Måndag 16 April 2007
Ett spackat schema, mycket att se och gora, manga metron, tag och bussar att ta har gjort att resdagboken inte riktigt hunnits med. och staderna blir fler och fler, personerna vi traffar konstigare och konstigare och minnesvarda citaten fler och fler, sa vi blir bara mer och mer efter.
MEN, nu ska jag forsoka mig pa ett inlagg om forsta delen, Min del i Angers hos Petra. den innan officiella luffen borjade.
Sen blir det nog kortare varianter, typ i punktform eller nat. nagot liknande det knepiga forsta inlagg vi gjorde fran resan.
Okej, da kor vi da...
It-s the final countdown..... dododooodo..... skrev Valle till mig pa tisdagen innan jag skulle aka. Vaskan var packad och biljetten inkopt, men laget kunde varit battre. Inget nytt bankkort och inget kontantkort (trots upprepade telefonsamtal med de lognaktiga oduglingarna som har mage att kalla sig telefonbolag.) Men men, dagen D var nara och det var inget att be for pa kortfronten, bara att ge sig ivag.
Inte en bajsbloja, inte en snorig nasa, inte ett enda par galonbyxor som ska pa eller smorgasar som kastas pa golvet. Pa en hel manad. Inte en enda studie av industrins utveckling i 1800-talets USA eller om poesins utveckling i romantikens England. Pa en hel manad. Inte en enda italiensk upptacksresande och eller C-uppsats. Pa en hel manad.
Forsta stoppet var den stora ljusstaden - Stoccolma - dar jag fikade med mina ex-Salernobor. Blev en mysig fika pa Waynes med mina principesse salernitane. EFter det skulle jag mota upp Anna som kom med flyg fran Umea. Tva lantisar stamde forst traff pa pressbyraN vid centralstationen.... men men, det gick bra allt och vi klarade t.o.m. att kopa t/banebiljetter, om an efter ett hett meningsutbyte mellan ANna och gubben i kassan som dock slutade med att de riktade sin samlade aggression mot regeringen och vi fick vara snordyra biljetter.
Hos Annas syster Sofia infann dramatiken innan vi ens hunnit lamna landet. Stromavbrott och hela lagenheten var kolsvart. EFter en timme typ hade sakringar kopts,bytts, pappor och hyresvardar ringts, grannar halsats pa men det var inte en ljusglimt inne i lagenheten. KLockan blev mer och mer och paniken borjade stiga. da rakade tva gubbar ga forbi i trappuppgangen och som tur var hade den ena en seeekring hemma hos sig som gatt och han visade oss en liten lucka dar annu fler proppar fanns. ut pa stan igen, men efter en fruktlos jakt over hela Vasastan rimgde storasysyer hem och lillasyster lyckades ragga ipp en av en granne. Vi sag ljuset i tunneln igen och allt var frid och frojd.
Nasta morogn bar det av mot Skavsta for vidare transport mot Paris. (och Peter Kondrup var pa samma plan... intresseklubben antecknar for fullt eller?)
Hojdpunkter fran Paris i punktform
- Vi har ingen som helst aning om vart vi kommer fram med bussen. Vi gar planlost mot ett hall, bestammer oss for att ga runt ett gathorn for att se om vi blir klokare och ser da Triumfbagen torna upp sig en bit bort. Tadaaa-moment!
- Var fyratimmars em/kvallspromenad i ett varigt Paris
Notre Dame i kvallssol med blommande trad i forgrunden. Paskgudstjanst i densamm med allsang och -bon och praster som sprang ut i "publiken" och gav nattvard at hoger och vanster.
- Solnedgang over Paris siluett och Seine med batar, ljus osv.
- Ett glittrande Eiffeltorn.
- Min sprangmarsch over bron for att hinna fa kort pa E-tornet innan det slutade att glittra. DEt gjorde det. 10 min senare...
- De tre skanska tanterna som forhandlade om oljemalningar i konsnarskvarteren i Montmartre. Konstnaren pa franska och dom pa sv, forlat, skanska.
- Amerikanen i kon till Eiffeltornet som ville ha kort pa militarerna dar eftersom de skyddade tornet fran Al-qaedas angrepp.
- Biffarna till militarer som gick ruhnt med fingret pa avtryckaren till sina "bazookas" alltmedan japanerna tog kort, tyskarna virrade runt och amerikanerna fragade dem om vagbeskrivningar...
- baguetten pa trappan upp till Sacre ceour i den varma varsolen.
- med hjalp av min nast intill icke-befintliga franska, Annas teckensprak och snorande (!) och apoteksinnehavarens bada lyckas vi kopa allergimedicin.
- Vi lyckas hejda biljettforsaljaren fran att ta dubbelt betalt gebom att envisas med att det visst gar ett billligare tag, nagot han in i det langsta fornekade.
Angers
Jag hade fatt lana en guidebok fran annodazumal av Ulla. Med de inledande foljande fraserna kunde det val inte bli annat an bra: "En helt ny guidebok för jetåldern. denna lätthanterliga guidebok kommer med andra ord att förstärka den glädje och de upplevelser som väntar i Loiredalen. "
och i den kunde man lasa foljande om ANgers.
"Från slottets vallar ger skiffertaken ett bedrägligt intryck av en dämpad stad, men under ytan sjuder den av liv. Det är väl sörjt för ungdomen. klädeslen är allt annat än formell och atmosfären avspänd." Klockrent!
Pa stationen i Angers mottes vi av var alskade Petra. Tirolerhatten hade bytts mot basker och hela hon var dagen till ara franskare an....eh...croissanter. I lilla byn La Meignanne (eller nat liknande...forlat Petra) utanfor Angers i Loiredalen flyttade vi in och praktiskt taget tog over Petras vardfamiljs hus. NI kommer aldrig orka lasa allt, eller bojkotta alla kommande inlagg i ren protest, sa vi tar detta i punktform ocksa. (helt utan nagon kronologisk ordning)
- VI valkomnades med den klassiska "Valkommen hem-maltiden" fran Innsbruck-tiden; PANNKAKOR!
- Vi forklarar for pappan att ja, vi ater "cr^epes" med sylt och socker, ingen av oss dricker kaffe och fast det finns tva gastrum vill vi garna sova i samma rum. Och kanner oss som 10 ar...
- Loiredalen ar full av sma byar och slott och Angers ar inget undantag. Mysig stad, slottsrundtur, fin utsikt, crepes, pizza. parker och fontaner. ALlt presenterades av Petra ungefar sahar: Ja har ar floden, inte lika fin som Inn forstas. Ja har ar utsikten, inte lika fin som i Innsbruck forstas. Ja, gatorna ar valdigt backiga, inte platt som i Innsbruck precis. Osv osv... :) Nan tycker valdigt mycket om kara gamla Innsbruck. can't blamer her.
- VI gjorde tva roadtrips. (Andreas) Petra Schumacher vid ratten, Tina Anna Thorner som kartlasare och Nigel Hanna Barker i baksatet. Forutom vissa...eh...omvagar klarade vi oss riktigt bra. Vi besokte:
- Nantes. Stor katedral med guide som spelade Amazing Grace pa orgel. Fint slott. (dar vi iofs agnade tiden at att spela in film och ta fula kort men anda...)
- Tours. Baguetter vid Loires kant, en stor katedral och fingammal stadskarna.
- Samour. Slott saklart, Forebildne till Tornrosas dessutom. Ett tillfalle vi inte kunde missa att utnyttja, sa fram med filmkamerna bara och sen ekade Tornrosasangerna bland slottets vaggar...
- KLaddkaka pa stranden vid havet i S:T Nazaire.
- VI fortsatte med varldens finaste paskmiddag, absolut iklass med forra artes i Ibk med samma personer. Egenhandigt gjorda kottbullar och prinskorv, (klippt grillkorv men MED kronor!), agg (bade choklad och riktiga och farska jordgubbar.
- STorhandling som tog tva timmar och det inte enbart pga att tre virrpannor skulle bestamma mat till fem maltider utan mest for att filminspekning bedrevs inne i affaren. Av oss. Hipp hipp. :)
- VI har for ovrigt sett ca 30 fransman med baguetter under armen. Fordomar ar till for att bekraftas!
- Det tog for ovrigt tva minuter eftar att pappan gatt forsta kvallen tills Innsbruckfilmen lag i dvd:n. DEtta 1,5 h langa masterverk avnjots tva ganger under vistelsen. Och arbetet har fortsatt. Denna gang kommer bli en fantastisk sammansattning av scener som inspirerats av: Hipp hipp, Tornrosa, Baywatch, SKonheten och ODjuret, Torn och Charlies Anglar. Bara vi kan sta vid vagkannten och anordna Hipph ipps taxiscen eller agna en hel formiddag i en yttepytte fransk by at att aterge belles oppningsscen i Skonheten och Odjuret....
Och bara vi kan agna fyra dagar at att prata skanska med varandra....
AVslutar med nagra favoritcitat fran resan, och aven med ett lofte om att skriva foljande inlagg i punkt- och listform. For skadorna ar manga, liksom personerna vi traffat och metrona vi tagit :)
Lyon, Geneve, MIlano, Rom, Salerno och Sicilien ska ju hinnas med nu. Men vi jobbar pa. Snart sa. efter att vi atit nagra fler glassar och solat oss lite till pa strnderna har ska vi nog lyckas fa in ett inlagg :D
Saxat fran resan:
Anna: - Det var massa skandinaver i Paris. Svenskar,
danskar och skaningar!
Petra i ett litet gratis museum vi ar inne pa: - Oj, nu missade vi ett rum... hmm... jag har har vi..hmmm. trasiga saker...mmm.
Petras lilltjej har gjort tva stentroll med har, fula ogon av snackor osv. en ar en sagoprinsessa typ och vi undrar vem den skallige saken ar. Far till svar. Le Pen!
- Anna till gubben i kassan pa t-banan:
- Vad fan har ni hojt biljettpriset sa for?
- Fraga den borgerliga regeringen!
- Ja JAG rostade iaf inte pa dom!
- Nej DET var det val fa som gjorde!
Mamman i Petras vardfamilj pratar franska med Annna som inte pratar ett ord franska.
Anna- Je ne parle pas francais.
Mamman: Oj forlat, jag ar ju sa van att prata franska med Petra.
Bara det att detta s ahon ocksa pa franska...
att hon ar delagare i en oversattningsfirma och kan engelska, tyska och spanska bor for ovrigt tillaggas...
MEN, nu ska jag forsoka mig pa ett inlagg om forsta delen, Min del i Angers hos Petra. den innan officiella luffen borjade.
Sen blir det nog kortare varianter, typ i punktform eller nat. nagot liknande det knepiga forsta inlagg vi gjorde fran resan.
Okej, da kor vi da...
It-s the final countdown..... dododooodo..... skrev Valle till mig pa tisdagen innan jag skulle aka. Vaskan var packad och biljetten inkopt, men laget kunde varit battre. Inget nytt bankkort och inget kontantkort (trots upprepade telefonsamtal med de lognaktiga oduglingarna som har mage att kalla sig telefonbolag.) Men men, dagen D var nara och det var inget att be for pa kortfronten, bara att ge sig ivag.
Inte en bajsbloja, inte en snorig nasa, inte ett enda par galonbyxor som ska pa eller smorgasar som kastas pa golvet. Pa en hel manad. Inte en enda studie av industrins utveckling i 1800-talets USA eller om poesins utveckling i romantikens England. Pa en hel manad. Inte en enda italiensk upptacksresande och eller C-uppsats. Pa en hel manad.
