Peroeriks blogg

Vid midsommar upptäckte vi att vi hade ca 15.000 SAS-Eurobonuspoäng som skulle förfalla sista juli. Frågan var då, vart kommer vi för våra poäng? In på SAS websidor och kolla. Jackpot, SAS hade poängrabatt t. o. m. dagen efter midsommar. Man kunde komma dubbla sträckan mot normalt. Vi bokade resa till Dubrovnik tor för 15.000 poäng plus flygskatt. Sedan bokade vi hotell via en annan websida. Allt klappat och klart, bara att invänta avresedatum.

Det blev pendeltåget ut till Arlanda, bekvämt då man som vi bor vid Södra station. Incheckning och val av sittplatser på planet hade vi gjort i förväg via Internet. Nu gällde det bara att via automat på Arlanda ta ut en bagageremsa och sedan lämna väskan vid bagage-drop.
Planet gick i tid och efter knappt tre timmars flygning landade vi på flygplatsen i Cavtat, söder om Dubrovnik.

Så fick vi ut vårt bagage och därefter blev det flygbuss in till stan. Bussturen tog ungefär en halvtimme och kostade 35 kuna. Strax utanför stadsmuren, vid busstationen bytte vi till lokalbuss nr. 4 mot Lapad, det område där vårt hotell låg. Denna busstur tog ca. 15 minuter ock kostade 12 kuna.
En kroatisk kona står idag i ca. 1,25 SEK.

Vårt hotell, som heter Vis ligger alldeles vid en klapperstensstrand. Bussen stannade precis utanför hotellet och vi gick, efter incheckningen direkt upp och klädde om till badkläder. Det var oerhört varmt på bussen så svalkan i det kristallklara och salta havet var helt underbar. I avsaknad av badskor valde vi att gå ner i vattnet vid grannhotellet där det finns betongkaj och badstege.

Avsvalkade vilade vi en stund på rummet innan vi gick ut för att bekanta oss med omgivningarna. Vi gick en bit utmed gatan tills vi hittade en kiosk där vi köpte öl, juice och en påse fantastiskt goda chips med vitlökssmak.

Åter på hotellet var det tid för middag vilken vi åt i hotellrestaurangen. Det blev en riktigt bra wienerschnitzel och en ”lokalbryggd” öl.

Resten av kvällen njöt vi från vår balkong, av ett vackert åskväder ute över Adriatiska havet och kusten mot norr. Ska man bo på hotell Vis bör man definitivt boka rum med havsutsikt.

http://youtu.be/x7lzhGM3OaQ

Andra dagen vaknade vi efter en god natts sömn. Det blev sedan en ganska tidig frukost på hotellet. Frukosten var klart godkänd vad gäller utbud. Speciellt kan vi notera de mycket goda och perfekt kokta äggen.

Efter frukost och morgondusch bar det av med lokalbussen in till gamla staden. Vädret var lite lätt gråmulet men klibbigt varmt. Vi kollade lite turistfakta på Turistinformationen vid busstorget och sedan gick vi in på huvudgatan Stradun innanför den muromgärdade staden.

Vi strövade kring på gator och i gränder. Eftersom det regnat en skvätt på morgonen gällde det att gå försiktigt. Stenläggningen i gamla staden är väldigt blank och hal då den är våt.
Vi passerade vid det gamla klocktornet ut genom muren till en pir där man kunde, om man så önskade, ta en båt ut till den närmaste ön, Lokrum. Här fanns också möjlighet att åka med en glasbottenbåt för att titta ner i der klara vattnet. Vi valde dock ingetdera utan återvände in i staden för att på ett litet café svalka oss med var sin iskaffe.

Efter kaffepausen gick vi på marknad på ett av de små torgen. Där fanns en massa lokalproducerat såsom frukt, grönsaker och fikon. Lavendelprodukter och naturligtvis diverse souvenirer fanns också för hugade köpare. Vi nöjde oss med att titta. Vid torget fanns också en Konzum-butik vilken naturligtvis måste besökas för att kolla in det lokala utbudet av dagligvaror. Ölsortimentet tilldrar sig alltid speciellt intresse från min sida.

Vi kontrollerade sedan möjligheterna att ta sig upp på den gamla ringmuren. Att gå upp kan man göra på åtminstone två ställen. Det kostar 90 kuna. Eftersom hustrun har en stukad fot som nätt ock jämt har läkt valde vi att inte ta någon tur på muren denna dag. Att gå runt på ringmuren, ca. Tre kilometer innebär att gå i en hej det mycket branta trappor, mycket påminnande att gå på den kinesiska muren.
Vi beslutade att jag skulle ta promenaden på muren ensam. Eftersom vädret nu slagit om till starkt solsken valde jag dock att spara denna promenad till nästa dags morgon.
Denna dag ägnade jag istället åt att gå upp och titta på den gamla borgen Fort Lovrijenac , medan hustrun valde att återvända med lokalbussen till hotellet.

Fort Lovrijenac ligger högt uppe på en klippa strax utanför ringmuren. Det är en relativt dryg klättring upp dit via många trappsteg. Väl uppe har man en magnifik utsikt över gamla Dubrovnik.
Jag tog också en tur upp till berget Gradac som är en fin park, också den med en härlig utsikt, främst över havet och ön Lokrum.
Efter dessa båda "klättringar" var även jag mogen för att åka tillbaka till hotellet. Jag hade, som ni som känner mig förstått, naturligtvis letat geocachar på de här platserna.
Varm och svettig återvände jag för att omedelbart gå ner till stranden för ett svalkande dopp.

Jag tog denna gång med cyklopöga och snorkel och blev förutom avsvalkad, positivt överraskad över alla fiskar jag kunde se i det kristallklara vattnet. Bottnen var dock inget att se, bara omväxlande sten och sand.

Då vi var nöjda med badandet gick vi till hotellets beach-bar för att äta en sen lunch. Fettuchino Alfredo respektive spagetti med tomatsås, och så kall öl förstås. Mätta och belåtna tog vi en promenad i eftermiddagssolen utmed stranden, förbi alla hotellen badstränder och beach-barer bort till en mycket trevlig del av området Lapad, med gågata kantad av restauranger och barer. Vi besökte också en supermarket innan det åter var dags för en iskaffe på vägen tillbaka till hotellet.

Efter ytterligare ett dopp i det svalkande havet tillbringade vi resten av kvällen på balkongen betraktande solen som sakta gick ner bakom udden vid hotellet och öarna i Adriatiska havet.

Dag tre vaknar jag klockan sex av att jag hör regnet smattra utanför. Då vi går till frukost verkar det fortfarande som om solen strax ska bryta igenom. Medan vi äter börjar det åska och sedan kommer störtregnet. Det blixtrar och dundrar oavbrutet och då vi går tillbaka till rummet och passerar trappan från gatan ner till receptionen så ser den ut som ett litet vattenfall.

http://youtu.be/ywSRx1DJJGs

Jag kollar väderprognosen som kort och gott säger ÅSKA och till kvällen några kraftiga åskväder. Jag undrar just om det finns kraftigare åskväder än det vi just har.
Planerar för en dag på hotellet lyssnande på de podradio-versioner av sommar i P1 som jag laddat ner till mobilen. Ringmuren får vänta.

Efter förmiddagskaffet klarnar det något och regnet upphör. Jag bestämmer mig för att ta en promenad i närheten av hotellet. Promenaden blir kort, jag ändrar mina planer, köper bussbiljett och far in till stan. Jag tror på fortsatt uppehållsväder, och inser att det nog är perfekt väder för en dryg timmes promenad på stadsmuren. Då jag steg av bussen inne i stan började det åter regna men det blev kortvarigt.
Exakt klockan 12 betalar jag 90 kuna, får min biljett, och börjar en mödosamma klättringen upp för den första trappan upp till stadsmuren. Jag inser genast att det var tur att hustrun inte följde med på detta. Hon hade aldrig klarat dessa trappor och de som sedan skulle följa. Det var dock väl värt pengarna att genomföra denna vandring. Lyckligtvis tog jag massor med bilder så att jag kan ge hustrun en liten uppfattning om hur det var.
Då jag närmade mig den högsta punkten på muren kände jag åter regn och bestämde mig för att ta på regnjackan. Den gjorde dock att jag blev mer våt inifrån än utifrån så den åkte snart av igen.

Vad som fascinerade mig allra mest av det jag såg var alla de vackra taken på husen innanför muren och de små gårdar där man odlade både det ena och det andra. Det var en härlig men jobbig promenad. Precis då jag påbörjat vandringen ner för den sista trappan efter fullbordar varv hade molnen skingrats och solen bröt fram. Plötsligt kändes allt som ett våtvärmande omslag. Jag är glad att jag gick medan det var molnigt. Utsikten var ju inte sämre i molnigt väder.

Allt kändes kladdigt och jag tog första buss tillbaka till hotellet och ett väntande svalkande dopp i havet.
Underbart skönt med bad i havet. Sedan var det tid för eftermiddagskaffe och så småningom en sen lunch alternativt tidig middag på hotellets beach-bar. Denna gång blev det fläskkotlett. Vilken upplevelse. Fläskkotlett som smakade som fläsk gjorde då man var barn. Det vill säga, det smakade fläsk. Hemma är fläsket för det allra mesta smaklöst, även om det är så kallad gårdsgris.

Efter maten vilade vi en stund innan vi tog en kvällspromenad utmed stranden och den dagen innan upptäckta promenadvägen/gågatan. På en mur såg vi en hel kull med söta kattungar med sin inte lika söta mamma. Vi åt glass som definitivt inte smakade det som det sades vara, men det var läskande ändå.

Efter promenaden blev det en lugn kväll på balkongen i väntan på det utlovade åskvädret. Lite surfande på Internet via den nyligen inhandlade plattan samt skrivning av delar av denna text blev det tid för.

