Söndag 27 Juni 2021 - Visby
Resealbum: Gotland 2021
Copyright © Bejjan888™
Väckarklockan var ställd på TIDIGT denna morgon. Packade bilen full från golv till tak och begav mig iväg strax efter 07.30. Lite pirrigt var det ju, första semestern med mina marsvinsflickor. Jag anlände i Nynäshamn kring kl. 09.30, precis när inpasseringen öppnade. Eftersom jag hade marsvinen med mig, fick jag en lapp att lägga synligt i framrutan som markerade att det fanns djur i bilen. Detta då alla bilar med djur parkeras inom ett visst område på det övre bildäcket (däck 5). Lämnar man kvar djuret i bilen under båtresan, ges tillstånd att titta till djuret en gång under färden. Man kan också boka en plats i djursalongen om man vill ha med djuret på passagerardäck. Vill man lyxa till det kan man boka plats i djurkupé, men dessa finns inte på alla färjor som trafikerar Nynäshamn – Visby. Självklart hade jag sett till att boka biljetter på m/s Visborg, det största fartyget som Destination Gotland trafikerar Gotland med och där finns det djurkupéer. Och nu under pandemin bokar man en hel kupé för sig själv – helt okej!
m/s Visborg.
m/s Visborg la till i färjehamnen kl. 10.10. Ute till havs ser färjan inte stor ut för världen, men nu när det baxade in i hamnen och vände 180°, på typ en femöring, såg den gigantisk ut. Karavanen med bilar som körde av färjan ville aldrig ta slut. Bilar, husbilar, husvagnar, motorcyklar och en och annan buss. Tillslut började väntande bilar få köra ombord. Vi med djur i bilarna, hade en egen kö och fick vänta ganska sent med att köra ombord på färjan. Men när det var dags, så hamnade jag längst fram av alla bilar på bildäck 5, vilket skulle innebära jag skulle köra av färjan bland de första i Visby – najs!
Väl ombord gällde det att hitta till kupén. Men för den som vill planera i förväg så finns det kartor på Destination Gotlands hemsida, för respektive färja, så man slipper irra omkring. Alla bilar med djur, parkeras närmast trappan som leder rakt upp till djursalongen/kupéerna, så det var busenkelt att hitta. Nyckelkortet till kupén satt i dörren. Detta var ännu en åtgärd som Destination Gotland infört, för att undvika trängsel och köbildning vid hyttnyckelautomaten. Så det var bara att gå in. Så himla skönt med egen kupé. Inte en massa folk omkring sig, speciellt nu i pandemitider. Men framför allt inga springande högljudda barn. Flickorna skulle ha blivit så himla rädda.
Båten började sakta röra på sig ut från hamnen vid 11.15 och kaptenen annonserade ett välkomsttal i högtalaren. Alltså, en del människor passar inte att prata i mikrofon. Det brusade och sluddrades, så det var svårt att höra vad som sades. Men jag kunde urskilja att det fanns 1299 passagerare ombord. Jag vet inte vad Destination Gotland har för begränsat maxantal ombord på färjorna nu under pandemin, men jag kan tänka mig att det var i princip maxantalet. m/s Visborg heter även SF1650, där siffrorna anger totalt antal passagerare som tillåts, dvs 1650 stycken.
Efter en stund kände jag att det började kurra i magen. Jag var tvungen att bege mig ut till någon av restaurangerna och köpa något att äta. Det var folk överallt och barn sprang omkring. Jag fick tag i en Chicken wrap, betalade och gick snabbt tillbaka till min hytt. Där var det så lugnt, så stilla. Även en liten tupplur hanns med innan färjan angjorde Visby kl. 14.45. Som sagt, jag var en av de första att köra bilen av färjan.
Lägenheten.
Det tog knappt 10 minuter att köra till lägenheten. Jag checkade in, bar upp alla grejer, väskor, bur och marsvin. Varför hade jag bokat lägenhet en trappa upp, undrar du? Jo, för att kunna ha fönster och ev. balkongdörr öppet på natten om det blev för varmt (utan att vara orolig för ”påhälsning”), men också kunna lämna fönster öppet under dagen om det skulle bli för olidligt varmt för flickorna. Så det var bara att bära upp allting. Jag gjorde iordning buren till flickorna och gav de en massa grönsaker och hö. Sen skyndade jag mig iväg till ICA Maxi för att köpa mat mm. Det tog ca 3 minuter med bil. Nära och bra. Tyvärr fanns det inga bra gångvägar dit så man var tvungen att ta bilen. Tillbaka i lägenheten åt jag den nyligen köpta kycklingsalladen och gjorde mig iordning för en kvällspromenad i Visby.
Öster Centrum med Österport i bakgrunden
Solen värmde, det var +27°C ute. Jag gick mot Österport, vilket tog drygt 12 minuter i lugnt tempo. Det kändes väldigt lugnt, nästan inget folk ute på gatorna. Skönt!
Ringmuren längs Östergravar
Ringmuren längs Östergravar
Jag tog till höger (norrut) och gick längs ringmurens utsida. Det prasslade i det torra gräset. Solen gassade. Jag hade nog inte klarat mig utan solhatten. Jag borde komma till Brunnsporten som ligger norr om Österport. Så svårt kan det väl inte vara.
Norderport.
Men uppenbarligen missade jag den, för plötsligt hade jag kommit till Norderport. Inte att förringa, en vacker port. Det är också det bäst bevarade porttornet i ringmuren och byggdes kring år 1280. Då, som nu, fungerar Norderport som en huvudled in i Visby för resande norrifrån.
Rackarbacken.
Precis innanför porten, finns Rackarbacken. Det är en relativt brant backe och längs backen, i ringmuren, ligger det s.k. Mynthuset. Det byggdes redan innan ringmuren uppfördes och fungerade som ett varumagasin. Det kan ha legat ett myntverk här under medeltiden som givit huset sitt namn, men det saknas stöd för denna teori. Rackarbacken var på sin tid närmast ett slumområde och i början av 1800 talet bodde bödeln närmast Norderport. Men det var bödelns granne och medhjälpare, som bodde en bit upp i Rackarbacken, som gav upphov till uttrycket Nattmannens tomt. Grannen, ”Rackaren” eller ”Nattmannen”, hette Jacob Tingstedt och arbetade dagtid med bland annat att piska dömda brottslingar blodiga, ta hand om liken från Galgbacken och slakta hundar och hästar. När mörkret lagt sig skötte Jacob sysslor som inte skulle synas i dagsljus, såsom att tömma latrintunnor bland de fina husen i Visby. Trots sina arbetsuppgifter blev Jacob gift med Kajsa Maja och paret fick barn. Jacob lyckades dock byta karriär och blev så småningom polis. Men det var under en simlektion sommaren 1850, som Jacob fick ett slaganfall och avled.
Via Rackarbacken kommer man sedan till Norra Murgatan. De redan vackra sten- och trähusen pryddes av ännu vackrare rosor. Kvällssolens varma färger och blommornas färgkaskader ville aldrig ta slut. Efter drygt 100 meter så fann jag den till slut – Brunnsporten.
Brunnsporten och Norra Murgatan
Porten togs upp så sent som i slutet av 1860-talet, i form av en arkadbåge. Anledningen var att de boende på Klinten hade vattenbrist och behövde få tillgång till den vattenbrunn som fanns på andra sidan muren. Husen i direkt anslutning till porten revs i samband med byggandet.
Brunnsporten
Tornet som vilar över Brunnsporten är ett av de mest bevarade sadeltornen. Hundra år senare, 1968–1969, gjorde sig porten välkänd genom TV-serien Pippi Långstrump, med Inger Nilsson i huvudrollen, som spelades in i Visby. Pippi rider längs muren och in genom Brunnsporten ett flertal gånger under seriens gång. För den som är en riktigt inbiten fan av Pippi eller intresserad av att besöka flera inspelningsplatser, så har Gotlands Turistbyrå gjort en Pippikarta med flertalet inspelningsplatser markerade. Men någonting kändes off när jag stod där och försökte jämföra omgivningen med scenerna i Pippi. Kanske berodde det på att planket målats om i annan färg? Kanske var det för att träd och buskar vuxit upp och porten kändes väldigt liten?
Jag vandrade vidare söderut längs Norra Murgatan och kom fram till Klinttorget.
Klinttorget, eller "Spötorget" kallat.
Torget ligger på Visbys högsta platå, Klinten. Det var förr en marknadsplats för ved, halm och hö. Nu anses det fint att äga bostad i området Klinten i Visby. Trots de små husen är bostadspriserna skyhöga och kanske kan utsikten över Visby och havet motivera priskriget? Men det har inte alltid varit så. Under 1700-talet flyttades den grymma tortyren från Stora Torget till Klinttorget och en dag i veckan var det alltså inte marknaden som var i fokus. På onsdagarna verkställdes de utdömda straffen offentligt vid schavott och skampåle, på torget som kom att kallas Spötorget. Straffen utdelades av bödeln och hans rackare.
