Gubbar_pa_drifts blogg

De senaste dagarna så har vi haft lite ostadigt väder. Temperaturer kring 20-strecket och blåsigt samt en och annan stilla regnskur. Idag har det slagit om till 30 och strålande sol.

Så jag bestämde mig för att dra på upptäcktstur. I närheten av min blåa tunnelbanestation Sao Bento så ligger byggnaden Altino Arantes, som vid färdigställande 1947 förmodligen var högst i hela Brasilien. Numera bara nr. 4. Knallade över dit och kollade om de hade någon utsiktsplats, men den var numera stängd. Om det var tillfälligt eller för gott förtäljer inte historien.

Nåja, fem stopp på tunnelbanan söderut och en uppfriskande promenad bort så hittade jag fram till en trevlig och stor park vid namn Ibirapuera. När man väl lärt sig hur parken fungerar med in och utgångar så var den härlig att vandra runt i. Kolsyrad körsbärsdryck hade de också, vilket är populärt i Brasilien.

Tillbaka i mitt grannskap så hamnade jag till slut i sällskap med en ny polare på min lokala bar. 🤠

/Conny

Har fortfarande inte brytt mig så mycket om att jaga sevärdheter här I staden utan mest hållit mig här i centrumet och lyssnat på musik och tittat på folkmyllret. Tog mig dock en promenad igår bort till en stor saluhall där de hade en massa olika matvaror att sälja. Gott om små matserveringar var det också. Populärt ställe, men lite dyrare än jag är van vid i övriga staden. Så jag gjorde mitt lunchstopp på hemvägen istället och åt mig proppmätt.

Brasilien är ganska billigt faktiskt. En lunch för under hundringen, med dryck, hittar man lätt. Taxi kostar en spottstyver jämfört med hemma och de långa busstransporter jag använder mig av kostar inte mycket. Här nere på min lokala bar så kostar en literflaska bira bara 10 real, vilket i dagsläget är 21 spänn.

På onsdag far jag vidare till Rio och då blir det dyrare. Har bokat sex nätter i en lägenhet 200 meter från Copacabana mitt under karnevalsveckan, så naturligtvis drar priserna iväg. Men det var jag ju helt klar över så det är lugnt.

Vi hörs därifrån/ Conny

När jag bokade boende här i Sao Paulo så lyckades jag verkligen hamna mitt i smeten. Jag bor precis mitt i det histostoriska centret vilket nästan kan jämföras med gamla stan i Stockholm. Här är liv och rörelse hela tiden och musik strömmar ut från gator och torg, men även från cafeer och barer som det går tjugio för ett dussin från. Om jag tyckt att jag hamnat rätt förut så är det här ultrarätt!

Har inte hunnit med att kolla runt på staden ännu utan har mest bekantat med mig med de delar av staden där jag vistas. Men tog mig iväg till busstationen igår för att köpa en bussbiljett till nästa resmål. Buss dit och tunnelbana hem. Inte till resmålet alltså, men till stationen!

Annars finns inte mycket att rapportera annat än att Sau Paolo är en riktigt stor stad som jag varken har tid eller ork att utforska helt. Men de centrala delar som jag vistas i är mycket bättre än vad jag kunnat tro. Ska väl annars fladdra runt lite och se vad som här finns!

/Conny

På den här sidan pölen så är det här med trottoarer ett kapitel för sig. I både Nord och Sydamerika så verkar det vara fastighetsägarna som ska sörja för att det finns trottoarer och det leder oftast till olika slags underlag att gå på och nivåskillnader kan ibland bli väl stora. Ibland så stora att det behövts något trappsteg från en utfart vidare ned eller upp till nästa. Lutningen kan ibland också variera från nästan plant till en ordentlig lutning.

