Lördag 7 Mars 2015
Kryssning? Nej det passar inte för mig har jag tänkt. Instängt, uppsträckt med speciell klädkod mm. Så har jag tänkt.
Ändå har jag nu varit på kryssning med MSC Cruises från Las Palmas (Gran Canaria) till Casablanca, Agadir, Arrecife (Lanzarote), Santa Cruz (Teneriffa) och åter till Las Palmas.
Dag 1
Vi lämnade Stockholm med SAS kl 10.25 och landade i Las Palmas ca 6 timmar senare. Vi hade beställt både kryssning och flygresa via rederiet och därmed också transfer från flygplatsen till fartyget.
Incheckningen gick smidigt och vi var i vår hytt, som var en utsideshytt och låg på däck 8, i god tid före första kvällens måltid. Våra väskor hade dock inte kommit upp till hytten i tid så första middagen fick vi äta i reskläderna.
Vi hade beställt middag till första sittningen kl. 18.15. Vi åt samtliga våra måltider i restaurangen Marco Polo. Vid vårt bord var också ett annat, mycket trevligt svenskt par placerat. Vi hade under hela veckan mycket intressanta och trevliga middagskonversationer. Första middagen, tre rätters, var mycket god.
Vid given signal redan efter middagen första kvällen beordrades samtliga att medförande sin liv-väst, ta sig ut på däck 6 för en räddningsövning. Detta var mycket positivt då vi första dagen efter avresa från Las Palmas skulle vara två nätter och en dag till sjöss. Räddningsövningen bestod i att man gick till anvisad räddningsstation där man fick instruktion om hur man sätter på sig sin liv-väst. Därefter avblåstes övningen.
Fartyget lämnade kajen i Las Palmas kl. 22.00 med destination Casablanca.
Dag 2
Kryssningens första dag var vi till sjöss hela dagen och man hade därmed god tid på sig att efter frukosten och under hela dagen bekanta sig med fartyget. Det var dock lite väl blåsigt att sitta på soldäck. Det blåste dock inte så att fartyget gungade så det var ingen risk för sjösjuka.
Frukosten åt vi första dagen i samma restaurang (Marco Polo) som vi ätit middag kvällen innan. Frukostutbudet här var aningen magert tyckte vi. Det fanns en hel del men brödsortimentet var lite enahanda med alldeles för många varianter av sött bröd såsom croissanter med sockerglasyr, vaniljkrämsfyllning eller chokladfyllning samt flera söta kakor.
Följande mornar åt vi frukost i bufférestaurangen på plan 11 där utbudet var något bättre. Där var det å andra sidan svårare att hitta ett ledigt bord att sitta vid.
Lunch åt vi första dagen i Marco Polo. Tre rätters lunch med flera olika rätter att välja på.
Fartyget innehöll två restauranger med bordsservering och en bufférestaurang. Därutöver ett antal barer och en pub och ett diskotek. Vidare fanns en teaterlokal längst föröver där det var en show varje kväll. Det var två föreställningar först en för dem som valt att äta vid andra sittningen och sedan en för oss som valt den första sittningen.
Denna andra kväll ombord hade vi tänkt se showen men kom för sent för att få sittplatser varför vi avstod.
Jag gjorde istället ett besök i puben för att prova den enda i mitt tycke drickabara ölen ombord, en mikrobrygd ale från Italien. Tyvärr var luften i puben så rökig att man kunde skära sig fram så det blev ingen utdragen njutning av denna öl.
Dag 3
Klockan 07.00 anlände vi till Casablanca i Marocko. Fartyget lade till i en ganska trist containerhamn. Vi hade anmält oss att denna dag följa med på en bussutflykt till staden Marrakesh en bussfärd på ca 3 timmar i vardera riktningen. Totalt var vi 7 fulla bussar som gjorde denna utflykt. Resan började med att i den täta morgontrafiken ta sig ut ur Casablanca. Jag avundades inte busschauffören.
Efter ungefär halva sträckan till Marakesh tog vi 20 minuters kafferast vid en bensinmack efter vägen strax utanför staden Settat. Strax därefter passerade vi de första typiska berberbyarna med hus byggda av lera.
Vår fantastiska guide som talade bra engelska berättade inte bara om det vi åkte förbi utan även om landets historia och politik samt om hur det är att leva i Marocko.
De olika folkslagen som befolkat landet är berber, morer och araber. Berberna var där tidigt. Morerna kom efter att de drivits ut från Spanien (Adalusien) och araberna härskade under en kortare tid. Berberna är de som är kvar och de är i första hand jordbrukare.
Då vi kom till Marrakesh kunde vi i diset se de snöklädda Atlasbergen. Staden var spännande, tyvärr blev det allt för lite tid att utforska den på egen hand.
I grupp såg vi på en av de större moskéerna, Bahia-palatset och från bussen den gamla bron från 1100-talet. Vi var i den mycket stora medinan (den äldsta delen av staden) där både moskén och palatset ligger.
Lunch åt vi på en restaurang med namnet Dar Essalam. Vi serverades kyckling, cos-cos och grönskaer som tillretts på traditionellt marockanskt vis i en tagine, en ”lergryta” med koniskt lock. Under lunchen underhölls vi med marockansk, något för högljudd musik samt magdans.
Vi var också på det stora torget DJamaa El Fna. Här trängs marknadsstånd, ormtjusare, gycklare och vattenförsäljare i ålderdomliga dräkter.
Efter besöket på torget var det åter av mot Casablanca dit vi kom för sent för att äta middag i den vanliga restaurangen men i bufférestaurangen finns något att äta under 20 av dygnets 24 timmar så vi behövde inte gå till sängs hungriga.
Dag 4
Denna dag låg fartyget kvar i Casablancas hamn och vi promenerade de ca. två kilometerna in till stadens medina. Först hämtade vi ut marockanska pengar i en bankomat innan vi gick in i den muromgärdade medinan.
Först besökte vi den ”turistiska” delen av medinan, den där man kan köpa kläder, souvenirer och diverse krimskrams. Sedan hittade vi till den mer genuina delen där ortsbefolkningen handlar. Har var det en salig blandning av fantastiska kryddor , frukt, grönsaker, kycklingar, fisk och kött. En hantering som aldrig skulle godkännas i Sverige. När såg du senast en halv ko hängande på en krok i en smal gränd eller en bur med levande kycklingar och ovan på den en galande tupp?
Besöket i denna del av Casablancas medina var faktiskt en av resans höjdpunkter. Underbart att se detta genuina myller av människor och varor. Det går inte att till fullo beskriva, det måste upplevas.
Klockan 14.00 lämnade fartyget hamnen i Casablanca för vidare färd mot Agadir. Vi hade assistens av lots ut på öppet vatten. En lots ombord och en lotskutter som jagade bort alla de små fiskebåtar som låg i vägen mellan hannens pirer.
Eftermiddagen tillbringade vi någon timme på soldäcket innan det åter var tid för trevlig samvaro med våra bordsgrannar under en trerätters middag.
Dag 5
Vid niotiden på morgonen ankom vi till Agadir. Även här lade vi till i en containerhamn en bit utanför staden. Det var nog ca. 3 km in till staden.
Min enda kunskap om Agadir var att staden drabbades av en omfattande jordbävning 1960. Nu skulle vi utforska denna marockanska stad i landets sydvästra hörn.
Vi bestämde oss för att ta en taxi och då vi stigit av fartyget fanns en taxikö som vi ställde oss i. Vår intention var att åka in till staden och sedan promenera omkring där. Det visade sig dock att den taxikö vi ställt oss i var till ”rundturstaxis”. Vi fick en fantastisk chaufför med en ”Petit taxi”. En man på 66 år som stolt berättade att han kört taxi i över 25 år utan att någon olycka inträffat. Han var också oerhört stolt över sin stad Agadir.
Han körde oss runt i 4 timmar och visade oss moskéer, kyrkor, kungliga palats, marknader, den långa härliga stranden och slutligen det gamla fortet Kashban, högst uppe på ett berg ovanför hamnen. På väg upp till fortet stannade vi för ett fotostopp. Då passade chauffören på att plocka en stor bukett blommor till min fru. Dessa stod sig sedan hela veckan i en ”vas” i vår hytt. Efter besöket på berget, där man också tydligt kunde se de från jordbävningen förstörda delarna av staden, kördes vi tillbaka till fartyget. Det blev en fantastisk dag i Agadir, helt olik den vi föreställt oss.
Klockan 18 lämnade vi Agadir och Marocko för att återvända till Kanarieöarna. Nästa destination var Arrecife på Lanzarote.
Efter middagen gick vi och tittade på en show, denna gång kom vi i god tid för att få bra platser. Vi hade hört mycket om att showerna var så fantastiska men har man varit på show i Peking så var detta ganska blekt. Det var två akrobater som väl var ganska duktiga och sedan ett par som sjöng och fyra tjejer och två killar som dansade. Denna kväll var det Italienskt tema och man kände igen många italienska schlagers från 60-talet.
Dag 6
Arrecife på Lanzarote var den första riktiga kryssningshamnen med en trevlig promenadväg på piren och in till stadens centrum. Vädret var varmt redan på morgonen då vi vandrade in.
Omedelbart då vi lämnade piren kom vi in i en gatumarknad med massor av stånd där allt från kläder till udda souvenirer kunde köpas.
Marknadsstånden sträckte sig utmed promenadvägen som gick intill den lilla ”lagun” som finns i staden.
Efter marknadsbesöket promenade vi vidare utmed stranden. Murar och gamla hus var byggda av vulkaniskt svart material. Jag gick ut via en gammal bro med vindbrygga till ett fort som låg på en mindre ö. Mitt ärende dit ut var att söka en gömd geocache. Jag fann den.
Efter denna utflykt gick vi upp bland husen och fann ett café där vi på uteserveringen kunde avnjuta förmiddagens cappuccino. Vi vandrade sedan åter mot fartyget och lunchen efter ytterligare ett besök bland marknadsstånden där jag inköpte ett par kakibyxor. Hustrun köpte en ny portmonnä/plånbok.
Arrecife var i mitt tycke den trevligaste av de besökta städerna på Kanarieöarna.
Eftermiddagen tillbringade vi ombord på soldäck. Och sedan var det ju åter dags för trerätters middag.
Dag 7
Denna morgon ankom vi till Santa Cruz på Teneriffa. Även här var det en riktig kryssningshamn med relativt kort promenad in till staden. Santa Cruz är en betydligt större stad än Arrecife och i mitt tycke inte alls lika trevlig. Här är mer storstadskänsla.
Vi promenerade runt i staden en stund. Fikade i en fin park och vandrade sedan tillbaka mot fartyget. Hustrun gick före medan jag gav mig ut på en extra runda för att även här söka några gömda geocachar.
Det blåste lite kyligt denna dag vilket medförde att det snart var dags att gå tillbaka till fartyget för lite värme inomhus och lunch.
Eftermiddagen tillbringades ombord. Vi orkade inte gå in till stan en gång till i blåsten. Vi kunde i och för sig ha tagit en gratis shuttlebus men det fick anstå.
Middag som vanligt på kvällen och sedan var det tid att börja packa för hemresa. Väskorna skulle ställas ut utanför hytten senast kl. 01.00 för att underlätta allas landstigning i Las Palmas morgonen därpå.
Dag 8
Sista dagen anlände vi till Las Palmas kl. 07.00 eller möjligen hade vi legat där ett tag då jag vakade.
Efter frukosten var det bara att packa även handbagaget för att lämna hytten senast kl. 09.30.
Vi deponerade handbagaget ombord och tog en promenad in till den del av Las Palmas som heter Puerto de la Luz och stranden Las Canteras. Det var en lite småruggig morgon med duggregn i luften och ganska kraftig vind. Ingen speciellt skön promenad.
Vi tittade på en häftig sandskulptur på stranden men bestämde ganska snart att återvända till fartyget för förmiddagskaffe då vi inte hittade något café som var öppet.
Vi drack vårt kaffe och satt sedan i ett av barutrymmena och avvaktade tid för en sista lunch ombord. Den blev av det enklar slaget bestående av pizza på däck 11.
Klockan 12.30 var vi tvungna att lämna fartyget, hämta ut vårt bagage för att ta transferbussen till flygplatsen. Vi checkade in direkt och kunde sedan röra oss avslappat på flygplatsen i flera timmar. Inget speciellt upphetsande fanns att se eller göra här.
Boarding av planet började redan 20 minuter före utsatt tid och vi hade en förhoppning att komma iväg i förtid. Denna förhoppning grusades dock av att två passagerare fortfarande saknades då vi var framme vid vår avgångstid. Vi väntade och väntade och piloten låt allt mer irriterad för varje gång han meddelade oss om förseningen. Han visste ju också att vår flygning tillbaka till Stockholm skulle bli extra lång på grund av kraftig motvind.
Det borde var böter för personer som inte kan pallra sig till gaten i tid då de är på flygplatsen och är incheckade. Vi blev nu 40 minuter försenade vilket innebar att vi inte landade i Stockholm förrän vid midnatt.
Sammanfattning
Kryssning är inte så dumt. Man kan besöka flera platser men behålla samma ”hotellrum” och slippa packa upp och ner hela tiden.
Maten kunde varit lite mer inspirerande. Kryssning tillhör ju inte de allra billigaste sätten att semestra.
Vi kommer kanske att testa kryssning igen, då kanske i Medelhavet.
Detta med klädkod till middagen är inte så strikt som befarat. Då det var föreslaget GALA såg man allt ifrån smoking till ljusa byxor och kortärmad skjorta. Shorts i restaurangerna är dock inte tillåtet till middagen.
Det var enkelt att leva ombord. Man behövde inte tänka på att betala till alla personal som fanns överallt. Man betalar en obligatorisk serviceavgift på 8,5 Euro per dygn. Denna drickspott går till all personal, de vill säga även dem man aldrig ser men som är nödvändiga för att hela detta minisamhälle ska fungera.
Man hanterar inga pengar ombord. Vi ombordstigningen får man ett plastkort som fungerar både som hyttnyckel och identitetskort. Man visar upp det då man beställt något drickbart ombord. Man visar också upp det då man går iland och då man kommer ombord igen. Det gör att det finns alltid full kontroll av att alla är med.
Sista dagen betalar man sin räkning med allt som registrerats på kortet.
Det finns organiserad utflykter i varje hamn vi deltog dock bara i den till Marrakesh.
Slutligen Marocko var resans höjdpunkt, ett land väl värt att besöka.
Priset för vår kryssning i utsideshytt med havsutsikt (Fantastica Superior Cabin var 3.163 SEK
Flygresan Stockholm – Las Palmas – Stockholm med SAS kostade 4.827 SEK
Transfer mellan flygplats och fartyg ingick i priset för hytten då man även beställde flyg via rederiet.
Utflykten till Marrakesh kostade ca 1.100 SEK
Samtliga priser ovan är per person.
Till detta kom serviceavgiften och kostnader för drycker ombord vilka antingen kan beställas i olika paket beroende på önskemål eller betalas styckevis och sättas upp på slutnotan.
Kostnaden för taxiresan i Agadir skulle varit ca 50 Euro men eftersom vi växlat till oss marockansk pengar så fick han allt vi hade kvar för att han var så fantastisk.
Ändå har jag nu varit på kryssning med MSC Cruises från Las Palmas (Gran Canaria) till Casablanca, Agadir, Arrecife (Lanzarote), Santa Cruz (Teneriffa) och åter till Las Palmas.
Dag 1
Vi lämnade Stockholm med SAS kl 10.25 och landade i Las Palmas ca 6 timmar senare. Vi hade beställt både kryssning och flygresa via rederiet och därmed också transfer från flygplatsen till fartyget.
Incheckningen gick smidigt och vi var i vår hytt, som var en utsideshytt och låg på däck 8, i god tid före första kvällens måltid. Våra väskor hade dock inte kommit upp till hytten i tid så första middagen fick vi äta i reskläderna.
Vi hade beställt middag till första sittningen kl. 18.15. Vi åt samtliga våra måltider i restaurangen Marco Polo. Vid vårt bord var också ett annat, mycket trevligt svenskt par placerat. Vi hade under hela veckan mycket intressanta och trevliga middagskonversationer. Första middagen, tre rätters, var mycket god.
Vid given signal redan efter middagen första kvällen beordrades samtliga att medförande sin liv-väst, ta sig ut på däck 6 för en räddningsövning. Detta var mycket positivt då vi första dagen efter avresa från Las Palmas skulle vara två nätter och en dag till sjöss. Räddningsövningen bestod i att man gick till anvisad räddningsstation där man fick instruktion om hur man sätter på sig sin liv-väst. Därefter avblåstes övningen.
Fartyget lämnade kajen i Las Palmas kl. 22.00 med destination Casablanca.
Dag 2
Kryssningens första dag var vi till sjöss hela dagen och man hade därmed god tid på sig att efter frukosten och under hela dagen bekanta sig med fartyget. Det var dock lite väl blåsigt att sitta på soldäck. Det blåste dock inte så att fartyget gungade så det var ingen risk för sjösjuka.
Frukosten åt vi första dagen i samma restaurang (Marco Polo) som vi ätit middag kvällen innan. Frukostutbudet här var aningen magert tyckte vi. Det fanns en hel del men brödsortimentet var lite enahanda med alldeles för många varianter av sött bröd såsom croissanter med sockerglasyr, vaniljkrämsfyllning eller chokladfyllning samt flera söta kakor.
Följande mornar åt vi frukost i bufférestaurangen på plan 11 där utbudet var något bättre. Där var det å andra sidan svårare att hitta ett ledigt bord att sitta vid.
Lunch åt vi första dagen i Marco Polo. Tre rätters lunch med flera olika rätter att välja på.
Fartyget innehöll två restauranger med bordsservering och en bufférestaurang. Därutöver ett antal barer och en pub och ett diskotek. Vidare fanns en teaterlokal längst föröver där det var en show varje kväll. Det var två föreställningar först en för dem som valt att äta vid andra sittningen och sedan en för oss som valt den första sittningen.
Denna andra kväll ombord hade vi tänkt se showen men kom för sent för att få sittplatser varför vi avstod.
Jag gjorde istället ett besök i puben för att prova den enda i mitt tycke drickabara ölen ombord, en mikrobrygd ale från Italien. Tyvärr var luften i puben så rökig att man kunde skära sig fram så det blev ingen utdragen njutning av denna öl.
Dag 3
Klockan 07.00 anlände vi till Casablanca i Marocko. Fartyget lade till i en ganska trist containerhamn. Vi hade anmält oss att denna dag följa med på en bussutflykt till staden Marrakesh en bussfärd på ca 3 timmar i vardera riktningen. Totalt var vi 7 fulla bussar som gjorde denna utflykt. Resan började med att i den täta morgontrafiken ta sig ut ur Casablanca. Jag avundades inte busschauffören.
Efter ungefär halva sträckan till Marakesh tog vi 20 minuters kafferast vid en bensinmack efter vägen strax utanför staden Settat. Strax därefter passerade vi de första typiska berberbyarna med hus byggda av lera.
Vår fantastiska guide som talade bra engelska berättade inte bara om det vi åkte förbi utan även om landets historia och politik samt om hur det är att leva i Marocko.
De olika folkslagen som befolkat landet är berber, morer och araber. Berberna var där tidigt. Morerna kom efter att de drivits ut från Spanien (Adalusien) och araberna härskade under en kortare tid. Berberna är de som är kvar och de är i första hand jordbrukare.
Då vi kom till Marrakesh kunde vi i diset se de snöklädda Atlasbergen. Staden var spännande, tyvärr blev det allt för lite tid att utforska den på egen hand.
I grupp såg vi på en av de större moskéerna, Bahia-palatset och från bussen den gamla bron från 1100-talet. Vi var i den mycket stora medinan (den äldsta delen av staden) där både moskén och palatset ligger.
Lunch åt vi på en restaurang med namnet Dar Essalam. Vi serverades kyckling, cos-cos och grönskaer som tillretts på traditionellt marockanskt vis i en tagine, en ”lergryta” med koniskt lock. Under lunchen underhölls vi med marockansk, något för högljudd musik samt magdans.