Skampålen på Klinttorget
Till minne av denna hemska tid finns en kopia av skampålen från år 1790, på Klinttorget. För bara hundra år sedan var det de fattigas kvarter med torrdass, vattenhämtning vid pump och lössen härjade här. Att bli kallad ”Klintunge” var nedsättande och ju närmare Norderport man bodde, desto sämre rykte.
Gamla Brandstationen
Här hittade jag också den gamla brandstationen som vackert bevarats.
Sedan gick jag mot domkyrkan och passerade både Övre Finngränd och Kyrktrappan med magnifika vyer över Visbys ruiner och havet.
Att blicka ut över Visby från Kyrktrappan ger en fantastisk utsikt.
Målarens hus
Närmast i blickfånget ligger Målarens hus från 1200-talet. Huset består av två sammanbyggda hus; ett tornhus med tunnvalv över bottenvåningen och två övervåningar samt en lägre byggnad bestående av två rum och kryssvalv på bottenvåningen och en vindsvåning. Dess namn, Målarens hus, uppkom under 1600-talet då ägaren hette Johan Bartsch, Johan Målare kallad. Johan var en duktig och erfaren dekormålare som bland annat målade i de medeltida kyrkorna, men också i Burmeisterska huset och Gamla Residenset. Även om hela huset benämns Målarens hus, så bodde Johan endast i den högre torndelen av huset. Den lägre delen ägdes och beboddes av någon annan. Under 1800-talet tillhörde Målarens hus Cedergrens kakelugnsfabrik. Det har också haft funktion som värdshus med övernattning på senare tid.
Sankta Maria domkyrka
Sankta Maria domkyrka
Som sagt, bredvid utkiksplatsen står Sankta Maria domkyrka som ståtligt sträcker på sig med sina kyrktorn och blickar ut över både hav och Visby stad. Kyrkan som under medeltiden kallades för Vår kära frus kyrka – ”Vårfrukyrkan”, känner vi idag till som Visby Sankta Maria Domkyrka. Kyrkan uppfördes i sin helhet under medeltiden som gästkyrka för tyska handelsmän som utestängts av de bofasta tyskarna från S:t Pers kyrka (dåvarande tyska församlingskyrkan). Under vintrarna förvarandes den tyska handelsgårdens Peterhofs kassakista i Vårfrukyrkan. Det krävdes fyra olika nycklar för att låsa upp kistan och dessa nycklar fanns hos representanter i städerna Dortmund, Lübeck, Soest och Visby. Vid kistans öppnande krävdes att alla fyra representanter var närvarande, med respektive nyckel.
Sankta Maria kyrka byggdes ut i omgångar och etapper och invigdes 27 juli, 1225, som församlingskyrka med två kyrkoherdar. En kyrkoherde för den tyska församlingen och den andra kyrkoherden för den gotländska församlingen. Kyrkan torde således ses som en tysk-gotländsk med två separata församlingar. Men under 1429 bestämdes att Sankta Maria bara skulle ha en gemensam kyrkoherde. År 1572 upphöjdes kyrkan till Sankta Maria Domkyrka. Idag är S:ta Marias Domkyrka den enda medeltida kyrka som fortfarande används i Visby. De andra tolv kyrkorna i staden är bevarade som ruiner.
Fiskargränd
Från domkyrkan var det inte långt till Fiskargränd. En av de mest kända och mest fotade gränderna i Visby, utan snack. Den smala gränden kantades av fullt utslagna stockrosor i granna färger. Även här var det folktomt. Jag kunde fota i lugn och ro, utan att andra personer kom med på bild.
Solnedgång i Visby
Solen började gå ner ute till havs. Det var i princip molnfritt, så solnedgången skulle bli fantastiskt i kväll. Jag gick i sakta mak tillbaka till domkyrkan och den omtalade utkiksplatsen. Utsikten var fantastisk. Det varma färgspelet över horisonten byttes så småningom mot kallare färger, efter solens nedgång. Klockan var efter kl. 22.00 när jag kom tillbaka till lägenheten igen.
Väckarklockan var ställd på TIDIGT denna morgon. Packade bilen full från golv till tak och begav mig iväg strax efter 07.30. Lite pirrigt var det ju, första semestern med mina marsvinsflickor. Jag anlände i Nynäshamn kring kl. 09.30, precis när inpasseringen öppnade. Eftersom jag hade marsvinen med mig, fick jag en lapp att lägga synligt i framrutan som markerade att det fanns djur i bilen. Detta då alla bilar med djur parkeras inom ett visst område på det övre bildäcket (däck 5). Lämnar man kvar djuret i bilen under båtresan, ges tillstånd att titta till djuret en gång under färden. Man kan också boka en plats i djursalongen om man vill ha med djuret på passagerardäck. Vill man lyxa till det kan man boka plats i djurkupé, men dessa finns inte på alla färjor som trafikerar Nynäshamn – Visby. Självklart hade jag sett till att boka biljetter på m/s Visborg, det största fartyget som Destination Gotland trafikerar Gotland med och där finns det djurkupéer. Och nu under pandemin bokar man en hel kupé för sig själv – helt okej!
m/s Visborg la till i färjehamnen kl. 10.10. Ute till havs ser färjan inte stor ut för världen, men nu när det baxade in i hamnen och vände 180°, på typ en femöring, såg den gigantisk ut. Karavanen med bilar som körde av färjan ville aldrig ta slut. Bilar, husbilar, husvagnar, motorcyklar och en och annan buss. Tillslut började väntande bilar få köra ombord. Vi med djur i bilarna, hade en egen kö och fick vänta ganska sent med att köra ombord på färjan. Men när det var dags, så hamnade jag längst fram av alla bilar på bildäck 5, vilket skulle innebära jag skulle köra av färjan bland de första i Visby – najs!
Väl ombord gällde det att hitta till kupén. Men för den som vill planera i förväg så finns det kartor på Destination Gotlands hemsida, för respektive färja, så man slipper irra omkring. Alla bilar med djur, parkeras närmast trappan som leder rakt upp till djursalongen/kupéerna, så det var busenkelt att hitta. Nyckelkortet till kupén satt i dörren. Detta var ännu en åtgärd som Destination Gotland infört, för att undvika trängsel och köbildning vid hyttnyckelautomaten. Så det var bara att gå in. Så himla skönt med egen kupé. Inte en massa folk omkring sig, speciellt nu i pandemitider. Men framför allt inga springande högljudda barn. Flickorna skulle ha blivit så himla rädda.
Efter en stund kände jag att det började kurra i magen. Jag var tvungen att bege mig ut till någon av restaurangerna och köpa något att äta. Det var folk överallt och barn sprang omkring. Jag fick tag i en Chicken wrap, betalade och gick snabbt tillbaka till min hytt. Där var det så lugnt, så stilla. Även en liten tupplur hanns med innan färjan angjorde Visby kl. 14.45. Som sagt, jag var en av de första att köra bilen av färjan.
Det tog knappt 10 minuter att köra till lägenheten. Jag checkade in, bar upp alla grejer, väskor, bur och marsvin. Varför hade jag bokat lägenhet en trappa upp, undrar du? Jo, för att kunna ha fönster och ev. balkongdörr öppet på natten om det blev för varmt (utan att vara orolig för ”påhälsning”), men också kunna lämna fönster öppet under dagen om det skulle bli för olidligt varmt för flickorna. Så det var bara att bära upp allting. Jag gjorde iordning buren till flickorna och gav de en massa grönsaker och hö. Sen skyndade jag mig iväg till ICA Maxi för att köpa mat mm. Det tog ca 3 minuter med bil. Nära och bra. Tyvärr fanns det inga bra gångvägar dit så man var tvungen att ta bilen. Tillbaka i lägenheten åt jag den nyligen köpta kycklingsalladen och gjorde mig iordning för en kvällspromenad i Visby.
Solen värmde, det var +27°C ute. Jag gick mot Österport, vilket tog drygt 12 minuter i lugnt tempo. Det kändes väldigt lugnt, nästan inget folk ute på gatorna. Skönt!
Jag tog till höger (norrut) och gick längs ringmurens utsida. Det prasslade i det torra gräset. Solen gassade. Jag hade nog inte klarat mig utan solhatten. Jag borde komma till Brunnsporten som ligger norr om Österport. Så svårt kan det väl inte vara.
