Gubbar_pa_drifts blogg

Det tog inte lång tid att flyga från Lima till Cusco heller. Eftersom jag inte heller har någon packning att vänta på så var jag snart ute ur flygplatsen och hittade en taxi som tog mig de sex kilometerna till Hostal Santa Ana som jag bor på. En synnerligen ärlig taxichaufför förresten, då min översättningsapp i telefonen inte fungerade för tillfället så tog jag fram kalkylatorn och skrev 25 sol som jag visste att maxpriset var. Han ändrade det själv till 20.

Efter att ha installerat mig och fått i mig en frukost så fladdrade jag in på närmaste resebyrå och bokade in mig på en färd till Machu Pichu. Det tidigaste tillfället det fanns biljetter kvar var dagen före julafton så det får väl bli min julklapp i år. Knallade sedan ned mot centrum och kollade in de delarna. Cusco ligger på 3399 meters höjd över havet och det är riktigt högt. Som jämförelse så ligger Katmandu i Nepal på endast 1400 meter.

Det har faktiskt gått elva år sedan Stefan och jag vandrade i de Nepalesiska bergen och det märks att man inte är samma bergget som jag kände mig som då. På tillbakavägen till mitt hotell så var jag tvungen att ta mig uppför en lång och brant uppförsbacke och jag fann för gott att avbryta efter halva vägen. Ramlade in på en restaurang och fick mig en "bangers and mash" och en pilsner innan jag fortsatte min mödosamma stigning. Upp kom jag, men det var tröttsamt. Vis av mina erfarenheter från Nepal så är jag normalt sett en plusvariant på hög höjd, men man behöver några dagar för att acklimatisera sig. Nu kom jag jag flygande från havsnivå, så det är inte underligt om det var lite tufft. Det blev en tidig kväll, men dåligt med sömn då jag förmodligen var övertrött.

Igår så knallade jag nedför berget igen och uppför ett annat berg till ett ställe som heter Sacsayhuaman. Det är ruinerna efter en gammal befästning från Inkariket och är byggd av stora släthuggna stenblock. Byggdes mellan 1438 och 1488. Imponerande att gå där bland alla dessa bjässar till stenblock som är huggna med perfekt passning. Utsikten var underbar från toppen av berget och man hade hela Cusco liggande framför sig.

Vädret var fint, men lagom när jag lämnade stället så började det regna. Inte mycket, men ett lätt duggregn. Tillräckligt mycket i alla fall för att jag skulle passa på att köpa mig en billig regnkappa från den dam som stod där och sålde.

Nedför detta berg och uppför mitt eget igen. Vandringen upp till mitt hotell var inte lika påfrestande som igår, men visst fick jag ta det lugnt och vila några gånger. Natten som nu kom så har jag sovit en del så jag vaknade tämligen utvilad.

Börjar bli dags att ge sig ned för berget och utforska lite mer. När jag löste inträdet igår till Sacsayhuaman så ingick det ytterligare tre arkeologiska ställen men de ligger lite längre bort än där jag var igår. Så jag tar mig nog bara ned till centrum och kollar runt lite där.

/Conny

På min väg in till Trujillo har jag sett ett museum över Chan Chan, så jag besökte det i torsdags. Chan Chan var huvudstad i Chimuväldet (ungefär 1000-1466 enligt vikipedia). Staden var cirka 18 kvadratkilometer stor och är den största pre-columbianska staden byggd i Adobe. Detta är då I huvudsak lera som blandats med lite organiskt material och sedan bränts till tegelstenar. Här bodde ungefär 26000 innevånare och hela området håller på att grävas ut. Inne på museet så har man ställt ut en del av det man hittat och visar med foton och en stor modell hur det hela såg ut.

Två kilometer från museet finns själva utgrävningarna och det var ju bara en rask promenad i ökenhettan dit. Men det blåste en ihärdig vind så det var ingen risk för att svettas all för mycket. Utgrävningarna är då inte som nere i Luxor , Egypten, men ändå intressanta på sitt vis.

På fredagen fick jag då äntligen mitt efterlängtade dopp i början. Men det var definitivt ingen höjdare. Stranden här består av svart sand och det är väl inget problem, men där jag valde att gå i så lurade massvis med stenbumlingar under ytan några meter ut. Med påföljd att jag tappade balansen på de hala rackarna och dråsade omkull. Jag slog mig inte utan låg och guppade omkring där ett tag innan jag kunde ta mig in till stranden igen. Det fick bli det enda doppet i den staden.

