Gubbar_pa_drifts blogg

Min sista heldag I El Salvador innebar inga direkta nyheter. Knallade bort för att fylla på dollarförrådet då de flesta hotell föredrar kontanter när man kommer. Tog mig också ned mot centrum en annan väg och såg lite andra vyer. Väl tillbaka vid boendet så fick jag min värd att boka en uber för att köra mig till bussbolaget på söndagsmorgonen.

Det dök inte upp någon uber så länge jag väntade på morgonen, men jag såg på håll en vanlig taxi borta vid grindarna, så jag skrek och vinkade och lyckades göra chauffören uppmärksam på mig. Han kunde ingen engelska, men det var tydligt att han menade på att det inte gick några bussar från den platsen jag visade. Jag stod dock på mig och insisterade på att bli körd till platsen och han blev snopen när vi väl kom fram och han förstod att bussarna avgick därifrån.

Bussen avgick I rätt tid, men jag blev själv lite fundersam när vi åkte först söderut och sedan västerut, eftersom det var närmaste väg mot Tegucigalpa och dit skulle vi ju inte. När vi sedan passerade gränsen hade vi fortsatt kurs mot Tegucigalpa och jag började bli riktigt orolig ett tag om jag på något vis kommit på fel buss. Men direkt efter gränsen så bytte han färdriktning och tog en riktning som gick rakt norrut. Själva gränsövergången gick smärtfritt på den Salvadoranska sidan. Det kom en passkontrollant ombord på bussen med en digital lista på en surfplatta där han bara bockade av oss var och en vartefter vi visat passet. Någon utresestämpel behövdes aldrig utan det sköttes digitalt. Annat blev det när vi väl skulle stämpla in i Honduras. Vi fick ställa oss i en ringlande kö inne i en liten lokal som kändes alldeles för trång för ett par busslaster som befann sig där samtidigt. Men det gick skapligt snabbt när man väl kom fram och av någon anledning så skrev passkontrollanten i i passet att jag fick 67 dagars tillstånd att vara i landet.

Strax efter att vi passerat och satt fart igen efter gränsen så blev det ett nytt kort stopp för att vi skulle kunna köpa lite mat att äta i bussen. Färden gick sedan vidare. Redan nere i sydvästra El Salvador hade vi passerat förbi några ganska höga bergstoppar och i Honduras blev det verkligen höjd på topparna. Ofta kunde man inte se dem för att de var täckta av moln, men vår färd gick vidare på höga höjder. Jag blev faktiskt sugen på att ha min motorcykel med mig och kunna få åka omkring på dessa vägar. Det var tydligen inte bara jag som hade de tankarna för ju längre norrut vi kom bland bergen så ökade antalet knuttar. De stod parkerade i stora klungor utefter vägen eller kom dånande förbi oss i en hiskelig fart. Dock utan olyckor som vi såg vilket kändes skönt.

Strax efter sex så var vi slutligen framme I San Pedro Sula. Tyvärr ingen tur denna gång utan chauffören stannade vid en stor busstation några kilometer före mitt boende. Letade reda på en transport och erbjöd honom 5 dollar för att köra mig. Han ville ha 10, men föll tillföga och körde för 5 ändå.

Då det var mörkt när jag väl checkat in, så blev det ingen stor utforskning av staden utan jag nöjde mig med att vandra iväg till närmaste bar för en törstsläckare.

Idag har jag dock varit produktiv. På förmiddagen letade jag på en bankomat för att få lite lokal valuta. Det fanns gott om automater i ett köpcenter i närheten av där jag bor, men jag fick prova mig fram innan jag hittade en som tog mitt kort och gav mig pengar. I köpcentret kunde jag även hitta ett SIM-kort för min telefon så jag har uppkoppling om dagarna. Skönt att slippa leta efter WIFI. Eftermiddagen har gått åt till att knalla runt och studera staden för att se vad den innehåller. Inte så mycket, jag knappar in sevärdheter på Google maps och vandrar iväg efter det och det var inte så värst mycket att se. Men jag hittade I alla fall fram till centralparken som flankeras av kommunalpalatset på ena sidan och Katedralen på den andra. På hemväg hittade jag även en kinarestaurang där jag fick mig en matbit. Kinesställen är bra över hela världen, rikliga portioner med bra mat. Nu har mörkret återigen fallit över byn, så jag ramlar nog ut och får mig ett par sängfösare.