Här I Brasilien verkar det dock vara mer kontinuerligt, med bara några få varianter på trottoarunderlag. Vilket nog indikerar att städerna själva står för gångbanorna. Inte för att det blir särskilt mycket bättre för det. Det vanligaste är att man lagt ut stora gamla gatstenar att gå på. Stenar som ligger lite i olika höjd och med en ganska kraftig lutning utåt vägbanan till gör det lite knivigt att manövrera sig fram, särskilt i sandaler som inte ger samma stadga som en vanlig sko. Lite bättre blir det när man kommer in på de avsnitt som är mosaikklädda och när man kommer gående på en gata med moderna små rektangulära gatstenar går man lika bra som hemma.

Jag tog och trotsade trottoareländet idag och promenerade bort till Oscar Niemeyer-museet. Det ligger bara dryga tre kilometer bort, men på de här trottoarerna tog det nästan en timme att tillryggalägga den sträckan. Skönt sedan att komma in i svalkan som bjöds i den stora luftkonditionerade byggnaden. Det här är Latinamerikas största konstmuseum ritat av den kände brasilianske arkitekten med samma namn. Byggnaden i sig är väldigt vacker och där inne fanns det mycket att åse. Jag är verkligen inte konstexpert och de avdelningar där det fanns mest abstrakt konst lämnade mig tämligen oberörd, men det fanns mycket annat. Vissa avdelningar var uppdelade geografiskt, så Afrika hade en särskild sal. Mycket träskulpturer där. Borta vid den Asiatiska delen så hade Kinesisk, Indisk, Vietnamesisk och Burmesisk konst sina egna små delar.

En känd brasiliansk konstnärinna som jobbar mycket i tyg och ljus har just nu en stor utställning, både längst ned och högst upp i ögat och hennes verk var imponerande.

När jag sett mig mätt på konsten så tog jag bussen tillbaka till hemtrakterna och fick mig ett sista skrovmål i den här staden. I morgon så avgår bussen redan halv sju på morgonen, så det får bli en tidig kväll igen.

När jag då och då reser med mina kamrater så brukar vi ofta inhandla någon flaska whiskey eller liknande och sätta oss på någon balkong och njuta av livet. Det blir sällan av när jag reser själv, men kanske kan det bli aktuellt om någon vecka eller så?

/Conny

Vädret har slagit om och blivit varmare igen. Både igår och idag har vi haft behagliga 27 grader. Fick för mig att jag skulle ta en tur med en av dessa turistbussar som far omkring i byn och som man hoppar av och på vid en massa ställen. Kostade inte mer än 50 real vilket är det dubbla i våra pengar. Var av på ett antal ställen bl.a. Museo Oscar Niemeyer, men det visade sig vara stängt på måndagar. Tråkigt då det är Latinamerikas största museum, med massvis av konst.

Vid nästa stopp, parken Tangua, blev det bättre då jag fick mig ett överraskande möte med ett par Kapibara. Sådana har jag bara sett på naturprogram på dumburken, men trodde att de bara fanns i träskmarker i Venezuela med omnejd. Efter att ha googlat så vet jag nu att det finns två arter. En som finns i norr och en längre söderut. Närmaste släkt till dessa är våra marsvin.

Jag närmade mig dem med försiktighet då jag ej ville skrämma bort dem, men de var nog vana med människor och brydde sig inte mycket om mig trots bara ett par meters avstånd.

Överlag en mycket trevlig tur som rekommenderas, men då kanske inte på en måndag om man vill in på museet.

Idag blev det en lugn dag då jag bara strosat runt lite i de centrala delarna. Började dock dagen med att hyvla ned skägget ordentligt. Min trimmer låg naturligtvis i bagaget, som jag förmodligen aldrig ser igen. Då jag inte har lust att springa in till barberaren varje gång skäggväxten blir för yvig så ramlade jag över till ett köpcenter igår kväll och investerade i en ny apparat. Så nu ser jag förvånansvärt presentabel ut.

