Lengans blogg

Barcelona har blivit en av mina favoritstäder. Inte så konstigt när man kan kombinera en trevlig innerstad med gångavstånd till stranden, konserter eller fotboll i världsklass på Camp Nou. Detta blev min fjärde tripp till staden på tre år och anledningen till denna resa var att se FC Barcelona spela hem seriesegern i La Ligas sista omgång. Fotbollen blev i efterhand endast en parantes, vi hade ett grymt bra hotell och sällskapet gav mig många roliga upplevelser och skratt :)

Reseberättelse:
31/5:
Jag flög ner till Spanien med SAS och ombord träffade jag kollegan "Tomma" som var på väg ner till Barcelona med sin dotter.
Även de hade planerat en fotbollsresa men deras "weekend" var sju dagar, min endast fyra..
Jag satt på rätt sida i flygplanet under inflygningen och fick se hur staden på nära håll välkomnade mig då vi gick ner för landning. Jag kom till hotellet några timmar innan mina vänner från södra Sverige så jag åkte direkt upp till Camp Nou och hämtade våra i förväg beställda fotbollsbiljetter. Det var varmt och väldigt mycket folk, ni ska veta att jag gillar verkligen inte att köa...
Väl tillbaka på hotellet så åkte jag upp till takpoolen för att kolla hur den såg ut. Ett av kraven jag hade då jag bokade var att vi skulle bo centralt och ha takpool. Jag blev inte direkt missnöjd då jag såg utsikten från poolkanten... Hotellet låg ca 150 meter från Ramblan och 200 meter från hamnen. Man kunde se nästan hela Barcelona så jag var väldigt nöjd med valet av boende. Rekommenderar gärnaAndante hotel, Avenida Drassanes 23-25.
I väntan på Tompa och Jonas så gick jag ut på stan och mötte upp Ullis, resans hemliga gäst. Hon ville komma iväg på en resa så jag frågade om hon inte ville komma ner till oss i Spanien eftersom vi alla fyra är mycket goda vänner. Självklart ville hon det och vi kom fram till att det kunde ju vara kul om vi överraskade Tompa och Jonas med hennes närvaro på något sätt.
Vi tog en lunch på Placa Reial och funderade på hur vi skulle kunna presentera henne på roligaste sätt för de andra två. Resans första Sangria och Cava smakade hyfsat gott i den stekande eftermiddagssolen. Kyparen tyckte väl att vi hade suttit för länge utan att beställa så citatet kom: "Excuse me, I´m finishing my shift now, is it ok to pay?"

Vi fortsatte planerandet med en stor sangria på Las Ramblas då det plötsligt kom ett sms från Tompa: "Vi sitter i en taxi och åker längs Las Ramblas nu, vi ses vid hotellet" Jag fick slänga åt Ullis lite pengar för drycken och skyndade iväg mot hotellet och hoppades att de inte hade sett oss två på uteserveringen. Jag hann självklart med ett stopp i en butik för att handla lite rom och bubbel så att vi kunde ha poolparty direkt efter grabbarnas incheckning.

Tompa och Jonas blev precis som jag väldigt nöjda med takpoolen och tillsammans med en del andra svenskar samt ett stort gäng engelsmän så blev det en trevlig välkomstfest i solnedgången. Efter ett tag ville grabbarna fortsätta nere på rummet så jag fick klura ut något sätt att få in Ullis på hotellet. Jag drog till med "jag måste gå ner till receptionen och hämta mitt pass som jag fick lämna vid incheckningen, jag köper lite mera bubbel också" Jag åkte ner till receptionen och släppte in Ullis, tog hennes flaska med bubbel och
åkte upp på rummet igen med Ullis väntande i korridoren. Sedan låtsades jag ringa roomservice och beställde tre cheesburgare. Efter en stund knackade det på dörren och en hungrig Jonas öppnade förväntansfullt dörren och där stod Ullis med jordgubbar och ett glatt leende :) Grabbarna fick en mindre chock medans jag njöt av att det blev ett lyckat "skämt" :)
Kvällen tillbringades på My Bar vid Placa Reial och avslutades på småtimmarna med fotbollsspel och biljard bland vattenpipor....

1/6:
Kvartetten inledde dagen med en rejäl frukost på en innergård, cava, öl och hamburgare.
Tompa gick in i en butik för att handla lite dryck till poolen och jag diskuterade med Jonas utanför ifall vi skulle köpa lite solskydd.
-Äh vadå, har du lätt att bränna dig eller? sa Jonas, och eftersom jag alltid jobbar utomhus så kände jag mig inte så orolig då jag redan hade lite färg på kroppen. Beslutet just där och då att INTE köpa solskydd präglade resan en del...även en tid efter resan...
Vi var lite trötta efter första natten så det blev en heldag vid poolen med lite sömn i solstolen... Solstrålarna gjorde sitt jobb på oss, ganska ordentligt faktiskt, men det var ju inget vi märkte i blåsten under dagen. Tompa gick iväg till Can Paixano och köpte en LÅDA cava för ca 300 kr, 12 flaskor. Deras cava är otroligt god så tillsammans med den, en påse is och lite sangria så hade vi en väldigt bra dag innan det var dags att bege oss till Camp Nou och fotbollen.
Det var väldigt varmt på arenan eftersom matchen gick tidigt på kvällen. Ca 70 000 fans välkomnade FC Barcelona och Malaga ut på planen. Vi hade bra platser på kortsidan och såg fram mot en rolig avslutning på La liga. Efter bara några minuters spel så hade Barcelona tagit ledningen med 2-0 och även fortsättningen av matchen blev underhållande. Barca vann med 4-1 och vi hoppades att laget skulle hyllas för sin serieseger men istället så blev det stora hyllningar till spelaren Abidal som gjorde sin sista match för Barca.

Det tog lång tid för oss att komma tillbaka till hotellet. Vi chansade att skippa tunnelbanan för att leta efter taxi istället, DET var inte lätt! Till sist kom vi hem och kunde möta upp Ullis som hade avstått fotbollen..
Kvällens partaj ägde rum på Temple Bar där jag och Tompa hade härliga minnen från resa med Svenska spel 2011.

2/6:
Förmiddagshäng på hotellrummet. Det sved i skinnet på oss, mest för stackars Jonas som hade bränt sig rejält. Men det stoppade oss inte för att åka ut till stranden Barceloneta där Ullis väntade. Vi badade i Medelhavet såklart med kylan i vattnet värkte i benen. Vi blev tvingade att värma oss med Mojitos och cava, stackars oss. Roligast på hela dagen var när en i sällskapet var helt säker på att "hens" mobil blivit stulen, men i själva verket låg den fint i väskan. -Han stal min mobil, jag vet när han gjorde det, han la sina...
Efter äventyret på beachen så åt vi helgens bästa måltid. En bit från stranden hittade vi ett ställe med fantastiska tapas och god sangria. Vi blev kvar där en bra stund och beställde in många olika godsaker. Kul när man kan hamna på en sidogata och bli supernöjd :)
På väg hem till hotellet så gick vi längs kajen i hamnen då plötsligt Tompa och Jonas fick för sig att de skulle bada igen. Till turisternas stora förvåning så gjorde grabbarna väldigt fina hopp ut i hamnens kalla vatten... Snyggt! För övrigt så hände väl inget nytt, vi badade och njöt i takpoolen och spenderade kvällen på My bar :)

3/6:
Jag och Ullis tackade för oss och åkte besvikna ut till flygplatsen för att avsluta semestern. Vi var avundsjuka på Jonas och Tompa som fortsatte sitt härliga liv ytterligare ett dygn i Barcelona, sol bad och sangria :) Väldigt lyckad helg med bra väder, bra boende, kul upplevelser och många många skratt.
Glöm inte att köpa solskydd ..........

Jag kände att det var dags för att fira nyår på en sandstrand och vad jag ville ha var ett land som jag inte hade besökt tidigare, det skulle vara varmt över nyår, bra utflykter, all inclusive och direktflyg för att utnyttja tiden på resmålet så mycket som möjligt. Valet föll på Kuba och det är jag väldigt glad för.
Från början tittade jag på reguljärflyg men de hade mellanlandningar och lång total restid så istället valde jag att åka med Apollo som erbjöd direktflyg.
Jag hade första natten på Apollos hotell Aquazul, resten av resan spenderades på Villa Tortuga, ett hotell som jag hade hittat på en Kubansk hemsida.
Jobbarkompisen Kenta följde med utan övertalning och vi hade två fantastiska veckor med mycket sol och bad, utflykter och god mat/dryck.
Vi bodde i Varadero, en liten stad som är uppbyggd för turister med många hotell längs den långa beachen. Där finns inte så mycket shopping och nöjen men det är en bra bas för en semester med avkoppling mellan utflykterna.
Jag kan absolut tänka mig att återvända för jag gillade verkligen landet och människorna!

Dagbok:
28/12:
En strålande vinterdag satte jag mig på bussen till Arlanda. Äntligen var det dags att få åka på en klassisk charter igen. Sol, bad, utflykter, mat och dryck.
Mitt resesällskap, jobbarkompisen Kenta mötte upp på flygplatsen och efter incheckningen så blev det fin frukost, vin och wienerbröd.
Flyget var såklart försenat två timmar men till sist så kom vi iväg. Det blev 11,5 långa timmar med Finnair innan vi landade i Varadero på Kuba.
Från dörr till dörr tog resan 18 timmar. I passkontrollen så frågade den kvinnliga kontrollanten: -Hablas español? -No hablas...una cerveza! svarade jag och hon brast ut i ett gapskratt, -no hablas...
Efter många budgetresor där man ordnat allting själv så var det nu skönt att bli omhändertagen av Apollo direkt på flygplatsen, -Hej, ni ska till hotell Acuazul, buss nummer ett!
Efter incheckning så blev det middag direkt och sedan orkade vi endast med hotellets show i 15 minuter innan jetlagen tog ut sin rätt. Klockan var då 04.30 svensk tid så vi gav upp............