Åskvädret hade nog fått förhinder eller tagit en annan väg. Det uppenbarade sig i vart fall inte medan jag var vaken.

Dag fyra började lite gråmulen. Efter frukost bestämde vi oss dock för att åka in till stan. Vi behövde rekognosera möjligheterna inför resan ut till flygplatsen. Dessutom om vädret såg OK ut skulle vi ta linbanan från stan upp till berget Srd ovanför gamla stan. Enligt reklamen har man där adriatiska kustens mest fantastiska utsikt.

Vi hade precis köpt biljett á 94 kuna då vi kände de första regnstänken. Nu var det bara att stiga in i gondolen tillsammans med ett 30-tal japaner. Allt medan regnet ökade i intensitet for vi upp mot berget. Väl upp öste verkligen regnet ner. Vi tog först vår tillflykt till souvenirshopen i väntan på att regnet skulle avta. Att döma av molnens snabba rörelser och att vi såg solglimtar nedanför oss här och var så bedömde vi situationen som inte helt hopplös.

Plötsligt verkade regnet lätta. Jag gick ut för att fotografera och hå bröt solen igenom och belyste berget och staden nedanför. Denna situation varade i ungefär fem minuter sedan kom regnet åter. Vi bestämde då att ta nästa tur ner till stan igen. Förutsättningarna för att med behållning stanna på berget var små och priset på kaffe avsevärt högre än nere i stan.

http://youtu.be/GRBIq7hHvaA

Då vi åter nådde dalstationen öste regnet ner. Gatorna blev som floder och hoppet om en snar förbättring verkade uteslutet då vi såg oss omkring. Hel himlen var nu blygrå. Fem minuter sol på toppen av Srd blev behållningen av dagens tripp in till gamla staden.

Vi köpte bussbiljett och for tillbaka till hotellet. Våra strävanden att lista ut hur vi på bästa sätt skulle ta oss till flygbussen hade också misslyckats. Lika enkelt som det varit att ta sig från flygplatsen, via stan till hotellet, lika komplicerat verkade det vara att göra det omvända. Flygbussen plockar nämligen inte upp passagerare centralt i stan. Bussen från vårt hotell går inte till den plats där flygbussen har hållplats. Enda sättet, förutom att ta taxi, är att från busshållplatsen släpa sina väskor upp för en ca. 300 meter lång backe och sedan upp för en trappa och därefter ytterligare en backe något hundratal meter.
Med tanke på hur opålitligt vädret varit är detta inget lockande alternativ.

"Hemkomna" väntade vi sedan länge på uppehållsväder för att först gå ut för att äta lunch och sedan bada. Regnet kom dock i våg efter våg med endast någon enstaka minuts uppehåll emellan. Detta pågick fram till klockan 14. Då upphörde regnet, molntäcket började spricka upp och sedan kom solen.

Raskt bytte vi om och gick bort utmed stranden för att äta. Vi fann en trevlig "trädgårdsrestaurang" där vi beställd Plevskavica med skinka och ost. Mycket gott men på tok för mycket. Mätta vandrade vi sedan mot hotellet igen, där vi 8medelbart bytte till badkläder. Det var dags för vistelsens sista bad och snorkling.
Jag är mycket överraskad över hur bra snorkling det blev här. Bottnarna är inte mycket att se men dret är gott om fisk, både stora och små. Vid sista snorklingen såg jag ett jättestim med små randiga fiskar ungefär som dem jag har hemma i akvariet. Dessutom såg jag en ganska stor bläckfisk samt en rad andra fiskar. Vattnet är ju så underbart klart.

Till kvällen var det dags att påbörja packningen inför hemresan.

Sista dagens morgon vaknade vi till ett underbart vackert väder. Vi åt vår frukost och packade sedan färdigt. Sedan konstaterade vi att det fanns tid för ett sista morgondopp i det härliga havet.
Efter att ha duschat bort det salta vattnet var det bara att ta väskan köpa bussbiljett och åka in till stan. Där bytte vi sedan buss och for ut igen mot hamnen i Dubrovnik. Den ligger inte så långt från där vi bott men det finns ingen bussförbindelse däremellan. Den del av staden som ligger vid hamnen kan sägas vara det mer moderna Dubrovnik. Den gav mersmak trots att vi inte hade västa mycket tid att utforska den.

Vi hittade busstationen och lastade in vår väska i en minibuss som skulle komplettera den ordinarie flygbussen. Resan ut till flygplatsen blev en mycket bra tur utmed den vackra vägen ner till Cavtat-området. Då vi passerade flygbusshållplatsen inne vid linbanestationen var vi glada att vi valt att åka till hamnen för att stiga på bussen. Hållplatsen var full med folk med bagage som alla väntade på buss.
Vi kom i mycket god tid till incheckningen och sedan tog vi en liten promenad i en par k vid flygplatsen.
Flygplatsbyggnaden är ganska liten och det blev rejält trångt då det är ett och samma utrymme att vänta i för de sex gater som finns. Vårt plan var försenat från Stockholm så vår avfärd blev därmed försenad.

Sedan gick det dock som planerat på ca tre timmar att komma hem till Stockholm igen.

Dubrovnik är ett resmål att återvända till. Kombinationen att ha både badsemester och intressant turistande tilltalade oss. Det finns mer att upptäcka i Dubrovnik, inte minst den del av staden som vi nu bara skymtade sista dagens morgon.
Ett antal sensommardagar i Dubrovnik är inte uteslutet igen om något år.

Solsken, klarblå himmel, fantastisk sikt och som vanligt då man är pensionär bara att göra det som faller oss in.

En perfekt dag att fara till Globen för att lyftas upp i skyn av SkyView. SkyView är de spårbundna glasbubblor som man kan åka upp till Globen topp med för att beskåda den fantastiska utsikten.
Det var bara att köpa biljett. 100 kr per person (pensionär). Den avgång vi fick plats på var 11:20. Endast en kort väntan på ca 20 minuter. Den tiden räckte för ett kortare besök i Globen shopping, dock utan att inhandla något.

Några minuter före angiven tid ställde vi oss tillsammans med övriga ”resenärer”, mestadels utländska turister, för att invänta avgångstiden.

Först blev vi insläppta i ett litet rum där vi fick en ca 5 minuters informationsfilm om Globen och samtliga arenor, inklusive den nya Tele2 Arena.

Sedan fick vi gå in i vår glasbubbla. Dörrarna stängdes och bubblan började sakta åka utmed rälsen på Globens utsida. Mycket sakta gick det men man kunde ganska snarat börja njuta av utsikten.
Halvvägs upp mötte vi den andra glasbubblan som då var på väg ner.

Väl uppe på toppen kunde vi så beundra den vidunderliga utsikten över Sveriges huvudstad och dess omgivningar, speciellt de södra. För oss stockholmare var det lätt att orientera oss, vi känner ju igen de flesta landmärkena, såsom Stadshuset, Kista Science Tower, Hamninloppet mm. Värre var det nog för turisterna men till sin hjälp hade de små skyltar runt om i bubblan med de mest framträdande landmärkena utmärkta. Oavsett om man var kapabel till orientering var det en fantastisk vy att beskåda.

Efter en stund började så nerfärden och hela turen varade kanske 15 minuter. Med filmstunden inkluderad var hela äventyret över på mindre än en halvtimme men äventyret var väl värt att göra.

Priset för vuxna (icke pensionärer) är 145 kr och för barn 100 kr.

Det har blivit mycket resande denna vår. En gång i månaden sedan i mars.

Tredje resan gick till Krakow i veckan, med mina seniorvänner. Vi flög från Stockholm, Arlanda med Norwegian. Flygtid 1 timme och 45 minuter.

Upphämtade på flygplatsen blev vi av minibuss och en trevlig svensktalande guide som berättade en del om Krakow på väg till vårt fina moderna hotell, beläget vid Krakows järnvägsstation och alldeles intill den gamla staden

Eftersom vi kom fram vid 13-tiden på dagen gick vi ganska omedelbart ut tillsammans för att äta lunch. Vi hittade en jättebra uteservering alldeles vid några av resterna av den gamla ringmuren.

Efter lunchen gick vi en kortare tur i de gamla delarna av staden. Vi tittade på de gamla fina husen och vi letade reda på en restaurang där vi beställde bord för middagen.

Vid stora torget inväntade vi på ett café jämnt klockslag för att uppleva trumpetaren i Mariakyrkans torn. Enligt historien fanns en väktare i tornet alla dygnets timmar under medeltiden. Han skulle blåsa trumpet vid fara som hotade staden. Vid ett tillfälle blev han dödad, av en armborstpil, mitt under trumpetsignalen. Denna händelse ”högtidlighålls” en gång i timmen genom att en trumpetare blåser samma signal idag och avbryter sig just där den ursprunglige väktaren dödades.
Efter trumpetsignalen vinkar dagens väktare och stänger luckan till fönstret där han stått.
Efter denna upplevelse återvände vi till hotellet för uppackning och lite vila.

På kvällen blev det restaurangbesök med för de allra flesta en jättelik schnitzel, vilken enligt vår guide är en mycket vanlig maträtt i Krakow.

Saltgruvan i Wieliczka
Nästa morgon åt vi givetvis en ordentlig hotellfrukost innan vi på nytt blev upphämtade av vår buss med guide. Dagens begivenhet, och resans höjdpunkt, var ett besök i saltgruvan i Wieliczka några kilometer utanför Krakow.

Saltgruvan är totalt 307 meter djup och har en total längd av gruvgångar på ca 300 kilometer.
Vi tog oss via 852 trappsteg ner till 135-metersnivån. Under ledning av vår guide besåg vi hela den publika delen av gruvan. En mycket imponerande attraktion med många skulpturer i salt och jättelika salar där salt utvunnits under lång tid. Gruvbesöket kan inte beskrivas i ord, möjligen i bild. För att förstå storheten måste du själv göra ett besök där.

