Gubbar_pa_drifts blogg

Jag fick till slut några mail från KETA, med instruktioner om hur man fyller i adressen till hotellet i Pusan. Inte för att det hjälpte mycket, fick bolla frågan ett antal gånger. Men nu på morgonen så lyckades jag till slut få ordning på min ansökan och betala den. Bara att hoppas att den gått igenom innan min färja lägger ut på fredag morgon.

Japan är ett ganska så lätt land att färdas i. De här snabba shinkansentågen är ljuvliga att resa med och det känns trevligt att sitta vid fönstret och kolla in naturen. Även om nu Japan i mångt och mycket är bebyggt som stora sammanhängande städer.

Kom hit till Fukuoka igår kväll, så jag har inte hunnit se så mycket av staden. Det lilla jag såg var med bussen från järnvägsstationen till mitt hotell och det närmaste grannskapet däromkring. Så jag får ge mig ut nu på morgonen och upptäcka staden. /Conny

1978 tog min mor, samt mina systrar med familjer och jag med oss morfar för en vecka i London. Han var så lycklig över att han fick chansen att komma ut i världen och se något annat än de norska gränsstäder han annars hade sett. "Tänk att jag fick se London" levde han på i många år. Den där känslan kommer över mig lite då och då. Lyckan över att få resa och se nya miljöer är en stor ynnest. Här har jag känt av den både på bakgatorna i Tokyo, men även när jag igår satt på Shinkansen-tåget ned till Osaka. Ljuvligt!

320 km/tim. är toppfarten på det här japanska snabbtåget och den hastigheten håller det den mesta tiden. Det är egentligen bara inför de få stationerna den saktar in, så resan till Osaka tog inte ens tre timmar.

Stationen härnere var om möjligt ännu mer belamrad än Tokyo Station av folk vilket gjorde det lite knivigt att orientera sig, men till slut fick jag tag i hjälp till att hitta rätt tunnelbanelinje för att komma till mitt boende. Hotellet ligger i Dotonbori, som är den stadsdel i Osaka där merparten av nöjeslivet florerar. Här är fullt av restauranger, barer och annat lockande i ett gytter av smågator, varav en del är takövertäckta. Hotellet i sig är alldeles utmärkt, med ett stort fint rum och ett badrum som är kanon. Men något skumt är det. Man får ingen nyckel till rummet utan får ringa ned till receptionen varje gång man lämnar rummet. Ser också att man kan hyra ett rum för korttid, d.v.s. någon timme eller två. Kanske det mest talande är att på nattduksbordet så finns i en hållare en kondom att använda vid behov. Men som sagt, det är ett nöjeskvarter.

Inte långt från där jag är så finns Kurumon Ichiba Market, som är en lång övertäckt gata, med tvärgator som är full av små mataffärer och massvis med små "take away"-restauranger. Här kan man hitta allt från havsdjupens delikatesser till jordgubbar. Jag tog och smakade på en Taiyakivåffla som är i form av en fisk men innehåller köttfärs. Smakade inte helt fel. Visserligen en dag för sent för våffeldagen, men är man i främmande land så får man ta det som det kommer.

Har ju redan bokat färjan över till Sydkorea och något visum behövs inte . Däremot så måste man ha ett K-ETA ( Korea Electronic Travel Authorization) och det har jag nu under det senaste dygnet försökt att fixa. Först på den officiella websidan, men sedan också på deras app, men på inget av ställena så går det perfekt. På websidan så fungerar inte fotot jag lämnar och på appen så gillar man inte adressen till boendet. Har skickat frågor om hur man ska göra och fått till svar om att de har mottagit frågorna och ska svara inom kort. Men inga svar ännu så länge???

I natt så gick ni Sverige över till sommartid så nu är det bara sju timmar som skiljer/Conny

Vaknade igår till ett betydligt sämre väder än de första dagarna. Även om det inte var busväder så var det helmulet och duggregn. Var bara att glömma att ta sig bort till Shibuya för att spana efter Fuji. Ramlade ned och tog mig lite frukost i alla fall och sedan tog jag mig en promenad västerut till Tokyo Sky Tree som är ett tv-torn byggt 2012 och som är världens näst högsta byggnad efter Burj Khalifa i Dubai. 634 meter högt är tornet, men eftersom vädret var som det var gick det inte att se hela härligheten. Fick dock ett foto på det hela idag.