Medan jag kommer ihåg det så ska jag nämna att de här stora fåglarna jag såg dyka efter fisk på Galapagos var pelikaner. De såg definitivt inte ut som de pelikaner man ser nere bland de grekiska öarna, men var säkert en endemisk art.

Min sista dag i Huanchaco gick bara åt till att vänta in kvällen och de nattflyg jag använder mig av. Mitt boende var hyggliga och lät mig använda rummet till sju på lördagkvällen så jag passade på att sova en del då jag sällan sover på planen.

Just nu är det mellanlandning i Lima innan nästa flyg tar mig till Cusco.

/Conny

Tydligen så vaknade man till lite grann på B.A. och gjorde kanske ett litet försök att lokalisera min lilla väska. Eller inte.......För igår så fick jag besked från två olika personer från bolaget att mitt bagage redan var levererat. Vilket naturligtvis inte stämmer. Har skrivit tillbaka och bett dem söka vidare, men ännu inga svar.

Det börjar sjunka in att jag kanske aldrig mer ser min väska så jag börjar handla på mig lite saker. Tog mig till ett köpcentrum i förrgår och hittade ett par shorts och ett par sandaler. Skönt att slippa långbrallor och joggingskor. Igår så var jag in till Trujillo och kollade runt där lite. Fynden där blev en keps och en bunt kalsonger. Gott att kunna skydda hjässan mot solen.

Huanchaco är inte mycket att skryta om, men de har i alla fall ett överflöd av restauranger. 2017 hade byn 68000 innevånare och här finns säkert hundratals restauranger. De flesta serverar käk från havet, men man kan lätt hitta annat också. Maten är heller inte särskilt dyr så matkontot blir inte så stort.

Annars är byn mest känd för surfing då vågorna här tydligen är perfekta för det. Det kommer folk från hela världen för att prova dem.

Det här är inte riktigt något favorittillhåll för mig, även om jag inte ogillar stället heller. Så därför har jag köpt mig en flygbiljett ned till Cusco på lördag. Ett nattflyg med byte i Lima så jag anländer söndag morgon. Det är därifrån man utgår när man ska upp till Machu Pichu och det är en av de saker jag ser fram emot som mest på den här resan.

Men dit är det fortfarande ett par dagar så jag ska väl kanske även hinna med ett dopp även här i byn.

/Conny

Lördagen var fösta dagen på resan jag helt kunnat släppa tankarna på bagaget och leva i nuet. Efter en god frukost så begav jag mig ned till ett ställe i närheten av hamnen där vi människor fick samsas på en brygga med diverse sälar och leguaner. Vägen dit gick via en brygga genom tät mangroveskog.

Dagen före så hade jag inhandlat ett par badbyxor så lite senare under nämnda lördag så tog jag mig ned till havet och tog mig ett uppfriskande dopp. Inget pass eller andra värdesaker med mig denna gång och det var riktigt skönt att efteråt ligga och värma sig i solen. Passade också på att knalla över till ett torn varifrån jag kunde knäppa några foton av en koloni med blåfotade sulor. Sådana finns det många av här på öarna. Omkring 40000 häckande par har man räknat till.

På eftermiddagen så hyrde jag en cykel och följde med Laura (damen från igår) ut på en tur västerut som tog oss en timme. Väl framme så var vi vid en plats som kallas för "Tårarna mur", som var en enorm mur som bestod av lavablock som staplats på varandra till en höjd av en 4-5 meter. Kanske högre? Muren var väl dessutom lika bred som den var hög och närmare 100 meter lång, så arbetsinsatsen för att bygga detta byggnadsverk var hög. Den byggdes av straffångar under tiden 1945-1959.

På vägen tillbaka så stannade vi till vid ett par ställen för att kolla in lite sevärdheter ned mot havet. Vi gick bland annat genom en mangroveskog där det växte träd av alla fyra mangrovearter som finns i världen.

Ett par gånger efter vägen så stannade vi till för att hälsa på dessa landlevande sköldpaddor som öarna här är så kända för. Så Skalman och jag är därmed dokumenterade på bild.

Tillbaka i staden igen var det läge att stanna till vid första bästa vattenhål för att få i sig lite vätska. Sedan blev jag hembjuden till Laura på kaffe och fick se hur hon bodde. Eget ganska modernt hus,med öppen planlösning och ett par sovrum. Betydligt mer modernt än vad jag hade trott.

