Gubbar_pa_drifts blogg

På natt bussen hit så skickade jag ett meddelande till mitt valda hotell om att jag var på väg och bad om en tidig incheckning. Inga problem, fick jag till svar, det löser vi. Skönt att kunna krypa ned i en säng ett par timmar, då jag aldrig sover bra på de här nattbussarna. Den första dagen gick sedan åt till att traska runt och försöka lokalisera sig i staden. Det är som sagt länge sedan senast och förutom stranden så kände jag bara igen kustbron över floden Cai. Kommer ihåg att vi cyklade över den förra gången. Stranden är milslång och består av härlig sand hela vägen. Växlande molnighet och mycket blåst gjorde att jag hoppade över badet den första dagen. Det har jag dock tagit igen de senaste dagarna då vädret varit riktigt fint på förmiddagarna. Så, äntligen lite sol igen på bringan. Bor också bara hundra meter från härligheten så det är lätt och snabbt att ta sig ned.

Första morgonen så hittade jag väl inget riktigt bra frulleställe, så igår ramlade jag in på ett av de större hotellen här för att kolla deras utbud. Jodå, de kunde bjuda på en frukostbuffe för 180.000 så det var inget att tveka på. Ät så mycket du vill för 72 spänn är taget direkt. Kaffe, exotiska juicer, korvar i alla upptänkliga varianter, rostat bröd, stekta ägg efter din order och massvis med annat gott. Plus somligt som jag ratat. Som avslutning så hugger man in på fruktfaten. Så här lever jag gott. Igår kväll så hittade jag en liten trevlig grekisk restaurang, där jag fick både sallad och souvlaki nedsköljda med en Bia Saigon. I kväll så har jag lokaliserat en nightmarket, så det ska bli kul att se vad man hittar där.

Har bara tänkt stanna här i fyra nätter vilket betyder att jag har elva dagar kvar här i landet. Gått och funderat lite över dem och när jag igår gick förbi en resebyrå, så knallade jag in och kollade med dem om flyg ned till Phu Qoc och vidare därifrån till Ho Chi Min-staden. Tillsammans ungefär 700 svenska för bägge flygen avgjorde saken så det bokade jag på stört. Så nu blir det från fredag sex nätter i Phu Qoc och fem i Saigon, som Ho Chi Min hette förut.

Med tanke på att jag inte känner igen mig så värst i den här staden så kanske det är lite lika ute på ön? Jag vet ju att det numera går att åka charter direkt från Sverige och därmed förmodligen från en massa andra länder. Risk således att även den här ön har förstörts? Återstår att se.

Noterar att man hemma i Sverige återigen har drabbats av snöoväder och är så nööööjd att slippa det. Snart dags för slutspel i SHL och kval upp till detsamma. Heja FBK och VIK!!!

/Conny

Precis som jag fått berättat för mig så är Hoi An en riktigt härlig och vacker liten stad. Enligt statistiken lever här inte mer än 34.000 bofasta, men till dessa tillkommer en drös med säsongsarbetare som är här och jobbar inom turistindustrin. För den här lilla byn drar till sig turister en masse. Staden ligger där floden Thu Bon har sitt utlopp till Sydkinesiska Sjön och i floden så ligger det en hel del små öar som naturligtvis är bebyggda med massvis med restauranger och barer. På kvällarna trafikeras floden av en mängd med små gondoler som tar ett par passagerare. Vi ska väl inte jämföra med Venedig, men man får lite vibbar.

Hit tog jag mig i onsdags. Beställde en taxi som skulle ta mig till busstationen. Efter ett tag så märkte jag att chauffören inte åkte i rätt riktning utan istället letade efter någon busshållplats att släppa av mig vid. Han hittade dock ingen sådan och efter en stunds letande gav han upp och körde mig till stationen. Det visade sig dock att det inte längre går några bussar mellan Danang och Hoi An. Den linjen har tydligen lagts ned. Det hela slutade med att jag fick ta en motorcykeltaxi i tre mil.

Väl framme vid mitt hotell och färdiginstallerad så gick jag ut på altanen på baksidan med utsikt över en liten fin kanal. När jag sitter där och smuttar på en öl så känner jag att någon står i dörröppningen bakom mig. Jag vänder mig om och får syn på Ben, engelsmannen från Portsmouth, som bodde på samma boende som mig i Luang Prabang. Han bara råkade knalla in på mitt ställe för att ta sig en fika. Chanserna till ett sådant sammanträffande är inte särskilt stora, jag hade lätt kunnat vara kvar på mitt rum och då hade vi missat varandra. Men sådana här sammanträffande händer hela tiden när man är ute och reser. Vi får väl se om jag stöter på någon mer man känner på min resa?