Rundvandringen i gruvan avslutades med uppfart via den gamla gruvhissen. Därefter bar det åter av in till Krakow för lunch och fri rundvandring eller shopping i den jättelika gallerian som ligger granne med vårt hotell.

Sevärdheter

Krakow är Polens, till folkmängden, andra stad, en fin liten stad med
vackra hus i den gamla stadskärnan, Stare Miasto. Krakow finns med på UNESCOs Världsarvslista. Stadskärnan var tidigare kringbyggd med en mur med väktargång och vakttorn. Muren är numera till största delen riven men några rester finns kvar här och var. Där muren stod är det numera park.

Den gamla staden är inte större än att man under en dag lätt genomkorsar den kors och tvärs till fots, vilket jag gjorde under resterande delen av vår andra dag i Krakow.

I ena änden av den gamla staden ligger det vackra gamla slottet Wawel., på en kulle alldeles nere vid floden Wisla.

I Krakow ligger Polens gamla kungar begravda. Bland andra Sigismund III som även var kung av Sverige. Det var för övrigt han som flyttade Polens huvudstad från Krakow till Warsawa.

En given sevärdhet för många som besöker Krakow är förintelselägret Auschwitz som ligger bara ca 70 kilometer från Krakow. Ett besök där är dock ingen uppbygglig erfarenhet. Vi avstod därför från denna utflykt. Själv har jag besökt koncentrationslägret Dachau (i München) och en upplevelse liknande den är inget jag längtar efter även om det är nyttigt att påminnas om de hemskheter som utspelades under andra världskriget.

Det blev ändå två intensiva dygn i Krakow och jag kan mycket väl tänka mig att åka tillbaka till denna vackra lilla stad.

Nu är jag åter hemma efter ytterligare en fantastisk kundresa med Swedbank, arrangerad av Specialresor i Karlstad. Det var sjätte gången vi var med på en resa av detta slag och vi är lika nöjda som vanligt med allt vi varit med om och fått se.

Dag 1
Resan började som vanligt i abonnerad buss från Brunkebergstorg till Arlanda där vi steg ombord på ett av Norwegians nya Boing 737.
Resan till Nice tog ca. tre timmar. Vi landade i ett fantastiskt sommarväder. I Nice mötte oss vår lokalguide, Elisabeth och vår förste busschaufför Feti. Vi startade vistelsen i Frankrike med att äta en mycket god lunch på ett hotell alldeles vid flygplatsen.
Mätta och belåtna äntrade vi vår buss för att till att börja med köra väster ut längs franska Rivierans vackraste kuststräcka som kallas ”Corniche de LÉstrerel”. Den slingrar sig fram vid foten av en bergskedja där de röda klipporna stupar ner i Medelhavet. Under denna sträcka gjorde vi ett fotostopp men det blev också en del bilder knäppta genom bussfönstret.

Vid Frejus – St Raphaël körde vi upp på motorvägen för vidare färd mot Arles och vårt hotell i den lilla byn Fontvieille. Vi checkade in på vårt charmiga lilla hotell som heter La Peiriero. Dagen avslutades med en härlig middag på hotellet.
Efter den första dagen samvaro var vi redan ett sammansvetsat gäng. Man talde både med dem man träffat på tidigare resor och med nya bekantskaper som man inte mött tidigare.

Dag 2
Efter en riktigt bra frukost bar det av mot distriktets huvudstad Avignon. Här tillbringade vi förmiddagen. Här fanns möjlighet att med vår guide besöka det gamla Påvepalatset. Man kunde också promenera omkring och upptäcka staden på egen hand. Många av oss valde detta alternativ och de flesta åkte runt i ett litet turisttåg i staden innanför stadsmuren. Denna dag var det lunch på egen hand och vi valde en liten uteservering på torget utanför rådhuset (Hotel de Ville). Rådhus i större franska städer heter så. Avignon ligger vi frankrikes vildaste flod Rhône. Har vinns resterna av den välkända bron över floden, vilken började byggas av romarna på 1100-talet. Idag finns bara fyra valv av bron kvar. Från börja bestod den av 22 valv.

Efter det intressanta besöket i Avignon fortsatte vi vår resa till det anrika vinodlingsområdet Chateauneuf-du-Pape. Här gick vi på vinprovning på det familjeägda vinhuset Skalli. Mitt intresse för vin och vinprovning är näst intill obefintligt men jag gick ändå med in för att ta några bilder. De som deltog i provningen var dock mycket nöjda.
Istället för vinprovning tog jag en promenad runt i den lilla fina byn och fotograferade bland annat ruinen av påvarnas slott som givit namn åt byn och vindistriktet. Namnet betyder påvarnas nya slott.

Mot kvällen for vi upp till den lilla byn Castillon du Garde för att äta middag på en fin liten restaurang. Underbar mat tillagad av lokalt odlade produkter.
Castillon du Gard ligger på andra sidan floden Rhône och ligger alltså inte i Provence.
Efter middagen bar det åter av till Fontvieille för en natts sömn, men innan sängdags var vi ett gäng som satt en stund i hotellets bar och tillsammans smälte dagens intryck.

Dag 3
Onsdag är marknadsdag i Provence. Vi for till den lilla byn Saint Remy för att bland annat uppleva den lokala marknaden. Vi for genom flera små charmiga byar och upp genom de små Alperna – Les Alpilles som är en av de vackra bergskedjorna i Provence.
Vi började vår förmiddag i Saint Remy med en konstpromenad i Vincent van Goghs fotspår. Van Gogh tillbringade en tid på sjukhuset här efter att han skurit av sig örat och under den tiden målade han ca 180 tavlor. Här finns ett promenadstråk med bilder och berättelser om motiven. Under ledning av vår mångkunnige guide Elisabet gick vi denna vandring i ett fantastiskt väder som gav extra glans åt denna promenad.
Efter konstrundan var det så dags för marknaden. Här fanns allt i marknadsstånden, ett stort utbud av örter och kryddor, grönsaker, keramik och tyger och allehanda ting från trakten.
Före avresa från Saint Remy var det upp till var och en att ordna med lunch. Vi beställde en omelett på en av uteserveringarna men det var resans lågvattenmärke. En hårt bränd omelett är ingen riktig höjdare.

På eftermiddagen for vi till en familjeägd olivgård med 9000 olivträd. Här fick vi veta allt om olivoljeframställning samt smaka på gårdens produkter. Det blev både olja, oliver och olika olivröror. För den som önskade fanns alla produkterna till försäljning i den lilla gårdsbutiken.

Dagen avslutades med härlig middag på hotellet men dessförinnan fanns det tid att ta sig ett dopp i hotellets pool.

Dag 4
På förmiddagen den fjärde dagen var det fritt för egna aktiviteter. Jag och hustrun tog redan efter en tidig frukost en promenad in till byns centrum där vi besökte livsmedelsbutiken SPAR för att roa oss med att se på varu-utbudet. Därefter gick vi upp till byns stolthet Daudet kvarn. Daudet var en fransk författare som bodde i Fontvieille. Kvarnen innehåller idag ett Daudet-museum. Ryktet gör gällande att Daudet bodde i kvarnen men egentligen bodde han i slottet Château de Montauban som ligger i utkanten av byn. Från kvarnen vandrade vi den vackra stigen genom skogen ner till slottet. På vägen passerade vi ruinerna av ytterligare två kvarnar.
Efter denna promenad tog vi oss en simtur i hotellets pool och därefter var det tid för lunch på hotellet.

Efter lunch hämtades vi av vår buss igen, denna gång med ny chaufför. Dagens första mål var staden Arles bara ca. en halvtimme bort. Arles kallas också ”lilla Rom”. I staden finns antika lämningar såsom en mycket välbevarad Arena och en utomhusteater. Vi fick även här en guidad tur genom staden av Elisabeth. Förutom nämnda romerska lämningar besökte vi också stadens rådhus för att se på det berömda självbärande taket i entrén. Efter den guidade turen hade vi fri tid för egen promenad eller shopping.

Efter besöket i Arles vände vi söderut till Camargue, landskapet med de vilda hästarna som Evert Taube beskrivit och besjungit. Camargue är känt för sin speciella natur och sitt djurliv. Vi hade förmånen att se några av alla de tusentals rosa flamingos som finns här i träsklandskapet. I stora delar här i Rhônedeltat odlas också ris vilket var en överraskning för mig.
Vårt mål i Camargue var ett besök på en typisk Manade (lantgård). Där fick vi se hur man på sina vita hästar, typiska för området, driver sina svarta tjurar. I vår vokabulär är det både kor, kalvar och tjurar, men i Camargue kallas alla tjurar. Mjölkkor har man inte här. Människorna på hästryggen är inte cowboys utan kallas Guardians. Den yngste, lille Batiste, var bara sex år gammal men red som en hel karl.

Efter boskapsuppvisningen var det middag i en vacker sal på gården. Vi bjöds på en fantastisk trerätters middag med en gryta av nötkött med egenodlat ris till. Till maten bjöds rikligt med vin från trakten. Före och under maten underhölls vi av två män och en kvinna som spelade gitarr och sjöng. Det blev en fantastisk kväll.