Forsta stoppet var den stora ljusstaden - Stoccolma - dar jag fikade med mina ex-Salernobor. Blev en mysig fika pa Waynes med mina principesse salernitane. EFter det skulle jag mota upp Anna som kom med flyg fran Umea. Tva lantisar stamde forst traff pa pressbyraN vid centralstationen.... men men, det gick bra allt och vi klarade t.o.m. att kopa t/banebiljetter, om an efter ett hett meningsutbyte mellan ANna och gubben i kassan som dock slutade med att de riktade sin samlade aggression mot regeringen och vi fick vara snordyra biljetter.
Hos Annas syster Sofia infann dramatiken innan vi ens hunnit lamna landet. Stromavbrott och hela lagenheten var kolsvart. EFter en timme typ hade sakringar kopts,bytts, pappor och hyresvardar ringts, grannar halsats pa men det var inte en ljusglimt inne i lagenheten. KLockan blev mer och mer och paniken borjade stiga. da rakade tva gubbar ga forbi i trappuppgangen och som tur var hade den ena en seeekring hemma hos sig som gatt och han visade oss en liten lucka dar annu fler proppar fanns. ut pa stan igen, men efter en fruktlos jakt over hela Vasastan rimgde storasysyer hem och lillasyster lyckades ragga ipp en av en granne. Vi sag ljuset i tunneln igen och allt var frid och frojd.
Nasta morogn bar det av mot Skavsta for vidare transport mot Paris. (och Peter Kondrup var pa samma plan... intresseklubben antecknar for fullt eller?)
Hojdpunkter fran Paris i punktform
- Vi har ingen som helst aning om vart vi kommer fram med bussen. Vi gar planlost mot ett hall, bestammer oss for att ga runt ett gathorn for att se om vi blir klokare och ser da Triumfbagen torna upp sig en bit bort. Tadaaa-moment!
- Var fyratimmars em/kvallspromenad i ett varigt Paris
Notre Dame i kvallssol med blommande trad i forgrunden. Paskgudstjanst i densamm med allsang och -bon och praster som sprang ut i "publiken" och gav nattvard at hoger och vanster.
- Solnedgang over Paris siluett och Seine med batar, ljus osv.
- Ett glittrande Eiffeltorn.
- Min sprangmarsch over bron for att hinna fa kort pa E-tornet innan det slutade att glittra. DEt gjorde det. 10 min senare...
- De tre skanska tanterna som forhandlade om oljemalningar i konsnarskvarteren i Montmartre. Konstnaren pa franska och dom pa sv, forlat, skanska.
- Amerikanen i kon till Eiffeltornet som ville ha kort pa militarerna dar eftersom de skyddade tornet fran Al-qaedas angrepp.
- Biffarna till militarer som gick ruhnt med fingret pa avtryckaren till sina "bazookas" alltmedan japanerna tog kort, tyskarna virrade runt och amerikanerna fragade dem om vagbeskrivningar...
- baguetten pa trappan upp till Sacre ceour i den varma varsolen.
- med hjalp av min nast intill icke-befintliga franska, Annas teckensprak och snorande (!) och apoteksinnehavarens bada lyckas vi kopa allergimedicin.
- Vi lyckas hejda biljettforsaljaren fran att ta dubbelt betalt gebom att envisas med att det visst gar ett billligare tag, nagot han in i det langsta fornekade.
Angers
Jag hade fatt lana en guidebok fran annodazumal av Ulla. Med de inledande foljande fraserna kunde det val inte bli annat an bra: "En helt ny guidebok för jetåldern. denna lätthanterliga guidebok kommer med andra ord att förstärka den glädje och de upplevelser som väntar i Loiredalen. "
och i den kunde man lasa foljande om ANgers.
"Från slottets vallar ger skiffertaken ett bedrägligt intryck av en dämpad stad, men under ytan sjuder den av liv. Det är väl sörjt för ungdomen. klädeslen är allt annat än formell och atmosfären avspänd." Klockrent!
Pa stationen i Angers mottes vi av var alskade Petra. Tirolerhatten hade bytts mot basker och hela hon var dagen till ara franskare an....eh...croissanter. I lilla byn La Meignanne (eller nat liknande...forlat Petra) utanfor Angers i Loiredalen flyttade vi in och praktiskt taget tog over Petras vardfamiljs hus. NI kommer aldrig orka lasa allt, eller bojkotta alla kommande inlagg i ren protest, sa vi tar detta i punktform ocksa. (helt utan nagon kronologisk ordning)
- VI valkomnades med den klassiska "Valkommen hem-maltiden" fran Innsbruck-tiden; PANNKAKOR!
- Vi forklarar for pappan att ja, vi ater "cr^epes" med sylt och socker, ingen av oss dricker kaffe och fast det finns tva gastrum vill vi garna sova i samma rum. Och kanner oss som 10 ar...
- Loiredalen ar full av sma byar och slott och Angers ar inget undantag. Mysig stad, slottsrundtur, fin utsikt, crepes, pizza. parker och fontaner. ALlt presenterades av Petra ungefar sahar: Ja har ar floden, inte lika fin som Inn forstas. Ja har ar utsikten, inte lika fin som i Innsbruck forstas. Ja, gatorna ar valdigt backiga, inte platt som i Innsbruck precis. Osv osv... :) Nan tycker valdigt mycket om kara gamla Innsbruck. can't blamer her.
- VI gjorde tva roadtrips. (Andreas) Petra Schumacher vid ratten, Tina Anna Thorner som kartlasare och Nigel Hanna Barker i baksatet. Forutom vissa...eh...omvagar klarade vi oss riktigt bra. Vi besokte:
- Nantes. Stor katedral med guide som spelade Amazing Grace pa orgel. Fint slott. (dar vi iofs agnade tiden at att spela in film och ta fula kort men anda...)
- Tours. Baguetter vid Loires kant, en stor katedral och fingammal stadskarna.
- Samour. Slott saklart, Forebildne till Tornrosas dessutom. Ett tillfalle vi inte kunde missa att utnyttja, sa fram med filmkamerna bara och sen ekade Tornrosasangerna bland slottets vaggar...
- KLaddkaka pa stranden vid havet i S:T Nazaire.
- VI fortsatte med varldens finaste paskmiddag, absolut iklass med forra artes i Ibk med samma personer. Egenhandigt gjorda kottbullar och prinskorv, (klippt grillkorv men MED kronor!), agg (bade choklad och riktiga och farska jordgubbar.
- STorhandling som tog tva timmar och det inte enbart pga att tre virrpannor skulle bestamma mat till fem maltider utan mest for att filminspekning bedrevs inne i affaren. Av oss. Hipp hipp. :)
- VI har for ovrigt sett ca 30 fransman med baguetter under armen. Fordomar ar till for att bekraftas!
- Det tog for ovrigt tva minuter eftar att pappan gatt forsta kvallen tills Innsbruckfilmen lag i dvd:n. DEtta 1,5 h langa masterverk avnjots tva ganger under vistelsen. Och arbetet har fortsatt. Denna gang kommer bli en fantastisk sammansattning av scener som inspirerats av: Hipp hipp, Tornrosa, Baywatch, SKonheten och ODjuret, Torn och Charlies Anglar. Bara vi kan sta vid vagkannten och anordna Hipph ipps taxiscen eller agna en hel formiddag i en yttepytte fransk by at att aterge belles oppningsscen i Skonheten och Odjuret....
Och bara vi kan agna fyra dagar at att prata skanska med varandra....
AVslutar med nagra favoritcitat fran resan, och aven med ett lofte om att skriva foljande inlagg i punkt- och listform. For skadorna ar manga, liksom personerna vi traffat och metrona vi tagit :)
Lyon, Geneve, MIlano, Rom, Salerno och Sicilien ska ju hinnas med nu. Men vi jobbar pa. Snart sa. efter att vi atit nagra fler glassar och solat oss lite till pa strnderna har ska vi nog lyckas fa in ett inlagg :D
Saxat fran resan:
Anna: - Det var massa skandinaver i Paris. Svenskar,
danskar och skaningar!
Petra i ett litet gratis museum vi ar inne pa: - Oj, nu missade vi ett rum... hmm... jag har har vi..hmmm. trasiga saker...mmm.
Petras lilltjej har gjort tva stentroll med har, fula ogon av snackor osv. en ar en sagoprinsessa typ och vi undrar vem den skallige saken ar. Far till svar. Le Pen!
- Anna till gubben i kassan pa t-banan:
- Vad fan har ni hojt biljettpriset sa for?
- Fraga den borgerliga regeringen!
- Ja JAG rostade iaf inte pa dom!
- Nej DET var det val fa som gjorde!
Mamman i Petras vardfamilj pratar franska med Annna som inte pratar ett ord franska.
Anna- Je ne parle pas francais.
Mamman: Oj forlat, jag ar ju sa van att prata franska med Petra.
Bara det att detta s ahon ocksa pa franska...
att hon ar delagare i en oversattningsfirma och kan engelska, tyska och spanska bor for ovrigt tillaggas...
Måndag 16 April 2007
En sparvagnschauffor strippar for oss,
en hemlos man pa tunnelbanan pratar med oss, skrattar och kastar cigarettpaket efter oss, Valle tror att hon har fatt skagg, Italiens tagpersonal strejkar, vi far inte inte beromma Schweiz natur fran taget, Valle slar i armbagen, Hannas byxor spricker, ryggsackarna ar tunga och det ar varmt.
Igar: Frukost i Frankrike, lunch i Schweiz och kvallsmat i Italien.
Igar klockan 22.47 pa Milanos torg framfor domen. En stor glass i 21-gradig varme. Nu blir det Rom nasta! Forklaring av ovanstaende saker och en fortsattning foljer.
en hemlos man pa tunnelbanan pratar med oss, skrattar och kastar cigarettpaket efter oss, Valle tror att hon har fatt skagg, Italiens tagpersonal strejkar, vi far inte inte beromma Schweiz natur fran taget, Valle slar i armbagen, Hannas byxor spricker, ryggsackarna ar tunga och det ar varmt.
Igar: Frukost i Frankrike, lunch i Schweiz och kvallsmat i Italien.
Igar klockan 22.47 pa Milanos torg framfor domen. En stor glass i 21-gradig varme. Nu blir det Rom nasta! Forklaring av ovanstaende saker och en fortsattning foljer.
Lördag 31 Mars 2007
Rutten
Läs stoppordningen, kolla in bilden - och kom ihåg - Ljubljana ligger inte i Frankrike!
(3 /4 - Stockholm. Fika med le belle Bailey och Sidseluccia.
Träffa Anna som kommer ner från Umeå och bo hos hennes syster.
4-5/4 – Lilla Anna och långa farbrorn åker till Paris från Skavsta.
5/4-10/4 Vi har Innsbruckreunion i Angers hos LieblingsPetra)
10/4 ~ 13/4 – 9-10:e, detta är mycket viktigta datum för tågluffen. Biljetterna börjar officiellt att gälla och Hanna och Valle träffas för att börja luffen. De börjar med några dagar hos i Lyon hos Maria.
