavarna, som visade oss vårt rum, ett jättefint familjerum med egen WC och dusch. Vi blev tillfrågade om vad vi ville ha till frukost och när vi ville äta den. Vi fick till och med individuellt önska oss hur vi ville ha våra frukostägg.
Betala gjorde vi med Swish och så fick vi nyckel till rummet och ytterdörren.
Nils Olsgården ligger vackert belägen nere vid älven Voxnans strand alldeles vid en mindre fors.
Efter att ha ”besiktigat” vårt boende for vi vidare till våra bekantas hus där vi då också träffade den andre i familjen. Vi eftermiddagsfikade och pratade om vad vi skulle göra av våra två dagar i Hälsingland.
Därefter skred vi från ord till handling och gav oss ut på en liten biltur. Vi körde de 4 kilometerna till Runemo där vi korsade Voxnan och for vidare mot Gäddvik. Rundan var upplagd dels för att jag skulle kunna söka några geocachar och för att vi skulle se på lanskapet. Det hade också varit möjligt för oss att stanna i varenda by, om intresse funnits, eftersom man samordnat LOPPIS i byarna runt Norrsjön denna dag.
I Gäddvik vek vi av på en mindre väg mot Norrby, Hässja och Långhed för att sedan vända mot Alfta och Bollnäsvägen.
Åter i Runemo stannade vi vid Byagården. Där var det både loppis och sedvanlig tillagning av kolbullar på tisdagskvällen. Kön för att köpa nygräddade kolbullar var dock allt för lång så det avstod vi. Däremot provade jag ett antal lokalproducerade öl från Bollnäs bryggeri. Dock endast lättöl, jag körde ju bil. Bryggeriet hade många sorters lågalkoholprodukter. För att få tillgång till deras starköl får man besöka Systembolaget i Bollnäs.
Efter besöket i Runemo for vi tillbaka till Söräng och vårt boende och vi somnade utan minsta problem.
Morgonen därpå var det frukost bestående av nybakat bröd, Bollnäsfil med flingor och bär, juice kokt ägg och kaffe. Ja det fanns ännu mer att välja på men man är ju inte van att äta mycket på morgonen.
Efter frukost begav jag mig ut i skogen för att söka några närliggande geocachar men jag återvände snart för det var allt för vått i skogen. Det hade regnat ordentligt på natten.
Vid 10-tiden blev vi upphämtade vid Nils Olsgården av våra bekanta. Vi for först hem till dem för förmiddagskaffe och planering av dagen. Då överraskades vi av en rejäl regnskur så att vi fick lämna hammocken och springa in.
Då regnet slutat satte vi oss i bilen och for in till Bollnäs. Där gick vi först till torget för att ta en tur med Snoddaståget. Det är ett gratis sightseeingtåg som kör en runda genom Bollnäs. Det är ett utmärkt sätt att få en snabb blick av staden. Turen tar ca 15 – 20 minuter.
Efter ytterligare lite strosande i staden åt vi lunch på en uteservering innan vi åter satte oss i bilen för mer sightseeing i omgivningarna.
Vi for så småningom till Prästnäsgården för eftermiddagsfika. Där råkade det vara underhållning för ett gäng pensionärer från trakten. Även musiker och sångare var från Bollnäs. De var mycket duktiga.
Vi vandrade sedan runt lite i naturen innan vi åter satte oss i bilen. Vi åkte för att se på en damm som byggts för att dämma upp Voxsjön och reglera flödet i Voxnan.
Därefter bar det på mindre vägar av tillbaka till Runemo och en kortare promenad på början av Flottareden. Flottarleden är en vandringsled utmed Voxnan som följer en gammal timmerflottningsled. Här ligger också 15 geocachar utlagda för oss som är intresserade av det.
Flottarleden är en mycket vacker promenad på ca 7 kilometer mellan Runemo och Söräng.
Efter en intensiv dag i och ur bil avslutade vi dagen hos våra bekanta med varma mackor och öl, innan vi blev hemskjutsade till vårt boende där vi somnade sött även denna kväll.
Morgonen därpå var det åter samma fina frukost innan vi packade in oss i bilen för hemfärd.
På vägen hem stannade vi i Kilafors för att besöka Garnbutiken. Därefter blev det en fika på värdshuset i Tönnebro.
Slutligen passade vi på att passera några av de gamla vallonbruken i norduppland för att sedan besöka Öregrund, min barndoms sommarstad. Där satte vi en blomma på mormors grav och tog en promenad genom staden, bl. a. för att titta på det som var mormors hus.
Vi återvänder gärna till Hälsingland och stannar mycket gärna på Nils Olsgården (http://www.nilsolsgarden.com) igen.
Vi körde E4an raka spåret upp till Tönnebro och därefter väg 83 till Bollnäs där vi träffade den ena av våra bekanta. Hon tog oss till en restaurang med utsikt över en mindre fors i Ljusnan där den rinner ut i sjön Varpen. Där åt vi lunch utomhus i solskenet.
Därefter for vi ut i riktning Edsbyn mot det lilla samhället Söräng där de har sin sommarbostad.
Först stannade vi till vid Nils Olsgården, Bed & Breakfast, där vi bokat rum för att tillbringa nätterna. Vi möttes av de mycket trevliga innehavarna, som visade oss vårt rum, ett jättefint familjerum med egen WC och dusch. Vi blev tillfrågade om vad vi ville ha till frukost och när vi ville äta den. Vi fick till och med individuellt önska oss hur vi ville ha våra frukostägg.
Betala gjorde vi med Swish och så fick vi nyckel till rummet och ytterdörren.
Nils Olsgården ligger vackert belägen nere vid älven Voxnans strand alldeles vid en mindre fors.
Efter att ha ”besiktigat” vårt boende for vi vidare till våra bekantas hus där vi då också träffade den andre i familjen. Vi eftermiddagsfikade och pratade om vad vi skulle göra av våra två dagar i Hälsingland.
Därefter skred vi från ord till handling och gav oss ut på en liten biltur. Vi körde de 4 kilometerna till Runemo där vi korsade Voxnan och for vidare mot Gäddvik. Rundan var upplagd dels för att jag skulle kunna söka några geocachar och för att vi skulle se på lanskapet. Det hade också varit möjligt för oss att stanna i varenda by, om intresse funnits, eftersom man samordnat LOPPIS i byarna runt Norrsjön denna dag.
I Gäddvik vek vi av på en mindre väg mot Norrby, Hässja och Långhed för att sedan vända mot Alfta och Bollnäsvägen.
Åter i Runemo stannade vi vid Byagården. Där var det både loppis och sedvanlig tillagning av kolbullar på tisdagskvällen. Kön för att köpa nygräddade kolbullar var dock allt för lång så det avstod vi. Däremot provade jag ett antal lokalproducerade öl från Bollnäs bryggeri. Dock endast lättöl, jag körde ju bil. Bryggeriet hade många sorters lågalkoholprodukter. För att få tillgång till deras starköl får man besöka Systembolaget i Bollnäs.
Efter besöket i Runemo for vi tillbaka till Söräng och vårt boende och vi somnade utan minsta problem.
Morgonen därpå var det frukost bestående av nybakat bröd, Bollnäsfil med flingor och bär, juice kokt ägg och kaffe. Ja det fanns ännu mer att välja på men man är ju inte van att äta mycket på morgonen.
Efter frukost begav jag mig ut i skogen för att söka några närliggande geocachar men jag återvände snart för det var allt för vått i skogen. Det hade regnat ordentligt på natten.
Vid 10-tiden blev vi upphämtade vid Nils Olsgården av våra bekanta. Vi for först hem till dem för förmiddagskaffe och planering av dagen. Då överraskades vi av en rejäl regnskur så att vi fick lämna hammocken och springa in.
Då regnet slutat satte vi oss i bilen och for in till Bollnäs. Där gick vi först till torget för att ta en tur med Snoddaståget. Det är ett gratis sightseeingtåg som kör en runda genom Bollnäs. Det är ett utmärkt sätt att få en snabb blick av staden. Turen tar ca 15 – 20 minuter.
Efter ytterligare lite strosande i staden åt vi lunch på en uteservering innan vi åter satte oss i bilen för mer sightseeing i omgivningarna.
Vi for så småningom till Prästnäsgården för eftermiddagsfika. Där råkade det vara underhållning för ett gäng pensionärer från trakten. Även musiker och sångare var från Bollnäs. De var mycket duktiga.
Vi vandrade sedan runt lite i naturen innan vi åter satte oss i bilen. Vi åkte för att se på en damm som byggts för att dämma upp Voxsjön och reglera flödet i Voxnan.
Därefter bar det på mindre vägar av tillbaka till Runemo och en kortare promenad på början av Flottareden. Flottarleden är en vandringsled utmed Voxnan som följer en gammal timmerflottningsled. Här ligger också 15 geocachar utlagda för oss som är intresserade av det.
Flottarleden är en mycket vacker promenad på ca 7 kilometer mellan Runemo och Söräng.
Efter en intensiv dag i och ur bil avslutade vi dagen hos våra bekanta med varma mackor och öl, innan vi blev hemskjutsade till vårt boende där vi somnade sött även denna kväll.
Morgonen därpå var det åter samma fina frukost innan vi packade in oss i bilen för hemfärd.
På vägen hem stannade vi i Kilafors för att besöka Garnbutiken. Därefter blev det en fika på värdshuset i Tönnebro.
Slutligen passade vi på att passera några av de gamla vallonbruken i norduppland för att sedan besöka Öregrund, min barndoms sommarstad. Där satte vi en blomma på mormors grav och tog en promenad genom staden, bl. a. för att titta på det som var mormors hus.
Vi återvänder gärna till Hälsingland och stannar mycket gärna på Nils Olsgården (http://www.nilsolsgarden.com) igen.
Söndag 23 April 2017 - England
Resealbum: Sex dagar i Hjärtat av England
Dag 1
För 9.e gången gör vi nu en resa arrangerad av Specialresor i Karlstad. Denna gång bar det av mot södra England.
Avresa från Stockholm Arlanda i behaglig tid, Samling på flygplatsen 09.15 och avresa 11.15. Gruppen bestod endast av 23 deltagare. Flyg med SAS till London Heathrow tog ca. 2 tim. På Heathrow mötte vår lokalguide Tina och vår busschaufför Will.
Först åkte vi mot West Green House Garden där vi beundrade den vackra trädgården och där vi också fick Afternoon Tea, varianten Cream Tea, vilket innebar Te, scones med grädde och sylt. Det var dock inte vilken grädde som helst utan så kallad Clotted Cream, en mycket krämig variant. Vår guide berättade legenden bakom denna ”anrättning” men det skulle göra denna berättelse allt för omfattande att återberätta den.
Efter denna te-paus bar det av mot vår bas, Salisbury där vi skulle bo under vår Englandsvistelse.
Vi checkade in på det gamla fina hotellet Mercure White Hart Hotel.
På kvällen åt vi en gemensam middag på hotellet. Vi hade mycket trevligt under middagen och det kändes som man känt flera av deltagarna länge. En mycket social grupp.
Efter middagen gick några av oss ut på en närbelägen pub, The New Inn, som finns bara något hundratal meter från hotellet och är kvar i de lokaler där den startade på 1400-talet. En mycket trevlig miljö att dricka öl och umgås i.
Dag 2
Dagen började med en ordentlig engelsk frukost med ägg och bacon, smörgås, juice, yoghurt med flingor samt kaffe med croissant. Frukostutbudet får högsta poäng av mig.
Efter frukost bar det av med buss mot det charmiga området Cotswolds norr om Salisbury. Vi färdades genom det vackra böljande jordbrukslandskapet medan vår fantastiska guide berättade om allt från de frigående grisarna till varifrån begreppet Sheriff kommer.
Vårt första stopp i Cotswolds blev i den trevliga byn Stow-on-the-Wold. Där hade vi lite egen tid för att titta på de fina små husen och vi passade också på att dricka förmiddagskaffe.
Färden gick sedan vidare till William Shakespeares födelsestad Stratford-upon-Avon. Där startade vi med guidad tur genom staden, bl a förbi Shakespeares födelsehus, som är museum. Jag avstod från att gå in eftersom jag varit där 1978.
I Stratford var det också fri tid och lunch på egen hand. Vi var inte så hungriga efter stadig frukost och förmiddagskaffe. Vi beslöt att ta något lätt, bara en sandwich. Det visade sig att det vi beställde bestod av fyra halva dubbelmackor, vardera. Det hade räckt att beställa en att dela på.
Då vi återsamlades for vi en kort bit till en grannby för att besöka Anne Hathaway’s cottage, d v s Shakespeares hustrus barndomshem. Det var här Shakespeare träffade sin 8 år äldre hustru.
Besöket var mycket intressant då huset är mycket välbevarat sedan Shakespeares dagar.
Dagens sista begivenhet blev ett besök i den lilla orten Burford där vi åt middag på puben The Golden Pheasant (Den gyllene fasanen).
Här blev vi serverade en mycket god lammgryta. Vi befann oss ju i ett distrikt där man levt på fårskötsel och ullproduktion i generationer.
Vi åkte sedan tillbaka till Salisbury och vårt hotell medan solen gick ner över de vackra böljande kullarna. Hemma på hotellet var vi först ca 22.00.
Dag 3
Dagen började med ungefär samma frukostupplägg som föregående morgon.
Ca kl. 9.30 gjorde vi en kortare guidad tur genom den centrala delen av Salisbury under ledning av vår guide Tina.
En timme senare samlades vi alla åter i hotellobbyn för att gemensamt gå till Salisbury katedralen. Katedralen i Salisbury har den högsta tornspiran i England (123 m). Vi guidades runt i katedralen som är mycket imponerande. Här finns bl. a världens äldsta idag fungerande klocka, d v s ett urverk från 1300-talet utan urtavla men som fått kyrkklockan vid katedralen att ringa på bestämda tider. Den satt ursprungligen i ett separat klocktorn som idag är rivet. Urverket var sedan bortglömt i många år men är nu restaurerat och praktiskt taget allt utom repen är original.
Efter besöket i katedralen gick vi in i den del som kallas kapitelhuset där ett at de fyra kvarvarande originalen av Magna Charta finns att beskåda. En handskrift som anses vara urdokumentet för demokrati. Detta är det bäst bevarade exemplaret.
Därefter gick vi för ett besök till Mompesson House, ett mycket välbevarat s k ”Town house” som är museum men som ibland används för film- och TV-inspelningar.
Resten av dagen var fri för egen disposition. Många ägnade eftermiddagen åt att shoppa, Det var marknadsdag i Salisbury. Staden bjuder också på ett stort utbud av butiker.
Själv for jag tillsammans med en annan deltagare i gruppen till Stonehenge som bara ligger ca 20 minuters bussresa från Salisbury. Ett besök vid Stonehenge har stått på min lista över saker att göra i livet, så det var ett måste trots att vädret inte var det bästa. Det var både kallt och blåsigt.
Bussresa och entré till Stonehenge kostade £29. Man måste numera ta sig till ett Visitors Center varifrån man åker shuttle-bus till en plats nära själva ”monumentet”. Man utrustas med en elektronisk guide som man trycker på vid olika numrerade stationer och lyssnar på information vartefter som man går runt stenarna. Numera får man inte gå fram till stenarna, man kommer som närmast ca 10 meter.
Under hela vår vandring runt monumentet lyste solen och värmde men då vi avslutat vår rundvandring och även besökt utställningen vid Visitors Center var det isande kallt och det for snö i luften.
Efter detta besök vid en av världens mest berömda fornlämningar är fortfarande frågorna fler än svaren. Varför just där? Vad är det? Kultplats? Begravningsplats? Astronomisk kalender? Kanske allt på en gång, men så har platsen också nyttjats under många tusen år. De äldsta lämningarna är från ca 5.000 år före Kristus.
På vägen tillbaka till Salisbury stannade bussen vid en plats som kallas Old Sarum. Här hade man också möjlighet att stiga av för att gå runt och titta. Vi avstod dock från detta på grund av kylan.
Old Sarum är resterna av det som var föregångare till dagens Salisbury. Här fanns tidigare en borg och ett slott samt en katedral men man övergav platsen och flyttade hela staden till den plats där Salisbury ligger idag. Det sägs att platsen Old Sarum var för torr och därför sköt man iväg en pil mot en plats där det finns flera vattendrag och där pilen landade byggde man upp den nya staden.
På sena eftermiddagen var några av deltagarna i gruppen på körgudstjänst i katedralen, vilket enligt utsago var en stor upplevelse.
På kvällen regnade det men trots det gav sig en stor del av gruppen ut på en spökvandring i Salisbury. Det sägs att det spökar lite här och där i stan. De avslutade kvällen på en ”spökpub”. Tyvärr kan jag inte berätta något närmare om deras upplevelser då jag var allt för trött och frusen för att gå med på denna kvällsvandring.
Dag 4
Så var det åter dags att efter frukost äntra bussen för utflykt, denna dag mot nordväst och staden Bath. I Bath besökte vi de romerska baden, d v s en fornlämning av en badanläggning som byggdes under den tid då det romerska imperiet härskade över dagens England.
Baden var i många år bortglömda och annat hade byggts över dem. Baden är byggda på platsen för de enda varma källorna i England. Även om denna plats finns en legend om hur källorna upptäcktes men det skulle bli för långrandigt att återge den här.
Efter besöket i de romerska baden hade vi lite fri tid som vi bl. a utnyttade för en kopp kaffe och god citronpaj på ett bra ”kondis”.
Efter återsamling vid bussen for vi till en av höjdpunkterna för mig under resan. Vi for till orten Devizes för ett besök på Wadworth Brewery, där vi började med en lätt plocklunch bestående av engelska specialiteter till vilka vi serverades en alldeles ny ale, St Georges and the dragon, som tagits fram för firandet av St Georgs-dagen 23 april. England har ingen nationaldag men den dagen är nog det närmaste man kan komma en sådan dag.
Efter lunchen gjorde vi en rundvandring i det gamla anrika bryggeriet då vi fick se både den gamla och den nya delen och följa hela processen. Utöver själva bryggeriprocessen fick vi också se målarateljén. Wadworth är ensamma i landet om att fortfarande handmåla alla pubskyltar.
Slutligen fick vi också se stallet. Bryggeriet håller sig fortfarande med tre hästar av typen Shire vilka är mycket stora vackra hästar med hovskägg. De äldsta hästarna heter Max och Monty. Den tredje, yngste och största hästens namn har jag totalt glömt. Hästarna används fortfarande för distribution av öl till de närmast liggande pubarna. Totalt har bryggeriet 217 pubar så huvuddelen av distributionen ser med bil. Deras sortiment omfattar många olika sorter, framför allt ale.
Vi fick också möjligheten att efter rundvandringen provsmaka samtliga aktuella sorter. Sortimentet finns även buteljerat och jag köpte med mig två flaskor.
Färden gick sedan vidare till en liten ort som heter Lacock. Hela den byn är K-märkt och ägs av National Trust. Det är dock en levande by men här får inget ändras. Här ser man inte en enda TV-antenn på husen. Byn används ofta i film- och TV-inspelningar. I Lacock vandrade vi runt på egen hand, bl. a besökte vi den lilla kyrkan.
