Fredag 3 Augusti 2007
Jag och hustrun har varit några dagar i Dalarna för att hälsa på bekanta och samtidigt få en skymt av Classic Car Week i Rättvik.
Vi körde hemifrån i tisdags morse i molnigt väder. Vi gjorde korta pauser under resan upp via Enköping, Sala, Avesta, Hedemora, Borlänge och Leksand till Tällberg där vi bokat rum på hotell Dalecarlia, ett fantastiskt ställe med underbar utsikt över Siljan. Härliga gamla hus, smakfullt renoverade med stilenlig inredning och fullt moderna rum.
Då vi installerat oss gjorde vi en liten rundvandring i de närmaste omgivningarna.
På eftermiddagen skulle vi göra ett besök hos en bekant till Yvonne och hennes man. De har ett hus i Laknäs i närheten av Tällberg. Jag har bara flyktigt träffat henne tidigare, hennes man hade varken jag eller Yvonne träffat tidigare. Vi bjöds på kaffe med underbart kaffebröd, sittande på en härlig veranda till ett hus som mellan träden ger utsikt ner till Siljan. Vi hade en trevlig pratstund med dem och deras dotter som också var där med sin 10 månader gamle son.
Lagom när vi kommit till tårtan, kom en regnskur som tvingade oss att ta skydd inomhus. Någon minut senare sken solen åter.
Senare blev vi även bjudna på middag och lagom då vi hunnit börjat äta kom åter en rejäl regnskur. Vi avslutade middagen inomhus innan vi tillsammans åkte till Rättvik för att titta på tisdagskvällens stora crusing, en del av Classic Car Week. På grund av trafikstockningarna på vägen till Rättvik tog vi lite sidovägar dit och passade då också på att stanna till uppe på Lerdalhöjden och besöka Vidablick med dess fantastiska utsikt över Rättviksbygden och Siljan. När vi steg ur bilarna där uppe sken en lågt stående sol över Siljan. Vi kryssade sedan ner mot stan och parkerade ungefär där Corvette Club Sweden höll till. Jag såg dock inte till något bekant. Självklart var de nere i stan och tittade på crusingen, d v s paraden av gamla fantastiska bilar som sakta rullat genom Rättvik under eftermiddagen och kvällen. En härlig upplevelse är också ljudet av alla mullrande V8-motorer. Mindre härlig är dock avgaslukten som låg som en dimma över Rättvik, men det hör ju också till. I vimlet träffade jag på en gammal arbetskamrat som jag inte sett sedan 2000. Efter prisutdelningen till ägarna av de allra finaste bilarna strövade vi kring lite i Rättvik innan vi återvände till Tällberg för att sova.
Vi hade haft en helt fantastiskt trevlig eftermiddag tillsammnas med för mig nästan helt okända människor.
Morgonen efter crusingen i Rättvik åt vi, på hotell Dalecarlia, en av de bästa hotellfrukostar vi upplevt någonsin, det fanns allt, inklusive färskpressad apelsinjuice som man själv pressade i automatisk juicepress.
Mätta och belåtna for vi mot Mora. Jag skulle försöka få tag i ett par flaskor Mora Amber och Mora Blonde, öl som produceras i Mora och som bara är tillgängligt på systemet i Mora. Tyvärr hade efterfrågan varit så stor att inte en enda flaska fanns att uppbringa. Jag fick nöja mig med en flaska Oppigårds Slåtteröl, ett säsongsöl som bara finns tillgängligt på systemen i W-län. Det ska bli intressant att testa framöver.
Efter Morabesöket bar det av till vår dotters svärföräldrars nyligen köpta ställe i närheten av Dalhalla. En underbar gammal bondgård med flera boningshus och uthus inklusive ladugård och härbre. Gammelstugan, som ska rustas så småningom är byggd i mitten av 1800-talet. Efter att ha vandrat runt i alla husen och tittat på många saker som jag minns från min barndoms somrar på bondgård i Roslagen, for vi allihop (min dotter och hennes familj var där på besök) upp till en närbelägen fäbod i skogen för att dricka eftermiddagskaffe och se på djuren. Barnbarnen blev väldigt förtjusta både i de stora grisarna och också en kalv som var bara 16 dagar gammal. Efter fäbodbesöket försökte dottern fresta med ett dopp i Glistjärns vatten men jag avböjde efter att ha känt på ytvattentemperaturen och konstaterat att det var på gränsen till isvatten, dottern och barnbarnet Hannah badade dock. Barnbarnet Samuel stannade på gården och badade i vattentunnan under överinseende av farfar.
Senare for vi till Kajsas Värdshus i Vikarbyn för att äta en gemensam middag. Vi hade inga högt ställda förväntningar då vi såg stället men blev mycket överraskade över den mycket goda maten och den fina servicen. Ett ställe man kan återvända till vid kommande besök i Siljansbygden. En annan upplevelse i sammanhanget var Samuels, (två och ett halvt), fina uppträdande vid bordet. Han satt som ett tänt ljus och åt fint hela tiden. Efter middagen körde vi åter genom Rättvik i snigelfart på grund av den spontana crusingen med veteranbilar, mest amerikanare från 50-talet, som pågår där hela veckan med anledning av Classic Car Week. När vi väl kommit genom Rättvik for vi upp till Hantverksbyn vid Gärdeby för att titta på hemslöjd. Det är förvånande vad svårt många konsthantverkare i Sverige har att ta betalt för sina alster. Man kunde här köpa broderade vykort för 50 kr. Jag tror inte ens att de fått betalt för materialet i den 50-lappen. De timmar det tagit att brodera var alltså helt gratis.
Avslutning på denna kväll var ett besök i Plintsberg, en höjd ovanför Tällberg där vi hade en makalös utsikt över Siljan i solnedgången.
Sista morgonen i Tällberg åt vi en gemensam frukost på Dalecarlia hustrun och jag, dotter och svärson och två barnbarn samt dotterns svärföräldrar. Minsta barnbarnet åt tre stora pannkakor till frukost. Vi hade en jättetrevlig morgon tillsammans.
Efter frukosten var det dags att checka ut, knapra i sig ytterligare några av dalahästarna från skålen i receptionen. Dalahästarna var gelégodis, i dalahästform. Sedan bar det av söderut igen.
Först körde vi till Insjön utanför Leksand där det pågick ett motorjippo i mindre skala än Classic Car Week. Det var en Trabbi-Träff. Det vill säga en träff för innehavare av östtyska Trabant-bilar och andra öststatsbilar såsom IFA med flera. Den ägde rum på campingen i Insjön. Anledningen till vårt besök var att vår son varit ägare av en Trabant som han 1996 importerade från Tyskland och som jag hjälpte honom att reparera. Han sålde den bilen på försommaren i år till ett par killar från Dalarna, vilka skulle komma till Trabbi-träffen i Insjön. Det var en avgasdoftande tillställning väl i klass med den i Rättvik ett par dagar före beroende på att dessa fordon är tvåtaktare som går på oljeblandad bensin och därmed sprider en blåaktig rök efter sig. Jag tog ett antal bilder på dessa ”underverk” för att visa för sonen.
Efter Insjön for vi till Gagnef för att köpa en stor påse sandjordspotatis. Den såg väldigt fin ut. Vidare mot Borlänge och Kupolen där vi inmundigade vårt förmiddagskaffe. Från Borlänge tog vi av västerut på väg 50 för att så småningom välja mindre vägar mot vårt mål för dagen Söderbärke.
I Söderbärke har jag delvis mina rötter, härifrån kom min morfar, närmare bestämt från en liten gård vid namn Stentorp i Västerbyhytta. Här bor fortfarande två av min mammas kusiner kvar på gården. En tredje kusin Alfhild bor inne i Söderbärke och det var henne vi skulle träffa. Hon är jämngammal med mig trots att hon är min mammas kusin. Det beror på att min morfar var äldsta barn och kusinen mor var yngsta barn. Det skiljer alltså en hel generation i ålder mellan kusinerna. Vi träffades hemma hos Alfhild och satt där och pratade i flera timmar. När klockan närmade sig fyra på eftermiddagen ringde vår dotter och meddelade att de också befann sig i trakterna av Söderbärke. De var till den plats där både hon och hennes dotter varit på kollo respektive scoutläger. Vi kom överens om att träffas allihop på hembygdsgården i Västanfors. Vår dotter ville också träffa Alfhild som hon minns från sin tid på kollo. Alfhild var på den tiden lantbrevbärare och kom varje dag med posten till kollobarnen. Hembygdsgården ligger alldeles vid rondellen vid infarten till Fagersta. Det är en fantastisk plats, väl värd ett besök. Här finns en hel rad gamla byggnader som är ditflyttade från socknarna runt om Fagersta/Västanfors. Här finns också en gammal lanthandel och ett fantastiskt café. Vi fikade och pratade länge tillsammans allihop. Vid sjutiden på kvällen var det dags för oss att var och en fara mot våra respektive hem.
Vi var hemma vid tiotiden och det var helt underbart att krypa ner i sin egen säng igen efter denna utflykt. Trots att rummet på Dalecarlia var jättebra så går inget upp mot att sova i den egna sängen. Nästa år blir det nog en tur till Siljansbygden igen, det är så oerhört vackert där.
Vi körde hemifrån i tisdags morse i molnigt väder. Vi gjorde korta pauser under resan upp via Enköping, Sala, Avesta, Hedemora, Borlänge och Leksand till Tällberg där vi bokat rum på hotell Dalecarlia, ett fantastiskt ställe med underbar utsikt över Siljan. Härliga gamla hus, smakfullt renoverade med stilenlig inredning och fullt moderna rum.
Då vi installerat oss gjorde vi en liten rundvandring i de närmaste omgivningarna.
På eftermiddagen skulle vi göra ett besök hos en bekant till Yvonne och hennes man. De har ett hus i Laknäs i närheten av Tällberg. Jag har bara flyktigt träffat henne tidigare, hennes man hade varken jag eller Yvonne träffat tidigare. Vi bjöds på kaffe med underbart kaffebröd, sittande på en härlig veranda till ett hus som mellan träden ger utsikt ner till Siljan. Vi hade en trevlig pratstund med dem och deras dotter som också var där med sin 10 månader gamle son.
Lagom när vi kommit till tårtan, kom en regnskur som tvingade oss att ta skydd inomhus. Någon minut senare sken solen åter.
Senare blev vi även bjudna på middag och lagom då vi hunnit börjat äta kom åter en rejäl regnskur. Vi avslutade middagen inomhus innan vi tillsammans åkte till Rättvik för att titta på tisdagskvällens stora crusing, en del av Classic Car Week. På grund av trafikstockningarna på vägen till Rättvik tog vi lite sidovägar dit och passade då också på att stanna till uppe på Lerdalhöjden och besöka Vidablick med dess fantastiska utsikt över Rättviksbygden och Siljan. När vi steg ur bilarna där uppe sken en lågt stående sol över Siljan. Vi kryssade sedan ner mot stan och parkerade ungefär där Corvette Club Sweden höll till. Jag såg dock inte till något bekant. Självklart var de nere i stan och tittade på crusingen, d v s paraden av gamla fantastiska bilar som sakta rullat genom Rättvik under eftermiddagen och kvällen. En härlig upplevelse är också ljudet av alla mullrande V8-motorer. Mindre härlig är dock avgaslukten som låg som en dimma över Rättvik, men det hör ju också till. I vimlet träffade jag på en gammal arbetskamrat som jag inte sett sedan 2000. Efter prisutdelningen till ägarna av de allra finaste bilarna strövade vi kring lite i Rättvik innan vi återvände till Tällberg för att sova.
Vi hade haft en helt fantastiskt trevlig eftermiddag tillsammnas med för mig nästan helt okända människor.
Morgonen efter crusingen i Rättvik åt vi, på hotell Dalecarlia, en av de bästa hotellfrukostar vi upplevt någonsin, det fanns allt, inklusive färskpressad apelsinjuice som man själv pressade i automatisk juicepress.
Mätta och belåtna for vi mot Mora. Jag skulle försöka få tag i ett par flaskor Mora Amber och Mora Blonde, öl som produceras i Mora och som bara är tillgängligt på systemet i Mora. Tyvärr hade efterfrågan varit så stor att inte en enda flaska fanns att uppbringa. Jag fick nöja mig med en flaska Oppigårds Slåtteröl, ett säsongsöl som bara finns tillgängligt på systemen i W-län. Det ska bli intressant att testa framöver.
Efter Morabesöket bar det av till vår dotters svärföräldrars nyligen köpta ställe i närheten av Dalhalla. En underbar gammal bondgård med flera boningshus och uthus inklusive ladugård och härbre. Gammelstugan, som ska rustas så småningom är byggd i mitten av 1800-talet. Efter att ha vandrat runt i alla husen och tittat på många saker som jag minns från min barndoms somrar på bondgård i Roslagen, for vi allihop (min dotter och hennes familj var där på besök) upp till en närbelägen fäbod i skogen för att dricka eftermiddagskaffe och se på djuren. Barnbarnen blev väldigt förtjusta både i de stora grisarna och också en kalv som var bara 16 dagar gammal. Efter fäbodbesöket försökte dottern fresta med ett dopp i Glistjärns vatten men jag avböjde efter att ha känt på ytvattentemperaturen och konstaterat att det var på gränsen till isvatten, dottern och barnbarnet Hannah badade dock. Barnbarnet Samuel stannade på gården och badade i vattentunnan under överinseende av farfar.
Senare for vi till Kajsas Värdshus i Vikarbyn för att äta en gemensam middag. Vi hade inga högt ställda förväntningar då vi såg stället men blev mycket överraskade över den mycket goda maten och den fina servicen. Ett ställe man kan återvända till vid kommande besök i Siljansbygden. En annan upplevelse i sammanhanget var Samuels, (två och ett halvt), fina uppträdande vid bordet. Han satt som ett tänt ljus och åt fint hela tiden. Efter middagen körde vi åter genom Rättvik i snigelfart på grund av den spontana crusingen med veteranbilar, mest amerikanare från 50-talet, som pågår där hela veckan med anledning av Classic Car Week. När vi väl kommit genom Rättvik for vi upp till Hantverksbyn vid Gärdeby för att titta på hemslöjd. Det är förvånande vad svårt många konsthantverkare i Sverige har att ta betalt för sina alster. Man kunde här köpa broderade vykort för 50 kr. Jag tror inte ens att de fått betalt för materialet i den 50-lappen. De timmar det tagit att brodera var alltså helt gratis.
Avslutning på denna kväll var ett besök i Plintsberg, en höjd ovanför Tällberg där vi hade en makalös utsikt över Siljan i solnedgången.
Sista morgonen i Tällberg åt vi en gemensam frukost på Dalecarlia hustrun och jag, dotter och svärson och två barnbarn samt dotterns svärföräldrar. Minsta barnbarnet åt tre stora pannkakor till frukost. Vi hade en jättetrevlig morgon tillsammans.
Efter frukosten var det dags att checka ut, knapra i sig ytterligare några av dalahästarna från skålen i receptionen. Dalahästarna var gelégodis, i dalahästform. Sedan bar det av söderut igen.
Först körde vi till Insjön utanför Leksand där det pågick ett motorjippo i mindre skala än Classic Car Week. Det var en Trabbi-Träff. Det vill säga en träff för innehavare av östtyska Trabant-bilar och andra öststatsbilar såsom IFA med flera. Den ägde rum på campingen i Insjön. Anledningen till vårt besök var att vår son varit ägare av en Trabant som han 1996 importerade från Tyskland och som jag hjälpte honom att reparera. Han sålde den bilen på försommaren i år till ett par killar från Dalarna, vilka skulle komma till Trabbi-träffen i Insjön. Det var en avgasdoftande tillställning väl i klass med den i Rättvik ett par dagar före beroende på att dessa fordon är tvåtaktare som går på oljeblandad bensin och därmed sprider en blåaktig rök efter sig. Jag tog ett antal bilder på dessa ”underverk” för att visa för sonen.
