Greklands blogg

Precis...akvariesand har jag kommit fram till att det är den allra bästa liknelsen på vilken typ av sand jag föredrar på stranden. Finkornig sand må vara härlig att gå barfota i men man har dessa fina sandkorn med sig överallt!
Större (särskild vit) klappersten är vackert mot det blå havet. Är ofta runda och mjuka av havets rörelser fram och tillbaka på stranden men inte så skön att ligga på med badhandduken.
Så .... akvariesand....perfekt att gno ner rumpan i och göra sig bekväm i. Ni fattar va?

Idag åkte vi till Kyra Panagia som är vacker att fotografera särskilt med den vackra kyrkan i förgrunden och stranden nedanför. Bilder kommer senare när jag kan ladda upp (tyvärr ej möjligt från min löljigt lilla netbook med linux). Vi badade inte vid Kyra Panagia utan vände tillbaka till grusvägen och tog oss ner till Kato Lakkos beach. Häftig strand med häftig taverna dvs utomhus med stubbar som stolar och små bord.
En brygga har byggts av gamla lastpallar så att även badbåtarna som utgår från Pigadia kan lägga till.
Precis när vi anlände kom även Yiannis love boat och la för ankar. Typ 5 ankare behövdes för att säkra upp. Vågor gick höga trots att vi var på läsidan.

Åkte sedan vidare upp till Spoa och tog vägen ner till Agios Nicolaus. Vad det blåste!
När jag tittar på prognosen i detta nu står att läsa 16 m/s.
Jag tänker inte skriva här men kan meddela att en del svordomar yttrades från mig på vägen. Hasse som körde var tyst (som man kan han ju bara göra en sak i taget) fast å andra sidan har ju han mer kontroll än jag som bara sitter på bönpallen.

Vi hade tänkt att ta scootern upp till Piles ikväll. Där firar man byns kyrkliga årsdag med mat under dagen och dans under kvällen. Vill inte åka även om det mojnar nu till kvällen för det skrämmer lite att åka i mörkret flera mil.

Det blir Ivala ikväll igen. Kan inte skriva det på grekiska med denna datorn heller men ordet betyder ungefär naturlig klipphamn, som ju Pigadia är.

Trots blåsten kan vi komma i lä vid stränderna och jag kan lova att de är riktigt bra. Här finns allt för alla sorter vilken typ av sand man nu gillar.

Böcker slukar vi i mängd. Jag har just börjat med Hypnotisören. Igår avslutade jag en lättläst bok som heter Sirila gentlemän sökes som var en så söt liten historia att den var perfekt att bryta av med. Fick några goda skratt! Ibland blir jag lite trött på deckarhistorier som är lite lika samma. Har ju läst Läckberg, Kallentoft och Ljungstedt och ibland vill man ha lite lättläst och kul.
Jag minns att jag läste Grabben i graven bredvid på stranden i Scala på Agistri. Jag var helt omedveten om vilken bok det var och den var då helt nyutkommen. Vad jag skrattade.
Böcker minns jag mest på vilken ö jag läst dem.
Först när jag är här nere i Grekland kan jag koppla av och läsa. Blir sällan tid med det hemma.

Jag hade tänkt att dela med mig av upplevelserna här på Karpathos men lyckas inte ladda upp bilder här på RG. Har lånat med en notebook med linux och ställt frågan i RG diskussionsforum varför det inte är möljigt.
Får väl sammanställa allt hemma sen men det var ju så mycket roligare att fixa med här och nu med bloggar och foton....suck

Jag får försöka förmedla med ord vad vi upplever här nere.
Det blåser en del här. Ljumma vindar som inte alls stör. Man får hålla i hatten eller snarare i hjälmen för min del. Jag har nämligen så litet huvud så när det blåser lyfter hjälmen en bit och far bakåt. Hakbanden ger en känsla av strypsnara men den sitter kvar.

Brända? Jo, Hans lite. På scooterns avgassystem står HIGH TEMPATURE DO NOT TOUCH - där nuddar Hans sitt smalben. Brända i solen - nej. Jag skojar om hans ålder när han klagar över sina bensår!