29/12:
Klassisk jetlagmorgon. Vaknade redan klockan 03.30 och hade stora problem att somna om. Dels på grund av tidsomställningen men även för att jag var
lite nervös inför dagens hotellbyte.
Till sist blev det äntligen dags för resans första bufféfrukost. Det laddades på med spaghetti, plättar, korvar, omelett frukt mm mm.
Vi sprang på Apollos guide Amanda och hon gav oss en liten introduktion om resmålet och Apollos utflykter. Vi fick en del bra tips och passade på att boka ett par utflykter. Sedan var det dags för det som jag varit nervös för innan resan, att byta hotell. Vi hade bara första natten med Apolla, resten av resan hade jag bokat via en Kubansk resesida på nätet. Jag visste att hotellet fanns, men jag visste inte ifall sidan jag bokat via var seriös eller ej så jag hoppades innerligt att våra namn skulle finnas i receptionen...
Vi checkade ut från Acuazul och tog taxi ca 450 meter till vårat hotell Villa Tortuga. Någon minut senare var jag lugn. Vi var incheckade och hade fått varsitt all inclusive-band runt handlederna. Vi fick vänta på vårat rum i några timmar så det blev en rundtur på området. Stor pool, god Cuba libre i baren, stor lunchbuffé, fin strandbar och ca 25 grader varmt i havet. Till sist fick vi tillgång till rummet och det låg typ sju meter från beachen :)
Tyvärr fick vi ett rum utan balkong och terrass så vi bad receptionen att ordna ett nytt rum och efter två dagar så fick vi flytta upp till våning tre.
Jag njöt verkligen av att äntligen få ligga under palmerna igen. Det var alldeles för längesedan jag var på en riktig badsemester.
Vi tog en liten shoppingrunda och undersökte vad som erbjöds i de tältliknande stånden. Där fann vi gott om lädervaror, snickerier och smycken.
Jag köpte lite rom samt ett par Havanna Club-snickerier till min bar där hemma. Sedan var det dags för första middagsbuffén på Villa Tortuga.
Varje sittning erbjöd väldigt mycket mat..och efterrätter... Vid ett stort stekbord stod en kock som tillagade omeletter till frukost samt olika kötträtter till lunch och middag. Där fanns även alltid ca 10 färdiga rätter t.ex. spaghetti, köttgrytor, sötpotatis, olika korvar, hamburgare, fisk och grönsaker.
Vi gick aldrig därifrån hungriga! Däremot var vi ofta så mätta att vi inte orkade göra någonting mer på kvällarna. Första kvällen var en sådan...

30/12:
Dags för en liten upptäcksfärd. Vi hoppade på Varadero beach bus. En buss som körde runt halvön under två timmar. Man köpte en biljett för 5 CUC och den gällde sedan hela dagen. Längs rutten kunde man hoppa av vid olika hotell, stränder eller sevärdheter. Det blåste ordentligt men ändå var bussen överfylld på övervåningen där vi satt utan tak. Det var en bra rundtur där vi fick se hur halvön var uppbyggd till ett turistparadis.
På eftermiddagen låg vi återigen på stranden och lyssnade på strandbarens musik. Salsan pumpade på tillsammans med Atlantens vågbrus. Det var röd flagg på stranden tack vare de höga vågorna som rullade in.
Vit och mörk rom inhandlades till rummet och det var gott med ett par drinkar innan buffén. Sedan var vi lite sömninga..igen...

31/12:
Nyårsaftonen bjöd på strålande solsken. Strandbaren hade Lionel Richie i högtalarna och det kändes nästan fräscht med Dancing on the ceiling efter all salsa som man hade fått höra de senaste dagarna. Kändes helt ok att ligga i solstolen och skicka gott nytt år på sms till vännerna där hemma. Jag lyckades även med att ladda upp en strandbild på Facebook trots det usla nätet på hotellet. Den blev populär..
På kvällen var det stor festbuffé på hotellet med ca 400 gäster. Personalen hade verkligen överträffat sig själva, jag har aldrig sett så mycket och samtidigt så vacker mat. Där fanns verkligen allt från humrar till korvar och ostar. Vi åt oss proppmätta som vanligt och sedan började kampen att hålla oss vakna.
Vi kämpade verkligen mot jetlagen som fortfarande bråkade med oss men vi höll oss vakna och fick se en stor show på hotellets scen.
Det var sketcher och dansuppvisningar fram till tolvslaget. Då åkte stora lådor fram som innehöll enorma mängder partyprylar. Gästerna satte på sig partyhattar, plastslipsar, blåste i tutor, kastade konfetti och skålade i skumpa. Vilken fest det blev. Efter tolvslaget så spelade ett coverband och dansen fortsatte nog långt efter att vi gav upp vid kl. 01.00.

1/1:
Nytt år och nytt rum. Vi flyttade upp till tredje våningen och var ganska nöjda med utsikten. Vi bodde precis vid beachen så vi kunde inte få det bättre :)
Resten av dagen hade vi..semester. Härligt att bara hänga i baren, bada och sola :) Vi var kvar på beachen tills solen gick ner strax innan sex på kvällen.
Det var väldigt mycket folk på stranden och en del Kubanare festade och dansade i sanden, vi var för trötta för att dansa med...eller för svenskt blyga.

2/1:
Tidig uppstigning för att åka på utflykt till Havanna tillsammans med Apollo. Bussresan gick längs havet där oleborriggarna stod på rad och genom staden Mantanzas, som betyder slakt på spanska. Namnet kommer troligen från alla slakterier som låg här förr i tiden.
När vi kom fram till Havanna så var första stoppet vid fästningen varifrån vi hade en fantastiskt utsikt över Havannas skyline. Vid fästningen fanns an liten lokal där det var cigarrtillverkning. Bl.a. så fanns där världens längsta cigarr, över 80 meter lång!
Vi åkte vidare in i staden och klev av bussen vid revolutionsmuseet. Överallt gled det runt gamla amerikanska bilar och tillsammans med de gamla husfasaderna fick de oss att känna oss som statister i någon gammal storfilm. Bakom revolutionsmuseet låg Granma, ett museum där man bl.a. kan se båten som förde över revolutionärer från Mexiko till Kuba. Vi såg Bacardis gamla byggnad och kom sedan fram till det fantastiska torget Parcue central.
Det var verkligen en mäktig upplevelse att vandra runt i Havanna. Vid El Capitolio blev vi upphämtade av bussen som sedan körde oss till restaurangen El Floridita, världens bästa bar enligt Expressen. Där satt Ernest Hemingway och njöt av daquiris förr i tiden, nu sitter han där som staty.
Det var en magisk atmosfär och vi åt en lunch bestående av soppa, kycklig och glass medan det Kubanska bandet underhöll med musik och sång.
Bäst på lunchen var naturligtvis de goda daquiris vi fick till fördrink.
Längs gågatan Obispo var det full fart. Från restaurangerna hördes livemusik och ute på gatan såldes allt från levande djur till färgglada tavlor.
Vi passerade vackra Plaza de la Catedral och kom ner till Plaza del armas där gatstenen hade bytts ut till träklotsar för att det inte skulle låta så mycket om alla hästar och vagnar som passerade förbi. Militärerna ville ju ha lugn och ro i sitt kvarter..Efter att ha gått en hel del i värmen så passade det bra att fortsätta dagen med en rundtur i en Cheva cab -57. Jag hade verkligen inte kunnat tala om vad vi åkte om jag inte hade haft Kenta med mig. Det han inte vet om 50-talsbilar är inte värt att veta.. Gänget åkte i tre bilar längs Havannas paradgata vid havet, Malecón. Jag älskar att åka cab och att få göra det på detta sätt i Havanna var ju en riktig höjdare..ända tills det att det small till... Ett ordentligt brak följdes av att bilen krängde i sidled och sedan stopp! Vi gick ur och upptäckte att framhjulet låg på sida, det hade helt enkelt gått av.. Vilken tur ändå att det var på en liten gata där vi körde i låg hastighet.
Eftersom det fanns plats i de andra bilarna så delade vi upp oss i dem och lämnade den trasiga bilen bakom oss. Det blev ett kul minne från cruisingen.
Bilturen avslutades vid det stora Revolutionstorget. Där brukade Castro hålla långa tal till enorma folkmassor, upp till två miljoner människor ibland.
Besöket var över och bussen tog oss tillbaka mot Varadero. I solnedgången så hade vi havet till vänster och palmbeklädda dalar till höger, tjusigt.

3/1:
Brännardag på stranden. Premiär för cocosoljan efter några dagar av försiktigt solande med faktor 15. En perfekt semesterdag med en stor ananasdrink i handen medan Pelikanmannen matade sina fåglar. Pelikanmannen var en filur som varje dag gick längs stranden och matade sina vänner pelikanerna.
Ibland kastade han även upp fisk i luften som måsarna fångade galant. Det var underhållningen som vi hade på dagarna... Vi märkte att en del av hotellets gäster hade åkt hem och nya stjärnor från Ryssland, Tyskland och Slovenien hade kommit. En annan underhållning som fanns varje dag var tävlingarna på stranden. Jag var bara med en gång och då tävlade vi i dart. I andra omgången så skulle alla kasta med fel hand. Jag missade de två första pilarna men den tredje satte jag i bulls eye! Det knäckte motståndarna och jag vann en flaska rom!
På kvällen åkte vi häst och vagn till Centro Commercial, ett köpcentrum i Varadero. Fin rom och cigarrer inhandlades och sedan blev det öns bästa pizza på Kickis restaurang. Ett öga började plötsligt klia och det blev bara värre och värre. När jag gick till sängs så hoppades jag såklart att det skulle gå över till nästa morgon, jag hade fel...

4/1:
Ögat var jättesvullet och jag såg riktigt misshandlad ut. Det fick bli glasögon på frukosten.. Jag valde en lugn dag på stranden i hopp om att ögat skulle bli bättre men svullnade ville inte ge med sig så det vara bara att försöka dölja ögat även på lunchen och middagen. Som tur var så kliade det inte men det var jättebesvärligt med svullnaden.