Efter Insjön for vi till Gagnef för att köpa en stor påse sandjordspotatis. Den såg väldigt fin ut. Vidare mot Borlänge och Kupolen där vi inmundigade vårt förmiddagskaffe. Från Borlänge tog vi av västerut på väg 50 för att så småningom välja mindre vägar mot vårt mål för dagen Söderbärke.
I Söderbärke har jag delvis mina rötter, härifrån kom min morfar, närmare bestämt från en liten gård vid namn Stentorp i Västerbyhytta. Här bor fortfarande två av min mammas kusiner kvar på gården. En tredje kusin Alfhild bor inne i Söderbärke och det var henne vi skulle träffa. Hon är jämngammal med mig trots att hon är min mammas kusin. Det beror på att min morfar var äldsta barn och kusinen mor var yngsta barn. Det skiljer alltså en hel generation i ålder mellan kusinerna. Vi träffades hemma hos Alfhild och satt där och pratade i flera timmar. När klockan närmade sig fyra på eftermiddagen ringde vår dotter och meddelade att de också befann sig i trakterna av Söderbärke. De var till den plats där både hon och hennes dotter varit på kollo respektive scoutläger. Vi kom överens om att träffas allihop på hembygdsgården i Västanfors. Vår dotter ville också träffa Alfhild som hon minns från sin tid på kollo. Alfhild var på den tiden lantbrevbärare och kom varje dag med posten till kollobarnen. Hembygdsgården ligger alldeles vid rondellen vid infarten till Fagersta. Det är en fantastisk plats, väl värd ett besök. Här finns en hel rad gamla byggnader som är ditflyttade från socknarna runt om Fagersta/Västanfors. Här finns också en gammal lanthandel och ett fantastiskt café. Vi fikade och pratade länge tillsammans allihop. Vid sjutiden på kvällen var det dags för oss att var och en fara mot våra respektive hem.
Vi var hemma vid tiotiden och det var helt underbart att krypa ner i sin egen säng igen efter denna utflykt. Trots att rummet på Dalecarlia var jättebra så går inget upp mot att sova i den egna sängen. Nästa år blir det nog en tur till Siljansbygden igen, det är så oerhört vackert där.
Fredag 29 Juni 2007 - Grisslehamn
Hotell Havsbaden, är en hotell-, konferens- och Spa-anläggning, med anor från 1903, i Grisslehamn längst norrut på Väddö, nordost om Norrtälje, i Roslagen. Hit fick min fru Yvonne och jag åka för en härlig vistelse. Jag hade, i en tävling vunnit ett presentkort med en vistelse här. Paketet omfattade, eftermiddagskaffe, 30 minuters SPA-behandlingar, tre-rätters middag, en övernattning och frukost för två personer.
Hotell Havsbaden ligger vid den norra stranden av den havsvik som utgör Grisslehamn. Utanför Väddö är det öppet hav till Åland. Avståndet är dock inte större än att man en riktigt klar dag kan se över till Eckerö. Från Grisslehamn rodde man posten till Åland. Detta firas varje år med att man en dag i juni genomför Postrodden, en tävling då man ror och seglar i allmogebåtar över Ålands hav till Eckerö, så som man gjort i flera hundra år för att frakta post.
Längst in i viken ligger själva samhället Grisslehamn med fiskehamn och bodar där man bl. a kan köpa färsk och nyrökt fisk. Här finns också färjeläget för Eckerölinjens färjor till Åland.
Vi anlände till Grisslehamn på vid lunchtid på fredagen. Vädret var lite mulet men varmt och inget regn hade vi under hela bilresan, ca två timmar, från Stockholm.
Då vi kom till Grisslehamn var det fortfarande ca tre timmar innan vi skulle kunna checka in. Vi tog därför en promenad utmed promenadstigen på den nordliga stranden av viken. Går man något hundratal meter från hotellet ser man tvärs över viken författaren och konstnären Albert Engströms ateljé, rödmålad in mot land men vit på de sidor som vetter mot havet. Stugan utgör därmed ett sjömärke. Albert Engström, som ursprungligen var smålänning bodde och verkade här under större delen av sitt liv.
På andra sidan viken ser man Loskäret till vilket en av Alberts omskrivna gubbar, Mats Ers, simmade som resultat av en vadslagning om en liter brännvin (Historien heter Gråsälen). Mellan dessa landmärken syns Ålands hav och horisonten.
Därefter gick vi ner till fiskehamnen och sedan genom samhället till andra sidan ön där det finns en gästhamn, några små restauranger, en ICA-butik och en Marina.
Vi åt en lättare lunch bestående av kaffe och macka på Bagarbodens Café.
Denna fredagseftermiddag var det inte mycket till folkliv i Grisslehamn om man bortser från de personer som kommit för att fara vidare till Åland.
Efter promenaden var det dags att återvända till hotellet för eftermiddagskaffe.
En fantastisk kaffebuffé med varma scones med tillhörande pålägg, goda kakor och frukt stod framdukad i restaurangens cafédel. Vi var dock lite försiktiga med att stoppa i oss allt för mycket eftersom vi ju hade en trerätters middag att se fram emot.
Efter kaffet checkade vi in och fick ett fint dubbelrum, och samtidigt tider till de SPA-behandlingar som vi beställt i förväg och som också ingick i priset jag vunnit.
Vi skulle få vår SPA-behandling, klassisk massage kl. 17.45 vilket innebar att vi hade ytterligare ett par timmar att spendera innan det var dags att gå till SPA-avdelningen. Tiden fram till dess fördrev vi genom att köra en sväng upp på Singö som ligger norr om Väddö. Lagom då vi satt oss i bilen började det att regna men inte mer än att vi kunde genomföra vår lilla biltur med god behållning. Vi körde på smala slingrande vägar över vägbankar och broar. Vägen var ofta kantad med vackert blommande nyponsnår och havtornsbuskar. En härlig eftermiddagstur i lätt regn som upphörde strax innan vi återkom till Grisslehamn.
Det hade nu blivit dags att klä sig i den vita badrocken och ta på de vita frottétofflorna och bege sig en trappa ner till SPA-avdelningen. Här finns ångbastu, vanlig bastu, regndusch, avsvalkningspool och yaccuci samt rum och personal för diverse behandlingar. Vi hade valt en klassisk massage.
Det var jätteskönt med en knådning med speciell inriktning på nacke och axlar. Det är ju där man lätt stelnar till om man överdoserar datoranvändningen
Efter massagen blev det bubbelbad med utsikt över Ålands hav och därefter regndusch innan det var dags att gå och byta om inför middagen.
Middagen fick vi serverad vid ett trevligt rund bord i den fina ljusa matsalen med utsikt ner över hamnen.
Vi startade med en förrätt kallad Grisslehamnsdelikatessandwich, bestående av najdlax, laxost, gravlax på mörkt bröd och serverad med sikromsås.
Utbudet av öl hörde inte till de bättre men jag valde det enda rätta på denna plats, Roslager, ett öl från Slottskällans Bryggeri i Uppsala. Roslagern fick hänga med även till varmrätten.
Varmrätten vi valde var Stekt rödingfilé med citronreduktion och rostade rotfrukter med smak av dillfrö. Såsen var himmelsk.
Avslutningsvis kunde jag inte motstå att som dessert prova Havtornsconsommé som serverades med chokladsorbet och hasselnötsflarn. Yvonne valde Jordgubbar med vaniljglass med det borde nog ha stått Vaniljglass med jordgubbar i menyn.
Servicen i restaurangen var mycket bra och vi njöt verkligen av vår måltid där allt smakade utsökt.
Efter middagen tog vi en kort promenad eftersom det fortfarande var mycket behagligt ute. Sedan var det tid att gå till rummet och bara koppla av.
Då vi vaknade på lördagsmorgonen strålade solen från en klarblå himmel. Men man kunde i söder ana en annalkande molnskärm vilket meteorologerna också utlovat. Frukosten innehöll allt man kan begära av en bra hotellfrukost. Det enda som saknades var möjligen färskpressad apelsinjuice för att den skulle ha fått full poäng.
Där fanns många sorters bra bröd, flera sorters juice, flera sorters yoghurt och diverse sorters flingor, både löst och hårt kokta ägg samt bacon och ägg. Dessutom fanns naturligtvis kaffe och ett varierat utbud av färsk frukt.
Även till frukost var servicen exemplarisk.
Efter frukost packade vi våra saker så att vi sedan lätt skulle kunna checka ut, men dessförinnan tog vi oss en promenad till andra sidan viken, till Albert Engströms ateljé. Det var en skön vandring på härliga och lättgångna skogsstigar, dock med undantag för första biten som vi måste gå efter den hårt trafikerade landsvägen. Det var många bilister på väg till ålandsfärjan denna morgon. Ateljén är ett fantastiskt bygge förankrat längst ut på de kala klipporna mot havet. Därifrån vandrade vi tillbaka via Albert Engströmgården som idag är museum. Varken gården eller ateljén var dock öppen vid den tid då vi var där.
Sedan bar det av tillbaka till hotell Havsbaden för utcheckning och hemresa. Molnen hade nu börjat breda ut sig även över Grisslehamn och då vi kommit en bit in på fastlandet så började det att regna.
Det var lite extra roligt för mig att vinna en vistelse i Grisslehamn. Jag har själv mina rötter i Roslagen. Född på BB i Östhammar och mina föräldrar bodde då i Häverödal bara några kilometer in på fastlandet från Grisslehamn. Min pappa hade tillfällighetsjobb i Grisslehamn där man då byggde en konservfabrik för fisk åt Konsum. Huset med sin höga skorsten som pappa talat om att tvingats klättra i finns inte längre kvar. Jag tror att den låg där ICA-butiken nu ligger.
Hotell Havsbaden ligger vid den norra stranden av den havsvik som utgör Grisslehamn. Utanför Väddö är det öppet hav till Åland. Avståndet är dock inte större än att man en riktigt klar dag kan se över till Eckerö. Från Grisslehamn rodde man posten till Åland. Detta firas varje år med att man en dag i juni genomför Postrodden, en tävling då man ror och seglar i allmogebåtar över Ålands hav till Eckerö, så som man gjort i flera hundra år för att frakta post.
Längst in i viken ligger själva samhället Grisslehamn med fiskehamn och bodar där man bl. a kan köpa färsk och nyrökt fisk. Här finns också färjeläget för Eckerölinjens färjor till Åland.
Vi anlände till Grisslehamn på vid lunchtid på fredagen. Vädret var lite mulet men varmt och inget regn hade vi under hela bilresan, ca två timmar, från Stockholm.
Då vi kom till Grisslehamn var det fortfarande ca tre timmar innan vi skulle kunna checka in. Vi tog därför en promenad utmed promenadstigen på den nordliga stranden av viken. Går man något hundratal meter från hotellet ser man tvärs över viken författaren och konstnären Albert Engströms ateljé, rödmålad in mot land men vit på de sidor som vetter mot havet. Stugan utgör därmed ett sjömärke. Albert Engström, som ursprungligen var smålänning bodde och verkade här under större delen av sitt liv.
På andra sidan viken ser man Loskäret till vilket en av Alberts omskrivna gubbar, Mats Ers, simmade som resultat av en vadslagning om en liter brännvin (Historien heter Gråsälen). Mellan dessa landmärken syns Ålands hav och horisonten.
Därefter gick vi ner till fiskehamnen och sedan genom samhället till andra sidan ön där det finns en gästhamn, några små restauranger, en ICA-butik och en Marina.
Vi åt en lättare lunch bestående av kaffe och macka på Bagarbodens Café.
Denna fredagseftermiddag var det inte mycket till folkliv i Grisslehamn om man bortser från de personer som kommit för att fara vidare till Åland.
Efter promenaden var det dags att återvända till hotellet för eftermiddagskaffe.
En fantastisk kaffebuffé med varma scones med tillhörande pålägg, goda kakor och frukt stod framdukad i restaurangens cafédel. Vi var dock lite försiktiga med att stoppa i oss allt för mycket eftersom vi ju hade en trerätters middag att se fram emot.
Efter kaffet checkade vi in och fick ett fint dubbelrum, och samtidigt tider till de SPA-behandlingar som vi beställt i förväg och som också ingick i priset jag vunnit.
Vi skulle få vår SPA-behandling, klassisk massage kl. 17.45 vilket innebar att vi hade ytterligare ett par timmar att spendera innan det var dags att gå till SPA-avdelningen. Tiden fram till dess fördrev vi genom att köra en sväng upp på Singö som ligger norr om Väddö. Lagom då vi satt oss i bilen började det att regna men inte mer än att vi kunde genomföra vår lilla biltur med god behållning. Vi körde på smala slingrande vägar över vägbankar och broar. Vägen var ofta kantad med vackert blommande nyponsnår och havtornsbuskar. En härlig eftermiddagstur i lätt regn som upphörde strax innan vi återkom till Grisslehamn.
Det hade nu blivit dags att klä sig i den vita badrocken och ta på de vita frottétofflorna och bege sig en trappa ner till SPA-avdelningen. Här finns ångbastu, vanlig bastu, regndusch, avsvalkningspool och yaccuci samt rum och personal för diverse behandlingar. Vi hade valt en klassisk massage.
Det var jätteskönt med en knådning med speciell inriktning på nacke och axlar. Det är ju där man lätt stelnar till om man överdoserar datoranvändningen
Efter massagen blev det bubbelbad med utsikt över Ålands hav och därefter regndusch innan det var dags att gå och byta om inför middagen.
Middagen fick vi serverad vid ett trevligt rund bord i den fina ljusa matsalen med utsikt ner över hamnen.
Vi startade med en förrätt kallad Grisslehamnsdelikatessandwich, bestående av najdlax, laxost, gravlax på mörkt bröd och serverad med sikromsås.
Utbudet av öl hörde inte till de bättre men jag valde det enda rätta på denna plats, Roslager, ett öl från Slottskällans Bryggeri i Uppsala. Roslagern fick hänga med även till varmrätten.
Varmrätten vi valde var Stekt rödingfilé med citronreduktion och rostade rotfrukter med smak av dillfrö. Såsen var himmelsk.
Avslutningsvis kunde jag inte motstå att som dessert prova Havtornsconsommé som serverades med chokladsorbet och hasselnötsflarn. Yvonne valde Jordgubbar med vaniljglass med det borde nog ha stått Vaniljglass med jordgubbar i menyn.
Servicen i restaurangen var mycket bra och vi njöt verkligen av vår måltid där allt smakade utsökt.
Efter middagen tog vi en kort promenad eftersom det fortfarande var mycket behagligt ute. Sedan var det tid att gå till rummet och bara koppla av.
Då vi vaknade på lördagsmorgonen strålade solen från en klarblå himmel. Men man kunde i söder ana en annalkande molnskärm vilket meteorologerna också utlovat. Frukosten innehöll allt man kan begära av en bra hotellfrukost. Det enda som saknades var möjligen färskpressad apelsinjuice för att den skulle ha fått full poäng.
Där fanns många sorters bra bröd, flera sorters juice, flera sorters yoghurt och diverse sorters flingor, både löst och hårt kokta ägg samt bacon och ägg. Dessutom fanns naturligtvis kaffe och ett varierat utbud av färsk frukt.
Även till frukost var servicen exemplarisk.
Efter frukost packade vi våra saker så att vi sedan lätt skulle kunna checka ut, men dessförinnan tog vi oss en promenad till andra sidan viken, till Albert Engströms ateljé. Det var en skön vandring på härliga och lättgångna skogsstigar, dock med undantag för första biten som vi måste gå efter den hårt trafikerade landsvägen. Det var många bilister på väg till ålandsfärjan denna morgon. Ateljén är ett fantastiskt bygge förankrat längst ut på de kala klipporna mot havet. Därifrån vandrade vi tillbaka via Albert Engströmgården som idag är museum. Varken gården eller ateljén var dock öppen vid den tid då vi var där.