Efter att vi skiljts åt igen så tog jag mig en promenad ut till kusten för att i alla fall doppa fötterna. 3,8 km är det ut dit och eftersom jag knallade samma väg tillbaka och i övrigt rörde på apostlahästarna en hel del så gjorde jag gott och väl över en mil den dagen. Mitt skavsår på höger stortå har läkt fint, så sedan några dagar tillbaka så använder jag sandaler igen. Skönt.

Annars så har dagarna här gått till att besöka restauranger och barer och upptäcka de sevärdheter som finns i staden. Finns en del vackra gamla hus och en vacker gammal träbro från 1700-talet. De små öarna är också trevliga att vandra runt på och utforska.

Men nu är det snart färdigutforskat här i byn. Klockan åtta ikväll så blir jag hämtad för att senare sättas på nattbussen till Nha Trang. Den staden är en av dem som vi fyra gubbar besökte när vi gjorde vår Vietnamresa för 12-13 år sedan. Skall bli trevligt att återkomma till. Den här gången så har jag bokat ett hotell i närheten av stranden så förhoppningsvis så blir det tillfälle för ett dopp.

/Conny

Oftast när jag reser brukar jag släpa med mig någon av lonely planets guideböcker för att kunna läsa på lite om länder och städer jag besöker. Men inte den här gången. Jag tog med mig en bok om Östafrika för att ha i det Kenya jag aldrig kom in i, men brydde mig inte om de andra länderna jag besökt. Det finns trots allt google att använda och andra resenärer man träffar har alltid en massa råd att delge en. Inte heller läser jag på så mycket om de ställen jag reser till utan det får bli lite som det blir. Så när jag kom till Danang så blev jag överraskad över att faktiskt komma till en riktig storstad. Vid årsskiftet så bodde här 786.ooo människor i den här byn och det känns verkligen som en stor stad. Jag bor inte mer än 200 meter ifrån den kinesiska sjön och utefter stranden trängs det jättelika hotellkomplex. Här finns också ett överflöd av restauranger och barer. Cafeer är det också gott om, men det stora flertalet av dem serverar bara en dryck utan något tilltugg. Något som tydligen är populärt här är karaoke, var och varannan bar har stora skyltar om det. Massageinstitut och spa ser man också ett stort antal av.

För oss som växte upp under Vietnamkriget så kanske Danang mest är känt för att det var jänkarnas största bas. I princip alla amerikaner som kom för kriget hade sin första tjänstgöring här.

Jag bor som sagt nära havet, men något bad var tyvärr aldrig aktuellt här. När jag passerade bergskedjan som skiljer Laos från Vietnam så började en period med blåst och regn och det håller enligt prognoserna i hela veckan. Det är inte så att det regnar hela tiden, men skurar kommer det titt som tätt och nere vid stranden så är det röda flaggor och skyltar som förbjuder bad. Vi får se, men det kanske är slutbadat på den här resan.

En av dagarna tog jag mig en liten längre promenad ned förbi drakbron och bort till det som egentligen är centrum av staden. Hittade en fin liten skulturpark bredvid floden Han.

Några mil söderöver så ligger den lilla staden Hoi An som jag hört mycket om. Ska tydligen vara riktigt vacker så imorgon tänkte jag ta mig dit och kolla in byn. Samma väder där som här förstås, men det är som det är.

/Conny

Har gått och väntat på det här elektroniska visumet till Vietnam nu några dagar och med tanke på att jag sände dem samma bilder som först blev ratade och att jag tänkt mig att åka i morgon så infann sig en liten nervositet att det kanske skulle bli avslag. Men strax efter fyra i eftermiddag, när jag kollade igen så var det helt plötsligt beviljat. Så nu ska det bli skönt att återse några av de platser som de ursprungliga gubbarna färdades genom för tolv-tretton år sedan.

Det går en buss härifrån Savannakhet i Laos, där jag just nu befinner mig, till Danang i Vietnam klockan nio i morgon bitti och mitt boende har nyss fixat mig en biljett till den. Så allt är klappat och klart, gäller bara att orka upp i tid. Men det är inga problem, var länge sedan jag var ute på nattsudd.