Dag 5
Så var det då dags att efter frukost packa väskan och lämna vårt fina hotell i Fontvieille för att åka mot området Luberon och där besöka Lavendelmuseet i Coustellet. Det är ett familjeföretag som producerar och destillerar den fina lavendeloljan från egna oclingar på Vaucluse kullar sedan många generationer tillbaka. Här fick vi höra allt om skillnaden mellan den tusenåriga lavendelplantan och den framodlade hybriden Lavendine. Den äkta lavendeln, som är en medicinalväxt, har endast en stjälk medan hybriden är grenad. Den äkta lavendeloljan används på många områden, bl. a. som univeralläkemedel. Olja från Lavendine används industriellt, bl. a. i olika tvättmedel.
Det var intressant att se hur tekniken för destillering utvecklats genom generationerna. Vi gavs naturligtvis också till fälle att köpa lavenelprodukter.

Nästa sevärdhet var den lilla konstnärsbyn Gordes, som är byggd på terrasser längs en bergssluttning. Vi stannade på avstånd för att beskåda den fantastiska byn och titta ut över Luberondalen. Vi stod på en avsats högt upp med ett stup strax framför oss. Utsiktsplatsen saknade skyddsräcke så det pirrade lite extra att stå där.

Vår färd gick sedan vidare till en plats strax utanför byn Roussillon där vi åt en fantastisk lunch. Därefter promenerade vi till det närbelägna Okhra-Konservatoriet. Området kring Roussillon består av jord- och berglager i en mängd gulröda okhratoner. Vid Konservatoriet där man förr utvann de naturliga färgpigmenten fick vi en lektion i hur detta gick till där till för ca. femtio år sedan. Alla byggnader och maskiner finns kvar och man lär idag ut hur hela processen gick till.
Efter besöket i okhrakonservatoriet åkte vi in till byn Roussillon, vars hus är målade i olika okhranyanser. Har kunde man också se de dramatiska stenbrotten där färgerna syns starkast. Det var också en fantastisk upplevelse att vandra runt i byn och titta på alla de vackra husen och på utsikten.

När denna eftermiddag började närma sig sitt slut återstod en ca tre timmars bussresa tillbaka mot vårt sista nattkvarter som var beläget närmare Cannes i den lilla kustorten St Raphael. I St Raphael åt vi middag på en restaurang alldeles vid Medelhavets strand. Vi 21-tiden checkade vi in på hotellet som låg bara några minuters väg från restaurangen. Ett fantastiskt hotell med utsikt över Medelhavet och den lilla ön L’ile d’Or som inspirerade Hergé till seriealbumet ”TinTin och den svarta ön”.
Ursprungligen skulle vi ha sovit även sista natten på hotellet i Fontvieille men på grund av något missförstånd blev detta ändrat bara någon vecka före avresan hemifrån. I mitt tycke blev resan avslutning bättre av detta då vi på det viset slapp att sista dagen stig upp före fyra på morgonen för att hinna i tid till flyget från Nice.

Dag 6

Tidig frukost på hotellet med gryningsljus över Medelhavet. Därefter avfärd mot flygplatsen i Nice.
Nu blev det motorvägen in till Nice och inte den vackra kustvägen.
Eftersom vi alla varit på plats i bussen långt före utsatt tid fanns det tid för en liten guidad tur med bussen genom Nice också. Vi färdades utmed ”Engelsmännens promenad” och beskådade de vackra gamla husen, de äldsta hotellen och såg även en skymt utav gamla staden Nice.
Sedan var det incheckning och avfärd med Norwegian mot Stockholm. Hemresan tog bara tre timmar och fyrtio minuter. På Arlanda fick vi snabbt vårt bagage och därefter väntade den abonnerade bussen som tog oss tillbaka till startpunkten vid Brunkebergstorg dit vi kom redan strax efter klockan 15.
Ett snabbt avsked av alla reskamraterna och därefter ner till 43:ans buss som tog oss hem till Söder.

Ännu en fantastisk resa med Swedbank och Specialresor var till ända.

Jag och hustrun har tillbringat en vecka i solen bara sex timmars flygning från Stockholm. Ca. 25 grader i vattnet och ca. 30 i luften. En hel vecka utan några ”äventyr” eller utflykter. Mycket olikt mig då jag reser.

Denna gång skulle jag bara koppla av, vilket jag normalt har mycket svårt för. Det måste alltid hända något.

Jag har denna gång klarat av att bara ligga i skuggan under ett parasoll och lyssna på pod-versionen av Sommar i P1 från 2012, av vilka jag tidigare missat samtliga sändningar.

Badat 2 – 3 gånger per dag har jag gjort i det salta vattnet i Persiska viken, eller jag borde kanske skriva Arabiska viken vilket man helst säger på den arabiska halvön.
Och naturligtvis promenerat utmed stranden på mornarna innan solen ännu blivit för stark.

Vi hade ju kunnat ta en dagstur till Dubai, som bara ligger en och en halv timme bort med bil eller buss. Kostnad för busstur enkel resa ca 50 SEK. Men shopping lockar inte mig så att bese de spektakulära byggnaderna i Dubai City får bli nästa gång.

Jag hade också kunnat åka på jeepsafari ut i öknen, men det hade jag ju redan gjort då jag var i Oman för ett par år sedan.

Vidare hade jag kunnat, utan att lämna hotellområdet prova på att åka vattenscooter, men det lockade mig inte. Jag hade också kunnat testa Parasailing efter motorbåt, men det hade jag redan gjort både i Tunisien och på Mauritius.

Det jag inte testat och det som fanns tillgängligt var att flyga en ultralätt flygfarkost som hängde under en stor glidskärm, en sådan som hang gliders använder.. Detta tyckte inte hustrun var något jag behövde testa så därmed avstod jag.

På det hela taget har jag haft en lugn och skön vecka utan stora ovationer på ett mycket bra hotell (Hilton Beach R.A.K.)

Halvpension med en bra frukost och buffemiddag med varierande tema varje dag.

Ville man inte bada i havet kunde man välja antingen någon av de tempererade sötvattnepoolerna eller en icke temperaturkontrollerad saltvattenpool. Jag föredrar dock att bada i havet.

Dessutom kunde jag varje dag studera fenomen i naturen såsom en varje dag återkommande Härfågel som ivrigt letade mask i gräsmattan. Den påminde mig om Aracuan i Kalle Anka i djungeln, på julafton, utseendemässigt och i rörelsemönstret
Ala-pa-pa-pa-pa-pa- paliap……

Ett annat naturfenomen som väckte stor uppståndelse var då vi några av de sista dagarna fick besök av stora rockor utmed stranden.
Därmed kan man säga att RAS AL KHAIMAH ROCKAR!

Vi var 27 st "seniorer" i SSSK som träffades på Stockholms Central för att åka pendeln till Kallhäll.
Promenad till isen och sedan ut mot solen och den svaga vinden. Nästan blankt, bara lite buligt här och där.
Efter en kilometer var vi dock tvingade att be en deltagare att återvända till startplatsen. Hon var allt för dåligt rustad konditions- och åkteknikmässigt för att fortsätta med oss. Tråkigt men så är det ibland.

Sedan fortsatte vi ner mot Hässelby för en första lunchpaus på Lambarön. Här njöt vi av vår matsäck och av solen. Här lämnade två åkare gruppen för att i medvind återvända till Kallhäll.

Vidare in till Hässelby värmeverk för en kortare promenade förbi vaken som fartygen åstadkommer.

Sedan blev det klättring över ett par bryggor innan vi åter kunde glida mot Nockeby där vi lämnade av ytterligare en åkare.
Vi Nockebybron var det lite lurigt med en del "fräthål" vilket för en åkare gav ett fotplurr. Skärpt uppmärksamhet gäller i sådan lägen.

Vidare mot en andra rast strax innan vi började vända in utmed farleden mot stan.

Vi tvärbanans bro bestämde vi att försöka ta oss ända in till Riddarfjärden. Sex person er avvek dock här för att åka in till Alvik.

Vi styrde kosan ut mot Lilla Essingen. Då vi nästa nått fram till den hopfrusna fartygsrännan uppmärksammade vi det som grusade våra planer. Två fartyg, en bogserare och en pråm kom ångande i rännan och skar av vår tänkta väg.

Det blev att för oss också styra kosan mot Alvilk för att åka T-bana eller Tvärbana mot våra hem.

En härlig dag trots detta något snöpliga slut.

Här, http://youtu.be/RZb39EdY6DA , kan du se hur fint vi hade det på våra 27 kilometer i solen.

Vi var nästan 300 långfärdsskridskoåkare som í 6 abonnerade bussar for från Stockholm till Gålö denna lördagsmorgon. Alla var rädda att annars missa det fantastiska isläge som rådde i Stockholms södra skärgård. Snö väntas till veckan.

Vi klev ut på ett av frostrosor dekorerat blankt salsgolv. Dela upp oss i de vanliga grupperna efter åkstyrka och vände åt nordost med vinden i ryggen.

Mestadels fantastiska blanka saltisar med ett och annat strävare parti däremellan.

Mitt för Dalarö skans var det en i gruppen som inte varit tillräckligt observant på ledarens instruktioner och därför plurrade i en ännu inte bärig vindbrunn.

Vi fick dra upp honom med lina och sedan hjälpas åt att få på honom torra kläder.
Vi sinkades därmed en halvtimme på vår färd mot Dalarö hamn.
Sedan blev det ca en kilometers promenad genom Dalarö innan vi kunde kliva på isen på Dalarö strö och fortsätta ut på Jungfrufjärden.

En sen lunch och därefter åter ut på isen med vinden i ryggen.
Det var nästan bara att glida upp mot målet i Mörtviken på Ingarö där de abonnerade bussarna väntade på oss för återfärd till stan.

En härlig dag. Åksträcka 37 kilometer.

Tyvärr är det fel datum i kameran jag plåtade med så det är väl ingen som tror på denna berättelse.

Hallwylska Museet på Hamngatan i Stockholm är en pärla som man inte bör missa. Jag var där för någon vecka sedan med ett gäng andra seniorer.

