Stöd Ukraina

Gubbar_pa_drifts blogg

Tisdag 7 Februari 2023 - Udon Thani
Besöket uppe hos Hågge och hans Thailändska fru var lyckat. Vi fick tid att sitta ned och prata av oss lite minnen över hans bror och även prata om en hel del gemensamma bekanta vi har. Intressant också att se hur man lever på den thailändska landsbygden. De bor cirka 5 mil norr om Kalasin i en liten by betydligt mindre än Munktorp där jag växte upp. Där har de ett litet lantbruk och odlar bland annat kassawa. En liten trädgård nästan i anslutning till huset innehåller bananer och andra frukter. Intressant som sagt och kul att se, men inget liv för mig. Jag är en strandmänniska.

En ny buss tog mig dagen därpå till Udon Thani, där bussen stannade mitt i centrum vid en stor galleria. Passade mig som hand i handske då mitt hotell bara ligger tvåhundra meter därifrån. Ingen frukost på hotellet, men det finns ett överflöd av bra restauranger och barer som serverar alldeles utmärkt frukost i min omedelbara närhet så det går ingen nöd på mig. Merparten av dessa ställen är också utrustade med biljardbord vilket ger mig något trevligt att pyssla med på kvällarna.

Det har som tidigare sagts vandrats en hel del de senaste månaderna och eftersom jag numera går i sandaler i princip året om så har de tagit stryk. Igår så gav min högerdojja upp och sprack i botten. Men det fanns bot. En marknad några hundra meter bort innehöll en uppsjö skoaffärer och det tog inte lång tid innan jag inhandlat ett par nya sandaler som känns sköna att gå i. Helt plötsligt har jag återfått min studs i steget. Borde kanske ha passat på att köpa fler par på en gång.

Staden Udon Thani är väl att jämföra med en vanlig länshuvudstad hemma, men har väl inte så mycket intressant att visa upp. Var dock idag och tittade på ett Thai-kinesiskt kulturcenter med de typiska kinesiska paviljongerna. Naturligtvis fanns här också en damm med massvis att dessa enorma "guldfiskar" som man ser lite överallt i ostasien.

Vid frukosten idag så märkte jag att ett par bordsgrannar talade svenska, så jag gav mig tillkänna. Visade sig vara en man från Bollnäs och hans Thailändska fru och vi bestämde oss för att ses lite senare i eftermiddag. Börjar bli dags att ge sig ut för en sista kväll i Udon.

/Conny
Lördag 4 Februari 2023 - Khon Kaen
Jag hade en riktigt lång resa framför mig när jag väl ätit frukost och packat ihop mina pinaler. Det måste ha passerat en songthaew ute på vägen strax innan jag kom fram dit, för jag fick stå länge och vänta på nästa. Till slut så blev jag dock upplockad så färden upp till hamnen kunde påbörjas. Satt redan några andra turister på flaket och några till anslöt under färden så det var en fullpackad flakbil som så småningom kom fram. Sjöfärden över till fastlandet är inte särskilt lång och tar inte mer än någon halvtimma.

Fick tag i mannen jag pratat med på telefon och han satte mig på en ny songthaew tillsammans med ett Australiensiskt par och sade åt mig att köpa biljetten på busstationen. Australiensarna skulle med ett flyg så vi släppte av dem först och sedan blev jag avsläppt vid samma bussdepå som jag anlände till vid färden från Rayong. Klockan var inte mer än strax efter tolv och bussen skulle komma klockan tre så jag fladdrade iväg till ett 7-11 i närheten och köpte mig lite vatten. Sedan blev det en lång och varm väntan på bussen som dessutom var försenad nästan en timme. Hade fått veta att den här bussen inte kör närmaste vägen utan åker förbi Rayong, Pattaya och Chon Bury innan man tar sikte på Nakhon Ratchasima och Khon Kaen där jag slutligen klev av. Då var klockan fem på morgonen och jag fick direkt tag i en taxi som tog mig till mitt bokade hotell. Hade i förväg varnat om att jag kunde anlända tidigt så det var inga problem att få ett rum redan då. Kostade naturligtvis lite extra, men 250 bath tyckte jag det kunde vara värt att få krypa ned i en stor härlig säng.