Hit till byn kom jag i onsdags, med en minivan från Thakhek. Mini och mini förresten, den tar lätt femton-sexton passagerare men man sitter packade som sillar bland folk och bagage och övrigt som fraktas på dessa fordon. Staden är ganska stor, men första kvällen kändes den väldigt öde och det mesta verkade stängt. Men vartefter jag lärt känna staden och framförallt stadskärnan så lär jag mig var man ska gå för att finna det man söker. Staden har inte så mycket spektakulärt att bjuda på förutom de vanliga templen och en trevlig strandpromenad där det på kvällarna öppnas en del restauranger och dylikt. Jag bor någon kilometer därifrån men som sagt, det är bra med promenader.

Men, nu säger jag hej då till Laos för denna gång/Conny

Ps: det är sällan man i städer hittar den formen av bungalows man vanligtvis finner vid stränder ute vid havet i de här länderna, men här i staden bor jag just i en sådan liten sak. Bland palmer och all annan grönska så finns här på boendet ett antal små hyttor varav jag sover i en.

Blev en liten nätt bussresa igår eftermiddag på dryga sju timmar. Blev upplockad vid mitt hotell strax efter tolv och transporterad till en annan busstation denna gång varifrån det sedan blev ombordstigning på en så kallad VIP-buss. Varför de kallas så förstår jag inte då de bara är en stor buss. I.o.m. att resan tog så många timmar brydde jag mig inte om någon matsäck då jag och de flesta passagerarna med mig var övertygade om att vi skulle ha ett måltidsuppehåll. Men tji fick vi! Det blev bara ett par toastopp och knappt det. Nåja, så småningom så kom vi fram till Thakhek som är den lilla gränsstad, mittemot Nakhom Phanom i Thailand, där jag befinner mig nu. Letade snabbt på en tuktuk vid busstationen där och vi fyllde den på nolltid med en massa folk. De flesta tog in på ett hostel nere i byn, men jag och en portugis som vill bo i egna rum hamnade någon kilometer utanför centrum. Hungriga som vi var så drog portugisen och jag ut på jakt efter en kvällsöppen restaurang och vi hittade ett lokalt ställe som kunde bistå med en tallrik ris och något som förmodligen var grillad anka.

Dåligt med frukostställen här också, men jag hittade ett litet nyöppnat cafe som fixade en nybryggd kopp fika och en härlig sandwich med ägg och tonfisk. Gott!

Thakhek, som den här lilla staden heter är nog kanske en av de allra minsta av de städer som gränsar till Thailand utefter Mekongfloden. Någon mil öster om staden finns här ett antal grottor som nog är ganska fina att uppleva, men då jag bara stannar två nätter valde jag att se vad staden hade att uppleva. Förutom en ganska fin strandväg, med lite cafeer och restauranger så var det inte så väldigt mycket. Hittade dock ett ställe där jag kunde boka in mig på morgondagens betydligt kortare bussresa till nästa mål. Satte mig sedan nere vid strandvägen och inmundigade en baguette med omelett. Det är inte för inte som Laos är en gammal fransk koloni. Hamnade grannar på serveringen med ett par kvinnor från Schweiz som var ute på en nio månader lång cykeltur runtom i Asien. Nu är det slutkläm och de skulle flyga hem från Hong-Kong.

Mitt emot vårt boende finns en laotisk restaurang och dit tog jag mig vid kvällningen för en pilsner och en tallrik krubb. Hamnade i samtal med ett australiensinskt par, som åkte motorcyklar runt om i världen. De hade varit ute i nio år och fladdrat runt och hade under dessa år också adopterat på sig tre hundar som de träffat under vägen. En från Venezuela, en från Colombia och den senaste från Turkiet. Nio år.......det är en häftig resa, även om man som dessa kan jobba online under tiden. Nu var de inte längre så långt hemifrån, men problemet är att få in hundarna till Australien. Från Europa och Asien fordras långa karantänstider, så de kanske måste åka till USA eller Nya Zeeland först.

Med dessa saker i tanke så ser mina visumproblem små ut. Fick ett mejl från Vietnam idag om att jag måste skicka in nytt foto och ett nytt foto på mitt pass. Då de ej angav vad som var fel så skickade samma foton igen, så får vi se hur det går.