5/1:
Något bättre i ögat men fortfarande stor svullnad, typiskt när man är på drömsemester. Men det gick ju ändå bra att sola och bada så jag kämpade på i solstolen utan att gnälla. Det räckte ju med att tänka på de där hemma i Sverige som kämpade i slaskväder så mådde jag mycket bättre. Hade inte ens lust att gnälla över badtemperaturen som endast var ca 25 grader... På kvällen blev det lite shopping igen, Kenta slog på stort och köpte flip flops till nära och kära där hemma.

6/1:
Dagen som vi kallade "årets bästa söndag", inte så konstigt eftersom det var årets första, men ändå.. Ögat var äntligen ok och jag behövde inte gömma mig bakom mina glasögon då jag gick på ett möte med polloguiden Anna för att boka en utflykt till Guama.
Dagen på beachen var underbar. Bra väder, Springsteen i högtalarna och vi upptäckte att vodkadrinkarna var mycket starkare än romdrinkarna...
När solnedgången färgade kitesurfarnas och fallskärmhopparnas segel/skärmar röda så utbrast vi: -årets bästa söndag!
På kvällen så uppträdde samma band som hade spelat på nyårsaftonen så vi var nöjda, snygga sångerskor, ja de var bra också! Efter showen var jag väldigt snabb såklart med att få fotografera mig med sångerskorna, fina bilder till den kommande fotoboken.

7/1:
Åkte ut med en katamaran och snorklade. Guiden hade med sig bröd som han kastade över mig i vattnet så plötsligt befann jag mig i ett kokade hav av färgglada fiskar. Snorkling är ju verkligen en höjdpunkt och guiden var mycket imponerad av min utrustning som jag hade med mig hemmifrån.
Han ville både köpa och byta till sig mina grejer men han hade inte en chans att lura av mig dem. I solstolen fick jag sedan sms från Håkan Dahlby, han skålade med Cuba libre i Malaga.. På kvällen åt vi pizza igen på Kickis Club, extra allt... Det var många gäster som tog med sig mat hem i doggybags men inte vi, klart att vi orkade trycka i oss allt :)

8/1:
Utflyktsdags igen, området Guama skulle besökas och på vägen dit så passerade vi staden Cárdenas med ca 90 000 invånare. Gatorna var fyllda av stadens vanligaste färdmedel, hästar med vagnar. Här syddes och hissades den Kubanska flaggan för första gången och här gjordes även den första Havanna Cluben. Nästa stopp var det berömda sockerbruket Australia. Där fanns ett gammalt lokstall där de renoverade gamla ånglok. Vi fick även en åktur med ett tåg genom byn och vi hoppade av vid en byggnad som nu är en nationalsymbol. Därifrån styrde Castro sina trupper då USA landsteg med trupper i Grisbukten 17/4 1961. Efter tre dagars strider stod Castro som segrare. Inne i byggnaden finns fotografier, vapen och kläder från den historiska händelsen.
Jag vet inte om den lilla vägbaren utanför Australia fanns då men nu gav den mig den bästa drinken på hela resan. För 21 kr fick jag en grym Mojito och bartendern ställde även fram romflaskan på bardisken och sa att det var bara för mig att fylla på om jag tyckte att drinken var för svag....det var den inte, den var perfekt!
Nästa stopp var en krokodilfarm nera på Zapatahalvön. Vi kunde betrakta de stora djuren på nära håll och fick även se när de matades.
Efter en båttur över Laguna del Teroso, Skattsjön, så kom vi till indianbyn Guama, döpt efter en gammal hövding. Där fick vi lära oss hur Tainos levde förr i tiden och vi fick även resans godaste maträtt, krokodil...
Vi hade även ett matstopp på vägen hem där hönsen och kycklingarna sprang runt fötterna på oss vid bordet. Efter lunchen så spelade vi spela ett spel där vi kunde vinna sprit, marsvinsroulette.. Det var en stor rund bricka med 12 små hus i en cirkel. Mitt i cirkeln fanns en liten plattform där ett marsvin
placerades och sedan ställdes ett litet hus ovanpå djuret. Plattformen snurrades runt och sedan när huset lyftes bort så gällde det att ha satsat på vilket av husen i cirkeln som marsvinet skulle fly in i... Låter kanske inte så djurvänligt men det var ganska kul att spela...

9/1:
Lång fin dag på beachen igen, lika bra att vila upp sig för på kvällen var det evenemang igen. En Buick cab -55 hämtade och körde oss till en show med grammyvinnarna Buena Vista Social Club. Först fick vi en välkomstdrink och en träff med bandet (VIP) och sedan blev det show. Det var väl kanske
inte våran favoritmusik men de Kubanska gästerna i publiken var överlyckliga och jublade. Charmigt att se en av artisterna som typ var 127 år men ändå så rörde han på höfterna och tog en del danssteg till publikens stora jubel. Drinkarna var goda och det hela var en kul upplevelse.

10/1:
Sista heldagen på beachen. Hotellet hade sponsrats av ett ölmärke och lunchbuffén hade flyttats ut i trädgården och det blev ett jätteparty med grillning och tävlingar. Det var frågesport, ölhävning och sångtävling. Efter ett tag så blev det bra drag eftersom det serverades starköl på flaska vilket
uppskattades ordentligt av gästerna. Solen stekte så det var varmt i trädgården, man jäste fint i solstolen efteråt.
Sista kvällen på Kuba. Vi åkte häst och vagn till Calle 37 där vi åt middag på Melaito. Tre öl, tre drinkar och mat, 240 kr, helt ok..
Sedan gick vi till The Beatles Bar på Calle 59. En rockbar med liveband som levererade ett fantastiskt tryck. Jag och Kenta festade till ordentligt och njöt av rockmusiken och allsången. Det var gott om folk och det dansades och sjöngs framför scenen hela kvällen.
När baren stängde åkte vi hem i en Cheva cab, bra sista kväll.

11/1:
Sista dagen, nu gällde det att pressa ända in i slutet. Cocosoljan stekte så gott den kunde och brännan blev fullt godkänd :) Vi klarade av sista lunchen, sista badet och sista pratstunden med våran trevliga städerska. Hon gjorde roliga konstverk med handdukarna varje dag. Absolut inget unikt i hotellvärlden men ändå väldigt trevligt. Vi tog taxi till flygplatsen och gav chauffören ca 30 kr i dricks och han blev helt överlycklig. Kenta fick en stor kram haha. Sen började det jobbiga. Först fick vi vänta i 4,5 timme på boardingen, sedan fick vi vänta 1,5 timme till inne i flygplanet innan det kunde lyfta. Toaletterna var trasiga...Till sist kom vi iväg och många timmar senare landade vi i ett kyligt Sverige. Självklart vill jag resa tillbaka, Kuba överraskade
mig ordentligt, trots att jag hade hört så mycket gott om landet innan resan.

Kulturklubben är 12 goa gubbar som besöker olika julmarknader varje år. Resan 2012 gick till Rostock.

Vi hade en väldigt skojig helg med shopping, mycket mat, roliga fester och julmarknadsmingel.
Hotellet Trihotel var också till full belåtenhet. Stora fina rum, bra service och en riktigt bra avdelning
med pool, bastu/spa.

Dagbok:
28/11:
Vi samlades som vanligt vid Sillekrog där helgens första korvar slank ner.. Lasse Roivas hade året till ära köpt en egen Van istället för att som tidigare år köra med en hyrd bil. Självklart skulle den krångla lite så det tog en bra stund innan vi kom iväg på våran färd ner genom ett snöigt Sverige till Trelleborg.
Tillsammans med en massa "truckers" tog vi nattfärjan över till Rostock, riktigt skönt med sovhytter.

29/11:
Tidigt på morgonen rullade vi av färjan och styrde direkt mot dryckesbutiken Calles. Vi var en timme för
tidiga så det blev lite snurrande med bilarna innan vi återvände för att hänga på låset.
"Sprit/öl/vinshoppingen" är en av höjdpunkterna varje år. Med välfyllda kundvagnar fyller vi bilarna med drycker och det brukar kunna ta ett par timmar innan alla är klara...
Efter shoppingen parkerade vi bilarna vid hotellet och knallade upp på stan. Gänget var sugna på mat och efter lite letande så fastnade vi på Alex vid torget Neuer Markt. Där blev det stort kalas med schnitzlar, jäger och andra små godsaker. Runda under fötterna rullade vi ut på julmarknaden där vi äntligen fick lite glühwein.
Efter incheckning på hotellet så blev det ett besök i spaavdelningen där vi badade och bastade. Lyxigt!
Kvällen tillbringade vi på julmarknaden och restaurangen Alex.

30/11:
Dags för det årliga kultureventet.. Denna resa besökte vi ett gammalt fängelse. Det var nog inte den roligaste
upplevelsen men nu kan vi i alla fall bocka av den platsen...
Det var mer trevligt på nästa hållplats, medeltidsmarknaden. Gusten fyndade en stor yxa direkt medan vi andra siktade in oss på glühwein... Resten av detta dygn spenderade vi på julmarknadsgatorna runt om i Rostock.
Det fanns även ett stort tivoli med en monsterkarusell, The King!

1/12:
Efter ett morgondopp i poolen så blev det lite julmarknadsmingel innan det var dags för att åka iväg och handla lite mer drycker. Vi snurrade bra länge innan vi kom fram till ett gigantiskt shoppingområde.
Perfekt att handla lite drycker som julklappar till de där hemma :)
På kvällen blev det en sista runda på julmarknaden innan det var dags för den årliga kostymmiddagen.
Vi hade bokat bord på Ratskeller 12 i Rådhusets källare. Det blev en lyckad avslutning på denna resa.
Många skratt, god mat samt två bröder i kilt...