Gjorde inte så värst mycket min första dag här i byn förutom att vandra bort till ett stort köpcenter där jag fördrev tiden med att prata med en trevlig kvinna ett par timmar. På hemvägen så hittade jag en liten trevlig bar där man kunde sitta utomhus och studera gatu-och folklivet ytterligare någon timme.

En kilometer söder om där jag bor finns en stor vattenreservoar, en park och en trevlig restaurang. Där finns också ett museum som förklarar uppkomsten av Khon Kaen. Staden brukar kallas huvudstad över Isan, som är hela nordöstra Thailand. Avgränsat av Mekongfloden mot norr och Laos, mot öster och söder av Kambodja och mot väster av Petchabunbergen. Regionen brukar även kallas Thailands kornbod då det är jordbruk som de allra flesta här lever av. Museet var en trevlig tillflyktsort att strosa runt i och se hur man levde här förr.

I närområdet finns också ett flertal buddisttempel och jag var in till ett av dem och kollade.

Men det var igår, idag är en ny dag och jag har fått i mig frukost och gör mig redo för att checka ut. Det blir ingen lång resa idag. Vid nyår så åkte en av mina bästa vänner hemma ned hit till Thailand. Men han avled hastigt efter bara två dagar härnere. Han har en bror som bor bara några mil härifrån och jag är ditbjuden. Kan nog vara bra för oss bägge att få sitta och prata tänker jag.

/Conny
Tisdag 31 Januari 2023 - Koh Chang
Nu har jag nästan tillbringat en vecka här på Koh Chang fylld av sol, hav och annat smått och gott. Bussen jag for från Rayong med släppte av mig ute vid en mindre bussdepå ute vid stora vägen där man kunde köpa en biljett till färjan över till ön. En minibuss tog oss sedan över till färjeläget där färjorna gick i skytteltrafik. Det här är Thailands tredje största ö och eftersom det inte finns någon flygplats så är det här vägen att ta sig hit. Väl framme så var det bara att hoppa på en songthaew och vänta på att den skulle bli fylld. Det tog inte många minuter innan det bar av. Vi blev sedan avsläppta varefter vi kom till våra boenden och det tog inte så lång tid innan jag var installerad på mitt Sofia Garden Resort. Eftersom jag skulle vara här nästan en hel vecka så ville jag bo bekvämt och det måste jag säga att jag gjort. Tjejen i receptionen säger att resorten, som är finskägd, har funnits i 25 år. Men det kanske är lite tveksamt då hon bara jobbat här i två månader. Mitt rum är i alla fall stort nog med väl fungerande aircondition och plats att sitta och skriva vid. En riktigt bekväm säng har jag också och det kanske är det viktigaste av allt.

Det här med en hydda nere på standen finns naturligtvis, men är ytterst svårt att hitta på de bokningssidor jag använder mig av. De beacher som har sådana är dessutom så bebyggda att varje resort har ett fåtal i anslutning till stranden och merparten längre inåt land. Valde därför en resort med bra boende och en riktigt stor pool. Den är cirka 20 meter på längden så man kan verkligen få sig ett rejält simpass i den. Finns t.o.m en bastu på bygget men den har jag inte provat.

Beacherna här på ön är fina, lite långgrunt kanske på de jag testat men klart badvänliga. Bor på södra Klong Prao beach så den är väl den jag mest använt mig av, men även den norra delen och Kai Bae beach söder om mig är riktigt bra. Igår så hyrde jag mig en skoter, som jag återlämnade för ett par timmar sedan. Den tog mig söderöver så jag fick se beacherna där också och jag såg inga fel. ;-)) Letade mig även fram till där det skulle finnas ett vattenfall, men eftersom det är torrsäsong så finns här inget vatten. Hittade ett litet cafe vid en utsiktspunkten där man hade en vidunderlig vy ut över vatten och några mindre öar i närheten. Bara den vyn får en att vilja stanna här för gott.

Så blir det dock inte utan i morgon bär det av igen. Var över till fastlandet i morse och letade på ett kontor där man kunde köpa en bussblijett till Khon Kaen som ligger nästan 50 mil norrut fågelvägen. Fanns dock ingen inne på kontoret, men jag fick tag i ett telefonnummer och kunde boka en biljett den vägen. Det är en nattbuss som avgår från någon busstation i närområdet och anländer till Khon Kaen någon gång under torsdagen.