Sedan bar det av tillbaka till hotell Havsbaden för utcheckning och hemresa. Molnen hade nu börjat breda ut sig även över Grisslehamn och då vi kommit en bit in på fastlandet så började det att regna.
Det var lite extra roligt för mig att vinna en vistelse i Grisslehamn. Jag har själv mina rötter i Roslagen. Född på BB i Östhammar och mina föräldrar bodde då i Häverödal bara några kilometer in på fastlandet från Grisslehamn. Min pappa hade tillfällighetsjobb i Grisslehamn där man då byggde en konservfabrik för fisk åt Konsum. Huset med sin höga skorsten som pappa talat om att tvingats klättra i finns inte längre kvar. Jag tror att den låg där ICA-butiken nu ligger.
Lördag 10 Mars 2007 - Thailand
Bloggar skickade dag för dag från Thailand.
Packa, Packa, Packa
Idag slänger vi ner allt i väskorna, kollar att allt nödvändigt är med och sedan bär det av imorgon.
Avresedag
Så är det då dags att fara till varmare breddgrader. Idag kl 14.00 åker vi med Thai Air till Bangkok för att därefter fortsätta till Koh Chang via Trat.
Jag ska nu äta frukost, dricka kaffe och sedan gå till frisören för att klippa mig, crewcut, d v s mycket kort.
Sedan snabbt in i duschen igen för att bli av med hår som kan klia och därefter på med reskläder och iväg.
Sedan återstår att se när jag hör av mig i detta forum igen. Hittar jag inget Internetcafé eller om jag inte har lust att logga in så blir det inget förrän om två veckor.
Jag ska försöka föra lite resedagbok så att jag kan berätta om min resa senare.
Framme i Thailand
Nu har vi varit på Coh Chang ca ett dygn. Det är lika härligt i Thailand som det brukar vara.
Vi åkte från Arlanda i måndags 12/3 kl 14.00 med Thai Airlines till Bangkok. Thai var lika bra som ryktet säger. Bra mat och bra service och mycket bra benutrymme i Economy class.
Vi hade mycket trevliga grannar i stolarna intill. En kille från Torsby i Värmland och hans flickvän. Han var lärarstuderande och stor fan av gamla 50-talsbilar och rockabilly. Som väntat när man är från Torsby, eller har jag fördomar? Vi talade om pedagogik, bra och dåliga lärare, skolan i samarbete med näringslivet och musik från 50-talet förstås. Vi hade mycket trevligt.
Vi landade on timme i Bangkok på den nya flygplatsen som fungerade mycket bra. Lätt att hitt var man skulle och allt flöt mycket bra.
Till Trat flög i vi ett mindre propellerplan, flygtid ca 50 min. Landningen var snudd på en kraschlandning i jämförelse med landningen med jumbojeten från Thai Air tre timmar tidigare. När vi landade i Trat ca kl 9.30 13/3 blev vi mötta av en taxiförare som skulle ta oss till hotellet på Koh Chang.
Vi fick tillgång till vårt rum redan efter 20 minuter och sedan tog vi ca en timmes middagslur för att orka gå ut på kvällen.
Sedan en liten shoppingrunda för att skaffa det nödvändigaste såsom Chang Beer mm. Köpte även en Tiger Beer som jag inte testat tidigare.
På kvällen blev det kyckling med cashewnötter på hotellets restaurang som ligger alldeles vid stranden där vi såg solen gå ner i havet. Promenerade sedan en stund efter shoppinggatan (den enda för övrigt) i White Sands Beach.
Gick och lade oss och somnade omgående ca kl. 20.30. Man måste ju komma ikapp tidsskillnaden på 6 timmar och ta igen förlorad nattsömn från resan.
Mer Thailand
Det är lika underbart som det brukar vara i Thailand, fast Koh Chang tar nog priset jämfört med vad vi upplevt tidigare. Värmen är inte lika tryckande här som på Phuket och i Krabi.
Andra dagen fick vi lite information om ön av en Dansk trots att vi inte bokat via resebyrå utan direkt via Internet. Vi vet nu vilka utflykter mm som vi vill göra.
Maten är naturligtvis lika fantastisk som överallt i Thailand och människorna lika vänliga. Vädret är utmärkt såhär i början, växlande molnighet. Vi har till och med fått en liten regnskur men det var bara uppfriskande.
Vi har tagit fotmassage vilket är väldigt skönt och kostar endast 45 bath (ca 90 kr). Jag har också tagit en thaimassage (kostnad 250 bath) på stranden igår men det är både skönt och plåga samtidigt, kanske beroende på att jag är så stel i benen. Under min långa ”karriär” som långloppscyklist fanns det ingenting som hette stretching. Därför har jag väldigt korta muskler i benen.
Jag har idag hittat ytterligare ett par thailändska ölsorter som jag inte provat tidigare. De heter Cheers Beer och Archa Beer.
Jag har just provat Archa och den var ungefär som Shinga, d v s ganska lättdrucken men utan karaktär, jag kommer nog i huvudsak att hålla mig till Chang Beer. Fast etiketten var snygg.
En attraktion är när man mitt på dagen kommer tillbaka till hotellrummet och städerskan har varit där. Handdukarna är alltid lagda på ett fantastiskt sätt. Idag var de ”skulpterade” som en elefant, fantastiskt. Bild kommer då jag kommer hem.
Nu börjar det bli dax för ett dopp i havet igen., Jobbigt att i värmen sitta vi tangentbordet.
33 grader i skugan, 28 i vattnet
Ja här är skönt. Lite mindre klibbig värme än längre söder ut i Thailand. Ett fantastiskt ställe tycker vi. Vi har aldrig tidigare saknat någon då vi varit borta men här skulle vi nog vilja ha med alla barnbarnen, det är oerhört barnvänligt.
Det enda som fungerar exakt som på Phuket är ”inkastarna” utanför skräddeributikerna. Men man vänjer sig att slänga käft med dem också utan att behöva gå in i butiken.
Nu börjar det bli lite för varmt att sitta här så jag måste gå ner i vattnet igen.
Sedan ladda upp för ytterligare en härlig kvällsmåltid på stranden.
Feber
Igår eftermiddag fick jag feber och frös så jag skakade. Solfeber kanske. Kunde inte äta någon middag men sov sedan i 12 timmar och idag känner jag mig mycket bättre, om än lite slak.
Har badat och solat lite försiktigt idag.
Ikväll kunde jag äta en rejäl stark thaimiddag, känndes bra.
Nu ska jag gå och vila och hoppas jag är helt återställd imorgon.
Åska och regn over Koh Chang
Igår kväll hade vi ett fantastiskt åskväder över havet här i Koh Chang.
Idag har det regnat nästan hela dagen men det är faktiskt riktigt skönt.
Vi har tagit lite mer fotmassage i väntan på att regnet ska upphöra. Det är lika skönt varje gång.
Regnet stör inte nämnvärt, det är fantastiskt att inte bli ett dug stressad av att det regnar. Man sitter lugnt på balkongen och väntar på att det ska sluta eller så tar man en stilla promenad i det ljumma regnet,
Det enda som är lite frustrerande här är att Internet fungerar så dåligt. Idag hade jag tänkt skicka en bild härifrån men Hotmail vill inte fungera idag.
Jag ska göra ett nytt försök senare.
Varma men lite fuktiga hälsningar från Thailand.
Solnedgång över Siambukten
Idag har solen åter skinit över Koh Chang. Det har faktiskt varit den soligaste och varmaste dagen hittills.
Vi hade först tänkt åka till det lilla fiskeläget Bang Bao på södra delen av ön men p g a värmen avstod vi detta.
Havet var imorse alldeles lugnt och jag snorklade lite strax efter frukost. Det var mitt livs tråkigaste snorkling inte ett liv att se, bara krusningen i sandbotten, ett antal högar på botten som såg ut som snören, troligen någon sorts mask. Ett stim med mycket små fiskar också men de var mindre än de jag har hemma i akvariet.
Mitt på dagen kunde man bara ligga i skuggan och läsa och ta en och annan öl. Senare blev det ytterligare bad i det ljumma vattnet.
När solen för första gången sedan vi kom hit gick ner som en stor röd apelsin i Siambukten var det dax att klä om för kvällens middag.
En lärdom, som vi i och för sig fått tidigare, är att den bästa och smakrikaste maten äter man inte på de fina hotellens restauranger utan på de små syltorna dit lokalbefolkningen går. Det ska se lite sjabbigt ut men maten är oftast himmelsk.
Nu är det snart dax för mig att slå igen ögonen för idag men jag hoppas att ni hemma i den svenska våren får en fin eftermiddag.
Naturupplevelser
Igår ägnade vi oss av slump åt naturupplevelser. Först var det Cikadornas läte som fascinerade.
Vi hade en cikada sittande ca två meter från oss vid poolen under flera timmar. När de andra cikadorna startade sin sång svarade vår genom att vibrera med den yttersta delen av bakkroppen och frambringa ett fantastiskt ljud. Cikadornas sång böljade fram i träden som när man gör vågen på en fotbollsstadion.
På kvällen då vi varit och ätit på ytterligare en restaurang, som i första hand verkade vara där för lokalbefolkningen,och avnjutit ytterligare en fantastisk måltid vandrade vi hemåt mot hotellet. Vi hade en ganska lång väg att gå, då öppnade sig himlen och ett tropiskt störtregn startade, med tillhörande åska. Vi blev omedelbart fullständigt genomblöta. Jag tror inte jag varit blötare med kläder på sedan jag som ung gjorde magisterprov i simning och simmade klädsim. Åskan slog plötsligt ut all elektricitet och det blev becksvart överallt. Vi blev tvungna att stanna mitt i ösregnet ty det gick inte att röra sig framåt i mörkret. När strömmen kom åter och gatlyktor och hus lystes upp igen kunde vi se all bråte som forsade fram på vägen. Tur att vi inte hade försökt gå medan det var mörkt.
När vi äntligen nått hotellet slutade regnet ganska snart. Då startade en konsert av hundratals grodor utanför i buskagen, ljudet var intensivare än cikadornas och böljade även det fram och åter. Jag har förevigat båda ljudupplevelserna i min MP3-spelare för eventuell användning i en senare sammanfattning av vår resa.
Floating in the Gulf of Thailand
Har ni testat Floating, den ”nya” avkopplingen i en tank på SPA? Det har inte jag men jag har testat det i havet utanför Koh Chang.
Man vadar bara ut med vatten till lite över midjan, knäpper händerna bakom nacken och lägger sig ner och flyter. Salthalten i vattnet här gör att det inte är några problem alls. Det är underbar avkoppling när havet är lugnt som det ofta är här på mornarna. Idag var det extra lugnt och jag ägnade mig åt denna avkoppling i solen längre än vanligt.
Bara ansiktet, knäskålarna och armbågarna sticker upp över vattenytan och man gungar sakta i de långa dyningarna. Underbart.
Imorgon blir det segling och snorkling innan vi vänder hemåt på söndag.
Sea Adventures
Så heter en 13 meters katamaran som jag var ute med hela dagen igår. Yvonne hade migrän och kunde tyvärr inte följa med.
Sea Adventures ägs av en engelsman som heter Peter. Han har själv designat och till stor del byggt båten för detta speciella ändamål. Det finns 60 kvadratmeter däck att vara på för passagerare. Antalet passagerare är maximerat till 22. Till det kommer 3 mans besättning inklusive Peter.
Det var en fantastisk tur igår, vi var 5 svenskar, 2 engelsmän och en schweizare (Fritz). Det var som om vi var ute i ett privat sällskap, otroligt trevligt hade vi tillsammans, mycket beroende på Peter vars enda uppgift ombord var att se till att vi hade det bra.
Vi gick med motor och stödsegel söderut utmed Koh Changs västra kust under inspirerande guidning av Peter.
Sedan ankrade vi upp utanför Koh Khlum där vi snorklade i 30 – 45 minuter.
Peter som sysslat med dykning och snorkling hela sitt liv var en utmärkt instruktör för dem som aldrig snorklat förr. Själv har jag gjort det många gånger tidigare men aldrig under så trevliga förutsättningar som igår. Snorklingen kunde i övrigt upplevelsemässigt inte mäta sig med det jag upplevt bl a på Hawaii men det var gott om fisk.
Sedan satte vi segel och vände norr ut medan vi avnjöt vår lunch. Det bjöds på grillspett med kyckling, biff och grönsaker. Till detta serverades ris och pastasallad, ljuvligt gott.
Det andra snorklingsstoppet gjorde vid en mindre ö på vägen tillbaka till utgångspunkten. Här var det mer fiskar men också fler andra snorklare. Framför allt japaner som inte kan simma och är livrädda för att sjunka. Detta gör att de klafsar omkring på reven och förstör.
Vi anlände till vår hemmastrand ca kl 17 efter en fantastisk dag som kostat 1275 bath (mindre än 300 kronor).
Idag har vi packat och nu ska vi ta ett sista dopp i det härliga vattnet sedan väntar först en timmes flygning till Bangkok och därefter ca fyra timmars väntan innan vi avslutar resan hem med 10 timmar i Thai Internationals jumbojet.
Om jag nu glömt berätta något från denna härliga resa lovar jag att komma med en summering, kompletterad med bilder då jag kommer hem.
Hemma igen
Så var den Thailandsresan till ända. Vi landade på Arlanda kl 06.50 imorse efter 10 timmar från Bangkok med Thai International Airlines i Premium Economy klass vilket var en höjdare vad gäller komfort och service.
Trots det blev det inte så många timmars sömn så lite seg känner jag mig. Det blir därför ingen riktig sammanfattning av resan idag. Jag måste känna mig lite klar i huvudet för att kunna formulera något vettigt.
Nu finns det lite bilder från min Thailandsresa också. Nu återstår bara att jag sammanfattar det som inte kommit med tidigare, sedan lägger jag locket på för denna bloggföljetong.
Summering av resan till Koh Chang
Så är vi då hemma igen efter vår hittills tredje Thailandsresa. Resmålet Koh Chang vill vi återvända till fler gånger. Det passade oss perfekt.
Nästa gång skulle vi faktiskt vilja åka dit tillsammans med både barn och barnbarn om nu det går att ordna. Allt var så otroligt barnvänligt där vi var. Stranden, White Sand Beach, var mycket långgrund, speciellt vid lågvatten. Hotellet, Koh Chang Kacha Resort & Spa, hade en jättebra barnpool och personalen passade på eget initiativ gärna barn en stund.
Det fanns gott om restauranger, barer och butiker mycket nära och det var inga vägar att korsa för att komma till stranden.
Några utflykter gjorde vi inte denna gång, det var så skönt att bara vara. Bada i det varma vattnet och att ligga i halvskugga och läsa.
Enda undantaget från dessa aktiviteter var då jag seglade katamaran och snorklade på lördagen innan vi for hem. Vattenfallen som finns på ön brukar vara värda ett besök men i år är det alldeles för lite vatten för att de ska vara värda en dags utflykt.
Ett tips till er som vill åka till Koh Chang är, res snart, risken är stor att det genuina intryck som man fortfarande kan få av ön snabbt kan försvinna. Det finns planer på att göra ön till nästa stora turistområde i Thailand. Det kommer nog dock att ta en tid. Ön är till större delen nationalpark men starka ekonomiska krafter kan sätta även sådant ur spel. Ett exempel är vad som hänt på södra delen av ön i närheten av Bang Bao. Där finns ett stort lyxhotell som ser ut som ett stort kryssningsfartyg som ligger på land. Det visar sig att det också är så. Ägaren som är stormrik lyckades muta sig till ett tillstånd att få spränga och muddra så att han kunde köra in fartyget och sedan åter fylla igen efter sig.