Att traska runt i regnväder en hel dag är inte så trevligt och eftersom de gympadojor jag har med mig har sett sina bästa dagar, så blir det lite blött om fötterna. Så någon gång på eftermiddagen kände jag att jag började dra på mig en förkylning, rinnande näsa och upprepade nysningsattacker är inte roligt så jag tog mig direkt hem och kröp ned i det där lilla badkaret efter att ha fyllt det med riktigt varmt vatten. Fick bli en skapligt tidig kväll igen.

Vaknade tidigt då jag ställt alarmet på 7.30 och efter frukosten så tog jag mig ut till Shibuya. Enligt prognosen så skulle det vara uppehåll på förmiddagen och lite växlande molnighet. Var bland de första i kön upp för att köpa biljett till observationsdäcket på den här skyskrapan, men det var redan fullbokat via internet. Det hjälpte inte att jag bad om undantag för att det var min sista dag i stan utan det var som det var. Kontrollanten där talade dock om att i Tokyos nybyggda stadhus så finns det två höga torn som också har observationsdäck. Det var bara tjugio minuters gångväg bort så jag joggade dit i hiskelig fart. Det var inga problem alls att få komma upp i södra tornet och därifrån hade man en bra utsikt över hela staden. Dessutom helt gratis. Tyvärr så gick det dock inte att se Mount Fuji då molnigheten var för utbredd runt berget. Jag hoppades ett tag på att det skulle lätta, men inte.

Där uppe fanns det även ett cafe och ett stånd med vykort, så under eftermiddagen har jag lyckats författa ihop några rader hem till "mina grabbar". Igår och idag har jag hunnit med att boka en tågtur ned till Osaka i morgon och en färjetur från Fukuoka till Pusan i Sydkorea nästa torsdag. Bokade även in mig på ett hotell i Osaka för tre dagar. Aningen billigare än här i stan, men ett större rum och med ett riktigt stort badkar såg jag. Även om jag är betydligt piggare idag än igår kväll så droppar fortfarande snoken lite.

Lämnar som sagt, men det jag bär med mig från Tokyo är hur fantastiskt tyst staden är. Kommer man bort från de stora gatorna, så hör man nästan ingenting från staden. Hade det funnits en fågel i grannskapet så hade den hörts mycket väl. En annan sak som utmärker Japan är hur otroligt disciplinerade japanerna är. Ingen jäkt alls och det skulle inte falla en japan in att gå mot röd gubbe. I Sverige får man göra det om det är tomt på trafik, men här så känner jag mig lite uttittad de gånger jag gör det. I.o.f.s. skulle du aldrig komma på en japan med att stirra på dig, men jag kan nästan känna deras tankar.

/Conny

Landade på Narita, som är Tokyos internationella flygplats, igår morse vid åttatiden och där var det riktigt kaos. Trots att det stora flertalet av oss resenärer numera är utrustade med vaccinationsbevis eller PCR-test så slussades vi samtliga igenom en mycket rigorös kontroll genom flera stationer där vi fick fylla i allehanda papper om än det ena eller andra. När man till slut var färdig med den proceduren fick man en QRkod installerad i mobilen, som sedan ingen frågade efter och inte heller nu går att finna i telefonen.

När man sedan närmade sig passkontrollen så var det som så ofta att man behöver fylla i ett inreseformulär. Jag var på väg för att ställa mig och fylla i detta då en äldre dam kommer och talar om för mig att jag måste ordna med lite andra saker först. Jaha, vad då för något svarade jag. Ja du måste fylla i det här formuläret svarade hon och det var exakt det papperet jag var på väg att fylla i. När hon väl insåg det så dröp hon bara iväg. Sedan var det dags för en mastodontkö till passkontrollen. Ni vet en sådan där som ringlar sig fram och tillbaka ett antal varv via utställda små pelare med ett band imellan. Den här kön gick säkert femtio meter åt ena hållet innan den vände tillbaka i andra riktningen och så höll det på i tio varv eller så. Den här damen som jag råkade ut för strax före var inblandad här också då hon tillsammans med ett gäng andra pensionärer försökte slussa oss till rätt passkontrollant när det till slut var dags för det. Jag är förbryllad över att ett sådant högteknologiskt land som Japan inte har löst en sådan sak som kö till passkontroll bättre.

