Gubbar_pa_drifts blogg

Om Leon var en trevlig stad att ströva omkring i och upptäcka så inser jag att Granada t.o.m. är strået vassare. Vi var en timme sena när vi lämnade universitetsstaden så jag var inte framme vid mitt boende förrän tidig eftermiddag. Hade bokat ett rum med eget badrum, som oftast, men badrummet visade sig ligga ute i korridoren. Låt vara att bara jag har nyckeln dit, men det är inte min uppfattning om ett privat badrum. Nåja, bokningen är bara för tre dygn och är det så att jag stannar längre, så får jag väl flytta.

Granada ligger vid den stora sjön Lago Cocibolca och när jag väl kommit tillrätta på Deakashimba Hostel så tog jag mig en promenad ned till sjön för att se vad jag kunde upptäcka här. En skapligt fin park fanns därnere och ett antal människor som badade i sjön, precis som i våra sjöar därhemma. Hittade också ett antal matställen därnere och uppsökte ett av dem för att få i mig lite krubb och dryck. Hade väl ingen riktig koll på vad jag beställde, men det var definitivt kyckling, så jag blev lite konfunderad när jag efter ett tag serverades en fisksoppa. Men det löste sig, kyparen kom efter ett tag med en kycklingsoppa istället. Mättande!

Vid många av de här restaurangerna här i den här delen av världen hänger det ett antal hundar och jag fick mig ganska snabbt två nya vänner. Plus en katt som var lika kärvänlig som sina polare.

Kvällen tillbringades senare vid en populär gågata med en uppsjö av barer och restauranger.

Det ingår frukost i min bokning och morgonens dito var en traditionell morgonmåltid, bestående av ris och bönor uppstekt tillsammans. Kaffe, bröd och ett stekt ägg medföljde också.

Ramlade sedan ut till de centrala delarna för att kolla in hur de såg ut. Det hampade sig inte bättre än att jag träffade på en sådan här gratis walkingtour som precis skulle ge sig iväg ut på en vandring, så jag bad om att få följa med dem. Inga problem och jag fick se mycket av staden under dryga två timmar med en guide. Vi var bland annat upp i ett klocktorn tillhörande en av kyrkorna i staden och fick en bra utsikt därifrån. Marknaden var ett annat uppskattat besök och vi var dessutom inne på en verksamhet som kan liknas vid ett D.V. för för handikappade. Både döva, blinda, samt människor som hade lite svårt att hävda sig på den ordinarie marknaden. Snarlikt vad jag själv jobbat med under många år.

Inne på det här D.V.: et så hittade jag några vykort och skrev dem på eftermiddagen. Letade sedan rätt på det lokala postkontoret och skulle köpa frimärken, men där var det tvärstopp. Samma sak här som i Guatemala, posten har inget kontrakt med flygbolag som kan flyga dem utomlands. Här fick jag heller ingen hänvisning till något fraktbolag som kan lösa den saken. Ska luska i saken, men kanske jag får skicka dem från Costa Rica?

Vi höres/Conny

Leon är en trivsam stad. Som sagt, inte särskilt stor, men trivsam att vandra runt i. Gott om barer och restauranger att slinka in i för en stund är det också. Hittade en stor sportarena igår, som visade sig vara en basebollstadium. Tyvärr var där förbommat så jag kunde inte gå in och kolla hur där såg ut.

Hade väl från början tänkt mig att dra vidare igår, men bestämde mig för att stanna två nätter till. Men i morgon bär det av till Granada.

Så var det då dags att bege sig vidare från Honduras och korsa gränsen till Nicaragua. Min värdinna skjutsade mig bort till min bussdepå borta i närheten av flygplatsen och det var jag tacksam för. Vi var där i god tid så jag hade tid att gå och köpa mig lite frukostbröd och lite vatten till det. Fyllde också i en inreseblankett till Nicaragua innan bussen ändrades. Så småningom satte vi fart vid niotiden. Så länge vi befann oss i Honduras så var det bergigt, endera där vi for eller runt om oss när vi var ute på någon slätt. Väl på andra sidan gränsen så var det inte lika bergigt längre. De höjder man kunde se var gamla utdöda vulkaner, som i.o.f.s. reste sig i imponerande höjder.