Från Lacock for vi vidare mot vår middag. I det här området spanade vi hela tiden upp mot kullarnas krön för att se om vi kunde få en skymt av the Wiltshire White Horse. Det är bilden av en häst som skrapats fram i marken så att kritan, som dominerar ”berggrunden” här kommer fram. Bilden av hästen är jättestor och syns på många miles avstånd.
Middagen serverades på puben George i staden Norton St Phillis. Här åt vi en mycket god havsabborre (Sea bass) och till dessert en pannacotta med färska bär. Pubmiljön var mycket trevlig.
Puben ligger underbart vackert och mitt över gatan fanns ett gammalt hus helt översållat av blåregn.
Sedan var det återfärd mot hotellet i Salisbury.
Dag 5
Frukost som vanligt och ny avresa norrut. Denna dag stod ytterligare en av resans höjdpunkter på programmet. Vi for till en liten ort som heter Kintbury. Här gick vi ombord på en kanalbåt som drogs fram av häst. Även denna häst hade namnet Monty. Han var en cross-Shire, dvs närbesläktad med bryggarhästarna vi sett dagen innan.
Båt- och hästägaren hette Stephen och kanalen vi färdades på var Kennet and Avon Canal som går i Kennet Valley mellan floden Kennet i öster och floden Avon i väster.
Vi åkte en sträcka på ca 2 miles. Efter halva resan slussade vi och därefter vändes båten och vi for tillbaka till utgångspunkten. Ombord drack vi förmiddagskaffe medan vi sakta flöt fram på kanalen.
Vill du se hur det var så kan du se min video på Youtube https://youtu.be/tBbxg0jRnBU
Den som hade det jobbigast under kanalfärden var inte hästen utan ägaren Stephen och övrig besättning på båten. Det gällde att se till att repet inte trasslade in sig under färd och sedan att öppna och stänga de handdrivna slussarna. Hästen lunkade i sin egen takt och stannade för att beta då den hade lust.
Efter båtturen åkte vi till den närbelägna puben Red House i Newbury där vi åt ytterligare en delikat publunch, naturligtvis i mitt fall ackompanjerad av ortens bästa lokala ale.
På vägen tillbaka till Salisbury passerade vi också förbi Stonehenge för att de som inte var lika intresserade som jag och gruppens arkeolog, också skulle få se detta gåtfulla fornminne, om än på håll.
Denna dag var vi tillbaka på hotellet tidigt på eftermiddagen vilket gav lite extra fri tid.
Vid 18.30 tiden samlades vi i lobbyn för gemensam promenad till kvällens middag på den indiska restaurangen Anukaa. Där serverades vi en modern indisk rätt baserad på anka. Mycket gott.
Efter restaurangbesöket var vi några stycken som gick till den pub som ligger närmast hotellet, Cloisters, för att tillsammans avsluta kvällen med ytterligare något gott att dricka och för att samla oss inför resans sista dag.
Dag 6
Sista frukosten på hotellet, innehållande samma ingredienser som alla tidigare dagar. Man får passa på, hemma blir det varken ägg och bacon eller färskpressad juice till frukosten.
Utcheckning och avresa för färd mot nordost och slutligen Heathrow utanför London.
Första stopp gjorde vi i efter ca två timmar i den lilla byn Wallingford. Där har många scener i TV-serien Morden i Midsomer spelats in. Här bodde också en tid författarinnan Agatha Cristie med sin andre make. Det var också här hon avled 1976.
Vi fortsatte sedan mot vår lunch på Lambert Arms i Lewknor. Här åt vi Fish and chips. Det serverades på tallrik och inte i tidningspapper så som skedde förr. Även denna publunch smakade utsökt. Desserten bestående av en rejäl Brownie med vaniljglass blev dock i kraftigaste laget.
Så var det då dags för den sista kulturupplevelsen före avfärden till flygplatsen. Det var ett besök på Chenies Manor, ett hem i Tudorstil med prisbelönta trädgårdar. Vi tog emot av ställets ägare som gav oss en kort introduktion varefter vi delades i två grupper inför visningen av trädgård och ”herrgård”.
Trädgården var fantastiskt vacker, så även husets interiör. Den äldsta delen är från 1400-talet och är det äldsta tegelhuset i England.
I trädgården finns en ca 500 år gammal ek vid vilken drottning Elisabeth I tappade bort sina smycken. Detta finns dokumenterat i Oxford som ligger i närheten. Vi serverades också te och kaka i trädgården men det avstod jag med tanke på att jag redan var mätt efter lunchen och sedan skulle sitta still i ett flygplan ca två timmar.
Sedan var det då dags att åka den sista lilla biten in till Heathrow. Det gick utan större problem trots att det var fredagseftermiddag och mycket trafik på den stora vägen in mot London.
Incheckning via automat och passage genom säkerhetskontroll flöt smidigt och snart satt vi i planet som efter dryga två timmar landade på Arlanda, före tidtabell. Planera landningstid var 22.30 men då hade vi redan börjat gå ut ur planet.
Efter att ha tagit farväl av alla trevliga medresenärer tog vi buss och pendeltåg hem till Södermalm och var hemma ca 00.30.
Summering
Den här delen av England är mycket vacker och de pittoreska byarna ligger tätt. Husens skala är tilltalande låg, aldrig över tre våningar. Många hus har vackra halmtak. Även nya hus byggs i stil som matchar den äldre.
De trevliga, ofta mycket gamla pubarna ligger tätt och de serverar härlig handpumpad lokalbryggd ale av mycket hög klass.
Jordbrukslandskapet består av böljande kullar med mindre träddungar och är avdelat av häckar och stenmurar. De gula Rapsfälten är enorma.
Såhär års blommar den gula ärttörne på buskar efter vägarna och i skogsdungarna ser man massor av blommande Bluebells (engelsk klockhyasint).
På många plöjda fält går frigående grisar och bökar. De går ute hela året men har små hyddor att gå in i om det blir kallt. Får finns det i massor och även kor.
Ännu en mycket välplanerad, väl genomförd och trevlig resa att lägga till de ljusa minnena. Vi tackar Specialresor och återkommer säkert till nästa år om vi får ha hälsan.
För 9.e gången gör vi nu en resa arrangerad av Specialresor i Karlstad. Denna gång bar det av mot södra England.
Avresa från Stockholm Arlanda i behaglig tid, Samling på flygplatsen 09.15 och avresa 11.15. Gruppen bestod endast av 23 deltagare. Flyg med SAS till London Heathrow tog ca. 2 tim. På Heathrow mötte vår lokalguide Tina och vår busschaufför Will.
Först åkte vi mot West Green House Garden där vi beundrade den vackra trädgården och där vi också fick Afternoon Tea, varianten Cream Tea, vilket innebar Te, scones med grädde och sylt. Det var dock inte vilken grädde som helst utan så kallad Clotted Cream, en mycket krämig variant. Vår guide berättade legenden bakom denna ”anrättning” men det skulle göra denna berättelse allt för omfattande att återberätta den.
Efter denna te-paus bar det av mot vår bas, Salisbury där vi skulle bo under vår Englandsvistelse.
Vi checkade in på det gamla fina hotellet Mercure White Hart Hotel.
På kvällen åt vi en gemensam middag på hotellet. Vi hade mycket trevligt under middagen och det kändes som man känt flera av deltagarna länge. En mycket social grupp.
Efter middagen gick några av oss ut på en närbelägen pub, The New Inn, som finns bara något hundratal meter från hotellet och är kvar i de lokaler där den startade på 1400-talet. En mycket trevlig miljö att dricka öl och umgås i.
Dag 2
Dagen började med en ordentlig engelsk frukost med ägg och bacon, smörgås, juice, yoghurt med flingor samt kaffe med croissant. Frukostutbudet får högsta poäng av mig.
Efter frukost bar det av med buss mot det charmiga området Cotswolds norr om Salisbury. Vi färdades genom det vackra böljande jordbrukslandskapet medan vår fantastiska guide berättade om allt från de frigående grisarna till varifrån begreppet Sheriff kommer.
Vårt första stopp i Cotswolds blev i den trevliga byn Stow-on-the-Wold. Där hade vi lite egen tid för att titta på de fina små husen och vi passade också på att dricka förmiddagskaffe.
Färden gick sedan vidare till William Shakespeares födelsestad Stratford-upon-Avon. Där startade vi med guidad tur genom staden, bl a förbi Shakespeares födelsehus, som är museum. Jag avstod från att gå in eftersom jag varit där 1978.
I Stratford var det också fri tid och lunch på egen hand. Vi var inte så hungriga efter stadig frukost och förmiddagskaffe. Vi beslöt att ta något lätt, bara en sandwich. Det visade sig att det vi beställde bestod av fyra halva dubbelmackor, vardera. Det hade räckt att beställa en att dela på.
Då vi återsamlades for vi en kort bit till en grannby för att besöka Anne Hathaway’s cottage, d v s Shakespeares hustrus barndomshem. Det var här Shakespeare träffade sin 8 år äldre hustru.
Besöket var mycket intressant då huset är mycket välbevarat sedan Shakespeares dagar.
Dagens sista begivenhet blev ett besök i den lilla orten Burford där vi åt middag på puben The Golden Pheasant (Den gyllene fasanen).
Här blev vi serverade en mycket god lammgryta. Vi befann oss ju i ett distrikt där man levt på fårskötsel och ullproduktion i generationer.
Vi åkte sedan tillbaka till Salisbury och vårt hotell medan solen gick ner över de vackra böljande kullarna. Hemma på hotellet var vi först ca 22.00.
Dag 3
Dagen började med ungefär samma frukostupplägg som föregående morgon.
Ca kl. 9.30 gjorde vi en kortare guidad tur genom den centrala delen av Salisbury under ledning av vår guide Tina.
En timme senare samlades vi alla åter i hotellobbyn för att gemensamt gå till Salisbury katedralen. Katedralen i Salisbury har den högsta tornspiran i England (123 m). Vi guidades runt i katedralen som är mycket imponerande. Här finns bl. a världens äldsta idag fungerande klocka, d v s ett urverk från 1300-talet utan urtavla men som fått kyrkklockan vid katedralen att ringa på bestämda tider. Den satt ursprungligen i ett separat klocktorn som idag är rivet. Urverket var sedan bortglömt i många år men är nu restaurerat och praktiskt taget allt utom repen är original.
Efter besöket i katedralen gick vi in i den del som kallas kapitelhuset där ett at de fyra kvarvarande originalen av Magna Charta finns att beskåda. En handskrift som anses vara urdokumentet för demokrati. Detta är det bäst bevarade exemplaret.
Därefter gick vi för ett besök till Mompesson House, ett mycket välbevarat s k ”Town house” som är museum men som ibland används för film- och TV-inspelningar.
Resten av dagen var fri för egen disposition. Många ägnade eftermiddagen åt att shoppa, Det var marknadsdag i Salisbury. Staden bjuder också på ett stort utbud av butiker.
Själv for jag tillsammans med en annan deltagare i gruppen till Stonehenge som bara ligger ca 20 minuters bussresa från Salisbury. Ett besök vid Stonehenge har stått på min lista över saker att göra i livet, så det var ett måste trots att vädret inte var det bästa. Det var både kallt och blåsigt.
Bussresa och entré till Stonehenge kostade £29. Man måste numera ta sig till ett Visitors Center varifrån man åker shuttle-bus till en plats nära själva ”monumentet”. Man utrustas med en elektronisk guide som man trycker på vid olika numrerade stationer och lyssnar på information vartefter som man går runt stenarna. Numera får man inte gå fram till stenarna, man kommer som närmast ca 10 meter.
Under hela vår vandring runt monumentet lyste solen och värmde men då vi avslutat vår rundvandring och även besökt utställningen vid Visitors Center var det isande kallt och det for snö i luften.
Efter detta besök vid en av världens mest berömda fornlämningar är fortfarande frågorna fler än svaren. Varför just där? Vad är det? Kultplats? Begravningsplats? Astronomisk kalender? Kanske allt på en gång, men så har platsen också nyttjats under många tusen år. De äldsta lämningarna är från ca 5.000 år före Kristus.
På vägen tillbaka till Salisbury stannade bussen vid en plats som kallas Old Sarum. Här hade man också möjlighet att stiga av för att gå runt och titta. Vi avstod dock från detta på grund av kylan.
Old Sarum är resterna av det som var föregångare till dagens Salisbury. Här fanns tidigare en borg och ett slott samt en katedral men man övergav platsen och flyttade hela staden till den plats där Salisbury ligger idag. Det sägs att platsen Old Sarum var för torr och därför sköt man iväg en pil mot en plats där det finns flera vattendrag och där pilen landade byggde man upp den nya staden.
På sena eftermiddagen var några av deltagarna i gruppen på körgudstjänst i katedralen, vilket enligt utsago var en stor upplevelse.
På kvällen regnade det men trots det gav sig en stor del av gruppen ut på en spökvandring i Salisbury. Det sägs att det spökar lite här och där i stan. De avslutade kvällen på en ”spökpub”. Tyvärr kan jag inte berätta något närmare om deras upplevelser då jag var allt för trött och frusen för att gå med på denna kvällsvandring.
Dag 4
Så var det åter dags att efter frukost äntra bussen för utflykt, denna dag mot nordväst och staden Bath. I Bath besökte vi de romerska baden, d v s en fornlämning av en badanläggning som byggdes under den tid då det romerska imperiet härskade över dagens England.
Baden var i många år bortglömda och annat hade byggts över dem. Baden är byggda på platsen för de enda varma källorna i England. Även om denna plats finns en legend om hur källorna upptäcktes men det skulle bli för långrandigt att återge den här.
Efter besöket i de romerska baden hade vi lite fri tid som vi bl. a utnyttade för en kopp kaffe och god citronpaj på ett bra ”kondis”.
Efter återsamling vid bussen for vi till en av höjdpunkterna för mig under resan. Vi for till orten Devizes för ett besök på Wadworth Brewery, där vi började med en lätt plocklunch bestående av engelska specialiteter till vilka vi serverades en alldeles ny ale, St Georges and the dragon, som tagits fram för firandet av St Georgs-dagen 23 april. England har ingen nationaldag men den dagen är nog det närmaste man kan komma en sådan dag.
Efter lunchen gjorde vi en rundvandring i det gamla anrika bryggeriet då vi fick se både den gamla och den nya delen och följa hela processen. Utöver själva bryggeriprocessen fick vi också se målarateljén. Wadworth är ensamma i landet om att fortfarande handmåla alla pubskyltar.
Slutligen fick vi också se stallet. Bryggeriet håller sig fortfarande med tre hästar av typen Shire vilka är mycket stora vackra hästar med hovskägg. De äldsta hästarna heter Max och Monty. Den tredje, yngste och största hästens namn har jag totalt glömt. Hästarna används fortfarande för distribution av öl till de närmast liggande pubarna. Totalt har bryggeriet 217 pubar så huvuddelen av distributionen ser med bil. Deras sortiment omfattar många olika sorter, framför allt ale.
Vi fick också möjligheten att efter rundvandringen provsmaka samtliga aktuella sorter. Sortimentet finns även buteljerat och jag köpte med mig två flaskor.
Färden gick sedan vidare till en liten ort som heter Lacock. Hela den byn är K-märkt och ägs av National Trust. Det är dock en levande by men här får inget ändras. Här ser man inte en enda TV-antenn på husen. Byn används ofta i film- och TV-inspelningar. I Lacock vandrade vi runt på egen hand, bl. a besökte vi den lilla kyrkan.
Från Lacock for vi vidare mot vår middag. I det här området spanade vi hela tiden upp mot kullarnas krön för att se om vi kunde få en skymt av the Wiltshire White Horse. Det är bilden av en häst som skrapats fram i marken så att kritan, som dominerar ”berggrunden” här kommer fram. Bilden av hästen är jättestor och syns på många miles avstånd.
Middagen serverades på puben George i staden Norton St Phillis. Här åt vi en mycket god havsabborre (Sea bass) och till dessert en pannacotta med färska bär. Pubmiljön var mycket trevlig.
Puben ligger underbart vackert och mitt över gatan fanns ett gammalt hus helt översållat av blåregn.
Sedan var det återfärd mot hotellet i Salisbury.
Dag 5
Frukost som vanligt och ny avresa norrut. Denna dag stod ytterligare en av resans höjdpunkter på programmet. Vi for till en liten ort som heter Kintbury. Här gick vi ombord på en kanalbåt som drogs fram av häst. Även denna häst hade namnet Monty. Han var en cross-Shire, dvs närbesläktad med bryggarhästarna vi sett dagen innan.
Båt- och hästägaren hette Stephen och kanalen vi färdades på var Kennet and Avon Canal som går i Kennet Valley mellan floden Kennet i öster och floden Avon i väster.
Vi åkte en sträcka på ca 2 miles. Efter halva resan slussade vi och därefter vändes båten och vi for tillbaka till utgångspunkten. Ombord drack vi förmiddagskaffe medan vi sakta flöt fram på kanalen.
Vill du se hur det var så kan du se min video på Youtube https://youtu.be/tBbxg0jRnBU
Den som hade det jobbigast under kanalfärden var inte hästen utan ägaren Stephen och övrig besättning på båten. Det gällde att se till att repet inte trasslade in sig under färd och sedan att öppna och stänga de handdrivna slussarna. Hästen lunkade i sin egen takt och stannade för att beta då den hade lust.
Efter båtturen åkte vi till den närbelägna puben Red House i Newbury där vi åt ytterligare en delikat publunch, naturligtvis i mitt fall ackompanjerad av ortens bästa lokala ale.
På vägen tillbaka till Salisbury passerade vi också förbi Stonehenge för att de som inte var lika intresserade som jag och gruppens arkeolog, också skulle få se detta gåtfulla fornminne, om än på håll.
Denna dag var vi tillbaka på hotellet tidigt på eftermiddagen vilket gav lite extra fri tid.
Vid 18.30 tiden samlades vi i lobbyn för gemensam promenad till kvällens middag på den indiska restaurangen Anukaa. Där serverades vi en modern indisk rätt baserad på anka. Mycket gott.
Efter restaurangbesöket var vi några stycken som gick till den pub som ligger närmast hotellet, Cloisters, för att tillsammans avsluta kvällen med ytterligare något gott att dricka och för att samla oss inför resans sista dag.
Dag 6
Sista frukosten på hotellet, innehållande samma ingredienser som alla tidigare dagar. Man får passa på, hemma blir det varken ägg och bacon eller färskpressad juice till frukosten.
Utcheckning och avresa för färd mot nordost och slutligen Heathrow utanför London.
Första stopp gjorde vi i efter ca två timmar i den lilla byn Wallingford. Där har många scener i TV-serien Morden i Midsomer spelats in. Här bodde också en tid författarinnan Agatha Cristie med sin andre make. Det var också här hon avled 1976.
Vi fortsatte sedan mot vår lunch på Lambert Arms i Lewknor. Här åt vi Fish and chips. Det serverades på tallrik och inte i tidningspapper så som skedde förr. Även denna publunch smakade utsökt. Desserten bestående av en rejäl Brownie med vaniljglass blev dock i kraftigaste laget.
Så var det då dags för den sista kulturupplevelsen före avfärden till flygplatsen. Det var ett besök på Chenies Manor, ett hem i Tudorstil med prisbelönta trädgårdar. Vi tog emot av ställets ägare som gav oss en kort introduktion varefter vi delades i två grupper inför visningen av trädgård och ”herrgård”.