God natt/Conny

Det tåget som tog mig ned från Luang Prabang till huvudstaden var inte lika snabbt som det norrgående härom dagen. Dessutom stannade det vid betydligt fler stationer. Men efter att ha hittat en buss som tog oss till samma gamla busstation som tidigare så knallade bort till det vandrahem jag sov på den senaste natten här i byn. Jodå, de hade ett rum åt mig även nu och jag var snart installerad. Gav mig sedan ut till den kvällsmarknad jag hittade senast jag var här och beställde lite krubb från ett av stånden. Brukar oftast vara bra käk på de här ställena, men det här fläskköttet jag beställde visade sig vara utblandat med stora mängder ris. Nästan som en finsk pirog.

Efter några dagar grubblande och en god natts sömn så har jag landat i beslutet att skippa Kambodja på den här resan. Hade egentligen tänkt dra dit och sedan utnyttja det gratisvisum till Vietnam på tio dagar som vi europeer har. Det är 13 år sedan Rune, Prosten, Walle och jag var där men av olika anledningar så har det aldrig blivit av att återvända, men nu när jag är så nära så är det lika bra att bli där lite längre.

Eftersom det är söndag och ambassaden är stängd så tänkte jag prova att att fixa ett elektroniskt visa. Med hjälp av några andra resenärer så hittade jag rätt portal för ändamålet och började fylla i mina uppgifter. Inte så lätt alltid, det första jag fick lära mig var att förminska storleken på det foto och passfotot jag använde mig av. Efter ett tag så visade det sig också att jag fick byta browser i telefonen till en som klarade av den Captcha som jag skulle ange. När jag slutligen skulle betala de 25US $ som visumet kostar så hände absolut ingenting. Nåväl tänkte jag, då får jag väl uppsöka ambassaden i morgon. Tog mig ut på staden och klämde ett par Beerlao i lugn och ro. När jag avslutat den andra så plockade jag fram telefonen igen och se nu gick det helt plötsligt att betala. Slutsatsen av allt detta är att när saker och ting inte fungerar som det ska, så gå och ta ett par pilsner så blir det bra till slut.

Jag får väl ett svar på min ansökan om ett par tre dagar, men förhoppningsvis så spenderar jag nästa helg någonstans på den Vietnamesiska kusten. /Conny

Att färdas på vatten har jag alltid gillat och särskilt trevligt blir det när man får en lite längre resa på en sådan här stor flod. Onsdagen började med en liten frukost på kafeet där jag bokade färden och damen hade även gjort i ordning en liten matsäck åt mig. Sedan var det läge att gå hem och vänta på transporten bort till båten. Det tog dock ett bra tag och jag var just ifatt med att knalla bort till kafeet igen för att kolla vad som hände då det stannade en liten flakbil framför mig. Chauffören hoppade ur och ursäktade sig, då han faktiskt glömt bort mig. Nåja inga problem, han körde mig till båten och det var fortfarande god tid innan den avgick. Det strömmade sedan på mer och mer folk och de sista som gick på blev faktiskt utan sittplatser och fick slå sig ned på däcket.

Det här var en tvådagarstur och det syntes klart och tydligt att en hel del av passagerarna tänkt sig att festa loss ordentligt, då de kom med hela backar av öl i famnen. Känslan väcktes fram av en Ålandsbåt där det var fullt liv den första dagen och betydligt avmättare den andra.

Mekongfloden är ganska strid så långt jag har kunnat följa den. Gott om virvlar, små forsar och små nivåskillnader. Bredden på floden skiftar också en hel del, från att vara bred och förhållandevis lugn till att smalna av något och då bli något mer brusande. Vid sidan om floden skiftar det från ren berggrund som också då och då sticker upp här och var högt över vattenytan. Mekong har under årtusenden lämnat stora sandbankar efter sig på stränderna som skulle göra varje resortägare gröna av avund.

Framåt sen eftermiddag så kom vi fram till Pak Beng, som var där vi skulle övernatta. Ett antal vandrarhem och hotell hade skickat ned anställda och transport ned till hamnen för att försöka locka med oss till just deras ställe. Nästan som öarna i den grekiska akipelagen på den tiden man färdades där. Jag fick ganska snabbt tag i ett ställe att vila huvudet på under natten och att sedan hitta en matbit i den lilla byn var heller inga problem.