Men uppenbarligen missade jag den, för plötsligt hade jag kommit till Norderport. Inte att förringa, en vacker port. Det är också det bäst bevarade porttornet i ringmuren och byggdes kring år 1280. Då, som nu, fungerar Norderport som en huvudled in i Visby för resande norrifrån.
Precis innanför porten, finns Rackarbacken. Det är en relativt brant backe och längs backen, i ringmuren, ligger det s.k. Mynthuset. Det byggdes redan innan ringmuren uppfördes och fungerade som ett varumagasin. Det kan ha legat ett myntverk här under medeltiden som givit huset sitt namn, men det saknas stöd för denna teori. Rackarbacken var på sin tid närmast ett slumområde och i början av 1800 talet bodde bödeln närmast Norderport. Men det var bödelns granne och medhjälpare, som bodde en bit upp i Rackarbacken, som gav upphov till uttrycket Nattmannens tomt. Grannen, ”Rackaren” eller ”Nattmannen”, hette Jacob Tingstedt och arbetade dagtid med bland annat att piska dömda brottslingar blodiga, ta hand om liken från Galgbacken och slakta hundar och hästar. När mörkret lagt sig skötte Jacob sysslor som inte skulle synas i dagsljus, såsom att tömma latrintunnor bland de fina husen i Visby. Trots sina arbetsuppgifter blev Jacob gift med Kajsa Maja och paret fick barn. Jacob lyckades dock byta karriär och blev så småningom polis. Men det var under en simlektion sommaren 1850, som Jacob fick ett slaganfall och avled.
Porten togs upp så sent som i slutet av 1860-talet, i form av en arkadbåge. Anledningen var att de boende på Klinten hade vattenbrist och behövde få tillgång till den vattenbrunn som fanns på andra sidan muren. Husen i direkt anslutning till porten revs i samband med byggandet.
Tornet som vilar över Brunnsporten är ett av de mest bevarade sadeltornen. Hundra år senare, 1968–1969, gjorde sig porten välkänd genom TV-serien Pippi Långstrump, med Inger Nilsson i huvudrollen, som spelades in i Visby. Pippi rider längs muren och in genom Brunnsporten ett flertal gånger under seriens gång. För den som är en riktigt inbiten fan av Pippi eller intresserad av att besöka flera inspelningsplatser, så har Gotlands Turistbyrå gjort en Pippikarta med flertalet inspelningsplatser markerade. Men någonting kändes off när jag stod där och försökte jämföra omgivningen med scenerna i Pippi. Kanske berodde det på att planket målats om i annan färg? Kanske var det för att träd och buskar vuxit upp och porten kändes väldigt liten?
Torget ligger på Visbys högsta platå, Klinten. Det var förr en marknadsplats för ved, halm och hö. Nu anses det fint att äga bostad i området Klinten i Visby. Trots de små husen är bostadspriserna skyhöga och kanske kan utsikten över Visby och havet motivera priskriget? Men det har inte alltid varit så. Under 1700-talet flyttades den grymma tortyren från Stora Torget till Klinttorget och en dag i veckan var det alltså inte marknaden som var i fokus. På onsdagarna verkställdes de utdömda straffen offentligt vid schavott och skampåle, på torget som kom att kallas Spötorget. Straffen utdelades av bödeln och hans rackare.
Till minne av denna hemska tid finns en kopia av skampålen från år 1790, på Klinttorget. För bara hundra år sedan var det de fattigas kvarter med torrdass, vattenhämtning vid pump och lössen härjade här. Att bli kallad ”Klintunge” var nedsättande och ju närmare Norderport man bodde, desto sämre rykte.
Här hittade jag också den gamla brandstationen som vackert bevarats.
Att blicka ut över Visby från Kyrktrappan ger en fantastisk utsikt.
Närmast i blickfånget ligger Målarens hus från 1200-talet. Huset består av två sammanbyggda hus; ett tornhus med tunnvalv över bottenvåningen och två övervåningar samt en lägre byggnad bestående av två rum och kryssvalv på bottenvåningen och en vindsvåning. Dess namn, Målarens hus, uppkom under 1600-talet då ägaren hette Johan Bartsch, Johan Målare kallad. Johan var en duktig och erfaren dekormålare som bland annat målade i de medeltida kyrkorna, men också i Burmeisterska huset och Gamla Residenset. Även om hela huset benämns Målarens hus, så bodde Johan endast i den högre torndelen av huset. Den lägre delen ägdes och beboddes av någon annan. Under 1800-talet tillhörde Målarens hus Cedergrens kakelugnsfabrik. Det har också haft funktion som värdshus med övernattning på senare tid.
Som sagt, bredvid utkiksplatsen står Sankta Maria domkyrka som ståtligt sträcker på sig med sina kyrktorn och blickar ut över både hav och Visby stad. Kyrkan som under medeltiden kallades för Vår kära frus kyrka – ”Vårfrukyrkan”, känner vi idag till som Visby Sankta Maria Domkyrka. Kyrkan uppfördes i sin helhet under medeltiden som gästkyrka för tyska handelsmän som utestängts av de bofasta tyskarna från S:t Pers kyrka (dåvarande tyska församlingskyrkan). Under vintrarna förvarandes den tyska handelsgårdens Peterhofs kassakista i Vårfrukyrkan. Det krävdes fyra olika nycklar för att låsa upp kistan och dessa nycklar fanns hos representanter i städerna Dortmund, Lübeck, Soest och Visby. Vid kistans öppnande krävdes att alla fyra representanter var närvarande, med respektive nyckel.
Sankta Maria kyrka byggdes ut i omgångar och etapper och invigdes 27 juli, 1225, som församlingskyrka med två kyrkoherdar. En kyrkoherde för den tyska församlingen och den andra kyrkoherden för den gotländska församlingen. Kyrkan torde således ses som en tysk-gotländsk med två separata församlingar. Men under 1429 bestämdes att Sankta Maria bara skulle ha en gemensam kyrkoherde. År 1572 upphöjdes kyrkan till Sankta Maria Domkyrka. Idag är S:ta Marias Domkyrka den enda medeltida kyrka som fortfarande används i Visby. De andra tolv kyrkorna i staden är bevarade som ruiner.
Från domkyrkan var det inte långt till Fiskargränd. En av de mest kända och mest fotade gränderna i Visby, utan snack. Den smala gränden kantades av fullt utslagna stockrosor i granna färger. Även här var det folktomt. Jag kunde fota i lugn och ro, utan att andra personer kom med på bild.
Solen började gå ner ute till havs. Det var i princip molnfritt, så solnedgången skulle bli fantastiskt i kväll. Jag gick i sakta mak tillbaka till domkyrkan och den omtalade utkiksplatsen. Utsikten var fantastisk. Det varma färgspelet över horisonten byttes så småningom mot kallare färger, efter solens nedgång. Klockan var efter kl. 22.00 när jag kom tillbaka till lägenheten igen.
Söndag 27 Oktober 2019 - Gdańsk Lech Wałęsa Airport
Resealbum: Allroundvecka i Polen
Copyright © Bejjan888™
Vaknar tidigt, fastän vi ”fått” en timme till. Käkade hotellfrukost och checkade ut. Det var inte mer än 300 meter till avgångsterminalen, så det kändes helt okej att gå med väskorna. Det var kort kö till incheckningen och jag blev erbjuden att checka in även den lilla väskan (gratis) så ja, varför inte? Då skulle jag slippa släpa på den i Oslo vid mellanlandningen där ju. Och varför mellanlanda i Oslo, tänker du? Tja, jag var ju tvungen att avboka Lufthansaflyget (som jag bokade från allra första början) pga strejk och detta var ett av de bästa alternativen som fanns.
Denna ridresa bokade jag i första hand för alla bra recensioner som den fått hos researrangören. Den utmärkta maten och bra ridning. Jag hade dock förväntat mig lite mer skolade hästar, än de ridskolehästarna som jag fick rida. Men jag fick jobba på min ful-sits och stärka upp bålmuskulaturen – vilket ändå var målet. Men det var lite jobbigt att hålla reda på när lektionerna började, speciellt på eftermiddagarna. Ibland började lektionerna hela klockslag, ibland halva klockslag. Och man fick alltid fråga en gång extra om tiden som de sa, om det var tiden för samlingen eller om det var lektionen som började då.
Boendet var fint, naturen var vacker och vädret var helt fantastiskt – som det alltid är när jag reser ;)
Denna ridresa bokade jag i första hand för alla bra recensioner som den fått hos researrangören. Den utmärkta maten och bra ridning. Jag hade dock förväntat mig lite mer skolade hästar, än de ridskolehästarna som jag fick rida. Men jag fick jobba på min ful-sits och stärka upp bålmuskulaturen – vilket ändå var målet. Men det var lite jobbigt att hålla reda på när lektionerna började, speciellt på eftermiddagarna. Ibland började lektionerna hela klockslag, ibland halva klockslag. Och man fick alltid fråga en gång extra om tiden som de sa, om det var tiden för samlingen eller om det var lektionen som började då.