Trädgården var fantastiskt vacker, så även husets interiör. Den äldsta delen är från 1400-talet och är det äldsta tegelhuset i England.
I trädgården finns en ca 500 år gammal ek vid vilken drottning Elisabeth I tappade bort sina smycken. Detta finns dokumenterat i Oxford som ligger i närheten. Vi serverades också te och kaka i trädgården men det avstod jag med tanke på att jag redan var mätt efter lunchen och sedan skulle sitta still i ett flygplan ca två timmar.
Sedan var det då dags att åka den sista lilla biten in till Heathrow. Det gick utan större problem trots att det var fredagseftermiddag och mycket trafik på den stora vägen in mot London.
Incheckning via automat och passage genom säkerhetskontroll flöt smidigt och snart satt vi i planet som efter dryga två timmar landade på Arlanda, före tidtabell. Planera landningstid var 22.30 men då hade vi redan börjat gå ut ur planet.
Efter att ha tagit farväl av alla trevliga medresenärer tog vi buss och pendeltåg hem till Södermalm och var hemma ca 00.30.
Summering
Den här delen av England är mycket vacker och de pittoreska byarna ligger tätt. Husens skala är tilltalande låg, aldrig över tre våningar. Många hus har vackra halmtak. Även nya hus byggs i stil som matchar den äldre.
De trevliga, ofta mycket gamla pubarna ligger tätt och de serverar härlig handpumpad lokalbryggd ale av mycket hög klass.
Jordbrukslandskapet består av böljande kullar med mindre träddungar och är avdelat av häckar och stenmurar. De gula Rapsfälten är enorma.
Såhär års blommar den gula ärttörne på buskar efter vägarna och i skogsdungarna ser man massor av blommande Bluebells (engelsk klockhyasint).
På många plöjda fält går frigående grisar och bökar. De går ute hela året men har små hyddor att gå in i om det blir kallt. Får finns det i massor och även kor.
Ännu en mycket välplanerad, väl genomförd och trevlig resa att lägga till de ljusa minnena. Vi tackar Specialresor och återkommer säkert till nästa år om vi får ha hälsan.
Onsdag 24 Augusti 2016
Resealbum: Repris Brela
Efter förra årets vistelse i Brela på Makarska Riveran i Kroatien bestämde vi oss för att återvända till denna pärla av platser.
Brela är vackert lungt och tyst.
Vi valde dock ett annat hotell denna gång. Det blev ett annat i kedjan Bluesun.
Det heter Soline och ligger än mer centralt i Brela. Anledningen till bytet var att vi inte gillade den långa trappan upp från stranden vid förra årets hotell.
Hotell Soline bedömde vi som bättre då det gällde att ta sig till och från rummet till stranden. Det var dock en felbedömning för någon direkt utgång mot stranden fanns inte. Man kunde vissa tider gå genom matsalen ut till poolområdet och ner till stranden. Andra tider var man tvungen att göra en kringgående rörelse via SPA-avdelningen.
Rummet var bra dock hade vi inte räknat med att ha en katolsk kyrka med klockringning endast 40 meter från vårt fönster. Den väckte oss varje morgon kl. 06.00 för att försöka få oss att gå till mässan.
Vi gick hellre till frukostmatsalen, ty frukosten var mycket bra.
Middagarna som ingick i den halvpension vi beställt var dock inget vidare. Det var enahanda bufféer med relativt smaklösa rätter och alldeles för mycket pastavarianter. Sopporna var dock mycket bra.
På grund av att hustrun halkade på en såphal trappa då hon var på väg ner i havet så blev vi denna gång ganska mycket stilla i hotellets närhet. Inga långa promenader.
Vi badade dock minst två gånger om dagen i det fantastiska klara vattnet som även i år säkert höll en temperatur kring 25 grader. I luften var det 30.
En promenad till Baska Voda blev det dock ett par dagar innan vi åkte hem.
Kroatien levererade alltså som vanligt så det blir fler resor till detta fina land som ligger på lagom flygavstånd hemifrån.
Dock blir det nog ny plats nästa gång. Kanske kryssning i den fina skärgården.
Brela är vackert lungt och tyst.
Vi valde dock ett annat hotell denna gång. Det blev ett annat i kedjan Bluesun.
Det heter Soline och ligger än mer centralt i Brela. Anledningen till bytet var att vi inte gillade den långa trappan upp från stranden vid förra årets hotell.
Hotell Soline bedömde vi som bättre då det gällde att ta sig till och från rummet till stranden. Det var dock en felbedömning för någon direkt utgång mot stranden fanns inte. Man kunde vissa tider gå genom matsalen ut till poolområdet och ner till stranden. Andra tider var man tvungen att göra en kringgående rörelse via SPA-avdelningen.
Rummet var bra dock hade vi inte räknat med att ha en katolsk kyrka med klockringning endast 40 meter från vårt fönster. Den väckte oss varje morgon kl. 06.00 för att försöka få oss att gå till mässan.
Vi gick hellre till frukostmatsalen, ty frukosten var mycket bra.
Middagarna som ingick i den halvpension vi beställt var dock inget vidare. Det var enahanda bufféer med relativt smaklösa rätter och alldeles för mycket pastavarianter. Sopporna var dock mycket bra.
På grund av att hustrun halkade på en såphal trappa då hon var på väg ner i havet så blev vi denna gång ganska mycket stilla i hotellets närhet. Inga långa promenader.
Vi badade dock minst två gånger om dagen i det fantastiska klara vattnet som även i år säkert höll en temperatur kring 25 grader. I luften var det 30.
En promenad till Baska Voda blev det dock ett par dagar innan vi åkte hem.
Kroatien levererade alltså som vanligt så det blir fler resor till detta fina land som ligger på lagom flygavstånd hemifrån.
Dock blir det nog ny plats nästa gång. Kanske kryssning i den fina skärgården.
Tisdag 12 Juli 2016 - Tallinn
Resealbum: En dag i Tallinn
En kryssning till Tallinn har länge stått på vår agenda. Denna sommar blev det av.
Precis då vi gett upp hoppet att finna en sista-minuten-biljett, så bara fanns den där. Tallink-Silja hade just svarat mig att det inte fanns några hytter och vips så hade jag vi Internet bokat en De Lux hytt till 50% rabatt med avresa dagen efter. Väderprognosen var hyfsad, växlande molnighet både i Stockholm och i Tallinn och nästan ingen vind på Östersjön.
Avresa från en något stökig Silja-terminal i Värtahamnen. Där råder stor ombyggnad med flyttning av terminalen. Det blev långt släpande av väskorna från gamla terminalen genom långa inglasade gångar där luften stod stilla, bort till den nya terminalen och sedan vidare genom nya gångar till fartyget, Viktoria I. Tur att man på en sådan här resa färdas med litet bagage.
Incheckning och ombordstigning gick mycket smärtfritt. Vår hytt låg högst upp i fartyget och var mycket fin. På samma våningsplan låg soldäck i aktern av fartyget. Där tillbringade vi en stund i solen innan fartyget avgick.
Sedan blev det en lugn kväll på däck och i hytten, betraktande Stockholms vackra skärgård som gled förbi i kvällssolen. Då vi passerat Söderarms fyr tyckte vi det var tid att sova. Att sitta uppe och vänta på att vi skulle angöra Mariehamn i 10 minuter för att legitimera TaxFree-försäljningen brydde vi oss inte om.
På morgonen intog vi den i priset ingående Specialfrukosten i en lugn restaurang ombord. Mycket bra frukost som hade allt. Det enda som inte var helt OK var den apelsinjuice som man kunde pressa själv. Den smakade ingenting men det berodde nog på att det ju inte är apelsintid nu. Det som var SPECIAL i frukosten var att det ingick ett glas mousserande vin, vilket vi avstod. Vi dricker inget vin och även om jag i vanliga fall skulle göra det så är det inte något jag skullebörja dagen med kl. sju på morgonen.
Efter frukosten började man ana land och snart dök Revals (Tallinns) skyline upp. Staden tillhörde ju precis som Visby Hansestäderna under medeltiden och hette då Reval. Det var just den gamla staden vi ville se.
Klockan 10 exakt, estnisk tid låg vi still vid kaj i Tallinn. Vi tog det lugnt för att slippa köa för att komma iland. Vädret såg någorlunda ut och det kändes varmt. Ett och annat mörkare moln fanns på himlen och såg hotfullt ut. Vi vandrade från hamnen upp mot den gamla staden men blev tvungna att söka skydd i köpcentrum och butiker vid ett par tillfällen efter vägen.
Då vi passerat in genom ringmuren som till stora delar är bevarad strosade vi omkring på gatorna och tittade på alla de vackra husen. På vår väg upp mot Rådhustorget sökte vi ett kafé för att dricka förmiddagskaffe. Vi fann Reval Café där vi drack cappuccino och åt rabarberpaj.
Jag letade givetvis också efter några geocachar. Den första hittade jag vi rådhuset som ligger vid det stora torget.
Vi torget hoppade vi på ett litet rundturståg som på 20 minuter tog oss runt i gamla staden. Under tiden satt vi ju under tak så det gjorde ju inget att det kom ett par regnskurar. Efter turen var vi tillbaka vid stora torget där vi vandrade runt en stund och tittade på kommersen. Här såldes mycket estniskt hantverk och naturligtvis en massa souvenirer. Just som vi köpt den för oss obligatoriska kylskåpsmagneten öppnade sig himlen i en rejäl regnskur och vi rusade tillsammans med alla andra turister i skydd under valven vid rådhuset som ligger intill torget.
Efter denna regnskur gav jag mig iväg på egen hand för att söka ytterligare några geocachar medan hustrun tittade vidare på kommersen på torget.
Efter en stund återförenades vi och beslöt att leta reda på Aleksander Nevski katedralen som vi sett på avstånd då vi med fartyget närmat oss staden. Vi förstod att den måste ligga på en höjd eftersom den syntes så väl från sjösidan. Vi fann vägen upp till katedralen intill monumentet Independence War Victory Column, segermonumentet från självständighets kriget (1918), som finns strax utanför muren som omger gamla staden.
Aleksander Nevski katedralen ligger mycket riktigt på en höjd, Domberget, mittemot det estniska parlamentet som är inrymt i det gamla slottet Toompea Slott.
Vi gjorde också ett besök inne i katedralen vilken som många andra katolska och ortodoxa kyrkor är överdådigt smyckade i guld.
Från Domberget vandrade vi en annan backe ner mot stadens centrum och in genom en port i muren.
Vi fortsatte vårt strosande utmed de smala gatorna och börjad så smått känna att man blir rätt trött i fötterna av att gå på ojämna stenlagda gator. Vi började dra oss mot den del av gamla staden som sträcker sig ner mot hamnen. Utmed vägen passerade vi den svenska ambassaden som hade en jättelik svensk flagga på fasaden.
Då vi korsat den stora trafikleden som finns mellan den gamla staden och hamnområdet gick vi tillbaka till ett av de köpcenter, Norde Centrum, där jag redan på morgonen hittat en fantastisk specialbutik för hantverksöl. Jag gjorde inköp av några flaskor spännande Ale. Därefter återvände hustrun till fartyget för att vila fötterna medan jag gick runt i hamnområdet för att leta upp ytterligare några geocachar.
Efter cachandet köpte jag lite grillad kyckling som vi kalasade på ombord. Vi hade ju inte ätit något sedan morgon och den rejäla frukosten som gjort att vi inte känt någon hunger på hela degen, och än var det långt innan restaurangerna ombord skulle öppna.
Klockan 18 estnisk tid lämnade fartyget Tallinn och vi stävade åter ut till havs i kvällssol.
Nästa morgon var det åter dags för en rejäl specialfrukost medan vi passerade genom Furusundsleden på vår färd tillbaka mot Stockholm och Värtahamnen dit vi kom helt enligt tidtabell kl. 10.15.
Precis då vi gett upp hoppet att finna en sista-minuten-biljett, så bara fanns den där. Tallink-Silja hade just svarat mig att det inte fanns några hytter och vips så hade jag vi Internet bokat en De Lux hytt till 50% rabatt med avresa dagen efter. Väderprognosen var hyfsad, växlande molnighet både i Stockholm och i Tallinn och nästan ingen vind på Östersjön.
Avresa från en något stökig Silja-terminal i Värtahamnen. Där råder stor ombyggnad med flyttning av terminalen. Det blev långt släpande av väskorna från gamla terminalen genom långa inglasade gångar där luften stod stilla, bort till den nya terminalen och sedan vidare genom nya gångar till fartyget, Viktoria I. Tur att man på en sådan här resa färdas med litet bagage.
Incheckning och ombordstigning gick mycket smärtfritt. Vår hytt låg högst upp i fartyget och var mycket fin. På samma våningsplan låg soldäck i aktern av fartyget. Där tillbringade vi en stund i solen innan fartyget avgick.
Sedan blev det en lugn kväll på däck och i hytten, betraktande Stockholms vackra skärgård som gled förbi i kvällssolen. Då vi passerat Söderarms fyr tyckte vi det var tid att sova. Att sitta uppe och vänta på att vi skulle angöra Mariehamn i 10 minuter för att legitimera TaxFree-försäljningen brydde vi oss inte om.
På morgonen intog vi den i priset ingående Specialfrukosten i en lugn restaurang ombord. Mycket bra frukost som hade allt. Det enda som inte var helt OK var den apelsinjuice som man kunde pressa själv. Den smakade ingenting men det berodde nog på att det ju inte är apelsintid nu. Det som var SPECIAL i frukosten var att det ingick ett glas mousserande vin, vilket vi avstod. Vi dricker inget vin och även om jag i vanliga fall skulle göra det så är det inte något jag skullebörja dagen med kl. sju på morgonen.
Efter frukosten började man ana land och snart dök Revals (Tallinns) skyline upp. Staden tillhörde ju precis som Visby Hansestäderna under medeltiden och hette då Reval. Det var just den gamla staden vi ville se.
Klockan 10 exakt, estnisk tid låg vi still vid kaj i Tallinn. Vi tog det lugnt för att slippa köa för att komma iland. Vädret såg någorlunda ut och det kändes varmt. Ett och annat mörkare moln fanns på himlen och såg hotfullt ut. Vi vandrade från hamnen upp mot den gamla staden men blev tvungna att söka skydd i köpcentrum och butiker vid ett par tillfällen efter vägen.
Då vi passerat in genom ringmuren som till stora delar är bevarad strosade vi omkring på gatorna och tittade på alla de vackra husen. På vår väg upp mot Rådhustorget sökte vi ett kafé för att dricka förmiddagskaffe. Vi fann Reval Café där vi drack cappuccino och åt rabarberpaj.
Jag letade givetvis också efter några geocachar. Den första hittade jag vi rådhuset som ligger vid det stora torget.
Vi torget hoppade vi på ett litet rundturståg som på 20 minuter tog oss runt i gamla staden. Under tiden satt vi ju under tak så det gjorde ju inget att det kom ett par regnskurar. Efter turen var vi tillbaka vid stora torget där vi vandrade runt en stund och tittade på kommersen. Här såldes mycket estniskt hantverk och naturligtvis en massa souvenirer. Just som vi köpt den för oss obligatoriska kylskåpsmagneten öppnade sig himlen i en rejäl regnskur och vi rusade tillsammans med alla andra turister i skydd under valven vid rådhuset som ligger intill torget.
Efter denna regnskur gav jag mig iväg på egen hand för att söka ytterligare några geocachar medan hustrun tittade vidare på kommersen på torget.
Efter en stund återförenades vi och beslöt att leta reda på Aleksander Nevski katedralen som vi sett på avstånd då vi med fartyget närmat oss staden. Vi förstod att den måste ligga på en höjd eftersom den syntes så väl från sjösidan. Vi fann vägen upp till katedralen intill monumentet Independence War Victory Column, segermonumentet från självständighets kriget (1918), som finns strax utanför muren som omger gamla staden.
Aleksander Nevski katedralen ligger mycket riktigt på en höjd, Domberget, mittemot det estniska parlamentet som är inrymt i det gamla slottet Toompea Slott.
Vi gjorde också ett besök inne i katedralen vilken som många andra katolska och ortodoxa kyrkor är överdådigt smyckade i guld.
Från Domberget vandrade vi en annan backe ner mot stadens centrum och in genom en port i muren.
Vi fortsatte vårt strosande utmed de smala gatorna och börjad så smått känna att man blir rätt trött i fötterna av att gå på ojämna stenlagda gator. Vi började dra oss mot den del av gamla staden som sträcker sig ner mot hamnen. Utmed vägen passerade vi den svenska ambassaden som hade en jättelik svensk flagga på fasaden.
Då vi korsat den stora trafikleden som finns mellan den gamla staden och hamnområdet gick vi tillbaka till ett av de köpcenter, Norde Centrum, där jag redan på morgonen hittat en fantastisk specialbutik för hantverksöl. Jag gjorde inköp av några flaskor spännande Ale. Därefter återvände hustrun till fartyget för att vila fötterna medan jag gick runt i hamnområdet för att leta upp ytterligare några geocachar.
Efter cachandet köpte jag lite grillad kyckling som vi kalasade på ombord. Vi hade ju inte ätit något sedan morgon och den rejäla frukosten som gjort att vi inte känt någon hunger på hela degen, och än var det långt innan restaurangerna ombord skulle öppna.
Klockan 18 estnisk tid lämnade fartyget Tallinn och vi stävade åter ut till havs i kvällssol.
Nästa morgon var det åter dags för en rejäl specialfrukost medan vi passerade genom Furusundsleden på vår färd tillbaka mot Stockholm och Värtahamnen dit vi kom helt enligt tidtabell kl. 10.15.
Tisdag 17 Maj 2016 - Amsterdam
Resealbum: Flodkryss på Romantiska Rhen
Tack "gode Gud" för möjligheten till incheckning via Internet. Det gjorde att vi kunde sova en hel timme längre eftersom vi nu inte behövde vara på Arlanda förrän i tid innan Bagage Drop stängde, d v s 45 minuter före avgång. Det i sin tur innebar också att vi kunde ta oss till Arlanda via pendeltåg och buss vilket inte gått om vi tvingats vara på Arlanda tidigare.
Allt gick smidigt och vi kom iväg i rätt tid. Flygturen till Amsterdam blev 1 timme 45 minuter. Vi var 38 personer som for till Amsterdam i samma ärende, flodkryssning till Strasbourg på Rhen. Resan var arrangerad av ESCAPE Travel och rederiet var franskt och hette Croisi-Europe.
Det blev busstransfer till fartyget M/S Symphonie som väntade oss i Amsterdams hamn. Ombord fick vi omedelbart våra hytter och sedan var det tid för lunch ombord.
Redan vid den första lunchen ombord fann vi fantastiskt trevliga bordsgrannar som vi sedan åt nästan alla måltider tillsammans med under många trevliga och intressanta samtal i skif-tande ämnen.
Efter lunch var det fri tid under eftermiddagen och vi passade då på att ta en liten promenad i stadens centrala delar. Jag försökte ta ut pengar i en bankomat men utan resultat. Automaten påstod att jag använt fel kod för många gånger. Ingen fara, tillgång till pengar var inget problem, allt ombord var inkluderat.