Söndag sedan och dags för att resa vidare. Uppe och nere vid hamnen strax efter fem på morgonen. Likadan snabbgående motorbåt på tillbakavägen och vi var framme i Puerto Ayora ganska precis åtta på morgonen. Vilket var perfekt då det gav mig tid för en frukost innan bussen vidare norrut gick kvart i nio. Här på Santa Cruz hade det regnat och gatorna bar fortfarande spår av väntan.

Två bussar och en båttur senare var jag framme vid flygplatsen och fick hjälp av en flygplatsanställd att försöka lokalisera mitt bagage, som enligt spårningen skulle finnas här. Vi pratade med alla möjliga instanser och framför allt personalen på de två bolag som trafikerar Seymour som flygplatsen heter. Men ingenstans fanns den enligt dem och det var inget mer med det. Så det var bara att checka in och sätta sig på nästa flyg för vidare färd. Första anhalt var Guayaqil på fastlandet innan jag bordade ett nytt flyg till Lima i Peru. Stannade där över natten och hittade en soffa där jag liggande kunde sträcka ut och faktiskt sova någon timme.

I Peru så valde jag att ta mig tillbaka norrut en bit för att åka någonstans där det inte är så många turister. Så nästa flyg tog mig till stadenTrujillo ungefär halvvägs mellan Lima och Guayaqil. Valde att bo i den lilla staden Huanchaco vid Stillahavskusten. Här är det mest surfare så jag passar kanske inte riktigt in, men det får vara så några dagar.

Innan jag lämnade Equador så lade jag in en blänkare om hur British Airways fullständigt misslyckats med att hjälpa mig att lokalisera mitt bagage. Jag bad också om hjälp att få tag i en mailadress till deras bagagehantering på JFK. Fantastiskt nog så hade en av mina vänner där en fungerande sådan så nu har jag slutligen fått kontakt med en person där. Inte för att det hjälpte då hon menade att de lämnat över ärendet till de bolag som skulle skicka väskan vidare till Galapagos. Hon påstår att de därigenom inte har något ansvar vidare utan det är nästa bolags ansvar att kontakta mig. Hon uppdaterade i alla fall mina email och telefonuppgifter så det är bara att hoppas att någon så småningom ser det och hör av sig. Men jag måste säga att hoppet minskar hela tiden.

Här i Huanchaco lade jag några timmar igår sökande efter ett par shorts och en keps och förhoppningsvis ett par sandaler. Hittade dock ingenting som passade mig så jag får dra in till Trujillo idag eller imorgon och söka vidare.

/Conny

Tiden sägs flyga när man har roligt heter det, men tiden flyger även iväg när man har en del att stå i. Nästan hela den här tiden sedan jag vaknade i onsdags har gått åt till att försöka spåra mitt bagage och försöka få lite hjälp av British Airways. Något som varit totalt omöjligt. AI har tydligen slagit igenom på deras kundservice och det är stört omöjligt att få kommunicera med en människa som kan förstå problemet. Jag kan spåra mitt bagage hit till flygplatsen på grannön, men längre än dit verkar det inte ta sig. De två kvinnorna på B.A:s bagageservice i N.Y. som gav mig spårningskvittot lyckades dessutom skriva ned fel emailadress på mig, samt fel telefonnummer, vilket gör att de ej kan meddela sig med mig. En jäkla soppa är det.

Har tagit hjälp av ett par damer här i byn som jobbar inom resebranschen och enligt en av dem så ska mitt bagage finnas här, men jag måste hämta det själv. Eftersom det är nästan omöjligt att ta sig dit och tillbaka på en dag och dessutom väldigt dyrt, så väljer jag att låta det ligga där till övermorgon söndag, då jag ändå ska lämna öarna. Hoppas bara att det verkligen är mitt bagage som väntar där och inte någon annans.

Annars har jag som sagt inte haft tid för något annat. I onsdags tog jag mig en promenad runt den lilla staden och hittade fram till en liten insjö där det fanns ett litet bestånd av flamingos.

Igår torsdag, så knallade jag ned till till en fin beach och stod ett bra tag och kollade in en flock stora fåglar med grov och stor näbb flyga upp ett tiotal meter i luften och sedan dyka rakt ned efter fisk. Har försökt ta reda på vilken art det är, men inte lyckats än. Annars är här också gott om Fregattfåglar. Dels de vanliga, men tydligen även en art som bara finns här på Galapagos. Många endemiska arter av olika djur finns det här och imorgon ska jag ut och se om jag kan få syn på några av dem.