2/12:
Tidig avresa från hotellet till färjan. Hemresan från Trelleborg tog lång tid då vi möttes av snöstorm i Skåne.
Till sist kom vi hem och kunde se tillbaka på ännu en lyckad resa med Kulturklubben, den 11e i ordningen.

Sommar-OS i London är över, 18 dagar på plats med en massa vänner, gamla som nya. Vilket fantastiskt äventyr det blev! Det var mitt femte OS, de andra är Lillehammer, Aten, Peking och Vancouver. Det är alltid svårt att ranka dem, Aten var roligast men London är nog det bäst arrangerade spelen. Volontärerna var grymma, alltid otroligt hjälpsamma.
På 17 dagar hann jag se 25 evenemang i 13 olika sporter. Det var väldigt tufft ibland. En dag befann jag mig på, eller åkte förbi 67 tunnelbanestationer! Det var väldigt svårt att hitta biljetter till olika evenemang på plats. Det är förbjudet att sälja biljetter svart i England så vi sökte med ljus och lykta på internet. Ibland hittade vi vad vi letade efter och då var lyckan total i sällskapet. Det var tur att vi hade lyckats skrapa ihop de flesta biljetterna innan resan. De som vi ville bli av med sålde vi enkelt på plats, jag lyckades till och med sälja en biljett till Paralympics...

Höjdpunkterna var många i London, men min topp-femlista ser ut så här:
• Stämningen i fäktningshallen då Koreanskan Shin blev bortdömd, vilka hyllningar hon fick av en stående publik!
• Atmosfären i simarenan då vi fick se både världsrekord samt tidernas bästa Olympier Phelps skriva idrottshistoria.
• En heldag på anrika Wimbledon med två svenskmatcher samt tennis i världsklass på centercourten.
• Håkan Dahlbys silver i double trap, vilket drama!
• Semifinalen i handboll, Sverige-Ungern på bästa platserna, vilket party!

Snöpligast: Då mitt tyngdlyftningspass slutade precis då jag klev in i hallen p.g.a. för få anmälda, den biljetten kostade 1000:-

Mitt program under dagarna i London:
28/7 Handboll
29/7 Lerduveskytte och cykel
30/7 Boxning och Fäktning
31/7 Tyngdlyftning, handboll och fotboll
1/8 Tennis
2/8 Double trap, Handboll
3/8 Simning Vattenpolo och The Orbit
4/8 Triathlon, Simning
5/8 Boxning
6/8 Fotboll
7/8 Handboll och beachvolleyboll
8/8 Kanot och Beachvolleyboll
9/8 Brottning och brottning
10/8 Handboll semifinal Sverige-Ungern
12/8 Handboll finalen Sverige-Frankrike

Dagbok:
27/7:
Äntligen avresa! Flyg från Arlanda till Heathrow och med på planet fanns SVT´s Mats Nyström. Vi pratade en del om årets OS samt tidigare spel, trevlig prick. På flygplatsen gick det väldigt snabbt och smidigt, var lite orolig innan hur det skulle se ut men jag var ute från Heathrow på 30 minuter efter landningen. På Oxford Hotel fick vi rum nummer 43..fjärde våningen.. utan hiss... Vi är väl inte på plats för att träna?? Jag gick vidare till närmaste pub där jag träffade Micke som skulle köpa en pingisbiljett av mig. Medans vi satt och gjorde affärer så ringde OS-skytten Håkan Dahlby och berättade att han kanske kunde hjälpa till med biljetter till hans tävling. Bra med kontakter innaför olympiabyn. Micke och jag bestämde oss för att
åka till Olympic Park för att kolla om det fanns några biljetter till invigningen men vi fann inte en enda försäljare. Jag lyckades få in oss på området där "Olympic family" gick in till invigningen. Mitt bland alla personer med ackrediteringar på bröstet så tog jag mig fram till Box office där man kan hämta ut biljetter som man beställt hemifrån. En kvinnlig vakt frågade mig om jag skulle hämta ut biljetter till invigningen. Nä till handboll svarade jag varpå hon såg hyfsat förvånad ut... What? Det gick bara att hämta ut biljetter till invigningen såklart men det var ett kul Olympic moment som vi brukar säga. SOK kom och gick förbi så jag hälsade på Glenn Östh och han blev imponerad och glad över att jag hade fått en trupptröja från hans kollegor på SOK. Efter det så gav vi upp hoppet om en biljett så vi åkte till baren The Swan där vi såg invigningen på tv tillsammans med Simon och Mange från Malmö som precis hade anlänt till London. Invigningen var helt ok med en del bra inslag.
3 OS-ringar i betyg.

28/7:
Mange och Simon åkte iväg tidigt på pingis, jag hade kollat upp att det bara var kvaltävling så jag sålde min biljett och tog en runda på Oxford street istället. På eftermiddagen var det dags för handboll så det var en härlig känsla att äntligen få kliva in genom grindarna till Olympic Park. Handbollen spelades i Copper Box och matchen vi såg var Sverige-Danmark.
Sverige ledde ett tag men klappade ihop totalt och förlorade matchen. Vi såg även överlyckliga Brasilianskor besegra Kroatien med 24-23. Det är en del av charmen med OS att ofta får man se lycka, glädje sorg och tårar.
När vi lämnade arenan och gick mot tunnelbanan så var det som vanligt många som ville fotografera oss :)
Vi avslutade dagen på The Swan där vi träffade ett par av de som skulle köpa biljetter av oss. Det blev en kul kväll där vi som vanligt spred glädje i baren :)

29/7:
Dags för skyttetävlingar, Therese Lundqvist i skeet. Det var inte så många svenskar på plats, kanske sex "vanliga" fans och resten var familj och SOK. Vi träffade Thomas Engdahl och Nathalie Larsson som guidade oss hur skyttet fungerade. Solen stekte och vi njöt av vädret och bra skytte. Therese bommade tre i första omgången, tre i andra och två i sista. För att ha chans till final så krävdes det att Fransyskan skulle skjuta bort sig och det gjorde hon så det blev särskjutning mellan Therese och en Italienska. Spänningen steg men tycärr så bommade Therese en duva direkt och Italienskan gick till final då hon träffade båda sina duvor. Therese var ändå jätteglad över sin fina placering och charmade alla med sitt glada
humör. Hon kom fram och hälsade på oss och Håkan Dahlby fotograferade kvartetten. Håkan hade vi haft lite kontakt med tidigare så han stod och pratade en lång stund med oss. Han sprang ut och hoppade i vattenpölarna på banan för att visa oss att vattnet inte kunde rinna undan när det regnade. Det hade kommit en rejäl skur innan särskjutningen.
Skyttarna Stefan Nilsson och Marcus Svensson kom också fram och hälsade innan vi gav oss iväg hemåt, trodde vi... Vid en gammal ruin satte en kvinna upp en skylt där det stod Free coffee så vi klev naturligtvis in och blev bjudna på kaffe och kaka i varsin campingstol, Olympic moment...

Nästa evenemang blev ett kort stopp vid Hyde Park Corner där vi såg cyklisten Emma Johansson passera i fem sekunder, i ett rasande hällregn... Vi såg mest paraplyer eftersom vi stod i fjärde led...
Vi torkade oss på The Swan en stund, mest för att säga hej till ägaren, sen gick vi till hotellet där vi delade en flaska rom och hade OS-quizz som uppvärmning innan det var dags att åka till Holland Heineken House vid Alexandra Palace. HHH byggs upp varje OS för Holländska idrottare, sponsorer och fans, men brukar försöka ta oss in där varje gång och festa med Holländarna. Det var ett par tusen oranga supportrar och tre svenska fans som dansade inne på det stora diskot och det fotograferades en hel del, det var många som ville synas med oss haha. Vi körde självklart raketen och den blev succé, precis som vanligt. Det var en riktigt lyckad kväll så vi var glada att vi hade biljetter till ännu en kväll på HHH!

30/7:
Trötta klev vi upp och tvättade våra tröjor efter en het kväll på HHH. Första evenemanget för dagen var boxning nere i ExCel Arena. Där i mässhallarna höll flera olika idrotter till, bl.a. pingis, brottning, boxning och tyngdlyftning. Vi satt ganska högt upp tyvärr och vi var ganska slitna så efter en timme så hade värmen i hallen knäckt oss och vi gick ut och vilade på gräsmattan utanför arenan. Nästa punkt på schemat var fäktningsfinaler för damer. Vi hade hoppats på att få heja fram Emma Samuelsson till medalj men tyvärr så hade hon missat att kvala in till OS så vi var beredda på en tråkig tillställning som vi enbart åkte på för att det var en sport som vi inte hade sett tidigare. Så fel vi hade angående att det skulle bli tråkigt...
I semifinalen mellan Shin från Korea och Heidemann från Tyskland så fick vi uppleva ett helt sanslöst drama. Matchen var lika efter full tid och det var dags för sudden death i en minut. Innan sudden så lottades det ut vem som skulle vinna OM det stod lika efter 1 minut, Koreanskan vann den fördelen. Med en sekund kvar så blev det träff för båda faktarna och tiden stannades. Tyskan var tvingad att träffa för att inte förlora matchen. Tiden startade igen och tyskan kastade sig fram men det blev ännu en dubbelträff. Klockan fortfarande på en sekund. Samma sak hände ännu en gång och klockan stod kvar på en sekund. Ännu ett försök och denna gång lyckades tyskan träffa en singelstöt och hon jublade som om hon vunnit guld!
Koreanska bröt ihop fullständigt och grät samtidigt som hennes ledare var vansinnig. De protesterade mot det konstiga slutet och en lång väntan började. Båda fäktarna stod där i över en halvtimme innan tyskan ropades ut som vinnare. Korea började då skriva en protest, helt enligt reglerna och den stackars tjejen var tvungen att sitta kvar gråtandes mitt i arenan för skulle hon lämna rampen så skulle det räknas som att hon accepterade förlusten. Alla led med henne och efter en timme så leddes hon ut ur arenan efter att även den skriftliga protesten avslogs. Folk buade och speakern sa "-You will read about this for ages, you´re part of olympic history!"
När Koreanskan till sist kom ut och presenterades inför bronsmatchen så kokade hallen, alla skrek och jublade i flera minuter, det blev en Salminghyllning som tårade ögonen och gav gåshud över hela kroppen. Det blev ett ögonblick vi aldrig någonsin kommer att glömma. Shin började bronsmatchen lysande och stämningen var verkligen magisk i hallen men på slutet så blev det nog för mycket för koreanskan och hon föll med 15-11.
Väl hemma på hotellet så försökte vi smälta det vi hade varit med om samtidigt som vi letade biljetter på nätet till nästa dags fälttävlan där vi hade medaljchans. Vi hade tre biljetter för 95 pund men sen avstod vi dem och somnade gott.