Sedan vilade vi en stund ombord före middagen som föregicks av en något förvirrad inform-ation från besättningen. Det som i första hand gjorde informationen förvirrande var att den gavs på franska, engelska, italienska och spanska i en salig blandning.
Middagen, trerätters, avnjöts och därefter var det tid för dagens attraktion, en timmes gui-dad kanalkryssning på Amsterdams kanaler. Det är något man inte bör missa vid ett besök i Amsterdam. Därefter var den första dagen till ända.
Dag 2 började med frukost klockan 07.00, för klockan 08.00 var det avfärd med buss för en stadsrundtur i Amsterdam.
Vi guidades av en lokalguide vid namn Martha, som pratade bra engelska. Vi for runt och beskådade vackra och berömda byggnader och efter ungefär en timme stannade vi vid ett diamantmuseum där man kunde beskåda diamantslipning, vilket jag ganska snart fann ganska ointressant varför jag istället tog en kort promenad innan det var tid att fara till den flytande blomstermarknaden. Inte heller blomstermarknaden intresserade mig, (vi har ing-en tomt och för liten balkong och dessutom hade jag sett den förut), varför jag tillsammans med hustrun istället promenerade tillbaka till båten dit vi kom lagom till lunchen.
Enligt programmet skulle vi på eftermiddagen göra en bussutflykt till de världsberömda trädgårdarna i Keukenhof men på grund av värmeböljan veckan innan var allt utblommat så Keukenhof hade stängt för säsongen.
En alternativ utflykt anordnades istället. Vi for norrut mot den lilla fiskebyn Volendam. På vägen stannade vi för ett besök på en ostgård där vi fick en föreläsning om osttillverkning av kvinnor klädda i "folkdräkt".
Därefter for vi vidare till Volendam där vi promenerade med guidning genom byn och därefter fick en halvtimmes fri tid. Detta visade sig bli "förödande". Vi tappade bort fyra resenärer varav två kom till rätta efter mycket letande och lång väntan.
Medan vi väntade började det regna efter att det varit uppehållsväder hela dagen
Två kvinnor från Mexico dök aldrig upp, vi blev tyvärr tvungna att lämna dem.
Vi for vidare med bussen till Zaandam för att titta på och fotografera väderkvarnar. Därefter bar det av åter till båten för middag. Denna alternativa utflykt uppskattade jag mer än jag tror jag skulle ha gjort med besök i Keukenhof.
Under middagen började det ösregna men det gjorde ju inget nu då vi var under tak.
Efter middagen erbjöds något som inget reseföretag borde erbjuda, en guidad tur till Red Light Distrikt i Amsterdam, d v s de kvarter där de prostituerade sitter i fönster och erbjuder sina tjänster. Det är i feminismens tidevarv inget som bör uppvisas av företrädare för tur-ismen. Jag har svårt att tro att det är något som holländarna är särskilt stolta över. Må så vara att det anses som världens äldsta yrke.
Själv tog jag endast en kort kvällspromenad, då regnet avtagit, vilket var nödvändigt efter all mat.
Klockan 23.00 började sedan själva kryssningen men då låg jag redan i hytten, men såg ändå lite av hur fartyget styrde ut mot Amsterdam - Rijn kanalen.
Morgonen den tredje dagen stävade vi in mot Nijmegen där vi lade till medan vi intog vår frukost.
Efter frukosten gjorde vi en bussutflykt till Kröller - Müller-muséet som ligger i hjärtat av Veluwe National Park. Museet är ett fantastiskt konstmuseum med bl. a en stor samling målningar av Van Gogh och Picasso och andra impressionister.
I den vackra parken finns dessutom en rad fina skulpturer.
Efter detta kulturbesök återvände vi till båten för lunch och avfärd vidare mot detta dygns mål, Krefeld. På vägen passerade vi gränsen till Tyskland och naturligtvis en rad större och mindre orter såsom Wesel.
Eftermiddagen tillbringades på soldäck i trevligt samspråk med andra resenärer.
Middagen blev svår att få ner, inte för att det var något fel på den men eftersom lunchen som bestod av surkål, diverse korvar och köttskivor inte hade hunnit sjunka undan. Dagens flodtur slutade i Duisburg istället för i Krefeld som angivits i programmet. Vad detta berodde på gavs ingen förklaring till.
Den fjärde dagen
I förra stycket skrev jag att det inte var något fel på middagen, men det tar jag tillbaka nu. Klockan 2 på natten vaknade jag och var magsjuk. Jag ska bespara er detaljerna om detta men det pågick till ca 5 på morgonen.
Sedan blev det varken frukost eller lunch. Hustrun servade mig med lite te och skorpor samt CocaCola. Egentligen borde det ju varit jag som servade henne ty det var hennes 70-årsdag.
Jag sov dock större delen av förmiddagen medan vi passerade Krefeld, Düsseldorf och Le-verkusen på vår färd mot Köln. Utmed den här delen av Rhen ser man många stora indu-strier av diverse slag.
För att mina vakna stunder inte skulle bli för trista bäddade vi om kojen så att jag kunde ligga och se ut på det vi passerade.
Medan andra åt lunch drack jag Coke i baren och gick ut en stund i luften på soldäck.
Efter lunchen skulle det bli guidad promenad i Köln men vi tog vår egen promenad upp till Hauptbahnhof och Kölnerdomen. Jag gick långsamt och kände mig äldre än någonsin.
På Hauptbhnhof tog jag ut pengar utan problem och sedan gjorde vi ett kort besök i domen. Kyrkor har vi sett förut. Jag blev alldeles matt under promenaden så vi återvände till båten efter ca 2 timmar, men då hade jag också letat och funnit en geocache på vägen tillbaka.
Kaffe med 2 kex blev födointaget under eftermiddagen. Sedan vila i hytten före middagen.
Under middagen gick fartyget vidare till vår natthamn i Königswinter där vi tyvärr inte hade möjlighet att gå iland.
Den femte dagen. Vid halv tretiden på natten fortsatte vi färden in i den vackraste delen av Rhendalen. Då vi vaknade var det ett strålande väder, som på beställning för denna dag då vi skulle passera massor med slott och borgar samt den stora attraktionen, Loreleyklippan. Vi passerade Bonn och Koblenz med Deutches Eck, d v s där floden Mosel rinner ut i Rhen.
Vi passerade den kraftigaste kröken av Rhen vid Boppard innan vi kunde blicka upp mot Lo-reley-klippan och gnola på sången om den sköna jungfrun som lockade sjömännen mot de farliga reven nedanför.
Strax efter Loreley passerade vi också Burg Pfaltzgrafenstein, det lilla vita slottet som ligger på en ö mitt i Rhen mitt för orten Kaub.
På eftermiddagen nådde vi dagens mål Rüdesheim, en mycket fin stad känd b l a för sina goda viner. Det intresserar dock inte mig, jag skulle däremot velat besöka orten på andra sidan floden, Bingen. Där levde och verkade för ca 900 år sedan en person som blivit viktig för ölbryggningen.
Abbedissan Hildegard av Bingen har tillskrivits upphovet till att tillsätta humle i öl. Hildegard var bland mycket annat kunnig i läkeörter och humlen var i första hand ett konserverings-medel i ölet men naturligtvis också en smaksättare. Utan Hildegards idé om humle, ingen IPA alltså.
I Rüdesheim åkte vi först ett litet turist-tåg genom staden. Därefter blev det vinprovning för dem som så önskade. Vi tog istället en långsam promenad genom staden, långsam för att jag fortfarande var mycket matt efter min magsjuka.
I Rüdesheim låg fartyget kvar till kl. 03.00 så det fanns tid för hugade att på kvällen besöka någon av alla vinrestaurangerna vid Drosselgasse, den mest berömda gatan i staden.
Nästa dag, den sjätte fortsatte färden mot Mannheim. Vi passerade Wiesbaden, Meinz, och Worms, där Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten år 1521.
Strax efter lunch ombord nådde vi fram till Mannheim, staden där både den första bilen och den första kedjedrivna cykeln uppfunnits.
Därifrån gjordes en busstur till den närbelägna mycket vackra staden Heidelberg. I Heidel-berg som ligger vid floden Neckar besöktes det berömda slottet och naturligtvis Alte Brücke, den gamla bron. Själva letade jag och hustrun efter den restaurang där vi förlovade oss 1967. Vi är dock inte säkra på att vi fann den. Mycket har hänt även i denna gamla stad på 49 år. Våra egna minnen är kanske inte heller kristallklara.
Det var jobbigt att gå omkring i Heidelberg denna dag. Det var tryckande varmt.
På väg tillbaka till båten gjordes en kortare guidad tur genom de gamla delarna av Mann-heim.
På kvällen var det gala middag ombord, det var ju resans sista kväll. Denna middag bestod av fyra rätter. Här är menyn:
• Foie gras with spicy caramel sauce & buttered brioche
• Rack of veal à la style valley of Auge & mashed vitelotte and vegetables
• Goat cheese (Cabécou) on toast & salad with honey vinegar
• Baked Alaska
D v s Gåslever, Kalvkotlett med potatismos och grönsaker, getost och slutligen glass inbakad i maräng och flamberad. Flamberingen skedde givetvis i en nedsläckt matsal inför våra ögon.
Sjunde dagen som var resans sista vaknade vi i ett regnigt Strasbourg. Vi åt frukost och packade våra väskor och lämnade fartyget ca kl. 9. Avfärden var något oorganiserad. Vår busschaufför hade fått en körorder som inte stämde med vad vår reseledare hade papper på. Det uppstod en del problem och mer skulle det bli. Vi for in till staden med bussen och lämnades där för en kort tur i sightseeingbåt runt den gamla staden i Strasbourg, Petite France.
Det var en mycket trevlig tur i en fantastiskt vacker stad som vi kunde uppleva trots regnet. Båten hade glastak och stora fönster.
Efter båtturen skulle vi bli upphämtade av en buss som skulle ha hämtat vårt bagage och som skulle plocka upp oss för att i god tid köra oss till flygplatsen i Frankfurt am Mein. Ingen buss kom. Resele-daren ringde diverse samtal. Stämningen bland oss blev frustrerad. Själv var jag dock helt lugn, tvärt emot mitt vanliga beteende då något går snett och jag försöker ingripa för att reda upp situationen.
Vi gick efter en stund in på ett café för att komma undan regnet. Där fick var och en beställa vad man ville ha på resebyråns bekostnad. Ringandet fortsatte och efter diverse olika besked kom äntligen rätt buss med vårt bagage. Vi äntrade bussen och for så slutligen iväg mot Frankfurt.
Nu var all vår extra tid ute så det var bara att köra direkt till flygplatsen, utan uppehåll för att äta något som varit planen från början.
På motorvägen var det köer i jämnhöjd med Darmstadt och frustrationen började åter infinna sig i bussen. Köerna släppte dock och vi rullade vidare och kom till flygplatsen i god tid för att checka in.
Flygtiden tillbaka till Stockholm blev knappa två timmar och vi landade på ett sommarvarmt Arlanda ca klockan 20.00
Sammanfattning
Flodkryssning var en trevlig form av resande. Att checka in på en båt och packa upp sina kläder och inte behöva packa upp och ner för att komma till nya platser. Äta god mat och ha ”all inclusive”. Se landskapet glida förbi ganska nära. Göra strandhugg med intressanta ut-flykter. Umgås med trevliga människor både vid måltiderna och under övrig tid. Få bra guid-ning under resans gång. Ha tillgång till sin hytt om man ville vila en stund. Mycket avkopp-lande.
Detta är något vi definitivt kommer att göra igen.
Priset för vår resa var ca 18.000 kr per person. För en tusenlapp mindre hade vi kunnat bo på undre däck men då troligen varit mer störda av maskinljud och dessutom haft mindre hyttfönster.
Vid val av kryssningsfartyg kommer vi nog nästa gång att titta närmare på fartygets ålder och senaste renoveringsår. M/S Symphonie var förhållandevis gammalt och moget för viss renovering. I synnerhet maskinellt.
Vi färdades totalt 690 km på vår färd och passerade 5 slussar.
Slussarna lyfte oss sammanlagt 145 meter.
Färden gick på Amsterdam – Rijnkanal och floderna Waal och Rhen i nu nämnd ordning.
Allt gick smidigt och vi kom iväg i rätt tid. Flygturen till Amsterdam blev 1 timme 45 minuter. Vi var 38 personer som for till Amsterdam i samma ärende, flodkryssning till Strasbourg på Rhen. Resan var arrangerad av ESCAPE Travel och rederiet var franskt och hette Croisi-Europe.
Det blev busstransfer till fartyget M/S Symphonie som väntade oss i Amsterdams hamn. Ombord fick vi omedelbart våra hytter och sedan var det tid för lunch ombord.
Redan vid den första lunchen ombord fann vi fantastiskt trevliga bordsgrannar som vi sedan åt nästan alla måltider tillsammans med under många trevliga och intressanta samtal i skif-tande ämnen.
Efter lunch var det fri tid under eftermiddagen och vi passade då på att ta en liten promenad i stadens centrala delar. Jag försökte ta ut pengar i en bankomat men utan resultat. Automaten påstod att jag använt fel kod för många gånger. Ingen fara, tillgång till pengar var inget problem, allt ombord var inkluderat.
Sedan vilade vi en stund ombord före middagen som föregicks av en något förvirrad inform-ation från besättningen. Det som i första hand gjorde informationen förvirrande var att den gavs på franska, engelska, italienska och spanska i en salig blandning.
Middagen, trerätters, avnjöts och därefter var det tid för dagens attraktion, en timmes gui-dad kanalkryssning på Amsterdams kanaler. Det är något man inte bör missa vid ett besök i Amsterdam. Därefter var den första dagen till ända.
Dag 2 började med frukost klockan 07.00, för klockan 08.00 var det avfärd med buss för en stadsrundtur i Amsterdam.
Vi guidades av en lokalguide vid namn Martha, som pratade bra engelska. Vi for runt och beskådade vackra och berömda byggnader och efter ungefär en timme stannade vi vid ett diamantmuseum där man kunde beskåda diamantslipning, vilket jag ganska snart fann ganska ointressant varför jag istället tog en kort promenad innan det var tid att fara till den flytande blomstermarknaden. Inte heller blomstermarknaden intresserade mig, (vi har ing-en tomt och för liten balkong och dessutom hade jag sett den förut), varför jag tillsammans med hustrun istället promenerade tillbaka till båten dit vi kom lagom till lunchen.
Enligt programmet skulle vi på eftermiddagen göra en bussutflykt till de världsberömda trädgårdarna i Keukenhof men på grund av värmeböljan veckan innan var allt utblommat så Keukenhof hade stängt för säsongen.
En alternativ utflykt anordnades istället. Vi for norrut mot den lilla fiskebyn Volendam. På vägen stannade vi för ett besök på en ostgård där vi fick en föreläsning om osttillverkning av kvinnor klädda i "folkdräkt".
Därefter for vi vidare till Volendam där vi promenerade med guidning genom byn och därefter fick en halvtimmes fri tid. Detta visade sig bli "förödande". Vi tappade bort fyra resenärer varav två kom till rätta efter mycket letande och lång väntan.
Medan vi väntade började det regna efter att det varit uppehållsväder hela dagen
Två kvinnor från Mexico dök aldrig upp, vi blev tyvärr tvungna att lämna dem.
Vi for vidare med bussen till Zaandam för att titta på och fotografera väderkvarnar. Därefter bar det av åter till båten för middag. Denna alternativa utflykt uppskattade jag mer än jag tror jag skulle ha gjort med besök i Keukenhof.
Under middagen började det ösregna men det gjorde ju inget nu då vi var under tak.
Efter middagen erbjöds något som inget reseföretag borde erbjuda, en guidad tur till Red Light Distrikt i Amsterdam, d v s de kvarter där de prostituerade sitter i fönster och erbjuder sina tjänster. Det är i feminismens tidevarv inget som bör uppvisas av företrädare för tur-ismen. Jag har svårt att tro att det är något som holländarna är särskilt stolta över. Må så vara att det anses som världens äldsta yrke.
Själv tog jag endast en kort kvällspromenad, då regnet avtagit, vilket var nödvändigt efter all mat.
Klockan 23.00 började sedan själva kryssningen men då låg jag redan i hytten, men såg ändå lite av hur fartyget styrde ut mot Amsterdam - Rijn kanalen.
Morgonen den tredje dagen stävade vi in mot Nijmegen där vi lade till medan vi intog vår frukost.
Efter frukosten gjorde vi en bussutflykt till Kröller - Müller-muséet som ligger i hjärtat av Veluwe National Park. Museet är ett fantastiskt konstmuseum med bl. a en stor samling målningar av Van Gogh och Picasso och andra impressionister.
I den vackra parken finns dessutom en rad fina skulpturer.
Efter detta kulturbesök återvände vi till båten för lunch och avfärd vidare mot detta dygns mål, Krefeld. På vägen passerade vi gränsen till Tyskland och naturligtvis en rad större och mindre orter såsom Wesel.
Eftermiddagen tillbringades på soldäck i trevligt samspråk med andra resenärer.
Middagen blev svår att få ner, inte för att det var något fel på den men eftersom lunchen som bestod av surkål, diverse korvar och köttskivor inte hade hunnit sjunka undan. Dagens flodtur slutade i Duisburg istället för i Krefeld som angivits i programmet. Vad detta berodde på gavs ingen förklaring till.
Den fjärde dagen
I förra stycket skrev jag att det inte var något fel på middagen, men det tar jag tillbaka nu. Klockan 2 på natten vaknade jag och var magsjuk. Jag ska bespara er detaljerna om detta men det pågick till ca 5 på morgonen.
Sedan blev det varken frukost eller lunch. Hustrun servade mig med lite te och skorpor samt CocaCola. Egentligen borde det ju varit jag som servade henne ty det var hennes 70-årsdag.
Jag sov dock större delen av förmiddagen medan vi passerade Krefeld, Düsseldorf och Le-verkusen på vår färd mot Köln. Utmed den här delen av Rhen ser man många stora indu-strier av diverse slag.
För att mina vakna stunder inte skulle bli för trista bäddade vi om kojen så att jag kunde ligga och se ut på det vi passerade.
Medan andra åt lunch drack jag Coke i baren och gick ut en stund i luften på soldäck.
Efter lunchen skulle det bli guidad promenad i Köln men vi tog vår egen promenad upp till Hauptbahnhof och Kölnerdomen. Jag gick långsamt och kände mig äldre än någonsin.
På Hauptbhnhof tog jag ut pengar utan problem och sedan gjorde vi ett kort besök i domen. Kyrkor har vi sett förut. Jag blev alldeles matt under promenaden så vi återvände till båten efter ca 2 timmar, men då hade jag också letat och funnit en geocache på vägen tillbaka.
Kaffe med 2 kex blev födointaget under eftermiddagen. Sedan vila i hytten före middagen.
Under middagen gick fartyget vidare till vår natthamn i Königswinter där vi tyvärr inte hade möjlighet att gå iland.
Den femte dagen. Vid halv tretiden på natten fortsatte vi färden in i den vackraste delen av Rhendalen. Då vi vaknade var det ett strålande väder, som på beställning för denna dag då vi skulle passera massor med slott och borgar samt den stora attraktionen, Loreleyklippan. Vi passerade Bonn och Koblenz med Deutches Eck, d v s där floden Mosel rinner ut i Rhen.
