Stöd Ukraina

Gubbar_pa_drifts blogg

Fredag 6 Januari 2023 - Krabi stad
Krabi är en stad som många hoppar över och drar direkt ut till någon av öarna i närheten eller till Ao Nang som bara är en knapp halvtimmes färd norrut med bil. Personligen så har jag alltid tyckt att Krabi är en väldigt gemytlig stad som jag kännt mig väldigt hemma i. Så det var för mig en bra plats att stanna till och reflektera över livet och hur fort det kan förändras.

Men jag har naturligtvis inte stannat upp livet totalt utan fortsatt att nyfiket upptäcka nya sidor av staden och dess omgivningar. Efter frukost igår så knallade jag iväg till Wat Kaeo Korawaram som är ett vackert litet tempel beläget uppe på en höjd. For ut till Ao Nang på eftermiddagen för att träffa en kvinna. Hon var trevlig och så, men det slog inga gnistor omkring oss så det fick vara.

Har i närheten av nattmarknaden uppmärksammat ett ställe med namnet May and Mark. Gått och grunnat på det där stället och tänkt att det var namnet på mina vänners ställe? Så igår gick jag in och pratade med ägarinnan och det visade sig vara dottern till mina vänner. Hon berättade att de hade öppnat även detta ställe, men lät henne driva det. Sonen driver istället deras gamla ställe under ett annat namn. Så det låg inte där jag trodde det låg. Hon berättade även att mamman brukade komma in en stund på morgonen. Så nu knallade jag dit för frukost och mycket riktigt så var hon där och vi kände igen varandra direkt, även efter de många år som gått sedan senast. Tyvärr var inte hennes man med då han åkt till flygplatsen för att hämta upp en vän. Men det var trevligt att träffas och vi satt länge och pratade.

Nu sitter jag i hotellvestibulen och väntar på att bli upplockad för vidare färd till Khao Lak. Det är ett av de ställen jag aldrig varit på så det ska bli intressant.

/Conny
Tisdag 3 Januari 2023 - Krabi stad
Nej, som jag misstänkte så hade mina vänner sålt eller stängt ned sin restaurang så dem fick jag inte träffa igen. I den lokalen fanns numera en bar som drivs av en trevlig Thailändska.

Annars så har inte Krabi ändrat sig särskilt mycket, nattmarknaden finns fortfarande kvar och nere vid hamnen är det fortfarande gott om små gatukök på kvällarna. Kändes verkligen som att komma hem. Men visst, allt är inte som förut. Det har öppnat en stor galleria i centrum, men jag har fortfarande inte sett någon ingång till den. Bara garagenedfarten. Nåja jag har väl inte tittat så mycket.

Egentligen skulle jag dra vidare imorgon, men har beslutat mig för att stanna ett par dagar till. Behöver landa efter att ha mottagit riktigt dåliga nyheter hemifrån.

/Conny
Söndag 1 Januari 2023 - Koh Lanta
Igår så var det nyårsafton och den firade jag på restaurang nere på beachen. Lite gott att äta och dricka och ett skapligt fyrverkeri vid tolvslaget bjöds jag på. Videos går inte att lägga ut här, så det finns på fb och insta.

Tidigare på dagen så hade jag dock hyrt en skoter av min värd. Han tar bara ungefär halva priset av vad de flesta firmor tar så det blev bra. Tog mig en tur runt hela ön och även en bit upp på den norra. Koh Lanta består nämligen av två öar, med en bro mellan. På något ställe såg jag en skylt om någon grotta så jag for in där och kom till slut fram till en restaurang. Det visade sig dock att man var tvungen att ha en guide med sig och jag pratade med några som hade besökt grottan. De tyckte inte att den var så märklig så då hoppade jag över den. Var även ned och kollade in en strand längre söderut på ön, men den var skräp så det var bara att fara vidare. Korsade sedan ön och hittade en restaurang med en fin utsikt över den östra sidan av Koh Lanta, så där fick det bli en vätskepaus. Sprite, då jag kör. På den östra sidan av ön finns även Lantas "Old Town" där den mesta delen av färjetrafiken gick förr. Från början var det här en "Seagypsies Village" som senare övergick till att bli en handelsplats. Massvis med gamla fina trähus utefter en liten huvudgata och ytterligare en fin hamn.