31/7:
Dålig start på dagen. Skulle ta mig ner till fälttävlingen för att kolla efter biljetter utanför arenan. Tunnelbanan var stängd så jag fick ta taxi en bit innan jag kom till en fungerande tågstation. Väl nere vid arenan så fanns det såklart inga biljetter, blev erbjuden en som kostade 150 pund men vem vill betala det? Inte jag i alla fall, så det var bara att gå de två kilometerna tillbaka till tunnelbanan och åka vidare till ExCel arena där jag hade biljett till tyngdlyftning. När jag kom fram var entrén stängd och en dam förklarade att mitt pass var snart slut trots att det bara var halvvägs, det var nämligen för få deltagare så passet var halverat! Jag lyckades komma in ändå men när jag var under läktaren och skulle ut i hallen så hörde jag sista lyftet...när jag kom upp på läktaren började publiken gå hem, jag hann inte ens se ett enda lyft...glad...

Svettig och arg satten jag mig på tåget till Olympic Park där jag gick en runda i det enorma shoppingcentret. Där träffade jag på Gulldén och Roberts från damhandbollslaget och de ställde glatt upp på en bild. Sedan mötte jag Mange och Simon för att tillsammans se Storbritannien-Sverige och Serbien-Kroatien i herrhandboll. Sverige hade inga som helst problem med Britterna och vann enkelt i Copper Box som ändå bjöd på en grym stämning tack vare hemmafansen. Efter en halvlek av Serbien.Kroatien så gick vi vidare till tunnelbanan för att åka på fotboll. Det var många fotograferingar igen i Olympic Park, folk gillade oss...
På anrika Wembley såg vi dammatchen Brasilien-Storbritannien, publiksiffra 70 584! Härlig stämning då Storbritannien tog ledningen direkt. Vi körde raketen på våran sektion och där kan man verkligen snacka om succé!! Vi fick göra den flera gånger och då vi lämnade läktaren en minut före slutsignalen så stod folk upp och applåderade oss :) Storbritannien vann med 1-0 och vi hörde jublet bakom oss då slutsignalen ljöd i Londonnatten. Den dagen befann jag mig på, eller passerade 67 tunnelbanestationer.....

1/8:
Vi hade sålt våra biljetter till Korea-Gabon i fotboll på Wembley och laddade för att åka till Wimbledon istället och titta på OS-tennisen. Vi var beredda på att leta biljetter utanför men lyckades köpa tre stycken på internet på morgonen så vi slapp vara nervösa då vi åkte ut till den klassiska platsen Wimbledon. Vi hade biljetter på Center court och satt helt perfekt på kortsidan. Första matchen var Serena Williams mot Zvonareva från Ryssland, Serena vann överlägset. Nästa match var Hewit-Djokovic, en jämn och välspelad fight mellan ett par av världens bästa spelare. Till sist vann Djokovic med 2-1.
Sedan var det dags för svenskmatch. Dubbelparet Lindstedt/Brunström tog sig an Cilic/Dodig från Kroatien på court 17 som var en liten bana med tre bänkrader på varje långsida för publiken. Jag träffade vännen Glenn Östh från SOK och vi diskuterade våra upplevelser från de första dagarna. Träffade även Thomas Johansson som blev imponerad av att jag var på hans dubbelfinal i Peking :) Själva matchen var riktigt trist. Svenskarna verkade vara på uselt humör och hade inte en chans, de förlorade stort mot Kroaterna.
Vi hann in på centercourten för att se hemmahoppet Andy Murray vinna över en cypriot med 2-1, grym stämning! Sedan var det dags för en klassiker på Wimbledon, vi delade en flaska Champagne :) Lite stressade kom vi till nästa match som var Sverige-Italien i mixed. Lindstedts dåliga humör höll i sig och det blev ännu en förlust, denna gång tillsammans med Sofia Arvidsson. Vi sa adjö till gänget från SOK och hälsade på dopingjägaren Arne Ljungqvist istället...
Inne på centercourten så var det bara ett stort antal funktionärer kvar då vi tittade in så vi ställde upp oss och körde raketen som följdes av ett jättejubel från alla inne i arenan, hörde vi succé?!!
Vi åkte "hem" till The Swan och tog emot Johan "Oraklet" Beckman som hade anlänt till London. Bra dag, 4 OS-ringar.

2/8:
Simon och Mange valde att ta sovmorgon medans jag och Johan tog tåget ner till The Royal Artillery Barracks där vi tänkte försöka hitta biljetter till Håkan Dahlbys dubbeltrap. Vi hade tur, i biljettluckan såldes det för en gångs skull biljetter och vi fick betala 30 pund för en klassisk OS-final. Vid biljettluckan så träffade vi Håkans fru. Hon berättade att Håkan hade haft svårt att sova inför finalen då han hade köpt 40 biljetter av ett norskt företag som inte hade levererat en enda. Biljetterna var till sponsorer, vänner och familj. Han hade även lovat att hjälpa oss men då förstod vi varför han inte hade hört av sig.
Med tanke på den dåliga uppladdningen så var det kanske inte så konstigt att första omgången startade darrigt. Innan skyttet började så vinkade både Håkan och coachen Claes till oss under inskjutningen, vi var på plats :) Både första och andra kvalomgången gick knackigt så vi trodde att det var kört inför sista omgången men där började även de andra skyttarna att darra så till sist stod det klart att Håkan var klar för finalen! Mellan kvalet och finalen så besökte vi hallen där pistolbanan var. Där hade vi turen att få fotografera oss med en av OS-facklorna medans det ösregnade utanför.
Eftersom ledaren av finalen var från Storbritannien så var vi tvugna att ta plats på läktaren redan en och en halv timme innan finalomgången skulle börja. Det ösregnade så det var ingen dans på rosor att invänta skyttarna men när de väl kom in på arenan blev det ett jättejubel. Håkan såg väldigt avslappnad och glad ut efter att ha umgåtts med familjen en stund.
När finalisterna ställde upp på sina plattor och värmde upp så såg de andra väldigt koncentrerade ut medans Håkan diggade musiken och dansade till svenska klackens stora jubel. Han låg på femte plats när sista omgången började men efter att ha skjutit fantastiska 49/50 så seglade han upp till ett silver och blev så glad att han hoppade runt med bössan nere på planen.
Vi var ca 40 svenskar högst upp på läktaren som jublade och Håkan vinkade glatt, han var så himla lycklig!
Skytten från Storbritannien vann med två träffar men gladast på pallen var Dahlby :)

Nästa evenemang var Island-Sverige och Serbien-Danmark i herrhandbollen. Det var mycket danskar i hallen och som vanligt var det bra stämning. Danmark vann sin match och Sverige förlorade med ett mål. Surt men vi hade ju kul ändå, det finns ju inte mycket som slår OS på plats :)

3/2:
Ännu en tidig morgon, det började tära på energin att inte ha sovmorgon. Jag och Johan åkte upp till Olympic Park där jag hjälpte in honom på området eftersom han saknade biljett till något evenemang. Vi hade flera events den dagen så han kunde komma in på en av mina biljetter. Jag gick på simningen där jag fick uppleva ännu en fantastisk arena med 17 500 platser.
Det var försök på 50 m fritt med Alshammar och Sjöström samt försök på 1500m och 4*100 m medley damer/herrar. Svenskorna simmade hyfsat och gick vidare till semifinal. I medleyt för herrar så vann Storbritannien sitt heat och hallen skakade av ljudnivån, vilket jubel!! Det är de upplevelserna som gör att det är så roligt att vara på ett OS.
Efter simningen så mötte jag upp mina vänner Jonas och Åsa från Borlänge som hade vunnit en tredagarsresa till OS. De hade sett handboll på förmiddagen och skulle på friidrott på kvällen. Mitt nästa event var vattenpolo med Simon men tyvärr så hade vi fel biljetter. Vi ville se Australien kl 15 eftersom jag känner en av spelarna där men vi hade biljett till nästa match kl 18.45. Vi stod en lång stund utanför insläppet med en lapp att vi ville byta biljetter. Till sist kom en dam som hade en biljett över så jag köpte den för 20 pund, 10 sekunder senare hade vi bytt våra två biljetter så plötsligt hade vi tre :)
Vi gav bort den som jag hade köpt och gick in i arenan där vi hamnade mitt på långsidan, rad två, ganska nöjda :) Australien mötte Ryssland och min vän Alicia McCormack i målet gjorde en suverän match, klart bäst på planen. Efter matchen kom hon fram och hälsade på oss och det kom även ett kul mail senare "awsome that you made it".
Fyra timmar efter vattenpolon så skulle vi upp i den stora röda "statyn" utanför Olympiastadion, The Orbit. Vi hade ju ingen lust att vänta så länge så vi lyckades charma tjejerna i insläppet och fick åka upp tidigare. Utsikten var grym och vi såg hela området samt in i Olympiastadion. Klart bra utflyktsmål i framtiden som vi kan rekommendera.
Kvällen avslutades som vanligt med biljettjakt på The Swan.