Efter vägarna ser man att det är byggnation på gång, det byggs nämligen väldigt många fina ”andehus”. Ska man bygga i Thailand måste man först bygga ett andehus i vilket de onda andarna kan flytta in. Andehuset måste vara så fint att andarna sedan inte vill byta och flytta in i det riktiga huset. Ju finare hotell man tänker bygga desto finare andehus gäller det alltså att bygga.
Om man ändå får in onda andar i huset gäller det att hugga av huskattens svans för att bli av med andarna. Bli därför inte förvånad om du ser många katter som är svanslösa eller har stympad svans.
Ja utöver det jag redan sagt om denna resa via denna blogg är väl inte mer att tillägga.
Därmed avslutar jag rapporteringen från denna Thailandsresa.
Packa, Packa, Packa
Idag slänger vi ner allt i väskorna, kollar att allt nödvändigt är med och sedan bär det av imorgon.
Avresedag
Så är det då dags att fara till varmare breddgrader. Idag kl 14.00 åker vi med Thai Air till Bangkok för att därefter fortsätta till Koh Chang via Trat.
Jag ska nu äta frukost, dricka kaffe och sedan gå till frisören för att klippa mig, crewcut, d v s mycket kort.
Sedan snabbt in i duschen igen för att bli av med hår som kan klia och därefter på med reskläder och iväg.
Sedan återstår att se när jag hör av mig i detta forum igen. Hittar jag inget Internetcafé eller om jag inte har lust att logga in så blir det inget förrän om två veckor.
Jag ska försöka föra lite resedagbok så att jag kan berätta om min resa senare.
Framme i Thailand
Nu har vi varit på Coh Chang ca ett dygn. Det är lika härligt i Thailand som det brukar vara.
Vi åkte från Arlanda i måndags 12/3 kl 14.00 med Thai Airlines till Bangkok. Thai var lika bra som ryktet säger. Bra mat och bra service och mycket bra benutrymme i Economy class.
Vi hade mycket trevliga grannar i stolarna intill. En kille från Torsby i Värmland och hans flickvän. Han var lärarstuderande och stor fan av gamla 50-talsbilar och rockabilly. Som väntat när man är från Torsby, eller har jag fördomar? Vi talade om pedagogik, bra och dåliga lärare, skolan i samarbete med näringslivet och musik från 50-talet förstås. Vi hade mycket trevligt.
Vi landade on timme i Bangkok på den nya flygplatsen som fungerade mycket bra. Lätt att hitt var man skulle och allt flöt mycket bra.
Till Trat flög i vi ett mindre propellerplan, flygtid ca 50 min. Landningen var snudd på en kraschlandning i jämförelse med landningen med jumbojeten från Thai Air tre timmar tidigare. När vi landade i Trat ca kl 9.30 13/3 blev vi mötta av en taxiförare som skulle ta oss till hotellet på Koh Chang.
Vi fick tillgång till vårt rum redan efter 20 minuter och sedan tog vi ca en timmes middagslur för att orka gå ut på kvällen.
Sedan en liten shoppingrunda för att skaffa det nödvändigaste såsom Chang Beer mm. Köpte även en Tiger Beer som jag inte testat tidigare.
På kvällen blev det kyckling med cashewnötter på hotellets restaurang som ligger alldeles vid stranden där vi såg solen gå ner i havet. Promenerade sedan en stund efter shoppinggatan (den enda för övrigt) i White Sands Beach.
Gick och lade oss och somnade omgående ca kl. 20.30. Man måste ju komma ikapp tidsskillnaden på 6 timmar och ta igen förlorad nattsömn från resan.
Mer Thailand
Det är lika underbart som det brukar vara i Thailand, fast Koh Chang tar nog priset jämfört med vad vi upplevt tidigare. Värmen är inte lika tryckande här som på Phuket och i Krabi.
Andra dagen fick vi lite information om ön av en Dansk trots att vi inte bokat via resebyrå utan direkt via Internet. Vi vet nu vilka utflykter mm som vi vill göra.
Maten är naturligtvis lika fantastisk som överallt i Thailand och människorna lika vänliga. Vädret är utmärkt såhär i början, växlande molnighet. Vi har till och med fått en liten regnskur men det var bara uppfriskande.
Vi har tagit fotmassage vilket är väldigt skönt och kostar endast 45 bath (ca 90 kr). Jag har också tagit en thaimassage (kostnad 250 bath) på stranden igår men det är både skönt och plåga samtidigt, kanske beroende på att jag är så stel i benen. Under min långa ”karriär” som långloppscyklist fanns det ingenting som hette stretching. Därför har jag väldigt korta muskler i benen.
Jag har idag hittat ytterligare ett par thailändska ölsorter som jag inte provat tidigare. De heter Cheers Beer och Archa Beer.
Jag har just provat Archa och den var ungefär som Shinga, d v s ganska lättdrucken men utan karaktär, jag kommer nog i huvudsak att hålla mig till Chang Beer. Fast etiketten var snygg.
En attraktion är när man mitt på dagen kommer tillbaka till hotellrummet och städerskan har varit där. Handdukarna är alltid lagda på ett fantastiskt sätt. Idag var de ”skulpterade” som en elefant, fantastiskt. Bild kommer då jag kommer hem.
Nu börjar det bli dax för ett dopp i havet igen., Jobbigt att i värmen sitta vi tangentbordet.
33 grader i skugan, 28 i vattnet
Ja här är skönt. Lite mindre klibbig värme än längre söder ut i Thailand. Ett fantastiskt ställe tycker vi. Vi har aldrig tidigare saknat någon då vi varit borta men här skulle vi nog vilja ha med alla barnbarnen, det är oerhört barnvänligt.
Det enda som fungerar exakt som på Phuket är ”inkastarna” utanför skräddeributikerna. Men man vänjer sig att slänga käft med dem också utan att behöva gå in i butiken.
Nu börjar det bli lite för varmt att sitta här så jag måste gå ner i vattnet igen.
Sedan ladda upp för ytterligare en härlig kvällsmåltid på stranden.
Feber
Igår eftermiddag fick jag feber och frös så jag skakade. Solfeber kanske. Kunde inte äta någon middag men sov sedan i 12 timmar och idag känner jag mig mycket bättre, om än lite slak.
Har badat och solat lite försiktigt idag.
Ikväll kunde jag äta en rejäl stark thaimiddag, känndes bra.
Nu ska jag gå och vila och hoppas jag är helt återställd imorgon.
Åska och regn over Koh Chang
Igår kväll hade vi ett fantastiskt åskväder över havet här i Koh Chang.
Idag har det regnat nästan hela dagen men det är faktiskt riktigt skönt.
Vi har tagit lite mer fotmassage i väntan på att regnet ska upphöra. Det är lika skönt varje gång.
Regnet stör inte nämnvärt, det är fantastiskt att inte bli ett dug stressad av att det regnar. Man sitter lugnt på balkongen och väntar på att det ska sluta eller så tar man en stilla promenad i det ljumma regnet,
Det enda som är lite frustrerande här är att Internet fungerar så dåligt. Idag hade jag tänkt skicka en bild härifrån men Hotmail vill inte fungera idag.
Jag ska göra ett nytt försök senare.
Varma men lite fuktiga hälsningar från Thailand.
Solnedgång över Siambukten
Idag har solen åter skinit över Koh Chang. Det har faktiskt varit den soligaste och varmaste dagen hittills.
Vi hade först tänkt åka till det lilla fiskeläget Bang Bao på södra delen av ön men p g a värmen avstod vi detta.
Havet var imorse alldeles lugnt och jag snorklade lite strax efter frukost. Det var mitt livs tråkigaste snorkling inte ett liv att se, bara krusningen i sandbotten, ett antal högar på botten som såg ut som snören, troligen någon sorts mask. Ett stim med mycket små fiskar också men de var mindre än de jag har hemma i akvariet.
Mitt på dagen kunde man bara ligga i skuggan och läsa och ta en och annan öl. Senare blev det ytterligare bad i det ljumma vattnet.
När solen för första gången sedan vi kom hit gick ner som en stor röd apelsin i Siambukten var det dax att klä om för kvällens middag.
En lärdom, som vi i och för sig fått tidigare, är att den bästa och smakrikaste maten äter man inte på de fina hotellens restauranger utan på de små syltorna dit lokalbefolkningen går. Det ska se lite sjabbigt ut men maten är oftast himmelsk.
Nu är det snart dax för mig att slå igen ögonen för idag men jag hoppas att ni hemma i den svenska våren får en fin eftermiddag.
Naturupplevelser
Igår ägnade vi oss av slump åt naturupplevelser. Först var det Cikadornas läte som fascinerade.
Vi hade en cikada sittande ca två meter från oss vid poolen under flera timmar. När de andra cikadorna startade sin sång svarade vår genom att vibrera med den yttersta delen av bakkroppen och frambringa ett fantastiskt ljud. Cikadornas sång böljade fram i träden som när man gör vågen på en fotbollsstadion.
På kvällen då vi varit och ätit på ytterligare en restaurang, som i första hand verkade vara där för lokalbefolkningen,och avnjutit ytterligare en fantastisk måltid vandrade vi hemåt mot hotellet. Vi hade en ganska lång väg att gå, då öppnade sig himlen och ett tropiskt störtregn startade, med tillhörande åska. Vi blev omedelbart fullständigt genomblöta. Jag tror inte jag varit blötare med kläder på sedan jag som ung gjorde magisterprov i simning och simmade klädsim. Åskan slog plötsligt ut all elektricitet och det blev becksvart överallt. Vi blev tvungna att stanna mitt i ösregnet ty det gick inte att röra sig framåt i mörkret. När strömmen kom åter och gatlyktor och hus lystes upp igen kunde vi se all bråte som forsade fram på vägen. Tur att vi inte hade försökt gå medan det var mörkt.
När vi äntligen nått hotellet slutade regnet ganska snart. Då startade en konsert av hundratals grodor utanför i buskagen, ljudet var intensivare än cikadornas och böljade även det fram och åter. Jag har förevigat båda ljudupplevelserna i min MP3-spelare för eventuell användning i en senare sammanfattning av vår resa.
Floating in the Gulf of Thailand
Har ni testat Floating, den ”nya” avkopplingen i en tank på SPA? Det har inte jag men jag har testat det i havet utanför Koh Chang.
Man vadar bara ut med vatten till lite över midjan, knäpper händerna bakom nacken och lägger sig ner och flyter. Salthalten i vattnet här gör att det inte är några problem alls. Det är underbar avkoppling när havet är lugnt som det ofta är här på mornarna. Idag var det extra lugnt och jag ägnade mig åt denna avkoppling i solen längre än vanligt.
Bara ansiktet, knäskålarna och armbågarna sticker upp över vattenytan och man gungar sakta i de långa dyningarna. Underbart.
Imorgon blir det segling och snorkling innan vi vänder hemåt på söndag.
Sea Adventures
Så heter en 13 meters katamaran som jag var ute med hela dagen igår. Yvonne hade migrän och kunde tyvärr inte följa med.
Sea Adventures ägs av en engelsman som heter Peter. Han har själv designat och till stor del byggt båten för detta speciella ändamål. Det finns 60 kvadratmeter däck att vara på för passagerare. Antalet passagerare är maximerat till 22. Till det kommer 3 mans besättning inklusive Peter.
Det var en fantastisk tur igår, vi var 5 svenskar, 2 engelsmän och en schweizare (Fritz). Det var som om vi var ute i ett privat sällskap, otroligt trevligt hade vi tillsammans, mycket beroende på Peter vars enda uppgift ombord var att se till att vi hade det bra.
Vi gick med motor och stödsegel söderut utmed Koh Changs västra kust under inspirerande guidning av Peter.
Sedan ankrade vi upp utanför Koh Khlum där vi snorklade i 30 – 45 minuter.
Peter som sysslat med dykning och snorkling hela sitt liv var en utmärkt instruktör för dem som aldrig snorklat förr. Själv har jag gjort det många gånger tidigare men aldrig under så trevliga förutsättningar som igår. Snorklingen kunde i övrigt upplevelsemässigt inte mäta sig med det jag upplevt bl a på Hawaii men det var gott om fisk.
Sedan satte vi segel och vände norr ut medan vi avnjöt vår lunch. Det bjöds på grillspett med kyckling, biff och grönsaker. Till detta serverades ris och pastasallad, ljuvligt gott.
Det andra snorklingsstoppet gjorde vid en mindre ö på vägen tillbaka till utgångspunkten. Här var det mer fiskar men också fler andra snorklare. Framför allt japaner som inte kan simma och är livrädda för att sjunka. Detta gör att de klafsar omkring på reven och förstör.
Vi anlände till vår hemmastrand ca kl 17 efter en fantastisk dag som kostat 1275 bath (mindre än 300 kronor).
Idag har vi packat och nu ska vi ta ett sista dopp i det härliga vattnet sedan väntar först en timmes flygning till Bangkok och därefter ca fyra timmars väntan innan vi avslutar resan hem med 10 timmar i Thai Internationals jumbojet.
Om jag nu glömt berätta något från denna härliga resa lovar jag att komma med en summering, kompletterad med bilder då jag kommer hem.
Hemma igen
Så var den Thailandsresan till ända. Vi landade på Arlanda kl 06.50 imorse efter 10 timmar från Bangkok med Thai International Airlines i Premium Economy klass vilket var en höjdare vad gäller komfort och service.
Trots det blev det inte så många timmars sömn så lite seg känner jag mig. Det blir därför ingen riktig sammanfattning av resan idag. Jag måste känna mig lite klar i huvudet för att kunna formulera något vettigt.
Nu finns det lite bilder från min Thailandsresa också. Nu återstår bara att jag sammanfattar det som inte kommit med tidigare, sedan lägger jag locket på för denna bloggföljetong.
Summering av resan till Koh Chang
Så är vi då hemma igen efter vår hittills tredje Thailandsresa. Resmålet Koh Chang vill vi återvända till fler gånger. Det passade oss perfekt.
Nästa gång skulle vi faktiskt vilja åka dit tillsammans med både barn och barnbarn om nu det går att ordna. Allt var så otroligt barnvänligt där vi var. Stranden, White Sand Beach, var mycket långgrund, speciellt vid lågvatten. Hotellet, Koh Chang Kacha Resort & Spa, hade en jättebra barnpool och personalen passade på eget initiativ gärna barn en stund.
Det fanns gott om restauranger, barer och butiker mycket nära och det var inga vägar att korsa för att komma till stranden.
Några utflykter gjorde vi inte denna gång, det var så skönt att bara vara. Bada i det varma vattnet och att ligga i halvskugga och läsa.
Enda undantaget från dessa aktiviteter var då jag seglade katamaran och snorklade på lördagen innan vi for hem. Vattenfallen som finns på ön brukar vara värda ett besök men i år är det alldeles för lite vatten för att de ska vara värda en dags utflykt.
Ett tips till er som vill åka till Koh Chang är, res snart, risken är stor att det genuina intryck som man fortfarande kan få av ön snabbt kan försvinna. Det finns planer på att göra ön till nästa stora turistområde i Thailand. Det kommer nog dock att ta en tid. Ön är till större delen nationalpark men starka ekonomiska krafter kan sätta även sådant ur spel. Ett exempel är vad som hänt på södra delen av ön i närheten av Bang Bao. Där finns ett stort lyxhotell som ser ut som ett stort kryssningsfartyg som ligger på land. Det visar sig att det också är så. Ägaren som är stormrik lyckades muta sig till ett tillstånd att få spränga och muddra så att han kunde köra in fartyget och sedan åter fylla igen efter sig.