Lanta är inte så himla stor så min utflykt tog inte många timmar att genomföra. Var tillbaka i god tid inför kvällens begivenhet.

Idag är det en slöochslappardag! Inte ens brytt mig om att gå ned på stranden , då jag hann med ett bad även igår efter min utflykt. Käkat en god frukost och bara gott omkring och trivts. Behöver leta på en ATM och plocka ut lite stålar. Även om Thailand fortfarande är billigt så är det en viss skillnad mot förr och det beror på vår usla kronkurs. Förr så brukade man få drygt fyra baths/krona, numera får man bara 3.30. Varenda gång det är någon kris i världen så dyker kronan ned i en ny bottennivå. Det hade varit mycket bättre om vi gått med i eurosamarbetet för 20 år sedan.

Nåväl, i morgon lämnar jag Lanta och far upp till Krabi. Där har jag också varit ett par gånger, men även här är det ett tag sedan. Känner ett par som driver en restaurang, men det är väl inte så säkert att de finns kvar. Jag får se.

/Conny
Fredag 30 December 2022 - Koh Lanta
Det var skönt att bli upphämtad vid hotellet och nedfraktad till hamnen i god tid innan färjan skulle avgå. Gav mig tid för att få i mig en mugg nudelsoppa som frukost.

Som vanligt en trevlig färd på havet och efter halva färden ungefär så var det dags för att gå över på en annan båt eftersom den här skulle gå till Krabi. Bytet skedde i närheten av Railay Beach som nog är en av Thailands och världens vackraste stränder. Tyvärr så kom vi inte nära nog för att få en riktigt bra överblick av beachen, men jag har varit här förut.

Öarna här i landet har ofta riktigt vackra hamnar inbäddade i grönska och hamnen på Koh Lanta var inget undantag. Vi fick vänta ett tag på att få gå av då det var många små fartyg som ville lägga till på begränsad yta, men det gjorde inget då vi hade så vacker utsikt. Väl av sedan så fick man betala den modesta summan av 10 bath som en hamnbetalning. Det gick också snabbt att få tag i en tuktuk-liknande motorcykel som framfördes av en kvinna i övre medelåldern. Faktiskt första gången jag blivit körd av en kvinna här i landet även om jag vet att det händer. Hon var dessutom, som många andra här i de södra delarna av landet, muslim. Men köra mig kunde hon och dessutom ta betalt. De har fasta priser här och resan som tog ungefär en kvart gick på nästan en svensk hundring. En tredjedel av färjekostnaden.

Blev avsläppt vid mitt boende som ligger vid Long Beach och blev visad upp mitt rum som är skapligt stort med en skön säng och en riktigt bra aircondition. Ett litet kylskåp finns också och en vattenkylare i korridoren utanför där det bara är att gå och fylla på sin flaska. Boendet ligger vid huvudvägen runt ön och här finns gott om restauranger att välja och vraka mellan. Dök in på den närmast och fick mig en god eftermiddagslunch bestående av stekta nudlar, med allsköns godsaker iblandat. Hann också ned för att ta mig en titt på stranden som är en 4 kilometer lång härlighet. Bred och fin sandstrand som lutar sådär härligt så att man inte behöver vada så långt ut i vattnet innan man kan doppa sig hel.

Hann inte med något bad i Andamansjön igår, men idag så tog jag igen skadan och var i och lögade mig ordentligt. Skönt också att få sträcka ut sig på den sköna sanden och lapa lite sol igen. Vandrade beachen åt båda hållen, vilket borde bli kring 8 kilometer, men det kändes inte riktigt så långt faktiskt. Har, som jag tidigare påtalat, inte blivit så mycket motion hemmavid den sista tiden. Men tänkte att jag skulle försöka jogga lite på beachen och det gick över förväntan. Det blev nog en dryg kilometer innan jag övergick till att traska igen och det är inte så illa för en otränad gammal gubbe.