14/4 Milano. Lokalguide: Stefano, Nicola
16/4 Rom
17/4 Salerno Lokalguide: Milena
18/4 ~ 23/4 Sicilien hos Kajsa
23-25/4 Italiens östkust och över till Kroatien.
25/4 Zagreb. Lokalguide:Adela
26/4 Ljubljana. Lokalguide:Masa
28/4 Budapest. Lokalguide: Robert
30/4 Bratislava.
1/5 Prag. Lokalguide: Anna
Berlin
Hem via Köpenhamn. Kortet går ut 8-9/5.
Kom ihåg att tiderna är ungefärliga. Ingen vet vilka tåg vi kommer med eller var vi hamnar. Men vi har vår guidebok och våra biljetter, så vi klarar oss nog vad som än händer och sker, med tåg och annat. Alla som f.ö. någon gång åkt med Trenitalia vet mycket väl vad jag pratar om...
Läs stoppordningen, kolla in bilden - och kom ihåg - Ljubljana ligger inte i Frankrike!
(3 /4 - Stockholm. Fika med le belle Bailey och Sidseluccia.
Träffa Anna som kommer ner från Umeå och bo hos hennes syster.
4-5/4 – Lilla Anna och långa farbrorn åker till Paris från Skavsta.
5/4-10/4 Vi har Innsbruckreunion i Angers hos LieblingsPetra)
10/4 ~ 13/4 – 9-10:e, detta är mycket viktigta datum för tågluffen. Biljetterna börjar officiellt att gälla och Hanna och Valle träffas för att börja luffen. De börjar med några dagar hos i Lyon hos Maria.
14/4 Milano. Lokalguide: Stefano, Nicola
16/4 Rom
17/4 Salerno Lokalguide: Milena
18/4 ~ 23/4 Sicilien hos Kajsa
23-25/4 Italiens östkust och över till Kroatien.
25/4 Zagreb. Lokalguide:Adela
26/4 Ljubljana. Lokalguide:Masa
28/4 Budapest. Lokalguide: Robert
30/4 Bratislava.
1/5 Prag. Lokalguide: Anna
Berlin
Hem via Köpenhamn. Kortet går ut 8-9/5.
Kom ihåg att tiderna är ungefärliga. Ingen vet vilka tåg vi kommer med eller var vi hamnar. Men vi har vår guidebok och våra biljetter, så vi klarar oss nog vad som än händer och sker, med tåg och annat. Alla som f.ö. någon gång åkt med Trenitalia vet mycket väl vad jag pratar om...
Lördag 31 Mars 2007
Ny dramaserie på resdagboken.se, Prison Break - släng dig i väggen!
(Nu är det dags för inlägg som faktiskt handlar om tågluffen)
Hej och Välkommna!
Grattis!
Ni ska under en hel månad få följa Hannas och Valerijas äventyr i Europa. Från Värmland till Sicilien och tillbaka på 30 dagar. Kommer de att klara av det?!
Läget just nu:
Efter många förberedelser har de tyvärr nu råkat ut för ett smärre bakslag. Förutom eldröda reselakan som ger mardrömmar, och bankkort som fastnat i posten, så har deras under resan enda möjlighet till kontakt med omvärlden - deras mobiltelefoner - slutat fungera. Hur ska detta gå?! Kommer det att lösa sig innan avfärd den fjärde i fjärde respektive nionde i fjärde, eller kommer de att stanna kvar i de värmländska skogarna för evigt?! Det hoppas vi verkligen inte!
Ja, hur ska det gå? Var med från början til slut. Och du kan till och med själv vara med och påverka - och vinna fina priser - genom att skriva trevliga kommentarer och tips till dem. De bästa belönas med vykort från utvalda och exklusiva orter i Europa.
Missa inte nästa avsnitt!
(Nu är det dags för inlägg som faktiskt handlar om tågluffen)
Hej och Välkommna!
Grattis!
Ni ska under en hel månad få följa Hannas och Valerijas äventyr i Europa. Från Värmland till Sicilien och tillbaka på 30 dagar. Kommer de att klara av det?!
Läget just nu:
Efter många förberedelser har de tyvärr nu råkat ut för ett smärre bakslag. Förutom eldröda reselakan som ger mardrömmar, och bankkort som fastnat i posten, så har deras under resan enda möjlighet till kontakt med omvärlden - deras mobiltelefoner - slutat fungera. Hur ska detta gå?! Kommer det att lösa sig innan avfärd den fjärde i fjärde respektive nionde i fjärde, eller kommer de att stanna kvar i de värmländska skogarna för evigt?! Det hoppas vi verkligen inte!
Ja, hur ska det gå? Var med från början til slut. Och du kan till och med själv vara med och påverka - och vinna fina priser - genom att skriva trevliga kommentarer och tips till dem. De bästa belönas med vykort från utvalda och exklusiva orter i Europa.
Missa inte nästa avsnitt!
Torsdag 28 December 2006
Dagens utdrag ur konversation: Efter att ha suttit och last i tre-fyra timmar:
Hanna: Ska vi spela yatzy?
Elin: Nej, jag orkar inte med nagot sa aktivt som att sla tarningar!
Lite senare pa kvallen orkade vi iaf spela lite biljard, med road publik i form av finsk pappa och dotter. Annars ar precis hela hotellet fyllt av ryssar, och koversationerna med dem fortsatter, eftersom vi ar granne med dem i solstolarna. Idag sade nagon nat till mig, men jag latsades inte om det utan fortsatte lasa. da stotte hon till mig och upprepade sedan hela harrangen, medan hon viftade pa Elins stol som hon precis lamnat. Jag antog att hon sade "kan vi ta stolen eller ska din syster ha den?", sa jag svarade pasjalsta pasjalsta och de kastade sig over den som hungriga rovdjur.
Kanns lite sorgligt att det ar sista dagen idag, men ska ocksa bli kul att komma hem till verkligheten. Vi har badat en sista gang, sagt hej da till Nemo och hans pappa, kopt och prutat allt vi skulle, packat, och nu aterstar bara ett sista besok pa Cafe del mar.
Lite siffror, listor och statistik efter resan:
Antal ganger vi atit pa Cafe del mar: 5
Antal ganger av dessa Elin bestallt kyckligfile med vitlokssmor: 4
Antal atna pannkakor under resan: 35
Antal luncher: 0 (om inte apple och kinapuffar raknas...)
Andel av besokarna pa hotellet som ar ryssar: 97%
Antal personer som forsokt lura oss: 3
Antal personer som trott att vi ar ett par: 3
Antal trevliga egyptier vi traffat: 1
Antal trevliga kameler vi traffat: 3
Antal magsjukor: 0
Rummy-resultat: 12-4 till Elin
MIG-resultat: 10-8 till Hanna
Yatzy: 4-2 till Hanna
Biljard: 1-1
Lasta bocker under veckan:
Skam - Karin Alvtegen
Brev fran en krigszon - Will they ever trust us again? - Michael Moore
Skuld- Karin Alvtegen
Dodligt spel - Val McDermid
Glom att ni har en dotter - Sandra Gregory
Sorgfagel - Annika Ostberg berattar om sitt liv - Lena Katrina Swanberg
Loftet - Diane Chamberlain
Damernas detektivbyra - Alexander McCall Smith
Hanna: Ska vi spela yatzy?
Elin: Nej, jag orkar inte med nagot sa aktivt som att sla tarningar!
Lite senare pa kvallen orkade vi iaf spela lite biljard, med road publik i form av finsk pappa och dotter. Annars ar precis hela hotellet fyllt av ryssar, och koversationerna med dem fortsatter, eftersom vi ar granne med dem i solstolarna. Idag sade nagon nat till mig, men jag latsades inte om det utan fortsatte lasa. da stotte hon till mig och upprepade sedan hela harrangen, medan hon viftade pa Elins stol som hon precis lamnat. Jag antog att hon sade "kan vi ta stolen eller ska din syster ha den?", sa jag svarade pasjalsta pasjalsta och de kastade sig over den som hungriga rovdjur.
Kanns lite sorgligt att det ar sista dagen idag, men ska ocksa bli kul att komma hem till verkligheten. Vi har badat en sista gang, sagt hej da till Nemo och hans pappa, kopt och prutat allt vi skulle, packat, och nu aterstar bara ett sista besok pa Cafe del mar.
Lite siffror, listor och statistik efter resan:
Antal ganger vi atit pa Cafe del mar: 5
Antal ganger av dessa Elin bestallt kyckligfile med vitlokssmor: 4
Antal atna pannkakor under resan: 35
Antal luncher: 0 (om inte apple och kinapuffar raknas...)
Andel av besokarna pa hotellet som ar ryssar: 97%
Antal personer som forsokt lura oss: 3
Antal personer som trott att vi ar ett par: 3
Antal trevliga egyptier vi traffat: 1
Antal trevliga kameler vi traffat: 3
Antal magsjukor: 0
Rummy-resultat: 12-4 till Elin
MIG-resultat: 10-8 till Hanna
Yatzy: 4-2 till Hanna
Biljard: 1-1
Lasta bocker under veckan:
Skam - Karin Alvtegen
Brev fran en krigszon - Will they ever trust us again? - Michael Moore
Skuld- Karin Alvtegen
Dodligt spel - Val McDermid
Glom att ni har en dotter - Sandra Gregory
Sorgfagel - Annika Ostberg berattar om sitt liv - Lena Katrina Swanberg
Loftet - Diane Chamberlain
Damernas detektivbyra - Alexander McCall Smith
Tisdag 26 December 2006
Merhaba!
Har inte sa mycket nytt att uppdatera med egentligen, for dagarna har ar ratt lika. Klockan atta ringer Elins klocka, hon regaerar inte over huvud taget, 2 min senare ringer min, fortfarande ingen reaktion i andra slafen, jag ropar pa henne utan att fa svar, hennes klocka ringer igen, jag skriker och da hander nagot; hon stanger av den och vander sig om igen, jag gar upp, stanger av alla klockor, slapar upp det lealosa klump som gomt sig under filten, och vi gar ivag till frukostmatsalen, star ut med alla daliga skamt medan vi vantar pa att vara pannkakor och omeletter ska stekas, och sedan ar det solning som galler.
Idag lag vi vid poolen och fick darmed nojet att se ryssarna utova bade salsadans i kjolar med klingande sma paljetter och nagon sorts yogaliknande sak. Riktigt hog underhallningsfaktor dar iaf. det basta var en ryska tanten som hade formen av en storre badboll och ikladd stor hatt och baddrakt foljde med i alla rorelser de andra gjorde. Hon och elin hade haft flera konversationer tidigare, pa ryska. efter en lang utlaggning som vi gissar handlade om parasollets vara eller icke vara svarade Elin beklagande "Jag forstar tyvarr inte, men spatsiba". och det fattade hon iaf. :)
Vi traffade en kamel pa stranden, och riktigt fina bilder fick vi pa den sotnosen. Aterigen vill jag saga hur fantastiskt vattnet ar, och alla fiskar. HELT otroligt, att de bara finns dar nar man sticker ner huvvet. Och ett helt otroligt siktdjup var det pa utflykten, man sag varje detalj pa 10, 100-tals meters djup. det kanns som fiskarna bara virvlar omkring en, man kommer sa himla nara.