Boendet var fint, naturen var vacker och vädret var helt fantastiskt – som det alltid är när jag reser ;)
Lördag 26 Oktober 2019 - Galiny
Resealbum: Allroundvecka i Polen
Copyright © Bejjan888™
Så var den sista dagen här. Promenerade iväg mot frukosten och såg en glad 1,5 årig hingst rejsa förbi med grimskaftet hängandes efter. Övervägde för en sekund om jag skulle springa efter, men insåg att jag inte skulle hinna få någon frukost i så fall… så valet var ganska enkelt. Samling 08.30 i stallet och jag frågade om de fått tag på fölet – vilket de hade.
Idag fick jag rida en lektion med tre andra polacker (fransmannen och turkiska kvinnan hade båda rest hem nu) och det var hoppning som gällde. Hittills hade alla mina lektioner varit på engelska, men nu var det på polska (även om ridläraren översatte på engelska efteråt) så det var lite förvirrande. Men Tarzan och jag lyckades ta oss igenom en hel bana på sju hinder i alla fall. Och det var inte den Tarzan som jag hade upplevt under uteritten tidigare i veckan. Nej. Nu var det så seeegt, när vi var i ridhuset. Efter ridlektionen var det snabbt in i duschen och packa de sista grejerna för att hinna checka ut till 11.00. Personalen kom och hämtade resväskorna och körde de till receptionen.
En sista lunch kl. 12.00 ingick i priset för ridresan. Och gissa vad det blev? Biffsteken med klyftpotatis och Hot Chocolate Lava Cake till efterrätt. Sen blev det lite dötid fram till dess att min transfer dök upp runt två-tiden. Det var samma chaufför som körde mig till gården, som nu skulle köra mig tillbaka till Gdansk igen. Bilresan tog ungefär 2,5 timmar.
Och det var nu som jag var tvungen att sova en natt på hotell vid Gdánsk Lech Wałęsa Airport, och flyga hem på söndagen med Norwegian istället. Och allt detta pga Lufthansas strejk. Så, nej. Aldrig mer Lufthansa. Checkade in på Hampton by Hilton vid flygplatsen. Personen vid incheckningen var mycket noga med att påpeka tidsomställningen som skulle ske under natten, dvs klockan ställs en timme bakåt. Jorå, jag hade koll på det. Men jag hade lite ågren att jag skulle klanta till det ändå.
Så var den sista dagen här. Promenerade iväg mot frukosten och såg en glad 1,5 årig hingst rejsa förbi med grimskaftet hängandes efter. Övervägde för en sekund om jag skulle springa efter, men insåg att jag inte skulle hinna få någon frukost i så fall… så valet var ganska enkelt. Samling 08.30 i stallet och jag frågade om de fått tag på fölet – vilket de hade.
En sista lunch kl. 12.00 ingick i priset för ridresan. Och gissa vad det blev? Biffsteken med klyftpotatis och Hot Chocolate Lava Cake till efterrätt. Sen blev det lite dötid fram till dess att min transfer dök upp runt två-tiden. Det var samma chaufför som körde mig till gården, som nu skulle köra mig tillbaka till Gdansk igen. Bilresan tog ungefär 2,5 timmar.
Och det var nu som jag var tvungen att sova en natt på hotell vid Gdánsk Lech Wałęsa Airport, och flyga hem på söndagen med Norwegian istället. Och allt detta pga Lufthansas strejk. Så, nej. Aldrig mer Lufthansa. Checkade in på Hampton by Hilton vid flygplatsen. Personen vid incheckningen var mycket noga med att påpeka tidsomställningen som skulle ske under natten, dvs klockan ställs en timme bakåt. Jorå, jag hade koll på det. Men jag hade lite ågren att jag skulle klanta till det ändå.
Fredag 25 Oktober 2019 - Galiny
Resealbum: Allroundvecka i Polen
Copyright © Bejjan888™
”Hängde” på låset till frukosten vid 08.00 för att hinna till samlingen i stallet vid 08.30. Förmiddagens lektion var hoppning och min häst var Ampi. Hon var ganska liten, strax över gränsen för D-ponny, kanske 1,55 meter i mankhöjd – inte mer. Hon hade lite humör i boxen och var nog inte så himla sugen på att gå en lektion idag. Så hon fick smeknamnet Ampi – the Grumpy av mig. Hon gjorde ingenting, men la öronen bakåt och ville markera lite.
Med mig på ryggen såg Ampi nästan ut som en ponny och hon hade inte direkt något vägvinnande steg i varken i skritt eller trav. Så jag ställde in mig på ytterligare en lektion i seghetens tecken. Men ack så fel jag hade… för när vi väl började rida an mot hinder så blev det fart på henne. Full kareta! Jag fick bromsa henne för att få in tillräckligt många steg i kombinationerna. Ibland är det kul att rida på pigga hästar också. Så det blev en bra lektion till slut i alla fall.
Eftersom jag hade en sista uteritt klockan 13.00 (samling 12.30) så fick det lov att bli en sen lunch idag också. Jag fick Alabama igen, som hade blivit lite av en favorithäst. Det var jag och två ridlärare som red ut en timme. Även om inte solen var framme hela dagen, så var det varmt väder, ca +16°C och alltså helt perfekt för en uteritt.
Vi red på jättefina skogsstigar som kantades av stora träd vars löv var i alla höstens varma färger. Hästarna pulsade fram bland de prasslande löven på marken. Det var så himla mysigt! Långa galopper på fina sandvägar i skogen.
Lunch vid ca 14.15. Det blev en favorit i repris, kycklingbröst med mandel och ugnsstekt potatis. Det var en av de rätterna man kunde få relativt snabbt, och nu var man ju hungrig så sent på dagen. Beställde även in varma hallon och basilikaglass.
Under eftermiddagen började jag packa ner kläder och grejer i resväskan. Imorgon skulle det ju bli lite tight med tid. Jag skulle hinna med frukost, en ridlektion, duscha och packa färdigt väskorna för att hinna checka ut vid kl. 11.00.
En sista middag vid halv sju på kvällen. Det fick bli biffsteken igen som helt klart var absoluta favvon, med Hot Chocolate Lava Cake som efterrätt. Lite vemodigt att det var sista middagen för den här resan. Fransmannen och turkiska kvinnan som inlett en liten flirt med varandra var nog lika ledsna, eftersom de skulle resa hem i morgon de med - hem till sitt igen.
”Hängde” på låset till frukosten vid 08.00 för att hinna till samlingen i stallet vid 08.30. Förmiddagens lektion var hoppning och min häst var Ampi. Hon var ganska liten, strax över gränsen för D-ponny, kanske 1,55 meter i mankhöjd – inte mer. Hon hade lite humör i boxen och var nog inte så himla sugen på att gå en lektion idag. Så hon fick smeknamnet Ampi – the Grumpy av mig. Hon gjorde ingenting, men la öronen bakåt och ville markera lite.
Under eftermiddagen började jag packa ner kläder och grejer i resväskan. Imorgon skulle det ju bli lite tight med tid. Jag skulle hinna med frukost, en ridlektion, duscha och packa färdigt väskorna för att hinna checka ut vid kl. 11.00.
En sista middag vid halv sju på kvällen. Det fick bli biffsteken igen som helt klart var absoluta favvon, med Hot Chocolate Lava Cake som efterrätt. Lite vemodigt att det var sista middagen för den här resan. Fransmannen och turkiska kvinnan som inlett en liten flirt med varandra var nog lika ledsna, eftersom de skulle resa hem i morgon de med - hem till sitt igen.
Torsdag 24 Oktober 2019 - Galiny
Resealbum: Allroundvecka i Polen
Copyright © Bejjan888™
By the way, idag var det två månader kvar till julafton. Men inte var det kallt väder för det. Nej, ytterligare en fin-fin dag skulle det bli, runt +18°C och sol, sol, sol. Underbart! Synd bara att jag inte skulle få rida ut igen.
Jag tog för mig av den inbjudande frukostbuffén som restaurangen bjöd på varje morgon. Det fanns alltid något nytt på bordet att välja på.
Idag red vi lektion tillsammans, alla tre; fransmannen, turkiska kvinnan och jag. Det var dags för cavaletti-bommar. Jag fick rida på Carmen Slov idag, ytterligare en skimmel. Jag började få riktigt svårt att hålla isär alla skimlar nu. Och det var ju inte så att varje häst hade sin box… nej. Utan hästarna ställdes i första bästa box och namnet på boxen stämde oftast inte med den häst som faktiskt stod i den. Men hur som, Carmen Slov var riktigt trög. Det var svårt att jobba på en bra sits när man hela tiden fick mana på henne för att komma framåt. Men ridläraren tyckte ändå att min sits var bättre idag.