Vi möttes redan i porten till museet av vår fantastiska guide Eva iförd tidstypisk klädsel, ty i det Hallwylska palatset har tiden stått stilla sedan grevinnan von Hallwyl avled 1930.

Efter att vi fått hänga av oss ytterkläder och i låsbara skåp ställa ifrån oss väskor, samlades vi i palatsets kök där Eva gav oss en introduktion till palatsets historia.

Palatset byggdes på beställning av greveparet Wilhelmina och Walther von Hallwyl efter ritningar av en av tidens mest kända arkitekter, Isak Gustaf Clason. Bygget tog fem år och greveparet von Hallwyl flyttade in 1898.

Grevinnan som var enda barnet till, Sveriges på den tiden rikaste man, Wilhelm Kempe var samlare av allt möjligt. Allt katalogiserades och det var redan då palatset byggdes grevinnans avsikt att det skulle bli museum efter hennes död.

Det var grevinnan som hade pengarna även om hon var satt under förmyndare i och med att hon var gift. Greven kom från Tyskland men bidrog inte med pengar men med adligheten.

Efter genomgången av historien gick vi ut till garaget och tittade på den fantastiska bilen som var en Daimler-Benz kombinerad med en täckt kaross från en Fiat.

Vi tog sedan en snabb runda genom paradvåningen där det för närvarande pågår en tillfällig utställning av scenkläder från inspelningen av Downton Abby.
Därefter fortsatte vi upp till den privata delen av palatset. Här finns sovrum, damrum och herrum.

Det mest fantastiska rummet var dock ett även med dagens mått mätt modernt bad- och duschrum i marmor.
Vidare besåg vi den stora samlingen av kinesiskt porslin innan vi gick upp till vinden för att titta på konstsamlingen och kägelbanan.

Hela tiden fick vi massor med intressant information från vår guide Eva som på ett lättsamt och humoristiskt sätt berättade om hur det livet hade tett sig i det Hallwylska palatset genom åren.

Som avslutning återvände vi till paradvåningen som vi på egen hand i lugn och ro kunde beskåda.

Hallwylska palatset har också dramatiserade visningar då man med hjälp av skådespelare gestaltar livet i palatset.
Vi var dock mer än nöjda med den guidning vi fick denna dag.

Så kom vi då äntligen iväg till Kina, det land man skulle komma till om man grävde en tillräckligt djup grop sa man när jag var barn.

För drygt ett år sedan skulle vi ha åkt till Peking tillsammans med bekanta men hustrun blev sjuk och vi tvingades ställa in resan. Denna gång gick det dock bättre och vi kom iväg ut till Arlanda för en drygt 8 timmar lång flygning till Peking.

Avresan var på kvällen så det var möjligt att slumra lite på planet. Vi landade på Pekings internationella flygplats vid 10-tiden morgonen därpå. Det var lite gråmulet och det hade regnat på morgonen innan vi kom.

Vi möttes av vår svensktalande guide, Lena. Lena som är kines har givetvis ett kinesiskt namn också men det kan jag inte ens stava till. Hon har lärt sig svenska på universitetet i Peking och har fast anställning som guide hos Lotus Travel som vi reste med. Resan som omfattade 8 dagar och hade rubriken ”Peking de Luxe” tänkte jag berätta lite om i en serie bloggar den närmsta tiden.

Himmelska Friden Torg

Eftersom vi kom till Peking på förmiddagen var det tvunget att vi fördrev tiden tills det var möjligt att checka in på hotellet. Incheckning var inte möjlig före klockan 14.

Det blev alltså rivstart på turistandet. Som tur var hade vi redan ett par veckor före avresa börjat ställ om oss tidsmässigt till den tidsskillnad på sex timmar som råder mellan Stockholm och Peking.

Då alla fått sitt bagage på flygplatsen for vi så med buss till himmelsk Friden Torg. En plats som man hört så mycket om genom åren. Bilder från det här torget har kablat ut i TV så länge man kan minnas, eller åtminstone sedan TV blev tillgängligt i Sverige i slutet av 50-talet.

Det har handlat om militärparader och demonstrationer, men det som mest finns i minnet är massakern från 1989. Denna dag var det dock mycket fridfullt på det jättelika torget.

I ena ände av torget ligger den södra stadsporten Qianmen och i den andra ingången till Den förbjudna staden. Det är egentligen efter den som torget fått sitt namn som egentligen är Torget vid den himmelska friden port.

Detta och mycket mer fick vi berättat för oss av vår guide. Hon pekade ut och beskrev alla byggnader både på och omkring torget. Den viktigaste byggnaden är för många kineser Maos Mausoleum. Det var på detta torg som han utropade Folkrepubliken Kinas självständighet 1 oktober 1949.

Övriga byggnader får ni, om ni har intresse, läsa om på annan plats på nätet.
Jag nöjer mig med detta och konstaterar bara att det var en speciell känsla att så här där så mycket hänt. Den här veckan var torget smyckat med fantastiska blomsteruppsättningar för att det, veckan innan var Kinas nationaldag.

Efter besöket på Himmelska friden torg for vi för att äta vår första kinesiska lunch och därefter checka in på Qianmen Hotel i centrala Peking.

Därefter var det tid för lite vila och sedan en gemensam middag i närheten av hotellet.

Förbjudna staden

Vi var ju redan första dagen i Peking i närheten av den Förbjudna staden. Från Himmelska fridens torg såg vi Himmelska fridens port, ingången till det område där de kinesiska kejsarna bodde i närmare 600 år, från 1422 då området färdigställdes.

Den Himmelska friden port har fem genomgångar. Genom den mittersta fick, under kejsartiden, endast kejsaren gå genom.

Förbjudna staden är ett fantastiskt område och vandra omkring i. Tyvärr var det lite regnigt då vi var där så de stor öppna ytorna var fyllda med kineser som bar paraplyer. Många av byggnaderna är restaurerade, dock inte alla.

De är alla vackra pelarhallar i rött och med gröna tak prydda med fabeldjur. De olika hallarna är i stort sett tomma ytor med endast en stor tron i. Samtliga hallar har namn i stil med ” hallen för total harmoni”.

Hela området är för övrigt fyllt med bronsstatyer av olika fabeldjur som för kineserna har olika betydelser. Tranan betyder till exempel Långt liv. Sköldpaddan betyder tålamod.

Stora bronskar med vatten finns också runt om i området. De finns där för brandsläckning. Alla husen är byggda av trä.

Vi visades också till kejsarens sängkammare, som visade sig vara 18 stycken om jag minns rätt. Kejsaren hade ju många fruar.

Efter att ha gått igenom de stora hallarna, tittat på kejsarens kontor och sängkammare kom vi ut i den kejserliga tärdgården. Den bestod av både vackra, mycket gamla träd men det mest iögonenfallande var alla ”konstiga” stenar som man samlat ihop i trädgården. Alla symboliserade något.
Vidare var alla gångar stensatta i vackra mönster, ibland satta med mycket små stenar.

Ja den förbjudna staden kan inte beskrivas i ord, den måste upplevas.

Lamatempel

Efter besöket i Förbjudna staden åkte vi för att titta på ett Lamatempel. Skillnaden vad gäller byggnader i Lamatemplet och i Förbjudna staden var hårfin. Det som skiljde var vad som fanns i byggnaderna.

I Lamatemplet salar som är fem till antalet finns stora Buddafigurer. Antalet Buddor i respektive tempel varierade. Samtliga var mycket stora och rikt utsmyckade. Den allra största var hela 23 meter hög och snidad ur ett enda stycke sandelträ. 16 meter av buddan är synlig ovan mark och sju meter finns under mark.

Det finns flera riktningar inom lamaismen. Detta tempel är tillägnat den gren som brukar kallas ”gula-hatt-sekten”

Hela tempelområdet är insvept i en doft av rökelse. Alla troende besökare köper och bränner minst tre rökelsepinnar som offer till Budda. Utanför tempelsalarna finns stora rökelsebrännare. I trädgården finns också tibetanska bönesnurror.

I Lamatemplen var det fotograferingsförbud om man stod inne under tak, men stod man utanför och fotograferade det som fanns inne var det OK.

I ”klostret” finns idag ca 80 munkar. Lamaismen härstammar från Tibet som kineserna betraktar som en del av Kina och inte som ett självständigt land.

I en av salarna finns två troner. En avsedd för Dalai lama och en avsedd för Panchen
lama. Dessa båda är de högsta andliga ledarna för lamaismen. Dalai lamas tron står tom eftersom Dalai lama är i ”onåd” hos den Kinesiska regimen eftersom han kämpar för ett fritt Tibet. Panchen Lamas tron är smyckat med ett porträtt av den förre Panchen lama som åtminstone tidvis samarbetade med regimen.

Siden

Efter besöket i Lamatemplet var det åter dags för lunch och därefter for vi till en Sidenbutik. Har fick vi först en rejäl lektion i sidenframställning. Man visade handgripligen hur man omvandlar sidenmaskens kokonger till råsiden. I demonstrationen ingick också hur man tillverkar sidentäcken. D v s Täcken som är fyllda med ett antal lager sidentrådar istället för dun eller liknande material.

Vi gick sedan igenom den enorma butiken där vi kunde beundra alla vackra saker av siden som fanns till försäljning.

Det fanns åtskilliga mycket vackra saker men vi insåg ganska snart att alla dessa vackra ting nog passar bättre i Kina än hemma.

Väldigt många av deltagarna köpte dock sidentäcken med sig hem.

Kinesiska muren

Dagen därpå var vi spända på vilket väder som väntade oss då vi drog från gardinerna och tittade ut över Peking. Perfekt! Blå himmel solsken och klar sikt. Väderförutsättningarna var viktiga denna dag på resans höjdpunkt, besöket på kinesiska muren.