Något som jag saknade i mitt rum var en stol och ett bord, men jag frågade mitt värdfolk och de plockade genast fram ett litet möblemang till mig. Skönt att inte behöva sitta i sängen när man ska skriva något.

Här i Thailand är vi 6 timmar före er och klockan är nu halv åtta på kvällen. Dags för lite mat och en Singha. /Conny
Onsdag 28 December 2022 - Phuket stad
Nej, det blev faktiskt inte några problem med att få äntra planet vidare österut från Mauritius. Den unga kvinnan i incheckningen frågade mig visserligen om hur jag skulle färdas vidare, men då jag förklarade mina resplaner och nämnde att jag hade en biljett hem till Sverige senare så nöjde hon sig med det och önskade mig en trevlig färd. Inget behov av att se biljetten.

Däremot så nämnde hon att jag var tvungen att hämta mitt bagage i Kuala Lumpur som var min transitplats och checka in det på nästa flyg. Vilket höll på att ställa till det då jag naturligtvis fick gå igenom passkontroll och allt som tar tid. Tog också en lång tid innan bagaget anlände. Att checka in väskan gick kvickt då jag redan hade fått ett provisoriskt boardingkort, men sedan var det lång kö i ytterligare en passkontroll på utvägen igen. Lyckligtvis så var mitt nya flyg till Phuket sent, så jag hann med det. Hade det varit i tid så hade jag ej hunnit.

Väl framme på flygplatsen i Phuket så ställdes det inte heller några frågor om vidarebiljetter då Thailändarna är så vana med luffare som drar vidare runtom i Sydostasien. En trevlig sak är att man numera som svensk får 45 dagars visum istället för de 30 som tidigare var fallet. Perfekt för mig då det ger mig mer flexibilitet.

Phuket stad besökte jag första gången 2002 och sedan har jag varit tillbaka ytterligare någon gång. Men det var många år sedan och stadskärnan med gamla stan och chinatown har fått sig en rejäl uppfräschning. Igår var jag så trött efter att ha varit i farten i 36 timmar så jag lade mig redan vid åttatiden. Men idag har jag knallat runt i staden för att återse den. Tog mig faktiskt ett bra tag att hitta några platser jag kände igen så att jag kunde börja få lite aha-upplevelser. Staden är riktigt trevlig och fin, men häromkring så är det stränderna man vill åt. Så jag gick in på en av de här små reseagenturerna som finns överallt och bokade in mig på morgonfärjan till Koh Lanta. Det går lika bra att boka via nätet, men då får man ta sig ned till hamnen själv. Bokar jag med en agentur så ingår hämtning vid hotellet. Så imorgon är det äntligen dags att ta sig ett bad i den Andamaniska sjön igen.

/Conny
Måndag 26 December 2022 - Flic en Flac
Min vistelse här i Flic en Flac och på Mauritius tar slut idag. Klockan 11 i kväll lyfter planet för vidare färd österut. Utcheckning från boendet är klockan tolv så det blir många timmar att slå ihjäl här i byn och på flygplatsen.

Även om beachen här inte är så värst mycket att skryta om så har jag ändå trivts här i den lilla staden och de övriga städer jag besökt. Folket här på ön är mycket vänliga och lätta att komma till tals med. Här hälsar man på folk även om man inte känner dem och det har hänt flera gånger att folk börjar prata med en när man möts på byn. Så långt ifrån det svenska sättet man kan komma och sådant som gör resandet så härligt.