Efter vägarna ser man att det är byggnation på gång, det byggs nämligen väldigt många fina ”andehus”. Ska man bygga i Thailand måste man först bygga ett andehus i vilket de onda andarna kan flytta in. Andehuset måste vara så fint att andarna sedan inte vill byta och flytta in i det riktiga huset. Ju finare hotell man tänker bygga desto finare andehus gäller det alltså att bygga.
Om man ändå får in onda andar i huset gäller det att hugga av huskattens svans för att bli av med andarna. Bli därför inte förvånad om du ser många katter som är svanslösa eller har stympad svans.
Ja utöver det jag redan sagt om denna resa via denna blogg är väl inte mer att tillägga.
Därmed avslutar jag rapporteringen från denna Thailandsresa.
Fredag 7 Juli 2000 - Lofoten
Resealbum: Lofoten, Norge
Sommaren 2000 besökte vi Lofoten i Norge. Det var en helt fantastisk resa. Nordkalotten, Norge och för övrigt hela Norden har mycket att erbjuda vad gäller naturupplevelser. Är man inte enbart intresserad av sol- och badsemestrar så finns det mycket att se på ganska nära håll.
Vi startade resan från Stockholm med nattåget norrut. På förmiddagen var vi framme i Kiruna där vi möttes av vår färdledare, Kristina, från Lulebuss. Bussen skulle ta oss till Lofoten och åter. Första dagen ägnade vi dock åt att se en del av Norrbotten. Det blev faktiskt sådana delar jag inte besökt under min militärtjänst i Norrbotten.
Vi startade med att besöka kyrkan i Kiruna. Därefter for vi ut till Jukkasjärvi för att titta på kyrkan där. Nu gick inte resan ut på att fara runt på nordkalotten och titta på kyrkor men båda dessa kyrkor är faktiskt värda ett besök. Kiruna kyrka är värd besöket för sin ovanliga arkitektur och Jukkasjärvi kyrka för den fantastiska altartavlan, gjord av Bror Hjort.
Från Jukkasjärvi for vi tillbaka till, och genom Kiruna och därifrån vidare till Abisko. Här passade vi på att ta några steg på Kungsleden, den börjar, eller slutar här. Vidare beskådade vi också vattenfallen i Abiskojokken och den ravin eller ”canjon” som den skapat. Från Abisko for vi vidare till vår lunch i Björkliden. Härifrån har man en fantastisk vy över fjällvärlden mot den berömda Lapporten. Här hade vi gott om tid för att både äta och att fotografera den storslagna naturen utanför fjällanläggningen.
Middag och övernattning blev det sedan vid Riskgränsen. Före både middag och sömn blev det dock ett ordentligt tilltaget besök i den berömde fjällfotografen Sven Hörnells ateljé och utställning. Vi hade också möjligheten att få se ett av hans fantastiska bildspel. Sven Hörnell var fotograf och flygare och dokumenterade den svenska fjällvärden under ca 50 år. Som extra krydda berättade vår reseledare att hon levt tillsammans med Sven Hörnell under många år och varit med i flygplanet då många av bilderna tagits. Tyvärr tror jag inte att utställningen och bildspelen visas längre i Riksgränsen. Möjligen kan man se dem på Folkets hus i Kiruna dit Sven Hörnell AB flyttat.
På morgonen den andra dagen äntrade vi åter vår buss och for mot norska gränsen och Narvik. Precis då man passerar gränsen förändras landskapet drastiskt. På den svenska sidan är det ödsligt öppet och vackert. På den norska sidan är det plötsligt tätt mellan småhusen, hytterna som i ett kollonistugeområde i Enskede. På svenska sidan gränsen är det förbjudet att bygga något annat än forskningsstationer och turistanläggningar av typen Riksgränsen och Björkliden samt en och annan övernattningsstuga utmed Kungsleden. I Norge verkar det vara fritt fram att bygga hur som helst och hur tätt som helst uppe på fjället.
Hur det nu förhåller sig med den saken så är, trots bebyggelse, fjällnaturen väldigt vacker. I synnerhet gäller detta då man som vi hade turen att ha ett underbart sommarväder. Vi börjar rulla nerför mot västerhavet och Narviksfjorden. Narvik ser vi bara på avstånd för vi tar av norrut för att sedan köra ut mot Lofoten. Den första ön vi kommer till heter Hinnøya. Även om vi bara passerar över denna ganska stora ö börjar vi förstå att här ute är det bedövande vackert. Vi kör mestadels utmed vattnet och de vackra vyerna avlöser varandra. Så småningom lämnar vi Hinnøya och är över till Langøya och stannar i samhället Sortland. Här blir det lunch på egen hand och vi hinner både äta och gå runt lite och titta i samhället. Vid kajen ligger Hurtigrutefatyget Polarlys som vi senare under dagen ska åka med. Vi ska dock inte stiga ombord här i Sortland.
Vi far istället vidare med vår buss mot Stokmarknes Vägen dit går både på fantastiska broar och genom tunnlar och naturligtvis utmed vackra stränder i fjordlandskapet. Här ser vi tydligt att Norge lagt mycket av oljepengarna på infrastruktur. Vägstandarden i Norge före oljeeran var bedrövlig nu är vägarna fantastiska. Till Stokmarknes kommer vi ungefär samtidigt som fatyget Polarlys så det blir ombordstigning direkt.
Nu börjar resans verkliga höjdpunkt. Att få åka Hurtigruten har länge varit en dröm. Att åka just den här biten uppe i Lofoten är något alldeles extra. Upplevelsen är ungefär som att vistas i Alperna sommartid. Här har man dock fyllt alpdalarna med vatten så att vi kan åka omkring i ett fartyg stort som en finlandsfärja mellan de höga bergstopparna, där det fortfarande i juli låg snö kvar på topparna. Det är helt fantastiskt.
Extra speciellt blir det då fatyget går in i Trollfjorden. En fjord som i mynningen är så smal att fartyget bara precis kommer in mellan de branta bergssidorna. Fjorden är bara någon kilometer djup och väl där inne ska fartyget vändas, utan att det skrapar mot bergen. Det är dock inte första gången som befälhavaren på Polarlys gör denna maöver och vi stävar åter ut ur Trollfjorden mot vårt mål för dagen, Svolver. Vi hinner njuta ytterligare en stund på soldäck innan vi stävar in i Svolvers hamn och lämnar vår resa med Hurtigruten. Vid det här läget sa vår guide, Kristina, till oss att detta är unikt. Så här fint väder brukar det inte vara i Lofoten. Regnmolnen och dimman brukar hänga över bergen här så att man inte ser dem. ”Det här vågar jag nästan inte berätta för nästa grupp jag ska ta hit i nästa vecka.”
Svolver är en stor fiskehamn och här ligger många fiskefartyg. Bitvis ser dock Svolver fortfarande ut som en liten fiskeby. Utmed inseglingen till hamnen finns jättelika torkställningar för fisk på alla öar. Här får vi lära oss att man ska köpa en speciell delikatess då torskfisket är som intensivast under året. Delikatessen heter torsktunga. Vi hittar dock inte någon torsktunga men på hotellet bjuds vi på en annan läckerhet. En torskrätt som vi efter denna resa lagat hemma många gånger sedan denna resa.
Det var en ugnsgratinerad torskfilé i sås gjord på rømme och med mycket vitlök i. Rømme påminner om creme fràiche fast den är sötare. Frågar man en norrman så finns det inget i Sverige som liknar rømme. Vi försöker dock laga denna torsk med de livsmedel som finns tillgängliga här och det snakar nästan lika gott som i Svolver. Det är ju ändå vitlöken som sätter den riktiga piffen på denna rätt.
Vi ska stanna ytterligare en natt i Svolver så denna dag ska vi göra bussutflykt till ytterligare några sevärdheter på Lofoten. Om vi hinner ska vi köra ända ner till den sydligaste orten på Lofoten Å i Lofoten.
Vi börjar med att köra västerut mot Vestvågøya. Här kommer vi på ett ställe fram till en fantastisk sandstrand vid Vestervålsfjorden. Här ligger hela Norska havet utanför. Det är en vacker vy men det lockar inte till bad. Det är iskallt i vattnet.
Vi fortsätter till en plats som heter Borg. Här fanns en gång en vikingabosättning och här har man rekonstruerat ett långhus, alltså ett hövdingehus i full skala. Det är ganska speciellt att gå in här och se hur man levde för mer än 1000 år sedan. Detta är ett levande vikingamuseum som heter Lofotr.
Från Lofotr far vi vidare mot sydväst till en liten fiskeby som heter Nusfjord. Utmed vägen stannar vi och tittar på alla de speciella blommor som växer här ute på Lofoten. Nusfjord är ett fantastiskt pitoreskt ställe. Nusfjord sägs vara Norges äldsta och bäst bevarade fiskesamhälle. Men här luktar fisk precis överallt. Som souvernir kan den som så önskar köpa ett torkat marulkshuvud, men det är inget som lockar mig även om det såg rätt häftigt ut där det hängde. Vi nöjer oss med att spendera pengar på en lunch på en liten restaurang i en av sjöbodarna i hamnen.
Från Nusfjord kör vi åter mot Svolver, man har konstaterat att tiden inte räcker för att köra hela vägen ner till Å. Det blir istället lite tid över för en kvällpromenad i Svolver och det var ju inte fel det heller. Det börjar kännas nu att man suttit i buss en hel del de senaste dagarna.
Nästa morgon lämnar vi Svolver och Lofoten med färjan mot Skutvik på ”fastlandet”. Skutvik ligger också på en ö, Hamarøy, men här finns landförbindelse och anslutning till E6. Det är en ganska lång bit rakt över Vestfjorden och dimman ligger tät över fjorden denna morgon.
Från Skutvik kör vi söderut på vackra vägar via Fauske, Saltdal och Graddis för att återvända in i Sverige via den så kallade Silvervägen. Vi passerar åter Polcirkeln vid Vuoggatjolme där vi bland annat stannar för fotografering och för att plocka Polarull. Denna dags resa slutar i Arjeplog där vi tar in på ett hotell med en stor uppstoppad björn i receptionen. Ja receptionist fanns ju också förstås. I Arjeplog besöker vi bl. a. lappmarksdoktorn Einar Wallquists skapelse Silvermuseet. Därefter går vi till sängs inför sista dagen på denna resa.
Vi lämnar Arjeplog på morgonen och åker via Arvidsjaur mot Älvsbyn. I Älvsbyn kör vi norrut mot Vidsel, men vi ska inte besöka raketbasen. Strax utanför Vidsel finns en annan attraktion. Vi ska stanna för att besöka Sveriges största obundna vattenfall, Storforsen i Piteälven. Det blir andra gången i mitt liv som jag kommer till detta mäktiga vattenfall. Första gången var under militärtjänstgöringen. Här vandrar vi omkring och lyssnar på dånet från fallet och beundrar den fantastiska naturen kring fallet. Man kommer väldigt nära den plats där strömmen är som stridast och det far som duggregn i luften hela tiden, vatten som piskas upp från den forsande älven bildar dimma. Det går nästan inte att tala med varandra på grund av dånet. Bitvis vandrar man kring på områden där vattnet tidigare forsat fram. Man kan se så kallade jättegrytor som slipats ur i berget.
Här vid Storforsen passar vi också på att dricka kaffe.
Färden går sedan vidare via Boden mot Gammelstaden utanför Luleå. Gammelstaden är gamla Luleå. Det är idag en pitoresk by mest känd för sin kyrka, Överluleå kyrka och för sin kyrkstad. Ett gytter av små trähus som användes förr för övernattning vid besök i kyrkan. Förr var det långt till kyrkan för landsortsborna här uppe och det var inte lätt att ta sig fram heller. I den här kyrkan har jag varit med om den ceremoni som kallas ”krigsmans erinran” . Det vill säga att man svär sin trohet till fosterlandet vid ett eventuellt krig. Detta skedde för min del 1963.
I Gammelstaden äter vi också en sen lunch på en väldigt bra restaurang. Efter lunch bär det så av till Luleå där resan tar slut. Vi stiger av bussen vid järnvägsstationen i Luleå.
Första gången jag steg av tåget här var en tidig novemberdag 1963. Snön vräkte ner och jag skulle tillbringa 12 månader i kronans tjänst. Denna gång var det en varm sommardag och jag skulle bara stiga på nattåget mot Stockholm för att åka hem.
Vi startade resan från Stockholm med nattåget norrut. På förmiddagen var vi framme i Kiruna där vi möttes av vår färdledare, Kristina, från Lulebuss. Bussen skulle ta oss till Lofoten och åter. Första dagen ägnade vi dock åt att se en del av Norrbotten. Det blev faktiskt sådana delar jag inte besökt under min militärtjänst i Norrbotten.
Vi startade med att besöka kyrkan i Kiruna. Därefter for vi ut till Jukkasjärvi för att titta på kyrkan där. Nu gick inte resan ut på att fara runt på nordkalotten och titta på kyrkor men båda dessa kyrkor är faktiskt värda ett besök. Kiruna kyrka är värd besöket för sin ovanliga arkitektur och Jukkasjärvi kyrka för den fantastiska altartavlan, gjord av Bror Hjort.
Från Jukkasjärvi for vi tillbaka till, och genom Kiruna och därifrån vidare till Abisko. Här passade vi på att ta några steg på Kungsleden, den börjar, eller slutar här. Vidare beskådade vi också vattenfallen i Abiskojokken och den ravin eller ”canjon” som den skapat. Från Abisko for vi vidare till vår lunch i Björkliden. Härifrån har man en fantastisk vy över fjällvärlden mot den berömda Lapporten. Här hade vi gott om tid för att både äta och att fotografera den storslagna naturen utanför fjällanläggningen.
Middag och övernattning blev det sedan vid Riskgränsen. Före både middag och sömn blev det dock ett ordentligt tilltaget besök i den berömde fjällfotografen Sven Hörnells ateljé och utställning. Vi hade också möjligheten att få se ett av hans fantastiska bildspel. Sven Hörnell var fotograf och flygare och dokumenterade den svenska fjällvärden under ca 50 år. Som extra krydda berättade vår reseledare att hon levt tillsammans med Sven Hörnell under många år och varit med i flygplanet då många av bilderna tagits. Tyvärr tror jag inte att utställningen och bildspelen visas längre i Riksgränsen. Möjligen kan man se dem på Folkets hus i Kiruna dit Sven Hörnell AB flyttat.
På morgonen den andra dagen äntrade vi åter vår buss och for mot norska gränsen och Narvik. Precis då man passerar gränsen förändras landskapet drastiskt. På den svenska sidan är det ödsligt öppet och vackert. På den norska sidan är det plötsligt tätt mellan småhusen, hytterna som i ett kollonistugeområde i Enskede. På svenska sidan gränsen är det förbjudet att bygga något annat än forskningsstationer och turistanläggningar av typen Riksgränsen och Björkliden samt en och annan övernattningsstuga utmed Kungsleden. I Norge verkar det vara fritt fram att bygga hur som helst och hur tätt som helst uppe på fjället.
Hur det nu förhåller sig med den saken så är, trots bebyggelse, fjällnaturen väldigt vacker. I synnerhet gäller detta då man som vi hade turen att ha ett underbart sommarväder. Vi börjar rulla nerför mot västerhavet och Narviksfjorden. Narvik ser vi bara på avstånd för vi tar av norrut för att sedan köra ut mot Lofoten. Den första ön vi kommer till heter Hinnøya. Även om vi bara passerar över denna ganska stora ö börjar vi förstå att här ute är det bedövande vackert. Vi kör mestadels utmed vattnet och de vackra vyerna avlöser varandra. Så småningom lämnar vi Hinnøya och är över till Langøya och stannar i samhället Sortland. Här blir det lunch på egen hand och vi hinner både äta och gå runt lite och titta i samhället. Vid kajen ligger Hurtigrutefatyget Polarlys som vi senare under dagen ska åka med. Vi ska dock inte stiga ombord här i Sortland.