Vi var också på det stora torget DJamaa El Fna. Här trängs marknadsstånd, ormtjusare, gycklare och vattenförsäljare i ålderdomliga dräkter.
Efter besöket på torget var det åter av mot Casablanca dit vi kom för sent för att äta middag i den vanliga restaurangen men i bufférestaurangen finns något att äta under 20 av dygnets 24 timmar så vi behövde inte gå till sängs hungriga.
Dag 4
Denna dag låg fartyget kvar i Casablancas hamn och vi promenerade de ca. två kilometerna in till stadens medina. Först hämtade vi ut marockanska pengar i en bankomat innan vi gick in i den muromgärdade medinan.
Först besökte vi den ”turistiska” delen av medinan, den där man kan köpa kläder, souvenirer och diverse krimskrams. Sedan hittade vi till den mer genuina delen där ortsbefolkningen handlar. Har var det en salig blandning av fantastiska kryddor , frukt, grönsaker, kycklingar, fisk och kött. En hantering som aldrig skulle godkännas i Sverige. När såg du senast en halv ko hängande på en krok i en smal gränd eller en bur med levande kycklingar och ovan på den en galande tupp?
Besöket i denna del av Casablancas medina var faktiskt en av resans höjdpunkter. Underbart att se detta genuina myller av människor och varor. Det går inte att till fullo beskriva, det måste upplevas.
Klockan 14.00 lämnade fartyget hamnen i Casablanca för vidare färd mot Agadir. Vi hade assistens av lots ut på öppet vatten. En lots ombord och en lotskutter som jagade bort alla de små fiskebåtar som låg i vägen mellan hannens pirer.
Eftermiddagen tillbringade vi någon timme på soldäcket innan det åter var tid för trevlig samvaro med våra bordsgrannar under en trerätters middag.
Dag 5
Vid niotiden på morgonen ankom vi till Agadir. Även här lade vi till i en containerhamn en bit utanför staden. Det var nog ca. 3 km in till staden.
Min enda kunskap om Agadir var att staden drabbades av en omfattande jordbävning 1960. Nu skulle vi utforska denna marockanska stad i landets sydvästra hörn.
Vi bestämde oss för att ta en taxi och då vi stigit av fartyget fanns en taxikö som vi ställde oss i. Vår intention var att åka in till staden och sedan promenera omkring där. Det visade sig dock att den taxikö vi ställt oss i var till ”rundturstaxis”. Vi fick en fantastisk chaufför med en ”Petit taxi”. En man på 66 år som stolt berättade att han kört taxi i över 25 år utan att någon olycka inträffat. Han var också oerhört stolt över sin stad Agadir.
Han körde oss runt i 4 timmar och visade oss moskéer, kyrkor, kungliga palats, marknader, den långa härliga stranden och slutligen det gamla fortet Kashban, högst uppe på ett berg ovanför hamnen. På väg upp till fortet stannade vi för ett fotostopp. Då passade chauffören på att plocka en stor bukett blommor till min fru. Dessa stod sig sedan hela veckan i en ”vas” i vår hytt. Efter besöket på berget, där man också tydligt kunde se de från jordbävningen förstörda delarna av staden, kördes vi tillbaka till fartyget. Det blev en fantastisk dag i Agadir, helt olik den vi föreställt oss.
Klockan 18 lämnade vi Agadir och Marocko för att återvända till Kanarieöarna. Nästa destination var Arrecife på Lanzarote.
Efter middagen gick vi och tittade på en show, denna gång kom vi i god tid för att få bra platser. Vi hade hört mycket om att showerna var så fantastiska men har man varit på show i Peking så var detta ganska blekt. Det var två akrobater som väl var ganska duktiga och sedan ett par som sjöng och fyra tjejer och två killar som dansade. Denna kväll var det Italienskt tema och man kände igen många italienska schlagers från 60-talet.
Dag 6
Arrecife på Lanzarote var den första riktiga kryssningshamnen med en trevlig promenadväg på piren och in till stadens centrum. Vädret var varmt redan på morgonen då vi vandrade in.
Omedelbart då vi lämnade piren kom vi in i en gatumarknad med massor av stånd där allt från kläder till udda souvenirer kunde köpas.
Marknadsstånden sträckte sig utmed promenadvägen som gick intill den lilla ”lagun” som finns i staden.
Efter marknadsbesöket promenade vi vidare utmed stranden. Murar och gamla hus var byggda av vulkaniskt svart material. Jag gick ut via en gammal bro med vindbrygga till ett fort som låg på en mindre ö. Mitt ärende dit ut var att söka en gömd geocache. Jag fann den.
Efter denna utflykt gick vi upp bland husen och fann ett café där vi på uteserveringen kunde avnjuta förmiddagens cappuccino. Vi vandrade sedan åter mot fartyget och lunchen efter ytterligare ett besök bland marknadsstånden där jag inköpte ett par kakibyxor. Hustrun köpte en ny portmonnä/plånbok.
Arrecife var i mitt tycke den trevligaste av de besökta städerna på Kanarieöarna.
Eftermiddagen tillbringade vi ombord på soldäck. Och sedan var det ju åter dags för trerätters middag.
Dag 7
Denna morgon ankom vi till Santa Cruz på Teneriffa. Även här var det en riktig kryssningshamn med relativt kort promenad in till staden. Santa Cruz är en betydligt större stad än Arrecife och i mitt tycke inte alls lika trevlig. Här är mer storstadskänsla.
Vi promenerade runt i staden en stund. Fikade i en fin park och vandrade sedan tillbaka mot fartyget. Hustrun gick före medan jag gav mig ut på en extra runda för att även här söka några gömda geocachar.
Det blåste lite kyligt denna dag vilket medförde att det snart var dags att gå tillbaka till fartyget för lite värme inomhus och lunch.
Eftermiddagen tillbringades ombord. Vi orkade inte gå in till stan en gång till i blåsten. Vi kunde i och för sig ha tagit en gratis shuttlebus men det fick anstå.
Middag som vanligt på kvällen och sedan var det tid att börja packa för hemresa. Väskorna skulle ställas ut utanför hytten senast kl. 01.00 för att underlätta allas landstigning i Las Palmas morgonen därpå.
Dag 8
Sista dagen anlände vi till Las Palmas kl. 07.00 eller möjligen hade vi legat där ett tag då jag vakade.
Efter frukosten var det bara att packa även handbagaget för att lämna hytten senast kl. 09.30.
Vi deponerade handbagaget ombord och tog en promenad in till den del av Las Palmas som heter Puerto de la Luz och stranden Las Canteras. Det var en lite småruggig morgon med duggregn i luften och ganska kraftig vind. Ingen speciellt skön promenad.
Vi tittade på en häftig sandskulptur på stranden men bestämde ganska snart att återvända till fartyget för förmiddagskaffe då vi inte hittade något café som var öppet.
Vi drack vårt kaffe och satt sedan i ett av barutrymmena och avvaktade tid för en sista lunch ombord. Den blev av det enklar slaget bestående av pizza på däck 11.
Klockan 12.30 var vi tvungna att lämna fartyget, hämta ut vårt bagage för att ta transferbussen till flygplatsen. Vi checkade in direkt och kunde sedan röra oss avslappat på flygplatsen i flera timmar. Inget speciellt upphetsande fanns att se eller göra här.
Boarding av planet började redan 20 minuter före utsatt tid och vi hade en förhoppning att komma iväg i förtid. Denna förhoppning grusades dock av att två passagerare fortfarande saknades då vi var framme vid vår avgångstid. Vi väntade och väntade och piloten låt allt mer irriterad för varje gång han meddelade oss om förseningen. Han visste ju också att vår flygning tillbaka till Stockholm skulle bli extra lång på grund av kraftig motvind.
Det borde var böter för personer som inte kan pallra sig till gaten i tid då de är på flygplatsen och är incheckade. Vi blev nu 40 minuter försenade vilket innebar att vi inte landade i Stockholm förrän vid midnatt.
Sammanfattning
Kryssning är inte så dumt. Man kan besöka flera platser men behålla samma ”hotellrum” och slippa packa upp och ner hela tiden.
Maten kunde varit lite mer inspirerande. Kryssning tillhör ju inte de allra billigaste sätten att semestra.
Vi kommer kanske att testa kryssning igen, då kanske i Medelhavet.
Detta med klädkod till middagen är inte så strikt som befarat. Då det var föreslaget GALA såg man allt ifrån smoking till ljusa byxor och kortärmad skjorta. Shorts i restaurangerna är dock inte tillåtet till middagen.
Det var enkelt att leva ombord. Man behövde inte tänka på att betala till alla personal som fanns överallt. Man betalar en obligatorisk serviceavgift på 8,5 Euro per dygn. Denna drickspott går till all personal, de vill säga även dem man aldrig ser men som är nödvändiga för att hela detta minisamhälle ska fungera.
Man hanterar inga pengar ombord. Vi ombordstigningen får man ett plastkort som fungerar både som hyttnyckel och identitetskort. Man visar upp det då man beställt något drickbart ombord. Man visar också upp det då man går iland och då man kommer ombord igen. Det gör att det finns alltid full kontroll av att alla är med.
Sista dagen betalar man sin räkning med allt som registrerats på kortet.
Det finns organiserad utflykter i varje hamn vi deltog dock bara i den till Marrakesh.
Slutligen Marocko var resans höjdpunkt, ett land väl värt att besöka.
Priset för vår kryssning i utsideshytt med havsutsikt (Fantastica Superior Cabin var 3.163 SEK
Flygresan Stockholm – Las Palmas – Stockholm med SAS kostade 4.827 SEK
Transfer mellan flygplats och fartyg ingick i priset för hytten då man även beställde flyg via rederiet.
Utflykten till Marrakesh kostade ca 1.100 SEK
Samtliga priser ovan är per person.
Till detta kom serviceavgiften och kostnader för drycker ombord vilka antingen kan beställas i olika paket beroende på önskemål eller betalas styckevis och sättas upp på slutnotan.
Kostnaden för taxiresan i Agadir skulle varit ca 50 Euro men eftersom vi växlat till oss marockansk pengar så fick han allt vi hade kvar för att han var så fantastisk.
Fredag 17 Oktober 2014 - Sarajevo
Resealbum: Fem dagar i Sarajevo med omnejd
Vi hämtades första dagen på flygplatsen av våra vänner och kördes till vårt centralt belägna hotell som heter Bosnia och ligger mitt i staden. Ett bra, fyrstjärnigt hotell som inte var farligt dyrt. Rummen var bra, frukosten OK och det var lugnt och tyst.
Då vi checkat in var vi redo för en första titt på sta’n tillsammans med våra vänner. Vi vandrade först förbi den eviga flamma som brinner i ett gathörn för att påminna om dem som stupade under andra världskriget.
Vi strosade sedan gågatan Ferhadija fram förbi saluhallen, en stor park med en massa skulpturer, den katolska katedralen Srca Isusova. Allt detta i den del av staden som byggnadsmässigt präglas av den Habsburgska tiden, d v s mellan 1878 och 1918 då Österrike – Ungern härskade över Bosnien och andra delar av Balkan. Då man kommer fram till en av tvärgatorna något kvarter bortom katedralen byter gatan helt karaktär. Vi kommer nu in i den del som kallas Baščaršija, den turkiska delen som bär prägel från den Ottomanska tiden i staden. Turkarna härskade över området i mer än 400 år.
Baščaršija är fantastiskt att gå omkring i. Området består av låga byggnader med massor av små butiker, restauranger och bodar. Här finns även tillverkning av diverse föremål, både souvenirer och nyttoföremål såsom plåtföremål för hem och hushåll. Varje gränd och gata i området har sin specialitet. Juvelerarna har sin gata. De som säljer de typiska kopparföremålen har sin gata o s v.
Då vi vandrat genom hela Baščaršija-området var vi framme vid en krök av floden Miljacka som rinner genom Sarajevo. Här ligger Sarajevo City Hall (Gradska Vijećnica pa bosniska)ett mycket vackert hus i moorisk stil som tidigare även innehöll National Library. Detta hus, som har stort symboliskt värde, bränndes ner av serberna (de sköt på civila mål i staden från bergen)under kriget på 90-talet men har så sent som i år (2014) åter öppnats efter en omfattande renovering. Husets interiör är mycket vackert och kan i många stycken jämföras med Alhambra i Spanien. Tyvärr råder fotoförbud inne i byggnaden så några bilder kan jag inte visa.
Efter besöket i City Hall vandrade vi åter genom Baščaršija mot vår första måltid i Sarajevo. Vi åt en fantastisk blandning av för området typiska rätter på en restaurang med namnet Pod Lipom vilket betyder ”under linden”. Restaurangen ligger i den turkiska delen av staden på en av sidogatorna till huvudstråket.
Efter denna härliga måltid som naturligtvis bland allt annat innehöll ”nationalrätten” cevape var det dags att återvända till hotellet för att sova.
Den andra dagen i Sarajevo startade vi, givetvis efter frukost på hotellet, med att besöka ett antal mindre museer i staden.
Vi började med ett besök på Museum Sarajevo 1878 – 1918 för att bekanta oss med den österrikisk – ungerska perioden. Museet är beläget på den plats där attentatet mot ärkehertigen Franz Ferdinand och hans hustru skedde 1914. Här finns bl a vapnen som användes i attentatet och naturligtvis en massa information om händelsen.
Vi fortsatte sedan till Museum Despića House för att se hur en rik serbisk familj levde för ca 100 år sedan. Mycket intressant med dessa museer där man genom donation av ett hem lyckats frysa tiden. Allt verkar stå kvar som det var då människorna bodde i huset.
Tredje anhalten för dagen blev Museum Bruza Bezistan beläget i en gammal byggnad som en gång varit en turkisk bazaar. Föremålen på museet är huvudsakligen från den Ottomanska perioden.
Efter dessa tre små museer satte vi oss i bilen och for ut till det som kom att bli vår starkaste upplevelse under resan. Vi for till museet Tunnel of Life (Svårt att oversätta—tunneln kallas for Tunnel of Life men också Tunnel of Hope—på gatuskyltar i Sarajevo står det ”tunnel of life” och pa olika nyhetssajter heter den Sarajevo War Tunnel, vilket är en korrekt teknisk beskrivning. Annars betyder Tunel spasa ”räddningstunnel” på bosniska.). Under belägringen av Sarajevo 1992 – 1995 var staden avskuren från omvärlden. Bergen runt staden var behärskade av bosnienserberna som sköt sönder staden. Flygfältet som först behärskades av serberna men senare kontrollerades via FN spärrade all införsel av förnödenheter och vapen. Ett litet antal personer, civila och soldater grävde då en 800 meter lång tunnel under flygfältet från den fria delen av Bosnien i förorten Donji Kotorac och området Dobrinja på andra sidan.
Tunneln är endast 1,60 meter hög och en meter bred. Genom denna tunnel smugglade människor in mat, vapen, tobak mm. Soldater passerade genom den på sin väg till och från fronten i bergen.
Man var hela tiden tvungen att gå böjd då man på ryggen bar sina tunga bördor genom tunneln. Senare under kriget installerades räls i tunneln så att man lättare kunde genomföra transporterna i tunneln.
I museet kan man se en film om tunneln och tunnelbygget. Av filmen framgick också mycket tydligt hur illa utsatt Sarajevo var under belägringen. Att se husen i staden brinna var en mycket stark upplevelse.
Här finns också en ca 25 meter lång del av den autentiska tunneln vilken man fick gå genom för att uppleva denna för Sarajevoborna livsviktiga transportled. I museet finns naturligtvis också en mängd föremål från tiden då tunneln byggdes och användes. Husen vid tunnelmynningen är fortfarande i det skick de var vid krigsslutet, fulla med hål från gevärskulor och granatträffar.
Besöket i tunneln blev för oss extra starkt eftersom vår manlige vän var en av dem som soldat jobbade i tunneln under kriget med att 18 gånger per dygn bära tunga bördor genom tunneln.
Efter detta tunga kapitel ur Sarajevos historia bar det åter av mot en mer lättsam kvarleva ur historien. Vi for till en stor park i Ilidza och åter till den Habsburgska tiden. Vid änden av en lång allé bytte vi från bil till häst och vagn för att genom allén färdas in i parken och till floden Bosnas källa. Detta är en mycket vacker park med höga träd, somliga fyllda med ”nystan” av mistel, vilket jag tidigare aldrig sett. Vi vandrade runt i parken och tittade på den vackra naturen innan vi åter tog häst och vagn tillbaka till bilen.
Innan vi for från detta vackra område passade vi också på att titta på lämningar efter romarnas tid i området och även på de fyra vackra hotellen från den Habsburgska tiden.
Efter denna fantastiskt innehållsrika dag for vi åter in till sta’n för att uppleva resans kulinariska höjdpunkt. Vi åt middag på Restaurant Cappuccino som ligger nära floden Miljacka nära gatan Grbavička, inte långt från våra vänners bostad.
Cappuccino är en av deras favoritrestauranger vilket vi väl förstår eftersom måltiden smakmässigt blev en av de bästa vi någonsin ätit.
Efter middagen bar det av med taxi tillbaka till hotellet för vila inför nästa dag.
Dag tre på vår tid i Bosnien gjorde vi en utflykt med bil, en timmes resa, till den lilla staden Konjic. Staden är känd för tillverkning av möbler i Ottomansk stil och för sin allmänna charm.
Vägen dit går mellan de vackra bergen, på slingrande vägar och även genom några tunnlar. Men också genom små byar där nästan det enda som skiljer dem från byarna i Alperna är att det står en moské mitt i byn istället för en kyrka.
Staden Konjic ligger vackert vid floden Neretva över vilken det finns en gammal bro, ursprungligen från 1682. Bron förstördes 1945, under tyska arméns reträtt i slutet av andra världskriget.
Under många år därefter användes de kvarvarande bropelarna som fundament för en tillfällig bro men mellan 2003 och 2009 restaurerades bron till sitt ursprungliga utseende.
Vi vandrade över bron till den äldsta och charmigaste delen av Konjic. Alldeles invid brons fäste ligger ett litet stadsmuseum som vi besökte och fick en mycket detaljerad visning av via en myckcket kunnig person på museet. Museet innehåller i huvudsak föremål som skänkts av innevånare i Konjic med omgivningar. Föremålen belyser vardagslivet i denna del av Bosnien i äldre tid och i viss mån även fram till idag. I museet finns också en fotoutställning som beskriver den gamla stenbrons öden och återuppbyggnad.
Efter museibesöket åt vi lunch på restaurant Konak som ligger vägg i vägg med museet alldeles vid flodens strand.
Färden gick sedan tillbaka till Sarajevo där vi bara korsade stadens utkant för att åka upp på ett av de ”olympiska bergen” från 1984, Trebević. Här befinner man sig i den ”serbiska delen” av Bosnien. I det mycket natursköna området med utsikt över staden Sarajevo finns idag ett relativt nyöppnat rekreationsområde med diverse möjligheter till aktiviteter för familjer. Här finns också en liten konstgjord sjö med fontän och en utmärkt restaurang med namnet Brus.
På restaurangen intog vi öl eller annat drickbart efter önskemål innan vi förenade oss i en bilkö ner mot staden tillsammans med andra söndagsfirare som besökt Trebević-området. Trebević ligger bara 9 kilometer från Sarajevos centrum.
Därmed var åter en fin dag med bosniska vänner till ända.
Den fjärde dagen startades med ett besök i det Judiska Museet som är inrymt i den gamla synagogan i Sarajevo. Ett mycket intressant museibesök även detta då det belyste även denna folkminoritets öde i Bosnien, framför allt under den tyska ockupationen under andra världskriget. Idag återstår endast ca 1000 judar i hela Bosnien.
Nästa intressanta objekt att besöka var Museum Svrzina House, i gamla staden, ett gammalt ottomanskt hem som tillhört en mycket rik muslims familj. Även detta museum är ett strålande exempel på hur man genom donation av ett helt hem lyckats frysa tiden.