Annars funkade det bra, min bag låg och snurrade på bandet när jag väl kom ned dit och en atm var inte svår att finna. En informationdisk hittade jag också där jag fick förklarat för mig hur jag skulle åka med tåg och tunnelbana för att ta mig till hotellet. Lösa biljett fick jag också hjälp med så snart var jag på den timslånga tågresan in till staden. Vid tolvtiden så hade jag dessutom letat mig fram hela vägen till hotellet. Där var ingen incheckning före klockan femton, men jag kunde lägga bagaget i receptionen. Knallade iväg till närmaste restaurang och klämde en bira för att fördriva lite tid, men gick sedan tillbaka i förhoppning om att få checka in lite tidigare. Jodå halv tre så skulle jag få tillgång till mitt rum, men han hittade inte mig i liggaren. Det visade sig att jag var på fel hotell. Skulle egentligen till ett ställe med samma namn, men i en annan del av staden. Så det var bara att sätta sig i en taxi och dra vidare.

Till slut så kom jag rätt och fick mitt rum. Tokyo är en av världen dyraste städer och det märks verkligen på kostnaden för hotellrummet. Det här var det enda hotellet, där jag kunde få ett eget rum med egen toalett och wifi för under tusen kronor natten så jag blir inte här mer än fyra nätter. Efter att ha installerat mig i ett ganska litet rum, men med en riktigt skön säng och ett badrum med ett litet badkar så gav jag mig ut för att bekanta mig med den närmaste omgivningen och för en matbit. Restaurangpriserna är väl som hemma ungefär eller kanske lite lägre. Beror nog på var man hamnar. Men skyhögt över resten av bortre Asien i alla fall. Så man får hålla i slantarna lite.

En lång natt och lång dag blev det denna resdag så jag kom i säng riktigt tidigt och sov länge idag på morgonen. Hittade ett kafe i grannskapet där jag fick i mig lite kaffe och en ägg och skinksandwich innan jag gick ut för att utforska stadsdelen jag bor i. Bor inte helt i centrum, men allt inom de närmaste milen måste nog betraktas som väldigt centrala i denna stora metropol. Knallade iväg till Ueno Park som ligger några kilometer österut. Den är väldigt stor och rymmer bl.a. Tokyo nationalmusem och ett flertal andra museer. Men framför allt så finns där en hel del av dessa körsbärsträd som precis nu har börjat blomma. Så jag lyckade tajma min resa hit till staden i rätt tid, vilket jag är glad för. Just körsbärsblomningen är något jag verkligen ville se. Där fanns också flera olika japanska shintohelgedomar varav jag besökte rävens helgedom.

På eftermiddagen så tog jag mig till Bunkyo Civic Center, varifrån man från ett observationsdäck ska ha en bra utsikt och kunna se Mount Fuji. Tyvärr visade det sig att den utsiktsplatsen är stängd för tillfället och kommer att vara så ett tag. Det ligger en turistinformation i centret och där fick jag tips om att borta i Shibuya ska det gå att få samma utsikt. Men dit var det en bra bit så det får anstå till i morgon.

Staden är stor och här behöver man ha tillgång till internet för att kunna orientera sig ordentligt. Finns i.o.f.s. gott om gamla telefonkiosker som är omgjorda till att kunna ge wifi. Telefonerna finns till och med kvar. Men jag fladdrade in på ett större elektroniskt varuhus och införskaffade mig ett japanskt simkort. Bara för internet, behöver inte ringa någon.

Hemma nu, efter att ha tagit mig en lättare måltid och klockan är strax före tio på kvällen. Här är vi åtta timmar före er därhemma, så det är snart dags att knyta sig.

/Conny

Sitter och läskar mig med en enlitersöl på Tan Son Nhat som är den internationella flygplatsen här i Saigon. Bara glaset i den här bägaren jag håller i väger säkert något kilo eller två så när den var full så fann jag för gott att hålla med två händer. En liter öl är ganska mycket och sådana mängder i glaset har jag nog inte haft sedan den tiden man sprang på Solvalla och handlade på Ströget. Nåja, jag har inte något bråttom med ölandet då det fortfarande är två och en halv timme innan mitt plan ska lyfta och bege sig österut.