Själv gränspasssagen innebar på den hondurianska sidan inga större problem. En lång kö till en ensam lucka att lämna in passet i och så fick man tillbaka det i luckan bredvid. Det gick ändå förvånansvärt snabbt. Värre var det in till Nicaragua. Samma kö här, men betydligt mer frågor i passbåset. För mig som var Europé så behöll damen I båset mitt pass och talade om att jag skulle få det utlämnat till bussen. Det var också så att alla betalade tre dollar för ett inträde till landet, medan jag och ytterligare en europe fick betala femton dollar. Nåja, det får man stå ut med. Det tog sedan ett bra tag innan våra pass, mitt och ytterligare någon europé, kom ut till bussen vilket gjorde att vi alla fick vänta ytterligare en halvtimme innan vi kunde fara vidare.

Klockan hann bli sex på kvällen innan vi kom fram till Leon. Jag hade fått ett telefonnummer till en taxiförare som mitt boende litade på och lärt känna en Nicaraguan på bussen som kunde ringa upp honom, så han väntade där bussen stannade och körde mig till det hostal jag skulle till. Mörkt naturligtvis när jag kom fram och hade installerat mig, men jag knallade ändå ut till en bar i närheten och fick mig ett par pilsner att släcka törsten med.

Hittade en bankomat redan igår kväll, så idag fixade jag även ett simkort (Claro) till telefonen. Det var gratis! Det enda som kostade var data för 15 dagar. 150 Cordoba är ungefär 45 spänn vilket är billigt och bra. När jag ändå var ute så passade jag på att vandra runt och kolla in de centrala delarna. Staden är inte så stor, 213.000 lite drygt 2022. Däremot är den en betydelsefull studentstad med ett flertal universitet och det är också här som Sandinisterna med Daniel Ortega i spetsen grundades. 1979 störtades familjen Somoza och Sandinisterna kom till makten. Sandinisterna startade som en befrielserörelse, men utvecklades till något annat och tvingades 1990 lämna ifrån sig makten till oppositionen. Numera är dock Daniel Ortega tillbaka som Nicaraguas president, mycket med stöd av kyrkan här i landet.

Staden verkar, av det lilla jag sett hittills, vara en trevlig stad att ströva omkring i så jag får se hur länge jag stannar här. Har bokat fyra nätter, men kanske stannar jag ytterligare ett par dagar? /Conny

Har hunnit se lite mer av staden. Igår så hamnade jag vid en fotbollsmatch som spelades på en förskräcklig plan just på andra sidan floden. En gång i tiden så har det säkert funnits gräs på hela planen, men numera så är det bara små fläckar kvar av det underlaget, resten är sandjord. Spelkvaliten var inte heller så lysande, men på en bra plan så kanske lagen kunde hävda sig i div. 4 hemma I Västmanland. Jag blev dock inte kvar särskilt länge.

Det är ganska långt bort till flygplatsen där även Tikabus huserar så i förrgår tog jag och försökte boka en buss på nätet för min vidare färd. Provade att boka till i dag, men då fanns inga platser lediga, så avfärd fick bli på onsdag. Men det går lika bra.
.
Idag tog jag mig en promenad bort till Chelato Ucles, som är nationalarenan för fotboll här i landet. Den ligger bara cirka 1,4 kilometer från mitt boende så det var inga problem med att vandra dit. Hade turen att en av portarna stod öppen, så jag frågade några arbetare där om jag fick komma in och ta några foton och det gick bra. Därinne fick jag se en stor fin öppen arena där det bara spelas fotboll. Det ni, Svenska fotbollsförbundet!

Vi höres när jag kommit till nästa resmål/Conny

Tvekade länge om jag skulle åka till Tegucigalpa. Staden är inte så enormt stor, 1, 3 miljoner lite drygt 2023, men ligger på höjder vilket innebär lite metrar upp och ned när man är ute och går. En annan anledning är att staden för ett antal år sedan betecknades som ganska våldsam. Liksom hela Honduras och El Salvador för övrigt. Men har läst att man lyckats komma tillrätta med den värsta brottsligheten, så jag bestämde mig för att åka ändå.

Min värdinna hämtade upp mig igår vid busstationen och så fort vi närmade oss boendet i det historiska centret så kände jag med en gång att här kommer jag att trivas. Smala trivsamma gator med en häftig trafikrytm och här känner man verkligen att man lever. Man får se sig för när man korsar gatorna, men det är oftast lugnt. Såvida det inte kommer en motorcykel dundrades i närmare 80 förstås.