Efter detta museum gjordes av praktiska skäl ett besök på centralpostkontoret som ligger invid järnvägsstationen i Sarajevo. Järnvägen såg dock ganska igenväxt ut beroende på en numera mycket sparsam järnvägstrafik.
I närheten av Järnvägsstationen ligger en av de moderna och mest spektakulära byggnaderna i Sarajevo av idag, det 35 våningar höga Avaz Tower. Tornet är den högsta byggnaden på Balkan. Den har en utsiktsbalkong på 35e våningen. Från utsiktsbalkongen har man en mycket bra överblick över staden. Då man står där kan man mycket väl förstå att serberna hade Sarajevo som i en liten ask då de behärskade bergen runt om staden under belägringen. Tornet har byggts/bekostats av en media-tycoon som också är en framgångsrik politisk ledare i Bosnien.
Efter denna ”tornbestigning” for vi åter upp till Trebević för en kort promenad i den vackra naturen och därefter åt vi en lång lunch på restaurant Brus. Vädret var så varmt att vi kunde sitta ute utan att frysa.
Då vi åter fått skjuts ner till staden igen tog hustrun och jag en sakta vandring genom centrala Sarajevo med tonvikt på Baščaršija, innan det åter var tid att gå till sängs.
Den femte och sista hela dagen i Bosnien kunde man på morgonen ana att ett väderomslag var i antågande. Det var fortfarande varmt men på himmelen fanns molnslöjor som vi inte sett något av de tidigare dagarna.
Denna dag gjordes ytterligare en utflykt med bil. Vi for samma väg ut som då vi var till Konjic men denna gång körde vi hela 2,5 timmar för att komma till vårt första mål för dagen. Vi åkte på slingrande vägar med hårnålskurvor och genom bergspass och tunnlar. Kvalitén på vägen var mycket bra men trafikrytmen är en helt annan än vad man är van vid i Sverige.
Vårt huvudmål för dagen var den muromgärdade lilla byn Počitelj, byggd av turkarna på 1500- och 1600-talen. I byn finns ett citadell högst uppe på berget. I sluttningen nedanför finns en moské som för många muslimer är ett mål för ”pilgrimsfärd”. Počitelj blev svårt sönderbombad av kroatiska styrkor under kriget 1993. Med den äldsta konstkolonin i sydöstra Europa, är Počitelj en känd tillflyktsort och inspiration för konstnärer. Restaurangen i byn är dock inte att rekommendera enligt våra vänner.
Efter detta stopp började magen att knorra och vi vände och for tillbaka mot Mostar, dock utan att stanna där. Istället for vi ner till en liten ort som heter Blagaj inte långt från Mostars flygplats.
Här där berget stupar nästan 100 meter lodrätt och där floden Buna rinner fram ut en grotta i berget ligger en annan mycket vacker helig moské. Moskén, som kallas Blagaj Tekija,ligger vid floden Bunas källa (Vrelo Bune på bosniska), är ett muslimskt sufistiskt kloster uppfört omkring 1520. Platsen är ett nationalmonument i Bosnien och även denna plats är ett mål för muslimska pilgrimer. För att få gå in och titta i ”klostret” måste man ta av skorna och damer måste bära sjal, vilket kan lånas vid ingången. Det är tillåtet att ta bilder inne i byggnaden.
Floden Buna som här har ett mindre vattenfall erbjuder längs stränderna flera bra fiskrestauranger. Utomhus och till bruset av vattenfallet, åt vi här en fantastisk fisklunch bestående av forell som specialitet men även av en del seafood såsom små friterade bläckfiskar. Det är ju inte mer än ca 50 kilometer till Adriatiska havet.
Mätta och belåtna med dagen startade vi återfärden till Sarajevo utmed samma slingrande väg som vi kommit många timmar tidigare.
Väl tillbaka tog vi farväl av våra vänner efter dessa fantastiska dagar. Inte lätt men vi håller givetvis kontakten och ses troligen igen till våren.
Innan sänggåendet tog vi, jag och hustrun åter en kort sista promenad genom centrala Sarajevo. Sedan beställde vi transport till flygplatsen följande förmiddag och därefter var det god natt.
Sista morgonen vakande vi att vi hörde regnet mot hotellfönstret, Sarajevo gråter på dagen för vår avfärd. Vi konstaterar att vi haft en otrolig tur som fått ha ett sådant otroligt väder under vår vistelse i denna mycket intressanta och vackra del av världen.
Färden till flygplatsen sker i ösregn och snöblandat regn och innan planet lyfter snöar det ymnigt så att planet måste avisas innan vi får lyfta, något försenade.
Vi genomförde denna resa genom att själva boka via Internet. Vi flög med Lufthansa via München vilket tog ca 4 timmar och 40 minuter. Biljetterna kostade ca 2.400 SEK per person. Hotellet kostade för ett dubbelrum med frukost ca 775 SEK per natt.
Då vi checkat in var vi redo för en första titt på sta’n tillsammans med våra vänner. Vi vandrade först förbi den eviga flamma som brinner i ett gathörn för att påminna om dem som stupade under andra världskriget.
Vi strosade sedan gågatan Ferhadija fram förbi saluhallen, en stor park med en massa skulpturer, den katolska katedralen Srca Isusova. Allt detta i den del av staden som byggnadsmässigt präglas av den Habsburgska tiden, d v s mellan 1878 och 1918 då Österrike – Ungern härskade över Bosnien och andra delar av Balkan. Då man kommer fram till en av tvärgatorna något kvarter bortom katedralen byter gatan helt karaktär. Vi kommer nu in i den del som kallas Baščaršija, den turkiska delen som bär prägel från den Ottomanska tiden i staden. Turkarna härskade över området i mer än 400 år.
Baščaršija är fantastiskt att gå omkring i. Området består av låga byggnader med massor av små butiker, restauranger och bodar. Här finns även tillverkning av diverse föremål, både souvenirer och nyttoföremål såsom plåtföremål för hem och hushåll. Varje gränd och gata i området har sin specialitet. Juvelerarna har sin gata. De som säljer de typiska kopparföremålen har sin gata o s v.
Då vi vandrat genom hela Baščaršija-området var vi framme vid en krök av floden Miljacka som rinner genom Sarajevo. Här ligger Sarajevo City Hall (Gradska Vijećnica pa bosniska)ett mycket vackert hus i moorisk stil som tidigare även innehöll National Library. Detta hus, som har stort symboliskt värde, bränndes ner av serberna (de sköt på civila mål i staden från bergen)under kriget på 90-talet men har så sent som i år (2014) åter öppnats efter en omfattande renovering. Husets interiör är mycket vackert och kan i många stycken jämföras med Alhambra i Spanien. Tyvärr råder fotoförbud inne i byggnaden så några bilder kan jag inte visa.
Efter besöket i City Hall vandrade vi åter genom Baščaršija mot vår första måltid i Sarajevo. Vi åt en fantastisk blandning av för området typiska rätter på en restaurang med namnet Pod Lipom vilket betyder ”under linden”. Restaurangen ligger i den turkiska delen av staden på en av sidogatorna till huvudstråket.
Efter denna härliga måltid som naturligtvis bland allt annat innehöll ”nationalrätten” cevape var det dags att återvända till hotellet för att sova.
Den andra dagen i Sarajevo startade vi, givetvis efter frukost på hotellet, med att besöka ett antal mindre museer i staden.
Vi började med ett besök på Museum Sarajevo 1878 – 1918 för att bekanta oss med den österrikisk – ungerska perioden. Museet är beläget på den plats där attentatet mot ärkehertigen Franz Ferdinand och hans hustru skedde 1914. Här finns bl a vapnen som användes i attentatet och naturligtvis en massa information om händelsen.
Vi fortsatte sedan till Museum Despića House för att se hur en rik serbisk familj levde för ca 100 år sedan. Mycket intressant med dessa museer där man genom donation av ett hem lyckats frysa tiden. Allt verkar stå kvar som det var då människorna bodde i huset.
Tredje anhalten för dagen blev Museum Bruza Bezistan beläget i en gammal byggnad som en gång varit en turkisk bazaar. Föremålen på museet är huvudsakligen från den Ottomanska perioden.
Efter dessa tre små museer satte vi oss i bilen och for ut till det som kom att bli vår starkaste upplevelse under resan. Vi for till museet Tunnel of Life (Svårt att oversätta—tunneln kallas for Tunnel of Life men också Tunnel of Hope—på gatuskyltar i Sarajevo står det ”tunnel of life” och pa olika nyhetssajter heter den Sarajevo War Tunnel, vilket är en korrekt teknisk beskrivning. Annars betyder Tunel spasa ”räddningstunnel” på bosniska.). Under belägringen av Sarajevo 1992 – 1995 var staden avskuren från omvärlden. Bergen runt staden var behärskade av bosnienserberna som sköt sönder staden. Flygfältet som först behärskades av serberna men senare kontrollerades via FN spärrade all införsel av förnödenheter och vapen. Ett litet antal personer, civila och soldater grävde då en 800 meter lång tunnel under flygfältet från den fria delen av Bosnien i förorten Donji Kotorac och området Dobrinja på andra sidan.
Tunneln är endast 1,60 meter hög och en meter bred. Genom denna tunnel smugglade människor in mat, vapen, tobak mm. Soldater passerade genom den på sin väg till och från fronten i bergen.
Man var hela tiden tvungen att gå böjd då man på ryggen bar sina tunga bördor genom tunneln. Senare under kriget installerades räls i tunneln så att man lättare kunde genomföra transporterna i tunneln.
I museet kan man se en film om tunneln och tunnelbygget. Av filmen framgick också mycket tydligt hur illa utsatt Sarajevo var under belägringen. Att se husen i staden brinna var en mycket stark upplevelse.
Här finns också en ca 25 meter lång del av den autentiska tunneln vilken man fick gå genom för att uppleva denna för Sarajevoborna livsviktiga transportled. I museet finns naturligtvis också en mängd föremål från tiden då tunneln byggdes och användes. Husen vid tunnelmynningen är fortfarande i det skick de var vid krigsslutet, fulla med hål från gevärskulor och granatträffar.
Besöket i tunneln blev för oss extra starkt eftersom vår manlige vän var en av dem som soldat jobbade i tunneln under kriget med att 18 gånger per dygn bära tunga bördor genom tunneln.
Efter detta tunga kapitel ur Sarajevos historia bar det åter av mot en mer lättsam kvarleva ur historien. Vi for till en stor park i Ilidza och åter till den Habsburgska tiden. Vid änden av en lång allé bytte vi från bil till häst och vagn för att genom allén färdas in i parken och till floden Bosnas källa. Detta är en mycket vacker park med höga träd, somliga fyllda med ”nystan” av mistel, vilket jag tidigare aldrig sett. Vi vandrade runt i parken och tittade på den vackra naturen innan vi åter tog häst och vagn tillbaka till bilen.
Innan vi for från detta vackra område passade vi också på att titta på lämningar efter romarnas tid i området och även på de fyra vackra hotellen från den Habsburgska tiden.
Efter denna fantastiskt innehållsrika dag for vi åter in till sta’n för att uppleva resans kulinariska höjdpunkt. Vi åt middag på Restaurant Cappuccino som ligger nära floden Miljacka nära gatan Grbavička, inte långt från våra vänners bostad.
Cappuccino är en av deras favoritrestauranger vilket vi väl förstår eftersom måltiden smakmässigt blev en av de bästa vi någonsin ätit.
Efter middagen bar det av med taxi tillbaka till hotellet för vila inför nästa dag.
Dag tre på vår tid i Bosnien gjorde vi en utflykt med bil, en timmes resa, till den lilla staden Konjic. Staden är känd för tillverkning av möbler i Ottomansk stil och för sin allmänna charm.
Vägen dit går mellan de vackra bergen, på slingrande vägar och även genom några tunnlar. Men också genom små byar där nästan det enda som skiljer dem från byarna i Alperna är att det står en moské mitt i byn istället för en kyrka.
Staden Konjic ligger vackert vid floden Neretva över vilken det finns en gammal bro, ursprungligen från 1682. Bron förstördes 1945, under tyska arméns reträtt i slutet av andra världskriget.
Under många år därefter användes de kvarvarande bropelarna som fundament för en tillfällig bro men mellan 2003 och 2009 restaurerades bron till sitt ursprungliga utseende.
Vi vandrade över bron till den äldsta och charmigaste delen av Konjic. Alldeles invid brons fäste ligger ett litet stadsmuseum som vi besökte och fick en mycket detaljerad visning av via en myckcket kunnig person på museet. Museet innehåller i huvudsak föremål som skänkts av innevånare i Konjic med omgivningar. Föremålen belyser vardagslivet i denna del av Bosnien i äldre tid och i viss mån även fram till idag. I museet finns också en fotoutställning som beskriver den gamla stenbrons öden och återuppbyggnad.
Efter museibesöket åt vi lunch på restaurant Konak som ligger vägg i vägg med museet alldeles vid flodens strand.
Färden gick sedan tillbaka till Sarajevo där vi bara korsade stadens utkant för att åka upp på ett av de ”olympiska bergen” från 1984, Trebević. Här befinner man sig i den ”serbiska delen” av Bosnien. I det mycket natursköna området med utsikt över staden Sarajevo finns idag ett relativt nyöppnat rekreationsområde med diverse möjligheter till aktiviteter för familjer. Här finns också en liten konstgjord sjö med fontän och en utmärkt restaurang med namnet Brus.
På restaurangen intog vi öl eller annat drickbart efter önskemål innan vi förenade oss i en bilkö ner mot staden tillsammans med andra söndagsfirare som besökt Trebević-området. Trebević ligger bara 9 kilometer från Sarajevos centrum.
Därmed var åter en fin dag med bosniska vänner till ända.
Den fjärde dagen startades med ett besök i det Judiska Museet som är inrymt i den gamla synagogan i Sarajevo. Ett mycket intressant museibesök även detta då det belyste även denna folkminoritets öde i Bosnien, framför allt under den tyska ockupationen under andra världskriget. Idag återstår endast ca 1000 judar i hela Bosnien.
Nästa intressanta objekt att besöka var Museum Svrzina House, i gamla staden, ett gammalt ottomanskt hem som tillhört en mycket rik muslims familj. Även detta museum är ett strålande exempel på hur man genom donation av ett helt hem lyckats frysa tiden.
Efter detta museum gjordes av praktiska skäl ett besök på centralpostkontoret som ligger invid järnvägsstationen i Sarajevo. Järnvägen såg dock ganska igenväxt ut beroende på en numera mycket sparsam järnvägstrafik.
I närheten av Järnvägsstationen ligger en av de moderna och mest spektakulära byggnaderna i Sarajevo av idag, det 35 våningar höga Avaz Tower. Tornet är den högsta byggnaden på Balkan. Den har en utsiktsbalkong på 35e våningen. Från utsiktsbalkongen har man en mycket bra överblick över staden. Då man står där kan man mycket väl förstå att serberna hade Sarajevo som i en liten ask då de behärskade bergen runt om staden under belägringen. Tornet har byggts/bekostats av en media-tycoon som också är en framgångsrik politisk ledare i Bosnien.
Efter denna ”tornbestigning” for vi åter upp till Trebević för en kort promenad i den vackra naturen och därefter åt vi en lång lunch på restaurant Brus. Vädret var så varmt att vi kunde sitta ute utan att frysa.
Då vi åter fått skjuts ner till staden igen tog hustrun och jag en sakta vandring genom centrala Sarajevo med tonvikt på Baščaršija, innan det åter var tid att gå till sängs.
Den femte och sista hela dagen i Bosnien kunde man på morgonen ana att ett väderomslag var i antågande. Det var fortfarande varmt men på himmelen fanns molnslöjor som vi inte sett något av de tidigare dagarna.
Denna dag gjordes ytterligare en utflykt med bil. Vi for samma väg ut som då vi var till Konjic men denna gång körde vi hela 2,5 timmar för att komma till vårt första mål för dagen. Vi åkte på slingrande vägar med hårnålskurvor och genom bergspass och tunnlar. Kvalitén på vägen var mycket bra men trafikrytmen är en helt annan än vad man är van vid i Sverige.
Vårt huvudmål för dagen var den muromgärdade lilla byn Počitelj, byggd av turkarna på 1500- och 1600-talen. I byn finns ett citadell högst uppe på berget. I sluttningen nedanför finns en moské som för många muslimer är ett mål för ”pilgrimsfärd”. Počitelj blev svårt sönderbombad av kroatiska styrkor under kriget 1993. Med den äldsta konstkolonin i sydöstra Europa, är Počitelj en känd tillflyktsort och inspiration för konstnärer. Restaurangen i byn är dock inte att rekommendera enligt våra vänner.
Efter detta stopp började magen att knorra och vi vände och for tillbaka mot Mostar, dock utan att stanna där. Istället for vi ner till en liten ort som heter Blagaj inte långt från Mostars flygplats.
Här där berget stupar nästan 100 meter lodrätt och där floden Buna rinner fram ut en grotta i berget ligger en annan mycket vacker helig moské. Moskén, som kallas Blagaj Tekija,ligger vid floden Bunas källa (Vrelo Bune på bosniska), är ett muslimskt sufistiskt kloster uppfört omkring 1520. Platsen är ett nationalmonument i Bosnien och även denna plats är ett mål för muslimska pilgrimer. För att få gå in och titta i ”klostret” måste man ta av skorna och damer måste bära sjal, vilket kan lånas vid ingången. Det är tillåtet att ta bilder inne i byggnaden.
Floden Buna som här har ett mindre vattenfall erbjuder längs stränderna flera bra fiskrestauranger. Utomhus och till bruset av vattenfallet, åt vi här en fantastisk fisklunch bestående av forell som specialitet men även av en del seafood såsom små friterade bläckfiskar. Det är ju inte mer än ca 50 kilometer till Adriatiska havet.
Mätta och belåtna med dagen startade vi återfärden till Sarajevo utmed samma slingrande väg som vi kommit många timmar tidigare.
Väl tillbaka tog vi farväl av våra vänner efter dessa fantastiska dagar. Inte lätt men vi håller givetvis kontakten och ses troligen igen till våren.
Innan sänggåendet tog vi, jag och hustrun åter en kort sista promenad genom centrala Sarajevo. Sedan beställde vi transport till flygplatsen följande förmiddag och därefter var det god natt.
Sista morgonen vakande vi att vi hörde regnet mot hotellfönstret, Sarajevo gråter på dagen för vår avfärd. Vi konstaterar att vi haft en otrolig tur som fått ha ett sådant otroligt väder under vår vistelse i denna mycket intressanta och vackra del av världen.
Färden till flygplatsen sker i ösregn och snöblandat regn och innan planet lyfter snöar det ymnigt så att planet måste avisas innan vi får lyfta, något försenade.
Vi genomförde denna resa genom att själva boka via Internet. Vi flög med Lufthansa via München vilket tog ca 4 timmar och 40 minuter. Biljetterna kostade ca 2.400 SEK per person. Hotellet kostade för ett dubbelrum med frukost ca 775 SEK per natt.
Fredag 18 Juli 2014 - Nynäshamn
Resealbum: Kryssning i Nynäshamns skärgård
M/S Flora heter ett gammalt fartyg från 1897. Hon gick under många år i trafik på Stockholms vatten men är numera stationerad i Nynäshamn och ägd av Flora skärgårdskryssningar i Nynäshamn.
Igår, i strålande sommarväder gjorde jag och hustrun en två timmars skärgårdskryssning med M/S Flora.
Vi tog pendeltåget från Stockholm till Nynäshamn. Där åt vi en lött lunch på Nynäshamns rökeri innan vi gick ombord på det gamla fartyget.
Med plats i solen på fördäck stävade vi ut ur hamnen mellan ön trehörningen och Bedarön. Vi for utmed Lövhagens naturreservat på vår högra sida och med fri sikt ut mot Östersjön till vänster ner genom sundet mellan Gummerholmen och Järflotta mot Dragets kanal.