När jag åkte härifrån och till mitt boende så tog jag bussen och jag tänkte att det går nog bra idag också. Men efter bussbyte i centrum så fick jag vänta väldigt länge på nästa buss, så jag fann för gott att använda google. Lika bra det, för då fick jag veta att bussen jag skulle med ut till flygplatsen slutade gå redan 18.45. Den vietnames som satt bredvid mig och var säker på att bussen snart skulle komma blev lång i ansiktet och bad om ursäkt, men jag sade bara att det var lugnt. Finns ju taxi också och det var inte heller dyrt att nyttja.

Har trivts väldigt bra här i Vietnam, folk är som överallt här i sydostasien väldigt hjälpsamma och trevliga. Det är nog numera kanske regionens billigaste turistmål. Boende och mat är hur billigt som helst och biran är heller inte dyr.

/Conny

Floden som rinner förbi och igenom Saigon är inte Mekong utan Soai Rap, med bifloden Sai Gon. Mekongdeltat ligger ungefär fem mil söder om staden. Där var de andra gubbarna och jag förra gången och likaså besökte vi området med tunnlarna som man kan krypa runt i, så den här gången koncentrerar jag mig på att bara vara i staden. Tog bussen in till staden igår och följde med ända till ändhållplatsen. Hamnade då vid änden av den avenuen jag sökte och alldeles i närheten av det boende vi använde oss av. Då var det sedan lätt att att hitta den favoritbar där vi brukade sitta och betrakta trafikvimlet från. Den såg exakt ut likadant som jag kommer ihåg den. Strax bredvid fanns det ett ställe där vi brukade spela biljard, men där var det förändrat. Utefter den gatan ligger nu den här gågatan som är fylld av barer, pubar, restauranger och där det är ett hiskeligt liv. Jättehög teknomusik spelas från flera av ställena så det dånar över hela gatan, men ölen är billig och maten smakar bra. Spenderade merparten av kvällen där innan det var dags att dra sig hemåt.

Nu är det söndag och jag gör mig redo för att dra ned på byn igen för en ny vända.

/Conny

Hoppade över frukost nere i staden och tog den istället på flygplatsen. Inte så farligt dyrt där heller. Resan från Phu Qoc till Saigon är ännu kortare än den senaste flygningen jag gjorde så det var snart avklarat. Mitt boende här i staden hade varit vänliga nog att skicka mig utförliga instruktioner hur jag skulle ta mig fram till dem med buss. Det var bara ett byte och det gick väldigt smidigt. Billigt som tusan också. Så redan före klockan två var jag incheckad och kunde svalka av mig i duschen. Första dagen och kvällen gick sedan mest åt till att bekanta sig med den stadsdel jag bor i. Dryga fyra kilometer från centrum, men mycket liv och rörelse även här.

Finns inget riktigt bra frukostställe här i närheten så jag knallade över till en affär och köpte juice, ägg och lite annat. Från ett bageri så inhandlar jag sedan varje morgon en baugette, fyll med lite allehanda. Något som ser ut som leverpastejskivor, men som smakar annorlunda. Något som ser ut och smakar som pressylta, samt lite olika grönsaker. Kaffe och te står boendet för. Det visade sig att de ägg jag köpt var ankägg, men även de går utmärkt att koka. Tar lite extra tid bara.

Igår tog jag bussen ned till centrum för att se om jag skulle känna igen mig någonstans, men icke. Jo, ett ställe kände jag igen. Det finns en plats med en buddhastaty som jag vet att jag sett förut och kanske t.o.m. fotograferat. Men annars noll. Ska ned på byn igen idag för att se om jag lyckas bättre. Hittar jag bara en viss avenue, så vet jag sedan hur jag skall gå. Men avenuer är det gott om. Men har fått tips om en trevlig gågata där det finns gott om pubar och barer, så allting löser sig.