Vi passerade den kraftigaste kröken av Rhen vid Boppard innan vi kunde blicka upp mot Lo-reley-klippan och gnola på sången om den sköna jungfrun som lockade sjömännen mot de farliga reven nedanför.
Strax efter Loreley passerade vi också Burg Pfaltzgrafenstein, det lilla vita slottet som ligger på en ö mitt i Rhen mitt för orten Kaub.
På eftermiddagen nådde vi dagens mål Rüdesheim, en mycket fin stad känd b l a för sina goda viner. Det intresserar dock inte mig, jag skulle däremot velat besöka orten på andra sidan floden, Bingen. Där levde och verkade för ca 900 år sedan en person som blivit viktig för ölbryggningen.
Abbedissan Hildegard av Bingen har tillskrivits upphovet till att tillsätta humle i öl. Hildegard var bland mycket annat kunnig i läkeörter och humlen var i första hand ett konserverings-medel i ölet men naturligtvis också en smaksättare. Utan Hildegards idé om humle, ingen IPA alltså.
I Rüdesheim åkte vi först ett litet turist-tåg genom staden. Därefter blev det vinprovning för dem som så önskade. Vi tog istället en långsam promenad genom staden, långsam för att jag fortfarande var mycket matt efter min magsjuka.
I Rüdesheim låg fartyget kvar till kl. 03.00 så det fanns tid för hugade att på kvällen besöka någon av alla vinrestaurangerna vid Drosselgasse, den mest berömda gatan i staden.
Nästa dag, den sjätte fortsatte färden mot Mannheim. Vi passerade Wiesbaden, Meinz, och Worms, där Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten år 1521.
Strax efter lunch ombord nådde vi fram till Mannheim, staden där både den första bilen och den första kedjedrivna cykeln uppfunnits.
Därifrån gjordes en busstur till den närbelägna mycket vackra staden Heidelberg. I Heidel-berg som ligger vid floden Neckar besöktes det berömda slottet och naturligtvis Alte Brücke, den gamla bron. Själva letade jag och hustrun efter den restaurang där vi förlovade oss 1967. Vi är dock inte säkra på att vi fann den. Mycket har hänt även i denna gamla stad på 49 år. Våra egna minnen är kanske inte heller kristallklara.
Det var jobbigt att gå omkring i Heidelberg denna dag. Det var tryckande varmt.
På väg tillbaka till båten gjordes en kortare guidad tur genom de gamla delarna av Mann-heim.
På kvällen var det gala middag ombord, det var ju resans sista kväll. Denna middag bestod av fyra rätter. Här är menyn:
• Foie gras with spicy caramel sauce & buttered brioche
• Rack of veal à la style valley of Auge & mashed vitelotte and vegetables
• Goat cheese (Cabécou) on toast & salad with honey vinegar
• Baked Alaska
D v s Gåslever, Kalvkotlett med potatismos och grönsaker, getost och slutligen glass inbakad i maräng och flamberad. Flamberingen skedde givetvis i en nedsläckt matsal inför våra ögon.
Sjunde dagen som var resans sista vaknade vi i ett regnigt Strasbourg. Vi åt frukost och packade våra väskor och lämnade fartyget ca kl. 9. Avfärden var något oorganiserad. Vår busschaufför hade fått en körorder som inte stämde med vad vår reseledare hade papper på. Det uppstod en del problem och mer skulle det bli. Vi for in till staden med bussen och lämnades där för en kort tur i sightseeingbåt runt den gamla staden i Strasbourg, Petite France.
Det var en mycket trevlig tur i en fantastiskt vacker stad som vi kunde uppleva trots regnet. Båten hade glastak och stora fönster.
Efter båtturen skulle vi bli upphämtade av en buss som skulle ha hämtat vårt bagage och som skulle plocka upp oss för att i god tid köra oss till flygplatsen i Frankfurt am Mein. Ingen buss kom. Resele-daren ringde diverse samtal. Stämningen bland oss blev frustrerad. Själv var jag dock helt lugn, tvärt emot mitt vanliga beteende då något går snett och jag försöker ingripa för att reda upp situationen.
Vi gick efter en stund in på ett café för att komma undan regnet. Där fick var och en beställa vad man ville ha på resebyråns bekostnad. Ringandet fortsatte och efter diverse olika besked kom äntligen rätt buss med vårt bagage. Vi äntrade bussen och for så slutligen iväg mot Frankfurt.
Nu var all vår extra tid ute så det var bara att köra direkt till flygplatsen, utan uppehåll för att äta något som varit planen från början.
På motorvägen var det köer i jämnhöjd med Darmstadt och frustrationen började åter infinna sig i bussen. Köerna släppte dock och vi rullade vidare och kom till flygplatsen i god tid för att checka in.
Flygtiden tillbaka till Stockholm blev knappa två timmar och vi landade på ett sommarvarmt Arlanda ca klockan 20.00
Sammanfattning
Flodkryssning var en trevlig form av resande. Att checka in på en båt och packa upp sina kläder och inte behöva packa upp och ner för att komma till nya platser. Äta god mat och ha ”all inclusive”. Se landskapet glida förbi ganska nära. Göra strandhugg med intressanta ut-flykter. Umgås med trevliga människor både vid måltiderna och under övrig tid. Få bra guid-ning under resans gång. Ha tillgång till sin hytt om man ville vila en stund. Mycket avkopp-lande.
Detta är något vi definitivt kommer att göra igen.
Priset för vår resa var ca 18.000 kr per person. För en tusenlapp mindre hade vi kunnat bo på undre däck men då troligen varit mer störda av maskinljud och dessutom haft mindre hyttfönster.
Vid val av kryssningsfartyg kommer vi nog nästa gång att titta närmare på fartygets ålder och senaste renoveringsår. M/S Symphonie var förhållandevis gammalt och moget för viss renovering. I synnerhet maskinellt.
Vi färdades totalt 690 km på vår färd och passerade 5 slussar.
Slussarna lyfte oss sammanlagt 145 meter.
Färden gick på Amsterdam – Rijnkanal och floderna Waal och Rhen i nu nämnd ordning.
Måndag 9 Maj 2016 - Prag
Resealbum: Några fina dagar i Prag
Den årliga resan med SkandiaSeniorerna gick i år till Prag.
Klockan 7.45 träffades vi 12 gladaseniorer på Arlanda, för avfärd med Norwegian kl. 9.25
Efter knappt två timmarsflygning landade vi i Prag. Vi hade en förbeställda transfer till hotellet som låg mycket centralt i närheten av gamla stan. På vägen in guidade chauffören oss lite extra innan han släppte av oss vid hotellet. Vi fick våra rum omedelbart och kunde därefter ge oss ut på stan för att äta lunch. Vi hittade ett mycket bra ställe nästan mitt över gatan från hotellet. Jag gulaschsoppa med någon typ av klimp eller knödel. Husets öl serverades till.
På eftermiddagen tog vi först en kort promenad i staden för att reka inför kvällens middag. Därefter ägnades eftermiddagen åt terminens sista styrelsemöte.
Middagen avnjöts på en mycket bra italiensk krog vid ett aven gamla stadens torg.
Andra dagen startade naturligtvis med frukost. Hotellfrukosten var riktigt bra. Mycket att välja på och bra bröd.
Efter frukosten gick vi på en 2,5 timmarsguidad vandring genom gamla staden. En mycket bra guide som talade bra svenska hade vi. Detta hade beställts i Sverige. Vi såg en hel rad vackra hus, naturligtvis det astronomiska uret vid stora torget samt de judiska kvarteren. Vandringen avslutades på Karlsbron.
Efter vandringen gick vi gemensamt över bron för att äta lunch. Därefter splittrades vi för att på egen hand utforska olika delar av staden.
Till kvällen samlades vi en gemensam middag på en fransk krog
Inför den tredje dagen inhandlade vi 24-timmars kort för spårvagns- och tunnelbana.
Vi hade bestämt att gemensamt fara upp till Pragborgen och katedralen.
Tredje dagen började vi med att, efter frukost, åka två hållplatser med tunnelbanan och därefter byta till spårvagn nr 22. Vi kom upp ur tunnelbanan med hiss vilket vi skyller på eftersom vi tappade orienteringen så att vi tog spårvagnen åt fel håll, vilket vi märkte först efter ett antal hållplatser.
Efter vagnbyte passerade vi så småningom över floden och hamnade slutligen vid Pragborgen. Där drack vi kaffe innan vi påbörjade rundvandringen. Tyvärr missade några av oss att ta oss vidare med spårvagnen till klostret, Thyko Brahe-statyn och bergbanan. Vi tog istället trapporna ner från berget. Väl nere drack vi varsin öl på en trevlig uteservering innan vi vandrade åter över en av broarna till den gamla staden.
Vi tog ånyo en spårvagn denna i avsikt att finna en restaurang för lunch. Vi kom åter igen på villovägar och beslöt därför att återvända till kända trakter i närheten av vårt hotell.
Vi åt vår lunch på en uteservering innan vi gjorde ett besök i Prags vackra Folkets hus, byggt i jugendstil.
Efter en för några välbehövlig eftermiddags gick vi i samlad tropp till kvällens attraktion, jazzkryssning på båt på Moldau. Vi lyssnade på mycket bra jazzunderhållning medan vi avnjöt en 3-rätters middag och beskådade Prag i kvällsbelysning. Många byggnader i Prag är vackert fasadbelysta.
Efter denna kvällsutflykt vandrade vi tillbaka till hotellet för att packa inför hemresan.
Den fjärde dagen var det tidig uppstigning och frukost innan vi blev hämtade för transport till flygplatsen.
Dryga 2 timmar spenderade vi på flygplatsen men flygningen hem tog bara 1 timme och 40 minuter.
Det finns mycket mer att se och göra i Prag så det blir att återvända en annan gång.
Klockan 7.45 träffades vi 12 gladaseniorer på Arlanda, för avfärd med Norwegian kl. 9.25
Efter knappt två timmarsflygning landade vi i Prag. Vi hade en förbeställda transfer till hotellet som låg mycket centralt i närheten av gamla stan. På vägen in guidade chauffören oss lite extra innan han släppte av oss vid hotellet. Vi fick våra rum omedelbart och kunde därefter ge oss ut på stan för att äta lunch. Vi hittade ett mycket bra ställe nästan mitt över gatan från hotellet. Jag gulaschsoppa med någon typ av klimp eller knödel. Husets öl serverades till.
På eftermiddagen tog vi först en kort promenad i staden för att reka inför kvällens middag. Därefter ägnades eftermiddagen åt terminens sista styrelsemöte.
Middagen avnjöts på en mycket bra italiensk krog vid ett aven gamla stadens torg.
Andra dagen startade naturligtvis med frukost. Hotellfrukosten var riktigt bra. Mycket att välja på och bra bröd.
Efter frukosten gick vi på en 2,5 timmarsguidad vandring genom gamla staden. En mycket bra guide som talade bra svenska hade vi. Detta hade beställts i Sverige. Vi såg en hel rad vackra hus, naturligtvis det astronomiska uret vid stora torget samt de judiska kvarteren. Vandringen avslutades på Karlsbron.
Efter vandringen gick vi gemensamt över bron för att äta lunch. Därefter splittrades vi för att på egen hand utforska olika delar av staden.
Till kvällen samlades vi en gemensam middag på en fransk krog
Inför den tredje dagen inhandlade vi 24-timmars kort för spårvagns- och tunnelbana.
Vi hade bestämt att gemensamt fara upp till Pragborgen och katedralen.
Tredje dagen började vi med att, efter frukost, åka två hållplatser med tunnelbanan och därefter byta till spårvagn nr 22. Vi kom upp ur tunnelbanan med hiss vilket vi skyller på eftersom vi tappade orienteringen så att vi tog spårvagnen åt fel håll, vilket vi märkte först efter ett antal hållplatser.
Efter vagnbyte passerade vi så småningom över floden och hamnade slutligen vid Pragborgen. Där drack vi kaffe innan vi påbörjade rundvandringen. Tyvärr missade några av oss att ta oss vidare med spårvagnen till klostret, Thyko Brahe-statyn och bergbanan. Vi tog istället trapporna ner från berget. Väl nere drack vi varsin öl på en trevlig uteservering innan vi vandrade åter över en av broarna till den gamla staden.
Vi tog ånyo en spårvagn denna i avsikt att finna en restaurang för lunch. Vi kom åter igen på villovägar och beslöt därför att återvända till kända trakter i närheten av vårt hotell.
Vi åt vår lunch på en uteservering innan vi gjorde ett besök i Prags vackra Folkets hus, byggt i jugendstil.
Efter en för några välbehövlig eftermiddags gick vi i samlad tropp till kvällens attraktion, jazzkryssning på båt på Moldau. Vi lyssnade på mycket bra jazzunderhållning medan vi avnjöt en 3-rätters middag och beskådade Prag i kvällsbelysning. Många byggnader i Prag är vackert fasadbelysta.
Efter denna kvällsutflykt vandrade vi tillbaka till hotellet för att packa inför hemresan.
Den fjärde dagen var det tidig uppstigning och frukost innan vi blev hämtade för transport till flygplatsen.
Dryga 2 timmar spenderade vi på flygplatsen men flygningen hem tog bara 1 timme och 40 minuter.
Det finns mycket mer att se och göra i Prag så det blir att återvända en annan gång.
Lördag 29 Augusti 2015 - Brela
Resealbum: Kroatien för tredje gången
Sol från en klarblå himmel, inte ett moln på himlen de första tre dagarna. 30 - 33 grader i skuggan. I vattnet 25 på morgonen och 27-28 på kvällen. Underbart vacker natur. Var vi är? På Makarska Rivieran i en ort vid namn Brela. Hela det här området i Kroatien är fantastiskt. Hit kommer vi att återvända igen och igen. På den fjärde dagen seglade några moln förbi på himlen och på fredagskvällen vid ca 19.30 kom regn och åska. Hemresedagen regnade det lite till och från och då vi skulle flyga hem fick vi ca en timmes försening på grund av åska över Split.
Adriatiska havet är givetvis extra härligt detta år eftersom hela Balkan haft det oerhört hett med dagstemperaturer på kring 40 grader hela sommaren. Jag kan tänka mig att det måste vara näst intill olidligt för dem som måste jobba här och inte som vi kan gå ner och bada så snart det känns jobbigt.
Att bada i det varma Adriatiska havet känns ändå avsvalkande, trots vattentemperaturen, allt är ju som man säger relativt.
Havet ligger nästan spegelblankt varje morgon då vi går ner för ett första dopp efter frukost. Adriatiska havet tillhör de saltaste på jorden så man flyter som en kork. Att t ex ägna sig åt snorkling här är därför enkelt, dock inte fullt så intressant som i mer exotiska vatten. Här finns gott om fisk men varken de eller bottnen är så färgrik som i tropiska vatten. Vattnet är kristallklart så att man ser botten även då man är långt ut på djupt vatten. Det rena, kristallklara vattnet är en av de saker som lockat oss tillbaka till Kroatien för tredje gången.
Bad, har det blivit minst tre gånger om dagen, ett underbart sätt att sänka kroppstemperaturen.
Utmed hela den här kuststräckan, åtminstone den vi utforskat, finns en härlig cementerad promenadväg längs stranden. Strandpromenaden skuggas av pinjeträd som lutar sig över gångvägen och gör det möjligt att i viss utsträckning promenera här även under dagens varmaste timmar. Nedanför strandpromenaden ligger de så berömda stenstränderna. Det är alltså inga sandstränder här men stränderna består av mindre och större runda stenar som det inte är obehagligt att gå på. Dock kan jag rekommendera användandet av badskor, har man otur kan man nämligen råka sätta ner en fot på en sjöborre. De är inte giftiga, men det gör ont och du kan lätt få ett infekterat sår då du drar ut taggen.
Det finns gott om hotell i olika klasser. Det är inga stora höga hotellkomplex utan låga byggnader som smälter väl in i naturen. Här finns både några större hotellkdjor men också ett otal små familjehotell. Utöver hotellen finns också gott om lägenheter och rum att hyra. I de små samhällena finns gott om barer och caféer. Små supermarkets och många små bagerier finns också.
Restauranger finns både på hotellen och fristående i samhällen som Brela, Baska Voda m fl. Vi har dock inte provat någon annan restaurang än den på vårt hotell, Bluesun Maestral i Brela. Vi hade halvpension på hotellet och är mycket nöjda med både frukost och middag som serverades där, för övrigt med mycket god service.
Lunch behövde vi nästan ingen, men då vi kände för det blev det bröd med örtkryddadfärskost och öl på vår balkong med utsikt över pinjerna och havet. Avresedagen undantagen då vi åt en bra lunch på en av de trevliga restaurangerna utmed promenaden i ”centrala” Brela.
Om man inte som vi bara vill njuta av värmen och de salta baden finns många utflyktsmål inom räckhåll. Vi som enbart var här för att bada gjorde endast en utflykt utöver våra promenader.
Vi gjorde en så kallad Fish Picnic. Det låter lite anspråkslöst men är en heldags utflykt med båt till öarna Brač (uttalas Bratch) och Hvar. Först ca 1,5 timmes resa till Jelsa på Hvar där vi stannade en timme och kunde vandra runt lite i gränderna. På överresan till Brač serverdes lunch bestående av grillad makrill. Vi steg iland i Bol på Brač där vi omedelbart tog en taxibåt till Kroatiens mest berömda strand, Zlatni Rat (det Gyllene hornet). Det är en grusrevel som sticker rakt ut i havet. Här badade vi och åt glass före promenad tillbaka till Bol. Promenadvägen, ca 2 km är belagd med samma vita sten (från ön Brač), en sorts marmor, vilken flera berömda byggnader i världen är byggda av, bl. a Vita huset i Washington.
Efter en kortare tur i gränderna i Bol bar det åter av med båten tillbaka till Brela. Hela stoppet på Brac varade i tre timmar.
Vi hann sedan inte mer än nätt och jämnt äta middag på hotellet innan det väntade väderomslaget med regn och åska kom. Det verkar som om länderna på Balkan gråter varje gång vi ska åka hem. Det har varit likadant vid ett par tillfällen tidigare att det blir ett radikalt väderomslag lagom då vi ska packa för att åka hem. Sista dagen var det regnskurar och åska till och från och temperaturen föll med nästan 10 grader.
Utöver båtutflykter finns en hel del andra aktiviteter att välja på, t ex Parasailing, River Rafting, och Speed Boat. Organiserade utflykter finns också såsom en heldag i Dubrovnik eller Mostar, vandring i bergen, Shopping i Split och utflykt till nationalparken Krka med de berömda vattenfallen.
Vill man göra utflykter på egen hand efter kusten finns en väl fungerande lokaltrafik med buss.
Maten är som jag nämnt tidigare bra och varierad. Vill man äta något riktigt lokalt ska man välja Cevapi eller det typiskt kroatiska Peka.
De vanligaste lokala ölsarterna heter Karlovačko, Ožujsko och är lättdruckna ljusa törstsläckare. Det finns också en mörk variant som heter Tomislav. Vill eller vågar man inte prova dessa så finns ju som vanligt Heineken med flera internationella märken, men dessa kostar alltid lite mer (och smakar lite mindre).