Vi passerade med lite marginal genom Draget kanal och in i Dragfjärden. Sedan for vi ner mot Konabbsfjärden och rundade Stora Arnholmen. Med den klara sikten som rådde kunde vi utan problem se ända ut tull Landsorts fyr i södra änden av ön Öja.
Vi vände sedan upp mellan Råholmen och Sågsten på Torö för att åter gå in i Dragfjärden mot Rassa vikar där vi vände.
Återfärd mot Nynäshamn genom dragets kanal och sedan samma väg som vi kommit.
Hela turen tog ca två timmar. Ombord drack vi kaffe med gott bröd. Kladdkaka respektive rulltårta med grädde och jordgubbar.
En fantastiskt trevlig dag i Stockholms södra skärgård.
I dessa vatten har jag åkt långfärdsskridsko vid ett tillfälle för många år sedan.
M/S Flora gör denna tur fredag, lördag och söndag från början av juli till mitten av augusti. Priset är 180 kr för vuxna och 50 kr för barn.
Man gör klokt i att boka via Nynäshamns turistbyrå.
M/S Flora gör också heldagsturer till Dalarö och till Trosa. http://www.msflora.se
Igår, i strålande sommarväder gjorde jag och hustrun en två timmars skärgårdskryssning med M/S Flora.
Vi tog pendeltåget från Stockholm till Nynäshamn. Där åt vi en lött lunch på Nynäshamns rökeri innan vi gick ombord på det gamla fartyget.
Med plats i solen på fördäck stävade vi ut ur hamnen mellan ön trehörningen och Bedarön. Vi for utmed Lövhagens naturreservat på vår högra sida och med fri sikt ut mot Östersjön till vänster ner genom sundet mellan Gummerholmen och Järflotta mot Dragets kanal.
Vi passerade med lite marginal genom Draget kanal och in i Dragfjärden. Sedan for vi ner mot Konabbsfjärden och rundade Stora Arnholmen. Med den klara sikten som rådde kunde vi utan problem se ända ut tull Landsorts fyr i södra änden av ön Öja.
Vi vände sedan upp mellan Råholmen och Sågsten på Torö för att åter gå in i Dragfjärden mot Rassa vikar där vi vände.
Återfärd mot Nynäshamn genom dragets kanal och sedan samma väg som vi kommit.
Hela turen tog ca två timmar. Ombord drack vi kaffe med gott bröd. Kladdkaka respektive rulltårta med grädde och jordgubbar.
En fantastiskt trevlig dag i Stockholms södra skärgård.
I dessa vatten har jag åkt långfärdsskridsko vid ett tillfälle för många år sedan.
M/S Flora gör denna tur fredag, lördag och söndag från början av juli till mitten av augusti. Priset är 180 kr för vuxna och 50 kr för barn.
Man gör klokt i att boka via Nynäshamns turistbyrå.
M/S Flora gör också heldagsturer till Dalarö och till Trosa. http://www.msflora.se
Tisdag 27 Maj 2014 - St Julian's
Resealbum: Åtta dagar på Malta
Nu är jag åter hemma efter ytterligare en kundresa med Swedbank, arrangerad av Specialresor i Karlstad. Det var sjunde gången vi var med på en resa av detta slag och vi är lika nöjda som vanligt.
Dag 1
Träff på Brunkebergstorg kl. 04.00 krävde taxi från Söder. Buss till Arlanda och flygning ca 4 timmar med SAS till Malta. Vi landade ca 11.00 och for direkt till en gemensam lunch i Birgu, en av de så kallade tre städerna i närheten av Valetta. Restaurangen, Sottovento, låg vid en av de många hamnarna där stora lustjakter och segelbåtar trängdes vid kajerna.
Vi åt en trerätters lunch med typiskt maltesiska smårätter till förrätt och grillad svärdfisk som huvudrätt.
Efter lunchen for vi till vårt hotell, Cavallieri i St. Julians. Hotellet ligger alldeles vid havet vid St. Julians Bay. Vårt rum som låg på fjärde våningen var ett hörnrum med stor balkong med utsikt åt två håll.
Eftermiddagen var fri för egna aktiviteter och vi valde att testa poolen. Härlig soluppvärmd saltvattenspool där man flöt som en kork.
Jag provade också att bada i havet i det kristallklara vattnet.
Till kvällen var det 3-rätters middag på hotellet
Dag 2
Frukost på hotellet vid sjutiden. Inte den bästa hotellfrukost jag ätit på denna typ av resor men helt OK.
Sedan tog vi en promenad på tre kilometer utmed strandpromenaden och därefter badade vi både i poolen och i havet.
Kvart över tio for vi med vår buss in till Valetta för en guidad stadspromenad under ledning av vår fantastiska lokalguide, Fredrik, en skåning i förskingringen, gift med en maltesiska och bosatt på Malta sedan ca 15 år.
Vi började vår dag i Valetta med att besöka The Malta Experience. Det är en ca 45 minuter film som berättar om Maltas 7000-åriga historia. Det är verkligen något jag vill rekommendera för att ge en god bakgrund till fortsatt utforskande av Maltas många intressanta platser.
Vi Vandrade sedan en bit genom Valettas trånga gator för att sedan äta en gemensam lunch utomhus under parasoll på Eddies Café.
Sedan kom dagens höjdpunkt, ett besök i Johanneskatedralen, en fantastisk kyrka. För att förstå den överdådiga utsmyckningen i kyrkan krävdes verkligen en kunnig guide, och Fredrik uppfyllde väl det kriteriet.
Efter besöket i kyrkan vandrade vi åter runt, ledda av Fredrik. Vi besökte bl a Upper Barraka Gardens, en park med vackra planteringar och en härlig utsikt över Grand Harbor.
På kvällen gick vi till restaurang Bianco nära vårt hotell i St Julians. Där åt vi en mycket god havsabborre, givetvis med både för- och efterrätt.
Dag 3
Efter frukosten, morgonpromenaden (5 km) och bad i havet, åkte vi till Sliema, närmsta grannstadsdelen/-staden där vi startade en ”Harbor cruise” med Captain Morgan. Det var en guidad båttur i Valettas omgivningar under ca 1,5 timmar. Vi fick då se alla de olika naturliga hamnarna som gjort att Malta varit en så intressant plats för många under historiens gång. Då man ser Valetta med omgivningar från vattnet upplever man också att det är ett mycket befäst område. Forten är många.
Det är inte bara Johanniterriddarna som byggt fästningar på Malta, här fanns befästningar före dem. De kom inte till Malta förrän 1530. Det var då man börja bygga Valetta som är uppkallat efter stormästaren Jean de la Vallette.
Här skulle jag kunna berätta mycket av det vi under denna båttur fick lära oss om Maltas historia men jag överlåter till läsaren att själv läsa på officiella turistsiter om Malta.
Då båtturen var avslutad vandrade vi tillbaka till St Julians utmed strandpromenaden vid St Julians Bay (ca 5 km). På vägen hittade vi en bra restaurang alldeles vid vattnet. Där åt vi vår lunch.
Efter några timmars ledighet på eftermiddagen var det tid för kvällens begivenhet, en utflykt till ett gammalt kalkstensbrott ”Lime Stone Heritage” för en Maltesisk folklorekväll med buffémiddag och underhållning. Det blev en något kylig men mycket god och trevlig kväll. I kalkbrottet fanns även ett museum som visade hur man brutit de kalkstenar som än idag huvudsakligen används vid husbyggen på Malta.
Dag 4
Denna dag var fri att disponera efter vars och ens eget önskemål. Vi tog som vanligt en promenad, badade och därefter for jag med lokalbussen in till Valetta för att leta upp ett par geocachar. Hustrun stannade på hotellet.
Att åka lokalbuss på Malta är en upplevelse. För några år sedan var det en upplevelse för att bussarna var så gamla. De är numera erasatta av moderna bussar men tyvärr har de bara en dörr fram. Det gör att ingen egentligen vill gå och sätta sig eller stå längre bak i bussen eftersom avstigning måste ske där man steg in. Extra besvärligt blir det då någon stiger på medförande barnvagn eller något annat skrymmande som helt blockerar mittgången. Upplevelsen kompenseras dock av att det är billigt att åka buss. För endast € 1,50 får man åka obegränsat under 24 timmar.
Det var mycket varmt både att gå runt inne i Valetta och att åka buss så det blev en fantastisk njutning att svalka av sig med bad i havet och poolen efter återkomsten till hotellet.
Till kvällen blev det åter en 3-rätters middag på hotellet.
Dag 5
Tidig frukost och avresa från hotellet redan kl. 08.00. Alla var på plats i bussen i god tid så att vi hann upp till färjan till Gozo kl. 09.00.
Gozo är den näst största av de Maltesiska öarna och där skulle vi tillbringa denna lördag. Överfarten tar ca 25 minuter. På vägen passera man ytterligare en ö, Comino. Denna ö har bara tre fasta innevånare. Här finns en borg/kastell där flera filmer spelats in bl. a Greven av Monte Christo.
Väl över på Gozo for vi direkt upp till Dwerja för att se på klippformationen ”Det blå fönstret”. Här kan man också, dagar då havet är lugnt åka båt genom en naturlig grottkanal i kalkstensberget. Detta var dock inte möjligt då vi besökte platsen.
Efter att ha beskådat det blå fönstret for vi mot huvudorten på ön, Rabat. Där gjorde vi en liten rundvandring innan det blev en stund över för fritt kringströvande.
På jakt efter ytterligare en geocache begav jag mig upp till Kastellet och fick därmed också en fantastisk vy över hela Gozo.
Från Rabat for vi till målet för dagens lunch, en vacker bondgård omvandlad till restaurang, Ta´Frenc. Det är den vackraste restauranglokalen av dem vi besökte under resan.
Besöket på Gozo avslutades med ett besök i Xlendi som ligger vid en djup vik där många av oss passade på att ta ett uppfriskande bad från klipporna.
Sedan bar det av mot färjeläget för återfärd mot huvudön Malta.
På kvällen vandrade vi åter till en restaurang i hotellets närhet. Här fick vi som så önskade möjlighet att äta den Maltesiska specialiten kanin. Det var riktigt gott och ett väldigt mört kött. De som inte åt kanin valde en utmärkt tillagad havsabborre. Naturligtvis var det både för- och efterrätt även till denna måltid.
Dag 6
Denna dag började som vanligt med frukost och bad och därefter utflykt till templet Hagar Qim, ett monolittempel som uppförts av de första bosättarna på Malta för ca 7000 år sedan. Det finns flera tempel av liknade slag på Malta och Gozo men detta är det största. Det stenåldersfolk som byggde dessa tempel var inte krigiska. Det är inga försvarsanläggningar och man har inte funnit några vapen.
På vägen till Hagar Qim gjorde vi ett kort stopp vid ett annat turistmål på Malta, den blå grottan, också den en fantastisk naturformation väl värd att beskåda.
Från denna förhistoriska plats for vi sedan till den charmiga fiskebyn Marsaxlokk där det varje söndag är marknad. På marknaden kunde det mesta köpas allt från nyfångad fisk till kläder, skor och diverse krimskrams. Vi nöjde oss med att titta på varor och folkliv samt att beundra de vackra färgrika traditionella fiskebåtaran i hamnen.
Före återfärden till hotellet hann vi med att ta en lokal öl på en av barerna i hamnen.
På eftermiddagen hade vi fri tid och vi hann som vanligt med att bada i havet.
Eftersom vädret börjat ändras från det fantastiskt soliga och varma som gällt hela veckan hittills mot mer molnigt och lite regntungt serverades kvällens grillbuffé under tak på hotellets terrass på åttonde våningen. En middag med många olika rätter, så man behövde inte gå till sängs hungrig denna kväll heller.
Dag 7
Denna vår sista hela dag på Malta hade vi fri förmiddag men nu var det inte möjligt att bada vare sig i havet eller i poolen. Det hade under natten blåst upp till storm. Hela Medelhavet tryckt på. Det tjöt av den starka vinden runt hotellbyggnaden och det gick knappt att gå ut på vår balkong. Vågorna slog upp i höga kaskader vid klippor och pirar och alla båtar som under veckat legat på svaj i St Julians Bay var förda i säkerhet.
Vid 13-tiden for vi på resans sista utflykt där vi började med ett besök på en vingård. På vingården som anlagts efter andra världskriget på det gamla RAF-flygfältet bjöds vi på tre olika viner samt en som man sagt enklare plocklunch. Den ”enkla” lunchen bestod av åtta stycken ”snittar”, vilka flera av dem varken var små eller enkla. Dessutom servardes kaffe och därtill en kaka.
Hur vinet var kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte dricker vin.
Efter vingårdsbesöket for vi till Maltas gamla huvudstad Mdina där vi först gjorde en guidad tur genom de smala gränderna och sedan fick lite tid att gå omkring på egen hand. Från Mdina som är högt belägen har man en utmärkt utsikt över en stor del av Malta.
Som avslutning på dagen och även resan for vi direkt till restaurangen där vi skulle äta vår migddag. Restaurangen ligger rätt över vattnet från hotellet och heter Piccolo Padre. Den del där vi var placerade är en utbyggd veranda som står på stolpar i vattnet. På grund av de höga vågorna kände man då och då hur lokalen skakade till från kraften av en våg som slog upp under golvet.
Mat och dryck var dock bra även denna vår sista kväll tillsammans.
Dag 8
Hemresa. Efter frukost var det bara att packa det sista och checka ut. Vi for till Malta flygplats kl. 09.00 och planet avgick kl.11.30.
Flygningen hem gick problemfritt och vi landade på Arlanda några minuter före schedule.
Vi tog buss och pendeltåg hem medan många av de övriga resenärerna åkte med den abonnerade bussen in till Brunkebergstorg.
Sammanfattningsvis var vi en stor upplevelse rikare efter denna vecka på Malta. Nya kunskaper. Nya bekantskaper och en liten längtan att återvända till Malta, då gärna med samma fantastiska guidning.
Tack Fredrik, Helen, Jannicke och Petter för en mycket minnesvärd vecka.
Dag 1
Träff på Brunkebergstorg kl. 04.00 krävde taxi från Söder. Buss till Arlanda och flygning ca 4 timmar med SAS till Malta. Vi landade ca 11.00 och for direkt till en gemensam lunch i Birgu, en av de så kallade tre städerna i närheten av Valetta. Restaurangen, Sottovento, låg vid en av de många hamnarna där stora lustjakter och segelbåtar trängdes vid kajerna.
Vi åt en trerätters lunch med typiskt maltesiska smårätter till förrätt och grillad svärdfisk som huvudrätt.
Efter lunchen for vi till vårt hotell, Cavallieri i St. Julians. Hotellet ligger alldeles vid havet vid St. Julians Bay. Vårt rum som låg på fjärde våningen var ett hörnrum med stor balkong med utsikt åt två håll.
Eftermiddagen var fri för egna aktiviteter och vi valde att testa poolen. Härlig soluppvärmd saltvattenspool där man flöt som en kork.
Jag provade också att bada i havet i det kristallklara vattnet.
Till kvällen var det 3-rätters middag på hotellet
Dag 2
Frukost på hotellet vid sjutiden. Inte den bästa hotellfrukost jag ätit på denna typ av resor men helt OK.
Sedan tog vi en promenad på tre kilometer utmed strandpromenaden och därefter badade vi både i poolen och i havet.
Kvart över tio for vi med vår buss in till Valetta för en guidad stadspromenad under ledning av vår fantastiska lokalguide, Fredrik, en skåning i förskingringen, gift med en maltesiska och bosatt på Malta sedan ca 15 år.
Vi började vår dag i Valetta med att besöka The Malta Experience. Det är en ca 45 minuter film som berättar om Maltas 7000-åriga historia. Det är verkligen något jag vill rekommendera för att ge en god bakgrund till fortsatt utforskande av Maltas många intressanta platser.
Vi Vandrade sedan en bit genom Valettas trånga gator för att sedan äta en gemensam lunch utomhus under parasoll på Eddies Café.
Sedan kom dagens höjdpunkt, ett besök i Johanneskatedralen, en fantastisk kyrka. För att förstå den överdådiga utsmyckningen i kyrkan krävdes verkligen en kunnig guide, och Fredrik uppfyllde väl det kriteriet.
Efter besöket i kyrkan vandrade vi åter runt, ledda av Fredrik. Vi besökte bl a Upper Barraka Gardens, en park med vackra planteringar och en härlig utsikt över Grand Harbor.
På kvällen gick vi till restaurang Bianco nära vårt hotell i St Julians. Där åt vi en mycket god havsabborre, givetvis med både för- och efterrätt.
Dag 3
Efter frukosten, morgonpromenaden (5 km) och bad i havet, åkte vi till Sliema, närmsta grannstadsdelen/-staden där vi startade en ”Harbor cruise” med Captain Morgan. Det var en guidad båttur i Valettas omgivningar under ca 1,5 timmar. Vi fick då se alla de olika naturliga hamnarna som gjort att Malta varit en så intressant plats för många under historiens gång. Då man ser Valetta med omgivningar från vattnet upplever man också att det är ett mycket befäst område. Forten är många.
Det är inte bara Johanniterriddarna som byggt fästningar på Malta, här fanns befästningar före dem. De kom inte till Malta förrän 1530. Det var då man börja bygga Valetta som är uppkallat efter stormästaren Jean de la Vallette.
Här skulle jag kunna berätta mycket av det vi under denna båttur fick lära oss om Maltas historia men jag överlåter till läsaren att själv läsa på officiella turistsiter om Malta.
Då båtturen var avslutad vandrade vi tillbaka till St Julians utmed strandpromenaden vid St Julians Bay (ca 5 km). På vägen hittade vi en bra restaurang alldeles vid vattnet. Där åt vi vår lunch.
Efter några timmars ledighet på eftermiddagen var det tid för kvällens begivenhet, en utflykt till ett gammalt kalkstensbrott ”Lime Stone Heritage” för en Maltesisk folklorekväll med buffémiddag och underhållning. Det blev en något kylig men mycket god och trevlig kväll. I kalkbrottet fanns även ett museum som visade hur man brutit de kalkstenar som än idag huvudsakligen används vid husbyggen på Malta.
Dag 4
Denna dag var fri att disponera efter vars och ens eget önskemål. Vi tog som vanligt en promenad, badade och därefter for jag med lokalbussen in till Valetta för att leta upp ett par geocachar. Hustrun stannade på hotellet.
Att åka lokalbuss på Malta är en upplevelse. För några år sedan var det en upplevelse för att bussarna var så gamla. De är numera erasatta av moderna bussar men tyvärr har de bara en dörr fram. Det gör att ingen egentligen vill gå och sätta sig eller stå längre bak i bussen eftersom avstigning måste ske där man steg in. Extra besvärligt blir det då någon stiger på medförande barnvagn eller något annat skrymmande som helt blockerar mittgången. Upplevelsen kompenseras dock av att det är billigt att åka buss. För endast € 1,50 får man åka obegränsat under 24 timmar.
Det var mycket varmt både att gå runt inne i Valetta och att åka buss så det blev en fantastisk njutning att svalka av sig med bad i havet och poolen efter återkomsten till hotellet.
Till kvällen blev det åter en 3-rätters middag på hotellet.
Dag 5
Tidig frukost och avresa från hotellet redan kl. 08.00. Alla var på plats i bussen i god tid så att vi hann upp till färjan till Gozo kl. 09.00.
Gozo är den näst största av de Maltesiska öarna och där skulle vi tillbringa denna lördag. Överfarten tar ca 25 minuter. På vägen passera man ytterligare en ö, Comino. Denna ö har bara tre fasta innevånare. Här finns en borg/kastell där flera filmer spelats in bl. a Greven av Monte Christo.
Väl över på Gozo for vi direkt upp till Dwerja för att se på klippformationen ”Det blå fönstret”. Här kan man också, dagar då havet är lugnt åka båt genom en naturlig grottkanal i kalkstensberget. Detta var dock inte möjligt då vi besökte platsen.