I Olymbos hamnade vi direkt i en turistfälla. Jag kommenterade hantverket. Damen satt och virkade på en sjal och jag ville ge en komplimang. Genast drar hon tag i mig och vill sälja på mig en turkos sjal.
En färg som inte alls passar mig. Hon plockar vidare bland sjalar och gör allt för att få sälja.
Snabbt ser jag mig omkring i butiken. Säger sedan - jag letar efter överkast till sängen, varvid hon ju inte hade det att sälja och jag kunde komma undan.

Till middag valde vi att gå till Mike's som jag hört och läst om. Vilken besvikelse! En överkokt smaklös Kleftiko senare och vi beslutade att inte gå dit mer.
Däremot är den nyöppnade restaurangen IVALA helt suverän. Elias tipsade oss om den.

Elias, ja han märkte snabbt min iver att upptäcka ön med scootern. Siga, siga säger han hela tiden och vi skrattar. Jag klagar över den dåliga spolningen på toan och får klart för mig varför det står en hink i duschen och vi skrattar än mer.

Så var vi då framme på Karpathos som jag och Hans längtat till och planerat för under flera år.
Sitter nu på altanen vid Elias rooms med dotterns lånade notebook sen kväll efter middag med mycket vin. Alla stavfel är därmed ursäktade. Vinet...nja, tror det är värst med datorn. Trodde inte det var möjligt med så små tangentbord.

Skönt minsann att byta 11 grader mot 29. Redan igår gick vi bort mot stora stranden här i Pigadia för att njuta av bad. Förvånade blev vi över kvalitén ...hade trott att stranden skulle vara sämre men helt ok faktiskt.
Pigadia i sig är fullt av grekiskt vardagsliv vilket jag trivs med.
Vår första middag intogs på IVALA som jag fått tipsat om av Elias (som för övrigt bjöd oss på de allra godaste hemgjorda fava som kan tänkas)

Efter att vi fyllt upp kylen med allehanda matvaror hyrde vi en scooter 150 cc och gav oss i morse iväg för att upptäcka ön. For först upp till Apela. (En annan dag ska jag försöka ladda upp bilder)
Vilken underbar strand.
Vi for ända upp till Olymbos (trots att uthyraren sagt att vi inte borde). Där var grusväg visst men helt ok för oss som är vana med motorcykel på grekiska öar. Har man åkt vägen från Kissamos på Kreta ut till Balos bay så klarar man allt annat!

Därefter for vi till Lefkos som i våra ögon var en besvikelse. Jag trodde där skulle vara vackert men där fanns enbart sandstränder och hotell som ju verkade alldeles utmärkt för barnfamiljer men inget för oss.

När vi besökte Oia på Santorini i September 2006 var där ingen trängsel alls.
Det fanns både tid och utrymme för att knäppa fina bilder. Luften var hög och klar. Inte alls så som det kan vara i högsommarvärme.
Så här ser det ut nu fyra år senare.
Utbyggt med ännu en restaurang för alla de turister som vill se solnedgången i vacker miljö.

Vi gjorde även en repris på vår pussbild.
2006:
och 2010:
Jag vet inte vad som hänt med färgerna. De nytagna bilderna är med nya kamera som premiäranvändes.

Jag sökte på SAS för att se när direktflygen Stockholm-Aten till sommaren 2011 släpps.
Nu hittade jag inte information om när de släpps men väl att direktflygen börjar gå i april 2011.
Däremot fann jag en hel del bra information inlagt när jag valde Aten som resmål.
Både historia, shopping, restauranger, nattliv mm samt bra kartor.
Mycket bra!

http://www.sas.se/sv/resmal/flyg-till-Aten/

Innan vi lämnar ön ska vi ta bussen till Oia och åtminstone ta ett dopp i Medelhavet.
För er som inte läst mina tidigare bloggar ska jag förtydliga att jag varit sjuk under resan och inte kunnat gå på upptäcktsfärd i samma utsträckning som jag och min man brukar göra. Min man, ja, det är ju bröllopsresa så nog känns det lite snöpligt att bli sjuk.