/Conny

Den där lilla shuttlebussen upp till San Salvador visade sig vara en fullstor vanlig buss, dock med aircondition vilket var skönt i värmen. Tog inte mer än en dryg timme så var vi framme i huvudstaden och tursamt för mig så tog chauffören en väg som förde mig väldigt nära mitt boende. Så det var bara att hoppa av vid närmaste hållplats och sedan promenera en kort bit. Var väl lite tidig egentligen för att checka in, men det var det ingen som tog någon notis om.

Efter att jag inkvarterat mig så frågade jag personalen på stället om de visste någon bra restaurang i närheten. De hänvisade mig till ett stort köpcentrum ett par kilometer bort och sade att där fanns gott om restauranger. Jag misstänkte väl att det var en massa snabbmatsställen, men knallade ändå bort för att se. Visst var det så, men jag hittade ändå en som var någorlunda passande och beställde lite krubb. En stor delad brödbit, med sallad, dressing och några köttbitar gömda inuti. En slags bärdryck ingick i maten så det var väl ok.

Både på dit och hemvägen passerade jag igenom Parque Cuscatlan som är en trevlig vacker liten park, som verkar vara väldigt populär bland stadsborna. Där finns konstverk, mycket julutsmyckning och gott om sittplatser lite överallt att vila benen eller bara sjunka ned och iaktta människor och händelser. Man kan också passera ovanför hela parken via ett par långa järnbroar som sträcker sig från norr till söder. Väl hemma så gjorde jag en tidig kväll och var i säng redan omkring klockan åtta.

Uppe strax efter sju och provade på den Salvadorianska frukost som ingick i priset. Ska jag vara ärlig så föll den mig inte särskilt i smaken. Kaffe och en grönsaksomelett gick väl an och några stekta bananbitar ramlade också ned via matstrupen, men det här tortillabrödet som jag bjuds ofta på är ingen höjdare. Här var det inte eftervärmt och därför inte så hårt, men det har en underlig konsistens, ungefär som det inte är färdiggräddat och är något som jag gärna väljer bort. Jag älskar bönor och var väldigt nöjd i Sydamerika ifjol med den blandning av ris och bruna bönor som oftast ingick i måltiderna, men här är bönorna mycket mindre och krossas ofta och blir till en röra. Här var det till och med som en gröt och där går min gräns. Tog en liten tugga och sedan fick det vara.

Efter frukost idag trampade jag iväg för att leta på stationen för ett bussbolag som jag tänkte använda mig av på söndag när jag skulle fara vidare till Tegucigalpa i Honduras. Plockade fram stationen på Google maps och traskade iväg de dryga tre kilometerna, men inte fanns där någon station. Med hjälp av några hjälpsamma medborgare så kom jag dock rätt till slut. Stationen låg bara ett par kvarter bort. Någon buss till Tegucigalpa på söndag hade de dock inte. Tidigaste dag de hade lediga platser dit var på tisdag och så länge ville jag inte vänta. De kunde dock erbjuda plats upp till San Pedro Sula i norra Honduras på söndag och eftersom jag tänkt mig norrut efter huvudstaden så fick det bli så istället. Får se om jag tar mig ned till Tegucigalpa senare eller om jag släpper den staden.

På väg till stationen så passerade jag förbi San Salvadors historiska center med byggnader som stadskatedralen och nationalpalatset. Verkligen imponerande byggnader. Passerade och igenom ett antal kvarter där det var marknadsplatser. Frukt och grönt fanns i överflöd, och jag hittade även förbi fiskavdelningen, även om den inte var lika stor och imponerande som nere i La Libertad. Kläder och nyttosaker såldes också i massvis med marknadsstånd eller av människor som bara gick omkring med en liten kartong. Jag hittade mig en servering där jag kunde slinka in för en pilsner och kolla in vad som hände runtomkring.

Väl hemma igen så googlade jag fram en restaurang borta vid parken där jag lite senare tog mig ett skrovmål. Precis som det här stället i Asuncion, Paraguay ifjol, så fick jag här min ölflaska i en hink med is så, det var ingen risk att den skulle börja koka i värmen. God mat hade de också.