Efter att ha beskådat det blå fönstret for vi mot huvudorten på ön, Rabat. Där gjorde vi en liten rundvandring innan det blev en stund över för fritt kringströvande.
På jakt efter ytterligare en geocache begav jag mig upp till Kastellet och fick därmed också en fantastisk vy över hela Gozo.
Från Rabat for vi till målet för dagens lunch, en vacker bondgård omvandlad till restaurang, Ta´Frenc. Det är den vackraste restauranglokalen av dem vi besökte under resan.
Besöket på Gozo avslutades med ett besök i Xlendi som ligger vid en djup vik där många av oss passade på att ta ett uppfriskande bad från klipporna.
Sedan bar det av mot färjeläget för återfärd mot huvudön Malta.
På kvällen vandrade vi åter till en restaurang i hotellets närhet. Här fick vi som så önskade möjlighet att äta den Maltesiska specialiten kanin. Det var riktigt gott och ett väldigt mört kött. De som inte åt kanin valde en utmärkt tillagad havsabborre. Naturligtvis var det både för- och efterrätt även till denna måltid.
Dag 6
Denna dag började som vanligt med frukost och bad och därefter utflykt till templet Hagar Qim, ett monolittempel som uppförts av de första bosättarna på Malta för ca 7000 år sedan. Det finns flera tempel av liknade slag på Malta och Gozo men detta är det största. Det stenåldersfolk som byggde dessa tempel var inte krigiska. Det är inga försvarsanläggningar och man har inte funnit några vapen.
På vägen till Hagar Qim gjorde vi ett kort stopp vid ett annat turistmål på Malta, den blå grottan, också den en fantastisk naturformation väl värd att beskåda.
Från denna förhistoriska plats for vi sedan till den charmiga fiskebyn Marsaxlokk där det varje söndag är marknad. På marknaden kunde det mesta köpas allt från nyfångad fisk till kläder, skor och diverse krimskrams. Vi nöjde oss med att titta på varor och folkliv samt att beundra de vackra färgrika traditionella fiskebåtaran i hamnen.
Före återfärden till hotellet hann vi med att ta en lokal öl på en av barerna i hamnen.
På eftermiddagen hade vi fri tid och vi hann som vanligt med att bada i havet.
Eftersom vädret börjat ändras från det fantastiskt soliga och varma som gällt hela veckan hittills mot mer molnigt och lite regntungt serverades kvällens grillbuffé under tak på hotellets terrass på åttonde våningen. En middag med många olika rätter, så man behövde inte gå till sängs hungrig denna kväll heller.
Dag 7
Denna vår sista hela dag på Malta hade vi fri förmiddag men nu var det inte möjligt att bada vare sig i havet eller i poolen. Det hade under natten blåst upp till storm. Hela Medelhavet tryckt på. Det tjöt av den starka vinden runt hotellbyggnaden och det gick knappt att gå ut på vår balkong. Vågorna slog upp i höga kaskader vid klippor och pirar och alla båtar som under veckat legat på svaj i St Julians Bay var förda i säkerhet.
Vid 13-tiden for vi på resans sista utflykt där vi började med ett besök på en vingård. På vingården som anlagts efter andra världskriget på det gamla RAF-flygfältet bjöds vi på tre olika viner samt en som man sagt enklare plocklunch. Den ”enkla” lunchen bestod av åtta stycken ”snittar”, vilka flera av dem varken var små eller enkla. Dessutom servardes kaffe och därtill en kaka.
Hur vinet var kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte dricker vin.
Efter vingårdsbesöket for vi till Maltas gamla huvudstad Mdina där vi först gjorde en guidad tur genom de smala gränderna och sedan fick lite tid att gå omkring på egen hand. Från Mdina som är högt belägen har man en utmärkt utsikt över en stor del av Malta.
Som avslutning på dagen och även resan for vi direkt till restaurangen där vi skulle äta vår migddag. Restaurangen ligger rätt över vattnet från hotellet och heter Piccolo Padre. Den del där vi var placerade är en utbyggd veranda som står på stolpar i vattnet. På grund av de höga vågorna kände man då och då hur lokalen skakade till från kraften av en våg som slog upp under golvet.
Mat och dryck var dock bra även denna vår sista kväll tillsammans.
Dag 8
Hemresa. Efter frukost var det bara att packa det sista och checka ut. Vi for till Malta flygplats kl. 09.00 och planet avgick kl.11.30.
Flygningen hem gick problemfritt och vi landade på Arlanda några minuter före schedule.
Vi tog buss och pendeltåg hem medan många av de övriga resenärerna åkte med den abonnerade bussen in till Brunkebergstorg.
Sammanfattningsvis var vi en stor upplevelse rikare efter denna vecka på Malta. Nya kunskaper. Nya bekantskaper och en liten längtan att återvända till Malta, då gärna med samma fantastiska guidning.
Tack Fredrik, Helen, Jannicke och Petter för en mycket minnesvärd vecka.
Torsdag 22 Maj 2014 - Vaxholm
Resealbum: Vaxholms kastell
Avresa från kajen vid Grand hotell, med 48 seniorer, en härligt varm försommarmorgon.
Vi åkte med Waxholmsbolagets Dalarö med destination Möja. Vi skulle dock stiga av i Vaxholm för att besöka kastellet med museum samt där åta lunch.
Det blev en härlig resa ut förbi alla de inre öarna i skärgården. Några stopp vid för mig välkända bryggor. Resa med Vaxholmsbåt ut mot Roslagen hörde till min barndoms alla somrar. Släkten i skärgården skulle hälsas på. Jag är ju Rospigg brukar jag hävda stolt.
Framme i Vaxholm, d v s Vaxholms stad, steg en av våra deltagare av utav misstag, så henne tappade vi helt enkelt bort. Vi fortsatte till kastellet och dagens rundvandring.
Vi fick en mycket trevlig visning av museet av en mycket kunnig guide som hette Roger.
Efter rundvandringen på museet avåts en utmärkt lunch bestående av förrätt och en god fiskgryta.
Efter lunch väntade hemfärd till Stockholm med en av de få kvarvarande riktiga ångfartygen i Stockholm. S/S Storksär, en 106-årig dam i mycket gott skick. Hennes ångpanna eldas dock inte längre med kol utan med diesel.
Hemresan blev en njutning i eftermiddagssolen
Vi åkte med Waxholmsbolagets Dalarö med destination Möja. Vi skulle dock stiga av i Vaxholm för att besöka kastellet med museum samt där åta lunch.
Det blev en härlig resa ut förbi alla de inre öarna i skärgården. Några stopp vid för mig välkända bryggor. Resa med Vaxholmsbåt ut mot Roslagen hörde till min barndoms alla somrar. Släkten i skärgården skulle hälsas på. Jag är ju Rospigg brukar jag hävda stolt.
Framme i Vaxholm, d v s Vaxholms stad, steg en av våra deltagare av utav misstag, så henne tappade vi helt enkelt bort. Vi fortsatte till kastellet och dagens rundvandring.
Vi fick en mycket trevlig visning av museet av en mycket kunnig guide som hette Roger.
Efter rundvandringen på museet avåts en utmärkt lunch bestående av förrätt och en god fiskgryta.
Efter lunch väntade hemfärd till Stockholm med en av de få kvarvarande riktiga ångfartygen i Stockholm. S/S Storksär, en 106-årig dam i mycket gott skick. Hennes ångpanna eldas dock inte längre med kol utan med diesel.
Hemresan blev en njutning i eftermiddagssolen
Tisdag 13 Maj 2014 - Amsterdam
Resealbum: Tre dagar i Amsterdam
Vi träffas på Arlanda kl. 06.30 för att tillsammans spendera tre dagar i Hollands huvudstad Amsterdam. Vi,, det är styrelsen för pensionärsföreningen och ytterligare ett par styrelen närstående funktionärer, däribland jag själv.
Avresa med SAS kl. 07.55 och efter ca. två timmars flygning landar vi på Schiphol utanför Amsterdam.
Vi tar tåget in till stan och promenerar sedan i solen utmed en av kanalerna till vårt hotell.
Incheckningen kan inte genomföras än eftersom vi anländer något för tidigt. Vi frågar efter en bra lunchrestaurang i närheten och blir anvisade till en snett över gatan. Vi finner platser för oss alla ute, alldeles vid kanalen där vi blir serverade kall öl och lunch.
Därefter är det tid att checka in på hotellet och sedan börja utforska staden. Jag var i Amsterdam för exakt 34 år sedan men då för att här starta en 10 dagars cykeltur i Holland. Nu skulle vi bara vara i Amsterdam.
Vi startade som vi brukar på dessa resor med att ta en Hop-On-Hop-Off-buss för att få en överblick över staden.
Att det är gott om kanaler och många vackra hus att se det visste vi och fick också bekräftat under turen som också omfattade ett besök på ett diamantsliperi.
Efter rundturen var det tid att leta reda på en restaurang som kunde ta emot vår grupp på elva personer. Då det var avklarat blev det lite vila och sedan förträff på ett av rummen och slutligen en bra middag, inte på holländsk utan på italiensk restaurang.
Dagen därpå åt vi givetvis hotellfrukost innan vi kastade oss över dagens begivenheter. Denna dag blev det en viss splittring. Somliga ville göra museibesök t. ex. Rijksmuseet eller Heinikens bryggerimuseum. Andra ville gå på blomstermarknaden. Själv ville jag bara promenera kring och njuta av staden, som jag brukar göra då jag är utomlands.
Det blev en promenad kors och tvärs i Amsterdams äldre delar, sammanlagt tillryggalade jag ca. två mil utmed kanaler och i gränder. Under promenaden passade jag givetvis på att leta upp några geocachar också.
Jag gjorde givetvis också några besök på bryggeripubar för att prova lokalt öl samt diskutera öl. Jag trivs med att strosa ensam och själv få bestämma vart jag ska gå.
Utan att jag var medveten om det hamnade jag också i Red Light District, alltså ”Amstedams glädjekvarter”. Jag gick och tittade på min smartphone eftersom jag sökte en cache. Plötsligt hör jag en knackning från ett fönster och då jag tittar upp ser jag en nästan naken ung kvinna som vinkar åt mig att komma in. Jag avböjde dock erbjudandet och vandrade vidare förbi Red Light Bar, SexMuseeum och ytterligare ett stort antal nästan nakna damer i skyltfönster, mot den geocache jag sökte.
Åter på hotellet var jag ganska trätt i benen, men efter en stunds vila, en öl tillsammans med museibesökarna och ett styrelsemöte, var det åter tid att gå ut för en trevlig middag tillsammans.
Tredje och sista dagen, vår sista i Amsterdam, hade vi bestämt oss för att efter frukosten starta med en båttur på kanalerna. Denna tur hade förberetts redan dagen innan av några av Heinekenbesökarna som vidtalat kaptenen för en av sightseeingbåtarna om vår önskan att se Amsterdam från vattnet.
Kaptenen som talade lite svenska, efter att ha jobbat i Sverige, tyckte det skulle bli extra trevligt med en grupp svenskar.
Amsterdam ska definitivt upplevas från vattnet. Det blev en fantastisk båttur med mycket intressant information.
Efter denna utflykt återvände vi till hotellet för att checka ut och därefter äta lunch på en uteservering. Därefter skildes vi åter efter att ha kommit överens om att ses vid centralstationen för gemensam resa åter till flygplatsen i god tid före planets avgång.
Vi ”grabbar” vandrade, med mig som ”guide”, genom Red Light District och ett par av pubarna mot centralstationen. Vi besökte också, på inrådan av sightseeingkaptenen, en pub med ”världens bästa äppelkaka”. Han berättade också att till och med Bill Clinton varit där för att äta av den för ett par år sedan.
Mätta på äppelkaka och gott öl for vi med tåget till Schiphol och planet mot Sverige. Tre härliga dagar i Amsterdam var till ända.
Det jag kanske borde nämna innan jag slutar denna lilla reseberättelse är att Amsterdam ju verkligen är en cykelstad. Staden vimlar av cyklar och cyklister. Cyklisterna färdas fort så det gäller att se upp och inte gå i cykelbanorna som finns överallt. Förra gången jag var i Amsterdam var jag ju själv cyklist och upplevde staden från sadeln. Denna gång var jag nära att bli påkörd åtskilliga gånger.
Slutligen, även kanalerna är fulla med cyklar. Varje år plockar man upp ca 10.000 cyklar från kanalerna. Tulpaner är ju också något man förknippar med Amsterdam, men det är inte riktigt min grej.
Avresa med SAS kl. 07.55 och efter ca. två timmars flygning landar vi på Schiphol utanför Amsterdam.
Vi tar tåget in till stan och promenerar sedan i solen utmed en av kanalerna till vårt hotell.
Incheckningen kan inte genomföras än eftersom vi anländer något för tidigt. Vi frågar efter en bra lunchrestaurang i närheten och blir anvisade till en snett över gatan. Vi finner platser för oss alla ute, alldeles vid kanalen där vi blir serverade kall öl och lunch.
Därefter är det tid att checka in på hotellet och sedan börja utforska staden. Jag var i Amsterdam för exakt 34 år sedan men då för att här starta en 10 dagars cykeltur i Holland. Nu skulle vi bara vara i Amsterdam.
Vi startade som vi brukar på dessa resor med att ta en Hop-On-Hop-Off-buss för att få en överblick över staden.
Att det är gott om kanaler och många vackra hus att se det visste vi och fick också bekräftat under turen som också omfattade ett besök på ett diamantsliperi.
Efter rundturen var det tid att leta reda på en restaurang som kunde ta emot vår grupp på elva personer. Då det var avklarat blev det lite vila och sedan förträff på ett av rummen och slutligen en bra middag, inte på holländsk utan på italiensk restaurang.
Dagen därpå åt vi givetvis hotellfrukost innan vi kastade oss över dagens begivenheter. Denna dag blev det en viss splittring. Somliga ville göra museibesök t. ex. Rijksmuseet eller Heinikens bryggerimuseum. Andra ville gå på blomstermarknaden. Själv ville jag bara promenera kring och njuta av staden, som jag brukar göra då jag är utomlands.
Det blev en promenad kors och tvärs i Amsterdams äldre delar, sammanlagt tillryggalade jag ca. två mil utmed kanaler och i gränder. Under promenaden passade jag givetvis på att leta upp några geocachar också.
Jag gjorde givetvis också några besök på bryggeripubar för att prova lokalt öl samt diskutera öl. Jag trivs med att strosa ensam och själv få bestämma vart jag ska gå.
Utan att jag var medveten om det hamnade jag också i Red Light District, alltså ”Amstedams glädjekvarter”. Jag gick och tittade på min smartphone eftersom jag sökte en cache. Plötsligt hör jag en knackning från ett fönster och då jag tittar upp ser jag en nästan naken ung kvinna som vinkar åt mig att komma in. Jag avböjde dock erbjudandet och vandrade vidare förbi Red Light Bar, SexMuseeum och ytterligare ett stort antal nästan nakna damer i skyltfönster, mot den geocache jag sökte.
Åter på hotellet var jag ganska trätt i benen, men efter en stunds vila, en öl tillsammans med museibesökarna och ett styrelsemöte, var det åter tid att gå ut för en trevlig middag tillsammans.
Tredje och sista dagen, vår sista i Amsterdam, hade vi bestämt oss för att efter frukosten starta med en båttur på kanalerna. Denna tur hade förberetts redan dagen innan av några av Heinekenbesökarna som vidtalat kaptenen för en av sightseeingbåtarna om vår önskan att se Amsterdam från vattnet.
Kaptenen som talade lite svenska, efter att ha jobbat i Sverige, tyckte det skulle bli extra trevligt med en grupp svenskar.
Amsterdam ska definitivt upplevas från vattnet. Det blev en fantastisk båttur med mycket intressant information.
Efter denna utflykt återvände vi till hotellet för att checka ut och därefter äta lunch på en uteservering. Därefter skildes vi åter efter att ha kommit överens om att ses vid centralstationen för gemensam resa åter till flygplatsen i god tid före planets avgång.
Vi ”grabbar” vandrade, med mig som ”guide”, genom Red Light District och ett par av pubarna mot centralstationen. Vi besökte också, på inrådan av sightseeingkaptenen, en pub med ”världens bästa äppelkaka”. Han berättade också att till och med Bill Clinton varit där för att äta av den för ett par år sedan.
Mätta på äppelkaka och gott öl for vi med tåget till Schiphol och planet mot Sverige. Tre härliga dagar i Amsterdam var till ända.
Det jag kanske borde nämna innan jag slutar denna lilla reseberättelse är att Amsterdam ju verkligen är en cykelstad. Staden vimlar av cyklar och cyklister. Cyklisterna färdas fort så det gäller att se upp och inte gå i cykelbanorna som finns överallt. Förra gången jag var i Amsterdam var jag ju själv cyklist och upplevde staden från sadeln. Denna gång var jag nära att bli påkörd åtskilliga gånger.
Slutligen, även kanalerna är fulla med cyklar. Varje år plockar man upp ca 10.000 cyklar från kanalerna. Tulpaner är ju också något man förknippar med Amsterdam, men det är inte riktigt min grej.
Söndag 4 Maj 2014 - Stockholm
Resealbum: Kultur i Stockholm 2014
I morse kom ett meddelande från en granne som undrade om vi var intresserade av att följa med på genrep för en körkonsert.
Det visade sig handla om Teaterkörens vårkonsert, Valet & Kvalet i Eric Ericsonhallen (fd Skeppsholmskyrkan).
Det var alltså öppet genrep ett par timmar före den riktiga konserten.
Vi tog bussen till Kungsträdgården och promenerade sedan i det något kyliga och blåsiga vårvädret över till Skeppsholmen.
Vi var ute i god tid så det blev en stunds väntan utanför "kyrkan" innan vi blev insläppta.
Teaterkören har jag hört talas om vid ett flertal tillfällen eftersom jag har två vänner som är med i den. Dock har jag aldrig tidigare haft möjlighet att uppleva den.
Det visade sig bli en fantastiskt spännande, rolig och njutbar föreställning.
Det var underbart att se den otroliga glädje med vilken de framförde de olika numren. Körsången varvades dessutom med diktläsning och solosång av körledaren Maria Peters. Solot framfördes från kyrkans predikstol.
Under större delen av föreställningen var hela ensamblen klädda i vitt utan att för den skull vara det minsta enhetligt klädda. Det var allt ifrån vita badrockar till vita sommarklänningar och vita linnekostymer.
I slutet av föreställningen, då de sjöng sitt "valmanifest" rev de av sig sina vita kläder och visade istället upp sig i badkläder kompletterade med cyklopöga och snorkel. Ett mycket överraskande och roligt scenbyte.
Vi (Generalrepetitionspubliken) visade vår uppskattning för alla numren genom varma applåder och på väg ut knölades många sedlar ner i kollektbössan/glasburken som fanns vid utgången.
Att få se och höra denna fantastiska föreställning var väl värt en rejäl slant även om det egentligen var gratis.
Smakprov på sångarglädjen finner du här:
http://youtu.be/eCAImI3NJFM
Det visade sig handla om Teaterkörens vårkonsert, Valet & Kvalet i Eric Ericsonhallen (fd Skeppsholmskyrkan).
Det var alltså öppet genrep ett par timmar före den riktiga konserten.
Vi tog bussen till Kungsträdgården och promenerade sedan i det något kyliga och blåsiga vårvädret över till Skeppsholmen.
Vi var ute i god tid så det blev en stunds väntan utanför "kyrkan" innan vi blev insläppta.
Teaterkören har jag hört talas om vid ett flertal tillfällen eftersom jag har två vänner som är med i den. Dock har jag aldrig tidigare haft möjlighet att uppleva den.
Det visade sig bli en fantastiskt spännande, rolig och njutbar föreställning.
Det var underbart att se den otroliga glädje med vilken de framförde de olika numren. Körsången varvades dessutom med diktläsning och solosång av körledaren Maria Peters. Solot framfördes från kyrkans predikstol.