Vi far istället vidare med vår buss mot Stokmarknes Vägen dit går både på fantastiska broar och genom tunnlar och naturligtvis utmed vackra stränder i fjordlandskapet. Här ser vi tydligt att Norge lagt mycket av oljepengarna på infrastruktur. Vägstandarden i Norge före oljeeran var bedrövlig nu är vägarna fantastiska. Till Stokmarknes kommer vi ungefär samtidigt som fatyget Polarlys så det blir ombordstigning direkt.
Nu börjar resans verkliga höjdpunkt. Att få åka Hurtigruten har länge varit en dröm. Att åka just den här biten uppe i Lofoten är något alldeles extra. Upplevelsen är ungefär som att vistas i Alperna sommartid. Här har man dock fyllt alpdalarna med vatten så att vi kan åka omkring i ett fartyg stort som en finlandsfärja mellan de höga bergstopparna, där det fortfarande i juli låg snö kvar på topparna. Det är helt fantastiskt.
Extra speciellt blir det då fatyget går in i Trollfjorden. En fjord som i mynningen är så smal att fartyget bara precis kommer in mellan de branta bergssidorna. Fjorden är bara någon kilometer djup och väl där inne ska fartyget vändas, utan att det skrapar mot bergen. Det är dock inte första gången som befälhavaren på Polarlys gör denna maöver och vi stävar åter ut ur Trollfjorden mot vårt mål för dagen, Svolver. Vi hinner njuta ytterligare en stund på soldäck innan vi stävar in i Svolvers hamn och lämnar vår resa med Hurtigruten. Vid det här läget sa vår guide, Kristina, till oss att detta är unikt. Så här fint väder brukar det inte vara i Lofoten. Regnmolnen och dimman brukar hänga över bergen här så att man inte ser dem. ”Det här vågar jag nästan inte berätta för nästa grupp jag ska ta hit i nästa vecka.”
Svolver är en stor fiskehamn och här ligger många fiskefartyg. Bitvis ser dock Svolver fortfarande ut som en liten fiskeby. Utmed inseglingen till hamnen finns jättelika torkställningar för fisk på alla öar. Här får vi lära oss att man ska köpa en speciell delikatess då torskfisket är som intensivast under året. Delikatessen heter torsktunga. Vi hittar dock inte någon torsktunga men på hotellet bjuds vi på en annan läckerhet. En torskrätt som vi efter denna resa lagat hemma många gånger sedan denna resa.
Det var en ugnsgratinerad torskfilé i sås gjord på rømme och med mycket vitlök i. Rømme påminner om creme fràiche fast den är sötare. Frågar man en norrman så finns det inget i Sverige som liknar rømme. Vi försöker dock laga denna torsk med de livsmedel som finns tillgängliga här och det snakar nästan lika gott som i Svolver. Det är ju ändå vitlöken som sätter den riktiga piffen på denna rätt.
Vi ska stanna ytterligare en natt i Svolver så denna dag ska vi göra bussutflykt till ytterligare några sevärdheter på Lofoten. Om vi hinner ska vi köra ända ner till den sydligaste orten på Lofoten Å i Lofoten.
Vi börjar med att köra västerut mot Vestvågøya. Här kommer vi på ett ställe fram till en fantastisk sandstrand vid Vestervålsfjorden. Här ligger hela Norska havet utanför. Det är en vacker vy men det lockar inte till bad. Det är iskallt i vattnet.
Vi fortsätter till en plats som heter Borg. Här fanns en gång en vikingabosättning och här har man rekonstruerat ett långhus, alltså ett hövdingehus i full skala. Det är ganska speciellt att gå in här och se hur man levde för mer än 1000 år sedan. Detta är ett levande vikingamuseum som heter Lofotr.
Från Lofotr far vi vidare mot sydväst till en liten fiskeby som heter Nusfjord. Utmed vägen stannar vi och tittar på alla de speciella blommor som växer här ute på Lofoten. Nusfjord är ett fantastiskt pitoreskt ställe. Nusfjord sägs vara Norges äldsta och bäst bevarade fiskesamhälle. Men här luktar fisk precis överallt. Som souvernir kan den som så önskar köpa ett torkat marulkshuvud, men det är inget som lockar mig även om det såg rätt häftigt ut där det hängde. Vi nöjer oss med att spendera pengar på en lunch på en liten restaurang i en av sjöbodarna i hamnen.
Från Nusfjord kör vi åter mot Svolver, man har konstaterat att tiden inte räcker för att köra hela vägen ner till Å. Det blir istället lite tid över för en kvällpromenad i Svolver och det var ju inte fel det heller. Det börjar kännas nu att man suttit i buss en hel del de senaste dagarna.
Nästa morgon lämnar vi Svolver och Lofoten med färjan mot Skutvik på ”fastlandet”. Skutvik ligger också på en ö, Hamarøy, men här finns landförbindelse och anslutning till E6. Det är en ganska lång bit rakt över Vestfjorden och dimman ligger tät över fjorden denna morgon.
Från Skutvik kör vi söderut på vackra vägar via Fauske, Saltdal och Graddis för att återvända in i Sverige via den så kallade Silvervägen. Vi passerar åter Polcirkeln vid Vuoggatjolme där vi bland annat stannar för fotografering och för att plocka Polarull. Denna dags resa slutar i Arjeplog där vi tar in på ett hotell med en stor uppstoppad björn i receptionen. Ja receptionist fanns ju också förstås. I Arjeplog besöker vi bl. a. lappmarksdoktorn Einar Wallquists skapelse Silvermuseet. Därefter går vi till sängs inför sista dagen på denna resa.
Vi lämnar Arjeplog på morgonen och åker via Arvidsjaur mot Älvsbyn. I Älvsbyn kör vi norrut mot Vidsel, men vi ska inte besöka raketbasen. Strax utanför Vidsel finns en annan attraktion. Vi ska stanna för att besöka Sveriges största obundna vattenfall, Storforsen i Piteälven. Det blir andra gången i mitt liv som jag kommer till detta mäktiga vattenfall. Första gången var under militärtjänstgöringen. Här vandrar vi omkring och lyssnar på dånet från fallet och beundrar den fantastiska naturen kring fallet. Man kommer väldigt nära den plats där strömmen är som stridast och det far som duggregn i luften hela tiden, vatten som piskas upp från den forsande älven bildar dimma. Det går nästan inte att tala med varandra på grund av dånet. Bitvis vandrar man kring på områden där vattnet tidigare forsat fram. Man kan se så kallade jättegrytor som slipats ur i berget.
Här vid Storforsen passar vi också på att dricka kaffe.
Färden går sedan vidare via Boden mot Gammelstaden utanför Luleå. Gammelstaden är gamla Luleå. Det är idag en pitoresk by mest känd för sin kyrka, Överluleå kyrka och för sin kyrkstad. Ett gytter av små trähus som användes förr för övernattning vid besök i kyrkan. Förr var det långt till kyrkan för landsortsborna här uppe och det var inte lätt att ta sig fram heller. I den här kyrkan har jag varit med om den ceremoni som kallas ”krigsmans erinran” . Det vill säga att man svär sin trohet till fosterlandet vid ett eventuellt krig. Detta skedde för min del 1963.
I Gammelstaden äter vi också en sen lunch på en väldigt bra restaurang. Efter lunch bär det så av till Luleå där resan tar slut. Vi stiger av bussen vid järnvägsstationen i Luleå.
Första gången jag steg av tåget här var en tidig novemberdag 1963. Snön vräkte ner och jag skulle tillbringa 12 månader i kronans tjänst. Denna gång var det en varm sommardag och jag skulle bara stiga på nattåget mot Stockholm för att åka hem.
Onsdag 2 Juli 1986 - Gotland
Jag har vid två tillfällen cyklat på Gotland. Första gången cyklade jag ensam och det är den resan jag nu ska berätta om.
Jag hade kommit till Visby med färjan från Nynäshamn på morgonen. Det var en varm och skön sommarmorgon. Jag tror att det var i juli 1986.
Jag hade med mig min egen touringcykel med packfickor både på pakethållaren bak och på en specialhållare på framhjulet. Jag skulle på en vecka cykla Gotland runt och bo på vandrarhem.
Min första morgon spenderade jag i Visby genom att cykla kring och leta efter något ställe att äta frukost på. Det blev till slut en ostfralla och en kopp kaffe på ett fik nere i hamnen. Eftersom Visby verkade vara en sovande stad denna morgon beslutade jag att genast ge mig ut på vägarna norrut. Lummelunda skulle bli min första anhalt.
Jag valde den väg mot norra Gotland som går närmast kusten.
Efter en stunds cyklande kom jag fram till avtagsvägen mot Lummelunda och de berömda kalkstensgrottorna. Betalde 52 kronor för att få gå in i grottorna och hoppades på att ingen skulle stjäla mina tillhörigheter på cykeln medan jag besåg stalaktiter och stalagmiter.
Då jag kom ut var allt kvar på cykeln och det var bara att trampa vidare norr ut. Jag fortsatte på den väg som går närmast kusten. Jag bestämde mig också för att ta varje liten avtagsväg ner mot de kustsamhällen jag passerade. Nästa anhalt blev därför Lickershamn. Jag minns att jag upplevde vägen ner mot Lickershamn som väldigt vacker. Här vandrade jag runt en stund och tittade på fiskehamnen och de små bodarna samt på rauken Jungfrun. Sedan fortsatte jag färden mot Ireviken. Vid den här tiden pågick en strid om den servering som då fanns i Ireviken. Om jag minns rätt rörde det sig om kollektivavtal för de anställda. Trots uppmaning till bojkott drack jag en kopp kaffe på serveringen, och trampade sedan vidare.
Då jag kom upp i närheten av Hangvar lämnade jag den stora vägen mot Kappelshamn och tog av till vänster in på en betydligt mindre väg. Här var det ibland djupt grovt grus och ibland körde man direkt på hällmarken. I huvudet började genast melodin ”Summarn kummar” att rulla…
Summarn kummar me sol kummar yvar hällmark u stain,
yvar förfädas bain, yvar martall yvar ain.
Yvar maurar u mack, leiksum yvar pinnsvein u rack.
Skeinar soli igen pa ladingen…
ja, eller hur den nu går.
Vid ett ställe efter den här vägen stannade jag vid en gård (jag tror det var vid Medebys) med skylten Vandrarhem. Det visade sig dock att de inte hunnit bli godkända för att driva vandrarhem den sommaren. Jag köpte dock en kopp kaffe och en bit saffranspannkake med salmbärssylt. Det kom sedan att bli något jag försökte få tag i varje dag på den fortsatta resan.
Jag cyklade sedan fram till Hallshuk. Därifrån var det sedan väldigt dålig väg en lång bit då jag skulle ta mig vidare mot Kappelshamn som jag bara passerade. Mitt mål för dagen var vandrarhemmet i Lärbro dit jag kom strax efter kl 17. Här installerade jag mig i ett rum tillsammans med ett antal andra cykelturister. Då jag lastat av min packning och lagt in den i skåpet på vandrarhemmet cyklade jag ut till en av de platser jag bestämt mig för att besöka i trakten kring Lärbro. Jag åkte till Ganns ödekyrka, en gammal kyrkoruin som sommartid bland annat brukar användas för vigslar. Alldeles i närheten av denna ödekyrka ligger Hångers källa. En mycket vacker plats. Det sägs att det var här som ”biskopen” på Gotland, Israel Kolmodin fick inspirationen till psalmen ”Den blomstertid nu kommer”.
Senare på kvällen satt jag och bläddrade i en pärm om Lärbro på vandrarhemmet och fick plötsligt se ett tidningsurklipp om något jag aldrig hört talas om, den så kallade ”Klangstenen i Lärbro”. Jag tog mig genast för att försöka lokalisera den och det var det värt. I en hage vid en gård som heter Hägvide ligger en stor ganska rund sten. Stenen har ett antal skålgropar från bronsåldern. Om man slår på den med något hårt föremål uppstår ett säreget ljud. Det låter som om stenen är ihålig. Det blir som om stenen var ett musikinstrument. Ett besök här kan rekommenderas, men bered dig på att det inte är helt lätt att hitta dit. Man måste passera över gårdsplanen till minst ett hus men om du utmed vägen hittar en hällristning så är du på rätt väg.
Andra och tredje dagen
Påföljande morgon var mitt mål Fårö. Jag begav mig alltså av nord-ost ut från Lärbro efter frukost på vandrarhemmet. Jag cyklade mot Fårösund via det på den tiden existerande svenska ”oljefältet” vid Rute. Här såg ut som i TV-serien Dallas, fast mindre. Jag menar då de oljepumpar som stod här och var i den glesa tallskogen, innanför Gunnebostängsel och sakta pumpade upp de oljedroppar som fanns under norra Gotland.
Från Lärbro till Rute är det ca en mil och därifrån till Fårösund är det åtta kilometer. Det är alltså ingen särskilt lång cykeltur upp till färjan i Fårösund. Någon kilometer före Fårösund stannade jag dock en stund för att besöka Bungemuseet, som är ett hembygdsmuseum. Här finns diverse gamla byggnader från Gotland, en kalkugn och diverse annat som ska ge en bild av livet på Gotland förr.
I samhället Fårösund hann jag med en kopp kaffe innan jag rullade ombord på färjan, en vanlig vägfärja som tog mig över till Fårö. Första samhället på Fårösidan heter Broa, även om här aldrig funnits någon bro, så vitt jag vet.
Jag cyklade förbi Fårö kyrka. Mitt mål för dagen var vandrarhemmet vid Sudersand. Vandrarhemmet var inrymt i en gammal vitkalkad skolbyggnad och drevs sommartid av en av lärarna. Han var en fantastiskt trevlig person med massor av idéer och aktiviteter knutna till vandrarhemmet. Tyvärr har jag glömt hans namn.
Efter att ha installerat mig på vandrarhemmet cyklade jag till Sudersand för att bada och senare på kvällen var jag dit för att spela en runda minigolf i min ensamhet. Minigolf är dock alltid roligare om man har någon att spela tillsammans med.
Mellan badet och minigolfen cyklade jag upp till Fårö fyr som ligger längst ut på nordöstra Fårö vid Holmudden. Därifrån cyklade jag sedan tillbaka till Vandrarhemmet en annan, nordligare väg så att jag följde den norra stranden av Avanäset och passerade på vägen utmed Nordersand.
Efter en natts sömn på vandrarhemmet beslöt jag att utforska Fårö. Jag hade bokat ytterligare en natt på vandrarhemmet på Fårö. Utforskandet av Fårö förde mig ut på små väger, genom beteshagar för får. Fast på Gotland tror jag man säger lamm om både små och stora får. Ibland var det grindar att passera men oftast fick jag istället lov att passera ”färistar” gjorda av ett antal bitar järnvägsräls. Jag kom snart underfund om att det inte var så lyckat att försöka cykla över en färist, i synnerhet inte på en cykel med smala racerdäck. Punkteringsrisken var uppenbar. Det var den för övrigt på de smala vägarna genom hagarna också. Den krossade kalkstenen på vägarna var allt för vass för mina däck. Jag tog mig dock så småningom genom hagarna fram till naturreservatet vid Langhammarshammaren. Sedan promenerade jag mestadels med min cykel utmed hela kuststräckan förbi Gamlehamn och Digerhuvud ner till Lauterhorn. Under hela sträckan njöt jag av alla de vackra och berömda raukar som finns utmed denna kust. Sedan blev det framåt kvällen cykelåkning tillbaka till Sudersand via Fårö kyrka. Då jag kom till samhället vid Fårö kyrka kom jag på att jag inte ätit något sedan frukosten på morgonen. Jag fann en livsmedelsaffär och gick in och köpte mig något att bita i.