Nu har klockan passerat åtta på kvällen, ytterligare en fredag kan snart läggas till handlingarna och sängen börjar snart kalla på mig.

/Conny

Dan före dan så fladdrade jag ned till centrum och såg till att mina vykort blev stämplade och därmed ivägskickade. Gick vidare ned till Surf City och satte mig vid en restaurang och kollade in folkvimlet ett tag. Där finns vid ingången tre stycken uttagsautomater så jag provade en en dem, men den visade sig bara ta lokala kort. Testade nästa, men den var ännu skummare. Verkade handla om Bitcoin och de ville att jag skulle ange mitt telefonnummer, så den släppte jag också. Den tredje höll några vakter på att arbeta med och efter att ha väntat ett tag så ramlade jag vidare. Uppsökte närmast bank, men där var en jättekö så den släppte jag direkt och satte kurs mot den andra banken i stan. Samma sak där, men nästa gång jag gick förbi där så insåg jag att alla skulle inte till automaten, utan flertalet gick in i banken så jag krånglade mig fram till automaten och behövde inte vänta så länge innan det blev min tur. Däremot så verkade den inte fungera med mitt kort för den ville inte ge sig ifrån sig några sedlar. Så jag fick lomma iväg därifrån tomhänt. Tänkte att det nog var kört, men fladdrade in till den första banken för tredje gången och skickade in mitt bankkort och den här gången började den spotta ut dollarsedlar i parti och minut. För säkerhets skull så plockade jag ut ytterligare en bunt. Dollar gör inget att ha lite extra av.

Slank in på en lite bar på hemvägen och fick mig en bira. Gott om kvinnor var det i baren och de var ganska kärvänliga med gästerna. Efter en stund så kom en av dem över till mig och började prata, men hon avvek när hon märkte att jag inte förstod spanska. Jag gick vidare till en restaurang i närheten och tog mig en matbit innan det var dags att gå hem.

På Julaftonen så tillbringade jag mycket tid nere på stranden eller lekte med de höga vågorna lite längre ut. Senare på eftermiddagen fick jag sällskap av några schweizare bort till en restaurang längre bort på beachen där vi fick oss varsin god cocktail att fira med. Passade också på att inta en lite godare måltid. Trevligt sedan att vandra hemåt I mörkret.

Juldagen mulnade det på lite, med hot om regn i prognoserna, men det blev inget av det. Tog det bara lugnt och hoppade i poolen några gånger.

Nu är klockan drygt 10 på förmiddagen och jag har packat ihop mina saker för denna gång. Tänkte vara kvar här någon timme till innan jag knallar iväg och tar en mindre shuttlebuss in till huvudstaden San Salvador. Incheckning från klockan två på mitt nya boende så det är ingen idé att jäkta.

/Conny

Nöjde mig med toast, stekta ägg och bacon samt kaffe igår på frukosten då hamburgaren kändes lite väl mastig. Knallade lite senare ned till centrum av den här lilla staden och kollade lite hur här såg ut. De håller på och gör iordning ett område nere vid havet som de kallar för Surf City. Ett par ordentligt långa betongpirer ut i havet där det blir cafeer, affärer och lite allt möjligt. Några restauranger som kändes väldigt påkostade var redan färdiga och längst ut på den pir som de hunnit längst med hittade jag en liten presentbutik där de hade vykort. Hittade också ett postkontor som hade frimärken så här ska jag kunna få mina hälsningar ivägsända utan problem.

Vid Surf City ligger även en trevlig fiskmarknad, med massvis med firrar i olika format. Trevligt att vandra runt där en stund och spana in godsakerna.

Köket här på boendet stänger redan vid tre fyra så vill man ha något att äta efteråt så får man ta sig till någon av de andra restaurangerna i området. I fredags så gick jag bara tvärs över gatan till närmaste bygge och provade där. Beställde in något som sades vara stekta fiskbitar med lite sallad och tortillabröd som värmts upp så det blivit hårt och segt. Kände att det var fisk, men inte särskilt gott. Vid bordet bredvid så satt ett gäng gubbar som tydligen suttit där sedan de slutade jobbet. De fyra gubbarna hade tydligen delat på en back öl, d.v.s. 6 var och var lite lagom lulliga när de gick hemåt. De var trevliga och ville gärna försöka prata med mig, men kunde ingen engelska och min spanska är ju som den är. Men det finns teckenspråk och vi förstod nog varandra ändå.