Under större delen av föreställningen var hela ensamblen klädda i vitt utan att för den skull vara det minsta enhetligt klädda. Det var allt ifrån vita badrockar till vita sommarklänningar och vita linnekostymer.
I slutet av föreställningen, då de sjöng sitt "valmanifest" rev de av sig sina vita kläder och visade istället upp sig i badkläder kompletterade med cyklopöga och snorkel. Ett mycket överraskande och roligt scenbyte.
Vi (Generalrepetitionspubliken) visade vår uppskattning för alla numren genom varma applåder och på väg ut knölades många sedlar ner i kollektbössan/glasburken som fanns vid utgången.
Att få se och höra denna fantastiska föreställning var väl värt en rejäl slant även om det egentligen var gratis.
Smakprov på sångarglädjen finner du här:
http://youtu.be/eCAImI3NJFM
Tisdag 11 Mars 2014 - Ras al Khaimah
Resealbum: Återbesök i Förenade Arabemiraten
Vi flyger denna gång med Emirates direkt från Stockholm till Dubai. På vägen passerar vi över de världspolitiskt aktuella platserna Kiev och Krim. Sedan över Turkiet och Kurdistan, som ju officiellt inte finns. Turkiet och Irak har var sin bit. Över Irak, flyger vi mellan floderna Eufrat och Tigris och har alltså mänsklighetens vagga, Mesopotamien, under oss, åtminstone om man ska tro Bibeln.
Bagdad såg i kvällsmörkret fridfullt ut från luften. Kring Basra och Kuwait City flammade oljekällornas gaslågor i sådan mängd som vore de ljusen på min födelsedags-tårta. Sedan försvann allt i moln och vi kunde från ovan beskåda ett praktfullt åskväder, mäktigt att se uppifrån.
Vi landade i Dubai på tid. Sedan blev det långt köande för att komma genom pass-kontrollen. Då vi stod där dök en av våra grannar i Stockholm upp. Hon bor en våning ovanför oss men vi hade inte talat med varandra på några veckor, så ingen av oss hade sagt att vi skulle flyga till Dubai. Ibland verkar världen extra liten.
Efter passkontrollen var det tid för ca. en timme i minibuss för att komma till vårt hotell, Hilton Ras Al Khaimah Beach Resort and Spa.
Incheckning och sedan bums i säng.
Hotellet
Vi hade begärt att få ett villarum med terrass, d.v.s. rum i markplanet. Vi fick ett rum med balkong en trappa upp. Vi var inte helt nöjda.
Fram på förmiddagen den första dagen i R.A.K. fick vi dock meddelande från recep-tionen att vi skulle få byta rum från våning 1, till ett rum i markplanet så som vi önskat från början. Nu var vi helt nöjda med vår inkvartering.
Vi fick alltså det vi önskat, villarum med havsutsikt och med altan. Framför altanen fanns en liten gräsmatta och bortom den, stranden. Det var alltså 20 – 30 meter till bad beroende på tidvattnet.
Vattnet som är Persiska viken/Arabiska viken är världens nästa saltaste hav och man flyter som en kork. De allra bästa dagarna var vattentemperaturen ca 25 grader. Man kunde ligga still i havet och flyta, sakta gungande av dyningen. Endast en dag blåste det för hårt för att bada.
Efter badet blev det ibland lite promenad på stranden. Då solen börjat bli för stark låg vi i våra solstolar/-sängar på gräsmattan utanför rummet. Solstolarna hade så gott som varje morgon försetts med en strandhandduk genom vår fantastiska ”lifeguard” Uttar, från Filippinerna. Han skötte om oss och såg till att vi hade det bra. Då vi ville ha det stora parasollet uppfällt eller nedfällt behövde vi bara antyda vår önskan så kom han och hjälpte oss.
Den dag i veckan då han var ledig fick vi lov att vara något tydligare med våra öns-kemål men servicen fanns alltid nära till hands.
Man kan både bada i havet vid två långa sandstränder inom området eller i någon av alla poolerna. Det finns både uppvärmda pooler med sötvatten och en inte tempererad pool med saltvatten.
Mat och dryck
Frukosten på hotellet visade sig vara precis lika bra som vi mindes den från förra årets besök på detta hotell.
Om man inte vill eller orkar promenera från huset där man har sitt rum till frukostrestaurangen kan man ringa receptionen för att bli hämtad med en liten ”golfbil”.
Vi föredrog dock att promenera. Oftast hade vi dessutom hunnit ta en morgonpromenad på en halvtimme före frukost, som vi åt lite senare på förmiddagen.
Före morgonpromenaderna lagade vi vårt eget kaffe på rummet. Vattenkokare, kaffemuggar, snabbkaffe och te finns på rummen.
Denna gång hade vi bara bokat rum med frukost. Övriga måltider löste vi på lite olika sätt. Vi åt både på rummet/terrassen och på restaurang. Vistelsen kan beställas både med halvpension och som all-inclusive.
På hotellområdet finns ett antal restauranger med lite olika inriktning allt från den stora restaurangens bufféer till en exklusiv brasiliansk restaurang med grillat kött som specialitet.
På stranden finns en bar och en BBQ-restaurang för lunch. På kvällarna omvandlas den till seafood-restaurang. I hotellets huvudbyggnad finns också en italiensk restaurang och i anslutning till den brasilianska, som ligger i andra änden av hotellområdet, finns en asiatisk.
Inne i staden Ras Al Khaimah finns traditionella arabiska restauranger och de flesta amerikanska snabbmatskedjor såsom McDonalds och KFC, att tillgå.
Att tänka på vid resa hit och till övriga muslimska länder är att ingen alkohol serveras på restauranger utanför hotellen. Utbudet på det som serveras på hotellen är dessu-tom mycket begränsat.
Som kuriosa kan nämnas att om man vid sin vistelse i Förenade Arabemiraten avser att besöka emiratet Sharja som ligger i direkt anslutning till Dubai, så är all alkohol förbjuden, vilket innebär att även innehav av alkohol är straffbart, precis som med narkotika hos oss.
Kommunikationer
Den första dagen i R.A.K. hämtade vi också ut den hyrbil som vi beställt och betalat i förväg. Biluthyrningen finns på hotellet så promenaden dit var kort. Vi hade beställt en liten bil och det vi fick var en liten Chevrolet Spark. Vad som var riktigt roligt med denna bil var att den visade sig vara turkos-färgad, min hustrus älsklingsfärg. Hustrun har länge ”tjatat” om att vi nästa gång borde skaffa oss en turkos bil, men jag vägrar.
Bilen var fulltankad. Avtalet omfattade fria mil och nödvändiga försäkringar. Kostnaden för 11 dagars hyra blev ca 1900 kr. Vi körde upp ungefär en full tank och återfyll-de för totalt ca 130 kr. Bensinpriset i Arabemiraten kan man inte klaga på.
Trafiken är relativt tät och snabb. Dessutom är trafikplaneringen lite annorlunda än den vi är vana vid i Sverige. Det är planerat för väldigt mycket U-svängar. Intervaller-na på trafikljusen är väldigt långa så det bildas ofta köer. Då det inte är planerat för U-svängar så är det rondeller. I sessa rondeller gäller det att vara uppmärksam då regelverket inte verkar vara riktigt som hos oss, eller också så är det ingen som bryr sig.
Om man inte hyr bil så tar man sig enkelt in till stan antingen med taxi, vilket är billigt. Det är också gott om taxibilar. Eller så åker man shuttlebus från hotellet in till Hiltonhotellet inne i stan.
Födelsedag
En av anledningarna till denna resa var att ”fly” eventuellt ståhej kring min 70-årsdag som inföll i mitten av mars. Till saken hör att jag själv inte är någon älskare av festarrangemang och någon extra uppmärksamhet kring mitt åldrandes milstolpar är långt ifrån nödvändigt.
Födelsedagen förflöt i det närmste obemärkt med undantag för att jag denna dag hade mobiltelefonen påslagen ett antal gånger för att kolla gratulations-SMS och besvara dem. Jag tackade också för gratulationer via Facebook på min surfplatta.
På födelsedagens kväll blev det lite uppklätt med vit kortärmsskjorta och snygga ljusa byxor vid hustruns sida i nysydd kjol, för ett besök på Pura Vida, den brasilianska restaurangen. Vi satt ute i månskenet och avåt utmärkt grillade lammracks med French fries.
Till detta drack jag en vanlig ”industri-öl” som är det enda som finns att tillgå på hotellet. Efter hemkomsten till hotellrummet ”firade” jag dock med en medhavd Ale från Oppiegårds bryggeri i Hedemora.
Hustrun drack som vanligt vatten, denna gång med bubblor dagen till ära.
Sysselsättning
Vi spenderade de hetaste timmarna på dagen under parasoll, lyssnade på i förväg nedladdade Sommar i P1 från 2013. Det är sällan vi lyssnar på dessa program direkt men de är väldigt avkopplande att ha med på en resa som denna.
Förutom att spendera tiden i horisontalläge under parasoll eller flytande i det härliga havet så såg vi oss lite omkring. Vi hade ju hyrt en bil för att kunna ta oss runt lite och det gjorde vi också. Vi åkte bland annat till de olika shopping-malls som finns i R.A.K.
Vi besökte också den gamla staden och dess marknadsområde samt en stor grönsaksmarknad som nog i första hand var avsedd för företagare i restaurangbranschen eller butiksägare.
Vi använde naturligtvis också bilen för att jag skulle kunna utöva min hobby Geocaching. Vi letade efter ett antal cachar men jag fann denna gång bara en. Vid en av de utflykterna hade vi planerat att kunna köra ända fram till cachen. Det hade dock regnat kraftigt natten innan så när vi svängde av uppåt bergen visade det sig att ett stort stycke av vägen var bortspolad. Det blev till att gå den sista kilometern till cache-gömman.
Om man inte vill lämna hotellområdet finns en hel del aktiviteter för den som så öns-kar. Det finns ett vattensportcenter där man kan bl. a. hyra vattenscooter, flyga ett ultralätt ”flygplan” buret av en drakskärm eller varför inte testa parsailing, d v s sväva i en fallskärm bogserad efter en snabb motorbåt.
Vi hade dock som tidigare sagts endast lust att ta det lugnt, mestadels i skuggan. Man blir solbrun där med kan jag meddela, dock inte bränd.
Utflykter
Vi brydde oss denna gång inte om att delta i någon av de utflykter som resebyrån anordnade. Resebyrån (Apollo) var för övrigt helt osynlig med sin representation på hotellet. Inte ens en informationspärm fanns att titta i, vilket jag påpekade till dem via mail och fick till svar att det ska finnas. Borde varit på sin plats att de kolla upp detta men det skedde inte under de två veckor vi var där.
Den som ledde det så kallade välkomstmötet var en arabisk man från det företag (Dessert Adventures) som anordnar utflykter för Apollo. Han talade engelska men alla är inte så bra på att varken förstå engelska eller att ställa frågor på engelska.
Hela välkomstmötet handlade dessutom bara om utflykterna som erbjöds till Dubai och nästa inget om orten vi var på.
Utflykt till Dubai återkommer jag till i ett särskilt avsnitt.
Vill man kan man också åka på båtutflykt med möjlighet till bad och snorkling. Då måste man dock tänka på att ta med sig sitt pass för resan går först med buss in till Oman där man stiger ombord på båten.
Dubai
Vil landade visserligen i Dubai men då var det mörkt så att vi inte kunde se något av den spektakulära staden Dubai City.
Dubai är naturligtvis ett givet utflyktsmål då man är här. Det finns ett antal varianter på dagsutflykter dit. Om man inte vill följa med på reseföretagets utflykter dit är bästa sättet att ta en taxi med guide för en dag, det blir både billigare bekvämare och bättre. Hotellet kan tipsa om bra taxiförare som kan åta sig detta för 700 – 1000 Dirham för en dagsutflykt. Våra grannar i huset var mycket nöjda med sin utflykt med taxi.
Vi hade bestämt att vi skulle göra ett besök i Dubai under vår vistelse i ”Emiraten”.
Först undersökte vi de möjligheter som resebyrån (Apollo) erbjöd. Det var inte helt lätt eftersom ingen informationspärm fanns på hotellet. Vi fick nöja oss med den in-formation som vi fått före avresa samt den information som gavs vid ”välkomstmötet”.
Om man vill besöka Dubai ska man inte som jag köra hyrbil dit. Trafiksituationen i Dubai är förskräcklig. Mycket bilar, långa köer, många filer. Det är motorvägsramper överallt och det är inte lätt att hitta hur man ska åka, trots tillgång på GPS. Allra svår-ast var det att hitta ut ur staden igen då vi skulle åter till R.A.K. Vi tog oss flera gånger fram till den motorväg (bypass road) som går runt staden Dubai City, men att komma ner på den i rätt riktning var knepigare än jag anat. Vi var gång på gång på väg i riktning mot Abu Dabi och inte dit vi skulle.
Vi tog alltså dumt nog hyrbilen till Dubai. Det var det dummaste man kan göra om man vill se något av Dubai. Som jag nämnde tidigare så är det inte lätt att köra i Du-bai City och att veta vart man ska är heller inte lätt. Vår upplevelse av Dubai blev inte vad vi hoppats på men man får skylla sig själv då man inte lyssnar på goda råd. Felet är helt och hållet mitt. Hustrun förespråkade en taxiresa.
Summering
Förenade Arabemiraten är ett fantastiskt resmål för i första hand sol och bad.
För dem som är intresserade av att spela golf kan detta resmål också rekommenderas enligt uppgift från bekanta som ägnar sig åt denna sport.
I mars då vi varit där två år i rad är det som då svensk sommar är som allra bäst. Ca 30 grader i luften och nästan 25 i vattnet. Solsäkert. Låg luftfuktighet, ingen klibbig värme.
Bra service, åtminstone på det hotell vi varit på.
Bra mat.
Vi kommer sannolikt att återvända ytterligare minst en gång och då ska vi besöka Dubai via taxi med guide.
Bagdad såg i kvällsmörkret fridfullt ut från luften. Kring Basra och Kuwait City flammade oljekällornas gaslågor i sådan mängd som vore de ljusen på min födelsedags-tårta. Sedan försvann allt i moln och vi kunde från ovan beskåda ett praktfullt åskväder, mäktigt att se uppifrån.
Vi landade i Dubai på tid. Sedan blev det långt köande för att komma genom pass-kontrollen. Då vi stod där dök en av våra grannar i Stockholm upp. Hon bor en våning ovanför oss men vi hade inte talat med varandra på några veckor, så ingen av oss hade sagt att vi skulle flyga till Dubai. Ibland verkar världen extra liten.
Efter passkontrollen var det tid för ca. en timme i minibuss för att komma till vårt hotell, Hilton Ras Al Khaimah Beach Resort and Spa.
Incheckning och sedan bums i säng.
Hotellet
Vi hade begärt att få ett villarum med terrass, d.v.s. rum i markplanet. Vi fick ett rum med balkong en trappa upp. Vi var inte helt nöjda.
Fram på förmiddagen den första dagen i R.A.K. fick vi dock meddelande från recep-tionen att vi skulle få byta rum från våning 1, till ett rum i markplanet så som vi önskat från början. Nu var vi helt nöjda med vår inkvartering.
Vi fick alltså det vi önskat, villarum med havsutsikt och med altan. Framför altanen fanns en liten gräsmatta och bortom den, stranden. Det var alltså 20 – 30 meter till bad beroende på tidvattnet.
Vattnet som är Persiska viken/Arabiska viken är världens nästa saltaste hav och man flyter som en kork. De allra bästa dagarna var vattentemperaturen ca 25 grader. Man kunde ligga still i havet och flyta, sakta gungande av dyningen. Endast en dag blåste det för hårt för att bada.
Efter badet blev det ibland lite promenad på stranden. Då solen börjat bli för stark låg vi i våra solstolar/-sängar på gräsmattan utanför rummet. Solstolarna hade så gott som varje morgon försetts med en strandhandduk genom vår fantastiska ”lifeguard” Uttar, från Filippinerna. Han skötte om oss och såg till att vi hade det bra. Då vi ville ha det stora parasollet uppfällt eller nedfällt behövde vi bara antyda vår önskan så kom han och hjälpte oss.
Den dag i veckan då han var ledig fick vi lov att vara något tydligare med våra öns-kemål men servicen fanns alltid nära till hands.
Man kan både bada i havet vid två långa sandstränder inom området eller i någon av alla poolerna. Det finns både uppvärmda pooler med sötvatten och en inte tempererad pool med saltvatten.
Mat och dryck
Frukosten på hotellet visade sig vara precis lika bra som vi mindes den från förra årets besök på detta hotell.
Om man inte vill eller orkar promenera från huset där man har sitt rum till frukostrestaurangen kan man ringa receptionen för att bli hämtad med en liten ”golfbil”.
Vi föredrog dock att promenera. Oftast hade vi dessutom hunnit ta en morgonpromenad på en halvtimme före frukost, som vi åt lite senare på förmiddagen.
Före morgonpromenaderna lagade vi vårt eget kaffe på rummet. Vattenkokare, kaffemuggar, snabbkaffe och te finns på rummen.
Denna gång hade vi bara bokat rum med frukost. Övriga måltider löste vi på lite olika sätt. Vi åt både på rummet/terrassen och på restaurang. Vistelsen kan beställas både med halvpension och som all-inclusive.
På hotellområdet finns ett antal restauranger med lite olika inriktning allt från den stora restaurangens bufféer till en exklusiv brasiliansk restaurang med grillat kött som specialitet.
På stranden finns en bar och en BBQ-restaurang för lunch. På kvällarna omvandlas den till seafood-restaurang. I hotellets huvudbyggnad finns också en italiensk restaurang och i anslutning till den brasilianska, som ligger i andra änden av hotellområdet, finns en asiatisk.
Inne i staden Ras Al Khaimah finns traditionella arabiska restauranger och de flesta amerikanska snabbmatskedjor såsom McDonalds och KFC, att tillgå.
Att tänka på vid resa hit och till övriga muslimska länder är att ingen alkohol serveras på restauranger utanför hotellen. Utbudet på det som serveras på hotellen är dessu-tom mycket begränsat.
Som kuriosa kan nämnas att om man vid sin vistelse i Förenade Arabemiraten avser att besöka emiratet Sharja som ligger i direkt anslutning till Dubai, så är all alkohol förbjuden, vilket innebär att även innehav av alkohol är straffbart, precis som med narkotika hos oss.
Kommunikationer
Den första dagen i R.A.K. hämtade vi också ut den hyrbil som vi beställt och betalat i förväg. Biluthyrningen finns på hotellet så promenaden dit var kort. Vi hade beställt en liten bil och det vi fick var en liten Chevrolet Spark. Vad som var riktigt roligt med denna bil var att den visade sig vara turkos-färgad, min hustrus älsklingsfärg. Hustrun har länge ”tjatat” om att vi nästa gång borde skaffa oss en turkos bil, men jag vägrar.
Bilen var fulltankad. Avtalet omfattade fria mil och nödvändiga försäkringar. Kostnaden för 11 dagars hyra blev ca 1900 kr. Vi körde upp ungefär en full tank och återfyll-de för totalt ca 130 kr. Bensinpriset i Arabemiraten kan man inte klaga på.
Trafiken är relativt tät och snabb. Dessutom är trafikplaneringen lite annorlunda än den vi är vana vid i Sverige. Det är planerat för väldigt mycket U-svängar. Intervaller-na på trafikljusen är väldigt långa så det bildas ofta köer. Då det inte är planerat för U-svängar så är det rondeller. I sessa rondeller gäller det att vara uppmärksam då regelverket inte verkar vara riktigt som hos oss, eller också så är det ingen som bryr sig.
Om man inte hyr bil så tar man sig enkelt in till stan antingen med taxi, vilket är billigt. Det är också gott om taxibilar. Eller så åker man shuttlebus från hotellet in till Hiltonhotellet inne i stan.