Efter lektionen hann jag ta en promenad till Lower Pond och njuta av det fina vädret. Som sagt, det var synd att jag inte fick en uteritt idag.
Pałac i Folwark Galiny bedriver avel i liten skala. I ena hagen gick flera unghästar och busade med varandra.
I en annan hage gick några fölston med sina föl.
På gården fanns också en hage med minishetlandsponnys (som var sååå söta), åsnor och getter. Kom tillbaka till restaurangen lagom till lunchtid och beställde en stor tallrik med kycklingsallad samt äppelpaj till efterrätt. Mums!
Eftermiddagen bjöd på en ridlektion klockan 14.00, samling 13.30 i stallet. Vi red tillsammans, alla tre, under eftermiddagen också. Huvudövningen var en studsserie med ett språng efter denna. Min häst Legenda och jag fixade det ganska lätt.
Efter en välförtjänt dusch väntade lite slappande framför tv:n. Även om alla bra tv-serier var dubbade till polska, så fanns det egentligen inget annat vettigt och titta på… och jag hade börjat lära mig vilka tv-serier som gick på vilka kanaler. Det var omöjligt att lära sig tv seriernas namn på polska i tv-guiden, så det var bara att lära sig vilken kanal och vilken tid istället.
Middag strax efter kl. 18.00. Då hade precis Haverikommissionen slutat, och innan dess Grey’s Anatomy och Chicago Fire ;) Nu var det dags för biffsteken igen. Och VERY WELL done ska det ju vara, annars får det va’. Ikväll hade de tänt brasan i eldstaden som spred värme i restaurangen.
En av de anställdas hund passade på att göra mig sällskap och försökte tigga lite biff från mig. Det var svårt att stå emot hundögonen som stirrade på mig… men den gav upp till slut och vilade en stund på golvet. Fransmannen och turkiska kvinnan passade på att sitta framför eldstaden och mysa lite innan de satt sig till bords. Vid det här laget (och efter att jag uppmärksamma deras lilla flirt) så kändes det mest pinsamt att se när han uppvaktade henne. Men, men. Kärleken kan man ju inte syra över, eller?
Så, efter denna dag var det ju bara tre lektioner kvar! Veckan har gått så himla fort ju!
By the way, idag var det två månader kvar till julafton. Men inte var det kallt väder för det. Nej, ytterligare en fin-fin dag skulle det bli, runt +18°C och sol, sol, sol. Underbart! Synd bara att jag inte skulle få rida ut igen.
Jag tog för mig av den inbjudande frukostbuffén som restaurangen bjöd på varje morgon. Det fanns alltid något nytt på bordet att välja på.
Efter en välförtjänt dusch väntade lite slappande framför tv:n. Även om alla bra tv-serier var dubbade till polska, så fanns det egentligen inget annat vettigt och titta på… och jag hade börjat lära mig vilka tv-serier som gick på vilka kanaler. Det var omöjligt att lära sig tv seriernas namn på polska i tv-guiden, så det var bara att lära sig vilken kanal och vilken tid istället.
Middag strax efter kl. 18.00. Då hade precis Haverikommissionen slutat, och innan dess Grey’s Anatomy och Chicago Fire ;) Nu var det dags för biffsteken igen. Och VERY WELL done ska det ju vara, annars får det va’. Ikväll hade de tänt brasan i eldstaden som spred värme i restaurangen.
Så, efter denna dag var det ju bara tre lektioner kvar! Veckan har gått så himla fort ju!
Onsdag 23 Oktober 2019 - Galiny
Resealbum: Allroundvecka i Polen
Copyright © Bejjan888™
Denna morgon kunde jag för en gångs skull äta frukost i lugn och ro. Najs. Min lektion skulle inte börja förrän 10.30.
Vid 10.00 var det samling i stallet och det blev en privatlektion i ridhuset för min del. Samtidigt, var det en grupp med barn som skulle ha ridlektion för en annan ridlärare men i en av paddockarna utomhus. Jag skulle ha ridit på Impreza, men det visade sig att en av hästarna som ett barn skulle ha ridit på, tappat sin sko, så jag fick byta till Alabama och barnet fick ta Impreza istället. Inte mig emot.
Jag gillade Alabama. Under den här ridlektionen var det mycket fokus på att länga och korta stegen i trav och galopp.
Jag åt lunch strax efter 12.00. Biffsteken hade varit slut tidigare under veckan, men nu hade de den igen. Så självklart var det dags att prova på steken. Och very well done, såklart! Till steken var det klyftpotatis. Den satt som en smäck! Den blev snabbt en favorit under veckan.
Nästa samling var kl. 14.00 för min del, för en uteritt vid kl. 14.30. Det var bara jag och ridläraren som skulle med. Vädret skulle bli strålande och eftersom jag visste om i förväg att det skulle bli uteritt, tog jag solglasögonen på.
Tarzan, en mörkbrun valack, var min häst för uteritten. Ganska stor häst och lite stel. Men det märktes inte så mycket när vi red ute.
Han hängde glatt med och i galoppen blev det ett litet bocksprång då och då, utav ren glädje såklart, för att han fick en tur utanför ridhuset.
Det var varmt och skönt väder, runt +18°C och sol. Ridturen var helt fantastisk.
Pałac i Folwark Galiny hjälper också till att anordna bröllop och bröllopsfester. Det kom faktiskt in ett brudpar under veckan som hade med sig en fotograf som tog bilder av paret på gården. De erbjuder olika färdiga bröllopspaket, som finns tillgängliga året om. Förutom bröllop kan Pałac i Folwark Galiny erbjuda stora lokaler att hyra för konferenser.
Middag igen strax efter kl. 18.00. Eftersom jag tog biffsteken till lunch, fick det bli kycklingbröst med mandel och ugnsstekt potatis till middag.
Detta avslutades med en Hot Chocolate Lava Cake till efterrätt. Under middagen la jag märke till att fransmannen och turkiska kvinnan satt tillsammans under kvällen, vid ett annat bord… och höll händer. Eller ja, det var fransmannen som höll och smekte hennes hand. Tänk en äkta romantisk fransman från filmens värld ungefär, fast in real life. Liten semesterromans kanske? För jag tror knappast att de kände varandra innan och fransmannen var inte så himla duktig på engelska för den delen heller.
Denna morgon kunde jag för en gångs skull äta frukost i lugn och ro. Najs. Min lektion skulle inte börja förrän 10.30.
Jag åt lunch strax efter 12.00. Biffsteken hade varit slut tidigare under veckan, men nu hade de den igen. Så självklart var det dags att prova på steken. Och very well done, såklart! Till steken var det klyftpotatis. Den satt som en smäck! Den blev snabbt en favorit under veckan.
Pałac i Folwark Galiny hjälper också till att anordna bröllop och bröllopsfester. Det kom faktiskt in ett brudpar under veckan som hade med sig en fotograf som tog bilder av paret på gården. De erbjuder olika färdiga bröllopspaket, som finns tillgängliga året om. Förutom bröllop kan Pałac i Folwark Galiny erbjuda stora lokaler att hyra för konferenser.
Middag igen strax efter kl. 18.00. Eftersom jag tog biffsteken till lunch, fick det bli kycklingbröst med mandel och ugnsstekt potatis till middag.
Tisdag 22 Oktober 2019 - Galiny
Resealbum: Allroundvecka i Polen
Copyright © Bejjan888™
Det var med viss svårighet man tog sig upp ur sängen denna morgon. Träningsvärken hade liksom kommit ikapp nu. Inte så farligt i benen, eftersom jag motionerat regelbundet under hösten. Det var snarare i ryggen och armarna och magen förstås. Så därför var jag glad över att dagen skulle börja med uteritt.
Frukosten serverades vid 08.00. En lika mäktig buffé som tidigare. Det var nästan svårt att bestämma sig. Vi samlades i stallet vid 08.30, jag fransmannen och den turkiska kvinnan. Dessutom var det en fjärde ryttare som hade bokat en uteritt med oss. Morgonen hade börjat lite kyligt så jag klädde på mig ordentligt med täckjacka och termounderställ. Legenda var min häst för uteritten.
Vid 09.00 gav vi oss iväg och turen började längs Oaks Road för att sedan vika av på fina stigar inne i skogen. Turen bjöd på långa stunder med trav och galopp för att sedan vika av ner mot Pisa River.
Vi red ner i det grunda vattnet och red en bra bit i floden. Det märktes att hästarna tyckte det var kul att komma ut i naturen och jag kan tänka mig att de för det mesta går lektioner i ridhuset.