4/8:
Innan OS så hade vi biljetter till Frida Svenssons rodd men vi bestämde tidigt att sälja dem för att istället satsa på triathlon och Lisa Nordén. Det visade sig bli ett genidrag :) Simon och Johan var trötta så jag gick själv till Hyde Park och letade efter en biljett. Efter en stund så fick jag tag i en för 30 pund så när simningen startade så var jag på plats. Lisa startade bra och var med i täten direkt. Cyklingen som följde passerade mig sju gånger och Lisa var med i täten.
Löpningen var fyra varv och det började bli spännande, Lisa såg stark ut och medaljchansen var stor. På upploppet blev det en spurtduell som slutade med målfoto. Jag var så nervös i väntan på resultatet att jag hade gåshud, igen! Till sist så ropades segraren ut och det blev tyvärr silver för Lisa, närmare ett guld kan man inte komma. Men vi fick i alla fall använda våra fina medaljer igen som jag hade tagit med hemifrån. Vi firade med resans första restaurangbesök, Carbonara, 4 OS-ringar.

På kvällen hade jag biljett till Alshammars simning, 50 meter fritt. Innan OS så var det min favoritbiljett, önskade att Tessan skulle få sitt efterlängtade guld, men när jag gick i solen utanför arenan så hade jag förlorat hoppet på medalj eftersom hon hade varit skadad inför OS. Och hon misslyckades tyvärr, det blev en sjätteplats. Men det blev ändå en häftig kväll, loppet efter 50 m fritt var 1500 m för herrar och där satte en Kines nytt världsrekord inför en kokande arena! Och vi fick se ännu ett världsrekord då USAs damlag på 4*100 medley vann på en ny rekordtid. Underbart att få uppleva den stämningen!
Rysningarna slutade inte där, sista loppet för kvällen var Phelps sista OS-start och det blev ännu ett guld för honom. Denna gång på 4*100 m medley. Alla i arenan stod upp och hyllade den bästa Olympiern genom tiderna. Efter prisutdelningen så fick Phelps komma ut en gång till och tilldelades då en staty som bevis på hans prestationer genom åren. Han gick ett ärevarv runt arenan och det var hyllningar som man kommer minnas resten av livet.
När jag kom tillbaka till The Swan så hade Tompa anlänt från Sverige och han var nöjd med sin första kväll eftersom Lisa Nordén hade varit på Svanen under kvällen och firat sitt silver. Vi fortsatte silverfesten på Svanen utan henne, det gick bra.

5/8:
Vi var i boxningsarenan då vi fick reda på att Sverige hade vunnit sitt första guld! Lööf och Salminen hade lyckats med en nästan omöjlig uppgift i sista seglingen och det slutade med GULD! Vi fick äntligen använda våra guldmedaljer och vi fick en del leenden från engelsmännen på läktaren då vi väntade in Anna Laurells första match. Hon mötte en tjej från Australien och det var aldrig någon fara för en förlust. Anna vann enkelt och guldfirandet drog vidare till centrala London där vi bl.a. gjorde raketen tillsammans med ett par tjejer från Jamaica. Carnaby Street jublade och vi fick köra en repris :)
På kvällen blev det guldfest på The Swan och det blev ett bra drag då våra vänner från Enköping hade anlänt. Det var även många andra svenskar på plats så allsången ekade, OS-guld OS-guld OS-guld!! När Svanen stängde så åkte vi till Irish House och fortsatte firandet där med skumpa, allsång och många skratt :)

6/8:
Skön vila på förmiddagen, tempot under den första veckan var brutalt... På eftermiddagen var det samling på The Tourch utanför Wembley. Det var dags för semifinalen i damernas fotbollsturnering och Japan mötte Frankrike. Wembley är en stor arena men man ser bra från alla platser. Japan var det bästa laget för dagen och de vann med 2-1. Vi fick reda på att Myrgren hade tagit brons i segling så än en gång fick vi ta fram medaljerna och fira. Festen var på HHH, Holland Heineken House, och väl där så fick vi ännu ett medaljbesked, Lidberg hade tagit brons i brottning! Några andra som hyllades på HHH var några holländska idrottare som hade vunnit silver. Vilket party när tusentals fans jublade då de nyblivna medaljörerna kom ut på scenen. Precis som vid alla andra besök på HHH så fotograferades vi flitigt av alla glada holländare som tyckte det var kul att vi svenskar hade tagit oss till deras fest.

7/8:
Trötta åkte jag och Tompa till Copper Box för att se OS snyggaste match, Brasilien-Norge i damernas handboll. I första halvleken så dominerade Brasilien och som mest så ledde de med sex mål, men i andra halvlek kom Norge igång och de stod för en mirakelvändning då de till sist vann med 21-19. Norskorna grät av glädje medan jag och Tompa fotograferade Nascimento i det brasilianska laget.
Det blev en sväng till Piccadilly för en biljettaffär innan vi åkte "hem" till The Swan. Där träffade jag silvermedaljören Lisa Nordén och vi pratade en stund innan hon gick vidare för att äta lunch. Aftonbladet var på plats och spelade in en klassisk TV-intervju med mig och Tompa. Vi hade knappt några röster kvar så när vi fick sjunga vår guldsång om seglarna så lät det kanske inte så jättefint, men inslaget kom med i Aftonbladets OS-sändning.
Jag och Simon åkte till Hourse Guards Parade där vi fick uppleva OS absolut vackraste och häftigaste arena! Det var på beachvolleybollens arena som vi satt och njöt av utsikten bakom vår motsatta långsida. Den lätaren var hälften så hög som våran sida så där såg man Big Ben, Houses of parlament, London Eye mm. Otroligt vackert! Nere på sanden spelades det semifinaler för damerna, Brasilien-USA. Tyvärr regnade det så när USA hade besegrat Brasilien med 2-1 så gick vi hem vi vaskade herrsemin som skulle komma efteråt, men vi var ju ändå inte där för att se herrarna :)
I tunnelbanan hem så träffade vi på damspelaren Cook från Australien. Vi visade våramedaljer och sa att vi hade vunnit dem i brottning, hon undrade om det var i syncronised wrestling.. Vi skulle komma att möta henne igen..

8/8:
Uppstigning 05.30 för att ta oss ut till kanotstadion där vi hoppades på medaljer för Gustavsson och Nilsson/Oscarsson. Det var en lång väg till arenan, tåg, buss och sedan en ordentlig vandring innan vi kom fram till stadion. Regnet öste ner så vi tog skydd inne i en toalett innan det var dags för tävlingarna. När första loppet kördes så kom solen fram och luftfuktigheten var mördande hög. Gustavsson kom femma i sin final så hoppet stod till K2-grabbarna men även de slutade femma.
På kvällen gick några i gänget på kvartsfinal i handboll, Sverige-Danmark, jag och Simon åkte på beachvolleyboll.
Det var min tredje raka final, Aten, Peking och nu London. Det var även tredje raka finalen för USA´s lag May/Walsh. De hade vunnit de två första så nu fanns chansen att "vi" skulle göra en hattrick. Först ut var bronsmatchen mellan Kina och Brasilien där det segrande laget blev brasilianskorna som hade väldigt många supportrar på plats. Solen började gå ner och fasaderna bakom läktarna färgades röda, Big Ben och London eye badade i ett magiskt ljus. Vi rös av upplevelsen!!
Finalen blev bara två set, Misty May och Kerri Walsh vann med 21-16 21-16 och tog sitt tredje raka guld!!!
En fantastisk kväll avslutades med att Beckham gick en halvmeter ifrån oss och att vi träffade Australiens spelare Cook igen. -You are the swedish syncronised wrestlers, you´re everywhere!

9/8:
Vi hade kanotbiljetter på morgonen men de sålde vi med gädje så att vi kunde få sovmorgon. Hela förmiddagen jagade vi biljetter till sveriges semifinal i handboll mot Ungern men vi hittade inga. På eftermiddagen var vi på brottning där vi hade stora förhoppningar på medaljer, Fransson i 72kilo och Mattsson i 55kg. Jag, Simon, Kimmo och Patrik hade platser mitt på långsidan så förutsättningarna för en kul dag fanns där, men självklart så gick det illa ändå för svenskorna. Mattson blev utslagen och Fransson fick chansen till återkval för att nå en bronsmatch. När det blev paus mellan sessionerna så satt vi
med våra telefoner och letade vidare efter biljetter till handbollen. Då vi var på väg in till brottningen igen så sa jag att jag skulle kolla en sista gång på telefonen och plötsligt så hade vi tre biljetter till hadnbollen!! Vilken lycka, vi firade med rosé!
Sämre gick det för Fransson som förlorade sin första match i återkvalet så där slutade hennes OS.
Vi gick ut till en sportbar där hundratals irländare firade ett boxningsguld, vilket party! Vårat biljettfirande fortsatte i en bar där vi träffade två av Storbritanninens handbollspelare som var svenskar med dubbla pass. En av dem festade loss i en pingvindräkt med sin ackreditering hängandes runt halsen, smart? Nej, kul? Ja! Där såg vi även 200 metersfinalen där Bolt slog till igen, hans andra guld i London! Vi åkte vidare till Australian House där vi hoppades på att deras vattenpololag skulle vara men där fanns knappt en människa så vi minglade vidare i Londonnatten.