Födelsedag
En av anledningarna till denna resa var att ”fly” eventuellt ståhej kring min 70-årsdag som inföll i mitten av mars. Till saken hör att jag själv inte är någon älskare av festarrangemang och någon extra uppmärksamhet kring mitt åldrandes milstolpar är långt ifrån nödvändigt.
Födelsedagen förflöt i det närmste obemärkt med undantag för att jag denna dag hade mobiltelefonen påslagen ett antal gånger för att kolla gratulations-SMS och besvara dem. Jag tackade också för gratulationer via Facebook på min surfplatta.
På födelsedagens kväll blev det lite uppklätt med vit kortärmsskjorta och snygga ljusa byxor vid hustruns sida i nysydd kjol, för ett besök på Pura Vida, den brasilianska restaurangen. Vi satt ute i månskenet och avåt utmärkt grillade lammracks med French fries.
Till detta drack jag en vanlig ”industri-öl” som är det enda som finns att tillgå på hotellet. Efter hemkomsten till hotellrummet ”firade” jag dock med en medhavd Ale från Oppiegårds bryggeri i Hedemora.
Hustrun drack som vanligt vatten, denna gång med bubblor dagen till ära.
Sysselsättning
Vi spenderade de hetaste timmarna på dagen under parasoll, lyssnade på i förväg nedladdade Sommar i P1 från 2013. Det är sällan vi lyssnar på dessa program direkt men de är väldigt avkopplande att ha med på en resa som denna.
Förutom att spendera tiden i horisontalläge under parasoll eller flytande i det härliga havet så såg vi oss lite omkring. Vi hade ju hyrt en bil för att kunna ta oss runt lite och det gjorde vi också. Vi åkte bland annat till de olika shopping-malls som finns i R.A.K.
Vi besökte också den gamla staden och dess marknadsområde samt en stor grönsaksmarknad som nog i första hand var avsedd för företagare i restaurangbranschen eller butiksägare.
Vi använde naturligtvis också bilen för att jag skulle kunna utöva min hobby Geocaching. Vi letade efter ett antal cachar men jag fann denna gång bara en. Vid en av de utflykterna hade vi planerat att kunna köra ända fram till cachen. Det hade dock regnat kraftigt natten innan så när vi svängde av uppåt bergen visade det sig att ett stort stycke av vägen var bortspolad. Det blev till att gå den sista kilometern till cache-gömman.
Om man inte vill lämna hotellområdet finns en hel del aktiviteter för den som så öns-kar. Det finns ett vattensportcenter där man kan bl. a. hyra vattenscooter, flyga ett ultralätt ”flygplan” buret av en drakskärm eller varför inte testa parsailing, d v s sväva i en fallskärm bogserad efter en snabb motorbåt.
Vi hade dock som tidigare sagts endast lust att ta det lugnt, mestadels i skuggan. Man blir solbrun där med kan jag meddela, dock inte bränd.
Utflykter
Vi brydde oss denna gång inte om att delta i någon av de utflykter som resebyrån anordnade. Resebyrån (Apollo) var för övrigt helt osynlig med sin representation på hotellet. Inte ens en informationspärm fanns att titta i, vilket jag påpekade till dem via mail och fick till svar att det ska finnas. Borde varit på sin plats att de kolla upp detta men det skedde inte under de två veckor vi var där.
Den som ledde det så kallade välkomstmötet var en arabisk man från det företag (Dessert Adventures) som anordnar utflykter för Apollo. Han talade engelska men alla är inte så bra på att varken förstå engelska eller att ställa frågor på engelska.
Hela välkomstmötet handlade dessutom bara om utflykterna som erbjöds till Dubai och nästa inget om orten vi var på.
Utflykt till Dubai återkommer jag till i ett särskilt avsnitt.
Vill man kan man också åka på båtutflykt med möjlighet till bad och snorkling. Då måste man dock tänka på att ta med sig sitt pass för resan går först med buss in till Oman där man stiger ombord på båten.
Dubai
Vil landade visserligen i Dubai men då var det mörkt så att vi inte kunde se något av den spektakulära staden Dubai City.
Dubai är naturligtvis ett givet utflyktsmål då man är här. Det finns ett antal varianter på dagsutflykter dit. Om man inte vill följa med på reseföretagets utflykter dit är bästa sättet att ta en taxi med guide för en dag, det blir både billigare bekvämare och bättre. Hotellet kan tipsa om bra taxiförare som kan åta sig detta för 700 – 1000 Dirham för en dagsutflykt. Våra grannar i huset var mycket nöjda med sin utflykt med taxi.
Vi hade bestämt att vi skulle göra ett besök i Dubai under vår vistelse i ”Emiraten”.
Först undersökte vi de möjligheter som resebyrån (Apollo) erbjöd. Det var inte helt lätt eftersom ingen informationspärm fanns på hotellet. Vi fick nöja oss med den in-formation som vi fått före avresa samt den information som gavs vid ”välkomstmötet”.
Om man vill besöka Dubai ska man inte som jag köra hyrbil dit. Trafiksituationen i Dubai är förskräcklig. Mycket bilar, långa köer, många filer. Det är motorvägsramper överallt och det är inte lätt att hitta hur man ska åka, trots tillgång på GPS. Allra svår-ast var det att hitta ut ur staden igen då vi skulle åter till R.A.K. Vi tog oss flera gånger fram till den motorväg (bypass road) som går runt staden Dubai City, men att komma ner på den i rätt riktning var knepigare än jag anat. Vi var gång på gång på väg i riktning mot Abu Dabi och inte dit vi skulle.
Vi tog alltså dumt nog hyrbilen till Dubai. Det var det dummaste man kan göra om man vill se något av Dubai. Som jag nämnde tidigare så är det inte lätt att köra i Du-bai City och att veta vart man ska är heller inte lätt. Vår upplevelse av Dubai blev inte vad vi hoppats på men man får skylla sig själv då man inte lyssnar på goda råd. Felet är helt och hållet mitt. Hustrun förespråkade en taxiresa.
Summering
Förenade Arabemiraten är ett fantastiskt resmål för i första hand sol och bad.
För dem som är intresserade av att spela golf kan detta resmål också rekommenderas enligt uppgift från bekanta som ägnar sig åt denna sport.
I mars då vi varit där två år i rad är det som då svensk sommar är som allra bäst. Ca 30 grader i luften och nästan 25 i vattnet. Solsäkert. Låg luftfuktighet, ingen klibbig värme.
Bra service, åtminstone på det hotell vi varit på.
Bra mat.
Vi kommer sannolikt att återvända ytterligare minst en gång och då ska vi besöka Dubai via taxi med guide.
Fredag 3 Januari 2014 - Stockholm
Resealbum: Kultur i Stockholm 2014
En föreställning jag aldrig kommer att glömma är den jag såg igår kväll.
Knitting peace, med Cirkus Cirkör på Dansens Hus i Stockholm. Det var helt magiskt. Den innehöll allt.
Det var fantastisk akrobatik, dans, elitgymnastik, musik. Spänning och skönhet i en fantastisk blandning. Allt skedde i en sparsmakad men vacker scenografi som var i ständig förändring som en del av själva föreställningen. Inga scenarbetare som kom in och bytte ut saker utan allt skedde genom de totalt sju medverkande superduktiga artisterna. Hela tiden överraskande händelser. Man ville nästan inte blinka under den två timmar långa föreställningen. Tur att det var tjugo minuters paus mitt i så att man kunde fukta ögonen.
Detta var något helt nytt. Något jag aldrig tidigare sett. En fantastisk kväll.
I detalj kan föreställningen inte beskrivas, den måste ses. Den spelas på Dansens hus fram till 2 februari för att sedan åter åka ut på turné i både Sverige och övriga Europa.
För att få en försmak av föreställningen och mer information om övriga spelplatser:
http://www.cirkor.se/content/knitting-peace
Knitting peace, med Cirkus Cirkör på Dansens Hus i Stockholm. Det var helt magiskt. Den innehöll allt.
Det var fantastisk akrobatik, dans, elitgymnastik, musik. Spänning och skönhet i en fantastisk blandning. Allt skedde i en sparsmakad men vacker scenografi som var i ständig förändring som en del av själva föreställningen. Inga scenarbetare som kom in och bytte ut saker utan allt skedde genom de totalt sju medverkande superduktiga artisterna. Hela tiden överraskande händelser. Man ville nästan inte blinka under den två timmar långa föreställningen. Tur att det var tjugo minuters paus mitt i så att man kunde fukta ögonen.
Detta var något helt nytt. Något jag aldrig tidigare sett. En fantastisk kväll.
I detalj kan föreställningen inte beskrivas, den måste ses. Den spelas på Dansens hus fram till 2 februari för att sedan åter åka ut på turné i både Sverige och övriga Europa.
För att få en försmak av föreställningen och mer information om övriga spelplatser:
http://www.cirkor.se/content/knitting-peace
Torsdag 17 Oktober 2013 - New York
Resealbum: Förlängd weekend i New York City
Vi var i god tid på Arlanda efter att ha åkt pendeltåg och buss hemifrån.
Vi gjorde först ett par misslyckade försök att checka in via automat. Fick beskedet: Kontakta personal.
Köade för manuell check-in. Då incheckningen börjat säger tjejen bakom disken. "Men ni har ju inget visum!" Kort diskussion om behovet av detta följde.
Kalldusch!
Vi har ju rest till USA åtskilliga gånger och inte haft något visum så vitt vi kan minnas. Det är dock 13 år sedan sist. Då fyllde man i en blankett på flyget. För länge sedan vet jag att man behövde visum, särskilt om man skulle jobba eller stanna länge i USA.
Nu ska man göra en ansökan (ESTA) via Internet. Detta ska göras senast 72 timmar före avresa, ni kan tänka er hur det kändes att stå där på Arlanda med packad väska för resa till New York för att fira vår 45-åriga bröllopsdag. Om detta förfarande hade resebyrån inte sagt ett ljud. Den resandes ansvar kan man kanske tycka, men ett påpekande om en så viktig sak hade varit på sin plats.
Vi blev hänvisade till en SAS-dator där vi kunde försöka göra en ansökan, detta under förutsättning att vi hade ett fungerande betal-/eller kreditkort. Om vi saknat det hade det nog varit kört.
Vi gick till datorn där vi i vårt något nervösa tillstånd fick fantastisk hjälp av en mycket lugn och metodisk man från SAS.
Allt löste sig till slut och vi fick vad som behövdes för att checka in. Det var nu dags att köa på nytt för incheckning och bagage-drop.
Med boardingkort och pass i handen var det sedan bara att passera säkerhets och passkontroll och sedan gå till gate.
Vi hade platser i en ytterrad i den Airbus vi skulle flyga med. Det innebar at vi hade en fönsterplats och en gångplats. Helt perfekt för oss där den ene vill titta ut och den andre behöver gå upp regelbundet för att undvika blodproppar.
Då vi kommit upp på marschhöjd serverades vi en utmärkt smaklig lunch. Kyckling med risotto som smaksatts med citron. Dryck ingick och måltiden avslutades med kaffe
De som så önskade kunde sedan titta på film eller lyssna på musik, hörlurarna var gratis och fick behållas.
Själv ägnade jag mig åt att börja skriva på denna lilla historia. Förutom skrivandet vilade jag också och lyssnade på några inspelade program från Sommar i P1. Att sova lyckades jag inte med. Den totala flygtiden på ca. 8 timmar rann snabbt iväg.
Före landning bjöds vi på ett enklare mellanmål bestående av en varm wrap, juice och kaffe.
Vi landade på tid. Passagen genom Immigration gick ovanligt fort trots att man numera ska lämna fingeravtryck för båda händernas alla fingrar. Det gick även snabbt att få ut bagaget.
Sedan möttes vi av representanten för Swansons, en amerikansk tjej med norskt ursprung. Under busstransfern in till Manhattan och vårt hotell fick vi en del bra information.
Vi åkte från Newark Airport in till Manhattan via Lincoln tunnel. Trots att klockan inte var mer än två på eftermiddagen var trafiken tät.
Vi blev avsläppta i närheten av vårt hotell (Metro), som ligger på 35:e gatan bara ett kvarter från Empire State Building.
Vi blev först incheckade på ett rum på andra våningen som vi tyckte var OK men lagom då vi börjat packa upp knackade det på dörren. Receptionen meddelade att vi skulle få ett annat rum. Vi hade tydligen betalat för något bättre. Vi hade blivit sammanblandade med en annan familj med samma efternamn.
Vi etablerade oss i vårt nya rum, nu på elfte våningen. Därefter gick vi ut för att rekognosera inför shopping och för att hålla oss vakna.
Vårt hotell ligger bara ett halvt kvarter från Macy's, världens största varuhus. Strax intill ligger Manhattan Mall. Då vi rekat färdigt slank vi in på Kmart och köpt lite chips och dricka innan vi gick tillbaka till hotellet för att sova.
Någon Broadway-musical, museibesök eller andra kulturaktiviteter hade vi inte planerat. Vi ville göra NYC på vårt sätt.
Dag två vaknade vi redan klockan fyra. Frukost serverades först klockan 6.30 så vi hann gott med att duscha och förbereda oss för dagen. Till frukost blev det yoghurt, flingor och banan, kaffe, mycket bra apelsinjuice och en bagel med Philadelfiaost. På det hela taget inte så illa.
Vi promenerade sedan från vårt hotell på35:e gatan till ett annat hotell på 47:e gatan. Där blev vi upphämtade för en fem timmars sightseeingtur på Manhattan. Denna tur ingick i resans grundpris och det blev en mycket lyckad rundtur.
Vi åkte upp till Columbus Circle. Fortsatte utmed Broadway och såg Lincoln Center och Metropolitan, svängde mot Central park och passerade The Dakota building.
I The Dakota Building har många berömdheter bott och bor fortfarande. Här bodde Leonard Bernstein och John Lennon. Loren Bacall bor där fortfarande.
Vi fortsatte utmed Central Park och svängde sedan upp mot Columbia University. Därpå for vi väster ut mot Hudson River så att vi kunde se George Washington bridge. Vi rundade Grant’s Tomb (President Ulysses S Grant’s mausoleum) och for sedan vidare på Broadway fram till 125:e gatan i Harlem. Vi fortsatte genom Harlem och svängde sedan ner mot Central Park igen. Passerade monumentet över Duke Ellington på vägen.
Vid nordöstra hörnet av Central Park stannade vi för att gå ut och titta på och fotografera de tre ”Conservatory Gardens” där. Det finns en fransk en italiensk och en engelsk trädgård. Det var mycket vackert där nu med höstblommor som prunkade extra fint i höstsolen.
Vi körde sedan vidare utmed 5th Avenue och alla museer ner till Trump Tower, Donald Trump’s första skyskrapa. Där fikade vi och hade dessutom möjlighet att gå på toa.
Därefter fortsatte vi färden ner längs 5th Avenue förbi Empire State Building och The Flatiron Building. Vi svängde sedan mot väster ner i Meat Packing District där vi steg av bussen igen för att ta en promenad på The High Line, en nedlagd bit järnväg som gick på en bana högt över marken. Man byggde denna godsjärnväg i början av 30-talet för att separera den från den allt tätare trafiken på gatorna på Manhattan. Då de flesta industrierna flyttat ut från Manhattan lades järnvägen ner och huvuddelen av den har rivits. Den nu kvarvarande delen på en dryg kilometer omvandlades i slutet av 90-talet till en unik park. Parken invigdes 2002 och är ett mycket omtyckt promenadstråk. Tågspåren finns kvar och har på olika sätt integrerats i promenadstråket.
Från Meat Packing District for vi vidare genom SoHo och Greenwich Village. I SoHo kunde vi titta på de för NYC så typiska gamla husen med gjutjärnsfasader (Cast Iron Buildings) som finns kvar där. De är numera klassade som historiska och får inte rivas. Vidare åkte vi ner till Battery Park. Vi åkte också förbi det som i några år efter elfte september 2001 kallades för Ground Zero men som numera heter Nine Eleven Memorial Park. Här får man lov att köa för en biljett för att få möjlighet att komma in och titta på platsen där de två World Trade Center-tornen stod. Runt om denna minnesplats bygger man nu det nya World Trade Center. Torn Nr Ett är färdigt och utgör ett nytt markant inslag i the New York Skyline. På byggkranarna står det SKANSKA så här finns även svenskar med i byggandet.
Efter det korta upphållet i Battery Park körde vi FDR Drive utmed East River under Brooklyn Bridge upp till FN-skrapan där det av säkerhetsskäl inte längre förekommer några offentliga visningar. Vi återvände så till utgångspunkten på 47:e gatan och därmed var dagens sightseeing till ända.
Vi hade på eftermiddagen stämt möte med en gammal bekant till mig, Mary. Mary som bor i Harlem är en socialt mycket engagerad kvinna som bl. a driver flera välgörenhetsorganisationer. Jag ville så gärna träffa Mary igen, vi har inte setts på 13 år. Med hänsyn till att Mary är mycket upptagen hade vi stämt träff med henne på en restaurang på gatan där hon bor. Hon skulle inte behöva köra ner till Midtown i fredagseftermiddagstrafiken.
Vi tog en lokalbuss upp till 125:e gatan och letade reda på den lilla italienska restaurangen (Pisticci) som hon föreslagit som mötesplats. Där åt vi en sen lunch tillsammans. Det blev ett kärt återseende med god mat och ett fantastiskt bra lokalt öl. Vi uppdaterade varandra om vad som hänt sedan vi senast sågs och så talade vi gamla minnen förstås.
Då vi skilts från Mary for vi med tunnelbanan tillbaka ner till Midtown och vårt hotell. Vi ägnade en stund till att shoppa lite men gick sedan tidigt till sängs.
Morgonen därpå, lördag, vår bröllopsdag började vi med att åka lokalbuss ner till South Ferrys vid Battery Park. Där tog vi färjan till Staten Island. Färjan är gratis och med den kommer man ganska nära Frihetsgudinnen och får dessutom en fin vy över Manhattan Skyline samt inseglingen till New York under den långa hängbron Verrazano-Narrows Bridge. Vi stannade en stund på Staten Island för att ta lite bilder innan vi återvände till Manhattan med nästa färja.
Vi vandrade sedan omkring i Battery Park en stund men där pågår stora renoveringsarbeten efter stormen Sandy så det var allt för mycket avspärrningar i parken. På avstånd kunde vi beskåda The Sphere, ett konstverk som räddades (om än skadat) från det raserade World Trade Center.
Efter denna lilla promenad tog vi tunnelbanan upp till 42:a gatan och Grand Central Terminal, en av de två stora järnvägsstationerna i NYC. Grand Central är en mycket vacker byggnad som det var nära att man rev för ca 30 år sedan. På 42:a gatan hittade vi det som för oss nästan är ett måste i USA (och på andra platser i världen) att äta lunch på KFC (Kentucky Fried Chicken). Lokalen var inte den trevligaste men den krispiga grillade kycklingen var som vanligt fantastisk.
Från 42:a gatan promenerade vi upp till Central Park där vi tog en liten runda kring The Pond för att sedan vandra 59:e gatan ner till Queensboro Bridge. Under brons landfäste på Manhattansidan finns en fantastisk livsmedelsbutik i en fin gammal lokal. Här kan man i vacker miljö uppleva det amerikanska överdådet med mångfald av alla varor. Hyllmeter efter hyllmeter av olika sorters frukostflingor till exempel och vackert upplagda grönsaker och frukt. Här fikade vi och åt fantastiskt goda blåbärsmuffins.
Efter fikapausen tog vi tunnelbanan tillbaka till 35:e gatan och vårt hotell. Nu tog vi lite eftermiddagsvila innan det blev dags för vår ”bröllopsmiddag”. Vi beslutade att äta i hotellets restaurang. Vi åt något som kallades Hungar Steak med sauterad spenat och French Fries. Till det beställde jag en Brooklyn Amber Lager. Allt smakade bra utan att dock vara någon speciellt kulinarisk upplevelse. Servicen var dock mycket bra.
Efter middagen tog vi en kort promenad kring de närmaste kvarteren innan vi gick till sängs.