Igår kväll så knallade jag bort till shacken på beachen. De flesta av dem såg stängda och övergivna ut när jag var nere och badade i fredags, men nu när helgen är här så har många av dem bemannats och är i full gång. Stället jag valde ut, var nog ett av dem som var öppet även i fredags så det var ganska välbesökt av surfare. Fick mig en köttbit med strips och sallad och det gick väl att skölja ned med en pilsner, men fick mig inte att hoppa högt av glädje.

Idag så fick det bli stranden igen efter frukost. Var kvar lite längre idag och tog mig en lång promenad som avslutning. Tillbaka på boendet så hade jag möjligtvis tänkt mig att hoppa i poolen en liten stund. Men den såg inte alls inbjudande idag. De hade haft i en massa salt i den och vattnet såg grumligt och grönt ut.

Skippade det och gick in och duschade istället. En hamburgare hann jag med innan köksan gick hem för dagen och nu på kvällen sitter jag och umgås med ett Schweiziskt par som kom igår.

Nu är det mindre än 2 timmar innan Julafton påbörjas hemma i Sverige, så jag passar på att önska all familj, vänner och bekanta en riktigt God Jul! /Conny

Det blev en lång dag igår. Uppe redan strax före 04.30 då min transport skulle avgå klockan 05 på morgonen. Den var i skaplig tid så jag behövde ej vänta så länge. Där vi häromdagen for nedför i serpentinsvängarna så klättrade vi nu uppför, men det var kolmörkt så man såg inte något som berättade om om utsikten ned som vi gick miste om. När det väl började ljusna så var vI redan ute på motorvägen och på väg tillbaka mot Antigua.

Väl framme i min förra stad så blev vi avsläppta väldigt centralt och jag som skulle vidare till El Salvador blev tillsagd att vänta på ett café därifrån min nya buss skulle avgå vid 10-tiden. Men då klockan bara var drygt åtta så passade jag på att göra ett besök på mitt gamla frukostställe och få börja dagen på ett bra sätt.

Min nästa färd skulle som sagt avgå omkring tio på förmiddagen, men klockan blev drygt elva innan den slutligen dök upp för att hämta mig. Vi var dock inte många ombord på den, jag och två tjejer som skulle till Santa Ana i västra El Salvador. Så jag misstänkte att vi kanske måste in i Guatemala City och hämta fler passagerare, men gudskelov så slapp vi detta då det hade gjort färden flera timmar längre än vad den redan blev. Trafiken runt Guatemala City, Santa Ana och San Salvador är ganska knäckande med långa köer av stillastående trafik och detta förlänger restiden enormt. Men efter att ha släppt av tjejerna så kunde min chaufför slutligen släppa av mig vid mitt hotell nere vid Stilla Havskusten.

Klockan blev åtta innan jag var framme och inkvarterad, så det var inte läge att gå ut på några strövtåg. Nöjde mig med att ta ett par pilsner och lära känna några av mina grannar innan det var dags för kudden någon timme senare.

Fick mig en riktigt stadig frukost rör mindre än 60 spänn nu på morgonen. En hel hamburgare i toast, en massa sallad och några stekta ägg samt kaffe. Nästan väl mastigt, men gott. Knallade sedan ned till stranden som ligger bara 200 meter bort. Svart vulkansand är det som är vanligt i de här delarna av regionen. Både Gutemala och El Salvador har massvis av gamla vulkaner, varav en del fortfarande är aktiva. Vulkaner har jag dock bekantat mig med tidigare under mina resor och har blivit för bekväm för att klättra uppför alltför branta backar.