Att åka runt här på ön med en skoter är trevligt och skönt. Hade dock inte trott att Koh Chang skulle vara så bergig och när man ska upp för en del berg så är det som att köra i Nepal där jag var för några år sedan. Inte samma vyer kanske, men riktiga serpentinvägar att bemästra.

Vi höres/Conny
Onsdag 25 Januari 2023 - Rayong
Hmm.....skrev för några dagar sedan ett inlägg om mitt besök i Bankgkok, men det verkar ha gått upp i cyberrymden. Nåja fram kom jag i alla fall till en ultramodern ny jätteföreställning till järnvägsstation. Störst i Sydostasien är man noga med att påpeka. Själv tyckte jag att den gamla Hua Lampong var mycket trevligare och gemytligare, men det är klart att förr eller senare så hade den blivit för liten. Fördelen med den nya är att den är länkad med tre tunnelbanelinjer så när jag skulle vidare så var det bara att leta sig ned till blå linje och åka 11 stationer. Tog sedan en mc.taxi vidare till mitt boende.

Sukumvit där jag bodde denna gång visade sig vara där jag tillbringade en kväll för en 5-6 år sedan med en indier och en turk. Här pågår allt man kan tänka sig och området är fullt med barer där kvinnorna gärna spelar biljard med dig, men även helst att du bjuder på en drink. Lönar sig nog att kolla vad det är för drink annars kan notan bli hög.

Det blev bara två nätter i Bangkok och det räcker så bra nu för tiden. I söndags så satt jag på en buss som tog mig till Rayong som jag varit lite nyfiken på. Jag tycker väl att jag bor så centralt som man kan här i byn, men det är en konstig väldigt utspridd stad över flera mil. Jag bor i närheten av en nattmarknad, eller rättare sagt kvällsmarknad men de har öppet så länge de har besökare och varor att sälja. Mitt boende har ingen restaurang, men det har stora påkostade Star Convention Hotel och där kan man få sig en frukostbuffe för 200 bath. Passar utmärkt.

Tog en "songthaev", som är en flakbil med ett tjugiotal sittplatser, ned till Laem Charoen Beach häromdagen, men där var väldigt tomt och öde. Säkert inte mer än ett femtiotal på hela den sträcka jag såg av den och inte så himla mycket i mat och dryckesväg heller. Längs österut vid strandvägen så fanns dock några restauranger så jag fick mig en matbit. Tänkte sedan att jag börjar knalla hemåt, för alltid så kommer det en mc.taxi och frågar varåt man ska. Men icke, så jag fick knalla hela vägen hem i hettan. Dryga fem kilometer och det är tur att man går klädd i funktionskläder som bara är att skölja upp. Det finns fler stränder runtom staden och det är väl möjligt att de är lite mer frekventerade.

Den här staden är precis som Ranong betydligt mer thailändsk och man är kanske inte så vana vid faranger, som vi utlänningar kallas. Kan ibland vara lite svårt att göra sig förstådd då engelska inte används så ofta.

Men nu drar jag vidare i morgon/ Conny
Söndag 22 Januari 2023
Mitt tåg till huvudstaden gick inte förrän efter fyra. Lite försenat var det också, men det kördes in under färden så ganska precis på utsatt tid så rullade vi in på den nya stationen som byggts. Den gamla hemtrevliga Hua Lamphong har tydligen ansetts som för liten så thailändarna har byggt ett riktigt skrytbygge som är den största järnvägsstationen i hela sydostasien. Den heter Bang Sue Grand Station och ligger i Chatuchak, norra Bangkok. Stod färdig för tre år sedan och blir kanske viktig med tiden, men just nu känns den mest bara stor, tom och ödslig. Fördelen med den att den är sammanlänkad med tunnelbanan, så när jag skulle ta mig till mitt boende så var det bara att ta blå linje 11 stationer bort. Sedan hade jag kunnat ta ytterligare en station med grön linje, men jag valde att gå ut på gatan och leta reda på en motorcykeltaxi istället. Gick snabbare då jag blev körd ända till boendeporten. En lång dag var det och jag satt mest nere i receptionen på kvällen och pratade med några av de anställda.