Och kvallsmaten intogs pa Cafe del mar, for fjarde gangen. Vi borjar bli riktiga stammisar nu. ofs vet vi inte om vi vagar oss tillbaks, eftersom vi rakade betala motsvarande 50 ore istallet for 50 kronor igar.... jamt litte pinsamt... men sen lyckades vi iaf avvarja tva forsok till samma lurendrejeri av forsaljarna - och snart lovar vi att det smaller, for guuuud sa jobbiga dom ar. vi lyckades iaf pruta ner en klocka fran 250 till 95 kronor haromkvallen, och sen korde vi ett gatlopp med handerna for oronen, skrikandes bingolingo for att slippa undan dom. det varsta ar att dom flesta kanner igen oss nu, sa dom ar annu jobbigare.
far val avsluta med att erkanna (aven om det sitter langt inne) att det borjat straffa sig att leva under devisen "solskyddsfaktor ar for amatorer".
Halsningar fran kraftorna
ps. Dagens hojdpunkt: Kusselikussarna Amelie och Chrillerill i webcamera pa internetcafeet!!! *laaaangtar*
Har inte sa mycket nytt att uppdatera med egentligen, for dagarna har ar ratt lika. Klockan atta ringer Elins klocka, hon regaerar inte over huvud taget, 2 min senare ringer min, fortfarande ingen reaktion i andra slafen, jag ropar pa henne utan att fa svar, hennes klocka ringer igen, jag skriker och da hander nagot; hon stanger av den och vander sig om igen, jag gar upp, stanger av alla klockor, slapar upp det lealosa klump som gomt sig under filten, och vi gar ivag till frukostmatsalen, star ut med alla daliga skamt medan vi vantar pa att vara pannkakor och omeletter ska stekas, och sedan ar det solning som galler.
Idag lag vi vid poolen och fick darmed nojet att se ryssarna utova bade salsadans i kjolar med klingande sma paljetter och nagon sorts yogaliknande sak. Riktigt hog underhallningsfaktor dar iaf. det basta var en ryska tanten som hade formen av en storre badboll och ikladd stor hatt och baddrakt foljde med i alla rorelser de andra gjorde. Hon och elin hade haft flera konversationer tidigare, pa ryska. efter en lang utlaggning som vi gissar handlade om parasollets vara eller icke vara svarade Elin beklagande "Jag forstar tyvarr inte, men spatsiba". och det fattade hon iaf. :)
Vi traffade en kamel pa stranden, och riktigt fina bilder fick vi pa den sotnosen. Aterigen vill jag saga hur fantastiskt vattnet ar, och alla fiskar. HELT otroligt, att de bara finns dar nar man sticker ner huvvet. Och ett helt otroligt siktdjup var det pa utflykten, man sag varje detalj pa 10, 100-tals meters djup. det kanns som fiskarna bara virvlar omkring en, man kommer sa himla nara.
Och kvallsmaten intogs pa Cafe del mar, for fjarde gangen. Vi borjar bli riktiga stammisar nu. ofs vet vi inte om vi vagar oss tillbaks, eftersom vi rakade betala motsvarande 50 ore istallet for 50 kronor igar.... jamt litte pinsamt... men sen lyckades vi iaf avvarja tva forsok till samma lurendrejeri av forsaljarna - och snart lovar vi att det smaller, for guuuud sa jobbiga dom ar. vi lyckades iaf pruta ner en klocka fran 250 till 95 kronor haromkvallen, och sen korde vi ett gatlopp med handerna for oronen, skrikandes bingolingo for att slippa undan dom. det varsta ar att dom flesta kanner igen oss nu, sa dom ar annu jobbigare.
far val avsluta med att erkanna (aven om det sitter langt inne) att det borjat straffa sig att leva under devisen "solskyddsfaktor ar for amatorer".
Halsningar fran kraftorna
ps. Dagens hojdpunkt: Kusselikussarna Amelie och Chrillerill i webcamera pa internetcafeet!!! *laaaangtar*
Måndag 25 December 2006
- en av Askersundarnas (ja, det var inte Norrkoping) kommentar igar nar jag berattade om svenska Cafe del mar.
Och vi lever mer och mer i sallskapresan, men anda inte, for allt arabiskt och muslimskt ar anda sa annorlunda. Och vi gillar Egypten mer och mer.
Igar skulle jag kopa biljett till en snorkelutflykt. jag tankte att det gar val lite snabbt, bara kopa en biljett, sa jag lamnade elin i solstolen och gick ivag. Kom tillbaka EN TIMME senare. Nar jag kom dit var det en hel hog andra dar som allihopa skulle klaga. Varst var en uppspacklad tysk-goteborgsk dam i 55-arsaldern, i blonderade korkskruvslockar, stora guldsmycken, vita spetsstringtrosor, leopararmband och -klocka, hogklackade skor och gulfargad vaska som under svarord och allmana otrevliga utrop oste all varldens tankbara klagomal over den stackars guiden.
Det var fel pa utemoblerna, duschen, toalettsitsen, vattnet i toaletten, kranen, vattnet i kranen, sangarna, kuddarna, filtarna, overkasten, garderoben, antalet galgar, handukarna, mattan (den var inte akta), de anstallda, dricksen, stadningen, matsalen, hotellet i allmanhet och typ allt annat man kan tanka sig. Hon skulle skriva till tidningen, hon kunde iiiinte koppla av har och ville helst ha en ny semstervecka. Dom andra sa att deras sjuka gubbar dar hemma antagligen hade det battre. Kul jobb det verkar att va reseledare....
Pa snorkelutflykten var hon med, med badade inte och gick inte iland pa paradison.
Snorkelturen var idag och den var helt fantastisk. Jag lyckades fa med mig Elin ocksa, och tillsammans med en busslast andra svenskar tillbringade vi hela dagen pa baten Flash5. Tva stopp vid stora korallrev. Vid reven foljde vi pa led efter en lokalguide och sag alla fiskar man ens kan forestalla sig. Nemo har vi sett massor av och andra fiskar i de mest otroliga fargkombinationer. Vattnet var helt kristallklart, man sag varje liten fisk pa ett djup som tydligen var over 100 m, och den gron-turkosa farg vattnet hade har jag knappt sett forut. Efter en buffelunch pa baten gick vi iland pa en paradiso dar vi fick bada och snorkla mer (eller for dem (ja, gissa vem?) som fros saaaa i det typ 25-gradiga vattnet - sola pa stranden). Vi forsokte ,men det finns inga bilder som gor stranden och vattnet rattvis. ar mycket spand pa mina undervattensbilder som jag har tagit med nan kamera jag lyckades pruta till mig. Vi har insett att basta sattet att pruta ar att bara med sig kopta grejer, sa gissa om vi fick ned priste nar vi bar pa en vattenpipa, ett skarp och papyruspapper?! Hej hej vanta vanta, vad betalade ni for det dar skarpet? - 50. - Okej da far du detta for 40. det ar likadant. - nej vi vill inte ha ett till. -35. -Nej - 30 - Det spelar ingen roll, vi vill inte ha tva. -20. vi behover inget mer. -15. - ok, vad tusan! Nar sedan nasta fragade kunde vi saga att vi kopt det forsta for 15 och genast fick vi ett till pappa ocksa for 15. Och mamma, vi har inte kopt vattenpipa, vi kopte vattenpipOR. Och en rejal limpa jordgubbs"tobak" :)
tjena, tjena mittbena och allt det dar har aven fatt oss att kopa bade trojor och annat vi inte visste att vi ville ha, men nu borjar vi bli rejalt trotta pa alla forsaljare.
Hoppas ni hade en bra jul darhemma med massa god julmat! Jullunchen for oss blev ett apple och kinapuffar (vi vill ju inte missa soltid pa triviala saker som att leta mat) och kvallsmaten at vi pa en kinarestaurnag vid ett litet torg dar en tysk clown som verkade hog pa helium underholl ett gang tyska ungar och dar tomten kom ridande pa en kamel. Ganska annorlunda julafton i ar.
Dagens utdrag ur konversation:
Elin: Aaaah!
Hanna:vad ar det?
Elin: Guuuud jag kan verkligen inte bestamma mig. Vad jobbigt.
Hanna: Vad da?
Elin: Ska jag ligga pa mage eller rygg?
Och vi lever mer och mer i sallskapresan, men anda inte, for allt arabiskt och muslimskt ar anda sa annorlunda. Och vi gillar Egypten mer och mer.
Igar skulle jag kopa biljett till en snorkelutflykt. jag tankte att det gar val lite snabbt, bara kopa en biljett, sa jag lamnade elin i solstolen och gick ivag. Kom tillbaka EN TIMME senare. Nar jag kom dit var det en hel hog andra dar som allihopa skulle klaga. Varst var en uppspacklad tysk-goteborgsk dam i 55-arsaldern, i blonderade korkskruvslockar, stora guldsmycken, vita spetsstringtrosor, leopararmband och -klocka, hogklackade skor och gulfargad vaska som under svarord och allmana otrevliga utrop oste all varldens tankbara klagomal over den stackars guiden.
Det var fel pa utemoblerna, duschen, toalettsitsen, vattnet i toaletten, kranen, vattnet i kranen, sangarna, kuddarna, filtarna, overkasten, garderoben, antalet galgar, handukarna, mattan (den var inte akta), de anstallda, dricksen, stadningen, matsalen, hotellet i allmanhet och typ allt annat man kan tanka sig. Hon skulle skriva till tidningen, hon kunde iiiinte koppla av har och ville helst ha en ny semstervecka. Dom andra sa att deras sjuka gubbar dar hemma antagligen hade det battre. Kul jobb det verkar att va reseledare....
Pa snorkelutflykten var hon med, med badade inte och gick inte iland pa paradison.
Snorkelturen var idag och den var helt fantastisk. Jag lyckades fa med mig Elin ocksa, och tillsammans med en busslast andra svenskar tillbringade vi hela dagen pa baten Flash5. Tva stopp vid stora korallrev. Vid reven foljde vi pa led efter en lokalguide och sag alla fiskar man ens kan forestalla sig. Nemo har vi sett massor av och andra fiskar i de mest otroliga fargkombinationer. Vattnet var helt kristallklart, man sag varje liten fisk pa ett djup som tydligen var over 100 m, och den gron-turkosa farg vattnet hade har jag knappt sett forut. Efter en buffelunch pa baten gick vi iland pa en paradiso dar vi fick bada och snorkla mer (eller for dem (ja, gissa vem?) som fros saaaa i det typ 25-gradiga vattnet - sola pa stranden). Vi forsokte ,men det finns inga bilder som gor stranden och vattnet rattvis. ar mycket spand pa mina undervattensbilder som jag har tagit med nan kamera jag lyckades pruta till mig. Vi har insett att basta sattet att pruta ar att bara med sig kopta grejer, sa gissa om vi fick ned priste nar vi bar pa en vattenpipa, ett skarp och papyruspapper?! Hej hej vanta vanta, vad betalade ni for det dar skarpet? - 50. - Okej da far du detta for 40. det ar likadant. - nej vi vill inte ha ett till. -35. -Nej - 30 - Det spelar ingen roll, vi vill inte ha tva. -20. vi behover inget mer. -15. - ok, vad tusan! Nar sedan nasta fragade kunde vi saga att vi kopt det forsta for 15 och genast fick vi ett till pappa ocksa for 15. Och mamma, vi har inte kopt vattenpipa, vi kopte vattenpipOR. Och en rejal limpa jordgubbs"tobak" :)
tjena, tjena mittbena och allt det dar har aven fatt oss att kopa bade trojor och annat vi inte visste att vi ville ha, men nu borjar vi bli rejalt trotta pa alla forsaljare.