Annars så får jag konstatera att resa runt som jag gör utan alltför mycket färdiga planer om hur jag ska fortsätta min resa numera har blivit mycket besvärligt. Övernitiska flygbolag kräver alltsom oftast att man har en flygbiljett ut ur landet man ska till, vilket inte alltid ingår i mina planer. Min nästa destination är Thailand och därifrån tänker jag ta mig landvägen vidare. Så jag mailade Air Mauritius och frågade dem rakt ut om de också kräver en vidare biljett ut ur Thailand. Fick naturligtvis ett nonsenssvar om att jag borde kolla med Thailändska krav. Tre gånger skrev jag till dem och begärde ett simpelt ja eller nej på min fråga, men ungefär samma nonsens tillbaka varje gång. Nåja, jag har bokat ett par flygbiljetter i slutet på min resa så får vi se om de nöjer sig med det.
Torsdag 22 December 2022 - Flic en Flac
Jag är bortskämd med fina stränder, vare sig det är i Afrika, Asien, Australien, Europa eller vid Sandabadet. Beachen här i Flic en Flac har jag redan kollat in och bedömt som medioker, men jag bestämde mig i alla fall för att ge den en chans igår. Så på eftermiddagen knallade jag iväg och tog mig genom en park ned mot stranden. Det första som mötte mig var ett par stora skyltar som på både franska och engelska talade om att det var farligt att bada här! Träffade på ett par polismän och frågade dem om vad som gällde. Jo sa de, det finns starka strömmar i området så det kan vara farligt. Men det finns bojar utlagda ett tjugiotal meter ut från stranden och håller man sig inom dem så ska det inte vara någon fara.

Ok sa jag, och bredde ut handduken på sanden. Den höll genast på att blåsa all världens väg så det var bara att lägga allt jag hade med mig på den när jag strippat ned till badbyxorna. Det finns ett rev, som faktiskt går runt hela ön i princip, några hundra meter ut och från det så slits hela tiden bitar av korallen bort och förs in mot land. Så förutom på stranden så ligger det också fullt av revbitar på botten från strandbrynet och ut ungefär fem-sex meter. Men det visste jag redan så badskor var medtagna. Med dessa på så var det inga problem att komma i och vattentemperaturen var varm och behaglig.

Tyvärr gjorde blåsten det omöjligt att ligga och sola, så jag tog en promenad tills jag var torr nog att få på mig paltorna igen. Allt sammantaget så föredrar jag Sandabadet.

I Port Louis bor det lite drýgt 150.000 innevånare. Men man räknar med att med förstäder runt omkring så finns det cirka en halv miljon i närområdet. Ungefär 81.000 av dessa bor i Quatre Bornes som är en av de större förstäderna. Jag tog mig en busstur till den byn för att spana in vad som finns att se där. Inte så hemskt mycket mer än en mellanstor stad faktiskt, men jag märkte ganska snart att det indiska inslaget är större här än i Flic en Flac. Innan jag klev av bussen så såg jag något som påminde om ett indiskt tempel och jag gick tillbaka en bit för att utforska saken. Jodå, jag fick höra att det var ett sikhiskt tempel och jag passade på att föreviga läckerheten med min telefon. Under mitt traskande i stan så mötte jag också en hel del indiska kvinnor med sin lilla färgklick i pannan som talar om vilken kast de tillhör.

Väl inne vid centrum så upptäckte jag också att den metrobana som utgår från Port Louis går förbi där. Tydligen kan man åka så långt ut som till Curepipe som ligger ytterligare några kilometer längre söderut.

Jag hoppade över en färd på metron och använde mina ben till att vandra runt ett tag till på orten. Naturligtvis så hamnade jag snart på en liten marknadsgata även här, men hade inget behov av att handla något. Ramlade in på en liten indisk restaurang istället för att få i mig en svalkande sprite. Herr Sing som jobbade där berättade att han var från Delhi och att han hade gjort sitt första år på ett treårskontrakt och att han sedan skulle återvända hem. Så det här med kontraktsarbetare finns tydligen kvar ännu. Han berättade att han bodde inne i Port Louis tillsammans med två andra i ett rum. Levnadsförhållanden för dessa kontraktsarbetare finns det tydligen mycket att förbättra i. Lönen var väl inte så jättebra, enligt honom, men han kommer ändå att ha kunnat spara en avsevärd slant när han återvänder till Indien om två år.