Vi har tänkt ta bussen till Oia. I väntan på den ligger jag utsträckt på en mur. Vilka praktiska murar det finns överallt i Grekland!
Vi samspråkar lite med ett engelskt par när en taxi på väg till Oia vill övertala oss att få en körning på väg dit. Snabbt övertalar jag våra britter att vi kan väl dela och på så vis slipper jag skumpa en längre tid på bussen.
Oia är precis lika vackert som jag minns det från mitt senaste besök.
För fyra år sedan tog vi en likadan bild på samma plats som vi även då kallade ”Romantik på Santorini”
Vilket vackert hem, eller hur?
Boungavillan blommar så vackert och klättrar så snyggt över husfasader och genom gränder.
Min Hans doftar.
Jag behöver vila och denna bild heter ”Vila i Oia” (uttalas Ia)
Hem med bussen och vila i Firostefani igen. Utsikten är ju förträfflig med solen på nedgående.
Sista dagen innan hemfärd tar vi bussen för ett bad nere i Perivolos.
Det blir ett dopp i det blå innan hemresa.

Tyvärr blev jag inte bättre under veckan som jag hoppats på. Vår bröllopsresa blev inte som vi tänkt oss men vi är båda nöjda att vi ändå gav det ett försök.
Så många år som vi varit tillsammans och så väl som vi känner varann. När jag liggandes i Hasses knä på planet hem med samma smärta som på planet ner kände jag ändå att vi aldrig varit så nära varann som just då.

Försökte ta mig till jobbet i två dagar men fick ge upp och ta mig till akuten där jag blev ipumpad smärtstillande så till den milda grad att jag var helt väck. Inte fick jag äta då kirurgerna hade tuppfäktning om man skulle operera eller inte. Medan jag väntade spydde jag då jag fått för lite näringsintag.
Fy, tusan.
Träffade kirurgen som kikade på mig dagen före avresan till Santorini som nu har en teori om medicinering. Jag åker hem till familjen och har nu 8-10 veckors medicinering med förhoppning om fullt tillfrisknande.
Jag håller tummarna och Hasse likaså för vid den tidpunkten är det dags för oss att resa två veckor till Karpathos. Då ska vi ta igen allt vi missat med råge!

Det är tur att vi bokat så lyxigt boende då mitt sjukdomstillstånd varken blir bättre eller sämre.
Från vår studio kan vi avnjuta solnedgången på första parkett.
Nattetid kan vi mysa på vår altan och titta på stjärnorna men även blicka ut över calderan i månens sken.
Vi kan ägna tiden åt läsning. En fin bröllopspresent fick vi av vår hyresvärd.
Greek style! Jag som älskar inredning blir lyrisk.

Fotografering kan jag ägna mig åt endast kortare stunder i näromgivningarna.
De 47 trappstegen upp till vår studio är lika tunga varje gång vi ska upp.
Hasse får hämta mat till mig till lunch men kvällarna försöker jag mig upp till Firostefani och To Akteon för Santorini specialiteter som Santorini sallad med små tomater odlade på ön och kapris blad.
Dag 4 försöker vi oss på en kvällspromenad bort till Thira som är så vackert i kvällsljus.
Jag behövde nämligen ett apotek. I Grekland finns inget läkemedelsverk som kontrollerar i samma utsträckning som i Sverige och jag räknar med att hitta dunder medicin.

Vilken underbar dag det blev - vår bröllopsdag.
Jag tänker inte ladda upp några bilder eller blogga om det här då jag tycker det är alldeles för privat men bröllopsresan hade jag tänkt att skriva en hel del om.

Förväntningarna är ju desto större när man bokat en bröllopsresa!

Lite extra comfort på planet med benutrymme och fri dryck.
Dyrt privat boende på Santorini i Firostefani.