Ha en trevlig lördag/Conny

Vid frukost igår så träffade jag mina svenska vänner igen och de blev förvånade när jag talade om att jag hade återfunnit resorten dagen före. Jaså sa de, har du bott på kommunisthotellet. De kallade det så för att de hade aningar om att det var ägt av en gammal medlem av den östtyska regimen. Huruvida det stämmer eller inte ska vi låta vara osagt.

Väl hemkommen så hyrde jag en scoter av boendet och fladdrade iväg söderöver. Strax efter flygplatsen så finns den kanske största pärlodlingen på ön, men eftersom Rune och jag besökte den förra gången så hoppade jag den nu. Ytterligare några kilometer söderöver finns det en resort som tydligen har en väldigt vacker skulptur, men där tog de inträde så den hoppade jag också över. Tog mig istället längst söderut på ön där hamnstaden An Thoi ligger. Härifrån utgår alla havsutflykter som den största turfirman, Johns Tours, har. Kommer ihåg att jag tog en fisketur med dem förra gången. Från den här staden utgår också den här kabinbanan som jag nämnde häromdagen. Jag såg kabinerna sväva däruppe i luften, men hittade aldrig fram till stationen där man går på. Inte för att jag letade särskilt noga heller.

Smattrade vidare på min scoter en kort bit till Bai Sao, som är en strand med kritvit sand och långgrunt som det är så är vattnet ganska ljummet. Den här beachen blev för ett femtontal år sedan framröstad till den vackraste i världen, av något resemagasin som jag har glömt namnet på. Men det var då, när Rune och jag var här var den fortfarande väldigt vacker, men numera har den tappat all sin charm. Ett par resorter har byggts och trots tappet av turister efter pandemin så var det fullt med folk där. Fullt med plast och annat skräp på stranden och några meter upp ligger stora drivor av sopor och bara väntar på att fraktas iväg. Om det nu någonsin sker?

Bedrövad fortsatte jag min färd vidare norrut utefter den östra kusten. Stannade till vid den lilla staden Ham Ninh för att se en lång brygga som sträcker sig långt ut i havet. Lite grann som den berömda bryggan i Rättvik, fast längre och i betong. Bara för att upptäcka att de första femio, eller så, metrarna har rasat ned i havet. Så kan det gå!

Resterande del upp till Bai Tom är inte mycket att skriva om. Har i.o.f.s. byggts en del resorter även på östkusten vilket var nytt för mig, men annars finns inget av värde. Det enda uppseendeväckande var att vid det fik jag stannade vid i Bai Tom så hade man fyra biljardbord. Men alla för trevallars carambole!!

Längst upp på den nordvästra kusten finns en lite stad som heter Ganh Dau. Eftersom jag inte sett den förut så tog jag sikte dit. Någonstans på vägen så hamnade jag på en mindre grusväg i riktigt dåligt skick. Det var ungefär som tvättbrädorna i den australiska outbacken 1988, men i djungel istället för halvöken. Ibland gick det över berggrund, ibland fick man försöka ta sig fram genom sanddyner av det mindre slaget. Jag skulle gissa att den här sträckan sträckte sig omkring nästan två mil. Men det gick det också och jag belönades med en ananasshake väl framme i staden. Den inmundigades vid ett trevligt litet ställe vid havsstranden.

Vietnameserna har fått något slags storhetsvansinne. Någon mil söder från Ganh Dau så har man byggt något slags kopior över kända stadsmiljöer världen över. I 100%-ig scala. Man har helt enkelt byggt upp kulisser som ska föreställa berömda stadsmiljöer som t.ex. Venedig. När man åker förbi så passerar man t.ex. förbi vad jag gissar är någon slags Manhattankopia. Jag var tvungen att stanna och gå och känna på en av dörrarna, låst. Fast det stod faktiskt open på dörren?? Inte vet jag för vilka turister man byggt detta? De inhemska reser i.o.f.s. mycket och kanske kan det locka kineser, men jag tror att västerländska turister är lite för blase för det här.

Det fick bli slutkläm för den här scoterturen.

Ned för frukost i morse och när jag sedan gick och betalade så erbjöds jag att komma och använda hotellets pool under dagen. Jag var väl lite tveksam, men när jag kollat och fick se vilken stor och fin infinitypool de hade så tvekade jag inte längre. Det blev ett antal timmar vid den under dagen. Eftersom det är min sista kväll på ön så uppsökte jag mig en fiskrestaurang och åt en god röd snapper. Riktigt riktigt god!