Hoppas ni hade en bra jul darhemma med massa god julmat! Jullunchen for oss blev ett apple och kinapuffar (vi vill ju inte missa soltid pa triviala saker som att leta mat) och kvallsmaten at vi pa en kinarestaurnag vid ett litet torg dar en tysk clown som verkade hog pa helium underholl ett gang tyska ungar och dar tomten kom ridande pa en kamel. Ganska annorlunda julafton i ar.
Dagens utdrag ur konversation:
Elin: Aaaah!
Hanna:vad ar det?
Elin: Guuuud jag kan verkligen inte bestamma mig. Vad jobbigt.
Hanna: Vad da?
Elin: Ska jag ligga pa mage eller rygg?
Fredag 22 December 2006
...men ganska blasigt.
En uppdatering av resedagboken var bestalld till kvallen den 23:e, sa att Irene kunde fa lasa om vara vanetyr pa sitt gloggparty. Sa har kommer den, tyvarr utan bilder med forhoppningsvis i tid.
Resan borjade i forrgar Karlstad i, varifran vi skulle ta taget till Stockholm. 8 minuter innan taget gar svanger volvon in pa station och fran baksatet hors foljande kommentar fran Elin: Ar det nagon som har med min resvaska?
Genast forstar jag att det inte var alldeles fel att valja "resa med barn" som en av kategorierna for resan har pa resedagboken. Men vaskan var med och ivag kom vi. Val framme i STokcholm tillbringade vi tva timmar pa McDonalds tillsammans med minst tre psykiskt storda och/eller uteliggare som pratade med sig sjalva, mumlade ut langa bonliknande haranger, drog barnvagnar med kartonger i och var allmant laskiga. 5 (!) poliser kom in en svang, sa det var tydligen nat sarskilt som hant.
Vi tog taget till Aranda dar iaf jag efter nagra omgangar rummy lyckades somna. Eftersom vi satt precis utanfor terminal 5 och nastan var de enda dar hade vi under natten fungerat som informationscentral och dirigerat folk till tag, terminaler, toaletter och gud vet vart.
Jag sov iaf tills Elin satte sig pa mig vid 4 och vi gick mot incheckningen. Dar hade redan en enorm ko bildats, men vi fick va med om ett riktigt Triss-ogonblick och lyckades glida forbi hela kon till en ny disk som oppnade. Vi at lite frukost utanfor sakerhetskontrollen medan vi tittade pa allla som rosenrasande stormade ut ur kon med yoghurtar och drickor i hogsta hugg, for att under ilsket mutter dricka det innan de gick in. "JAHA! Och vi som tankte haft det som mellanmal"
Flygresan tog fem timmar och vi var inklamda allra langst bak i planet med minimalt benutrymme, sa att saga att resan var lang var ingen underdrift. Vi fick iaf se Nilen, Kairo och pyramiderna redan innan vi landat i Egypten! Nar pyramiderna dok upp var det nastan risk for att planet skulle vaga over pa hogersidan, for ALLA hangde ut mot fonsterna och tittade.
En hel buss med svenskra styrde kosan mot Hurghada och pa vart hotell skulle vi och tre pigga flickor (det kallade de sjalva sig) i 55 ars alder fran Norrkopingstrakten bo. I rummet fungerade varken kylskap eller varmvatten, men sa fort vi papekat det fylldes vart rum av ett gang hantverkare som fixade det, till tonerna av arabiska MTV (ansiktsburk, hammarbynisse och dom dar latarna hade kant sig hemma) Det forsta som motte dem i badrummet var Elin i bikini, som tvattade haret. Hon fortsatte gora ett bra intryck pa dessa muslimska man genom att lata Achmed 50 snubbla over hennes vaska dar BH:arna hangde och slangde utanfor.
Pa kvallen sag vi stan, som var knokad av turister och forsaljare. Vi har fatt hora allt fran "lilla gomman hur mar du?" till "opp och hoppa lilla loppa" och polis polis potatisgris, och det ar ingen som tycks forsta att "hey sweden and sister" inte vill med pa gratis priovdyk 10 meter under ytan med okand dykinstruktor, eller kopa deras klockor, fast det ar "original suisse watches". tillat mig att le.
Dock finns det massor att kopa, sa det far bli en pruttur nan dag. Sallskapsreseinslag finns dock ocksa en del. Hoteller ar pyntat med kitschigt julpynt, det har varfit valkomstmote (utan sangria men med fanta) och aerobics vid poolen ar det varje formiddag.
Vi at kvallsmat pa svenska cafe del mar som vi blivit tipsade om innan avresan. underbar mat, som avnjots till tonerna av Peps Persson, sa det blir nog fler besok.
Vi skulle kopa whiskey till pappa, och detta var ju ett aventyr i sig i detta muslimska land. I EN affar i Hurghada fanns det en butik, och man far bara handla inom 24 timmar efter man kommit ini landet. Sa utrustade med pass tog vi oss in i en till synes oskyldig vitvaruaffar. Eftet att ha tagit oss forbi otaliga brodrostar och frysskap kom vi tillsut in i ett litet rum dar alkohol saldes. Vi fick ga till fyra olika personer, vilka alla skulle syna pass och visum, stampla, fylla i blanketter m.m., innan vi tillsut fick var whiskey.
Idag ar alltsa forsta dagen och vi har det fantastiskt harligt. Solen stralar pa var lilla terrass och pa omradet finns en egen strand och tva poolomraden. Att bada i havet ar som att sticka ner huvudet i ett akvarium. Man flyter sakta over de sma reven, och fiskarna ar i hundratal. Helagula, zebrarandiga, bla-vit-gula, langa, smala, neonfargade i gaddstorlek och t.o.m. riktiga Nemosar!
Jag kan kanppt vanta tills jag far aka pa riktigt snorkeltur med bat!
Bade pa stranden och pa gatorna travar enorma, statliga, nastan vita kameler.
Nu orkar ni val inte lasa mer sa jag lovar att nasta inlagg ska bli kortare. Kan avsluta med foljande konversation som utspelade sig pa terrassen tidigare idag. Efter veckor fyllda av massa jobb, tentor och minituos tidsplanering kanns det helt otroligt, men den illustrera valdigt bra hur det ar har.
Elin: Vad ar klockan?
Hanna: Ingen aning. har inte kollat sen vi gick upp. ska jag titta efter?
Elin: Nej, varfor det?
Over and out.
En uppdatering av resedagboken var bestalld till kvallen den 23:e, sa att Irene kunde fa lasa om vara vanetyr pa sitt gloggparty. Sa har kommer den, tyvarr utan bilder med forhoppningsvis i tid.
Resan borjade i forrgar Karlstad i, varifran vi skulle ta taget till Stockholm. 8 minuter innan taget gar svanger volvon in pa station och fran baksatet hors foljande kommentar fran Elin: Ar det nagon som har med min resvaska?
Genast forstar jag att det inte var alldeles fel att valja "resa med barn" som en av kategorierna for resan har pa resedagboken. Men vaskan var med och ivag kom vi. Val framme i STokcholm tillbringade vi tva timmar pa McDonalds tillsammans med minst tre psykiskt storda och/eller uteliggare som pratade med sig sjalva, mumlade ut langa bonliknande haranger, drog barnvagnar med kartonger i och var allmant laskiga. 5 (!) poliser kom in en svang, sa det var tydligen nat sarskilt som hant.
Vi tog taget till Aranda dar iaf jag efter nagra omgangar rummy lyckades somna. Eftersom vi satt precis utanfor terminal 5 och nastan var de enda dar hade vi under natten fungerat som informationscentral och dirigerat folk till tag, terminaler, toaletter och gud vet vart.
Jag sov iaf tills Elin satte sig pa mig vid 4 och vi gick mot incheckningen. Dar hade redan en enorm ko bildats, men vi fick va med om ett riktigt Triss-ogonblick och lyckades glida forbi hela kon till en ny disk som oppnade. Vi at lite frukost utanfor sakerhetskontrollen medan vi tittade pa allla som rosenrasande stormade ut ur kon med yoghurtar och drickor i hogsta hugg, for att under ilsket mutter dricka det innan de gick in. "JAHA! Och vi som tankte haft det som mellanmal"
Flygresan tog fem timmar och vi var inklamda allra langst bak i planet med minimalt benutrymme, sa att saga att resan var lang var ingen underdrift. Vi fick iaf se Nilen, Kairo och pyramiderna redan innan vi landat i Egypten! Nar pyramiderna dok upp var det nastan risk for att planet skulle vaga over pa hogersidan, for ALLA hangde ut mot fonsterna och tittade.
En hel buss med svenskra styrde kosan mot Hurghada och pa vart hotell skulle vi och tre pigga flickor (det kallade de sjalva sig) i 55 ars alder fran Norrkopingstrakten bo. I rummet fungerade varken kylskap eller varmvatten, men sa fort vi papekat det fylldes vart rum av ett gang hantverkare som fixade det, till tonerna av arabiska MTV (ansiktsburk, hammarbynisse och dom dar latarna hade kant sig hemma) Det forsta som motte dem i badrummet var Elin i bikini, som tvattade haret. Hon fortsatte gora ett bra intryck pa dessa muslimska man genom att lata Achmed 50 snubbla over hennes vaska dar BH:arna hangde och slangde utanfor.
Pa kvallen sag vi stan, som var knokad av turister och forsaljare. Vi har fatt hora allt fran "lilla gomman hur mar du?" till "opp och hoppa lilla loppa" och polis polis potatisgris, och det ar ingen som tycks forsta att "hey sweden and sister" inte vill med pa gratis priovdyk 10 meter under ytan med okand dykinstruktor, eller kopa deras klockor, fast det ar "original suisse watches". tillat mig att le.
Dock finns det massor att kopa, sa det far bli en pruttur nan dag. Sallskapsreseinslag finns dock ocksa en del. Hoteller ar pyntat med kitschigt julpynt, det har varfit valkomstmote (utan sangria men med fanta) och aerobics vid poolen ar det varje formiddag.
Vi at kvallsmat pa svenska cafe del mar som vi blivit tipsade om innan avresan. underbar mat, som avnjots till tonerna av Peps Persson, sa det blir nog fler besok.
Vi skulle kopa whiskey till pappa, och detta var ju ett aventyr i sig i detta muslimska land. I EN affar i Hurghada fanns det en butik, och man far bara handla inom 24 timmar efter man kommit ini landet. Sa utrustade med pass tog vi oss in i en till synes oskyldig vitvaruaffar. Eftet att ha tagit oss forbi otaliga brodrostar och frysskap kom vi tillsut in i ett litet rum dar alkohol saldes. Vi fick ga till fyra olika personer, vilka alla skulle syna pass och visum, stampla, fylla i blanketter m.m., innan vi tillsut fick var whiskey.
Idag ar alltsa forsta dagen och vi har det fantastiskt harligt. Solen stralar pa var lilla terrass och pa omradet finns en egen strand och tva poolomraden. Att bada i havet ar som att sticka ner huvudet i ett akvarium. Man flyter sakta over de sma reven, och fiskarna ar i hundratal. Helagula, zebrarandiga, bla-vit-gula, langa, smala, neonfargade i gaddstorlek och t.o.m. riktiga Nemosar!