På söndagsmorgonen tog vi det lite lugnt på hotellet men eftersom det även den dagen var ett strålande väder påbörjade vi en ny promenad. Vi gick Broadway ner till Madison Square Park och the Flatiron Building. Här vilade vi i solen i väntan på att butikerna skulle öppna.
Vårt första mål var en skobutik som öppnade kl. 11. Här köpte hustrun två par walkingskor. Från skoaffären gick vi till hörnet av 16:e gatan och 7:e Avenyn där lågprisbutiken Lohmanns ligger. Här säljs märkeskläder till mycket låga priser. Jag hittade en jättefin skjorta i smalspårig manchester. Prislappen angav priset till $14.99.
I kassan drogs först 25% av och därefter ytterligare 30%. Den skjorta som jag först tyckte var jättebillig, ca 100 kr visade sig till slut kosta endast ca 50 kr. Det var Columbus Day Sale i NYC vilken i den kommande veckan övergår till att bli Thanksgiving Sale. Det är alltså rea mest hela tiden.
Så var det dags för lunch och den åt vi på en liten pizzeria, Pan Pizza med Peperoni, riktigt amerikanskt.
Sedan promenerade vi ner genom Greenwich Village och fram till Washington Square Park. Här vilade vi en stund i skuggan och efter att ha tittat på statyn av Garibaldi och triumfbågen vandrade vi 5th Avenue tillbaka till 35:e gatan och vårt hotell. På vägen hämtade vi upp skorna som hustrun köpte tidigare på dagen.
Vår sista kväll i NYC ägnade vi åt att besöka Penn Station, den andra stora järnvägsstationen i NYC och alla små butiker som finns där. Ytterligare ett besök på Macy’s blev det också.
Vår sista morgon i NYC åt vi som vanligt frukost. Därefter var det tid att packa ner det vi haft med oss och det vi köpt. Därefter fanns det fortfarande gott om tid innan vi måste checka ut och lämna vårt hotellrum. Vi tog således ytterligare en promenad upp till området kring 42th Street och Grand Central, bl. a för att kolla var hållplatsen för flygbussarna var och hur lång tid det skulle ta att gå dit. Under promenaden gjorde vi de sista inköpen, några souvenirer.
Klockan 12 checkade vi ut och lämnade för en timme våra väskor i receptionen, tog ytterligare en liten sväng i de närmste kvarteren för att bl. köpa lite färdkost.
Sedan hämtade vi ut våra väskor och promenerade så sakteliga upp till busshållplatsen på 41:a gatan där Newark Airport Express avgår. Biljetten kostade $16 per person. Vi lastade in väskorna och satte oss. Då bussen avgick var vi mycket nöjda med att ha gått till bussens startplats. Bussen var nu nästan helt fullsatt och det blev inte lätt för någon att stiga ombord och hitta plats för sitt bagage vid någon av de andra två hållplatserna.
Totala restiden ut till Newark blev en dryg timme. Längsta tiden tog det nog att korsa Manhattan i lunchrusningen.
Väl på flygplatsen gick incheckningen snabbt. Passagen genom säkerhetskontrollen tog dock mycket längre tid än tidigare. Alla elektronikprylar skulle plockas upp och läggas separat i en plastback. Sedan skull bälte och skor av. Därpå gick man in i en röntgenbur där man uppmandes att sträcka händerna i luften tills man blev tillsagd att stiga ut för ytterligare en kroppsvisitering av en uniformerad person som kände igenom kläderna.
Sedan var det bara att ta hand om sina prylar och sätta sig att vänta på ombordstigning på planet. Vi lämnade flygplatsen på tid och kunde under stigningen till marschhöjd njuta av NYC från ovan eftersom vi satt på rätt sida och det var klart väder.
Väl på marschhöjd serverades vi middag, även denna gång kyckling med ris.
Efter middagen kändes det som värt ett försök att sova vilket mot förmodan lyckades. Plötsligt tändes ljuset i kabinen igen och man meddelade att det bara var ca två timmar kvar till landning och att man därför skulle servera en lättare frukost.
Vi landade en havtimme före utsatt tid på Arlanda och sedan gick det snabbt genom passkontroll och bagageutlämning. Med minsta möjliga marginal hann vi med bussen till Märsta och där stod pendeltåget inne. Vi var hemma på Söder mindre än två timmar efter det att vi landat på Arlanda.
New York City i oktober är jättefint, framför allt om vädret är som för oss denna gång, soligt och lagom varmt. Vi hade delvis släpat med oss fel kläder men vad gör det, vi hade fantastiska dagar i The Big Apple.
Vi gjorde först ett par misslyckade försök att checka in via automat. Fick beskedet: Kontakta personal.
Köade för manuell check-in. Då incheckningen börjat säger tjejen bakom disken. "Men ni har ju inget visum!" Kort diskussion om behovet av detta följde.
Kalldusch!
Vi har ju rest till USA åtskilliga gånger och inte haft något visum så vitt vi kan minnas. Det är dock 13 år sedan sist. Då fyllde man i en blankett på flyget. För länge sedan vet jag att man behövde visum, särskilt om man skulle jobba eller stanna länge i USA.
Nu ska man göra en ansökan (ESTA) via Internet. Detta ska göras senast 72 timmar före avresa, ni kan tänka er hur det kändes att stå där på Arlanda med packad väska för resa till New York för att fira vår 45-åriga bröllopsdag. Om detta förfarande hade resebyrån inte sagt ett ljud. Den resandes ansvar kan man kanske tycka, men ett påpekande om en så viktig sak hade varit på sin plats.
Vi blev hänvisade till en SAS-dator där vi kunde försöka göra en ansökan, detta under förutsättning att vi hade ett fungerande betal-/eller kreditkort. Om vi saknat det hade det nog varit kört.
Vi gick till datorn där vi i vårt något nervösa tillstånd fick fantastisk hjälp av en mycket lugn och metodisk man från SAS.
Allt löste sig till slut och vi fick vad som behövdes för att checka in. Det var nu dags att köa på nytt för incheckning och bagage-drop.
Med boardingkort och pass i handen var det sedan bara att passera säkerhets och passkontroll och sedan gå till gate.
Vi hade platser i en ytterrad i den Airbus vi skulle flyga med. Det innebar at vi hade en fönsterplats och en gångplats. Helt perfekt för oss där den ene vill titta ut och den andre behöver gå upp regelbundet för att undvika blodproppar.
Då vi kommit upp på marschhöjd serverades vi en utmärkt smaklig lunch. Kyckling med risotto som smaksatts med citron. Dryck ingick och måltiden avslutades med kaffe
De som så önskade kunde sedan titta på film eller lyssna på musik, hörlurarna var gratis och fick behållas.
Själv ägnade jag mig åt att börja skriva på denna lilla historia. Förutom skrivandet vilade jag också och lyssnade på några inspelade program från Sommar i P1. Att sova lyckades jag inte med. Den totala flygtiden på ca. 8 timmar rann snabbt iväg.
Före landning bjöds vi på ett enklare mellanmål bestående av en varm wrap, juice och kaffe.
Vi landade på tid. Passagen genom Immigration gick ovanligt fort trots att man numera ska lämna fingeravtryck för båda händernas alla fingrar. Det gick även snabbt att få ut bagaget.
Sedan möttes vi av representanten för Swansons, en amerikansk tjej med norskt ursprung. Under busstransfern in till Manhattan och vårt hotell fick vi en del bra information.
Vi åkte från Newark Airport in till Manhattan via Lincoln tunnel. Trots att klockan inte var mer än två på eftermiddagen var trafiken tät.
Vi blev avsläppta i närheten av vårt hotell (Metro), som ligger på 35:e gatan bara ett kvarter från Empire State Building.
Vi blev först incheckade på ett rum på andra våningen som vi tyckte var OK men lagom då vi börjat packa upp knackade det på dörren. Receptionen meddelade att vi skulle få ett annat rum. Vi hade tydligen betalat för något bättre. Vi hade blivit sammanblandade med en annan familj med samma efternamn.
Vi etablerade oss i vårt nya rum, nu på elfte våningen. Därefter gick vi ut för att rekognosera inför shopping och för att hålla oss vakna.
Vårt hotell ligger bara ett halvt kvarter från Macy's, världens största varuhus. Strax intill ligger Manhattan Mall. Då vi rekat färdigt slank vi in på Kmart och köpt lite chips och dricka innan vi gick tillbaka till hotellet för att sova.
Någon Broadway-musical, museibesök eller andra kulturaktiviteter hade vi inte planerat. Vi ville göra NYC på vårt sätt.
Dag två vaknade vi redan klockan fyra. Frukost serverades först klockan 6.30 så vi hann gott med att duscha och förbereda oss för dagen. Till frukost blev det yoghurt, flingor och banan, kaffe, mycket bra apelsinjuice och en bagel med Philadelfiaost. På det hela taget inte så illa.
Vi promenerade sedan från vårt hotell på35:e gatan till ett annat hotell på 47:e gatan. Där blev vi upphämtade för en fem timmars sightseeingtur på Manhattan. Denna tur ingick i resans grundpris och det blev en mycket lyckad rundtur.
Vi åkte upp till Columbus Circle. Fortsatte utmed Broadway och såg Lincoln Center och Metropolitan, svängde mot Central park och passerade The Dakota building.
I The Dakota Building har många berömdheter bott och bor fortfarande. Här bodde Leonard Bernstein och John Lennon. Loren Bacall bor där fortfarande.
Vi fortsatte utmed Central Park och svängde sedan upp mot Columbia University. Därpå for vi väster ut mot Hudson River så att vi kunde se George Washington bridge. Vi rundade Grant’s Tomb (President Ulysses S Grant’s mausoleum) och for sedan vidare på Broadway fram till 125:e gatan i Harlem. Vi fortsatte genom Harlem och svängde sedan ner mot Central Park igen. Passerade monumentet över Duke Ellington på vägen.
Vid nordöstra hörnet av Central Park stannade vi för att gå ut och titta på och fotografera de tre ”Conservatory Gardens” där. Det finns en fransk en italiensk och en engelsk trädgård. Det var mycket vackert där nu med höstblommor som prunkade extra fint i höstsolen.
Vi körde sedan vidare utmed 5th Avenue och alla museer ner till Trump Tower, Donald Trump’s första skyskrapa. Där fikade vi och hade dessutom möjlighet att gå på toa.
Därefter fortsatte vi färden ner längs 5th Avenue förbi Empire State Building och The Flatiron Building. Vi svängde sedan mot väster ner i Meat Packing District där vi steg av bussen igen för att ta en promenad på The High Line, en nedlagd bit järnväg som gick på en bana högt över marken. Man byggde denna godsjärnväg i början av 30-talet för att separera den från den allt tätare trafiken på gatorna på Manhattan. Då de flesta industrierna flyttat ut från Manhattan lades järnvägen ner och huvuddelen av den har rivits. Den nu kvarvarande delen på en dryg kilometer omvandlades i slutet av 90-talet till en unik park. Parken invigdes 2002 och är ett mycket omtyckt promenadstråk. Tågspåren finns kvar och har på olika sätt integrerats i promenadstråket.
Från Meat Packing District for vi vidare genom SoHo och Greenwich Village. I SoHo kunde vi titta på de för NYC så typiska gamla husen med gjutjärnsfasader (Cast Iron Buildings) som finns kvar där. De är numera klassade som historiska och får inte rivas. Vidare åkte vi ner till Battery Park. Vi åkte också förbi det som i några år efter elfte september 2001 kallades för Ground Zero men som numera heter Nine Eleven Memorial Park. Här får man lov att köa för en biljett för att få möjlighet att komma in och titta på platsen där de två World Trade Center-tornen stod. Runt om denna minnesplats bygger man nu det nya World Trade Center. Torn Nr Ett är färdigt och utgör ett nytt markant inslag i the New York Skyline. På byggkranarna står det SKANSKA så här finns även svenskar med i byggandet.
Efter det korta upphållet i Battery Park körde vi FDR Drive utmed East River under Brooklyn Bridge upp till FN-skrapan där det av säkerhetsskäl inte längre förekommer några offentliga visningar. Vi återvände så till utgångspunkten på 47:e gatan och därmed var dagens sightseeing till ända.
Vi hade på eftermiddagen stämt möte med en gammal bekant till mig, Mary. Mary som bor i Harlem är en socialt mycket engagerad kvinna som bl. a driver flera välgörenhetsorganisationer. Jag ville så gärna träffa Mary igen, vi har inte setts på 13 år. Med hänsyn till att Mary är mycket upptagen hade vi stämt träff med henne på en restaurang på gatan där hon bor. Hon skulle inte behöva köra ner till Midtown i fredagseftermiddagstrafiken.
Vi tog en lokalbuss upp till 125:e gatan och letade reda på den lilla italienska restaurangen (Pisticci) som hon föreslagit som mötesplats. Där åt vi en sen lunch tillsammans. Det blev ett kärt återseende med god mat och ett fantastiskt bra lokalt öl. Vi uppdaterade varandra om vad som hänt sedan vi senast sågs och så talade vi gamla minnen förstås.
Då vi skilts från Mary for vi med tunnelbanan tillbaka ner till Midtown och vårt hotell. Vi ägnade en stund till att shoppa lite men gick sedan tidigt till sängs.
Morgonen därpå, lördag, vår bröllopsdag började vi med att åka lokalbuss ner till South Ferrys vid Battery Park. Där tog vi färjan till Staten Island. Färjan är gratis och med den kommer man ganska nära Frihetsgudinnen och får dessutom en fin vy över Manhattan Skyline samt inseglingen till New York under den långa hängbron Verrazano-Narrows Bridge. Vi stannade en stund på Staten Island för att ta lite bilder innan vi återvände till Manhattan med nästa färja.
Vi vandrade sedan omkring i Battery Park en stund men där pågår stora renoveringsarbeten efter stormen Sandy så det var allt för mycket avspärrningar i parken. På avstånd kunde vi beskåda The Sphere, ett konstverk som räddades (om än skadat) från det raserade World Trade Center.
Efter denna lilla promenad tog vi tunnelbanan upp till 42:a gatan och Grand Central Terminal, en av de två stora järnvägsstationerna i NYC. Grand Central är en mycket vacker byggnad som det var nära att man rev för ca 30 år sedan. På 42:a gatan hittade vi det som för oss nästan är ett måste i USA (och på andra platser i världen) att äta lunch på KFC (Kentucky Fried Chicken). Lokalen var inte den trevligaste men den krispiga grillade kycklingen var som vanligt fantastisk.
Från 42:a gatan promenerade vi upp till Central Park där vi tog en liten runda kring The Pond för att sedan vandra 59:e gatan ner till Queensboro Bridge. Under brons landfäste på Manhattansidan finns en fantastisk livsmedelsbutik i en fin gammal lokal. Här kan man i vacker miljö uppleva det amerikanska överdådet med mångfald av alla varor. Hyllmeter efter hyllmeter av olika sorters frukostflingor till exempel och vackert upplagda grönsaker och frukt. Här fikade vi och åt fantastiskt goda blåbärsmuffins.
Efter fikapausen tog vi tunnelbanan tillbaka till 35:e gatan och vårt hotell. Nu tog vi lite eftermiddagsvila innan det blev dags för vår ”bröllopsmiddag”. Vi beslutade att äta i hotellets restaurang. Vi åt något som kallades Hungar Steak med sauterad spenat och French Fries. Till det beställde jag en Brooklyn Amber Lager. Allt smakade bra utan att dock vara någon speciellt kulinarisk upplevelse. Servicen var dock mycket bra.
Efter middagen tog vi en kort promenad kring de närmaste kvarteren innan vi gick till sängs.
På söndagsmorgonen tog vi det lite lugnt på hotellet men eftersom det även den dagen var ett strålande väder påbörjade vi en ny promenad. Vi gick Broadway ner till Madison Square Park och the Flatiron Building. Här vilade vi i solen i väntan på att butikerna skulle öppna.
Vårt första mål var en skobutik som öppnade kl. 11. Här köpte hustrun två par walkingskor. Från skoaffären gick vi till hörnet av 16:e gatan och 7:e Avenyn där lågprisbutiken Lohmanns ligger. Här säljs märkeskläder till mycket låga priser. Jag hittade en jättefin skjorta i smalspårig manchester. Prislappen angav priset till $14.99.
I kassan drogs först 25% av och därefter ytterligare 30%. Den skjorta som jag först tyckte var jättebillig, ca 100 kr visade sig till slut kosta endast ca 50 kr. Det var Columbus Day Sale i NYC vilken i den kommande veckan övergår till att bli Thanksgiving Sale. Det är alltså rea mest hela tiden.
Så var det dags för lunch och den åt vi på en liten pizzeria, Pan Pizza med Peperoni, riktigt amerikanskt.
Sedan promenerade vi ner genom Greenwich Village och fram till Washington Square Park. Här vilade vi en stund i skuggan och efter att ha tittat på statyn av Garibaldi och triumfbågen vandrade vi 5th Avenue tillbaka till 35:e gatan och vårt hotell. På vägen hämtade vi upp skorna som hustrun köpte tidigare på dagen.
Vår sista kväll i NYC ägnade vi åt att besöka Penn Station, den andra stora järnvägsstationen i NYC och alla små butiker som finns där. Ytterligare ett besök på Macy’s blev det också.
Vår sista morgon i NYC åt vi som vanligt frukost. Därefter var det tid att packa ner det vi haft med oss och det vi köpt. Därefter fanns det fortfarande gott om tid innan vi måste checka ut och lämna vårt hotellrum. Vi tog således ytterligare en promenad upp till området kring 42th Street och Grand Central, bl. a för att kolla var hållplatsen för flygbussarna var och hur lång tid det skulle ta att gå dit. Under promenaden gjorde vi de sista inköpen, några souvenirer.
Klockan 12 checkade vi ut och lämnade för en timme våra väskor i receptionen, tog ytterligare en liten sväng i de närmste kvarteren för att bl. köpa lite färdkost.
Sedan hämtade vi ut våra väskor och promenerade så sakteliga upp till busshållplatsen på 41:a gatan där Newark Airport Express avgår. Biljetten kostade $16 per person. Vi lastade in väskorna och satte oss. Då bussen avgick var vi mycket nöjda med att ha gått till bussens startplats. Bussen var nu nästan helt fullsatt och det blev inte lätt för någon att stiga ombord och hitta plats för sitt bagage vid någon av de andra två hållplatserna.
Totala restiden ut till Newark blev en dryg timme. Längsta tiden tog det nog att korsa Manhattan i lunchrusningen.
Väl på flygplatsen gick incheckningen snabbt. Passagen genom säkerhetskontrollen tog dock mycket längre tid än tidigare. Alla elektronikprylar skulle plockas upp och läggas separat i en plastback. Sedan skull bälte och skor av. Därpå gick man in i en röntgenbur där man uppmandes att sträcka händerna i luften tills man blev tillsagd att stiga ut för ytterligare en kroppsvisitering av en uniformerad person som kände igenom kläderna.
Sedan var det bara att ta hand om sina prylar och sätta sig att vänta på ombordstigning på planet. Vi lämnade flygplatsen på tid och kunde under stigningen till marschhöjd njuta av NYC från ovan eftersom vi satt på rätt sida och det var klart väder.
Väl på marschhöjd serverades vi middag, även denna gång kyckling med ris.
Efter middagen kändes det som värt ett försök att sova vilket mot förmodan lyckades. Plötsligt tändes ljuset i kabinen igen och man meddelade att det bara var ca två timmar kvar till landning och att man därför skulle servera en lättare frukost.
Vi landade en havtimme före utsatt tid på Arlanda och sedan gick det snabbt genom passkontroll och bagageutlämning. Med minsta möjliga marginal hann vi med bussen till Märsta och där stod pendeltåget inne. Vi var hemma på Söder mindre än två timmar efter det att vi landat på Arlanda.
New York City i oktober är jättefint, framför allt om vädret är som för oss denna gång, soligt och lagom varmt. Vi hade delvis släpat med oss fel kläder men vad gör det, vi hade fantastiska dagar i The Big Apple.