/Conny

Så var då ytterligare en nattfärd avklarad. Inga som helst krångligheter med den och jag lyckades t.o.m. slumra till ett par gånger. Men vad jag observerade var att vid varje busstation vi stannade till vid så stod där en trafikpolisbil parkerad för att hålla uppsikt över vad som hände, eller i alla fall för att synas. Så nu har jag i alla fall sett två olika sorts poliser. Fortfarande dock en väldig skillnad mot förra gången.

Framme här I Curitiba strax efter 8 på morgonen och knallade den korta biten bort till hotellet för en frukost. Bad om en tidig incheckning, men mitt rum blev inte klart förrän vid tolvtiden. Högt upp i skyn på 17:e våningen fick jag ett fint rum med balkong, en stor fin dubbelsäng, ett rymligt badrum, skrivbord och allt övrigt man kan önska sig.

Lång resa och inte så värst mycket sömn gjorde att jag tog en tidig nattning, men jag hann med en middag på en kinesrestaurang i närheten.

Idag har jag börjat flanera runt och upptäcka den här lite större staden. Cirka 1,9 miljoner bor i själva staden och lika många i förorterna. Strupplade bort till byns botaniska trädgård som inte fanns alltför långt bort och visade sig vara värt ett besök. Hittade även den fina parken Passeio Publico som också ligger nära mig. Där var skönt att sitta i skuggan ett tag och bara njuta.

Annars är här inte så himla varmt. Märkte redan i Foz du Igauzu att temperaturen hade sjunkit en fem grader eller så från Asuncion och här är det ytterligare cirka fem grader svalare. 21 grader celcius säger termometrarna så då är det väl så. Märks också inne där jag inte behöver någon aircondition på.

Söndag idag, vilket innebär att mycket är stängt. Hittade dock nyss en grillrestaurang och fick mig ett skrovmål. Här är det ofta buffé och betala efter vikt som gäller.
Är väl inte så förtjust i sådant, men man får ta seden dit man kommer.

/Conny

Dags att dra vidare mot nya resmål inatt. Curitiba är nästa resmål, men dit är det ännu några timmar innan bussen avgår. Halv tio i kväll ska den börja rulla ut från stationen och jag har nyss bokat upp en bulle som ska ta mig till terminalen någon timme före avgång. Vill alltid vara ute i god tid!

Checkade ut från mitt hotell klockan elva. Ibland har jag kunnat behålla rummet några timmar, men inte här. Det är nog lite för centralt och stort för att de ska bjuda på det. Många timmar att slå ihjäl innan bussen skulle gå så jag frågade personalen på bygget vad mer jag skulle se i staden. De föreslog ett buddistiskt tempel någon mil norrut och sagt och gjort. Jag ramlade över till lokalstationen och tog första bästa buss dit. Templet var inte olikt de hundratals tempel jag sett i Thailand och övriga länder i bortre Asien, men det låg som sagt här i gränstrakterna Brasilien, Argentina och Paraguay. Som sådant var det lite speciellt. På tal om minoriteter så ska jag också nämna att staden Foz du Iguazu har en ovanligt stor andel muslimer boende här. Efter Sao Paolo så ska det vara den näst största delen av muslimer i hela Brasilien. Vilket märks på andelen muslimska restauranger runtomkring. Finns hur mycket schwarma och falafel som helst att välja på.

Ett par andra reflektioner. Trafikläget är lite annorlunda här. Man kör gärna betydligt fortare än hastighetsgränserna tillåter. Fortare än i grannländerna jag besökt. Men, man stannar för fotgängare vid övergångsställen på ett helt annat sätt än I de länder jag tidigare varit i. Så där behöver man inte vara rädd för att gå över.

När Stefan och jag för en herrans massa år sedan for runt i trakterna av Natal så noterade vi bägge det stora antalet av olika slags poliser. Det fullkomligt kryllade av olika uniformer i vilken stad vi än råkade befinna oss i! Här i gränsstaden Iguazu hade jag förväntat mig något liknande men har förutom någon enstaka bil med ett par militärpoliser inte sett skymten av en polisman!! Vad nu det kan bero på?