Vi börjar komma in en bit i december och det märks att man går och väntar på jul även här. I kväll är det musikunderhållning på torget och det framförs en massa julsånger av lokala förmågor. Ganska bra faktiskt. Jag tog med mig en av damerna som hjälpt mig ned till festligheterna och vi satt och pratade ett par timmar över kaffe. Hon vill väl öva på sin engelska. Trevligt värre då hon gav mig lite tips om vart jag borde bege mig imorgon.

Nu börjar klockan närma sig tio på kvällen och musiken tystnar därute, så det är väl lika bra att även jag avslutar och gör något annat.

/Conny

På en sådan här långresa så kan det ibland bli lite tight med tid för byten av plan. Något jag fick erfara redan på Heathrow. På en av världens största (och äldsta) flygplatser får man inte riktigt till det här med transitövergångar. Kommer in i en terminal och bussas därifrån vidare till något slags transitcenter där man får reda på vart man ska. I mitt fall så innebar det ett slags snabbtåg till en terminal, som jag gissar var den jag ankommit till. Det hela drog ut på tiden och den dryga timme jag hade på mig hade nästan tagit slut när jag och en ung kvinna, som kom ifatt mig på slutet, kom fram till gaten. Nu hade ni tur sade en av gatepersonalen och jag gläfste tillbaka om att Brittishairways gjort ett dåligt jobb om att passa tiderna.

Nåja, hann i alla fall ombord och väl där visade det gamla flygbolaget sin klass. Bra utbud av filmer att avnjuta under resan och de bjöd dessutom på valfri dryck, vilket numera är nästan borta på de flesta flygningar. En fin middag och en frukost hann man också få i sig innan det var dags att landa på JFK.i Queens.

Här hade jag lite längre tid på mig, men den höll på att gå åt även den. För när jag passerat passkontroll, efter en evighetskö, så fanns inte mitt bagage med bland de övriga väskorna. Så jag fick leta upp B.A:s personal på flygplatsen och anmäla det försvunnet. De tog emot anmälan och mina uppgifter och gav mig ett kvitto om hur jag ska spåra bagaget. Sedan var det läge att även här hoppa på ett snabbtåg för att ta mig från gate 8 till nummer 4.

Nästa flyg var med bolaget Avianca från New York till Quito som ligger inklämd mellan ett par toppar i bergskedjan Anderna. Det bolaget flög jag med in och ut ur Colombia och de bjuder absolut inte på något. Trots att det var en långflygning blev det inte ens en frukost. Hann heller inte med någon sådan i Quito utan fick nöja mig en mycket snabb bira. Det var en hel del papper att visa upp för att få ett tillstånd att flyga ut till Galapagos och de ynka tre luckor med tjänstemän räckte helt enkelt inte riktigt till för att ta hand om den anstormning av resenärer som tänkt sig att resa dit. Jag hann med i alla fall.

Framme på flygplatsen Seymour på den lilla ön Baltra så gick det skapligt fort att ta sig igenom den lilla checkpost som kontrollerade att man hade alla papper för att besöka öarna, samt inkassera de hundra dollar det kostar att besöka den nationalpark som sträcker sig över Galapagos. Väl ute från alla kontroller så fick jag tag i bussen som tar en fram till ett sund som skiljer Baltra från huvudön Santa Cruz. En lite större snabb båt tog oss smidigt över och sedan väntade en annan buss på att ta oss vidare söderut till Puerto Ayora, som är öarna största stad och därmed centrum för hela arkipelagen.

Vi blev avsläppta nere vid hamnen och där fick jag tag i biljett till, vad som kallades, en färja över till Puerto Villamil, på ön Isabella. Det var ett par timmar innan den skulle avgå så jag hittade en liten kinarestaurang att smita in och vila upp mig i. Resan över till nästa ö tog ett par timmar i ganska grov sjö och jag som inte sovit ordentligt på massvis med timmar kom på mig själv med att ha slumrat till då och då. Det var ingen färja utan även här en större snabb motorbåt.