Som vanligt hann jag ut för att kolla av den närmaste omgivningen redan första kvällen och lyckades också hitta en trevlig takrestaurang där jag fick mig lite tacos med dryck. I morse så ramlade jag, efter frukost, ned till en bokhandel och fick tag i några vykort att skicka hem till mina grabbar. Hittade också ett postkontor i närheten så jag fick tag I frimärken till nämnda kort.

Sedan har jag mest strosat omkring i staden, mestadels härnere i det gamla centrumet, men jag tog mig även en längre vandring åt ett helt annat håll för att se hur där ser ut.

Just nu har jag bokat boende för fyra dagar, men som det känns nu kan jag förlänga med ett gäng dagar till. Vi får se.

/Conny

Det är ofta trevligt att återvända någonstans där man varit och lärt känna stället. Så känner jag även här i storstaden San Pedro Sula. Här bodde 2023 cirka 835 tusen människor och gissningsvis är det nog något liknande idag.

Kom tillbaka hit igår efter en timmes båtresa och en fyra-fem timmar lång bussresa och passade direkt på att köpa mig en biljett till Tegucigalpa I morgon. Efter att också hittat en lämplig bankomat att hämta ut lite lempira i så skickade jag ett meddelande till Blanca, som är värdinnan på mitt boende, om att hon kunde komma och hämta mig. Tog inte lång tid innan hon dök upp.

Hann gott och väl ut på stan och få i mig lite kinamat och dryck så min första dag var riktigt trevlig. Andra dagen, som nu börjar lida mot sitt slut, var inte lika rolig. Regnet har kommit ifatt mig. Var inte så farligt när jag drog ut ned på byn, men efter att jag ätit och var på väg hem så ökade regnskurarna i intensiteten. Besökte en restaurang som var ungefär som våra lunchrestauranger hemma i Sverige. Efter att ha stått och pekat några gånger så fick jag ihop en tallrik med en massa kött, en drös grönsaker och stuvade makaroner. Lite juice att skölja ned det hela med och kalaset gick inte på mer än knappa 50 kronor.

Hade tagit med mig min regnjacka ut på staden och det var bra då som sagt regnet ökade I styrka på hemvägen. Överkroppen klarade sig, men byxorna blev lite blöta. Nu börjar det kvällas och ger sig inte regnet så blir det en lugn hemmakväll.

/Conny

Två dagar går fort även på en sådan här fin liten ö. Boendet jag hade bokat var inte mycket att ha förutom att jag kunde checka in redan vid ankomst som var strax efter 10 på förmiddagen. Jag fick ett pyttelitet rum med gemensamt badrum ute i korridoren. Så redan första dagen så gick jag runt och kollade efter bättre. Var inte mycket som var nämnvärt bättre, men jag hittade ett hotell som kunde hysa in mig för 168 dollar en vecka. Ett skapligt stort rum med eget badrum så det hade kunnat funka, men så var det det där med vädret. Idag har det varit skapligt, men redan i kväll ska det regna igen och efter att ha grubblat de här dagarna så bestämde jag mig till slut att släppa ön och dra tillbaka till San Pedro Sula. Köpte biljett till morgonbåten som går klockan sju. Då borde jag hinna med en buss under förmiddagen från La Ceiba till S.P.S.

Men under tiden så har jag kollat in staden. Tog mig en promenad åt sydost till Coral View där man tydligen kan snorkla. Hade inte brytt mig om att ta med mina saker så hur pass bra det var vet jag inte. På vägen passerade jag förbi Chepes Beach som är den enda stranden på ön. Konstgjord, med hitforslad sand.

Vi höres om ett par dagar så får vi se var jag är då/Conny

Allt hade öppnat igen i torsdags så jag kunde ramla ut på staden för att göra ett sista besök. Fick en kille efter mig som tiggde pengar och trots att han inte fick några så fortsatte han att följa varje steg jag tog. Han slutade inte förrän jag styrde kosan mot några poliser som patrullerade på stora torget.

På fredagen så fick jag värdinnan att skjutsa mig bort till busstationen för min färd vidare till La Ceiba. Den resan tog inte mer än drygt fyra timmar så det var snart gjort. Omväxlande bra och ibland riktigt dåliga vägar.