Bussresa från Pekings centrum till Badaling tog ca 1,5 timmar. Vi gjorde på vägen ett stopp vid en ”fabrik” där man tillverkar föremål i Jade. Om detta berättar jag mer i nästa kapitel.

Vi besökte alltså den Kinesiska muren vi Badaling, den plats som de flesta Pekingturister åker till. På vägen dit passerade vi muren vid ett par tillfällen men där är den inte lika hög och inte heller så högt belägen som vid Badaling.

Sista bit fram var det bilkö så till sist bestämde vi oss för att gå en bit och låta bussen komma efter.

Då vi kom fram till porten i muren hade vi till vänster en liten röd stuga med texten BUTIK & ÄKTA KAFFE, på svenska. Här kunde den som önskade köpa en Fjällrävenjacka eller en Peak Performancejacka eller kanske en Canada Goosejacka eller något annat av känt märke. Äkta? Nej knappast, men kopior i bra kvalitet.

Sedan var det dags att bestiga muren. Gick man upp åt ena hållet var det brant och jobbigt. Gick man åt andra hållet var det lite mindre jobbigt. Jag och hustrun valde att gå åt det jobbiga hållet. Anledning 1: Det var färre turister som gick åt det hållet. Trängseln var alltså mindre. Anledning 2: Jag skulle i den riktningen leta efter en geocache. Hustrun gav upp klättrandet redan vid första vakttornet. Själv fortsatte jag till det fjärde tornet men det var rejält påfrestande men fantastiskt.

Tänk att gå där på Kinsesiska muren. Ett byggnadsverk man hört talas om sedan man var barn. Att få göra det i ett underbart väder, om än något blåsigt. Att det dessutom var så att bergen som muren här slingrar sig fram över var skrudade i höstfärger gjorde inte upplevelsen mindre storslagen.

Det blev helt enkelt en fantastisk dag. Bilderna får säga resten.

Kinesiskt hantverk

På vägen till kinesiska muren besökte vi alltså en fabrik för framställning av föremål i Jade. Fabrik är fel benämning för allt gjordes hantverksmässigt. Att Jade fanns i så många olika färgvarianter visste jag inte. Jag trodde att det alltid var grönt.

Det var intressant att se hur man slipade fram olika figurer ur detta material. Mest imponerande var att se dem som skapade en serie lösa bollar i varandra (se bild). Vi fick här lära oss att denna hantverksskicklighet har bara ett fåtal och den går i arv i familjer.

Där fanns naturligtvis en utställning med många vackra föremål, alla till salu. Vi kunde inte motstå att köpa en liten variant av de små bollarna. Billigt? Nej, men vackert och fascinerande.

På vägen hem från muren stannade vi först för att äta lunch och därefter besökte vi ytterligare en ”fabrik”. Denna gång handlade det om vackra kinesiska emaljarbeten.

Vi fick se hur man först ”limmade” på små koppardetaljer på t ex en vas i koppar. Därefter lades färg på innan vasen brändes i en ugn. Slutligen polerades vasen så att emalj och alla små kopparornament blänkte.

Där fanns många vackra emaljarbeten förutom vaser i olika storlekar. Fabriken kallades Cloisonnefabriken av vår guide. Om detta är ett varunamn eller representerar hantverket vet jag dock inte.

När jag nu skriver om hantverk vi var och tittade på tar jag med nästa dags besök i en odling av sötvattenpärlor. Detta kan också räknas till kinesiskt hantverk. I sötvattenmusslor får man från en mussla flera pärlor till skillnad från saltvattenmusslor som bar ger en pärla per mussla.

Processen startas genom att små, små bitar av en död mussla stoppas in i en musslas skal. Därmed börja det växa pärlemor på dessa bitar. Processen tar ca. 5 år.
I saltvattenmusslor stoppar man in sandkorn för att få pärlor att börja växa.

Pärlor har väl aldrig varit min passion men visst fanns här vackra smycken att titta på och att köpa för hugade spekulanter.

Sommarpalatset

Dagen efter besöket på muren besökte vi det kejserliga Sommarpalatset som ligger i utkanten av Peking vid en stor sjö, Kunmingsjön. Där finns en mycket vacker park och ett antal paviljonger och tempel, kanaler och broar.

Till Sommarpalatset flyttade kejsarfamiljen under somrarna från Förbjudna staden. Detta var under Qindynastin. Man färdades hit i drakbåt på kejsarens kanal som går hela vägen från förbjudna staden.

Paviljongerna utmed sjöns norra strand länkas amman av Långa gången. Det är en täckt gång som är nära 800 meter lång. Den uppfördes i mitten av 1700-talet och är rikt dekorerad med vackra målningar. Här vandrade änkekejsarinnan Cixi och tittade på alla målningarna. Mest älskade hon dem som föreställde pioner, Kinas nationalblomma.

På sluttningen ovanför Långa gången ligger Salen för godhet och långt liv, Salen för att odla lycka och Lättande molnens sal.

På en liten ö i sjön spelades traditionell kinesisk musik som vi passade på att lyssna till en stund.

Det mest beryktade monumentet i Sommarpalatset är Marmorbåten, vars officiella namn är Renhetens och välbefinnandets båt.

Här vid Sommarpalatset åt vi dagen lunch. I restaurangen var serveringspersonalen klädd i tidstypiska dräkter från tiden då Qingkejsare och kejsarinnor levde här.

Vi såg under den förmiddag vi var vid Sommarpalatset endast en bråkdel av alla byggnader och bara en liten del av parken. Här skulle man säkert kunna spendera mer tid. I synnerhet en så vacker dag som den vi var där.

Glädjande morgonupplevelse

Något man definitivt bör göra som turist i Peking är att någon morgon eller förmiddag besöka någon av stadens många parker. Vi gjorde ett besök i den park som ligger närmast vårt hotell, parken kallas Himmelska parken.

Till parkerna i Peking går pensionärer och arbetslösa varje förmiddag för att i grupp sysselsätta sig med olika aktiviteter, i första hand Taitji.

Det första vi såg då vi gick in i parken var en grupp äldre personer som dansade bugg till kinesisk musik.
Ju längre in i parken vi kom desto fler olika aktiviteter såg vi. Förutom Taitji utövades kinesisk svärdsfäktning, eller om det var dans. Man sparkade mycket skickligt en fjäderboll mellan sig. Man kastade på stort avstånd mjuka ringar runt halsen på varandra. Man utövade olika racketsporter och man sjöng i kör.

Alla verkade väldigt glada. Den här typen av aktivitet och gemenskap skulle man vilja se mer av bland pensionärer även i Sverige.

Vi blev dessutom inbjudna att delta i de olika aktiviteterna och många av oss tog chansen att prova på.

Det var också fint att bara gå omkring och njuta av den fina gamla parken där många av träden, mest cedrar, är över 500 år gamla.

I parken besökte vi också ett konstgalleri och fick en liten lektion i kinesiskt måleri och kalligrafi.

Himmelens tempel

I Himmelska parken finns Himmelens tempel, eller Hallen för att bedja om goda skördar. Här offrades tidigare till himmelen för att Kinas folk skulle få en god skörd.

Kejsaren som ansåg vara Himmelens son ledde vid vintersolståndet en procession till detta tempel för att offra till Himmelen. Det man offrade var lamm.

Himmelens tempel är en cirkelrund byggnad bestående av ett antal kraftig pelare som håller upp taket i flera våningar. Högst upp på taket finns en gyllene sfär.

Vi fick information om antalet pelare och den speciella konstruktionen. Hela helgedomen är byggd utan en enda spik och utan tvärbjälkar. De som ville veta mer om detta kunde också besök en utställning i en byggnad intill där flera ritningar och modeller av Himmelens tempel finns.



Shopping

Shopping har aldrig riktigt varit min grej. I synnerhet inte om man ska hålla på att pruta då man handlar. I Kina ska man alltid pruta och det ordentligt. Vi två tillfällen under denna vecka stannade vi vid olika, eller egentligen ganska lika, marknader. Det var platser som i flera våningar erbjöd diverse varor, mestadels kopior på märkesvaror, i första hand västerländska märkeskläder.

Många handlade vinterjackor av kända märken. Jag blev som vanligt mest irriterad på alla försäljare som ryckte i mig och försökte övertyga mig om vad jag hade behov av att köpa. Många av försäljarna tycktes se på oss att vi kom från Sverige och kastade därför ur sig de få svenska ord de kunde, såsom Jättebillig.

Det enda vi köpte på de här marknaderna var några souvenirer som presenter till barnbarnen.

Mat och dryck

Maten under veckan i Peking var oftast mycket god. Det finns enligt uppgift åtta olika ”kinesiska kök”, d v s olika typer av kinamat.

Jag tror att det kök som är vanligast bland kinakrogar i Sverige är Sechuan-köket. Det var enligt min uppfattning det bästa av dem vi provade på i Peking, det var mest smakrikt.

All mat i Kina är finskuren av naturliga skäl, man äter ju med pinnar vilket man som turist lyckligtvis inte tvingas göra. Det fanns gafflar tillgängliga på de flesta restauranger, dock inte någon bordskniv men det behövs ju heller inte.

Alla måltider bestod av ett stort antal rätter. Serveringen skedde alltid vid ganska stora runda bord vilka i mitten hade en stor rund glasskiva som kunde snurras så att alla gäster lätt kunde ta av respektive rätt. Det var bara att snurra på skiva så att man fick det man önskade mitt för sin tallrik. Det gällde dock att snurra då ingen annan höll på att ta ur någon skål.

Till varje måltid serverades ris så i slutet av veckan var vi ganska trötta på det och längtade till att få äta något med potatis till.