Jag kan kanppt vanta tills jag far aka pa riktigt snorkeltur med bat!
Bade pa stranden och pa gatorna travar enorma, statliga, nastan vita kameler.
Nu orkar ni val inte lasa mer sa jag lovar att nasta inlagg ska bli kortare. Kan avsluta med foljande konversation som utspelade sig pa terrassen tidigare idag. Efter veckor fyllda av massa jobb, tentor och minituos tidsplanering kanns det helt otroligt, men den illustrera valdigt bra hur det ar har.
Elin: Vad ar klockan?
Hanna: Ingen aning. har inte kollat sen vi gick upp. ska jag titta efter?
Elin: Nej, varfor det?
Over and out.
Måndag 16 Oktober 2006
Bella Bologna
Två 12-13-åringar började i början av -98 breväxla med varandra, och nu, 8 år senare när Ilana skulle tillbringa en termin i Italien – tyckte vi inte att det, med tanke på priset på Ryanairs flyg och avståndet om man jämför med New York, fanns några ursäkter för att jag inte skulle komma ner och hälsa på.
Så det lilla lösa pratet i form av ”ja det vore ju trevligt ifall det eventuellt skulle gå att ta sig ner till Italien i höst”- jag skrev under våren, blev till den konkreta frågan ”när kommer du?” nå’n gång i början av september, och efter lite planerande och fixande så bokades flyget.
Jaha, Bologna, vart ligger det? Frågade pappa när jag berättade att jag skulle dra ner. Mitt svar ”En timme öster om Florens” möttes av en förtjusning i stil med min då jag började planera vilka glassar jag skulle smaska i mig därnere, och följdes av ”Ja, jag är ju ledig en vecka då, och jag har alltid velat se Florens….får man följa med?”.
Så av bar det – gamla traktorn Bettan tog oss ner till Götet på tisdagskvällen – där färska frallor och polisserie väntade på oss hos kusinerna.
På onsdag eftermiddag lyfte flyget mot London – där vi mellanlandade. Vad som vi trodde skulle bli några långtråkiga timmar på Stanstead hann aldrig ens bli väntan – eftersom alla procedurer med incheckning osv tog en evinnerlig tid. De nya reglerna för handbagage ställde minst sagt till det… INGET fick tas med. Ingen mat, dricka, hygienartiklar, inget…. De stod med stora säckar och samlade in i kön till säkerhetskontrollen, men jag brydde mig inte så mycket…tils jag insåg en sak… Eftersom vi på Säwe upptäckte att ingen av oss lyckats få med tandkräm köpte jag en ny tub i butiken där, och den låg nu i min ryggsäck…. Jag vägrade slänga den helt nya, oöppnade tuben, och log vänligt och svarade no på alla ” do you have any liquids-bottles-make up-toiletries-lipstick-deodorant-tooth paste?” Jag funderade på om jag skulle sätta den i strumpan, för de är ju inte känna av den när man går igenom den där porten, men insåg att det kunde bli lite svårt att förklara varför man råkade glömma en tub tandkräm i strumpan om de kom på det…. Så jag lämnade kvar den i ryggsäcken, gick snällt igenom och….ingen brydde sig….. so far so good…. Vidare var det skoscanner som stod på programmet! Av med skorna och upp på rullbandet – vilket möttes av ett skratt från mig! ”I knouw, we call it stinky cooorne” sade kontrollanten när jag fascinerad passerade förbi. Det var en otroligt rolig syn att se alla affärsmän och folk sitta på golvet i strumplästen, så jag tog ett kort… oh-oh…BIG no-no!!! Blev genast jagad av en säkerthetssnubbe som bad mig radera alla bilder…JA! Här är vi inte paranioda iaf….
Sen gick det iaf bra, trots alla förseningar, så jag hoppar direkt till vandrarhemmet i Rimini. Dit kom vi 01.40, och möttes av en ägare i pyjamas. Vi dök in i vårt svinkalla rum med två våningssängar, rullade in oss i det enda lakan vi fått(!) och försökte sova. Det var så kallt att pappa gick upp mitt i natten för att stänga fänstret, bara för att upptäcka att det redan var det… Efter att ha täckt mig med två dubbal filtar gick det dock rätt bra.
I Rimini strosade vi längs strandkanten, doppade fötterna, och förundrades över att den flera kilometer långa och 200 m brevda stranden var helt öde.
Vi bestämde oss för att luncha utomlands – och hoppade på den internationella busslinjen till San Marino. I detta lilleputtland åt vi pizza, tittade i alla små gränder och på små slott, grät lite över att det var soldis, annars hade nog utsikten från den flera hundra meter höga klippan varit fantastisk, och pratade med ägaren till spributiken Systembolaget. Det visade sig att hans fru var svensk, därav namnet, och han berättade glatt om sina olika drycker – och stack till oss små smakprov inemellan.
På kvällen var det dags att åka till Bologna för att möta Ilana, och jag var så nervös att jag trodde jag skulle spy. Efter att ha insett att det fanns en till ankomsthall möttes vi tillslut, och det gick ju bra, som det väl alltid egentligen gör fast man är så himla orolig.
Vi lämpade av pappa på hotellet och ägnade kvällen till att se Bologna by night med henens kompisar. Arrestering och polisjakt på ett torg och raggande drag queens kanske inte hör till normalkvällarna i Bologna, men eeh…intressant var det ju.
På fredagen blev det lite sightseeing i Bologna, den röda staden, klättrande i det höga stadstornet, den dagliga glassen, och på kvällen var det stor mat- och vinprovning på en gård utanför Bologna. Vi var en busslast full med Erasmusstudenter – jättekul! Det var en fem smårätter – och alla hade sitt eget vin (som de gjorde på gården). Flaska efter flaksa dukades upp, för man kunde ju inte dricka samma vin till osten som skinkan heller….Duh!
Det hela avslutades med något av det vidrigaste jag smakat. Nån 40%-ig likör gjord på nötter…hur kan man bara komma på idén?
Vårt internationella bord (USA, Sverige, Spanien, Holland, Ungern, Frankrike) hade iag jättekul under kvällen och jag var glad att jag lyckats snika mig med.
Lördagen åkte pappa till Florens – utrustad med guidebok, planerade rutter, och med Enya i mp3:n var han redo att ta staden med storm!
Jag och Ilana åkte till Modena – Pavarotti’s födelsestad. (15 km söder om där vi landade ligger Mussolinis födelsestad också. Ville bara säga det.)
Staden är även känd för sin balsamvinäger och ett torn som tydligens ka luta nästan lika mycket som Pisa, men som enligt mig var alldeles rakt. Så eftersom detta var det som fanns, provade vi balsamvinäger (9 år gammal – eeeeuuuh), tittade på kyrkor, fick en privatvisning av ett museum med världens sötaste lilla tant till guide, och åt på en mysko restaurang där tiden stått till sedan 60-talet då den hade sian glansdagar.
Söndagen, den sista dagen, blev det guidad tur i Ravenna med amerikanerna. Hela gänget från Ilana’s program. Tyvärr var inte Meryl Streep’s dotter med på utflykten, det var jag lite besviken över… lite coolt att de läser tillsammans där i Italien iaf.
Ravenna var fint, med kullerstensgator, mosaik överallt och Dantes grav. Åt den sista glassen där också, en vit choklad med nutella/Kinderchoklad-glass – mumma!
På söndag kväll var det bara att åka tillbaka igen, och åter igen var planet försenat. Vi lyckades komma till Stanstead i sista sekunden innan de slutade släppa in fler plan – men det innebar också att alla bra platser var tagna på hotell flygplatsgolv. De fyra timmar jag låg och frös på stengolvet där är väl inte några av de roligaste jag upplevt, men som tur var gick planet tidigt så vi checkade in ganska snart. Tur för oss, för sen var det megakö i kontrollerna, alla plan blev försenade och många missade sina flyg. Hjärtskärande att se dom komma springande med skorna i handen och sen bli nekade att få komma ombord….
Hem kom VI iaf, och gamla Bettan racade hem till mammas pannkakor och lektion uppe på KAU. Tillbaka hemma i vardagen känns det redan riktigt långt borta, men jag får ju återuppleva lite av det nu iaf när jag lägger upp bilderna! ?
Så, Italienbehovet och –längtan är botat för ett tag iaf – men hoppas ändå det blir snart igen! (*menande blinkningar och ögonkast till Valle*)
Ciao ciao belli!
Två 12-13-åringar började i början av -98 breväxla med varandra, och nu, 8 år senare när Ilana skulle tillbringa en termin i Italien – tyckte vi inte att det, med tanke på priset på Ryanairs flyg och avståndet om man jämför med New York, fanns några ursäkter för att jag inte skulle komma ner och hälsa på.
Så det lilla lösa pratet i form av ”ja det vore ju trevligt ifall det eventuellt skulle gå att ta sig ner till Italien i höst”- jag skrev under våren, blev till den konkreta frågan ”när kommer du?” nå’n gång i början av september, och efter lite planerande och fixande så bokades flyget.
Jaha, Bologna, vart ligger det? Frågade pappa när jag berättade att jag skulle dra ner. Mitt svar ”En timme öster om Florens” möttes av en förtjusning i stil med min då jag började planera vilka glassar jag skulle smaska i mig därnere, och följdes av ”Ja, jag är ju ledig en vecka då, och jag har alltid velat se Florens….får man följa med?”.
Så av bar det – gamla traktorn Bettan tog oss ner till Götet på tisdagskvällen – där färska frallor och polisserie väntade på oss hos kusinerna.
På onsdag eftermiddag lyfte flyget mot London – där vi mellanlandade. Vad som vi trodde skulle bli några långtråkiga timmar på Stanstead hann aldrig ens bli väntan – eftersom alla procedurer med incheckning osv tog en evinnerlig tid. De nya reglerna för handbagage ställde minst sagt till det… INGET fick tas med. Ingen mat, dricka, hygienartiklar, inget…. De stod med stora säckar och samlade in i kön till säkerhetskontrollen, men jag brydde mig inte så mycket…tils jag insåg en sak… Eftersom vi på Säwe upptäckte att ingen av oss lyckats få med tandkräm köpte jag en ny tub i butiken där, och den låg nu i min ryggsäck…. Jag vägrade slänga den helt nya, oöppnade tuben, och log vänligt och svarade no på alla ” do you have any liquids-bottles-make up-toiletries-lipstick-deodorant-tooth paste?” Jag funderade på om jag skulle sätta den i strumpan, för de är ju inte känna av den när man går igenom den där porten, men insåg att det kunde bli lite svårt att förklara varför man råkade glömma en tub tandkräm i strumpan om de kom på det…. Så jag lämnade kvar den i ryggsäcken, gick snällt igenom och….ingen brydde sig….. so far so good…. Vidare var det skoscanner som stod på programmet! Av med skorna och upp på rullbandet – vilket möttes av ett skratt från mig! ”I knouw, we call it stinky cooorne” sade kontrollanten när jag fascinerad passerade förbi. Det var en otroligt rolig syn att se alla affärsmän och folk sitta på golvet i strumplästen, så jag tog ett kort… oh-oh…BIG no-no!!! Blev genast jagad av en säkerthetssnubbe som bad mig radera alla bilder…JA! Här är vi inte paranioda iaf….