Vin som är lokalproducerat finns också. På andra sidan bergen finns ett vindistrikt med namnet Imotski . Därifrån kommer flera bra viner såsom Zlatan Plavac och Grabovac. Jag kan dock inte uttala mig om dessa eftersom jag inte dricker vin. Till några av vingårdarna i det området går också utflykter som inkluderar vinprovning.
Som en imponerande och vacker ”kuliss” ligger de ståtliga Biokovobergen utmed hela Makarska Rivieran. I dessa kan den som orkar och vill göra vandringar. Bergskedjanas högsta punkt är drygt 1700 meter över havet.
Något som kan vara bra att veta är att det går bra att betala med kort på hotellen men i de flesta butiker och restauranger är det kontanter som gäller.
Prisnivån är ungefär som hemma både i butiker och på caféer. Dricks räknar man inte med här men givetvis lämnar man dricks då man är extra nöjd.
Vi reste hit med Ving och en vecka med halvpension för två personer kostade ca 14.000 SEK
Flygtiden med SAS från Arlanda till Split var 2 timmar 45 minuter. Därtill kom ca 1,5 timmes busstransfer till Brela.
Vid hemresan blev det fruktansvärt trångt på flygplatsen i Split. Dels är flygplatsbyggnaden på tok för liten för mängden charterturister och det blev inte bättre av de förseningar som uppstod på grund av åskvädret.
Brela, vi kommer tillbaka nästa år.
Adriatiska havet är givetvis extra härligt detta år eftersom hela Balkan haft det oerhört hett med dagstemperaturer på kring 40 grader hela sommaren. Jag kan tänka mig att det måste vara näst intill olidligt för dem som måste jobba här och inte som vi kan gå ner och bada så snart det känns jobbigt.
Att bada i det varma Adriatiska havet känns ändå avsvalkande, trots vattentemperaturen, allt är ju som man säger relativt.
Havet ligger nästan spegelblankt varje morgon då vi går ner för ett första dopp efter frukost. Adriatiska havet tillhör de saltaste på jorden så man flyter som en kork. Att t ex ägna sig åt snorkling här är därför enkelt, dock inte fullt så intressant som i mer exotiska vatten. Här finns gott om fisk men varken de eller bottnen är så färgrik som i tropiska vatten. Vattnet är kristallklart så att man ser botten även då man är långt ut på djupt vatten. Det rena, kristallklara vattnet är en av de saker som lockat oss tillbaka till Kroatien för tredje gången.
Bad, har det blivit minst tre gånger om dagen, ett underbart sätt att sänka kroppstemperaturen.
Utmed hela den här kuststräckan, åtminstone den vi utforskat, finns en härlig cementerad promenadväg längs stranden. Strandpromenaden skuggas av pinjeträd som lutar sig över gångvägen och gör det möjligt att i viss utsträckning promenera här även under dagens varmaste timmar. Nedanför strandpromenaden ligger de så berömda stenstränderna. Det är alltså inga sandstränder här men stränderna består av mindre och större runda stenar som det inte är obehagligt att gå på. Dock kan jag rekommendera användandet av badskor, har man otur kan man nämligen råka sätta ner en fot på en sjöborre. De är inte giftiga, men det gör ont och du kan lätt få ett infekterat sår då du drar ut taggen.
Det finns gott om hotell i olika klasser. Det är inga stora höga hotellkomplex utan låga byggnader som smälter väl in i naturen. Här finns både några större hotellkdjor men också ett otal små familjehotell. Utöver hotellen finns också gott om lägenheter och rum att hyra. I de små samhällena finns gott om barer och caféer. Små supermarkets och många små bagerier finns också.
Restauranger finns både på hotellen och fristående i samhällen som Brela, Baska Voda m fl. Vi har dock inte provat någon annan restaurang än den på vårt hotell, Bluesun Maestral i Brela. Vi hade halvpension på hotellet och är mycket nöjda med både frukost och middag som serverades där, för övrigt med mycket god service.
Lunch behövde vi nästan ingen, men då vi kände för det blev det bröd med örtkryddadfärskost och öl på vår balkong med utsikt över pinjerna och havet. Avresedagen undantagen då vi åt en bra lunch på en av de trevliga restaurangerna utmed promenaden i ”centrala” Brela.
Om man inte som vi bara vill njuta av värmen och de salta baden finns många utflyktsmål inom räckhåll. Vi som enbart var här för att bada gjorde endast en utflykt utöver våra promenader.
Vi gjorde en så kallad Fish Picnic. Det låter lite anspråkslöst men är en heldags utflykt med båt till öarna Brač (uttalas Bratch) och Hvar. Först ca 1,5 timmes resa till Jelsa på Hvar där vi stannade en timme och kunde vandra runt lite i gränderna. På överresan till Brač serverdes lunch bestående av grillad makrill. Vi steg iland i Bol på Brač där vi omedelbart tog en taxibåt till Kroatiens mest berömda strand, Zlatni Rat (det Gyllene hornet). Det är en grusrevel som sticker rakt ut i havet. Här badade vi och åt glass före promenad tillbaka till Bol. Promenadvägen, ca 2 km är belagd med samma vita sten (från ön Brač), en sorts marmor, vilken flera berömda byggnader i världen är byggda av, bl. a Vita huset i Washington.
Efter en kortare tur i gränderna i Bol bar det åter av med båten tillbaka till Brela. Hela stoppet på Brac varade i tre timmar.
Vi hann sedan inte mer än nätt och jämnt äta middag på hotellet innan det väntade väderomslaget med regn och åska kom. Det verkar som om länderna på Balkan gråter varje gång vi ska åka hem. Det har varit likadant vid ett par tillfällen tidigare att det blir ett radikalt väderomslag lagom då vi ska packa för att åka hem. Sista dagen var det regnskurar och åska till och från och temperaturen föll med nästan 10 grader.
Utöver båtutflykter finns en hel del andra aktiviteter att välja på, t ex Parasailing, River Rafting, och Speed Boat. Organiserade utflykter finns också såsom en heldag i Dubrovnik eller Mostar, vandring i bergen, Shopping i Split och utflykt till nationalparken Krka med de berömda vattenfallen.
Vill man göra utflykter på egen hand efter kusten finns en väl fungerande lokaltrafik med buss.
Maten är som jag nämnt tidigare bra och varierad. Vill man äta något riktigt lokalt ska man välja Cevapi eller det typiskt kroatiska Peka.
De vanligaste lokala ölsarterna heter Karlovačko, Ožujsko och är lättdruckna ljusa törstsläckare. Det finns också en mörk variant som heter Tomislav. Vill eller vågar man inte prova dessa så finns ju som vanligt Heineken med flera internationella märken, men dessa kostar alltid lite mer (och smakar lite mindre).
Vin som är lokalproducerat finns också. På andra sidan bergen finns ett vindistrikt med namnet Imotski . Därifrån kommer flera bra viner såsom Zlatan Plavac och Grabovac. Jag kan dock inte uttala mig om dessa eftersom jag inte dricker vin. Till några av vingårdarna i det området går också utflykter som inkluderar vinprovning.
Som en imponerande och vacker ”kuliss” ligger de ståtliga Biokovobergen utmed hela Makarska Rivieran. I dessa kan den som orkar och vill göra vandringar. Bergskedjanas högsta punkt är drygt 1700 meter över havet.
Något som kan vara bra att veta är att det går bra att betala med kort på hotellen men i de flesta butiker och restauranger är det kontanter som gäller.
Prisnivån är ungefär som hemma både i butiker och på caféer. Dricks räknar man inte med här men givetvis lämnar man dricks då man är extra nöjd.
Vi reste hit med Ving och en vecka med halvpension för två personer kostade ca 14.000 SEK
Flygtiden med SAS från Arlanda till Split var 2 timmar 45 minuter. Därtill kom ca 1,5 timmes busstransfer till Brela.
Vid hemresan blev det fruktansvärt trångt på flygplatsen i Split. Dels är flygplatsbyggnaden på tok för liten för mängden charterturister och det blev inte bättre av de förseningar som uppstod på grund av åskvädret.
Brela, vi kommer tillbaka nästa år.
Söndag 24 Maj 2015
Resealbum: Portugal, maj 2015
Portugal, maj 2015
Hemma igen efter ytterligare en kundresa med Swedbank, arrangerad av Specialresor i Karlstad.
Det var åttonde gången vi var med på en resa av detta slag och vi är som vanligt mycket nöjda
Dag 1
Avresan skedde som vanligt med buss från Brunkebergs torg, trots att Swedbank flyttat därifrån. Vi skulle denna gång träffas först ca kl. 12.00 vilket var skönt. Det var lite trafikproblem i sta’n med anledning av något event i och kring Kungsträdgården. Flera gator var avstängda och bussen var därför något försenad. Vi ägnade väntetiden åt att identifiera personer som vi träffat på tidigare resor. Det är en av dimensionerna av dessa resor då man varit med ett tag. Man åker tillsammans med bekanta och efter några dagar är man bekant med de flesta.
Från Arlanda flög vi denna gång med TAP Portugal, ett bolag som ingår i Star Alliance precis som SAS. Efter ca 4 timmar i luften landade vi i Lissabon. Där väntade vår lokalguide, en kvinna vid namn Elsbeth. Hon var boende i Portugal sedan ca 30 år och väl bekant med både språket och landet.
Vi åkte sedan buss i knappt en timme till vårt hotell i den lilla kustorten Cascais ca 25 km nordväst om Lissabon. Vårt hotell hette Baia och ligger centralt i Cascais och precis vid vattnet. Bara tvärs över gatan finns en liten sandstarand och på taket finns en pool och solterrass.
Efter att vi installerat oss på rummen väntade en sen middag. Vi serverades Portugals nationalrätt, Bachalao. Det var inte någon höjdare i min smak. Den smakade utpräglat fisk på ett i mitt tycke negativt vis. Bachalao görs på torkad saltad fisk, företrädesvis torsk som man numera importerar från Norge.
Efter detta för min del något begränsade matintag var det dags att sova och ladda för kommande dagar.
Dag 2
Frukost serverades mellan 07.00 och 10.00. Vi skulle dock vara klara med frukosten till kl. 09.00 då vi skulle göra en utflykt söderut från Cascais.
Frukosten omfattade det mesta man kan önska sig av en hotellfrukost. Bra bröd, kaffe/te, juice samt ägg och bacon. Juicen var väl inte i världsklass men klart drickbar.
Efter frukosten for vi alltså in mot Lissabon och över den roströda hängbron som ibland kallas Portugals Golden Gate men som heter ”25 April-bron”. Den hette från början Salazar-bron men döptes om efter ”revolutionen” 25 april 1974. Strax efter att vi passerat bron gjordes ett kortare stopp med möjlighet att gå på toaletten eller att köpa något att dricka. Färden gick sedan vidare in i naturreservatet Arrábida med de höga Arrábidabergen som stupar brant ner i Atlanten. Det blev en vacker färd genom detta landskap som tillhör regionen Setubal. Uppe på ett av de högre partierna, vid ett gammalt kloster gjorde vi ett kortare fotostopp och beundrade utsikten.
Sedan bar det ner mot havet för ett kaffestopp vid stranden i Praia da Figurinha. Här avnjöts en kopp kaffe i solskenet innan det åter var dags att klättra in i den luftkonditionerade bussen för svalka och vidare färd mot dagens lunch. Vi for nu mot Azeitão och ostgården Quinta Velha. Där bjöds vi först på avsmakning av två av de ostar som tidigare tillverkades på gården. Till detta serverades ett Moscatelvin. Därefter serverades vi lunch bestående av en god ”Pulled Poek” alternativt ett vegetariskt alternativ som var en auberginegratäng. Man kunde naturligtvis prova båda. Desserten minns jag tyvärr inte.
Efter lunchen delades vi upp i två grupper, en som fick en demonstration av hur man tidigare tillverkat ost på gården och en som fick en rundvandring i trädgården med möjlighet att plocka och äta solmogna apelsiner. Sedan bytte grupperna så att alla fick uppleva både och.
Färden fortsatte sedan in till byn Azeitão där ett besök på den familjeägda vingården Jose Maria da Fonseca väntade. Detta var dock en begivenhet som jag avstod då jag inte uppskattar vin och vinprovningar. Jag tog istället en promenad i byn tillsammans med hustrun. Jag letade ett par geocachar och sedan satte vi oss på ett caffé för att svalka oss med en öl respektive en cola.
Då vinprovningen var över samlades vi åter vid bussen för återfärd mot hotellet via Lissabon.
Efter en kort stund gjorde vi ett extra stopp för att på nära håll få titta på korkekar. Vi fick alltså känna oss som tjuren Ferdinand och sitta under en korkek och lukta på blommorna.
Denna gång korsade vi floden Tejo via den andra stora bron i Lissabon, den som heter Vasco da Gama-bron, han som tillskrivits bedriften att hitta sjövägen till Indien.
Efter en stunds vila på hotellet i Cascais, och ett för egen del hastigt dopp i havet, gick vi till den närbelägna restaurangen Casa Velha där det serverades friterad havsabborre till middag.
Dag 3
Den tredje dagen började även den med frukost och sedan kunde vi göra vad vi ville under förmiddagen som var fri för egen utforskning av den vackra orten Cascais.
De som ville, och det ville vi, kunde följa med på en liten ”orienteringsrunda” i Cascais. Vi gick genom de trevliga kvarteren från hotellet upp mot järnvägsstationen och sedan en sväng bort mot platsen där den lokala marknaden äger rum två gånger i veckan. Sedan en sväng upp mot det gamla kastellet och sedan tillbaka till hotellet.
Efter denna litlla rundvandring tog vi oss åter ett svalkande dopp i Atlanten.
Lunch ordnade man på egen hand denna dag. Vi åt en utmärkt sådan under ett parasoll på den närbelägna puben Palm Tree.
Klockan 13.30 var det åter avresa med bussen från hotellet. Dagen mål var Lissabon. Vi körde utmed kusten genom Estoril som bl. a är känt för sin långa strand och sitt casino. I Lissabon stannade vi först i stadsdelen Belem för att beskåda upptäckarmonumentet. Vår lokalguide, Elsbeth berättade om Henrik Sjöfararen och alla andra figurer som förekommer på monumentet. Efter detta stopp for vi vidare in till Lissabons centrum där vi bl. a gjorde en bussrundtur. Vi gjorde ett stopp vid ytterligare ett monument, det som är symbol för revolutionen 25 april 1974 och kallas för nejlikrevolutionen. Monumentet sägs symbolisera nedrivningen av det gamla samt uppbyggnaden av det nya Portugal. Där finns också en stiliserad nejlika i sten symboliserande nejlikor i gevärspiporna. På denna plats har man också en fantastisk utsikt över Lissabon.
Efter detta stopp for vi ner till Rossiotorget till ett för Portugal typiskt kafé där vi serverades kaffe och en ”Pastel de Nata”, en kaka som är speciell för Portugal och Lissabon.
Då vi fikat färdigt gjorde vi en guidad promenad genom en del av det mycket kuperade centrala Lissabon i områdena Chiado och Baixa. Sedan hade vi lite fri tid fram till ca kl. 17.45. Vi hade planerat att ta en tur med en av de berömda spårvagnarna men vi avstod då det var mycket trångt, bl a beroende på att det var strejk i tunnelbanan denna dag. Vi satt istället på en servering och läskade oss tillsammans med några andra ur gruppen tills det var dags för samling på torget Praca do Comercio och promenad upp till Alfamakvarteren och kvällens middagsrestaurang.
Middagen serverades på en fadorestaurang, Clube de Fado. Här serverades vi kalkonbiff i en god sås med kokt potatis till. Tyvärr med alldeles för lite av den goda såsen. Till dessert fick vi chokladmousse med vispad grådde.
Då vi ätit huvudrätten kom en ung kvinna och två manliga gitarrister in och underhöll oss med Fado-musik. Den var mer njutbar än jag hade bestående av chokladmousse med vispad grädde.
Efter desserten återkom gitarristerna men nu med en manlig sångare som framförde ytterligare tre fados. Därefter var det tid för oss att lämna restaurangen och gå ner i staden för att med vår buss återvända till vårt hotell i Cascais.
Dag 4
Dag 4 var helt fri från gemensamma aktiviter. Vi åt som vanligt en tidig frukost. Vi hade planerat att ta pendeltåget in till Lissabon men insåg att det skulle bli väl jobbigt i värmen, det förväntades bli över 30 grader. Vi bestämde oss istället för att utnyttja försmaken av sommar och gå över gatan, till stranden för att bada och gå i solen utmed stranden medan det ännu var dräglig temperatur. Det var som tidigare dagar kallt i vattnet, ca 17 grader men ett hastigt dopp tog vi även denna dag.
Då vi svalkat oss i havet var det tid för en liten utflykt till den lokala marknaden. Vi tycker att det är ganska trevligt att besöka sådan ”tillställningar” då vi är utomlands. Vi gick igenom frukt- och grönsakavdelningen och även den del där man sålde färsk fisk. Vi avslutade sedan med den del där man sålde allt möjligt såsom kläder, skor, grytor och kastruller samt diverse krimskrams.
Efter besöket på marknaden gick vi till Cascais shoppingcenter och sedan till stormarknaden Jumbo. Där köpte vi lite mjukost och på vägen hem köpte vi färskat bröd i ett bageri samt öl och läsk i en minimarket. Vi gick alltså inte ut för att äta lunch denna dag utan intog en lättare lunch på vår balkong.
Efter lunchen tog vi en promenad till en park som vår guide rekommenderat oss att besöka. Vi hade tänkt fika där men hittade bara ett kafé som var stängt så vi återvände till hotellet för eftermiddagskaffe varefter vi åter tog oss ett dopp i havet.
På kvällen samlades vi först på hotellet för lite mingel och frågesport i Swedbanks regi och därefter gick vi till puben Palm Tree som ligger vid det lilla torget bakom vårt hotell. Här serverades vi en bra trerätters middag där grönpepparbiff var huvudrätt. Denna kväll lämnade vi sällskapet tidigt då vi tyvärr fått väldigt ”trögpratat” bordssällskap. Dem vi satt tillsammans svarade knappt på tilltal. Överraskande, då det som regel är mycket trevligt vid måltiderna på dessa resor.
Dag 5
Efter frukosten, denna vår sista hela dag i Portugal bar det av med bussen norrut. Vi passerade den forna F1-motorbanan i Estoril på vår färd mot staden Sintra belägen i den östra delen av Sintrabergen. Sintra är en gammal stad, upptagen på UNESCOs världsarvslista med en morisk borg på berget ovanför. Husen klänger utmed bergssidorna och det krävs kondition för promenad i de smala gränderna. Denna dag var det dessutom ca 30 grader varmt.
Vår vistelse i Sintra startade med ca. en timmes guidad visning av Nationalpalatset, där det var svalt och skönt. En mycket intressant rundvandring i mycket vackra salar och upp och ner för trappor. De små radiomottagarna med hörsnäcka, som vi fått låna redan då vi gick runt i Lissabon ett par dagar tidigare fungerade utmärkt vid denna guidning. Det gällde dock att inte komma allt för långt från Elsbeth då signalen ibland hade svårt att nå genom palatsets tjocka väggar.