Efter uteritten bytte jag om och gick till parken bakom slottet och hittade en bänk vid Pisa River. Solen kämpade sig genom molnen och det blev allt varmare. Jag hade nu ridit 6 av 12 ridpass och det kändes på.
Pałac i Folwark Galiny byggdes år 1589 åt baron Botho zu Eulenburg och är ett av fåtal exemplar av renässansarkitektur som bevarats från det gamla Preussen. Slottet byggdes på en kulle och slottet och dess flyglar hade ursprungligen formen av ett u. Pałac i Folwark Galiny byggdes för att kunna försvara och stå emot anfall. På den tiden var hela slottet omgiven av en vallgrav och det enda sättet att ta sig över var via en vindbrygga.
Huvudbyggnaden byggdes rektangulärt och är den äldsta bevarade byggnaden och idag finns det inga hotellrum för gäster där.
Hotellrummen finns i de anslutande flyglarna och annexen (där mitt rum var). Förr i tiden fanns det en underjordisk gång från slottet till den närliggande kyrkan. Dess utgång fanns under kyrkans altare.
År 1745 byggdes ett spannmålsmagasin, precis framför entrén till Pałac i Folwark Galiny, med höfttak och två våningar. Det är en av få byggnader i sitt slag som finns kvar idag i den polska provinsen Ermland-Masurien (Warmia and Mazury). På mitten av 1800-talet byggdes två torn i nygotisk stil och vattennivå i vallgraven sänktes och slutade användas, för att till slut byggas bort helt. År 1921 togs de nygotiska tornen bort och Pałac i Folwark Galiny antog sin nuvarande form. Under andra världskriget plundrades slottet och dess sista ägare Botho Wend zu Eulenburg dog under deportering till Sibirien. Slottets exteriör klarade sig, medan interiören förstördes helt. Sedan följde en lång period av förfall innan de nuvarande ägarna köpte Pałac i Folwark Galiny och började renoveringen. Idag är det ett fullt fungerande hotell med restaurang, ridskola och ridklubb.
Efter en miss i kommunikationen så trodde jag att min lektion började kl. 13.00, med samling 12.30. Så jag planerade in en lite senare lunch, dvs efter lektionen. Men det visade sig att jag skulle vara i stallet till kl.13.00 och lektionen började 13.30. Så lunchen blev nu ännu senare…
Min häst denna eftermiddag var Ducat, ytterligare en skimmel. Ridlektionen hölls i ridhuset och det var bara jag som red. Jag fick jobba mycket med byte av gångarter till och från halt. Det var rätt jobbigt, på en häst som jag aldrig ridit på förut. Men nyttigt.
Så äntligen, efter ridlektionen fick jag äta lunch. Jag gick direkt till restaurangen utan att byta om eftersom jag var så hungrig. Beställde laxstek med linser och kål. Jag är inte jätteförtjust i fisk, men det var ändå helt okej.
Till middag blev det sedan en stor kycklingsallad med bröd fick det bli och varma hallon och basilikaglass till efterrätt. Mums!
Det var med viss svårighet man tog sig upp ur sängen denna morgon. Träningsvärken hade liksom kommit ikapp nu. Inte så farligt i benen, eftersom jag motionerat regelbundet under hösten. Det var snarare i ryggen och armarna och magen förstås. Så därför var jag glad över att dagen skulle börja med uteritt.
Efter uteritten bytte jag om och gick till parken bakom slottet och hittade en bänk vid Pisa River. Solen kämpade sig genom molnen och det blev allt varmare. Jag hade nu ridit 6 av 12 ridpass och det kändes på.
Efter en miss i kommunikationen så trodde jag att min lektion började kl. 13.00, med samling 12.30. Så jag planerade in en lite senare lunch, dvs efter lektionen. Men det visade sig att jag skulle vara i stallet till kl.13.00 och lektionen började 13.30. Så lunchen blev nu ännu senare…
Så äntligen, efter ridlektionen fick jag äta lunch. Jag gick direkt till restaurangen utan att byta om eftersom jag var så hungrig. Beställde laxstek med linser och kål. Jag är inte jätteförtjust i fisk, men det var ändå helt okej.
Måndag 21 Oktober 2019 - Galiny
Resealbum: Allroundvecka i Polen
Copyright © Bejjan888™
Det var en vacker morgon med lätt dimma i luften. Solstrålarna lyste igenom dimman och det var ändå rätt kyligt i luften.
Frukosten serverades från kl. 08.00 på morgonen. Det kändes lite stressande när man hade en ridlektion som började kl. 09.00 och man förväntades vara i stallet kl. 08.30. Men vilken frukostbuffé det bjöds på!! Olika sorters juicer, kaffe och te. Yoghurt och fil, flera sorters bröd och en massa frukt och grönsaker. Och så fanns det något sött till kaffet också. Så det var synd att man var i lite tidsnöd och inte kunde äta frukosten i lugn och ro.
Nu skulle vi rida tillsammans alla tre; jag, fransmannen och turkiska kvinnan. Vi red i det stora relativt nybyggda ridhuset. Det var ljust och fint.
Hindren stod alltid framme i mitten av manegen så när man hade dressyrlektion kunde man inte göra många av de vanligaste ridvägarna eftersom hindren stod i vägen.
Jag fick rida Iskierka idag, ett skimmelsto, som inte alls ville vara med på foto och ha öronen framåt. Det gick bättre idag. Vi fick träna mycket galoppfattningar från skritt och halt. På slutet gjorde vi några låga språng på 40 cm.
Lunchen började serveras från kl. 12.00. Så jag hade lite tid över. Det fick bli en promenad längs Pisa River som slingrade sig genom det idylliska landskapet. Ekarna blandades med lönnar och löven på marken prasslade vilket höjde trivselfaktorn med 1000. På vägen tillbaka mot gården passerade jag stora hagar med både halvblod, new forest ponnys, ardenner och frieserhästar. Det ska tilläggas att Pałac i Folwark Galiny inte bara har ridskoleverksamhet, de erbjuder även körning med häst och vagn samt bedriver avel i mindre skala.
Till lunch beställde jag anka med hemmagjorda nudlar och bakade äpplen. ”Problemet” var bara att man fick en halv anka och hur mycket nudlar som helst på tallriken. Det gick bara inte att få i sig allt. Som tur var började inte min nästa ridlektion förrän kl. 14.00, så jag hann smälta lunchen lite grann.
Samling vid 13.30 för nästa lektion. Nu fick jag rida ett annat skimmelsto vid namn Alabama. Det blev en privatlektion som ägde rum ute i paddocken och hade jag vetat att det skulle bli lektion ute, hade jag tagit på mig solglasögon. Solen var så stark att det var svårt att se rakt fram, och min ridlärare påpekade hela tiden att jag skulle titta framåt. Alabama var en riktigt fin häst att rida på, känslig och lyhörd. Tränade mycket på galoppfattningar.
Jag gick till restaurangen vid 18.00 för middag. Det fick bli panerad kycklingbröst med mandel och ugnsstekt potatis igen. Men denna gång avslutade jag med äppelkaka till efterrätt. Jag vet inte om det var fel på mina smaklökar, men jag tyckte den smakade pepparkaksdeg och inte så mycket äpple egentligen. Och sött var det också, rena sockerbomben. Det var en rejäl bit och den var mastig.
På kvällarna blev det en del tv-tittande. Tyvärr var majoriteten av kanalerna dubbade på polska och endast två nyhetskanaler var på engelska. Några tyska och italienska kanaler också. Dubbningen var ganska tråkig att lyssna på. T.ex. om det var ett avsnitt av Grey’s Anatomy, så var det en och samma mansröst som dubbade alla personer (både män och kvinnor) och det var helt utan inlevelse. Ganska monotont alltså. Och det textades också på polska samtidigt. Till detta så hördes originalrösterna (på engelska) delvis i bakgrunden. Så i början visste man inte vad man skulle koncentrera sig på… man blev förvirrad.
Det var en vacker morgon med lätt dimma i luften. Solstrålarna lyste igenom dimman och det var ändå rätt kyligt i luften.
Till lunch beställde jag anka med hemmagjorda nudlar och bakade äpplen. ”Problemet” var bara att man fick en halv anka och hur mycket nudlar som helst på tallriken. Det gick bara inte att få i sig allt. Som tur var började inte min nästa ridlektion förrän kl. 14.00, så jag hann smälta lunchen lite grann.