Sen gick det iaf bra, trots alla förseningar, så jag hoppar direkt till vandrarhemmet i Rimini. Dit kom vi 01.40, och möttes av en ägare i pyjamas. Vi dök in i vårt svinkalla rum med två våningssängar, rullade in oss i det enda lakan vi fått(!) och försökte sova. Det var så kallt att pappa gick upp mitt i natten för att stänga fänstret, bara för att upptäcka att det redan var det… Efter att ha täckt mig med två dubbal filtar gick det dock rätt bra.
I Rimini strosade vi längs strandkanten, doppade fötterna, och förundrades över att den flera kilometer långa och 200 m brevda stranden var helt öde.
Vi bestämde oss för att luncha utomlands – och hoppade på den internationella busslinjen till San Marino. I detta lilleputtland åt vi pizza, tittade i alla små gränder och på små slott, grät lite över att det var soldis, annars hade nog utsikten från den flera hundra meter höga klippan varit fantastisk, och pratade med ägaren till spributiken Systembolaget. Det visade sig att hans fru var svensk, därav namnet, och han berättade glatt om sina olika drycker – och stack till oss små smakprov inemellan.
På kvällen var det dags att åka till Bologna för att möta Ilana, och jag var så nervös att jag trodde jag skulle spy. Efter att ha insett att det fanns en till ankomsthall möttes vi tillslut, och det gick ju bra, som det väl alltid egentligen gör fast man är så himla orolig.
Vi lämpade av pappa på hotellet och ägnade kvällen till att se Bologna by night med henens kompisar. Arrestering och polisjakt på ett torg och raggande drag queens kanske inte hör till normalkvällarna i Bologna, men eeh…intressant var det ju.
På fredagen blev det lite sightseeing i Bologna, den röda staden, klättrande i det höga stadstornet, den dagliga glassen, och på kvällen var det stor mat- och vinprovning på en gård utanför Bologna. Vi var en busslast full med Erasmusstudenter – jättekul! Det var en fem smårätter – och alla hade sitt eget vin (som de gjorde på gården). Flaska efter flaksa dukades upp, för man kunde ju inte dricka samma vin till osten som skinkan heller….Duh!
Det hela avslutades med något av det vidrigaste jag smakat. Nån 40%-ig likör gjord på nötter…hur kan man bara komma på idén?
Vårt internationella bord (USA, Sverige, Spanien, Holland, Ungern, Frankrike) hade iag jättekul under kvällen och jag var glad att jag lyckats snika mig med.
Lördagen åkte pappa till Florens – utrustad med guidebok, planerade rutter, och med Enya i mp3:n var han redo att ta staden med storm!
Jag och Ilana åkte till Modena – Pavarotti’s födelsestad. (15 km söder om där vi landade ligger Mussolinis födelsestad också. Ville bara säga det.)
Staden är även känd för sin balsamvinäger och ett torn som tydligens ka luta nästan lika mycket som Pisa, men som enligt mig var alldeles rakt. Så eftersom detta var det som fanns, provade vi balsamvinäger (9 år gammal – eeeeuuuh), tittade på kyrkor, fick en privatvisning av ett museum med världens sötaste lilla tant till guide, och åt på en mysko restaurang där tiden stått till sedan 60-talet då den hade sian glansdagar.
Söndagen, den sista dagen, blev det guidad tur i Ravenna med amerikanerna. Hela gänget från Ilana’s program. Tyvärr var inte Meryl Streep’s dotter med på utflykten, det var jag lite besviken över… lite coolt att de läser tillsammans där i Italien iaf.
Ravenna var fint, med kullerstensgator, mosaik överallt och Dantes grav. Åt den sista glassen där också, en vit choklad med nutella/Kinderchoklad-glass – mumma!
På söndag kväll var det bara att åka tillbaka igen, och åter igen var planet försenat. Vi lyckades komma till Stanstead i sista sekunden innan de slutade släppa in fler plan – men det innebar också att alla bra platser var tagna på hotell flygplatsgolv. De fyra timmar jag låg och frös på stengolvet där är väl inte några av de roligaste jag upplevt, men som tur var gick planet tidigt så vi checkade in ganska snart. Tur för oss, för sen var det megakö i kontrollerna, alla plan blev försenade och många missade sina flyg. Hjärtskärande att se dom komma springande med skorna i handen och sen bli nekade att få komma ombord….
Hem kom VI iaf, och gamla Bettan racade hem till mammas pannkakor och lektion uppe på KAU. Tillbaka hemma i vardagen känns det redan riktigt långt borta, men jag får ju återuppleva lite av det nu iaf när jag lägger upp bilderna! ?
Så, Italienbehovet och –längtan är botat för ett tag iaf – men hoppas ändå det blir snart igen! (*menande blinkningar och ögonkast till Valle*)
Ciao ciao belli!
Söndag 27 Augusti 2006
Visserligen är resan över och jag är hemma sedan några dagar, men ett sådär abrupt slut som den har nu går ju inte för sig. Dessutom hände det ju faktiskt en hel massa där på slutet– både sånt som är och inte är värt att nämna.
Vart var vi sist?
Jo, det var nånstans helgen innan Erika kom på besök! Ja, vi fick storfrämmande från Lillehammer! På torsdag kväll ringde gamla Innsbruckkompisen som fått apotekarjobb i Lillehammer och undrade om hon kunde komma och hälsa på under helgen! Efter en snabb uppraggning av tysk chaufför (mot betalning i form av Tuborg) och ett skiftbyte var det fixat, och på fredag kväll gav vi oss iväg till vägkorsningen mitt ute i fjället – som även fungerar som busshållplats- där vi hämtade upp Erika + två från Lofoten återvändande guider som tänkt tälta ute i bergen i väntan på nästa buss….
Helgen tillbringades till stor del i bergen – allt för att återfå rätta Tirolkänslan. Det var nästan att man väntade sig att få se en skymt av en Knödel eller Lederhosen och en Almdudler hade inte suttit helt fel. Men vi hittade iaf massor av blåbär och Anna några hjortron! På söndagen innan Erika återvände till sitt nya hem hann vi med en kajaktur ut till Sju systrar, som det på slutet hade varit rättvisare att kalla 3 systrar, för några hade redan gett upp för året och var i princip borta.
Den helgen Erika var där var även början på ”den stora utvandringen” Sofi och Johan lämnade oss, och i deras fotspår följde horder av folk. Jo men så kändes det faktiskt, det var rena lämmeltåget som vandrade över fjällen hem till Sverige, andra delar av Norge och Finland. Och med dem gästerna. Man märkte verkligen hur det minskade. Inte för att detta enbart var negativt – jag byter en japansk bussgrupp på 30 personer som vill ha 30 drickor och ligger på genomsnittet 8 tallrikar/person mot ett par norska familjer vilken dag som helst.
På måndagen åkte Kristian och Martin. Det blev iaf en avskedsfest som hette duga, med en skitbra efterfest med Kristians enorma PC-burna skivsamling.
På onsdagen var det Annas tur att lämna oss. Om man bortser från jullov och mitt lilla mellanspel hemma i mitten av juni hade vi i princip kamperat ihop sedan slutet av augusti förra året. Vi har nu varit i 7 länder tillsammans – men inte i Sverige! Men det ska nog hinnas med det också – och om inte det går måste vi dra ner till la belle France och hälsa på la plus belle Petra! (eller hur Anna?! Snäääälla…?)
Annas sista kväll firade vi med världens finaste lyxmiddag i à la carten. Oxfilé, hallon, glass, ett antal aptitretare och förrätter, schweiziska specialiteter i kakform m.m. m.m. Bord var reserverat till kl 19.00 för ”De tre bukkene Bruse” – och sedan satt vi där i en tre timmar eller så och stoppade i oss. ? (det är bra att känna kockarna – för tänk – både en och två gånger dök rätter vi inte beställt upp på bordet!)
Sedan packade vi in Katrin, Anna, Annas liv det senaste året nerpackade i en väska och två ryggsäckar, och undertecknad i en av hotellets bilar som Anna flirtat till sig av ägaren – med mig bakom ratten! Visserligen är det ca 25-30 hårnålskurvor man ska ta sig förbi (varav många på 180 grader) och vägen har en lutning på 10%. (Ibland är jag inte tacksam över det jag får lära mig på guidningen…), men det skulle nog gå bra tänkte jag. Och visst gjorde det det… fram till DIMMAN!!! Inte nog med att det var mörkt, det var som att köra genom en bomullsklump. Ca tio meter före kurvan såg man vilket håll vägen svängde åt. Men efter ca 15 svettiga minuter lättade dimman och helt plötsligt var allt helt klart. Otroligt – kontrasten var skarpare än hovmästar-Karis utväxt! Vi hann iaf fram med god marginal, bussen kom och lilla Anna försvann över fjällen in i mörkret.
Min sista vecka tog nu sin början – och den fylldes med lite mer guidning, födelsdagsglass m Birgitte, massa jobb, en hel del fester och två frukostvakter för mycket. Sista två dygnen sov jag sammanlagt 5 timmar och jobbade 19…. Tror faktiskt fortfarande inte jag kommit ikapp….
Men otroligt kul hade vi iaf de sista kvällarna där, vilkas efterfester involverade ett inbrott via stege, ”skridskoåkning” på ett intvålat duschgolv och en hel massa dans. Tyvärr finns det ingen bild därifrån som klarat sig igenom censuren så vi struntar i det för tillfället.
Pga av de aktiviteter jag nyss nämnt sköt jag upp både packningen och städningen av rummet till sista dagen. Jag skulle ju ändå ha mellan 13 och 22 på mig – det var ju luuungt. Trodde jag i min enfald. Dagen innan ringde Julio och frågade om jag kunde guida. Okej, om jag sprang direkt ner från jobbet kl.12.45 skulle jag hinna guida mellan 13 och 17. Då skulle jag ju ändå ha 5 timmar på mig, det måste väl ändå räcka… Så jag drog iväg till Dalsnibba och fjordsenteret med en brittisk grupp, svarade på den obligatoriska frågan. Vaaaad är det här för blomma? Jo, cotton grass. Ååååh…bomull!!! -Det trodde vi aldrig! –Men det var ju det jag saaa! Åhhh bomull!!! Och sen skulle jag och Birgitte gå hem. Skulle. Vi fick syn på Pascal och Katrin i centrum och gick och pratade med dem, som i sin tur pratade med en kille i en av souvenirbutikerna. Precis när vi gått vänder sig Pascal om och frågar: Ska du fiska ikväll? – - Nej jag ska till Oslo, svarar han, och på en tiondels sekund har både jag och Birgitte vänt på klacken: - Sa du Oslo? Jodå, sån tur hade vi, och en timme och tjugo minuter senare var vi iväg alla tre! Då hade jag i ilfart packat, städat och tvättat mitt rum, lämnat tillbaka alla saker, hängt upp min namnskylt på anslagstavlan inför nästa år (!) och sagt ett stressigt hej då till de flesta. Vi lyckades med bedriften att köra sträckan Geiranger-Oslo, som för bussen tar 7 timmar, på 5 !!! (och det inkluderar mat- och kisspaus.). Jättebra att få skjuts ju – fast jag tror killen som körde ångrade sig redan innan vi kommit upp till Dalsnibba – att vissa inte vissa uppskattar chansen till gratis guidning om omgivningarna – på fem språk dessutom! Som de sanna guider vi är tjatade vi även till oss fotostopp när vi såg finaste regnbågen ?