/Conny

Det var inte bara fotboll jag bjöds på på baren jag besökte i lördags kväll. När jag anlände så startade ett liveband upp någon dryg timmes spelande och de var riktigt bra så det gungade skönt inne i lokalen. De fortsatte en bra bit in i matchen men det störde inte mig där jag satt som fastnaglad framför skärmen och fick se Chelsea spöa Leiçester. Här är vi sex timmar före er i Sverige i tid så klockan var drygt midnatt när jag började min vandring hemåt i natten. Stannade till vid ett sånt här stånd där man köper sig en baugette fylld med allehanda godsaker och fick en god mangojuice att skölja ned den med. Just det här med baugetter är något som hänger kvar från det gamla franska kolonialväldet både här och i Laos. Men det är väl bra när man kan ha kvar det gottaste! Nåja, hem kom jag och kröp ned i bingen före klockan två i alla fall. Bra tag sedan jag var uppe så länge.

Jag tycker att det räcker med sol och bad varannan dag, kan vara skönt att strosa runt lite också. Som jag tidigare nämnt så har det hänt en del sedan jag senast var här. Rune och jag såg allt stora hotell redan då, men det var i direkt anslutning till Duong Dong som är stadens egentliga namn. I.o.m. att man flyttade vägen ett par hundra meter inåt land så har det sedan växt upp fler stora hotell utefter den och mellan den nya vägen och stranden. Så från en ganska lågskalig turism så byggde man upp en högskalig industri under den här tiden. En industri som nog fått på skallen ordentligt de senaste åren när covid 19 rasat som värst. Man ser många ställen som står tillbommade och stängda och en del byggen där det inte pågår någon aktivitet alls. Nu är det öppnat igen, men såvitt jag vet så har inte charterturismen hittat tillbaka hit. De få turister jag träffat har samtliga tagit sig hit på egen hand. Sedan kryllar det förstås av ryssar, men det gör det på många ställen i sydostasien. Förutom i Laos av någon anledning?

Jag har sett på kartan att det cirka två kilometer söderut efter vägen finns något som heter Long Beach Center. Jag tänkte att det säkert är ett stort varuhus, typ en galleria eller något liknande, så jag rumlade över dit igår för att ta en titt. Men det var det inte, på båttenvåningen så var det en stor butik för försäljning av pärlor som är en stor näring på ön. Det finns stora pärlodlingar på flera platser på ön och Rune och jag besökte en av dem när vi var här sist. Övervåningarna på det här stora komplexet var faktiskt ett stort spa!? Man ska väl inte förvånas då jag märkt att det här med spa är en stor sak i Vietnam. Nåväl inget för mig, men jag tänkte att jag går nedför en backe som låg direkt efter det här bygget och väl nere en bit så hittade jag en väg som tog mig ut till havet. Skönt med en liten strandbar tänkte jag, då kan jag ta mig en bira. När jag sedan kom ut på stranden gick jag ända ut till vattnet och tittade åt bägge håll. Ett hundratal meter åt höger, alltså norrut, så såg jag en skulptur i vattnet och ytterligare något liggande på stranden. Väl medveten om att vårt boende på den tiden hade just ett par skulpturer ute i havet så blev jag nyfiken och knallade dit. Jodå, det var Thousand Stars Resort och bygget finns kvar. Öde, nedgånget och naturligtvis inte öppet, men inte uppköpt och rivet. Jag gick in och tittade lite, men blev ganska snart stoppad av en familj som nog är anställda för att vakta stället. De pratade ingen engelska och förstod ingenting av mina frågor, men visade tydligt att jag skulle gå. Uppbackade som de var av en folkilsken hundrackare så fann jag för gott att avlägsna mig. Men några foton från bygget hann jag med.

På kvällen så knallade jag ned till själva stadskärnan och letade mig ned på kvällsmarknaden, där det som vanligt säljs alla möjliga souvenirer och annat krimskrams men även mat i alla de former. När man handlat det man vill ha, så uppsöker man närmaste restaurang och köper sin dryck där. Sedan är det bara att slå sig ned på en liten minipall vid ett litet minibord som passar bättre för förskolebarn än för en gammal gubbe. Men det går det också!