Stadsdelen där jag valde att bo denna gång heter Sukumvit. Det visar sig att det är samma stadsdel som jag besökte för fem år sedan tillsammans med en indier och en turk. Här är det verkligen full fart på kommersen med ett otal barer, restauranger, nattklubbar och övrig business. När jag igår kväll skulle gå hem så blev jag säkert tillfrågad ett tjogtal gånger om jag inte ville ha sällskap hem. Träffade t.o.m. på tre stycken muslimska kvinnor i sina typiska svart hucklen som frågade om jag var ensam. Jag skulle få det så skönt och bra. Men jag lyckades smita iväg och kom hem helskinnad. Lite sent, men ändå.

Finns ingen restarang på mitt boende, men det är inte långt bort till hotell Ibis där man har en bra frukostbuffe till överkomligt pris, så där har jag spenderat mina morgnar här i Sukumwit. Hade gjort upp med en tuktukkille om att han skulle hämta och köra mig till busstationen, men priset som vi hade kommit överens om kändes dyrt så jag gick och frågade en taxichaufför och han gav mig ett mycket lägre pris så han fick den körningen istället. Tuktukkillen kom precis när vi skulle åka och var naturligtvis förgrymmad över bommad körning, men jag sa att så kan det bli när man tar hutlösa rövarpriser.

Kom fram till Rayong där jag nu är och ska bli i fyra dagar är det tänkt. Behövde inte gå så långt från ändhållplatsen till hotellet. Hann ut för att ta en första titt på stan, men det var inte särskilt upplyftande. Den här biten av Rayong där jag bor är det inte många som pratar eller förstår någon engelska. Bor dessutom riktigt långt från beachen, dit det är dryga fem kilometer. Får ta mig en tur ned i morgon och kolla.

/Conny
Torsdag 19 Januari 2023 - Hua Hin
Hua Hin, där jag nu befinner mig har jag känt till långt innan jag for till Thailand första gången. Läste någon gång i min ungdom att det var den dåvarande kungens favoritplats i landet och han hade sitt sommarpalats här i staden. Det är också en väldigt populär plats för thailändarna att semestra på och numera samlas det också mycket utländska turister på orten. En hel del svenskar och andra utlänningar har också bosatt sig här, en del på heltid en del över vintern.

Själv har jag alltid valt bort staden då jag trott att den skulle vara för turistbetonad. Visst är det mycket turister och mycket barer och sådant som byggts upp för deras skull, men förvånande nog så tycker jag om staden. Kom hit i tisdags och den här gången så blev jag avsläppt inne i stan. Lyckades få chauffören att släppa av mig så jag bara behövde gå något hundratal meter för att komma till mitt boende. Här i byn så bor jag nog så centralt som det nog går att komma, men ändå på en bakgata där det är tyst och lugnt. Jag har mindre än 100 meter till järnvägstationen och bara det dubbla bort till en härlig nattmarknad där jag flanerar runt på kvällarna och kollar in folkliv samt smakar på vad som bjuds för gatumat. Många små grillspett med allehanda godsaker på blir det. På närmaste lite större gata så har jag också en uppsjö av restauranger som serverar riktigt bra frukost.

Ned till beachen är det lite längre, men inte mycket mer. Cirka 500 knappa meter så är jag nere. Just där jag kommer ned så är det mycket berggrund och stora stenblock i vattnet och här blåser en del så vågorna blir ganska kraftiga, så man får passa sig så man inte slungas in i något hårt. Man kan ta sig en liten bit söderut och då slipper man stenar och berg, men då är beachen ganska smal vid högvatten istället. Men några maneter ser jag inte till här.

Ramlade igår in på en fastighetsförmedling för att få ett lite hum om prisläget i byn, men inser är här är nog lite för dyrt för mig. Visst, det finns lägenheter i min prisklass också, men då blir det mest bara ett rum och ett pentry och längre ut från centrum.

Var iväg till järnvägsstationen idag och köpte mig en biljett upp till Bangkok i morgon. Hade väl egentligen tänkt hoppa över den staden då den är för stor för mig, men det är svårt att undvika den om man ska vidare österut sedan. Så ett par nätter får det bli.