Väl hemma igen så kom jag i slang med två Fransyskor som bor på Reunion som är en annan liten ö inte så värst långt från oss här på Mauritius. Trevligt att ha någon på boendet att slänga käft med, även om deras engelska var trevande. Betydligt bättre än min franska i alla fall.
Tisdag 20 December 2022 - Flic en Flac
Dagarna rasar iväg i allt snabbare takt och det lackar mot Jul i hiskelig fart. Själv går jag mest och strosar om dagarna och har väl redan sett vad som finns att se av lilla mysiga Flic en Flac. Testar lite nya restauranger varje kväll, men äter alltid frukost hos mitt bageri.

Igår så hoppade jag på en buss in till Port Louis som är huvudstad här på ön. Det var ganska mycket trafik på vägarna, så den ganska korta färden (22km) tog närmare en timme med alla stopp. Väl framme så tog jag mig ned till hamnkvarteren som är riktigt fint med massvis av restauranger och små stånd av allehanda slag. I närheten så finns också ett litet postmuseum, som tyvärr var stängt när jag tittade in.

Mauritius historia är ganska brokig. Araberna kände tydligen till ön redan på 1400-talet, men enligt vikipedia så var Portugiserna de första som bosatte sig här i början på 1500-talet. Men tydligen så blev de inte kvar för när sedan Holländarna kom till ön i slutet på det århundradet så fann man ön obebodd. Så man koloniserade ön 1638-1710 och gav den dess namn. Därefter lydde ön under Frankrike mellan 1715-1810 och sedan under Storbrittanien fram till självständigheten 1968. Precis som Zanzibar var ön länge ett center för slavhandel, men då slaveriet avskaffades 1833 var man tvungen att finna arbetskraft på sockerrörsfälten på annat sätt. Man genomförde då ett experiment med att anställa arbetskraft på kontrakt ( 1-5 år långa) och kunde på så sätt fortsätta driva dessa för ön så viktiga odlingar. Arbetarna hämtades från olika håll av världen, Afrika, Kina, nuvarande Sri Lanka. Men den stora majoriteten kom från olika håll av Indien. I hamnkvarteren här finns ett världsarv som heter Aapravasi Ghat och det fungerar som ett museum där man kan se under vilka förhållanden de inhyrda arbetarna levde under de första dagarna på ön. De var nämnligen tvungna att registreras noga innan man så småningom kunde komma ut på någon plantage. Väl värt att besöka om ni någonsin hamnar på ön.

Efter detta besök så letade jag mig ned på stan och hamnade naturligtvis på central market, som är en gata fullspäckad av småbutiker. Här praktiseras något så ovanligt på dessa marfknader som fixerade priser, så det är ingen ide att försöka pruta. Skönt på ett sätt, då man istället i lugn och ro kan gå runt och jämföra priserna mellan de olika småbuikerna. Det blev en ny keps inköpt!

Ett besök i Chinatown stod naturligtvis också på listan och där blev det en lunch på ett litet kyffe. Stadskärnan i Port Louis är kompakt. Allt jag besökte finns inom en ganska liten yta och även busstationen ligger alldeles i slutet av marknadsgatan. Det var där lätt att hitta den buss som sedan tog mig tillbaka till mitt tillfälliga hem.

Unnade mig på kvällen sedan en alldeles för dyr middag. Pizza, öl och en glass till efterrätt gick på cirka 200 svenska. Det var det inte värt.