Tiden ramlar iväg i allt snabbare takt och om ett par timmar drygt så kommer min transport. Så dags att lägga all elektronik på laddning och slappa ett tag.

/Conny

Igår blev en sådan här mellandag då jag mest fixade lite praktiska saker. Var iväg och köpte mig en bussbiljett till nästa resmål, vilket jag kunde göra inte alls långt från boendet. Vilket var skönt då jag slapp ta mig till busstationen. Hämtade min tvätt som var snyggt inplastad och klar till ett billigt pris.

Vykort fick jag också tag i inne på en välsorterad bokhandel. Tyvärr hade de ej frimärken utan det fick jag gå till huvudpostkontoret och köpa. 45 minuters väntan tog det innan jag kunde få mina märken och skicka iväg korten. Skönt ändå att ha det gjort.

Vad härligt det är när man sett fram mot något och det visar sig vara så bra som man tänkt sig. Det hände idag då jag tog bussen ut till vattenfallen i floden Iguazu. Det var riktigt mäktiga fall. På en sträcka av 2,7 kilometer så kastar sig 6,5 miljoner liter/sekund, vid regnsäsong och den har officiellt börjat, nedför katarakterna via 275 olika fall. Som jämförelse så strömmar det 2,5 miljoner liter/sekund genom Niagarafallen. Riktigt häftigt och mäktigt att spendera ett par timmar där och få uppleva dånet från vattenmassorna.

Väl tillbaka till staden fick jag gå till min bakgata och smälta intrycken i ett par timmar. Det blir nog svårt att toppa det här, men jag har ett par ess i rockärmen framöver på resan. 🤠

PS. Man kan inte lägga ut filmer här på reseguiden, bara foton. Så vill ni se lite vatten i rörelse så får ni gå in på Facebook och bli vän med mig där. Conny Ahrenbark.

/Conny

Igår så var det då dags att lämna Asuncion I östra Paraguay och bege sig rakt västerut till nästa gräns. Om färden ned till huvudstaden i förstnämnda land mest gick genom platt obebodd område så blev det nu betydligt mer bebyggelse och framför allt mer farmarland. Dessutom mer kuperat, utan att för den skull bli bergigt. Mest kullar och dalar faktiskt och riktigt trevligt.

Klev upp tidigt och blev hämtad av taxi redan 06.30 för att hinna med buss som avgick en timme senare. Att ta sig ut från Paraguay var inga som helst problem, värre blev det när man skulle in i Brasilien. Stod i en passkontroll, när det kom en dam och skickade iväg mig till en annan kö ett hundratal meter bort. Där skulle jag fylla i mina uppgifter digitalt via en onlinetjänst, som jag lika gärna kunnat göra i den första kön. När det väl var gjort så var det bara att ställa sig sist igen i den första kön. Vansinne!!!

Nåja, igenom kom jag till slut och bussen fortsatte till sin station. Det var nog cirka tre kilometer till mitt boende och taxibilarna plockade upp lokalbefolkningen först så jag valde att knalla den korta biten. Men det blev varmt även med den lilla packning jag färdas med. Har fortfarande inte fått tillbaka mig bagage och jag tvivlar på att B.A. ens söker längre om de nu någonsin gjort det??

Eftersom det blev en tidig morgon så var jag lite pömsig och bestämde mig för en tidig kväll. Men klockan blev nog trots allt framåt 22.30 innan jag slog huvudet i kudden.

Frukost ingår inte, men det här hotellet har en skaplig frukostbuffé för cirka en femtiolapp, så den bestämde jag mig för att hugga in på. Kaffe, juice, bröd, äggröra, korvar, frukt och en massa annat smått och gott som pålägg till brödet samt kaffebröd. Mer än vad jag orkade igenom.