Jag har hyrt en lägenhet med två sovrum, vardagsrum och kök, vilket naturligtvis är mer än vad jag behöver. Men det var det enda som fanns inom överkomligt pris förutom någon säng i flerbäddsrum. Sådant har jag lagt ned. Eftersom det är lägenhet så vandrade jag bort till ett Walmarts någon kilometer bort och provianterade. Lite ägg, korv, bröd och dryck, samt lite olivolja. Köket här är dock inte så välförsett. En bucklig stekpanna där äggen rinner ut åt sidorna och en stor kastrull utan lock där inte vattnet förmås att koka av den lilla lilla plattan som finns. Men jag lade en tallrik ovanpå kastrullen idag så jag kunde koka mina ägg.

Försökte mig på att boka färjan ut till ön Utila online i morse, men det var för kort tid med bara en dag innan avgång så jag bestämde mig för att traska de nära 7 kilometerna bort till färjeläget för att se om jag kunde lösa en biljett på plats. När jag bara hade någon kilometer kvar så var det avspärrat den väg jag skulle gå. Ett stort stängsel tvärs över vägen så det var bara att vända och leta sig fram på andra vägar. Precis som i San Salvador så har man sådana här gated communitys, vilket ställer till det. Under hela min promenad hade det duggat lite grann, men lagom när jag till slut närmade mig hamnen så övergick det i ett riktigt regn.

Hittade I alla fall ett biljettkontor där de hade biljetter till en färja som skulle gå vid 9-tiden så den biten blev löst. Nicole, tjejen som sålde biljetten till mig pratade bra engelska och då jag frågade om det var möjligt att få tag I en taxi tillbaka hem så sade hon att det nog skulle bli svårt, men jag kunde vänta och se om någon inkom med passagerare. Det dröjde faktiskt inte mer än tio minuter så kom det en droska körandes och släppte av en dam. Så den tog jag tillbaka till busstationen. Knallade in där för att se om de har bussar som går hela vägen till Tegucigalpa och det hade de fyra om dagen. Färden tar dock 9 timmar, vilket innebär en sen ankomst till huvudstaden och det ska jag nog undvika.

Eftersom det sedan regnade resten av dagen höll jag mig inomhus. Mina kläder hade blivit blöta av vätan så dem hängde jag upp på tork. Tog mig en dusch, men det var bara kallvatten i den och det är ingen höjdare. Har kollat väderprognoserna och det ser ut som om det blir två skapliga dagar följt av tre regniga och sedan två bra igen. Jag får se hur länge jag blir på ön? Har bara bokat två nätter ännu, men kan tänka mig en vecka om inte vädret ställer till det.

/Conny

En nyårsafton utan något speciellt att rapportera om. Som på de allra flesta ställen i världen så orkar man inte vänta till tolvslaget med sina smällare utan det bangades på lite mest hela dagen. Ramlade ned till min lokala bar en stund på kvällen för att se om jag kunde fira lite med en cocktail, men några sådana finesser kunde hon inte stå till tjänst med. Efter ett par bira så gick jag därefter hem och lade mig.

Vaknade sedan strax före midnatt av att smällarna ökade i styrka så jag gick ut på en balkong för att spana in den raketuppskjutning som nog höll på närmare en timme. Det sköts upp raketer från flera platser runt om i staden och det var ett evigt gnistrande uppe i skyn.

Idag, nyårsdagen har nästan hela staden varit död. Jag tog mig en promenad bort till busstationen för att köpa mig en biljett vidare på min färd, men fick återvända med oförättat ärende då även den var stängd. Försökte boka en biljett på nätet och fick ett meddelande om att de mottagit min beställning och betalning och att biljetten skulle komma snart. Nu på kvällen har den fortfarande inte kommit, men den dyker förhoppningsvis upp. Kom på att jag troligen beställde den på fredag istället för på torsdag, vilket innebär att jag blir kvar här en dag extra. Det gör inget.

Knallade ut en liten stund nu ikväll, för att se om jag hittade något öppet, men nej, det är ännu mer stängt än vad det var på dagtid. Rena rama gamla tiders långfredag!