Söndag 20 Oktober 2019 - Galiny
Resealbum: Allroundvecka i Polen
Copyright © Bejjan888™
Jag vet att jag i tidigare blogginlägg sagt att jag aldrig mer ska flyga med Lufthansa. Jag borde ha hållit mig till det. Mina tidigare erfarenheter av Lufthansa har varit minst sagt tråkiga, eller ska man säga oturliga? Våren 2015 hade jag en longweekend i Innsbruck, Österrike. Flyg bokat med Lufthansa. Och vad hände? Jo, strejk. Jag hade tur att ett dotterbolag till Lufthansa gick in istället och detsamma med SAS, så jag tog mig både dit och hem, utan att betala ett öre extra. Oturen var framme igen, hösten 2015, när jag skulle resa till Brasilien. Första sträckan ner till Frankfurt, bokad med Lufthansa. Och vad hände? Strejk, igen! Som tur var hade jag fått information om den kommande strejken och bokat nya biljetter med ett annat flygbolag. Det kostade mig en del att boka nya biljetter bara några dagar innan men alternativet var att ställa in hela resan… så, nej… nya biljetter fick det bli. Fick tillbaka varenda krona från Lufthansa i alla fall p.g.a. strejken.
Och sedan dess har jag inte flugit med Lufthansa mer… förrän nu då. Eller ja, tanken var så i alla fall. Men som med mina tidigare erfarenheter… fyra dagar innan avresan så hotar kabinpersonalen på Lufthansa om strejk. Hmm… vad är oddsen?!? Tredje gången i rad som jag drabbas av strejk när jag bokat med Lufthansa! Murphys Law säger jag bara. Eller så är det någon som försöker säga att jag ska hålla mig borta från Lufthansa.
Så, söndag morgon. Upp tidigt i ottan för att packa de sista grejerna. Kände mig ändå lite skadeglad när jag snabbt läste om Lufthansas strejk på nätet… haha, strejka bäst ni vill. Inget som jag behöver oroa mig för nu efter att ha bokat nya biljetter med andra flygbolag. Lastade väskorna i bilen och kom iväg vid 05.30. Helt enligt planen. Det spöregnade, var helt gråmulet ute och tät dimma. Någon plusgrad bara. Men jag hade bytt till helt sprojlans nya vinterdäck bara två dagar innan, så det kändes tryggt.
Parkerade bilen på långtidsparkeringen och tog bussen in till Arlanda. Checkade in stora väskan och tog mig genom säkerhetskontrollen. Trots att klockan var drygt sju på morgonen och det var relativt mycket folk i terminalen. Köpte något att äta och inväntade boardingen, som började 08.15. Flygningen opererades av SAS och med en Boeing 737-800.
Det tog nog inte mer än 5 minuter för oss drygt 30 passagerare att borda planet. Kändes lite fånigt att vi alla blivit placerade i en tät klunga mitt i planet, typ över vingarna. Den främre delen och den bakre delen var helt tomma. Jag vet att det har med planets balans att göra, men ändå… det kändes fånigt.
Från Arlanda tar det knappa timmen ner till Gdánsk Lech Wałęsa Airport. Gdansk är en stad i Polens nordligaste delar som blickar ut över Östersjön. Så med andra ord hann jag inte se så mycket av Polen från luften, innan vi landade. Jag hann knappt in i ankomstterminalen förrän min väska dök upp på bandet (till skillnad från Arlanda där det gott och väl kan ta 20 30 minuter innan väskan kommer). Gdánsk Lech Wałęsa Airport är inte stor och hittade snabbt på min chaufför som skulle ta mig till slottet. Han väntade bara på mig, så vi kunde åka på en gång.
Vi färdades genom ett platt polskt landskap med träd i varma höstfärger. Den första halvtimmen åkte vi längs motorväg för att sedan svänga av, in på mindre landsvägar de sista två timmarna. Byarna blev mindre och mindre och vi passerade de mest ensliga och slitna husen och på åkrarna kunde man skymta bönder i sina gamla traktorer. Det kändes lite som att man åkte tillbaka i tiden lite grann. Pałac i Folwark Galiny ligger nästan rakt österut om Gdansk, relativt nära gränsen till och rakt söder om Kaliningrad.
Längs uppfarten till Pałac i Folwark Galiny stod lönnarna och ekarna och lyste med sina varma gul-röd-orangea färger i solen. Pałac i Folwark Galiny består av lanthusdelen, där receptionen och restaurangen finns, och så själva slottet. Det finns rum både i lanthuset och slottet som gästerna får bo i. Jag checkade in och fick veta att mitt rum låg i slottet. Min chaufför körde mina väskor till slottet, då det tar några minuter att gå dit och nästan hela vägen är kullersten (inte så kul att dra bagageväskorna dit för hand).
Slottet, som byggdes under renässanstiden (byggår 1589), har renoverats och alla rum är individuellt inredda i lantlig stil. Mitt rum var stort och rymligt, badrummet likaså som dessutom var inrett med golvvärme och handdukstork.
Klockan hade hunnit bli närmare ett och jag var vrålhungrig. Som tur var, var det bara att gå till restaurangen och slå sig ner. Det var full rulle i restaurangen, alla 13 personer som ridit under veckan hade checkat ut och åt lunch nu, innan de skulle ge sig av hemåt. Det var resväskor och folk överallt och ljudnivån var enorm. Men som tur var, så fanns det en övervåning där man kunde sitta och äta mat också. Personalen kom med menyn, som jag kunde välja från. Allt i menyn ingick i ridresans pris, utom alkoholhaltiga drycker. Förrätt, varmrätt och efterrätt och en hel sida med säsongens rätter. Panerad kycklingbröst med mandel och ugnsstekt potatis fick det bli. Mätt blev man. Så jag var tvungen att ta en kortare siesta på rummet innan jag begav mig iväg på upptäcktsfärd på slottets egendom.
Solen värmde och det var dryga +17°C ute, vilket var mycket ovanligt för årstiden fick jag höra. Normal temperatur är ca +5°C och regn. De beskrev det som att de sista veckorna i oktober var som typ en regnperiod här, så de var helt förbluffade över det fina vädret. Men återigen, det är bra väder dit jag reser… spelar ingen roll vart eller när på året ;)
Vid incheckningen fick jag en karta över gården och dess omgivning. Jag tog med den och försökte följa den för att hitta till dammarna. Men jag insåg ganska snart att kartan varken var skalenlig eller att vägarna inte riktigt var inritade på kartan som de var i verkligheten.
Jag gick längs Oaks Road (Ekarnas väg) och de stora gamla ekarna och lönnarna kantade vägen. Löven hade precis börja falla till marken och det prasslade härligt i löven på marken under skorna när man gick.
Efter ett tag kom jag fram till Lower Pond, en damm som omgavs av åkrarna. En ensam fiskare satt inkurad i vassen och höll på att skrämma ihjäl mig. Lite längre bort fanns en väl tilltagen brygga, från vilken man kunde hoppa i och ta sig ett dopp. Kanske inte i slutet av oktober… men under sommaren kan det nog vara lockande. Inte långt därifrån låg Middle Pond, där tre svanar simmade och lurade i vassen.
På vägen tillbaka började det bli riktigt varmt och jag hade inte riktigt räknat med att det skulle vara så varmt ute, så det fick bli en sakta promenad tillbaka till rummet.
Bytte om till ridkläder och såg till att vara vid stallet 15 minuter före min lektion, enligt vad receptionen hade meddelat. Men när jag kom var min häst redan sadlad och min ridlärare för dagen meddelade att det är bra om jag är där 30 minuter innan. Hur skulle jag kunna veta det? Nåväl.
Den första hästen jag fick rida var Legenda, ett fuxfärgat sto. Hon verkade lugn och stabil. Jag var den enda som hade en allroundvecka på gården just denna vecka, sedan var det en liten och nätt turkisk kvinna och en fransman som båda hade hoppvecka. Denna lektion hölls i det stora ridhuset och det var jag och den turkiska kvinnan som red en inledande lektion tillsammans, för att kolla av våra kunskaper. Då jag inte ridit på ett tag, så blev det lite av en rivstart på veckan med ökad trav, skänkelvikning och galoppfattningar. Jag erkänner rakt av – jag var definitivt mer trött än Legenda var efteråt.
Efter en välförtjänt dusch gick jag till restaurangen för middag. Nu var det betydligt lugnare i restaurangen efter att de tidigare gästerna lämnat gården. Tagliatelle pasta med pumpa och parmesanost fick det bli. Lyxade till det med en Hot Chocolate Lava Cake till efterrätt. Så himmelskt gott alltså! Det blev tidigt i säng på kvällen. Ridlektionen i morgon startar 09.00.