Efter visningen av Nationalpalatset var det fri tid i Sintra vilken vi startade med en allt för dyr kopp kaffe med kaka av typen ”Pastel de Nata” på den restaurang som ligger närmast Nationalpalatset.
Sedan vandrade vi runt en stund i de smala gränderna och tittade in i alla butiker som säljer souvenirer.
Jag gjorde också en snabb promenad bort till frimurarnas forna palats Quinta da Regaleira. Jag skulle vilja se det inverterade tornet som finns där i parken. Det är alltså ett torn som går nedåt som en brunn i flera våningar.
Tyvärr fann jag det dock onödigt dyrt att betala inträde till parken då jag inte var säker på att jag hade tid att söka efter denna sevärdhet.
Jag återvände till centrala Sintra där hustrun väntade och vi sat sedan i skuggan och inväntade avfärden tillbaka.
På återvägen till Cascais körde vi på den norra sidan av Sintrabergen ut mot Atlantkusten där vi gjorde ett stopp vid europeiska fastlandets västligaste punkt Cabo da Roca. Här stupar berget rakt ner i Atlanten. Ett monument och en fyr finns här. Vackra gula blommor som jag aldrig tidigare sett växte där. Växtligheten var i övrigt ganska karg.
Efter återkomsten till Cascais hann vi även denna dag med ett dopp i havet innan det var tid för resans sista middag. Kvällens middag åt vi på den närbelägna resturangen Baia do Peixe, en fisk och skaldjursrestaurang med härlig utsikt mot havet. Vi bjöds där på en förrätt bestående av vita musslor och till huvudrätt fick vi hälleflundra. Dessertern tror jag var glass om jag inte minns alldeles fel.
Kvällen avslutades för en del av oss med ett hastigt planerat besök på en kareokebar nere i marinan där en av bankvärdarna, Katarina, underhöll med sång.
Dag 6
Allmän väckning kl.05.00, Frukost och buss till flygplatsen i Lissabon.
Hemresa med flyg ca 4 timmar och ankomst till Arlanda ca. 14.30.
Buss in till Brunkebergstorg, och sedan var det dags att skiljas för denna gång.
Hemma igen efter ytterligare en kundresa med Swedbank, arrangerad av Specialresor i Karlstad.
Det var åttonde gången vi var med på en resa av detta slag och vi är som vanligt mycket nöjda
Dag 1
Avresan skedde som vanligt med buss från Brunkebergs torg, trots att Swedbank flyttat därifrån. Vi skulle denna gång träffas först ca kl. 12.00 vilket var skönt. Det var lite trafikproblem i sta’n med anledning av något event i och kring Kungsträdgården. Flera gator var avstängda och bussen var därför något försenad. Vi ägnade väntetiden åt att identifiera personer som vi träffat på tidigare resor. Det är en av dimensionerna av dessa resor då man varit med ett tag. Man åker tillsammans med bekanta och efter några dagar är man bekant med de flesta.
Från Arlanda flög vi denna gång med TAP Portugal, ett bolag som ingår i Star Alliance precis som SAS. Efter ca 4 timmar i luften landade vi i Lissabon. Där väntade vår lokalguide, en kvinna vid namn Elsbeth. Hon var boende i Portugal sedan ca 30 år och väl bekant med både språket och landet.
Vi åkte sedan buss i knappt en timme till vårt hotell i den lilla kustorten Cascais ca 25 km nordväst om Lissabon. Vårt hotell hette Baia och ligger centralt i Cascais och precis vid vattnet. Bara tvärs över gatan finns en liten sandstarand och på taket finns en pool och solterrass.
Efter att vi installerat oss på rummen väntade en sen middag. Vi serverades Portugals nationalrätt, Bachalao. Det var inte någon höjdare i min smak. Den smakade utpräglat fisk på ett i mitt tycke negativt vis. Bachalao görs på torkad saltad fisk, företrädesvis torsk som man numera importerar från Norge.
Efter detta för min del något begränsade matintag var det dags att sova och ladda för kommande dagar.
Dag 2
Frukost serverades mellan 07.00 och 10.00. Vi skulle dock vara klara med frukosten till kl. 09.00 då vi skulle göra en utflykt söderut från Cascais.
Frukosten omfattade det mesta man kan önska sig av en hotellfrukost. Bra bröd, kaffe/te, juice samt ägg och bacon. Juicen var väl inte i världsklass men klart drickbar.
Efter frukosten for vi alltså in mot Lissabon och över den roströda hängbron som ibland kallas Portugals Golden Gate men som heter ”25 April-bron”. Den hette från början Salazar-bron men döptes om efter ”revolutionen” 25 april 1974. Strax efter att vi passerat bron gjordes ett kortare stopp med möjlighet att gå på toaletten eller att köpa något att dricka. Färden gick sedan vidare in i naturreservatet Arrábida med de höga Arrábidabergen som stupar brant ner i Atlanten. Det blev en vacker färd genom detta landskap som tillhör regionen Setubal. Uppe på ett av de högre partierna, vid ett gammalt kloster gjorde vi ett kortare fotostopp och beundrade utsikten.
Sedan bar det ner mot havet för ett kaffestopp vid stranden i Praia da Figurinha. Här avnjöts en kopp kaffe i solskenet innan det åter var dags att klättra in i den luftkonditionerade bussen för svalka och vidare färd mot dagens lunch. Vi for nu mot Azeitão och ostgården Quinta Velha. Där bjöds vi först på avsmakning av två av de ostar som tidigare tillverkades på gården. Till detta serverades ett Moscatelvin. Därefter serverades vi lunch bestående av en god ”Pulled Poek” alternativt ett vegetariskt alternativ som var en auberginegratäng. Man kunde naturligtvis prova båda. Desserten minns jag tyvärr inte.
Efter lunchen delades vi upp i två grupper, en som fick en demonstration av hur man tidigare tillverkat ost på gården och en som fick en rundvandring i trädgården med möjlighet att plocka och äta solmogna apelsiner. Sedan bytte grupperna så att alla fick uppleva både och.
Färden fortsatte sedan in till byn Azeitão där ett besök på den familjeägda vingården Jose Maria da Fonseca väntade. Detta var dock en begivenhet som jag avstod då jag inte uppskattar vin och vinprovningar. Jag tog istället en promenad i byn tillsammans med hustrun. Jag letade ett par geocachar och sedan satte vi oss på ett caffé för att svalka oss med en öl respektive en cola.
Då vinprovningen var över samlades vi åter vid bussen för återfärd mot hotellet via Lissabon.
Efter en kort stund gjorde vi ett extra stopp för att på nära håll få titta på korkekar. Vi fick alltså känna oss som tjuren Ferdinand och sitta under en korkek och lukta på blommorna.
Denna gång korsade vi floden Tejo via den andra stora bron i Lissabon, den som heter Vasco da Gama-bron, han som tillskrivits bedriften att hitta sjövägen till Indien.
Efter en stunds vila på hotellet i Cascais, och ett för egen del hastigt dopp i havet, gick vi till den närbelägna restaurangen Casa Velha där det serverades friterad havsabborre till middag.
Dag 3
Den tredje dagen började även den med frukost och sedan kunde vi göra vad vi ville under förmiddagen som var fri för egen utforskning av den vackra orten Cascais.
De som ville, och det ville vi, kunde följa med på en liten ”orienteringsrunda” i Cascais. Vi gick genom de trevliga kvarteren från hotellet upp mot järnvägsstationen och sedan en sväng bort mot platsen där den lokala marknaden äger rum två gånger i veckan. Sedan en sväng upp mot det gamla kastellet och sedan tillbaka till hotellet.
Efter denna litlla rundvandring tog vi oss åter ett svalkande dopp i Atlanten.
Lunch ordnade man på egen hand denna dag. Vi åt en utmärkt sådan under ett parasoll på den närbelägna puben Palm Tree.
Klockan 13.30 var det åter avresa med bussen från hotellet. Dagen mål var Lissabon. Vi körde utmed kusten genom Estoril som bl. a är känt för sin långa strand och sitt casino. I Lissabon stannade vi först i stadsdelen Belem för att beskåda upptäckarmonumentet. Vår lokalguide, Elsbeth berättade om Henrik Sjöfararen och alla andra figurer som förekommer på monumentet. Efter detta stopp for vi vidare in till Lissabons centrum där vi bl. a gjorde en bussrundtur. Vi gjorde ett stopp vid ytterligare ett monument, det som är symbol för revolutionen 25 april 1974 och kallas för nejlikrevolutionen. Monumentet sägs symbolisera nedrivningen av det gamla samt uppbyggnaden av det nya Portugal. Där finns också en stiliserad nejlika i sten symboliserande nejlikor i gevärspiporna. På denna plats har man också en fantastisk utsikt över Lissabon.
Efter detta stopp for vi ner till Rossiotorget till ett för Portugal typiskt kafé där vi serverades kaffe och en ”Pastel de Nata”, en kaka som är speciell för Portugal och Lissabon.
Då vi fikat färdigt gjorde vi en guidad promenad genom en del av det mycket kuperade centrala Lissabon i områdena Chiado och Baixa. Sedan hade vi lite fri tid fram till ca kl. 17.45. Vi hade planerat att ta en tur med en av de berömda spårvagnarna men vi avstod då det var mycket trångt, bl a beroende på att det var strejk i tunnelbanan denna dag. Vi satt istället på en servering och läskade oss tillsammans med några andra ur gruppen tills det var dags för samling på torget Praca do Comercio och promenad upp till Alfamakvarteren och kvällens middagsrestaurang.
Middagen serverades på en fadorestaurang, Clube de Fado. Här serverades vi kalkonbiff i en god sås med kokt potatis till. Tyvärr med alldeles för lite av den goda såsen. Till dessert fick vi chokladmousse med vispad grådde.
Då vi ätit huvudrätten kom en ung kvinna och två manliga gitarrister in och underhöll oss med Fado-musik. Den var mer njutbar än jag hade bestående av chokladmousse med vispad grädde.
Efter desserten återkom gitarristerna men nu med en manlig sångare som framförde ytterligare tre fados. Därefter var det tid för oss att lämna restaurangen och gå ner i staden för att med vår buss återvända till vårt hotell i Cascais.
Dag 4
Dag 4 var helt fri från gemensamma aktiviter. Vi åt som vanligt en tidig frukost. Vi hade planerat att ta pendeltåget in till Lissabon men insåg att det skulle bli väl jobbigt i värmen, det förväntades bli över 30 grader. Vi bestämde oss istället för att utnyttja försmaken av sommar och gå över gatan, till stranden för att bada och gå i solen utmed stranden medan det ännu var dräglig temperatur. Det var som tidigare dagar kallt i vattnet, ca 17 grader men ett hastigt dopp tog vi även denna dag.
Då vi svalkat oss i havet var det tid för en liten utflykt till den lokala marknaden. Vi tycker att det är ganska trevligt att besöka sådan ”tillställningar” då vi är utomlands. Vi gick igenom frukt- och grönsakavdelningen och även den del där man sålde färsk fisk. Vi avslutade sedan med den del där man sålde allt möjligt såsom kläder, skor, grytor och kastruller samt diverse krimskrams.
Efter besöket på marknaden gick vi till Cascais shoppingcenter och sedan till stormarknaden Jumbo. Där köpte vi lite mjukost och på vägen hem köpte vi färskat bröd i ett bageri samt öl och läsk i en minimarket. Vi gick alltså inte ut för att äta lunch denna dag utan intog en lättare lunch på vår balkong.
Efter lunchen tog vi en promenad till en park som vår guide rekommenderat oss att besöka. Vi hade tänkt fika där men hittade bara ett kafé som var stängt så vi återvände till hotellet för eftermiddagskaffe varefter vi åter tog oss ett dopp i havet.
På kvällen samlades vi först på hotellet för lite mingel och frågesport i Swedbanks regi och därefter gick vi till puben Palm Tree som ligger vid det lilla torget bakom vårt hotell. Här serverades vi en bra trerätters middag där grönpepparbiff var huvudrätt. Denna kväll lämnade vi sällskapet tidigt då vi tyvärr fått väldigt ”trögpratat” bordssällskap. Dem vi satt tillsammans svarade knappt på tilltal. Överraskande, då det som regel är mycket trevligt vid måltiderna på dessa resor.
Dag 5
Efter frukosten, denna vår sista hela dag i Portugal bar det av med bussen norrut. Vi passerade den forna F1-motorbanan i Estoril på vår färd mot staden Sintra belägen i den östra delen av Sintrabergen. Sintra är en gammal stad, upptagen på UNESCOs världsarvslista med en morisk borg på berget ovanför. Husen klänger utmed bergssidorna och det krävs kondition för promenad i de smala gränderna. Denna dag var det dessutom ca 30 grader varmt.
Vår vistelse i Sintra startade med ca. en timmes guidad visning av Nationalpalatset, där det var svalt och skönt. En mycket intressant rundvandring i mycket vackra salar och upp och ner för trappor. De små radiomottagarna med hörsnäcka, som vi fått låna redan då vi gick runt i Lissabon ett par dagar tidigare fungerade utmärkt vid denna guidning. Det gällde dock att inte komma allt för långt från Elsbeth då signalen ibland hade svårt att nå genom palatsets tjocka väggar.
Efter visningen av Nationalpalatset var det fri tid i Sintra vilken vi startade med en allt för dyr kopp kaffe med kaka av typen ”Pastel de Nata” på den restaurang som ligger närmast Nationalpalatset.
Sedan vandrade vi runt en stund i de smala gränderna och tittade in i alla butiker som säljer souvenirer.
Jag gjorde också en snabb promenad bort till frimurarnas forna palats Quinta da Regaleira. Jag skulle vilja se det inverterade tornet som finns där i parken. Det är alltså ett torn som går nedåt som en brunn i flera våningar.
Tyvärr fann jag det dock onödigt dyrt att betala inträde till parken då jag inte var säker på att jag hade tid att söka efter denna sevärdhet.
Jag återvände till centrala Sintra där hustrun väntade och vi sat sedan i skuggan och inväntade avfärden tillbaka.
På återvägen till Cascais körde vi på den norra sidan av Sintrabergen ut mot Atlantkusten där vi gjorde ett stopp vid europeiska fastlandets västligaste punkt Cabo da Roca. Här stupar berget rakt ner i Atlanten. Ett monument och en fyr finns här. Vackra gula blommor som jag aldrig tidigare sett växte där. Växtligheten var i övrigt ganska karg.
Efter återkomsten till Cascais hann vi även denna dag med ett dopp i havet innan det var tid för resans sista middag. Kvällens middag åt vi på den närbelägna resturangen Baia do Peixe, en fisk och skaldjursrestaurang med härlig utsikt mot havet. Vi bjöds där på en förrätt bestående av vita musslor och till huvudrätt fick vi hälleflundra. Dessertern tror jag var glass om jag inte minns alldeles fel.
Kvällen avslutades för en del av oss med ett hastigt planerat besök på en kareokebar nere i marinan där en av bankvärdarna, Katarina, underhöll med sång.
Dag 6
Allmän väckning kl.05.00, Frukost och buss till flygplatsen i Lissabon.
Hemresa med flyg ca 4 timmar och ankomst till Arlanda ca. 14.30.
Buss in till Brunkebergstorg, och sedan var det dags att skiljas för denna gång.
Tisdag 19 Maj 2015 - Edinburgh
Resealbum: Två dagar i Edinburgh, Skottland
Årets styrelseresa med seniorerna gick i år till Skottlands största stad, Edinburgh.
Efter ca. två timmars flygning från Arlanda landade vi på Edinburgh International Airport där vi efter en stunds väntan blev upplockade av vår transfer och körda till vårt centralt belägna hotell, McDonald Holyrood Hotel beläget i närheten av det skottska parlamentet och bara ett kvarter bort från ena änden av ”huvudgatan” ”the Royal Mile”.
Eftersom vi anlände till Edinburgh på förmiddagen fick vi inte tillträde till våra rum direkt utan vi deponerade vårt bagage i receptionen och begav oss ut på sta’n för att i första hand äta lunch.
Vi hittade en pub några kvarter upp utmed The Royal Mile. Här fick vi ett långbord där samtliga elva personer kunde sitta tillsammans. Var och en valde och betalade vad den ville äta och dricka. Själv valde jag en kycklingburgare med pommes frites och till det en god Pale Ale(Alechemy Citra Burst) från en av kranarna i baren. Vi satt en god stund och åt och pratade innan vi åter gav oss ut på sta’n.
Vi vandrade uppåt gatan mor Edinburgh Castle men innan vi kommit ända upp beslutade vi att hoppa på en av City Sightseeings röda Hop On – Hop Off bussar. Vädret som då vi kom varit lite regnigt hade nu svängt till strålande sol. Vi klättrade upp i den övre, taklösa avdelningen och hittade alla platser. Vi pluggade in våra hörsnäckor och började ta del av sightseeinginformationen. Vi löste var sin 24-timmars biljett som kostade € 12 för seniorer. Vi åkte sedan hela varvet runt och skaffade oss på så vis en god överblick över staden centrala delar och de viktigaste sevärdheterna. Jag som tidigare varit i Edinburgh en gång (2008) försökte också dela med mig av det jag tyckte var värt ett besök.
Efter bussrundturen återvände vi till hotellet, hämtade vårt bagage och tog våra rum i besittning.
Några av oss gjorde en liten extra promenad för att försöka hitta en lämplig restaurang inför kvällen. Vi fann en pub, The Mitre, som kunde ordna plats för elva personer kl 19.00
Vi kom överens om att efter en stunds vila träffas alla på ett av våra rum för en liten ”förfest” innan vi gick ut för att äta en gemensam middag. Vi gick gemensamt till puben där vi fick två bord intill varandra i den trevliga lokalen. Maten var god och ölet bra.
Efter middagen tog vi lite olika promenader utmed The Royal Mile. Jag och några till hamnade så småningom på ytterligare en pub där det skulle bli musik senare på kvällen. Vi bestämde oss för att stanna och se vad det skulle bli av detta.
Det visade sig dra ut på tiden innan musiken kom igång. Två medelålders+ herrar kom indragandes med var sin gitarr, förstärkare och en del annat. Det skruvades och stämdes en bra stund innan de kom igång med musiken som visade sig vara gamla rock-dängor från 60-, 70- och 80-talen. Det var väl hyfsat men lite väl hög volym i min smak. Det var ändå trevligt att uppleva pubstämingen som alltid i Storbritannien innebär att man talar med folk runt omkring även om det med hänsyn till ljudnivån inte alltid var helt lätt. Ibland var det också lite svårt att hänga med i den skottska dialekten.
Inte allt för sent återvände vi till hotellet för att sova.
Nästa morgon vaknade jag tidigt. Solen sken. I väntan på övriga deltagare gjorde jag en liten morgonpromenad med geocaching. Var ute ca. en timme före frukost. Vi åt sedan en gemensam frukost på hotellet. Frukosten var alldeles utmärkt.
Sedan vandrade vi till det geologiska museet i närheten av hotellet. Där steg vi åter på rundtursbussen. Våra biljetter var ju giltiga ett dygn. Vi åkte åter nästan ett varv runt sta’n men steg denna gång av uppe i närheten av Edinburgh Castle. Vi beundrade utsikten men ingen av oss var intresserad av att betala inträdet på € 18 för att komma in och se hela slottet. För egen del hade jag redan sett det vid mitt tidigare besök. Vi tittade på de disciplinerade vakterna vid ingången till slottet. Den ene ropade ut order varvid de båda rörde sig helt synkroniserat trots att de inte såg varandra. De gick ju åt varsitt håll helt synkront.