Till maten drack jag som vanligt öl, vilket var den dryck som normalt serverades. Jag hann prova fyra olika ölmärken under veckan varav ett finns tillgängligt i Sverige. Kinesiskt öl är som oftast i Asien ganska ljust och karaktärslöst men en bra törstsläckare.

Vid en lunch blev vi också serverade risbrännvin i pyttesmå snapsglas. Det var lika bra det för det smakade förskräckligt. Redan då vi öppnade flaskan kände man finkeldoften. Den gav en påminnelse om dålig hembränd sprit från ungdomen och hos släkten i Roslagen. Alkoholhalten var hög, hela 56 volymprocent.

Vin serverades också vid något tillfälle men om dess kvalitet kan jag inte uttala mig. Jag dricker inte vin. De som provade något av de Kinesiska märkena som fanns att tillgå jublade inte direkt över smaken. Ett av vinerna hette naturligtvis Grate Wall ett annat hette Harvest.

Sista kvällens avskedsmiddag med Pekinganka var man ju lite spänd på att prova men jag tyckte inte att det var någon speciellt stor upplevelse. Mest spektakulärt var nog att se kockarna tranchera ankan direkt vid bordet.

För dem som ledsnat på kinamaten finns i Peking ett antal västerländska snabbmatskedjor såsom McDonalds och KFC rikligt representerade.

Ett besök i Kina kräver naturligtvis också att man dricker TE. Vi besökte ett riktigt tehus för att få vara med om en äkta kinesisk te-ceremoni. Det var riktigt intressant. Flickan som visade oss hur man dricker te i Kina var givetvis klädd i traditionella kläder. Rummet vi satt i hade väldigt vackra möbler och porslinet var också det mycket vackert.

Vi provade fem olika tesorter med mycket olika karaktär. Det var mycket pyssel med teet innan det serverades.
När hela demonstrationen var färdig erbjöds vi givetvis att köpa olika tesorter och tillbehör såsom koppar som ändrade färg då man hällde varmt te i dem.

Trafiken

Vi som bor i Stockholm brukar klaga över trafiken och alla köer. Det är en västanfläkt i jämförelse med hur det är med trafiken i Peking. Å andra sidan finns i Peking både fler människor och fler bilar än i hela Sverige. Trots att en femtedel av alla registrerade bilar inte får köra varje dag så är det ända ständiga köer överallt.

Pekings gatubild som till för bara några få år sedan dominerades av cyklar domineras nu helt av bilar. Alla bilar är tämligen nya eftersom den kinesiska ekonomin, som möjliggjort bilköp för normalkinesen, tagit fart ganska nyligen.

I centrala staden är det många breda gator med många filer. Det är massor med bilar och trafikreglerna är inte alltid så som vi är vana, eller också så bryr man sig inte.

Till exempel så betyder inte röd trafiksignal att alla fordon stannar. Det gäller alltså att se sig för då man går över gatan då man har ”grön gubbe”. Cyklister, och mopedister samt bilar som ska svänga kör mot rött, och här gäller ingen ”Zebralag” så är gäller det att som fotgängare hålla undan.

Eftersom vi transporterades med buss mellan alla turistattraktioner blev det mycket sittande i kö där vi kunde studera trafiken. Ibland då det var nära mellan attraktionerna hade vi nog vunnit på att promenera istället för att åka med bussen.

Det finns fortfarande väldigt många cyklar i Peking. Det finns också väldigt många elcyklar, eller om de nu ska kallas mopeder de också. Elcyklar är ju en ganska ny och relativt ovanlig företeelse i Stockholm men här fanns de överallt. Ett fordon som också var mycket valigt förekommande var en trejulig elmoped med överbyggnad ungefär som en liten cupé. Det var alltså ett mellanting mellan moppe och bil. Dessa användes till och med ibland som taxi.

Peking har en ganska stort och väl fungerande tunnelbanenät också. Utbyggnad av tunnelbanan pågår ständigt. Vi provade naturligtvis på att åka tunnelbana en av de dagar då vi ledsnade på att vandra runt på klädmarknaden och istället valde att på egen hand ta oss tillbaka till hotellet.

Det första som slog oss var att det var billigt att åka tunnelbana. Cirka 2,50 SEK för en enkel resa som kunde vara hur lång som helst. Det andra som slog oss var säkerhetsövervakningen. Man måste köra sin medhavda väska genom en scanner av samma slag som vid incheckningen på flyget. Vätska får inte tas med.

Trängseln var inte alls som vi föreställt oss och de tåg vi åkte med var mycket bekväma.

Underhållning

En kväll under veckan ingick i programmet ett besök på en akrobatikshow. Teatern där showen var fanns på gångavstånd från hotellet. Kinesiska akrobater ha man ju sett på TV och på cirkus då man var barn. Förväntningarna var väl sådär, men föreställningen var helt fantastisk.

Vi fick se alla de ”vanliga” numren med mänskliga pyramider, fantastiska gymnastiska uppvisningar samt massor av vackra kinesiskor som jonglerade med tallrikar på pinnar, samtidigt som de utrörde akrobatiska konster.

Höjdpunkten var dock avslutningsnumret, något jag aldrig rett tidigare. På scenen rullades en jättestor kulformat metallnätsbur in. I den körde en motorcykel in medan belysningen släcktes ner. Motorcykel accelererade och började köra runt i kulan på väggar och tak. Man hörde motorljudet och så bara cykelns belysning. Strax därpå körde ytterligare en motorcykel in, därefter ytterligare en, och sedan ytterligare en. Slutligen var det hela fem motorcyklar som körde runt kors och tvärs i kulan samtidigt. Imponerande precision.

Efter showen var jag nära att bli av med mina värdesaker genom att en ficktjuv som var inne i trängseln på teatern försökte ticka handen i en av mina byxors benfickor. En av mina medresenärer så dock vas som höll på att hända och skrämde iväg tjuven innan han lyckat i sitt uppsåt.

På vårt hotell finns också en stor teaterlokal. Där spelar varje kväll för närvarande Pekingoperan traditionell kinesisk opera. Detta sker just nu i denna lokal för att Pekingoperan renoveras. Vi blev, genom vår guide, erbjudna att köpa biljetter till någon av veckan föreställningar. Vi tog chansen. Lokala kulturupplevelser ska man ju ägna sig år då man är på resa.

Det blev en stor upplevelse. Det var fantastiskt att se alla vackra dräkter och sminkningar. Vi fick också rätt stor behållning av sammanhanget i de olika tablåer som spelades upp. Dels hade vår guide berättat för oss vad man normalt spelar. Dels så fanns elektroniska texttavlor med både kinesiskt text och engelsk text på båda sidor om scenen. På dessa tavlor sammanfattade man vad som sjöngs och sades på scenen.

Det hela handlar om episoder ur Kinas historia, oftast om sådant som förekommit inom kejsarfamiljerna eller episoder från de krig man haft med sina grannar.

En episod som vi såg handlade om kejsarens favoritkonkubin. Det var den gången hon blev försmådd av kejsaren för en yngre förmåga och därför drack sig berusad.

Musiken under föreställningen var naturligtvis traditionellt kinesisk, d v s ganska gäll och något entonig. Det var egentligen samma sak med själva sången, men man fascineras av att de kan sjunga på det viset en hel föreställning. Måste vara väldigt ansträngande.

Hur som helst det var en stor upplevelse att ha varit med om en föreställning av det här slaget på plats i Peking.

Byggnader

Peking bestod till för bara något tiotal år sedan av stora områden med låghusbebyggelse med smala gränder emellan, de så kallade Hutongerna.
Av dessa områden finns allt mindre kvar.

Det finns dock hutongområden kvar och de är givna turistattraktioner. I dessa gränder är det mycket vanligt förekommande att man skjutsar omkring turister i cykelriksha. Det ingick givetvis även för oss. Vi åkte en kortare sväng, två och två i varsin riksha från Trumtornet och kors och tvärs i hutongerna tills vi blev avsläppta utanför ett lite hus där vi skulle äta lunch i ”ett vanligt hem” hos en kinesisk familj.

Huruvida detta var ett vanligt hem där någon vanlig familj bodde kan nog ifrågasättas men en upplevelse var det. Efter lunchen presenterades vi för damen som lagat maten och dottern som serverade.

I anslutning till det hutongområde som vi besökte ligger Trumtornet som vi som önskade kunde besöka. Trumtornet användes för att med hjälp av olika trumsignaler ange tiden för Pekingborna förr i tiden. Upp i Trumtornet tar man sig via en mycket brant och lång trappa. Väl uppe, med mjölksyra i benen har man i bästa fall, då Pekingluften inte är allt för fylld av smog, en bra utsikt över staden. Inne i trumtornet kan man sedan studera de olika trummorna. De flesta som finns där idag är repliker av originalen. Har man tur, eller otur kan det också hand att man besöker trumtornet vid en tidpunkt då det sker en demonstration av hur trummorna användes. Detta sker vid flera tillfällen varje dag.

Intill Trumtornet ligger också ett annat gammalt torn Vakttornet.

Sista dagen i Peking gjorde vi på egen hand en promenad genom ett annat hutongområde, från den stora gatan vid Himmelska friden torg till vårt hotell. Det blev en ganska kul promenad. I början på gatan var butikerna dominerade av souvenirer och andra varor riktade till turister. Ju längre in i kvarteren vi kom desto mer ändrade utbudet karaktär till att svar mot lokalbefolkningens behov. Även de restauranger som fanns efter gatan ändrade karaktär. Tittade man in i sidogränderna upplevde man som västerlänning miljön som slumartad.

Mycket av hutongområdena revs inför OS 2008. Centrala Peking domineras idag av stora, höga kontorshus och hotell i glas och betong. Byggarbetsplatserna är många.