Jag vet att jag i tidigare blogginlägg sagt att jag aldrig mer ska flyga med Lufthansa. Jag borde ha hållit mig till det. Mina tidigare erfarenheter av Lufthansa har varit minst sagt tråkiga, eller ska man säga oturliga? Våren 2015 hade jag en longweekend i Innsbruck, Österrike. Flyg bokat med Lufthansa. Och vad hände? Jo, strejk. Jag hade tur att ett dotterbolag till Lufthansa gick in istället och detsamma med SAS, så jag tog mig både dit och hem, utan att betala ett öre extra. Oturen var framme igen, hösten 2015, när jag skulle resa till Brasilien. Första sträckan ner till Frankfurt, bokad med Lufthansa. Och vad hände? Strejk, igen! Som tur var hade jag fått information om den kommande strejken och bokat nya biljetter med ett annat flygbolag. Det kostade mig en del att boka nya biljetter bara några dagar innan men alternativet var att ställa in hela resan… så, nej… nya biljetter fick det bli. Fick tillbaka varenda krona från Lufthansa i alla fall p.g.a. strejken.
Och sedan dess har jag inte flugit med Lufthansa mer… förrän nu då. Eller ja, tanken var så i alla fall. Men som med mina tidigare erfarenheter… fyra dagar innan avresan så hotar kabinpersonalen på Lufthansa om strejk. Hmm… vad är oddsen?!? Tredje gången i rad som jag drabbas av strejk när jag bokat med Lufthansa! Murphys Law säger jag bara. Eller så är det någon som försöker säga att jag ska hålla mig borta från Lufthansa.
Så, söndag morgon. Upp tidigt i ottan för att packa de sista grejerna. Kände mig ändå lite skadeglad när jag snabbt läste om Lufthansas strejk på nätet… haha, strejka bäst ni vill. Inget som jag behöver oroa mig för nu efter att ha bokat nya biljetter med andra flygbolag. Lastade väskorna i bilen och kom iväg vid 05.30. Helt enligt planen. Det spöregnade, var helt gråmulet ute och tät dimma. Någon plusgrad bara. Men jag hade bytt till helt sprojlans nya vinterdäck bara två dagar innan, så det kändes tryggt.
Parkerade bilen på långtidsparkeringen och tog bussen in till Arlanda. Checkade in stora väskan och tog mig genom säkerhetskontrollen. Trots att klockan var drygt sju på morgonen och det var relativt mycket folk i terminalen. Köpte något att äta och inväntade boardingen, som började 08.15. Flygningen opererades av SAS och med en Boeing 737-800.
Från Arlanda tar det knappa timmen ner till Gdánsk Lech Wałęsa Airport. Gdansk är en stad i Polens nordligaste delar som blickar ut över Östersjön. Så med andra ord hann jag inte se så mycket av Polen från luften, innan vi landade. Jag hann knappt in i ankomstterminalen förrän min väska dök upp på bandet (till skillnad från Arlanda där det gott och väl kan ta 20 30 minuter innan väskan kommer). Gdánsk Lech Wałęsa Airport är inte stor och hittade snabbt på min chaufför som skulle ta mig till slottet. Han väntade bara på mig, så vi kunde åka på en gång.
Vi färdades genom ett platt polskt landskap med träd i varma höstfärger. Den första halvtimmen åkte vi längs motorväg för att sedan svänga av, in på mindre landsvägar de sista två timmarna. Byarna blev mindre och mindre och vi passerade de mest ensliga och slitna husen och på åkrarna kunde man skymta bönder i sina gamla traktorer. Det kändes lite som att man åkte tillbaka i tiden lite grann. Pałac i Folwark Galiny ligger nästan rakt österut om Gdansk, relativt nära gränsen till och rakt söder om Kaliningrad.
Klockan hade hunnit bli närmare ett och jag var vrålhungrig. Som tur var, var det bara att gå till restaurangen och slå sig ner. Det var full rulle i restaurangen, alla 13 personer som ridit under veckan hade checkat ut och åt lunch nu, innan de skulle ge sig av hemåt. Det var resväskor och folk överallt och ljudnivån var enorm. Men som tur var, så fanns det en övervåning där man kunde sitta och äta mat också. Personalen kom med menyn, som jag kunde välja från. Allt i menyn ingick i ridresans pris, utom alkoholhaltiga drycker. Förrätt, varmrätt och efterrätt och en hel sida med säsongens rätter. Panerad kycklingbröst med mandel och ugnsstekt potatis fick det bli. Mätt blev man. Så jag var tvungen att ta en kortare siesta på rummet innan jag begav mig iväg på upptäcktsfärd på slottets egendom.
Efter en välförtjänt dusch gick jag till restaurangen för middag. Nu var det betydligt lugnare i restaurangen efter att de tidigare gästerna lämnat gården. Tagliatelle pasta med pumpa och parmesanost fick det bli. Lyxade till det med en Hot Chocolate Lava Cake till efterrätt. Så himmelskt gott alltså! Det blev tidigt i säng på kvällen. Ridlektionen i morgon startar 09.00.
Tisdag 13 November 2018 - Dubai
Resealbum: Nya Zeeland och Australien
Copyright © Bejjan888™
Arla, klockan 05.15, landade vi på Dubai International Airport. Lite groggy som man var, efter att ha flugit utan att få ordentligt med nattsömn, skulle man nu ta sig till nästa gate på denna enorma flygplats. Vi hade tur att det var inom samma terminal åtminstone.
Men boardingen blev seg och utdragen. Vårat plan stod ute på plattan lååångt ifrån gaten där vi väntade, vi fick lov att åka transferbuss i säkert en kvart innan vi gick ur bussen och ombord på planet.
Nu skulle vi flyga en Boeing 777-300ER, tillbaka till Stockholm-Arlanda. Jag hade förbokat en fönsterplats med endast ett säte bredvid, näst längst bak i planet. Många kanske skulle ha bokat en plats långt fram eftersom man vill hem och av planet så fort som möjligt. Men, att sitta på fönsterplats och med god chans att ingen annan bokar platsen bredvid, gör mycket för mig. Skönt att kunna bre ut sig, lägga upp benen på stolen bredvid… och dessutom visade det sig att den som bokat platsen på raden bakom mig var en som rest med mig under hela resan i Nya Zeeland och Australien. Så vi hade det ganska trevligt där bak. En varsin rad med två egna platser vardera.
Vid 08.10 började planet taxa ut för att ta sig till startbanan. Nu hade vi nästan 6 timmar och 30 minuter kvar innan vi var på svensk mark igen. Med hjälp av musik i öronen och att det serverades mat två gånger under flygresan gjorde att det kändes snabbt ändå.
När planet landat på Stockholm-Arlanda Airport gjorde vi high-five, jag och min reskamrat på raden bakom. Vi hade överlevt! Det enda som återstod var en bussresa hem, som stod i vägen innan jag var hemma. Ut med väskorna på balkongen ifall något kryp (t.ex. kackerlacka) hade fått för sig att lifta gratis i resväskan hem. Det kändes otroligt lyxigt att få sätta sig i sin egen bil, köra på höger sida av vägen och få åka och handla hem mat. Kylskåpet ekade tomt där hemma.
____________________________________________
Såhär efteråt, när jag suttit hemma och knåpat ihop denna resblogg, tänkt tillbaka på allt jag ändå hunnit med och gjort och sett, så har det varit en riktigt fantastisk resa. Så vacker och extrem natur, olika kulturer och historia och allt inom en månad. Ibland kändes det som om det var lite väl stressigt på vissa ställen och lång tid på andra ställen. Men vad man ändå hunnit med mycket under denna månad! Åker jag någonsin tillbaka, så kommer jag försöka stanna längre. Kanske ta en månad på Nya Zeeland och en månad i Australien. Men man kanske ändå skulle känna att man inte fick tid till allt?
När planet landat på Stockholm-Arlanda Airport gjorde vi high-five, jag och min reskamrat på raden bakom. Vi hade överlevt! Det enda som återstod var en bussresa hem, som stod i vägen innan jag var hemma. Ut med väskorna på balkongen ifall något kryp (t.ex. kackerlacka) hade fått för sig att lifta gratis i resväskan hem. Det kändes otroligt lyxigt att få sätta sig i sin egen bil, köra på höger sida av vägen och få åka och handla hem mat. Kylskåpet ekade tomt där hemma.
____________________________________________
Såhär efteråt, när jag suttit hemma och knåpat ihop denna resblogg, tänkt tillbaka på allt jag ändå hunnit med och gjort och sett, så har det varit en riktigt fantastisk resa. Så vacker och extrem natur, olika kulturer och historia och allt inom en månad. Ibland kändes det som om det var lite väl stressigt på vissa ställen och lång tid på andra ställen. Men vad man ändå hunnit med mycket under denna månad! Åker jag någonsin tillbaka, så kommer jag försöka stanna längre. Kanske ta en månad på Nya Zeeland och en månad i Australien. Men man kanske ändå skulle känna att man inte fick tid till allt?