10/8:
Lyckliga över att ha semifinalbiljetter så tog jag och Simon en lugn förmiddag. Vi gick ner till Russian Sochi Park som låg i södra delen av Hyde Park. Sochi har vinter-OS 2014 och de hade kosta på en stor utställning om deras kommande OS. Där fanns en vanlig bio och en 3D-bio, utställningar om staden och infrastrukturen. Det fanns även en shop med kläder, pins, maskotar mm. Vi blev riktigt sugna på att resa dit, vi får se om det blir av. Efter besöket i Sochi Park så åkte vi till Swan för att ta avsked av Enköpingsgänget som skulle åka hem till Sverige. Tompa, Ragge, Johan, Simon och jag, vi däremot gick ut i Hyde Park där vi delade en fin flaska Champagne som Ragge hade inhandlat. Det blev startskottet för semifinalen i handboll som skulle spelas i Basketball Arena. Det var otroligt varmt utanför arenan där ett hundratal svenska fans laddade.
Ragge hade lyckats ta sig in på området utan biljett men efter lite prutande och tur så hade han plötsligt TVÅ biljetter... Inne i arenan så hamnade vi på bästa platserna, rad två på långsidan, precis bakom svenska bänken. Vilken känsla det var att få stå så nära planen i en OS-semifinal. Vilket tryck det var innen i arenan. Kungaparet satt mitt emot oss och Silvia var med på noterna och vinkade till oss och hängde med i våra rörelser då vi hejade på laget. Sverige hade ledningen med fyra mål ett tag och det kändes klart, men Ungrarna kom tillbaka och Johan sa åt mig att inte ta ut segern i förskott. Till sist vann Sverige med 27-26 och vilka glädjescener det var på plats. På planen dansade och hoppade spelarna i vild
glädje och på läktaren kramades vi och skrek så högt vi kunde, vilken match!! Vi var klara för OS-final!!!
Utanför arenan så fortsatte firandet. Vi inväntade spelarna som kom ut och tackade för stödet. Vi gick mot tunnelbanan då plötsligt en servitris kom fram och stoppade oss på gatan. -You´re man is in there! Inne i baren satt Ragge på första parkett. Det var bara att kliva in och börja den riktiga semifinalfesten. Det blev en klassisk kväll med skumpa, tatueringar (gnuggisar) ansiktsmålning, springnota (inte vi..) och kvarglömda skor... Absolut roligaste festen under OS.

11/8:
Tompa knackade på dörren på morgonen och tackade för sig. Vi sa: -Dags för ännu en weekendresenär att åka hem! Vårat stående skämt under OS var: "De enda som är längre på OS än oss, det är SOK"
Jag, Johan och Simon åkte till Svenska kyrkans "Café Svensson" där Simon gick fram till altaret och bad en bön om att lyckas få tag i biljetter till handbollsfinalen. Jag hade redan biljett men Simon och Johan letade febrilt på nätet så fort de hade tillgång till internet. Solen stekte ordentligt under vår promenad, Piccadilly, Green Park och Hyde Park.
Lördagen var vår första dag utan OS-biljett så det var skönt att bara softa på hotellet och Svanen på eftermiddagen/kvällen. På tv´n kunde vi se hur Mexiko snuvade Brasilien på guldet i fotbollsfinalen på Wembley. På The Swan fick vi T-shirts av ägaren men inte ens det gav oss någon energi till ännu en fest. Det blev en tidig hemgång för att istället fortsätta att leta finalbiljetter på nätet.

12/8:
Sista OS-dagen!! Vemod. Johan och Simon hade inte lyckats få tag i finalbiljetter så de åkte iväg till arenan för att leta. Jag tog det lugnt och passade på att packa väskan för hemfärd nästa dag. Ingen rolig syssla...
Några timmar innan handbollsfinalen så gick jag in i Olympic Park för sista gången under OS. Jag fick faktiskt en klump i magen och en liten liten tår i ögat. Jag hade upplevt fantastiska dagar i London och jag var uppriktigt ledsen då jag gick in på området med vetskapen om att det snart skulle vara över. Två och ett halvt års väntan på OS och så var det över på 17 dagar som kändes som fem.. Inget varar för evigt, inte ens OS.
Utanför arenan kokade luften av hettan och svetten rann längs våra ryggar. Johan och Simon letade vidare efter biljetter och när jag gick in 40 minuter före match så såg det mörkt ut för grabbarna. Innanför grindarna träffade jag Marie Lehman från SVT. Hon hade med sig Kajsa Bergkvist och presenterade mig: -Kajsa, det här är Lengan, min Twitterkompis! :)
När matchen blåstes igång så fick jag ett sms från Simon, de hade kommit in och satt 20 meter ifrån mig på kortsidan. Kanon, alla tre var inne och det var dags för FINAL!! Frankrike var storfavoriter men Sverige hängde med riktigt bra. Franska fansen var dock fullständigt överlägsna, vilken stämning vi fick uppleva! I paus gick jag ut för att ta lite luft, då såg jag vår svenske guldmedaljör i segling, Fredrik Lööf. Jag undrade om han ville ställa upp på en bild och då tog han fram sin guldmedalj ur fickan. Jag tog då fram min egen guldmedalj och vi bytte med varandra på bilden. Olympic moment :)
I andra halvlek drog Frankrike ifrån men svenskarna gav aldrig upp. Det var ruskigt spännande ända in i slutet och till sist så visade resultattavlen 22-21 till Frankrike. Svenskarna sjönk ihop till en början men sedan reste de sig och gick ett vackert ärevarv runt planen. Stolta lämnade vi Olympic park för sista gången men det tog tid, massor av folk ville fotografera oss.
Mitt i allt kaos så dök Håkan Dahlby upp. Vi fick låna hans silvermedalj och fotade oss i medaljglansen. Då blev det kaos i större format och Håkan fick fly iväg för att undkomma uppståndelsen på gatan. Innan han flydde iväg så ville han signera min sverigetröja men jag vägrade, då ville han signera shortsen haha, det slutade med att han fick skriva på min väska :)

Som vanligt var sista OS-kvällen väldigt dämpad. Det är alltid sorgligt att ta farväl av goaste vännerna samt att alla roliga ögonblick på läktarna är över. Vi såg avslutningen på The Swan och trots att ägaren och hans fru gav oss fri bar hela kvällen så blev det en ganska lugn tillställning. Efter att ha sagt farväl till Hattarna, Hasse och Henrik så gav vi upp och lät oss bli besegrade av John Blund, en match vi omöjligt kunde vinna.

13/8:
Simon packade ihop och flög hem till Sverige. Jag och Johan tog en sista lunch på Svanen innan vi sa adjö till personalen i baren för att sedan bege oss ut till Heathrow. Vi var där tidigt eftersom vi fruktade för långa köer men det gick väldigt smidigt med incheckning och säkerhetskontroll så vi hade gott om tid till shopping och roliga samtal om resan. Pops, Karlsson och Bergkvist gick förbi oss i restaurangen och Kajsa stannade till en stund och pratade om OS. Jag träffade även Jessica Enström, en gammal Fjärdhundrabo som hade suttit som handbollsexpert i SVT. På planet hem så hade jag radiosportens reportrar framför mig. Kul att höra dessa välkända röster. Bredvid mig satt SVT´s Gärderud, Kajsa och Yvette. Yvette var jättetrevlig, vi pratade om våra upplevelser i London och hon berättade att hon inte
sett någon idrott live alls, bara jobbat. När planet hade lyft och lampan för säkerhetsbältet hade släckts så gick jag fram i buisness class och satte mig på rad ett bredvid..Håkan Dahlby. Än en gång sprang vi på varandra och vi delade våra minnen från resan. Senare under resan så visade han glatt upp medaljen för passagerare och flygvärdinnor. Radiosportens killar hade beställt kaffe som blev lite försenat på grund av Dahlbys medaljuppvisning varpå flygvärdinnans ursäkt var:
-Förlåt att jag glömde er, men jag fick faktiskt chansen att ha en OS-medalj runt halsen!
-Den hade vi på oss för en vecka sedan, blev svaret hahaha.

På Arlanda blev jag hämtad av mamma och pappa så jag bad Dahlby att visa sin medalj för dem och jag tror det var en kul upplevelse för dem att känna på en äkta OS-medalj. Äventyret i London var över, nya roliga vänskapsband knöts samt en hel del roliga upplevelser att minnas då man tänker tillbaka på spelen.
När jag kom hem så hittade jag mig själv på en bild på Uppsala Nya Tidnings hemsida. Jag fick den även mailad till mig från en bekant på SVT, den låg på deras bildspel ifrån handbollsfinalen. Det var en bild där jag höll upp en skylt med texten "Thank you London, Athletes and Volunteers" Jag testade att googla på Thank you London och den första bilden som kom upp då var min skylt, och länken till bilden gick till The Washington Times Communities. Jag mailade dem och skrev att det var kul att de hade med min bild från finalen. Då svarade de att det vore kul om jag ville skriva en reseberättelse om OS som skulle publiceras på deras sida. Det tog några timmar att få ihop en text på Engelska men det blev en liten story som jag mailade iväg till USA.
Stort tack till alla gamla och nya vänner som var i London, speciellt tack till Simon som var med i 18 dagar, Kimmo som ordnade boendet samt de hemma i Sverige som skickade sms hela tiden om hur svenskarna klarade sig i olika grenar!!

Citat:
-Får man hitta på egna länder?
-Nu kommer Sportugal!
-Det är verkligen rätt kille som har fått en tröja!
-De KAN ha blivit diskade.. Jag slängde glaset i backen, hoppade på en buss och hamnade här...
-Olé olé -Nice song, sing some more! -Hon....
-Hon ska bara hämta en rock...
-I just won a gold medal in wanking!
-Helt meningslöst, jag skulle ju lägga en resorb i glaset först.....
-Hem och träna nu, stå inte här och häng!
-Tack för att ni var här.
-Du kanske ska tala om för de där hur skyttet fungerar...
-Vad siktar vi på?
-Det är bara att ladda om!
-Hon är väl ute och hylsar på alla!
-Skämten bara haglar
-Hon har Rhode att missa.
-Hoppas det inte börjar hagla!
-Vem köpte biljetterna till skeet? Det var duva?
-Undrar om de skjuter upp starten?
-Damn!
-We want coffee!!
-Inspire a new generation!
-Founder of liberty!
-Band, bandy, arnband, åland, öland, gotland....
-I payed it, it´s his account. -And I ordered it!
-The best of all is the Heineken House.
-We´re not so good in athletics anymore. -You´re like us, Nigeria!
-This is not the Asian Open!
-I didn´t know you´re gonna use you´re feet!
-Rookie!
-Sorry! -Should be!
-The weman plays with long sleeves..do they have to???
-I loved you´re entry in Eurovision!
-I love you´re outfit!
-I love you´re hair!
-Sånt där..hoppa över hinder ni vet
-Can you please take a photo? -Det är lugnt, han pratar svenska.
-Picture?
-Oohh please!
-Throw it!!
-Aahh awsome!
-Dad, I don´t think we´re gonna win!
-I´m here with some faboulus swedes
-Photo? Photo?
-Is that a swedish thing?? Do it again!!!
-Hahaha bra försök!
-Nu är weekendresenärerna här!
-If you´re gonna watch the Beachvolleyball, I wanna see both your hands on the table!
-Säg inte att ni har varit på Heineken House!?
-Var det jobbigt på tempoloppet idag? Ni har ju cykelkepsar på er!
-You wanna go to handball tomorrow? -Not really!
-Wimbledon är den mest klassiska arenan för fotboll!
-Det regnade mellan halv två och tio i ett
-Det får vi ta i Rio
-Mig får du inte med på musikal!
-Äre du som är Kenta?
-First of all, NO, secondly...
-Take a picture?
-Where is the Swedish house?
-De enda som är på OS längre än oss är SOK!