Vattnet här håller en alldeles lagom temperatur, varmt och omfamnade, men ändå lite svalkande. Vilket är skönt när man legat och solat en timme. Vulkansanden här är väldigt finkornig, så den packar sig väl på stranden, men i vattnet flyttar vågorna runt den hur lätt som helst. När vattnet bara eller ankelhögt eller så, så är det inga problem med att se botten, men så fort det blir knähögt så ser du inte den längre på grund av sanden och det blir även en massa gropar på botten som vattnet gröpt upp så rätt vad det är så kliver du helt plötsligt ned i en av dessa. Gäller att vara beredd och parera annars tappar man snart balansen. Lite längre ut bryter vågorna och blir till skum som kommer rusande mot dig. Kommer den med full fart så får man dyka under annars så slås man omkull av kraften. Har inte vågen hunnit bryta ännu så dyk rätt in i den så klarar man den också. När man väl passerat där vågorna bryter så har man en ganska bra badupplevelse. Hit är det många som åker till stränderna runt om för att surfa. Har själv aldrig testat och i takt med att balanssinnet blir sämre med åren så tror jag att jag släpper den biten. Men när jag ska in till stranden igen, så tar jag gärna och följer med en våg en bit.

Hotellet jag bor på har även en pool. Inte särskilt stor, men helt ok för att hoppa i och njuta i några minuter.

/Conny

Efter frukosten igår så kände jag mig lite hängig och frusen. Så den allra mesta tiden igår gick åt att vila i sängen med sängkläderna tätt intill mig. Så när det idag var dags för frukost igen hade jag spenderat 19 av de senast timmarna i sängläge. Det hjälpte dock och idag har jag mått som vanligt. Dock kommer kvällskylan sakta insmygande nu när jag sitter och skriver det här, så min tröja åkte nyss på.

Träffade min hundkompis idag medan jag väntade på att mitt frukosthak skulle öppna. Hon var lika glad att se mig idag och visste knappt hur hon skulle bära sig åt för att vara så nära som möjligt. Försökte följa mig in på restaurangen, men det satte jag stopp för. Lite senare tog jag mig en promenad över till grannbyn San Pedro för att se hur där ser ut. Naturligtvis väldigt liknande. En by nere vid sjön som liksom San Juan är överhopad av turister från när och fjärran. Men här hade man en riktigt resebyrå som kunde ordna en transport åt mig till El Salvador i övermorgon. Har varit lite dåligt med sol och bad den senaste tiden, så jag bokade ett boende vid kusten ända fram till annandag jul. Vill inte resa över de stora juldagarna.

Vi höres från La Libertad nästa gång./ Conny

Färden igår gick över skiftande terräng. Ibland jordbruksmark och ibland lite bergigare. Vägen var dock alldeles utmärkt ända fram till att vi svängde av motorvägen och klättrade högst upp på en bergskedja innan vi började vår nedfärd mot sjön Atitlan. Det blev så brant att vi fick ta oss fram på serpentinvägar som var värre än de som vi avverkade vid Trollstigen i somras. Nere vid sjön finns det tre byar som ligger ganska nära varandra, San Pablo, San Juan och San Pedro.

Vid första byn så trasslade sig chauffören in till byns centrum för att släppa av folk, det var dock inte lätt på de smala gatorna och han fick be polisen om hjälp för att stoppa trafiken. Jag hade sökt boende i San Pedro, men mitt hotell som jag bokat låg faktiskt i mellanbyn San Juan. Där försökte han inte ens navigera de smala gatorna utan släppte av oss ganska centralt på huvudvägen. Då hade solen redan gått ned, men jag och två andra turister hade inga problem att hitta ned till våra hotell som låg alldeles bredvid varandra. I.o.m. mörkret så blev det ingen större upptäcktsfärd första kvällen, knallade bara ned till sjön för en pilsner för att skölja ned resdammet med.

Uppe tidigt i morse för att leta reda på ett frukostställe. Det finns hur många som helst att välja på även i den här lilla byn. Enligt vikipedia bor här 4608 människor, men det märks att hela byn vilar väldigt mycket på turismen. Både internationella och inrikes flockas här. Efter frukost så har jag tillbringat resten av dagen att kolla in byn. Tog mig ned till sjön där det finns en liten hamn för färder ut till andra byar runt om, eller om man bara vill ta en tur ut på sjön. Gatorna ned mot sjön är stundtals riktigt branta och därför väntar en armada av tuktuks längst ned för att erbjuda skjuts upp.