/Conny

Min sista heldag I El Salvador innebar inga direkta nyheter. Knallade bort för att fylla på dollarförrådet då de flesta hotell föredrar kontanter när man kommer. Tog mig också ned mot centrum en annan väg och såg lite andra vyer. Väl tillbaka vid boendet så fick jag min värd att boka en uber för att köra mig till bussbolaget på söndagsmorgonen.

Det dök inte upp någon uber så länge jag väntade på morgonen, men jag såg på håll en vanlig taxi borta vid grindarna, så jag skrek och vinkade och lyckades göra chauffören uppmärksam på mig. Han kunde ingen engelska, men det var tydligt att han menade på att det inte gick några bussar från den platsen jag visade. Jag stod dock på mig och insisterade på att bli körd till platsen och han blev snopen när vi väl kom fram och han förstod att bussarna avgick därifrån.

Bussen avgick I rätt tid, men jag blev själv lite fundersam när vi åkte först söderut och sedan västerut, eftersom det var närmaste väg mot Tegucigalpa och dit skulle vi ju inte. När vi sedan passerade gränsen hade vi fortsatt kurs mot Tegucigalpa och jag började bli riktigt orolig ett tag om jag på något vis kommit på fel buss. Men direkt efter gränsen så bytte han färdriktning och tog en riktning som gick rakt norrut. Själva gränsövergången gick smärtfritt på den Salvadoranska sidan. Det kom en passkontrollant ombord på bussen med en digital lista på en surfplatta där han bara bockade av oss var och en vartefter vi visat passet. Någon utresestämpel behövdes aldrig utan det sköttes digitalt. Annat blev det när vi väl skulle stämpla in i Honduras. Vi fick ställa oss i en ringlande kö inne i en liten lokal som kändes alldeles för trång för ett par busslaster som befann sig där samtidigt. Men det gick skapligt snabbt när man väl kom fram och av någon anledning så skrev passkontrollanten i i passet att jag fick 67 dagars tillstånd att vara i landet.

Strax efter att vi passerat och satt fart igen efter gränsen så blev det ett nytt kort stopp för att vi skulle kunna köpa lite mat att äta i bussen. Färden gick sedan vidare. Redan nere i sydvästra El Salvador hade vi passerat förbi några ganska höga bergstoppar och i Honduras blev det verkligen höjd på topparna. Ofta kunde man inte se dem för att de var täckta av moln, men vår färd gick vidare på höga höjder. Jag blev faktiskt sugen på att ha min motorcykel med mig och kunna få åka omkring på dessa vägar. Det var tydligen inte bara jag som hade de tankarna för ju längre norrut vi kom bland bergen så ökade antalet knuttar. De stod parkerade i stora klungor utefter vägen eller kom dånande förbi oss i en hiskelig fart. Dock utan olyckor som vi såg vilket kändes skönt.

Strax efter sex så var vi slutligen framme I San Pedro Sula. Tyvärr ingen tur denna gång utan chauffören stannade vid en stor busstation några kilometer före mitt boende. Letade reda på en transport och erbjöd honom 5 dollar för att köra mig. Han ville ha 10, men föll tillföga och körde för 5 ändå.

Då det var mörkt när jag väl checkat in, så blev det ingen stor utforskning av staden utan jag nöjde mig med att vandra iväg till närmaste bar för en törstsläckare.

Idag har jag dock varit produktiv. På förmiddagen letade jag på en bankomat för att få lite lokal valuta. Det fanns gott om automater i ett köpcenter i närheten av där jag bor, men jag fick prova mig fram innan jag hittade en som tog mitt kort och gav mig pengar. I köpcentret kunde jag även hitta ett SIM-kort för min telefon så jag har uppkoppling om dagarna. Skönt att slippa leta efter WIFI. Eftermiddagen har gått åt till att knalla runt och studera staden för att se vad den innehåller. Inte så mycket, jag knappar in sevärdheter på Google maps och vandrar iväg efter det och det var inte så värst mycket att se. Men jag hittade I alla fall fram till centralparken som flankeras av kommunalpalatset på ena sidan och Katedralen på den andra. På hemväg hittade jag även en kinarestaurang där jag fick mig en matbit. Kinesställen är bra över hela världen, rikliga portioner med bra mat. Nu har mörkret återigen fallit över byn, så jag ramlar nog ut och får mig ett par sängfösare.

/Conny