"..pannan svider brutalt och handduken pinar mig efter duschen. Hur kunde solen ta så bra under några få timmar på beachen?
Var det kombinationen Cava och sol som gjorde att jag brände mig så mycket?...."

När Bruce Springsteen offentiggjorde sin turnéplan för 2012 så fastnade jag direkt för en av mina favortitstäder, Barcelona. Rykten sa även att det kunde bli två konserter, den andra på min födelsedag. Tompa behövde ingen övertalning för att hänga med och till sist blev vi sex stycken vänner som bokade en försommarweekend i Spanien.

Det blev en härlig helg med två grymma konserter, god mat och dryck samt sol och bad på stranden Barceloneta.

Dagbok:

16/5:
Bedrövlig start på resan. Medans de andra i gänget satt och skålade i lägenheten i Barcelona så stod mitt flygplan kvar på marken på Skavsta. En omlastning hade gjort att ett papper måste signeras innan vi kunde starta och mannen som hade befogenhet att skriva under pappret var försvunnen. Vi blev två timmar försenade och det var upprorsstämning på planet.
Till sist kom vi i alla fall ner till Spanien och jag tog flygbussen in till Placa Catalunya där Tompa mötte upp.
Lägenheten låg centralt, ca 5 minuters gångväg från La Rambla och Placa Reial. Jag var på plats runt midnatt så det blev en lugn ankomst med sängläge direkt, eller bäddsoffan för att vara helt korrekt.

17/5:
Norges nationaldag inleddes med stor frukost tillsammans med hela gänget, jag, Tompa, Anneli, Therese, Michaela och Daniel. Anneli bad mig att titta ut och kolla vad det var för väder, -Mulet, svarade jag, -då blir det shopping! utbrast Anneli.
Vi tog en sväng till Corte Inglés men jag och Tompa klarade inte av mer än 30 minuters shopping innan vi gav upp. En stund senare träffades hela gänget utanför Hard Rock Café och då upptäckte vi att en i sällskapet hade blivit bestulen på sin plånbok. Det blev till att ringa flera samtal hem till Sverige för att spärra kontokort m.m. Tråkig start på resan men som tur var så hann inte tjuvarna få någon glädje av kontokorten.
Vi skålade i Cava på lunchen och jag testade en ny maträtt, hamburgerpizza.... Jo, den var väl ok...

Senast jag var i Barcelona, 2011, så dog Springsteens saxofonist Clarence Clemmons. Då trodde jag att det aldrig mer skulle bli en konsert med E Street Band men nu var det äntligen dags igen! Vi tog taxi upp på berget Montjuic och klev av utanför Olympiastadion. Solen sken då vi öppnade våra bubbelflaskor och firade att vi var på plats. Ett par timmar innan spelningen så gick vi in på arenan och testade utbudet i baren, deras Mojitos var helt ok. Klockan passerade 21.30 och ca 50 000 fans välkomnade The E Street Band & Bruce Springsteen upp på scenen.
Arenavältaren Badlands inledde konserten och Bruce hade publiken i sitt grepp från start! Många var oroliga för hur det skulle gå utan Clarence Clemmons men Bruce gjorde genidraget att plocka in en hel blåssektion och det blev succé. På sax spelade Clemmons brorson Jake och han klarade av det galant. Springsteen var på strålande humör och under de sista fem låtarna stod jag med tårar i ögonen, ja det var inte bara jag som hade det.
Avslutningen Born in the USA, Born to run, Bobby Jean, Dancing in the dark och Tenth Avenue Freeze Out gav mig gåshud ner på vaderna.... Vilken makalös show som även bjöd på The river, Thunder road och en version av Prove it all night som inte hade spelats sedan 1980. Jag var överlycklig då vi efter konserten gled ner till centrum i taxi. Konserten varade i över tre timmar så vi stillade vår hunger på Mc Donalds som även
hade Wi-Fi vilket utnyttjades flera gånger under helgen...

18/5:
Födelsedagen inleddes med stor frukost, ostar, skinka, korv, bröd, bacon och äggröra. Solen skickade ner oss till stranden där vi hann njuta i mindre än en timme innan det mulnade på. På beachen fanns det Wi-Fi så jag testade att sända live på Twitter och Facebook, vi hade en tittare, Kimmo. Han berömde kvalitéten på sändningen.... Lunchen bestod av Sangria såklart med olika tillbehör. Anneli lyckades fylla hela sin sallad med svartpeppar när locket på pepparkaret lossnade. Det behövs ju inte mer än så för att förgylla en lunch :)

Jag och Tompa handlade lite proviant för att klara några timmars köande och åkte sedan upp till Olympiastadion där vi ställde oss sist i kön, några hundra meter från entrén. Där träffade vi Joakim och hans pappa Mats. Joakim bor i Barcelona och Mats var nere på besök. De tipsade oss om ett litet ställe nere vid hamnen som hette Can Paixano. Det blev vårat nya favoritställe men mer om det senare. Efter ett par timmar öppnade entrén och vi lyckades med kvällens målsättning, att komma in i området närmast scenen, The Pit. Där kunde vi ta det lugnt och mingla med andra fans i väntan på konserten. Vi träffade
bl.a. en fransman som hade sett ca 100 konserter... 21.50 inledde Bruce med Night och sedan var det full fart för andra kvällen i rad. Konsertens höjdpunkt var en fantastisk version av Racing in the streets där Roy Bittan fick briljera på pianot.

Det blev en perfekt födelsedag, beachen och Springsteen!!
19/5:
Efter ännu en stor frukost så gick jag och Tompa till Can Paixano för att kolla om tipset vi hade fått var något att ha. På gatan Reina Cristina hittade vi ett fantastiskt litet hak. Längst inne i lokalen fanns en liten butik med mat och billig Cava.
Resten var en bar/grill som serverade tapas och dryck till låga priser. Vi testade choritzo och rosé, perfekt lunch. Vi handlade med oss några flaskor Cava och anslöt oss till Daniel och Michaela som var på beachen.
Jag och Danne var tuffa ch badade flera gånger i havet som inte hade fått någon värme direkt. Vattnet var jättekallt men solen och Cavan värmde upp oss på stranden. Det blev ett trevligt beachparty som varade till efter klockan 18 på kvällen. På hemvägen hann vi med en flaska rött på en bar där Michaela blev inlåst på toaletten... Det blev även ett stopp på Can Paixano innan vi kom hem till
Anneli och Therese i lägenheten. De hade shoppat hela dagen så de visade glatt upp sina fynd. De hade även hittat en fin tröja till mig i födelsedagspresent...

Kvällen tillbringade vi på Hard Rock Café med massor av god mat och dryck. När det var dags för hemgång så hade ett åskväder dragit in över Barcelona och regnet vräkte ner. Vi insåg att det var bara att springa så till spanjorernas jubel så sprang jag längs La Rambla viftandes med skjortan ovanför huvudet... Ojojoj vad dyngsura vi var när vi kom hem...

20/5:
Hemresedag för mig men jag hann med en stund på beachen. Jag hade bränt mig ordentligt dagen innan så det sved ganska bra i skinnet när jag spenderade min sista timme på Barceloneta. Resten av gänget skulle inte åka hem förrän på måndagen så jag lämnade hela skaran på stranden, packade ihop mina saker i lägenheten och åkte ut till flygplatsen. Självklart var flyget hem försenat men det gjorde ingenting, mitt förråd med positiv energi var rejält påfyllt.

Konserterna med Springsteen var mina i ordningen 18e och 19e, låtlistorna var som följer:


Badlands
We Take Care Of Our Own
Wrecking Ball
No Surrender
Death to My Hometown
My City of Ruins
Out in the Street
Talk to Me
Jack of All Trades
Youngstown
Murder Incorporated
Johnny 99
You Can Look (But You Better Not Touch)
(Premiere: Tour debut)
She's the One
Shackled and Drawn
Waitin' on a Sunny Day
The Promised Land
The River
Prove It All Night
(with 1978 Intro)
Hungry Heart
(Premiere: Tour debut)
The Rising
We Are Alive
Thunder Road
Encore:
Rocky Ground
Born in the U.S.A.
Born to Run
Bobby Jean
Dancing in the Dark
Tenth Avenue Freeze-Out


Night
The Ties That Bind
We Take Care Of Our Own
Two Hearts
Wrecking Ball
Death to My Hometown
My City of Ruins
Spirit in the Night
The E Street Shuffle
Jack of All Trades
Trapped
(Jimmy Cliff cover)
Downbound Train
Because the Night
Working on the Highway
Shackled and Drawn
Waitin' on a Sunny Day
The Promised Land
Racing in the Street
The Rising
We Are Alive
Badlands
(with 1978 Intro)
Ramrod
Encore:
Rocky Ground
Born in the U.S.A.
Born to Run
Bobby Jean
Dancing in the Dark
Tenth Avenue Freeze-Out

Tack Tompa, Anneli, Michaela, Daniel och Therese :)