Ramlade in hos en travelagent för att kolla om det går att ta sig härifrån direkt till El Salvador, men den tjänsten har de ej så när jag lämnar här får jag ta mig tillbaka till Antigua och boka därifrån.

På min vandring runt på samhället så träffade jag på en vänskaplig tik som efter att ha hälsat ordentligt blev så uppspelt att hon hoppade och studsade ett bra tag. Hon råkade naturligtvis riva mig lite grann på handen under studsande, men det blev inget större blodvite. Sedan följde hon mig ett bra tag, tills jag klev in på ett café och blev sittande där. Jag gillar ju djur men vill inte att de blir för fästa i mig eftersom jag snart reser igen, så jag ger dem aldrig någon mat.

Nu har mörkret sänkt sig för den andra kvällen. Jag är sällan ute och festar så det blir oftast att jag gör en tidig kväll. Inte ännu dock, då klockan bara är sju på kvällen.

/Conny

I morgon eftermiddag vinkar jag adjö till Antigua och drar tre timmars bussresa västerut till San Pedro vid sjön Atitlan. Där ska vara väldigt vackert och fridfullt. Här har jag när jag åker varit fyra nätter, men jag känner att det hade räckt så bra med bara tre. Antigua är inte särskilt stort, cirka 60.00 bor här, och även om här är fint så finns det inte så mycket mer att upptäcka av gamla spanska barockhus och övrigt.

Med Antiguas popularitet bland turister så har naturligtvis kommit att prisbilden på restauranger och kafeer är lite högre än normala priser för landet. Vilket i.o.f.s gäller för de flesta av orterna jag besöker. Men det finns botemedel för det! Inte långt från mitt hospedaje har jag hittat en stor marknadsplats där man säljer allt möjligt krimskrams, men där det också finns ett stort antal matserveringar att välja bland som ger dig möjlighet att äta till ett betydligt bättre pris än vad restaurangerna nere på byn erbjuder. Det är inte alltid som det finns en meny, så då får du peka och hoppas på det bästa, men det brukar i regel bli alldeles utmärkt. Idag åt jag en köttgryta med saffransris och gräddstuvade grönsaker med en öl till för dryga 50-lappen. Min frukost som jag numera håller som det viktigaste målet under dagen, kostar jag dock på mig lite mer så det intas nere på byn.

Igår tog jag mig en promenad upp till en populär utsiktsplats som heter Cerro de la Crus och där du har en bra vy över hela staden med den slocknade vulkanen Agua i bakgrunden. Det är en bra uppförsbacke upp till platsen, men naturligtvis inget mot den tio dagars trek som Stefan och jag gjorde upp till Anapurnas basecamp i Nepal för massvis med år sedan. Men eftersom tiden gått och jag blivit äldre så tog jag det lugnt och stilla och tog ett par vilopauser. Det fanns två olika vägar att ta sig upp till utsikten, men jag är glad att jag valde den som google förordade, för när jag återvände ned så tog jag den andra och upptäckte att det valet hade inneburit en betydligt brantare vandring.

Vi höres från San Pedro/Conny

I måndags så följde jag med på en tur till Tikal, som var Mayakulturens viktigaste plats här i Guatemala. Vi var väl dryga 20 pers ungefär som trängde ihop oss i en av dessa shuttlebussar och avverkade de två timmars färd som resan tog. En engelsktalande guide hade vi med oss, som gjorde sitt bästa för att förklara för oss vad de olika templen hade för funktion och innebörd. Dock pratade han så fort och tyst så jag missade nog det mesta av vad han förklarade. Men imponerande gamla lämningar var det definitivt.

När jag bokade turen så sas det att vi skulle vara på plats i 2 timmar ungefär, men vi stannade kvar och såg solnedgången från ett av templen. Tillbaka i Flores en stund efter 8 på kvällen, så jag tillbringade resten av den kvällen med att chilla på min lilla balkong.

Tidigt igår morse så var det dags att äntra en buss söderut till Antigua. Staden grundades 1543 av den Spanska kolonialmakten och var deras huvudstad i Centralamerika. 1773 så förstördes staden till stora delar i två jordbävningar så den byggdes upp igen på ny plats och blev då Guatemala City som är den nuvarande huvudstaden.