Vi besökte ett av de större varuhusen en morgon då vi inte hade något planerat program. Det var ingen större skillnad att gå omkring här än om varuhuset legat i London, Paris eller New York. Ingen större skillnad mot NK i Stockholm heller.

En byggnad man naturligtvis inte får missa är ju OS-arenan, Fågelboet. Vi gjorde givetvis ett besök där vi också. Jag som har ett mycket begränsat intresse för sport valde dock att beskåda arenan på avstånd.

Byggnader i traditionell kinesisk stil har jag redan beskrivit i avsnitten om Förbjudna staden, Lamatemplet, Sommarpalatset och Himmelens tempel.

Hemresa

Slutligen återstod bara att packa ihop vara saker igen, checka ut från hotellet och bli transporterade till flygplatsen. Utcheckningen skedde strax efter frukosten eftersom vi skulle flyga hem redan tidigt på eftermiddagen. Man ska ju alltid vara på flygplatsen i god tid, trots att det är den tråkigaste delen av resan, Väntan på en flygplats är sällan rolig.

Hemresan var jobbig, vi var ju inte trötta som på ditresan så det var ju omöjligt att ”förkorta” resan genom att sova.

Hem kom vi dock efter ca nio timmar flygning och efter att ha ätit den märkligaste ”flygplansmaten” hittills.

Här finner du några länkar till videoklipp från resan.

Kinesiska muren: http://youtu.be/fMxwEZkRK0k

http://youtu.be/j83A0K5YySs

Musik vid Sommarpalatset: http://youtu.be/vyjnyIa23yg

Rickshaw: http://youtu.be/1GhcczyTmcY

Himmelens park: http://youtu.be/b9rxyAjJTS4

Pekingoperan : http://youtu.be/Fecj3h7fTS4

Denna sommar var det åter dags för ett besök i Öregrund, min barndoms sommarstad, mammas och mormors stad. Det brukar bli en utflykt över dagen. Fyra timmar i bil fram och åter från Stockholm och några timmar i Öregrund.

Just som vi beslutat att fara denna sommar kom ett mail med ett erbjudande från ett pensionat i Öregrund, övernattning med frukost samt ett par olika tillval. Tillvalen som stod till buds var en färd med Thundercat-båt eller, vilket vi valde Picknick-korg och lån av cyklar, allt till ett attraktivt pris.

Pensionatet heter Ankargården och ligger centralt i Öregrund alldeles intill kyrkan. Tidigare har byggnaderna varit både annex till det numera rivna stadshotellet och senare också vandrarhem. Vi valde ett dubbelrum med egen WC och dusch. Även rum med tillgång till WC och dusch i korridoren finns att tillgå.

Vid ankomsten till Öregrund besökte vi först kyrkogården där mormor och hennes föräldrar ligger begravda. Därefter blev det en sväng förbi ”mormors stuga”, som inte längre är i släktens ägo, innan vi for för att checka in på Ankargården.

Vi togs emot av en mycket vänlig och trevlig innehavarinna som verkade ha tusen järn i elden, men ändå full kontroll. Hon stod då vi ville checka in och gräddade våfflor för det sommarcafé som hon också driver på innergården till pensionatet. Vi fick snabbt vår nyckel till rummet och medan vi väntade på att rummet skulle bli helt i ordning avnjöt vi varsin frasvåffla med grädde och sylt i trädgårdscaféet.

Efter att vi installerat oss tog vi en första liten promenad runt hamnen och ut mot färjeläget på Skatudden. Målet med denna promenad var också att kolla utbudet av öppna restauranger inför kvällens middag.

Innan middagen körde vi en tur med bilen och besökte då grannstaden Östhammar. I Östhammar är jag född men har egentligen aldrig varit där som vuxen. Det fanns i min barndom en sorts fejd mellan Öregrund och Östhammar vilket gjorde att till Östhammar åkte man bara om man måste. Där fanns t ex sjukhus vilket inte fanns i Öregrund. Östhammar är också en pittoresk stad värd ett besök.

Söndagskvällens middag avnjöt vi i kvällssolen på en uteservering på en av de fortfarande öppna restaurangerna i Öregrunds hamn. Restaurangen är inrymd i den av de gamla sjöbodarna där man i min barndom tog emot och vägde in färsk fisk fångad i området före transport till Stockholm. Då var det en plats där man inte gärna vistades på grund av fisklukten.

Den ljumma sensommarkvällen ägnade jag åt att ensam vandra runt i stan för att fotografera och minnas hur det var en gång för länge sedan. De flesta av husen finns kvar så miljön är sig ganska lik. Nästa alla de gamla butikerna är borta förstås. Så även den gamla kiosken mitt på torget, där mormor jobbad deltid för att bättra på inkomsten från sömnaden. Kiosken har idag ersatts av en mycket större vilken i första hand erbjuder Thai-mat. På mormors tid var det frukt och godis som gällde. Det är också så att många av husen idag ägs av sommargäster vilket gör att mycket står tomt då vi nu går mot höst.

Jag gick bort till Badhusparken och tittade ut över Öregrundsgrepen. Den vyn är sig ganska lik från förr, med undantag för silhuetten av kärnkraftverket i Forsmark som tillkommit. Tyvärr var vi här för sent på säsongen för att se solen gå ner i havet. Öregrund är en av de få platser, kanske den enda, på östkusten där man kan se solen gå ner i havet under några få veckor i juli.

Vad jag dock fann var Oscar II:s namnteckning inhuggen i berget. Den har funnits där sedan 1892. Där strax intill finns också prins Bertils namn inhugget 1950.

Efter min kvällspromenad sov jag sedan gott i vårt fina rum på Ankargården.

På måndagsmorgonen åt vi en utmärkt frukost på pensionatet. Därefter lånade jag en bra treväxlad cykel och gav mig ut på ytterligare en nostalgitripp. Jag besökte det som tidigare kallades Slipen, numera Öregrunds Varv. Jag åkte till Kärrdal som numera går under namnet Rörhamn och inte på något vis påminner om den lugna lilla vik där min morbror brukade ha sin roddbåt med aktersnurra. Några av de gamla sjöbodarna finns kvar men platsen domineras av alldeles nya likadana grå villor på rad och en faslig massa sprängsten där troligen fler hus ska byggas.

Efter besöket vid Kärrdal åkte jag till Abborrbergen där vi brukade bada då vi inte for över till Gräsö. Här kunde man då, och säkert även nu, ligga på de solvarma släta klipporna efter bad i det klara men kalla vattnet i Öregrundsgrepen.

Under den här morgonturen på cykel upptäckte jag något som jag minns från barndomen. Alla man mötte hälsade, precis som det ofta är utomlands. En annan upptäckt var att mitt språk, eller snarare mina tankar övergick till att formuleras på Öregrundsmål. Mina även i vanliga fall tjocka L blev ännu tjockare och den för den norduppländska dialekten specifika egenheten att sätta ett H först i ord som börjar med vokal och att ta bort H ur ord som verkligen börjar med H lade jag mig också åter till med denna morgon.

Jag cyklade förstås också utmed Långgatan där jag en gång lärde mig att cykla men också för att åter titta på det hus där mammas morfar en gång drev bageri.

Jag avslutade min cykeltur med en sväng ut till Tallparken och till Hummelfjärd. Då jag kom tillbaka till pensionatet sa jag till hustrun att jag önskar att jag hade gjort den här cykelutflykten tillsammans med min mamma medan hon ännu levde och kunde cykla. Det slutade hon med först då hon fyllt 85.

Efter förmiddagskaffe på pensionatet hämtade vi ut vår picknickkorg som var en specialinredd ryggsäck med ett stort ”kylfack”. I Ryggsäcken fanns termos med kaffe, två flaskor mineralvatten, två tunnbrödsrullar med sallad, skinka, ost och pepparrotsgrädde, två hembakta kakor samt glas och kaffemuggar. Vidare fanns i ryggsäcken två tallrikar, knivar, gafflar och skedar samt öppnare för flaskor både med kapsyl och kork.

Vi ställde nu kosan mot färjeläget för en färd över till Gräsö. Målet var att åka till Djurstens fyr en knapp halvmil norrut på ön. Där skulle jag leta rätt på en geocache och där skulle vi avnjuta vår picknick.

Då vi kom fram till fyren som för övrigt är en av Sveriges äldsta satte vi oss i solen nere på de röda granitklipporna endast någon meter från vattnet, alldeles nedanför fyren. Fyren är inte så hög men ändå mäktig där den står för att leda sjöfarare rätt.
Den här fyren som man ju ser från Öregrund brukade min mormor skoja om och säga att det var en trådrulle som stod där på udden. Mormor var sömmerska och den svartvitrandiga fyren ser så ut på avstånd.

Efter vår lilla picknicklunch for vi åter till fastlandet med färjan, återlämnade vår picknickryggsäck och checkade ut från pensionatet. Vi tog en sista sväng förbi mormors stuga innan vi for hemåt mot Stockholm.

Det blev ett fantastiskt dygn i ett sensommarfagert och lugnt Öregrund. De så kallade Badortsdagarna var just över och därmed började stan gå mot ”vinterdvala”. Flera av stans restauranger hade redan på söndagen stängt för säsongen.
Vi kommer säkert att göra om detta igen om något år. Att bo på pensionat i hjärtat av Öregrund var en mycket positiv upplevelse.

Vill man uppleva ett annat och mer fartfyllt Öregrund ska man komma under turistsäsongen. Här är då ett hektiskt båtliv. Det är gott om sommaröppna restauranger här pågår ett antal evenemang, bland annat nyss nämnda Badortsdagarna en familjefest i augusti när hela staden återuppstår som badort från förra sekelskiftet. Även vintertid är Öregrund värt ett besök men då är utbudet av öppna restauranger ytterligt begränsat.

Öregrund är i första hand en sommarpärla.