Vi tittade också på hur man börjat bygga de enorma läktarna som varje år sätts upp på den stora planen framför slottet inför The Edinburgh Military Tattoo som pågår ca en vecka i slutet av sommaren.
Efter besöket vid slottet gick vi ner för alla trapporna till The Grassmarket. Där skulle vi äta lunch. Enligt planen skulle vi äta på puben The Last Drop. Jag hade talat mig varm för detta ställe efter mitt förra besök i staden. Det visade sig att vi var för tidiga. Puben hade inte öppnat för dagen. Jag var dessutom besviken för att där inte såg ut som senast. Allt var utvändigt ommålat från rött till svart.
Vi valde att äta vår lunch på uteserveringen mitt på Grassmarket. Den tillhörde en pub intill The Last Drop och hette Biddy Mulligans. Jag och många med mig åt dagens soppa och bröd samt drack en öl förstås.
Efter lunchen delade vi på oss efter olika önskemål om hur eftermiddagen skulle spenderas. Själv vandrade jag och några av oss åter upp till The Royal Mile. Vi stannade efter diverse besök i olika butiker åter på en pub där vi blev sittande i solen med var sin öl.
Några gjorde sedan ett besök på The Museum of Edinburgh. Själv återvände jag till hotellet för en stunds vila.
Innan middagen, som skulle intas på hotellet träffades vi på ett av rummen för ”en drink”.
Vi åt sedan en utmärkt tre rätters middag där var och en bestämde vad den ville ha. Jag valde till huvudrätt grillat lamm med en mini-shepards pie. Det smakade utmärkt. Till det Ale förstås. Vin dricker jag aldrig.
Efter ytterligare en trevelig dag och kväll gick jag till sängs. Några andra tog en sista pubrunda.
Morgonen därpå var det tidig uppstigning. Regnet öste ner efter två dagar med solsken. Klockan 8.00 var det transfer till flygplatsen och hemresa efter ett par härliga dagar i Skottland.
Efter ca. två timmars flygning från Arlanda landade vi på Edinburgh International Airport där vi efter en stunds väntan blev upplockade av vår transfer och körda till vårt centralt belägna hotell, McDonald Holyrood Hotel beläget i närheten av det skottska parlamentet och bara ett kvarter bort från ena änden av ”huvudgatan” ”the Royal Mile”.
Eftersom vi anlände till Edinburgh på förmiddagen fick vi inte tillträde till våra rum direkt utan vi deponerade vårt bagage i receptionen och begav oss ut på sta’n för att i första hand äta lunch.
Vi hittade en pub några kvarter upp utmed The Royal Mile. Här fick vi ett långbord där samtliga elva personer kunde sitta tillsammans. Var och en valde och betalade vad den ville äta och dricka. Själv valde jag en kycklingburgare med pommes frites och till det en god Pale Ale(Alechemy Citra Burst) från en av kranarna i baren. Vi satt en god stund och åt och pratade innan vi åter gav oss ut på sta’n.
Vi vandrade uppåt gatan mor Edinburgh Castle men innan vi kommit ända upp beslutade vi att hoppa på en av City Sightseeings röda Hop On – Hop Off bussar. Vädret som då vi kom varit lite regnigt hade nu svängt till strålande sol. Vi klättrade upp i den övre, taklösa avdelningen och hittade alla platser. Vi pluggade in våra hörsnäckor och började ta del av sightseeinginformationen. Vi löste var sin 24-timmars biljett som kostade € 12 för seniorer. Vi åkte sedan hela varvet runt och skaffade oss på så vis en god överblick över staden centrala delar och de viktigaste sevärdheterna. Jag som tidigare varit i Edinburgh en gång (2008) försökte också dela med mig av det jag tyckte var värt ett besök.
Efter bussrundturen återvände vi till hotellet, hämtade vårt bagage och tog våra rum i besittning.
Några av oss gjorde en liten extra promenad för att försöka hitta en lämplig restaurang inför kvällen. Vi fann en pub, The Mitre, som kunde ordna plats för elva personer kl 19.00
Vi kom överens om att efter en stunds vila träffas alla på ett av våra rum för en liten ”förfest” innan vi gick ut för att äta en gemensam middag. Vi gick gemensamt till puben där vi fick två bord intill varandra i den trevliga lokalen. Maten var god och ölet bra.
Efter middagen tog vi lite olika promenader utmed The Royal Mile. Jag och några till hamnade så småningom på ytterligare en pub där det skulle bli musik senare på kvällen. Vi bestämde oss för att stanna och se vad det skulle bli av detta.
Det visade sig dra ut på tiden innan musiken kom igång. Två medelålders+ herrar kom indragandes med var sin gitarr, förstärkare och en del annat. Det skruvades och stämdes en bra stund innan de kom igång med musiken som visade sig vara gamla rock-dängor från 60-, 70- och 80-talen. Det var väl hyfsat men lite väl hög volym i min smak. Det var ändå trevligt att uppleva pubstämingen som alltid i Storbritannien innebär att man talar med folk runt omkring även om det med hänsyn till ljudnivån inte alltid var helt lätt. Ibland var det också lite svårt att hänga med i den skottska dialekten.
Inte allt för sent återvände vi till hotellet för att sova.
Nästa morgon vaknade jag tidigt. Solen sken. I väntan på övriga deltagare gjorde jag en liten morgonpromenad med geocaching. Var ute ca. en timme före frukost. Vi åt sedan en gemensam frukost på hotellet. Frukosten var alldeles utmärkt.
Sedan vandrade vi till det geologiska museet i närheten av hotellet. Där steg vi åter på rundtursbussen. Våra biljetter var ju giltiga ett dygn. Vi åkte åter nästan ett varv runt sta’n men steg denna gång av uppe i närheten av Edinburgh Castle. Vi beundrade utsikten men ingen av oss var intresserad av att betala inträdet på € 18 för att komma in och se hela slottet. För egen del hade jag redan sett det vid mitt tidigare besök. Vi tittade på de disciplinerade vakterna vid ingången till slottet. Den ene ropade ut order varvid de båda rörde sig helt synkroniserat trots att de inte såg varandra. De gick ju åt varsitt håll helt synkront.
Vi tittade också på hur man börjat bygga de enorma läktarna som varje år sätts upp på den stora planen framför slottet inför The Edinburgh Military Tattoo som pågår ca en vecka i slutet av sommaren.
Efter besöket vid slottet gick vi ner för alla trapporna till The Grassmarket. Där skulle vi äta lunch. Enligt planen skulle vi äta på puben The Last Drop. Jag hade talat mig varm för detta ställe efter mitt förra besök i staden. Det visade sig att vi var för tidiga. Puben hade inte öppnat för dagen. Jag var dessutom besviken för att där inte såg ut som senast. Allt var utvändigt ommålat från rött till svart.
Vi valde att äta vår lunch på uteserveringen mitt på Grassmarket. Den tillhörde en pub intill The Last Drop och hette Biddy Mulligans. Jag och många med mig åt dagens soppa och bröd samt drack en öl förstås.
Efter lunchen delade vi på oss efter olika önskemål om hur eftermiddagen skulle spenderas. Själv vandrade jag och några av oss åter upp till The Royal Mile. Vi stannade efter diverse besök i olika butiker åter på en pub där vi blev sittande i solen med var sin öl.
Några gjorde sedan ett besök på The Museum of Edinburgh. Själv återvände jag till hotellet för en stunds vila.
Innan middagen, som skulle intas på hotellet träffades vi på ett av rummen för ”en drink”.
Vi åt sedan en utmärkt tre rätters middag där var och en bestämde vad den ville ha. Jag valde till huvudrätt grillat lamm med en mini-shepards pie. Det smakade utmärkt. Till det Ale förstås. Vin dricker jag aldrig.
Efter ytterligare en trevelig dag och kväll gick jag till sängs. Några andra tog en sista pubrunda.
Morgonen därpå var det tidig uppstigning. Regnet öste ner efter två dagar med solsken. Klockan 8.00 var det transfer till flygplatsen och hemresa efter ett par härliga dagar i Skottland.
Fredag 10 April 2015 - Bryssel
Resealbum: Bryssel i april
I höstas köpte jag två lotter i Postkodlotteriet och fick två flygbiljetter med SAS på köpet.
För dem åkte jag och sonen till Bryssel för att ägna en helg åt geocaching (http://www.geocaching.se/) och i någon mån åt ölprovning.
Vi lämnade ett trist och blåsigt Arlanda på fredagseftermiddagen för att ett par timmar senare landa i ett nästan sommarvarmt Bryssel. Från flygplatsen tog vi tåget in till stan (8,5 €) där vi steg av vid Brussels Centraal. Därifrån var det bara 850 meters promenad till vårt hotell som hette Bedford.
Två nätter på Bedford för två personer, inkl. frukost kostade 180 €. Här ska tilläggas att frukosten var mycket bra och rumsstandarden hög.
Första kvällen var det så varmt och skönt att vi kunde gå ut i bara skjortärmarna. Vi gick till Grand Place för att äta middag. Det blev en traditionell belgisk måltid, Moules Fites (musslor och pommes). Till detta beställde vi in en bricka med fem olika belgiska ölsorter. Allt från belgisk lager till körsbärsöl. Förutom musslorna åt vi lite plockmat bestående av korvbitar, ostkuber, syltlök och cornischogner.
Vi satt på en uteservering på det vackra torget och tittade på folk av avnjöt vår måltid. Inte förrän klockan var över 21.30 började det kännas kyligt, eftersom solen då helt försvunnit.
Grand Place är ett mycket vackert torg
På väg tillbaka till hotellet fann vi två geocachar.
Lördag
Vi steg upp före sju för att duscha och äta frukost. Sedan bar det av ut. Vädret hade under natten slagit om och borta var det sköna vädret från fredagskvällen. Nu kändes det fuktigt och regnet hängde i luften. Vi hann inte mer än till Centralstationen förrän det började duggregna. Vi hade i förväg laddat ner både kartor och positioner för geocanhar i våra mobiler så vi hade en uttänkt rutt att vandra.
Letandet började bra och vi hittade de två första cacharna utan större problem. Sedan gick vi bet på en som skulle ligga i en park. Då vi sökte den hade regnet tilltagit ordentligt och vi började redan bli våta. Som tur var hade vi rustat oss med bra kläder för ändamålet.
Vi följde vår rutt och passerade under dagen många vackra Art Nouvau-hus och flera vackra parker.
Vi kommenterade gång på gång att Bryssel är en trivsam stad att vandra kring i. Det är ganska låga hus, både gamla och nya. Husen är för det mesta inte mer än 3 – 4 våningar höga. Parkerna är mycket trevliga och överallt i staden finns statyer, många gånger ganska lustiga sådana.
Vi passerade också ett gammalt kloster med en mycket vacker och välansad klosterträdgård.
Under vår första dag i Bryssel promenerade vi drygt 24 km under ca 10 timmar. Avbrott gjorde vi förstås för både kaffepaus och lunch.
På kvällen kändes det i fötterna att vi gått långt. Trots det tog vi efter att ha duschat och gick ut på stan för att äta middag. Vi gick till en smal gata där restaurangerna nästan slogs om att servera en tre rätters middag så billigt som möjligt. Vi valde en där vi fick tre rätter inklusive öl för 15,5 €. Det visade sig vara mycket prisvärt då det var både gott och mycket.
Efter middagen gick vi in i en angränsande gränd där Delirium Café ligger. Det är världens mest välsorterade ölställe. De har ca. 3000 olika sorter och är noterade i Guinness rekordbok.
På Delirium Café var ljudnivån hög, ölet flödade, men servicen i baren var mycket hög och man behövde inte vänta på att få beställa och bli serverad. Eftersom vi skulle vara pigga för geocaching även på söndagen valde vi att bara prova en av alla ölsorterna. Vi fastnade för en Delirium Nocturnium 8%.
Vi tillhörde definitivt de allra äldsta gästerna både jag och sonen för här låg nog medelåldern runt ca 20. Vi drack ur vår sängfösare och vandrade åter till vårt hotell för att sova.
Söndag
På söndagsmorgonen sov vi ända till klockan var strax före åtta. Sedan duschade vi och åt frukost. Därefter var det åter dags att gå ut och leta cachar. Denna dag skulle vi med hänsyn till våra ömma fötter och knän bara ta några få ”burkar” inne i centrala staden.
Denna morgon var det soligt och något kyligt. Regnet från lördagen var helt bortblåst.
Vi såg åter många vackra hus. Fann också en kanal som går genom staden och så besökte vi ytterligare några parker.
Vi tog också en sväng förbi de modernare delarna av Bryssel nämligen kvarteren där EU-parlamentet med flera EU-institutioner huserar. Pampiga byggnader men inte ett dugg charmiga.
Denna andra dag vandrade vi ca 19 Km. Vi passade också på att på samma gata, som vi intagit middagen på kvällen innan, äta en bra lunch inkl. öl för ca 10 €.
Då vi summerade våra dryga två dagars geocaching i Bryssel, som gav 50 st hittade cachar, fann vi åter att geocaching är ett ypperligt sätt att turista på. Man får se mycket av en stad. Både vanliga sevärdheter och en hel del som man skulle ha missat vid vanlig sightseeing.
Det kräver förstås att man tar sig fram till fots, eller möjligen med cykel. Geocachar är ofta placerade vid något sevärt och man bör ta sig tid att läsa historien som hör ihop med varje cache. Det ger ofta intressant information om platsen man är på
Då vi cachat färdigt på eftermiddagen hämtade vi våra väskor på hotellet och tog åter tåget ut till flygplatsen.
I Stockholm landade vi ca 22.00, trötta men mycket nöjda med vår resa.
För dem åkte jag och sonen till Bryssel för att ägna en helg åt geocaching (http://www.geocaching.se/) och i någon mån åt ölprovning.
Vi lämnade ett trist och blåsigt Arlanda på fredagseftermiddagen för att ett par timmar senare landa i ett nästan sommarvarmt Bryssel. Från flygplatsen tog vi tåget in till stan (8,5 €) där vi steg av vid Brussels Centraal. Därifrån var det bara 850 meters promenad till vårt hotell som hette Bedford.
Två nätter på Bedford för två personer, inkl. frukost kostade 180 €. Här ska tilläggas att frukosten var mycket bra och rumsstandarden hög.
Första kvällen var det så varmt och skönt att vi kunde gå ut i bara skjortärmarna. Vi gick till Grand Place för att äta middag. Det blev en traditionell belgisk måltid, Moules Fites (musslor och pommes). Till detta beställde vi in en bricka med fem olika belgiska ölsorter. Allt från belgisk lager till körsbärsöl. Förutom musslorna åt vi lite plockmat bestående av korvbitar, ostkuber, syltlök och cornischogner.
Vi satt på en uteservering på det vackra torget och tittade på folk av avnjöt vår måltid. Inte förrän klockan var över 21.30 började det kännas kyligt, eftersom solen då helt försvunnit.
Grand Place är ett mycket vackert torg
På väg tillbaka till hotellet fann vi två geocachar.
Lördag
Vi steg upp före sju för att duscha och äta frukost. Sedan bar det av ut. Vädret hade under natten slagit om och borta var det sköna vädret från fredagskvällen. Nu kändes det fuktigt och regnet hängde i luften. Vi hann inte mer än till Centralstationen förrän det började duggregna. Vi hade i förväg laddat ner både kartor och positioner för geocanhar i våra mobiler så vi hade en uttänkt rutt att vandra.
Letandet började bra och vi hittade de två första cacharna utan större problem. Sedan gick vi bet på en som skulle ligga i en park. Då vi sökte den hade regnet tilltagit ordentligt och vi började redan bli våta. Som tur var hade vi rustat oss med bra kläder för ändamålet.
Vi följde vår rutt och passerade under dagen många vackra Art Nouvau-hus och flera vackra parker.
Vi kommenterade gång på gång att Bryssel är en trivsam stad att vandra kring i. Det är ganska låga hus, både gamla och nya. Husen är för det mesta inte mer än 3 – 4 våningar höga. Parkerna är mycket trevliga och överallt i staden finns statyer, många gånger ganska lustiga sådana.
Vi passerade också ett gammalt kloster med en mycket vacker och välansad klosterträdgård.
Under vår första dag i Bryssel promenerade vi drygt 24 km under ca 10 timmar. Avbrott gjorde vi förstås för både kaffepaus och lunch.
På kvällen kändes det i fötterna att vi gått långt. Trots det tog vi efter att ha duschat och gick ut på stan för att äta middag. Vi gick till en smal gata där restaurangerna nästan slogs om att servera en tre rätters middag så billigt som möjligt. Vi valde en där vi fick tre rätter inklusive öl för 15,5 €. Det visade sig vara mycket prisvärt då det var både gott och mycket.
Efter middagen gick vi in i en angränsande gränd där Delirium Café ligger. Det är världens mest välsorterade ölställe. De har ca. 3000 olika sorter och är noterade i Guinness rekordbok.
På Delirium Café var ljudnivån hög, ölet flödade, men servicen i baren var mycket hög och man behövde inte vänta på att få beställa och bli serverad. Eftersom vi skulle vara pigga för geocaching även på söndagen valde vi att bara prova en av alla ölsorterna. Vi fastnade för en Delirium Nocturnium 8%.
Vi tillhörde definitivt de allra äldsta gästerna både jag och sonen för här låg nog medelåldern runt ca 20. Vi drack ur vår sängfösare och vandrade åter till vårt hotell för att sova.
Söndag
På söndagsmorgonen sov vi ända till klockan var strax före åtta. Sedan duschade vi och åt frukost. Därefter var det åter dags att gå ut och leta cachar. Denna dag skulle vi med hänsyn till våra ömma fötter och knän bara ta några få ”burkar” inne i centrala staden.
Denna morgon var det soligt och något kyligt. Regnet från lördagen var helt bortblåst.
Vi såg åter många vackra hus. Fann också en kanal som går genom staden och så besökte vi ytterligare några parker.
Vi tog också en sväng förbi de modernare delarna av Bryssel nämligen kvarteren där EU-parlamentet med flera EU-institutioner huserar. Pampiga byggnader men inte ett dugg charmiga.
Denna andra dag vandrade vi ca 19 Km. Vi passade också på att på samma gata, som vi intagit middagen på kvällen innan, äta en bra lunch inkl. öl för ca 10 €.
Då vi summerade våra dryga två dagars geocaching i Bryssel, som gav 50 st hittade cachar, fann vi åter att geocaching är ett ypperligt sätt att turista på. Man får se mycket av en stad. Både vanliga sevärdheter och en hel del som man skulle ha missat vid vanlig sightseeing.
Det kräver förstås att man tar sig fram till fots, eller möjligen med cykel. Geocachar är ofta placerade vid något sevärt och man bör ta sig tid att läsa historien som hör ihop med varje cache. Det ger ofta intressant information om platsen man är på
Då vi cachat färdigt på eftermiddagen hämtade vi våra väskor på hotellet och tog åter tåget ut till flygplatsen.
I Stockholm landade vi ca 22.00, trötta men mycket nöjda med vår resa.