Satt sedan på vandrarhemmet och talade med föreståndaren tills det åter var tid att gå till sängs.
Dag fyra
Morgonen därpå var det tid för mig att lämna Fårö. Jag cyklade raka vägen ner till Broa och tog färjan över till Fårösund. Färden gick sedan vidare mot Rute igen. Därifrån valde jag rakt sydlig kurs ner mot Kyllaj. Kyllaj hade jag redan före avresan hemifrån bestämt mig för att besöka. Min pappa hade talat så mycket om raukarna vid Kyllaj att jag todde de var något alldeles enastående. Han hade tillbringat ett antal veckor här i slutet av september 1955 under en militär ”repövning”. Raukarna vid Kyllaj var väl inte så märkvärdiga då man sett dem som finns på Fårö. Däremot var Strandridaregården i Kyllaj intressant.
Från Kyllaj cyklade jag åter västerut för att så småningom nå fram till Slite. Slite lämnade jag tämligen raskt då jag fann orten ganska tråkig. Den var, åtminstone då. dominerad av kalk- och cementindustrin. Jag minns att jag passerade jättelika dagbrott för kalkbrytning. Jag cyklade på söderut och satsade på att Ljugarn skulle bli mitt mål för dagen. Strax före samhället Åminne fick jag syn på en liten skylt som pekade upp i skogen på höger sida. På skylten stod texten Tjelvars grav samt ett fornminnesmärke. Jag begav mig in på den smala väg som ledde in i skogen vid skylten. Vem var nu denne Tjelvar? Och vad är Tjelvars grav?
Tjelvar var enligt Gutasagan den förste guten. Han bodde i närheten av den plats där hans grav finns. Graven är en 18 meter lång skeppssättning från bronsåldern. Den ligger mitt i skogen.
Efter att ha beskådat denna skeppssättning och gravfälten runt ikring, rullade jag tillbaka ut till stora vägen, korsade den och körde in vid Gothems strandbad. Jag gick ner till vattnet och badade. Därefter åt jag lunch på serveringen som fanns på badplatsen.
Efter lunchen cyklade jag vidare söderut till Kräklingbo. Där gick jag in för att titta på den gamla kyrkan. Gotland är ju fullt av medeltida kyrkor. Strax efter Kräklingbo, på vägen mot Katthammarsvik, lämnade jag den stora vägen och for mot Hajdeby. Jag ämnade besöka den gamla fornborgen Torsburgen. I Hajdeby passade jag på att titta på ett antal slipskåror som finns i sandstenen där. Det sägs att man där har slipat svärd under vikingatiden. Andra ”källor” vill göra gällande att det var här som guden Tor slipade yxan.
Torsburgen som jag efter ytterligare någon kilometer, kom fram till är Sveriges största fornborg. Borgen är ca 1,2 kvadratkilometer stor och har daterats till tiden före Kristi födelse. Jag ställde ifrån mig min cykel i skogen och började utforska fornborgen. Jag vandrade upp på ”vallarna” som omger borgen och jag vandrade kors och tvärs inne i området. Jag satt också på kanten av ett stup i den östra änden av borgen och tittade ut mot Östergarnslandet och havet. Det var åt det hållet jag skulle bege mig då jag var färdig med Torsburgen.
När jag vandrat färdigt i fornborgen utan att stöta på en enda människa trampade jag skogsvägen tillbaka ut till stora vägen och fortsatte mot Ljugarn. Där fanns tyvärr ingen plats på vandrarhem så jag vände ut mot Östergarn och hamnade slutligen i Katthammarsvik. Där fanns ett vandrarhem i ett gammalt herrgårdsliknande hus. Jag hade vant mig vid hög klass på vandrarhemmen på Gotland men detta var inget vidare. Sängarna var förskräckligt dåliga och utrymmena i huset var i mycket dåligt skick.
Jag avslutade kvällen denna dag med att gå ner till hamnen i Katthammarsvik och köpa en nyrökt flundra, vilken smakade utmärkt.
Femte dagen
Innan jag gav mig av från Katthammarsvik nästa morgon tog jag mig en promenad genom orten. Jag upptäckte då att där fanns ett museum. Museet kallades Albatrossmuseet. Det skildrade en händelse under första världskriget, 1915. Det tyska minutläggningsfartyget Albatross sattes på grund utanför Östergarn efter en sjöstrid med ryska örlogsfartyg. Initiativtagare till museet var lustigt nog två personer som jag känner. Båda var verksamma i försäkringsbolaget Skandia. Mittemot museet fanns ett litet café där jag tittade in och där hade de en gammal jukebox från 50-talet. Om jag varit kaffesugen hade jag kanske gått in och tagit en kopp och lyssnat på en skiva.
Efter morgonpromenaden satte jag mig åter på min cykel och åkte åter mot Ljugarn för att sedan fortsätta mot Hoburgen. Först stannade jag dock till vid ytterligare en ödekyrka, den vid Ardre strax före Ljugarn. Eftersom jag inte hittat ett enda vandrarhem på hela vägen mellan Ljugarn och Hoburgen så blev det en gaska lång cykeltur denna dag. Efter vägen stannade jag och tittade på flera gamla kyrkor, det är ju gott om sådana på Gotland. Först nere vid Burgsvik stannade jag för att äta.
Nästa stopp blev i Vamlingbo. Där var det ju tvunget att gå in i ICA-butiken och titta på snabbköpskassörskan. Ni minns väl svensktoppslåten med Göran Ringbom. Det var ju i denna lilla ort på södra Gotland hon bodde och jobbade precis som Göran Ringbom själv. Jag var också in i ett krukmakeri och tittade. Göran Ringbom var, eller kanske är, förutom musiker även krukmakare men jag tror inte hans krukmakeri ligger i Vamlingbo.
Från Vamlingbo gick färden vidare sista biten mot Hoburgen. Jag valde att åka den sista biten utmed västra kusten. Från den här sträckan minns jag speciellt att det vimlade av kaniner efter vägen. Jag checkade in på vandrarhemmet vid Hoburgen och gick sedan ut för att bekanta mig med Hoburgsgubben, en av de mer berömda raukarna på Gotland, men långt ifrån den i mitt tycke mest imponerande. På kvällen åt jag middag på en restaurang i närheten av Hoburgsgubben. Efter middagen var jag ute och promenerade tillsammans med ett par kvinnor som jag träffat på restaurangen. De var också ute på cykeltur men bara på södra Gotland.
Därefter var det åter dags att gå till vandrarhemmet för att sova.
Sjätte dagen
Så var det åter dags att åka norrut igen. Gotland tar ju slut här nere vid Hoburgen. Först åkte jag genom området med kaninerna från dagen innan. Nu på morgonen var de om möjligt ännu fler. De sprang kors och tvärs över vägen. Då jag kom fram till den större vägen norrut bestämde jag mig för att istället för att fortsätta norrut, åka österut mot Holmhällar, som kvinnorna från kvällen innan talat så väl om. De sa att det var så vackert där. Jag kollade kartan och fann att det inte var någon större omväg. Dessutom skulle jag ju kunna ta en för mig helt ny väg tillbaka upp över Sudret. Det var väldigt vackert vid Holmhällar och jag vandrade omkring där på stränderna en bra stund innan jag satte mig på cykeln igen. Nu bar det av mot Suders, Hamra, Öja och Fide innan jag var ute på stora vägen norrut igen.
När jag kommit upp till norra änden av Burgsviken fick jag för mig att jag skulle svänga av till vänster ut på Näsudden. Därute fanns, och finns väl fortfarande, ett av de första vindkraftverken i Sverige. Jag hade aldrig sett ett vindkraftverk på nära håll så den chansen måste ju tas. Vägen ut på Näsudden var spikrak med undantag för två 90-graderskurvor. Jag har ett svagt minne av träd vid sidan av vägen så att det nästan var som en alle. Det var lite av samma känsla som en gång då jag cyklat utmed kanalerna i Holland. Upplevelsen av vindkraftverket på nära håll var väl inte så stor så jag vände ganska snart tillbaka samma väg som jag kommit.
Ute på stora vägen igen trampade jag på en bra stund. Först uppe vid Sproge stannade jag vid en livsmedelsaffär och köpte mig något ätbart. Efter ytterligare en stunds cykling tog jag av till vänster igen ner mot ett litet samhälle som heter Djauvik. Här promenerade jag en stund utmed stranden och doppade fötterna i vattnet. Jag har ett minne av en väldig massa små sjöbodar, men jag kan ha fel.
Sedan gav jag mig upp på stora vägen igen och passerade Fröjel kyrka för att sedan trampa på in till Klintehamn. Jag övervägde en stund att stanna i Klintehamn den eftermiddagen och kvällen men bestämde mig sedan för att fortsätta mot Visby. Jag hade ju börjat min tur tidigt denna dag och det var ju långt kvar innan det blev kväll och mörkt. Riktigt mörkt blev det förresten inte det var ju mitt i högsommaren. Jag trampade alltså vidare genom Västergarn och Tofta och nådde i god tid fram till vandrarhemmet i Visby.
Vandrarhemmet var inrymt i en skola i stadsdelen Gråbo. Här var det riktigt stora sovsalar med många vandrarhemsgäster i varje. Jag checkade in och lämnade mina saker på vandrarhemmet och cyklade sedan in mot centrum av Visby. Min avsikt var att gå någonstans för att äta. Jag kom in mot stan uppe vid de här gamla kvarnarna. Vad är det de heter: Högan, Lågan, Kärringen och Plågan. Jag tror inte att alla fanns kvar men hur som helst.
Jag fick då se att solen var på väg att gå ner i havet. Det var en mycket vacker kväll och på himlen fanns ett antal smala tunna molnstrimmor som höll på att färgas guldorange av den nedgående solen. Jag blev sittande länge på en grässluttning och tittade ut över denna underbart vackra solnedgång.
Solnedgång i havet är för mig väldigt starkt förknippat med barndomen. Jag tillbringade många somrar som barn i Öregrund i norra Uppland. Mormor bodde där. I Öregrund är solnedgången i havet en stor attraktion under några sommarveckor varje år. Öregrund är nämligen den enda plats på Sveriges östkust där man kan se solen gå ned i havet.
Då solnedgången var över nöjde jag mig med att gå och äta ett par varma korvar och sedan cykla tillbaka till vandrarhemmet för att sova sista natten på Gotland för denna gång.
Sista dagen
Nästa dag skulle bli min sista på Gotland, för denna gång. Jag hade dock tid på mig att äta frukost på vandrarhemmet och sedan checka ut. Jag cyklade sedan ut en sväng mot Kneippbyn och Högklint. Jag gick runt en stund och tittade ut över havet från de branta stupen vid Högklint. Sedan for jag in mot Visby där jag gjorde ett besök i Gotlands Fornsal. Mycket intressant för en historieintresserad person som jag. Bildstenarna är t ex helt fantastiska.
Jag hann också med ett besök i Almedalen och ett besök hos De badande Vännerna, det vill säga den botaniska trädgården. Strosade lite bland de gamla husen och utmed ringmuren. Visby hade jag besökt i samband med en konferens året innan och hade därför ganska färska minnen av kyrkoruinerna och muren.
Så småningom blev det tid att rulla ner mot Visby hamn och färjan mot Nynäshamn. Båtresan och cykelturen från Nynäshamn till Älvsjö där jag bodde vid den här tiden tänkte jag bespara er.
En vecka på cykel, Gotland runt lämnar kvar många vackra minnen. Nu efter drygt 20 år kan jag fortfarande, förutom det jag berättat om, förnimma vackra ängen, underbara enbackar, karg men vacker hällmark, sköna stränder och tvärbranta stup ner i havet, vackra kyrkor och andra vackra byggnader. Gotland är exotiskt. Gotland kan upplevas ur många synvinklar men från cykeln hinner man med att ta in väldigt mycket
Jag hade kommit till Visby med färjan från Nynäshamn på morgonen. Det var en varm och skön sommarmorgon. Jag tror att det var i juli 1986.
Jag hade med mig min egen touringcykel med packfickor både på pakethållaren bak och på en specialhållare på framhjulet. Jag skulle på en vecka cykla Gotland runt och bo på vandrarhem.
Min första morgon spenderade jag i Visby genom att cykla kring och leta efter något ställe att äta frukost på. Det blev till slut en ostfralla och en kopp kaffe på ett fik nere i hamnen. Eftersom Visby verkade vara en sovande stad denna morgon beslutade jag att genast ge mig ut på vägarna norrut. Lummelunda skulle bli min första anhalt.
Jag valde den väg mot norra Gotland som går närmast kusten.
Efter en stunds cyklande kom jag fram till avtagsvägen mot Lummelunda och de berömda kalkstensgrottorna. Betalde 52 kronor för att få gå in i grottorna och hoppades på att ingen skulle stjäla mina tillhörigheter på cykeln medan jag besåg stalaktiter och stalagmiter.
Då jag kom ut var allt kvar på cykeln och det var bara att trampa vidare norr ut. Jag fortsatte på den väg som går närmast kusten. Jag bestämde mig också för att ta varje liten avtagsväg ner mot de kustsamhällen jag passerade. Nästa anhalt blev därför Lickershamn. Jag minns att jag upplevde vägen ner mot Lickershamn som väldigt vacker. Här vandrade jag runt en stund och tittade på fiskehamnen och de små bodarna samt på rauken Jungfrun. Sedan fortsatte jag färden mot Ireviken. Vid den här tiden pågick en strid om den servering som då fanns i Ireviken. Om jag minns rätt rörde det sig om kollektivavtal för de anställda. Trots uppmaning till bojkott drack jag en kopp kaffe på serveringen, och trampade sedan vidare.
Då jag kom upp i närheten av Hangvar lämnade jag den stora vägen mot Kappelshamn och tog av till vänster in på en betydligt mindre väg. Här var det ibland djupt grovt grus och ibland körde man direkt på hällmarken. I huvudet började genast melodin ”Summarn kummar” att rulla…
Summarn kummar me sol kummar yvar hällmark u stain,
yvar förfädas bain, yvar martall yvar ain.
Yvar maurar u mack, leiksum yvar pinnsvein u rack.
Skeinar soli igen pa ladingen…
ja, eller hur den nu går.
Vid ett ställe efter den här vägen stannade jag vid en gård (jag tror det var vid Medebys) med skylten Vandrarhem. Det visade sig dock att de inte hunnit bli godkända för att driva vandrarhem den sommaren. Jag köpte dock en kopp kaffe och en bit saffranspannkake med salmbärssylt. Det kom sedan att bli något jag försökte få tag i varje dag på den fortsatta resan.
Jag cyklade sedan fram till Hallshuk. Därifrån var det sedan väldigt dålig väg en lång bit då jag skulle ta mig vidare mot Kappelshamn som jag bara passerade. Mitt mål för dagen var vandrarhemmet i Lärbro dit jag kom strax efter kl 17. Här installerade jag mig i ett rum tillsammans med ett antal andra cykelturister. Då jag lastat av min packning och lagt in den i skåpet på vandrarhemmet cyklade jag ut till en av de platser jag bestämt mig för att besöka i trakten kring Lärbro. Jag åkte till Ganns ödekyrka, en gammal kyrkoruin som sommartid bland annat brukar användas för vigslar. Alldeles i närheten av denna ödekyrka ligger Hångers källa. En mycket vacker plats. Det sägs att det var här som ”biskopen” på Gotland, Israel Kolmodin fick inspirationen till psalmen ”Den blomstertid nu kommer”.