Upp tidigt dag två för en frukost strax efter sju. Fick även här med mig en matsäck för färden. Det visade sig att vi bytte båt här och det var en välgärning. Avståndet vi skulle transporteras den andra dagen var något längre än den första dagen och dels så startade vi tidigare, dels så var den här skutan betydligt snabbare än den dagen före. Flodmässigt så var dagarna desamma och landskapsmässigt så var det heller ingen större skillnad. Den lilla skillnad som visade sig var att ju närmare vårt slutmål Luang Prabang vi kom så ökade bebyggelsen utefter stranden från någon enstaka hydda här och var till att ibland bli någon liten by här och där.

Tack vare den snabbare båten så anlände vi till Luang Prabang redan vid fyratiden på eftermiddagen. Möttes av en armada av transportbilar som körde oss upp till centrum av staden. När jag tyckte att jag såg ett trevligt boende så ropade jag till och blev avsläppt. Fick sällskap av en engelsman som också bestämde sig för att bo på Amen Corner. Det visade sig vara ett riktigt trevligt kyffe med träväggar och knarrande trägolf. De hade också separerat toalett, duschrum och handfat från varandra i tre små rum. Nu bor jag ju själv, men förstår fördelen om man bor i par. Förhållandevis billigt var det också, men det tar de in på att vara lite dyrare på mat och dryck.

Engelsmannen och jag bestämde oss för att vandra ut och upptäcka staden lite grann. Tog inte lång tid innan vi kom fram till den lilla bambubron som de varje år uppför över bifloden Nam Khan. Den vandrade jag över även förra gången jag var här för fem år sedan. Minnena återvänder. Även den lilla trevliga kvällsmarknaden med alla matställen knallade vi förbi innan det började bli dags att bege oss hem efter en lång dag.

Efter en natts god sömn och en god frukost så begav jag mig ut för att fortsätta utforska staden. Tänkte mig ta en liten tur upp till Phousi Hill som är stadens högsta punkt, men använde mig av google maps och den här gången funkade inte det. Tjänsten ledde mig in på ett tempelområde och där fick jag inte fortsätta. Kanske lika bra, då det är en ordentlig klättring upp.

Har också hunnit med att fixa en plats på tåget ned till Vientiane i morgon eftermiddag. Eftersom det var fullbokat här i morgon så bryr jag mig inte om att fladdra runt efter något nytt utan drar vidare.

/Conny

Det blev väldigt tidigt för mig igår och jag var utcheckad från hotellet redan vid halvsex-tiden. Framme vid busstationen i väldigt god tid. Men sisådär en kvart innan bussen skulle gå så anlände det ett par minibussar och någon nämnde att den ordinarie bussen var inställd. Så jag och övriga passagerare packade in oss i dessa och drog iväg. Vientiane är som jag tidigare konstaterat en väldigt liten huvudstad, men kineserna som byggde järnvägsstationen tror kanske att befolkningen ökar markant framöver för den här stationen och övriga som jag såg under dagen är riktiga skrytbyggen. Det var visserligen väldigt många som skulle med det här tåget, men stationen har kapacitet att svälja mångdubbelt fler.

När väl tåget avgått så var det en fröjd att njuta av resan som var tyst, mjuk och helt skakfri. Laos är ett väldigt bergigt land, vilket innebar att vi passerade genom ett stort antal tunnlar och mellan dessa bjöds vi på fina omväxlande vyer bestående av höga berg blandat med ytor av allsköns odlad mark mellan dessa. Vi passerade städer som Van Vieng, Luang Prabang och Udom Xai. Vid den senare stationen skulle jag egentligen gått av, men under resans gång så insåg jag att det var bättre att fortsätta en station till. Så jag pratade med konduktören och han såg till att jag kunde betala mellanskillnaden vid Nateuy som blev mitt stopp. Nateuy är mest bara en liten by i nordvästra Laos, men det är sista stoppet innan gränsen till Kina som ligger bara 20 km bort.

Där fick jag fladdra runt ett bra tag innan jag slutligen fick tag i en ung kvinna som kunde tala om för mig att det gick minibussar bort till Huay Xai borta vid den Thailändska gränsen som var mitt slutmål. Så en dryga fyra timmar lång resa på stundtals dåliga vägar i sydvästlig riktning tog mig fram till staden som är gränstad mot Chiang Rai på den Thailändska sidan. Naturligtvis så slingrar sig även här Mekongfloden mäktigt mellan de två länderna. Var en lång dag igår så efter att ha ätit på en uteservering överblickande floden gjorde jag en tidig kväll och kröp i säng redan vid nioslaget.