/Conny
Måndag 16 Januari 2023 - Ban Krut
Den lilla småstaden Ban Krut, nästan mittemellan Chumpon och Hua Hin på den Thailändska östkusten är var jag hamnade på vid nästa stopp. Eller rättare sagt, jag blev avsläppt ute vid stora landsvägen där jag sedan fick en gammal man nästan i min ålder att köra mig och packningen den sista milen ut till kusten. Han pratade ingen engelska men förstod ändå vart jag ville och tog mig dit på en gammal skruttig skoter med trasiga fotstöd. Väl framme så försökte han få ur mig mer pengar än de 200 bath som jag gav honom, men när han väl förstod att det var vad jag var villig att ge så skrattade han och var nöjd.

Den här stan var en gång en gammal fiskeby, men med ett utmärkt läge här på östkusten och med en milslång fin sandstrand så har den lockat till sig allehanda resorts som ligger utspridda som pärlband utefter kustgatan. Själv bor jag 100 meter ifrån densamma, men med en fin utsikt över havet och en liten fin pool som hör till bygget. Tämligen nytt är det också och jag har nog aldrig förut haft ett så fint hotellrum. Stort rum, en jättesäng och ett badrum med gott om plats och en liten balkong där jag nu sitter och försöker författa ett nytt blogginlägg. Men det är ju så, att smakar det så kostar det. Det här är klart det dyraste hotellet i Thailand för mig.

Efter att ha fått i mig en middag så hade jag stämt möte med en kvinna från trakten och vi satte oss att prata ett par timmar på en lite mer lokal restaurang.

Sov riktigt bra och behövde för ovanlighetens skull inte gå upp någon gång under natten. Inte så ofta det händer nu för tiden. Stack ut vid niotiden för att se mig om efter en vettig frukost, men det fanns inte att få någonstans. Slutade med att jag beställde en croissant, kaffe och juice på ett litet cafe. Såg sedan att de även hade toast, men det var en lustig variant, där man rostat en 3-4 centimeter tjock brödskiva indränkt i lite smör och sedan skurit den i små tärningar. Nåja, det gick i.

Senare på dagen ramlade jag ned på beachen och testade badvattnet i Siambukten. Varmt och sköt var det, men där jag var fanns det som en liten småoljig hinna på ytan. Så nästan ut som att det flöt omkring en massa mikroplast, men när försökte plocka upp lite så försvann det bara. Sikten i vattnet är inte heller så hävlig här. När jag står upp i vattnet så ser jag inte mina fötter då vattenytan når upp till revbenen. Inte stor bättre än i Mälaren. Tog mig som vanligt en promenad i väntan på att jag skulle torka och fick syn på ett par riktigt stora maneter som låg och skvalpade i vattenbrynet. Har aldrig sett så stora exemplar förut.

Testade också vår lilla pool innan det var färdigbadat för dagen. Ska ut och äta lite senare i kväll, så jag knallade bort till 7-11 för att hitta något smått att stoppa i sig under tiden. Utanför där så stod en gubbe och sålde sådan här små grillspett för 10 bath styck. Man vet aldrig vad det är för kött man får och de här två spetten jag köpte var nog av någon sort jag aldrig provat förr?? Men de gick i de också.

Stranden till trots så är nog Ban Krut inte ett ställe jag ska stanna på, så jag drar vidare i morgon

/Conny
Lördag 14 Januari 2023 - Koh Chang (Ranong)
Vaknade tidigt på torsdagen så jag hann in till stan för att få mig en bra frukost. Gott om tid sedan att packa innan min transport ned till färjehamnen dök upp. Färja och färja förresten. Vi blev utfraktade tillsammans med en massa matvaror i en longtailbåt och det funkade lika bra. Någonstans mellan en och två timmar tog den färden och det mest uppseendeväckande var när vi såg någonting som låg och flöt i vattnet. Båten vände och det visade sig vara en riktig bjässe till fisk. Den tog thailändarna hand om och vräkte ned i en stor plastsäck.

Väl framme så stod jag och funderade ett tag på om någon skulle plocka upp mig eller om någon av de tuktuks som fanns på piren skulle åt mitt håll. Men det verkade inte så, så jag skuttade iland och fick tag i en kille på motorcykel som plockade med både mig och packning på mc:en och drog iväg in över ön. En gång i tiden så har man slagit på stort och anlagt ett antal betongvägar ut till de olika resorterna som finns. Det är nog bra många år sedan och de är stundtals i så dåligt skick så att man har börjat riva bort vägstumpar och förhoppningsvis anlägga nytt. Över vissa partier så gick jag helt enkelt av och gick bredvid. Men fram kom vi och väl där så väntade Soi som driver Mamas Bungalows på mig och installerade mig i en fin liten hydda en bit upp på sluttningen.