/Conny
Det var tur att jag beställde hämtning direkt från båten för ingen av taxisnubbarna där hade haft en chans att hitta till det här boendet. Det ligger i en ganska ny stadsdel som inbegriper en hel del raviner och bergsknallar. Vägar som är sämre än de på Zanzibar t.o.m. och säkerligen svårnavigerat för de som aldrig varit där. Kollade Boocking.com:s placering av stället, men den stämde inte alls. Nåja, fram kom jag till slut och kände mig nog först ganska malplacerad. Långt in till staden eller något annat intressant ställe, så jag fick hålla tillgodo med vad som fanns i grannskapet. Ensam på boendet också, men det gjorde ingenting då värdinnan visade sig vara en riktigt trevlig ung kvinna som tog hand om mig på bästa sätt. Visade mig runt i Bonyokwa som stadsdelen heter så jag fick mig både mat och dryck. Hon håller också på att lära sig ge massage så den andra dagen fick hon öva på mig. Inte alls tokigt!

Annars så var det mycket vila den andra dagen då jag hade ett nattflyg framför mig. Tog en lokal tuktuk, som också hade svårt att hitta fram till guesthouset, till flygplatsen och slog ihjäl några timmar där innan mitt plan lyfte. Mellanlandning och transfer till nytt plan i Nairobi och de metrarna på asfalten fram till flygbussen från planet var allt jag fick se av Kenya på denna resa. Nåja, det kommer fler vintrar. Nästa flyg tog mig förbi norra spetsen av Madagaskar, vilket jag hade tur att notera just då så jag faktiskt såg och kunde fota det hela från flygplansfönstret. Landade sedan någon timme på Mauritius internationella flygplats. Den ligger längst söderut på ön och eftersom jag hyrt in mig på Flic en Flac på den västra delen så hade jag beställt hämtning även här. Boendet hade visserligen skickat anvisningar hur jag kunde ta mig fram med lokalbuss, men det kändes aningen komplicerat och tidsödande, så det fick bli hämtning. Hann på så sätt ned och ta mig en första titt både på liten stad och lång beach innan jag gjorde en tidig nattning redan vid åttatiden. Här är vi tre timmar före Sverige.

Så här bra som jag sov i natt har jag nog inte sovit på åratal. Slocknade direkt jag slog huvudet i kudden och vaknade inte förrän klockan fem första gången. Gick slutligen upp vid nio efter att ha slumrat in igen ett par gånger. Jag har blivit bortskämd med utmärkta frukostar som ingått på de flesta av mina boenden, men här finns det ingen sådan att få. Det löste sig ändå bra, jag hittade ett litet bageri inte långt bort och där kunde jag få kaffe, en god nybakad baugette, och en croissant så jag klarar mig. Har mest tagit det lugnt även idag annars förutom en tidig middag vid femtiden. Det dök upp en ny gäst här på eftermiddagen, men då ingen personal fanns här för att ta emot henne så föll det på min lott att hälsa välkommen och underhålla tills personalen så småningom anlände. Nu är det snart kväll och ingen fotboll att kolla in. Har nyss återvänt efter min middag och blir nog inte uppe så värst länge ikväll heller.

/Conny

Ps. Angående rubriken så var Mauritius koloniserat både av fransmän och engelsmän och de tog också med sig slavar från Afrika och arbetare från Indien. Så här är en salig blandning av folkslag. Det officiella språket här Engelska, men de flesta talar även Franska.
Dags att dra vidare från den här fina och trevliga ön. Efter frukostbestyren så tog jag en daladala in till Stone town och letade mig vidare ned till färjeterminalen. Hade försökt att boka en biljett online för några dagar sedan, men den sajten fungerade inte. Så jag fick köpa en på plats istället. Skulle med 12.30 båten men där fanns inga biljetter kvar i ekonomiklass så jag fick köpa en i VIP-klassen istället. 60 usd mot 35, så det blev betydligt dyrare. Men å andra sidan sitter jag nu här i VIP-loungen med aircondition i en skön portfölj och skriver detta.

Är på väg över till Dar-es-Salaam där jag stannar till torsdag morgon då jag flyger vidare i österled. Förra gången gubbarna var i byn så hittade aldrig taxichauffören fram till hotellet, så den här gången har jag begärt hämtning från boendet. Blir säkert billigare också. Kort om tid i staden, men något roligt ska man väl kunna hitta på.

/Conny