En promenix senare så hade jag hittat fram till ett köpcenter där jag kunde köpa mig ett sim-kort för Brasilien som gäller en månad och 15 gigabyte eller vad det nu var. Ska räcka åt mig förhoppningsvis. När jag ändå var därinne så passade jag på att inhandla nya badbyxor och ett par shorts. Köpte ju badbyxor på Galapagos, men de var av den moderna tävlingsmodellen med långa ben och det är inte riktigt jag. Har bara ett par shorts och det kan vara bra med ett par till. Lite tvätt har jag också hunnit med att få inlämnat. Hämtas i morgon.

På eftermiddagen så tog jag mig ned till en gatuservering vid en av bakgatorna härnere I centrum och fick mig en köttpaj och ett bröd som var fyllt med någon slags kycklingröra. Nedsköljt naturligtvis med ett par pilsner. Tillbringade ett par timmar med att sitta där och studera människor som flanerade förbi. Alltid ett bra sätt att studera och komma in i gatulivet.

Så har en första heldag här i landet snart passerat. Det är inte mitt första besök i Brazilien dock. 2010 tror jag det var som Stefan, Rune och jag hade planerat att dra till Vietnam, men Rune blev sjuk och Stefan och jag bestämde oss i sista stund att ställa om till Brasilien. Men då höll vi oss mest kring Natal i nordöst och nu kommer det mest att handla om de södra delarna.

Hur som, så blir det nog bra/Conny

Nja, några riktigt bra restauranger inom närområdet finns det faktiskt inte. Blir mest burgare och annan skräpmat. Letade ett bra tag efter ett ställe med bra recensioner, men det bygget var bara öppet fram till två på em.

Igår så tänkte jag mig att dra till busstationen för att lösa en söndagsbiljett till Foz du Iguazu i Brasilien. För att komma till stationen så var jag tvungen att byta buss efter knappa halva sträckan, men den buss som sedan skulle ta vid kom aldrig. Så det slutade med att jag gick de sista 6-7 kilometerna. Men biljetten fick jag tag i och glad i hågen så promenerade jag hela milen hem igen. Naturligtvis med ett vätskestopp på vägen! På sträckan så ramlade jag förbi Hard Rock Cafe och det bygget hade jag säkert inte observerat om jag tagit bussen som det var tänkt. Stängt dock när jag kände på dörren och lika bra var kanske det. Dyrt gissar jag. Jag vandrade till slut dryga två mil i 35 graders hetta så det var en fröjd att ställa sig i duschen efteråt.

Jag har några gubbar hemma som gärna vill ha några vykort då och då och jag gav mig ut på jakt idag. Tänkte att turistinformation skulle kunna hjälpa mig då jag inte sett någon tillstymmelse till vykort på tidigare dagar. Men där fanns inte ens någon engelsktalande person så det blev knivigt . WIFI hade de dock så via min översättningstjänst så kunde jag framföra mitt ärende. Inte för att det hjälpte mycket då de inte verkade förstå vad jag sökte. De skickade mig vidare till ett café i närheten av delstatskontoret. De hade heller ingen aning om vad jag pratade om, men efter mycket om och men insåg vi att jag nog måste knalla över till huvudpostkontoret i byn. Men innan det så han jag med att smaka på en ljuvlig citronpaj som de hade till salu. Väl framme vid huvudpostkontoret så visade det sig att de ej skickade någon post alls till Europa för tillfället då man ej hade fått klart med något flygbolag för transport. Ridå! Men jag valde ändå att se de vykort man hade och blev då hänvisad till tredje våningen där jag hittade ett litet kontor med något tiotalexemplar. De såg alla ut att vara från 70-talet och var ingenting att sända idag, så det var lika bra att det blev avslag.

För att citera Cornelius Vreeswijk "Annars så är det väl ungefär......samma turister här som där" / Conny