Det är en litet ställe med 17 små bungalows utplacerade lite här och var i grönskan, men varje med en trevlig utsikt över bungalowbyn och ned mot havet. Som varje sådan här liten resort så har den naturligtvis en liten restaurang som även fungerar som samlingsplats för alla som bor här. På den här ön och den närliggande Koh Payam är det med överväldigande majoritet tyskar. Av någon anledning så har de här öarna blivit väldigt populära bland thairesenärer just därifrån och det pratas nästan bara tyska bland borden. Många år sedan jag läste tyska i skolan så jag är chanslös att hänga med i det snacket, men då och då får jag in dem på att snacka lite engelska.

Viken här är inte stor, kanske bara 2-300 meter inne vid stranden, men det är ett lugnt härligt vatten att löga sig i innan man går upp och gör absolut ingenting. Det här en plats för verklig avkoppling och lathet. Sova, äta, bada, vila, äta lite mer, dricka öl och prata med folk är vad man gör.

Soi, berättade för mig att hon tidigare jobbat på Koh Samui och det visar sig att det var på samma plats på Chaweng beach som jag tillbringade några veckor på våren 1988. Lotus hette stället och det kan nog stämma. Det var ändå en hel massa år sedan. Hon började där några månader efter att jag lämnat, så vi har inte träffats förut, men har ändå en hel del att jämföra. I kväll som är är min sista dag här, så hittade jag på menyn en maträtt vid namn Noname. Den åt jag väldigt ofta på Chaweng och hon tog den med sig hit när hon flyttade. Så, äntligen efter många år så fick jag uppleva den igen. Egentligen en väldigt simpel rätt. Friterat av valfritt kyckling, fläsk, biff eller räkor, men väldigt gott vad man än väljer.

Nu är det min sista kväll på ön och därmed dags att lämna sydvästra Thailand, som på många sätt är min favoritplats i världen. I morgon efter frukost väntar en motorcykeltur ned till hamnen och en ny longtailbåt tillbaka till Ranong. Tidig eftermiddag sitter jag förhoppningsvis på en minivan som ska ta mig till nya resmål där jag aldrig varit förut.

/Conny
Onsdag 11 Januari 2023 - Ranong
Blev upplockad nästan på minuten som det var sagt av en stor fin buss med aircondition och wifi. Bjöds sedan på en resa mestadels genom djungel, då och då avbrutet av olika odlingar som gummiträd, diverse palmer och bananer. Några städer och mindre samhällen passerade vi också igenom innan vi slutligen kom fram till busstationen i Ranong. Även här används mest motorcyklar med en slags sidokärra som transportmedel och en av dessa förare körde mig till mitt hotell.

Här märktes direkt att den här staden inte har så jättemånga turister som stannar till och det engelska språket är man inte så hemma på ännu. Nåja, ett stort härligt svalt rum fick jag med en ljuvlig stor dubbelsäng så här sov jag bra när det var dags för det. Men först lite mat. Stället som var knutet till restaurangen talade ingen engelska alls så det skippade jag. Hittade ett annat ställe en bit bort där jag fick i mig lite nudlar och kyckling. Tog mig sedan och traskade ned mot staden för att se hur det såg ut vid centrum. Det är som sagt en vanlig thailändsk stad utan större turistanstormning så det var mest lite smårestauranger i typisk thaistil och lite småbodar. Men min näsa sviker mig aldrig och efter att ha vandrat runt en stund så hittade jag ett område med lite cafeer och barer. Så jag fick mig en Singha även den kvällen. Bestämde mig för att gå även på hemvägen, men det blev nästan lite jobbigt. Följde google maps, men hamnade i världens uppförsbacke och det på en liten väg som dessutom inte alls var upplyst av några gatlampor. Nåja, det finns ju ficklampa även på telefonen så det löste sig och fram kom jag till slut.