Precis som i Nha Trang så väljer jag här att inta min frukost på ett av de större hotellen nere vid stranden. Samma slags buffe här som på det förra stället och samma pris. Igår så träffade jag på ett svenskt par som, förutom pandemiåren, hade åkt hit varje vinter samma tid och bott på detta hotellet varje gång.Något som är främmande för mig, men vi är ju alla olika.

Idag var det sedan baddag och det var riktigt skönt att få sträcka ut sig i det lugna vattnet och simma lite. Nu är jag tillbaka i Siambukten och här är inte vågorna alls lika höga som i Sydkinesiska Sjön. Så för de allra flesta så innebär det här bättre badmöjligheter.

Om tar sig över floden, med samma namn som staden, och går till vänster så passerar man den marknad där all nyfångad fisk, samt massvis med annan mat, säljs. Det är ett riktigt kaosartat ställe då alla vietnameser kör sin skoter ända fram till fiskhandlarna istället för att parkera en bit ifrån och i lugn och ro kunna gå runt och välja. Har man väl tagit sig förbi kaoset så hittar man en uppsjö riktigt trevliga och billiga restauranger vid stranden. Mest bara ortsbefolkningen som hittar hit tror jag. Jag frågade om en gaffel att äta med, men det hade de inte så det fick bli den vietnamesiska skeden.

Måndag kväll nu och klockan börjar på att bli läggdags. I morgon ska jag hyra mig en skoter och se om det skett några stora förändringar på resten av ön. Flygplatsen är ju på en ny plats sedan senast och jag har förstått att man byggt en linbana ut till en av de mindre öarna. Vad nu det ska vara bra för??

/Conny

Ska säga med en gång att den kvällsmarknad med mat som jag letade efter i onsdags kväll inte alls var vad jag sökte utan bara en stor restaurang med buffeliknande stuk. Så den fick vara till förmån för grannrestaurangen som nog hade större behov av en matgäst.

Upp tidigt igår morse då mitt flyg skulle gå redan strax efter tio på morgonen. Blev upphämtad vid hotellet och körd ut till flygplatsen i en minivan så jag var i god tid för checkin och hade även tid för en flygplatsfrukost. När det började bli dags att stiga ombord så ändrades helt plötsligt avgångstiden med två timmars försening. Inget att göra mer än att gå och beställa en öl, men rätt vad det är så kommer det en donna och frågar om jag skall med flyget? Då har de ändrat igen till bara en timmes försening. Skönt!

Det är inget långt luftskutt från Nha Trang ned till Phu Qoc. Lite drygt en timme tog den flygningen och det gick även snabbt att få tag i bagaget så man kunde ta sig ut i friska luften. En motorcykeltaxi var snabbt fixad och han tog mig de sju kilometrarna till mitt hotell för 28 svenska riksdaler.

När gubbarna var här i vietnam senast så åkte de två yngsta hem redan efter tre veckor medan Rune och jag blev kvar en vecka till. Den tillbringade vi här på ön och då bodde vi på en liten resort precis vid havet. Det har blivit helt förändrat här sedan dess och det lilla stället finns inte kvar. Uppköpt förmodligen och uppbyggt som en större resort kanske. Hittar inga spår av stället. Den lilla grusväg som vi tog när vi gick in till stan gick inte så långt från kusten, men den finns inte heller kvar utan vägen går numera ett par hundra meter från havet. Då var det tyst och lugnt kring den så fort man kom utanför stadkärnan, nu är den full med hotell och restauranger på båda sidor. Jag bor precis i utkanten av staden, vilket är bra när jag vill besöka nattmarknaden, men kanske lite sämre när jag vill bada. Tog och knallade bort dit jag anar att vårat förra ställe var idag och tog mig ett dopp. Det är någon kilometer att gå, men det var bra då jag lokaliserade en bar där man visar engelsk fotboll i kväll. Det är ju lördag så kan vara trevligt att kolla in en match och samtidigt följa travet via ATG. Jag tror att gubbarna hemma fyller på min reskassa idag!

/Conny