Men Antigua lever kvar och är numera, precis som Tikal ett av Unescos världsarv. Här är fullt av gamla spanska byggnader i barockstil och gator klädda i en speciell typ av kullersten.

Färden hit gick via ganska bra vägar. Först sydsydost ned till Castillo de San Felipe de Lara, där vi fick lite tid för frukost i samband med att vi plockade upp lite fler passagerare. Sedan fortsatte färden mot sydväst i riktning mot Guatemala City. Under den sektionen av färden började det bli riktigt bergigt och i uppförsbackarna fick bussen kämpa på lågväxlar innan det blev betydligt lättare på platt mark och i nedförsluten. En liten matpaus innan vi tog oss itu med Guatemala City hanns också med. Bra det för den staden var inte att leka med trafikmässigt. Ideliga köer och det tog oss ett par timmar att passera huvudstaden. Den ligger på en höjd av 1500 meter och där är väldigt bergigt så jag inser att även i centrum så är det nog mycket backe upp och backe ned. I kombination med trafiken så skippar jag den staden helt.

Strax före 8 på kvällen så var vi framme i Antigua och blev avsläppt i de centrala delarna, vilket var bra då jag bara hade 10 minuters promenad till mitt hospedaje. Även den här staden ligger skapligt högt vilket innebar att man inte behöver aircondition eller någon fläkt på natten. Tvärtom, det fanns en värmande filt att dra över sig som skydd mot nattkylan. Även i morse när jag gick för frukost vid 7-tiden så svalkade det.

Har passat på att boka min nästa resa, så är det gjort och tiden kan användas för avkoppling och upptäckt av Antigua.

/Conny

Har haft en mycket produktiv förmiddag. Efter en god frukost nere vid sjön så har jag hunnit med en del.

Hittat bankomat för mer cash Check!
Fixat SIM-kort check!
Bokat upp mig på tripp till Tikal i morgon Check!
Dryga 6 kilometers promenad Check!

Så nu sitter jag här glad och nöjd och försöker peta ned några rader på paddan om vad som hände igår.

Efter sedvanliga frukostbestyr,så var det dags att ta sig bort för avfärd mot Guatemala och Flores som blev mitt första stopp där. Färden mot målet gick i början mest över ganska platt mark som då och då mest påminde om sumpmark. Vi passerade huvudstaden Belmopan , men några kilometer utanför, och där någonstans började landskapet bli lite mer kuperat. Likaså började man se lite mera boskap och hästar utefter ängarna. Gränsstationen mot Guatemala bjöd inte på några större överraskningar, mer än att Belize krävde oss på 200 spänn i någon slags miljögifter. Hade kanske varit bättre att kräva den vid ankomst?

Nåväl, vid gränsen fick vi fortsätta med samma buss, men vi bytte chaufför. Tvivlar på att vår nya chaufför hade någon som helst vana av att köra. Han slirade enormt länge på kopplingen varje gång han växlade och ibland fick han inte i växlarna alls. En gång så missade han helt ett av dessa fartgupp med följden att bussen tog ett häftigt skutt och vi passagerare flög omkring hejvilt i bussen. Lyckligtvis var det ingen av oss som skadade oss även om jag kände att huvudet slog emot taket lite grann. Följde färden via google maps då och då och blev lite fundersam när han svängde av huvudvägen och satte kurs upp mot Tikal. Blev orolig att han skulle lämna och hämta passagerare även där, då vi i sådana fall skulle komma fram väldigt sent. Men han for bara några kilometer norrut till ett litet samhälle och släppte av några fransmän som skulle dit. Så tidsförlusten blev försumbar.

Någon halvtimme senare så var vi framme och blev avsläppta där den lilla staden Flores huserar ute på en pytteö i en insjö. Hade mitt boende inlagt på Google maps, så det var inga problem att hitta trots ingen internet. Hyr enkelt och jämfört med Mexiko och Belize, billigt här. Ett litet rum, med två enkelsängar att välja på. Men eget badrum och ett kylskåp på rummet. Värdinnan pratar ingen engelska och min spanska är lika dålig, men det löser sig nu när jag har internet och kan översätta.

/Conny