Senare på kvällen satt jag och bläddrade i en pärm om Lärbro på vandrarhemmet och fick plötsligt se ett tidningsurklipp om något jag aldrig hört talas om, den så kallade ”Klangstenen i Lärbro”. Jag tog mig genast för att försöka lokalisera den och det var det värt. I en hage vid en gård som heter Hägvide ligger en stor ganska rund sten. Stenen har ett antal skålgropar från bronsåldern. Om man slår på den med något hårt föremål uppstår ett säreget ljud. Det låter som om stenen är ihålig. Det blir som om stenen var ett musikinstrument. Ett besök här kan rekommenderas, men bered dig på att det inte är helt lätt att hitta dit. Man måste passera över gårdsplanen till minst ett hus men om du utmed vägen hittar en hällristning så är du på rätt väg.
Andra och tredje dagen
Påföljande morgon var mitt mål Fårö. Jag begav mig alltså av nord-ost ut från Lärbro efter frukost på vandrarhemmet. Jag cyklade mot Fårösund via det på den tiden existerande svenska ”oljefältet” vid Rute. Här såg ut som i TV-serien Dallas, fast mindre. Jag menar då de oljepumpar som stod här och var i den glesa tallskogen, innanför Gunnebostängsel och sakta pumpade upp de oljedroppar som fanns under norra Gotland.
Från Lärbro till Rute är det ca en mil och därifrån till Fårösund är det åtta kilometer. Det är alltså ingen särskilt lång cykeltur upp till färjan i Fårösund. Någon kilometer före Fårösund stannade jag dock en stund för att besöka Bungemuseet, som är ett hembygdsmuseum. Här finns diverse gamla byggnader från Gotland, en kalkugn och diverse annat som ska ge en bild av livet på Gotland förr.
I samhället Fårösund hann jag med en kopp kaffe innan jag rullade ombord på färjan, en vanlig vägfärja som tog mig över till Fårö. Första samhället på Fårösidan heter Broa, även om här aldrig funnits någon bro, så vitt jag vet.
Jag cyklade förbi Fårö kyrka. Mitt mål för dagen var vandrarhemmet vid Sudersand. Vandrarhemmet var inrymt i en gammal vitkalkad skolbyggnad och drevs sommartid av en av lärarna. Han var en fantastiskt trevlig person med massor av idéer och aktiviteter knutna till vandrarhemmet. Tyvärr har jag glömt hans namn.
Efter att ha installerat mig på vandrarhemmet cyklade jag till Sudersand för att bada och senare på kvällen var jag dit för att spela en runda minigolf i min ensamhet. Minigolf är dock alltid roligare om man har någon att spela tillsammans med.
Mellan badet och minigolfen cyklade jag upp till Fårö fyr som ligger längst ut på nordöstra Fårö vid Holmudden. Därifrån cyklade jag sedan tillbaka till Vandrarhemmet en annan, nordligare väg så att jag följde den norra stranden av Avanäset och passerade på vägen utmed Nordersand.
Efter en natts sömn på vandrarhemmet beslöt jag att utforska Fårö. Jag hade bokat ytterligare en natt på vandrarhemmet på Fårö. Utforskandet av Fårö förde mig ut på små väger, genom beteshagar för får. Fast på Gotland tror jag man säger lamm om både små och stora får. Ibland var det grindar att passera men oftast fick jag istället lov att passera ”färistar” gjorda av ett antal bitar järnvägsräls. Jag kom snart underfund om att det inte var så lyckat att försöka cykla över en färist, i synnerhet inte på en cykel med smala racerdäck. Punkteringsrisken var uppenbar. Det var den för övrigt på de smala vägarna genom hagarna också. Den krossade kalkstenen på vägarna var allt för vass för mina däck. Jag tog mig dock så småningom genom hagarna fram till naturreservatet vid Langhammarshammaren. Sedan promenerade jag mestadels med min cykel utmed hela kuststräckan förbi Gamlehamn och Digerhuvud ner till Lauterhorn. Under hela sträckan njöt jag av alla de vackra och berömda raukar som finns utmed denna kust. Sedan blev det framåt kvällen cykelåkning tillbaka till Sudersand via Fårö kyrka. Då jag kom till samhället vid Fårö kyrka kom jag på att jag inte ätit något sedan frukosten på morgonen. Jag fann en livsmedelsaffär och gick in och köpte mig något att bita i.
Satt sedan på vandrarhemmet och talade med föreståndaren tills det åter var tid att gå till sängs.
Dag fyra
Morgonen därpå var det tid för mig att lämna Fårö. Jag cyklade raka vägen ner till Broa och tog färjan över till Fårösund. Färden gick sedan vidare mot Rute igen. Därifrån valde jag rakt sydlig kurs ner mot Kyllaj. Kyllaj hade jag redan före avresan hemifrån bestämt mig för att besöka. Min pappa hade talat så mycket om raukarna vid Kyllaj att jag todde de var något alldeles enastående. Han hade tillbringat ett antal veckor här i slutet av september 1955 under en militär ”repövning”. Raukarna vid Kyllaj var väl inte så märkvärdiga då man sett dem som finns på Fårö. Däremot var Strandridaregården i Kyllaj intressant.
Från Kyllaj cyklade jag åter västerut för att så småningom nå fram till Slite. Slite lämnade jag tämligen raskt då jag fann orten ganska tråkig. Den var, åtminstone då. dominerad av kalk- och cementindustrin. Jag minns att jag passerade jättelika dagbrott för kalkbrytning. Jag cyklade på söderut och satsade på att Ljugarn skulle bli mitt mål för dagen. Strax före samhället Åminne fick jag syn på en liten skylt som pekade upp i skogen på höger sida. På skylten stod texten Tjelvars grav samt ett fornminnesmärke. Jag begav mig in på den smala väg som ledde in i skogen vid skylten. Vem var nu denne Tjelvar? Och vad är Tjelvars grav?
Tjelvar var enligt Gutasagan den förste guten. Han bodde i närheten av den plats där hans grav finns. Graven är en 18 meter lång skeppssättning från bronsåldern. Den ligger mitt i skogen.
Efter att ha beskådat denna skeppssättning och gravfälten runt ikring, rullade jag tillbaka ut till stora vägen, korsade den och körde in vid Gothems strandbad. Jag gick ner till vattnet och badade. Därefter åt jag lunch på serveringen som fanns på badplatsen.
Efter lunchen cyklade jag vidare söderut till Kräklingbo. Där gick jag in för att titta på den gamla kyrkan. Gotland är ju fullt av medeltida kyrkor. Strax efter Kräklingbo, på vägen mot Katthammarsvik, lämnade jag den stora vägen och for mot Hajdeby. Jag ämnade besöka den gamla fornborgen Torsburgen. I Hajdeby passade jag på att titta på ett antal slipskåror som finns i sandstenen där. Det sägs att man där har slipat svärd under vikingatiden. Andra ”källor” vill göra gällande att det var här som guden Tor slipade yxan.
Torsburgen som jag efter ytterligare någon kilometer, kom fram till är Sveriges största fornborg. Borgen är ca 1,2 kvadratkilometer stor och har daterats till tiden före Kristi födelse. Jag ställde ifrån mig min cykel i skogen och började utforska fornborgen. Jag vandrade upp på ”vallarna” som omger borgen och jag vandrade kors och tvärs inne i området. Jag satt också på kanten av ett stup i den östra änden av borgen och tittade ut mot Östergarnslandet och havet. Det var åt det hållet jag skulle bege mig då jag var färdig med Torsburgen.
När jag vandrat färdigt i fornborgen utan att stöta på en enda människa trampade jag skogsvägen tillbaka ut till stora vägen och fortsatte mot Ljugarn. Där fanns tyvärr ingen plats på vandrarhem så jag vände ut mot Östergarn och hamnade slutligen i Katthammarsvik. Där fanns ett vandrarhem i ett gammalt herrgårdsliknande hus. Jag hade vant mig vid hög klass på vandrarhemmen på Gotland men detta var inget vidare. Sängarna var förskräckligt dåliga och utrymmena i huset var i mycket dåligt skick.
Jag avslutade kvällen denna dag med att gå ner till hamnen i Katthammarsvik och köpa en nyrökt flundra, vilken smakade utmärkt.
Femte dagen
Innan jag gav mig av från Katthammarsvik nästa morgon tog jag mig en promenad genom orten. Jag upptäckte då att där fanns ett museum. Museet kallades Albatrossmuseet. Det skildrade en händelse under första världskriget, 1915. Det tyska minutläggningsfartyget Albatross sattes på grund utanför Östergarn efter en sjöstrid med ryska örlogsfartyg. Initiativtagare till museet var lustigt nog två personer som jag känner. Båda var verksamma i försäkringsbolaget Skandia. Mittemot museet fanns ett litet café där jag tittade in och där hade de en gammal jukebox från 50-talet. Om jag varit kaffesugen hade jag kanske gått in och tagit en kopp och lyssnat på en skiva.
Efter morgonpromenaden satte jag mig åter på min cykel och åkte åter mot Ljugarn för att sedan fortsätta mot Hoburgen. Först stannade jag dock till vid ytterligare en ödekyrka, den vid Ardre strax före Ljugarn. Eftersom jag inte hittat ett enda vandrarhem på hela vägen mellan Ljugarn och Hoburgen så blev det en gaska lång cykeltur denna dag. Efter vägen stannade jag och tittade på flera gamla kyrkor, det är ju gott om sådana på Gotland. Först nere vid Burgsvik stannade jag för att äta.
Nästa stopp blev i Vamlingbo. Där var det ju tvunget att gå in i ICA-butiken och titta på snabbköpskassörskan. Ni minns väl svensktoppslåten med Göran Ringbom. Det var ju i denna lilla ort på södra Gotland hon bodde och jobbade precis som Göran Ringbom själv. Jag var också in i ett krukmakeri och tittade. Göran Ringbom var, eller kanske är, förutom musiker även krukmakare men jag tror inte hans krukmakeri ligger i Vamlingbo.
Från Vamlingbo gick färden vidare sista biten mot Hoburgen. Jag valde att åka den sista biten utmed västra kusten. Från den här sträckan minns jag speciellt att det vimlade av kaniner efter vägen. Jag checkade in på vandrarhemmet vid Hoburgen och gick sedan ut för att bekanta mig med Hoburgsgubben, en av de mer berömda raukarna på Gotland, men långt ifrån den i mitt tycke mest imponerande. På kvällen åt jag middag på en restaurang i närheten av Hoburgsgubben. Efter middagen var jag ute och promenerade tillsammans med ett par kvinnor som jag träffat på restaurangen. De var också ute på cykeltur men bara på södra Gotland.
Därefter var det åter dags att gå till vandrarhemmet för att sova.
Sjätte dagen
Så var det åter dags att åka norrut igen. Gotland tar ju slut här nere vid Hoburgen. Först åkte jag genom området med kaninerna från dagen innan. Nu på morgonen var de om möjligt ännu fler. De sprang kors och tvärs över vägen. Då jag kom fram till den större vägen norrut bestämde jag mig för att istället för att fortsätta norrut, åka österut mot Holmhällar, som kvinnorna från kvällen innan talat så väl om. De sa att det var så vackert där. Jag kollade kartan och fann att det inte var någon större omväg. Dessutom skulle jag ju kunna ta en för mig helt ny väg tillbaka upp över Sudret. Det var väldigt vackert vid Holmhällar och jag vandrade omkring där på stränderna en bra stund innan jag satte mig på cykeln igen. Nu bar det av mot Suders, Hamra, Öja och Fide innan jag var ute på stora vägen norrut igen.
När jag kommit upp till norra änden av Burgsviken fick jag för mig att jag skulle svänga av till vänster ut på Näsudden. Därute fanns, och finns väl fortfarande, ett av de första vindkraftverken i Sverige. Jag hade aldrig sett ett vindkraftverk på nära håll så den chansen måste ju tas. Vägen ut på Näsudden var spikrak med undantag för två 90-graderskurvor. Jag har ett svagt minne av träd vid sidan av vägen så att det nästan var som en alle. Det var lite av samma känsla som en gång då jag cyklat utmed kanalerna i Holland. Upplevelsen av vindkraftverket på nära håll var väl inte så stor så jag vände ganska snart tillbaka samma väg som jag kommit.
Ute på stora vägen igen trampade jag på en bra stund. Först uppe vid Sproge stannade jag vid en livsmedelsaffär och köpte mig något ätbart. Efter ytterligare en stunds cykling tog jag av till vänster igen ner mot ett litet samhälle som heter Djauvik. Här promenerade jag en stund utmed stranden och doppade fötterna i vattnet. Jag har ett minne av en väldig massa små sjöbodar, men jag kan ha fel.
Sedan gav jag mig upp på stora vägen igen och passerade Fröjel kyrka för att sedan trampa på in till Klintehamn. Jag övervägde en stund att stanna i Klintehamn den eftermiddagen och kvällen men bestämde mig sedan för att fortsätta mot Visby. Jag hade ju börjat min tur tidigt denna dag och det var ju långt kvar innan det blev kväll och mörkt. Riktigt mörkt blev det förresten inte det var ju mitt i högsommaren. Jag trampade alltså vidare genom Västergarn och Tofta och nådde i god tid fram till vandrarhemmet i Visby.
Vandrarhemmet var inrymt i en skola i stadsdelen Gråbo. Här var det riktigt stora sovsalar med många vandrarhemsgäster i varje. Jag checkade in och lämnade mina saker på vandrarhemmet och cyklade sedan in mot centrum av Visby. Min avsikt var att gå någonstans för att äta. Jag kom in mot stan uppe vid de här gamla kvarnarna. Vad är det de heter: Högan, Lågan, Kärringen och Plågan. Jag tror inte att alla fanns kvar men hur som helst.
Jag fick då se att solen var på väg att gå ner i havet. Det var en mycket vacker kväll och på himlen fanns ett antal smala tunna molnstrimmor som höll på att färgas guldorange av den nedgående solen. Jag blev sittande länge på en grässluttning och tittade ut över denna underbart vackra solnedgång.
Solnedgång i havet är för mig väldigt starkt förknippat med barndomen. Jag tillbringade många somrar som barn i Öregrund i norra Uppland. Mormor bodde där. I Öregrund är solnedgången i havet en stor attraktion under några sommarveckor varje år. Öregrund är nämligen den enda plats på Sveriges östkust där man kan se solen gå ned i havet.
Då solnedgången var över nöjde jag mig med att gå och äta ett par varma korvar och sedan cykla tillbaka till vandrarhemmet för att sova sista natten på Gotland för denna gång.
Sista dagen
Nästa dag skulle bli min sista på Gotland, för denna gång. Jag hade dock tid på mig att äta frukost på vandrarhemmet och sedan checka ut. Jag cyklade sedan ut en sväng mot Kneippbyn och Högklint. Jag gick runt en stund och tittade ut över havet från de branta stupen vid Högklint. Sedan for jag in mot Visby där jag gjorde ett besök i Gotlands Fornsal. Mycket intressant för en historieintresserad person som jag. Bildstenarna är t ex helt fantastiska.
Jag hann också med ett besök i Almedalen och ett besök hos De badande Vännerna, det vill säga den botaniska trädgården. Strosade lite bland de gamla husen och utmed ringmuren. Visby hade jag besökt i samband med en konferens året innan och hade därför ganska färska minnen av kyrkoruinerna och muren.
Så småningom blev det tid att rulla ner mot Visby hamn och färjan mot Nynäshamn. Båtresan och cykelturen från Nynäshamn till Älvsjö där jag bodde vid den här tiden tänkte jag bespara er.
En vecka på cykel, Gotland runt lämnar kvar många vackra minnen. Nu efter drygt 20 år kan jag fortfarande, förutom det jag berättat om, förnimma vackra ängen, underbara enbackar, karg men vacker hällmark, sköna stränder och tvärbranta stup ner i havet, vackra kyrkor och andra vackra byggnader. Gotland är exotiskt. Gotland kan upplevas ur många synvinklar men från cykeln hinner man med att ta in väldigt mycket