Jag är numera, efter att jag slutade jobba, en frukostmänniska som gärna börjar dagen med ett par ägg, ett par mackor, kaffe och juice. Får man sedan ett par korvbitar eller lite bacon så är det ännu bättre. Något sådant fanns inte där jag bodde, men jag spottade ett par tänkbara restauranger igår kväll och fick en motorcykeltaxi att köra mig dit. Visst fick jag det jag önskade och mätt och glad så satte jag sedan kurs mot busstationen där jag köpte mig en söndagsbiljett till mitt nästa resmål efter min lilla ötripp över långhelgen.

Var tillbaka till hotellet redan strax efter tolv och hade gott om tid över. Så jag ramlade in på den massagestudio som är knutet till bygget och fick mig en timmes knådande. Thailändsk massage skiljer sig ordentligt från den svenska varianten då man inriktar sig mycket mer på att stretcha, trycka och pressa på de olika muskelgrupperna. Man använder sig av både tummar, knän och armbågar för att ge dig en riktig omgång. Kan ibland kännas lite obehagligt, men efteråt så är det bara skönt.

I kväll får det bli en lugn kväll. Kanske spelas det någon thailändsk fotbollmatch som man kan se på tv. Annars får jag väl ta några chackmatcher mot min surfplatta.

/Conny
Måndag 9 Januari 2023 - Khao Lak
Från Krabi till Khao Lak är det ungefär två och en halv timme med en minibuss för nio passagerare. Då inkluderar det ett stopp för lunch på en av dessa snabbmatsställen som finns utefter alla större vägar. Det tog också ett bra tag innan vi kom iväg från Krabi då alla passagerare först samlas vid en gemensam station och sedan delas upp efter det resmål man ska till.

Framme till slut på tidig eftermiddag och blev avsläppt inte långt från mitt boende. Visade sig vara ett riktigt trevligt ställe med en skön säng och utmärkt aircondition. Kollade kartan och såg att det inte fanns så många vägar som ledde ned till beachen. Men jag tog vägen rakt genom en resort och hittade snart ned till en bred fin strand som här och var är avbruten av klippor, framtittande berggrund och stora stenblock.

När jag gick där och inspekterade beachen så började det regna och det blev ett ganska kraftigt skyfall. Jag sökte skydd i en bar och eftersom jag insåg att det skulle hålla på ett tag och det hade hunnit bli happy hour så beställde jag in en hink med tre Singha. Så fick jag den regnskuren att gå. På vägen hem fick det bli ett stopp på en liten trevlig restaurang för en matbit.

Dag två här i staden ägnade jag nästan helt åt beachen. Den är skön och man behöver inte gå särskilt långt ut innan man inte längre bottnar vilket jag gillar. Bor ju på den södra sidan av staden och här har det efter tsunamin 2004 byggts upp nya resorts inte alls långt från stranden. Längre norrut så har det inte byggts lika mycket och det var väl kanske där som den största förödelsen efter tsunamin inträffade.

Khao Lak kan väl sägas bestå av två byar med lite ödeland mellan sig. Den som någon gång de första 8-10 åren efter tsunamin färdats på landsvägen förbi Khao Lak kan inte undgått att se polisbåt 816 som spolades upp cirka två kilometer inåt land av de svallvågor tsunamin orsakade och som sedan har fått ligga kvar där som en påminnelse. Numera syns den inte längre från vägen då det byggts en del restauranger och annat, men i anslutning till båten så har där uppförts ett litet museum över tsunamin och de katastrofala följder den orsakade. Den ligger ungefär tre kilometer norr om var jag bor så det var en ganska lagom promenad dit och hem.

En av dagarna såg jag en liten lapp om ett hus som var ledigt att hyra och eftersom en av anledningarna till min resa här i Thailand är att kolla upp platser för ett eventuellt framtida vinterboende så åkte jag iväg för att titta på stället. Det är årshyra på huset som ligger på 24.000, men parhuset var inte särskilt stort och jag vet att jag kan hitta en mycket större lägenhet i Krabi för samma pris. Men det är ändå bra att ha som jämförelse.

I morgon tisdag så far jag vidare upp till Ranong som ligger precis vid gränsen till den södra spetsen av Myanmar. Har fått tips om en liten ö utanför kusten som ska vara ganska trevlig. Finns tydligen bara elektricitet mellan 6-9 på kvällen och med bungalows precis nere vid stranden så blir det nästan som Thailand på 80-talet. Vi får se.

/Conny