En stor anledning till att jag tog mig upp hit var att jag hört talas om att man kunde komma ut i djungeln här och kunna se och höra gibbonapor. Så efter frukost knallade jag bort till "Gibbon Experience" som gänget heter som ordnar dessa utflykter där man bor bland trätopparna. Det kostar dock cirka 3000 kr för tre dagar och tjejen i receptionen var ärlig nog att säga att chanserna att få se dessa apor vid den här tiden på året är ganska små. Så jag hoppar över den utflykten och bokade istället in mig på en tvådagars långsam flodfärd i båt på Mekong ned till den gamla huvudstaden Luang Prabang. Där har jag också varit förut, men stannar bara en natt eller två. Staden är dock ändå trivsam.

Jag kände igår kväll att temperaturen då och även senare på natten kryper ned betänkligt. Så idag har jag investerat i en långärmad tröja. Kan vara bra att ha lite senare på resan också tänker jag.

/Conny

Då det inte var så många år sedan jag var här senast så blev det nästan mycket med fyra dagar i den här lilla staden. Känns nästan som man går och trampar samma gator om och om igen. Idag har jag i alla fall bytt boende till ett bättre och billigare. Framför allt så slipper jag knata upp och ned i de många trapporna. Ägaren av mitt nya hotell har dessutom jobbat på resebyrå och har en del tips att delge när jag nu i morgon ska dra vidare norrut. Tåget avgår redan 7.30 och då stationen ligger en bit utanför staden så måste det bli tidigt upp. Klockan 06.10 så ska det tydligen gå en buss från busstationen där jag anlände häromdagen ut till järnvägsstationen så jag siktar på att vara med på den. Så kanske läge att gå ut och få sig lite kvällsmat snart.

/Conny

Det var inga konstigheter att korsa floden in till Laos. Efter att ha stämplat ut från Thailand så blev vi fraktade över Mekong i en överfull buss. Men färden är inte så lång så det gick bra. Tog lite längre tid sedan att fylla i visumformulär för att få det efterlängtade tillståndet att inträda och vara kvar i en månad i folkrepubliken Laos. När alla papper var klara och jag fått mitt nystämlade pass så var det dags att äntra nästa buss. Den här kändes nästa öde då vi inte var så värst många passagerare som skulle med till huvudstaden Vientiane. Återigen hade jag tur med valet av hotell i det avseendet att jag inte hade mer än 400 meter eller så från busstationen till mitt kyffe. För har jag bott bra i Thailand tidigare så är jag inte så nöjd över det här hotellet. Sex våningar upp utan hiss och en airkonditionunit som är totalt felplacerad borta i hallen och delvis blockerad av en stor garderob. Nåja, så kan det bli ibland när man bokar på nätet.

Det är fem år sedan jag var här senast och det mesta är sig likt. Laoternas egna triumfbåge står fortfarande kvar på Avenue Lang Xang och nere vid Chao Anouvong Park finns den mysiga kvällsmarknaden fortfarande kvar. Där finns ingen mat, men massvis av kläder, elektronikvaror och annat som man kan tänkas behöva. Min externa minihögtalare till telefonen har gett upp, men jag hittade en ny JBL med ett riktigt bra ljud där igår för ungefär 70 spänn. Ett nytt besök där ikväll inbringade en ny t-shirt till vrakpris och tidigare idag investerade jag i ett nytt bälte då mitt gamla börjar rosta.

Kineserna har byggt ny järnväg här i landet och sålt riktiga höghastighetståg som tar en bråkdel av tiden mot hur man färdades förr. Hade tänkt mig att jag skulle ta mig norrut på söndag för att prova tåget, men då fanns inga biljetter. Bokade dock en till på måndag som jag kan hämta i morgon. Problemet var bara hur den skulle betalas. Rediga pengar eller kort går inte utan det ska vara någon swishvariant som vi västerlänningar definitivt inte har. En av Laotierna har dock insett att han har en affärside, han står där och betalar biljetterna och tar emot kontanta pengar av oss plus en liten provision på 20000 kip. I svenska pengar är inte det mer än 12,50 så ingen kostnad att tala om.

/Conny