Vad händer då?
Jo, jag blir sjuk innan vi ska iväg.
Får fatt i distriktsläkaren på vårdcentralen som tar emot mig på måndagen (vi skulle resa tisdagen)
Undersökning och snabb påringning till kirurgen som lovar att ta emot på akuten med deras bakjour.
Far dit och blir avsläppt av Hans som far vidare till Linköping för att lämna tillbaka kläderna som han hyrt för bröllopet. Här gäller det att vara effektiv.
Kirurgiska ingrepp är inte lösningen.
Ok, vad göra då.
Jo, två olika mediciner för smärtorna så vi kommer nog iväg.
Till apoteket.
Hem igen för att hämta passet.
Medicinen är narkotikaklassad och intyg behövs inom Schengenområdet.
Tillbaka till apoteket.
Sen hem och packa i smärtor.
Tar piller enligt ordination.
Tisdag morgon och avfärd mot Arlanda.
Jag sitter och grinar för smärtorna har inte gått över med medicinen.
Får fatt i läkaren igen som ber mig överväga om det är värt att resa.
Svåra beslut.

Vi åker!

Bortkastade pengar till extra benutrymme då vi bytte platser så att jag kunde ligga över två säten i knäet på Hasse. Alkohol var uteslutet för min det så det blev inget skålande på planet alls. Det innebar livsfara med de tabletter jag åt.
Vilken dålig start på vår resa.

Landar på kvällen och blir upphämtade (vilken lyx) och rummet visar sig vara alldeles underbart.
Här kan jag tillfriskna bättre än hemma!

I nöd och lust - vi börjar i nöd.

Så här ser vårt rum ut
Studion vi hyr heter The nest - vårt kärleksnäste
Vår terass med soffa, stolar, ljuslyktor och mycket mysfaktor. Dessutom utsikt över calderan mot Nea Kameni, vulkanen
Badrummet har utsikt även det
Utsikt ner mot Thea apartment, en större studio med två sovrum och vardagsrum

Noterade att jag nu varit medlem här i precis fyra år. Det har varit en intressant resa i sig, medlemskapet här och mötena med dess medlemmar.
Mycket har hänt på dessa år.
I början var vi inte så många här och vi hade en lite mer gemytlig samvaro än jag kan uppleva nu med den stora mängd av medlemmar som strömmat till.

Inte bara är jag en trogen Greklandsresenär utan jag är Tänndalen trogen varje år i mars.
Där finns ett lugn som inte går att finna någon annanstans.
Kanske beror det på att här inte finns så mycket liftnära boende.

Vi bodde detta år hos Johan mitt emot Tänndalens skiduthyrning.
Johan är det som numera kör snövesslan upp på fjället.

Vi prickade in en vacker dag när vesslan upp var början till en härlig resa på fjället.
Se så vackert där är.


Nog är vi lite orutinerade
Se på de som kör om oss. De har matsäck, liggunderlag och spade.
Vi har lite dryck och skidvallor (vis av erfarenhet) med oss, inget annat.
När fotot togs var jag ännu ganska kaxig och Hans tillika.
Då hade inte mina skavsår på hälarna gett sig till känna ännu.
Inte hade vi då någon aning om hur vi skulle ta oss ner till Tänndalen igen.

Vi valde en genväg. Ha, det stämmer att genvägar är senvägar.


Vi fann en nerfart till Skarvruets hotell. Det var bara det att där inte var spårat utan enbart skoterväg. Vi åker ner, sa Hans. Det har ju varit milt, frusit till och kommit några centimeter nysnö på det – vi kommer glida fint ner på skaren!

Jojo, pyttsan. Jag glider fint ett femtital meter sen glider mina skidor isär, mer och mer…..till slut stupar jag med huvudet före och undrar, först hur tusan ska jag ta mig upp?
Dessutom, är alla prylar hela?
Vidare, är jag och alla mina lemmar i fungerande skick?

Efter de funderingarna kommer jag att tänka på min älskade. Var är Hans?
Han stöp före mig och har kravlat sig upp och närmar sig mig med blodig näsa. Ja, så blir det ju när man ramlar i skare!

Slött att ta vessla upp och lika slött att susa nerför tänkte vi.
Vi hade nog åkt ganska många timmar och då är det lite jobbigt även nerför.
Det kräver sin balans och efter ett antal fall så är vi helt slut när vi kommer hem .
Nere i dalen har det blivit mildare och vi har ingen fästvalla alls under skidorna och är lite griniga.
Det som började så fint och vackert….men nu i efterhand skrattar vi gott åt det.