När vi väl var framme så tog det inte lång stund innan jag promenerat över till mitt boende som drivs av en gammal dam i 80-årsåldern. Fick mitt rum och tänkte att jag skulle vila upp mig några timmar. Vaknade några timmar senare och då det redan blivit långt in på kvällen vände jag bara på mig och somnade om. Det får man göra som pensionär!

Hur den här dagen var får ni läsa om i nästa avsnitt/Conny

Vaknade utvilad i morse efter en skön natt i egen säng. Kom hem vid halv nio typ igår kväll och satt uppe till midnatt innan jag kröp i säng. Tog någon timme eller så att få upp lite värme i huset, men sedan var det riktigt skönt att krypa ned i bingen.

/Conny

Det är med lite vemod jag sitter här på flygplatsen i Bogota och väntar på att borda det flyg som ska ta mig österut mot Madrid. Förutom incidenten med stölden så har jag trivts väldigt bra här i landet. Jag kommer att sakna värmen, både i luften och från de människor jag mött. Men framför allt så kommer jag att sakna all den musik som strömmar emot dig från alla håll. Varenda cafe och bar har musik strömmande ut över gatorna så man kan bara vandra omkring och låta sig uppfyllas.

Vi får se om jag återvänder någon gång. /Conny

Nu står det helt klart att det blir hemfärd i morgon. Efter att ha gjort ett antal besök och haft en del mailkonversation med konsulatet här i Cartagena så fick jag idag vid tretiden på fredag eftermiddag mitt provisoriska pass så att jag kan åka hem i morgon. Inbokad på ett flyg klockan 09.24 i morgon till Bogota. Sedan vidare till Madrid och Helsingfors innan jag slutligen landar på Arlanda 16.10 på söndag. Lång resa med flera stopp, men det var vad jag fick tag i då USA inte godkänner våra provisoriska pass. Visserligen skulle jag bara vara i transithallar, men flygbolagen sätter stopp ändå.

Var som sagt och hämtade mitt provisoriska på eftermiddagen och naturligtvis så kostade det. Men det är ganska hutlöst att ta 5 gånger så mycket för ett provisoriskt pass gentemot ett normalpass som bara kostar 400 spänn. 166 dollar kostade det här och det är nästan 5 gånger. Nästa gång jag gör en långtur så tar jag med två pass och 2 bankkort. Normalt så har jag alltid två bankkort med mig, men i år så hittade jag inte mitt andra.

Förhoppningsvis så blir det inget strul med att resa med det här provisoriska dokumentet, men man vet aldrig. Kan ju finnas en del passkontrollanter som inte känner till dem?

Tidigt upp i morgon. Har beställt en bulle till 06.30 så det blir en tidig kväll.

God natt/ Conny

När jag efter frukosten ringde upp vår ambassad här i Colombia så visade det sig att de helst ville ta emot mitt fall via mail. Visst, det går lika bra och efter några meddelanden fram och tillbaka står det klart att jag måste ta mig tillbaka till Cartagena för att vid vårt konsulat där få mig ett temporärt pass så att jag sedan kan flyga tillbaka till Sverige.

Tog mig en promenad för att hitta en buss i morgon och fann en plats varifrån det avgår transport varje kvart. Samma bolag som jag åkte med hit, vilket betyder att det ej blir någon lång vandring tillbaka till samma hotell som jag bott i tidigare.

På återvägen stannade jag till vid en typisk colombiansk arbetarrestaurang och fick mig en lunch. Först kom det in en soppa innehållande ett stort köttben och allehanda grönsaker. När jag var klar med den portionen så dök det upp ytterligare en tallrik med mer kött tillsammans med ris, någon slags rödbetspytt, stekt lök och något som jag tror var stekt banan. Sköljde ned allt detta med en flaska poker, som nog har blivit mitt favoritöl här i landet.

Senare på eftermiddagen gav jag mig ut på jakt efter vykort att skicka hem, men hittade ytterst lite och inget som jag ville sända hem till mina "grabbar".

Så har då ytterligare en dag till fladdrat förbi här uppe vid den karibiska kusten och som vanligt har det varit en varm, men ganska luftfuktig dag. Igår kulminerade det i ett riktigt skyfall och gatorna fylldes i rekordfart av jättemängder med vatten. Avloppssystemet är alldeles för underdimensionerat för att ta hand om de enorma mängder som dessa skyfall genererar, vilket innebär att all trafik måste ta sig igenom nästan knähögt vatten. På eftermiddagen idag, så kom det en riktig åskknall, men det blev inget regn av den.

/Conny