Väl framme i Oslo väntade vi på en mack tills Birgittes kompisar kört fel i tre vägbommar och äntligen lyckades hitta oss. Somnade som en stock i min slummerstrut, förlåt, sovepose, och sov riktigt länge dan därpå. Nästa dag träffade jag Kajkaj som flytt kära gamla Karlstad och blivit fast, ja något sånär iaf, Oslobo. Fika, promenad genom Oslo och uppdateringar och allt och alla. Jättemysigt. Sedan på kvällen var det så dags för The Ark-konserten! Den var otroligt bra, helt grym stämning!
Så på torsdag morgon tog jag Säfflebussen hem till Karlstad, hade sällskap med helkroppstatuerad, utvandrad Ekshäring på runt 50 som borrade eller körde maskiner eller nåt ute vid Molde, och gled in på Karlstads busstation runt 11. Ingen frukost hade det blivit – så det blev raka vägen hem till farmor och hennes tekakor. – Åh jag haaar ju ingenting att bjuda på, skrek hon förfärat, ojade sig lite och lastade sedan, förutom tekakor fram runt tio olika pålägg, nyponsoppa och frukt.
Sedan började universitetet på fredag morgon, älskade lilla kusse-Am kom på eftermiddagen och stannade till igår. (Känns jättetomt, men vi ses ju om två veckor ju!) Under tiden hon var här hann vi med:
- dansa hysterisk fuldans i vardagsrummet till till Cascada och div.andra
- frossa i thaimat, nachos, pappas hemmagjorda pizza och inte ha en enda getköttsklubba eller lappskojs så långt ögat nådde.
- äta ur farmors frys och hela glassförråd.
- köra ett antal rundor med bilen – hela tiden med volymen på topp och ändå lyckas överrösta Carola, Robbie Williams eller vem det nu råkade vara som ville göra sin röst hörd.
- Göra Hammarö osäkert
- efter att ha spelat ca 30 omgångar av Pictionary utan en förlust se oss besegrade av ett överlyckligt team bestående av Elin och Malin.
- Något bitterljuvt förbereda Natalie på livet i Innsbruck – och så smått planera att smyga sig ner i hennes resväska för att få komma ner till älskade Tirol igen.
- Baka kladdkaka, aningens för salta muffins och blåbärspaj – och mola i oss till ”Ryktet går”.
Ja, det märks att hösten är här jag sätter punkt för en av mina bästa somrar någonsin och den senaste resan. Men misströsta inte! Här i Karlstads mörka höstrusk kommer stora planer att smidas – nästa höst kan det komma att startas upp en ny resa här som tar er ett helt varv runt vår fina planet! Och förhoppningsvis kan vi väl klämma in nån liten resa innan dess också – annars får jag abstinens. Lite Italien, lite Frankrike och lite Oslo kanske?! Det spörs. Men en sak är säker iaf, och det är att jag kommer va kvar här i Karlstad i höst. Bli lite (halv)seriös och vuxen och plugga engelska, italienska och lite kinesiska (OS i Beijing 2008, here I come!). Sedan har jag även tänkt att umgås med de gamla kompisar som för tillfället också råkar befinna sig hemma, fira liten systers födelsedag för första gången sedan hon fyllde 14, och mest ta det lugnt i trygga, precis-som-vanligt K-d och Norrstrand. För visst var allt sig precis likt (bortsett från den där stora grusgropen som så småningom ska bli IKEA) när jag kom hem. Ändå gäller det att passa på de där småsakerna som kanske förändrats. Annars kan det hända att man står där med sin systers pojkväns tandborste i munnen!
Och DÄR sätter vi punkt….
Till nästa resa! Ciao ciao!
Vart var vi sist?
Jo, det var nånstans helgen innan Erika kom på besök! Ja, vi fick storfrämmande från Lillehammer! På torsdag kväll ringde gamla Innsbruckkompisen som fått apotekarjobb i Lillehammer och undrade om hon kunde komma och hälsa på under helgen! Efter en snabb uppraggning av tysk chaufför (mot betalning i form av Tuborg) och ett skiftbyte var det fixat, och på fredag kväll gav vi oss iväg till vägkorsningen mitt ute i fjället – som även fungerar som busshållplats- där vi hämtade upp Erika + två från Lofoten återvändande guider som tänkt tälta ute i bergen i väntan på nästa buss….
Helgen tillbringades till stor del i bergen – allt för att återfå rätta Tirolkänslan. Det var nästan att man väntade sig att få se en skymt av en Knödel eller Lederhosen och en Almdudler hade inte suttit helt fel. Men vi hittade iaf massor av blåbär och Anna några hjortron! På söndagen innan Erika återvände till sitt nya hem hann vi med en kajaktur ut till Sju systrar, som det på slutet hade varit rättvisare att kalla 3 systrar, för några hade redan gett upp för året och var i princip borta.
Den helgen Erika var där var även början på ”den stora utvandringen” Sofi och Johan lämnade oss, och i deras fotspår följde horder av folk. Jo men så kändes det faktiskt, det var rena lämmeltåget som vandrade över fjällen hem till Sverige, andra delar av Norge och Finland. Och med dem gästerna. Man märkte verkligen hur det minskade. Inte för att detta enbart var negativt – jag byter en japansk bussgrupp på 30 personer som vill ha 30 drickor och ligger på genomsnittet 8 tallrikar/person mot ett par norska familjer vilken dag som helst.
På måndagen åkte Kristian och Martin. Det blev iaf en avskedsfest som hette duga, med en skitbra efterfest med Kristians enorma PC-burna skivsamling.
På onsdagen var det Annas tur att lämna oss. Om man bortser från jullov och mitt lilla mellanspel hemma i mitten av juni hade vi i princip kamperat ihop sedan slutet av augusti förra året. Vi har nu varit i 7 länder tillsammans – men inte i Sverige! Men det ska nog hinnas med det också – och om inte det går måste vi dra ner till la belle France och hälsa på la plus belle Petra! (eller hur Anna?! Snäääälla…?)
Annas sista kväll firade vi med världens finaste lyxmiddag i à la carten. Oxfilé, hallon, glass, ett antal aptitretare och förrätter, schweiziska specialiteter i kakform m.m. m.m. Bord var reserverat till kl 19.00 för ”De tre bukkene Bruse” – och sedan satt vi där i en tre timmar eller så och stoppade i oss. ? (det är bra att känna kockarna – för tänk – både en och två gånger dök rätter vi inte beställt upp på bordet!)
Sedan packade vi in Katrin, Anna, Annas liv det senaste året nerpackade i en väska och två ryggsäckar, och undertecknad i en av hotellets bilar som Anna flirtat till sig av ägaren – med mig bakom ratten! Visserligen är det ca 25-30 hårnålskurvor man ska ta sig förbi (varav många på 180 grader) och vägen har en lutning på 10%. (Ibland är jag inte tacksam över det jag får lära mig på guidningen…), men det skulle nog gå bra tänkte jag. Och visst gjorde det det… fram till DIMMAN!!! Inte nog med att det var mörkt, det var som att köra genom en bomullsklump. Ca tio meter före kurvan såg man vilket håll vägen svängde åt. Men efter ca 15 svettiga minuter lättade dimman och helt plötsligt var allt helt klart. Otroligt – kontrasten var skarpare än hovmästar-Karis utväxt! Vi hann iaf fram med god marginal, bussen kom och lilla Anna försvann över fjällen in i mörkret.
Min sista vecka tog nu sin början – och den fylldes med lite mer guidning, födelsdagsglass m Birgitte, massa jobb, en hel del fester och två frukostvakter för mycket. Sista två dygnen sov jag sammanlagt 5 timmar och jobbade 19…. Tror faktiskt fortfarande inte jag kommit ikapp….
Men otroligt kul hade vi iaf de sista kvällarna där, vilkas efterfester involverade ett inbrott via stege, ”skridskoåkning” på ett intvålat duschgolv och en hel massa dans. Tyvärr finns det ingen bild därifrån som klarat sig igenom censuren så vi struntar i det för tillfället.
Pga av de aktiviteter jag nyss nämnt sköt jag upp både packningen och städningen av rummet till sista dagen. Jag skulle ju ändå ha mellan 13 och 22 på mig – det var ju luuungt. Trodde jag i min enfald. Dagen innan ringde Julio och frågade om jag kunde guida. Okej, om jag sprang direkt ner från jobbet kl.12.45 skulle jag hinna guida mellan 13 och 17. Då skulle jag ju ändå ha 5 timmar på mig, det måste väl ändå räcka… Så jag drog iväg till Dalsnibba och fjordsenteret med en brittisk grupp, svarade på den obligatoriska frågan. Vaaaad är det här för blomma? Jo, cotton grass. Ååååh…bomull!!! -Det trodde vi aldrig! –Men det var ju det jag saaa! Åhhh bomull!!! Och sen skulle jag och Birgitte gå hem. Skulle. Vi fick syn på Pascal och Katrin i centrum och gick och pratade med dem, som i sin tur pratade med en kille i en av souvenirbutikerna. Precis när vi gått vänder sig Pascal om och frågar: Ska du fiska ikväll? – - Nej jag ska till Oslo, svarar han, och på en tiondels sekund har både jag och Birgitte vänt på klacken: - Sa du Oslo? Jodå, sån tur hade vi, och en timme och tjugo minuter senare var vi iväg alla tre! Då hade jag i ilfart packat, städat och tvättat mitt rum, lämnat tillbaka alla saker, hängt upp min namnskylt på anslagstavlan inför nästa år (!) och sagt ett stressigt hej då till de flesta. Vi lyckades med bedriften att köra sträckan Geiranger-Oslo, som för bussen tar 7 timmar, på 5 !!! (och det inkluderar mat- och kisspaus.). Jättebra att få skjuts ju – fast jag tror killen som körde ångrade sig redan innan vi kommit upp till Dalsnibba – att vissa inte vissa uppskattar chansen till gratis guidning om omgivningarna – på fem språk dessutom! Som de sanna guider vi är tjatade vi även till oss fotostopp när vi såg finaste regnbågen ?
Väl framme i Oslo väntade vi på en mack tills Birgittes kompisar kört fel i tre vägbommar och äntligen lyckades hitta oss. Somnade som en stock i min slummerstrut, förlåt, sovepose, och sov riktigt länge dan därpå. Nästa dag träffade jag Kajkaj som flytt kära gamla Karlstad och blivit fast, ja något sånär iaf, Oslobo. Fika, promenad genom Oslo och uppdateringar och allt och alla. Jättemysigt. Sedan på kvällen var det så dags för The Ark-konserten! Den var otroligt bra, helt grym stämning!
Så på torsdag morgon tog jag Säfflebussen hem till Karlstad, hade sällskap med helkroppstatuerad, utvandrad Ekshäring på runt 50 som borrade eller körde maskiner eller nåt ute vid Molde, och gled in på Karlstads busstation runt 11. Ingen frukost hade det blivit – så det blev raka vägen hem till farmor och hennes tekakor. – Åh jag haaar ju ingenting att bjuda på, skrek hon förfärat, ojade sig lite och lastade sedan, förutom tekakor fram runt tio olika pålägg, nyponsoppa och frukt.
Sedan började universitetet på fredag morgon, älskade lilla kusse-Am kom på eftermiddagen och stannade till igår. (Känns jättetomt, men vi ses ju om två veckor ju!) Under tiden hon var här hann vi med:
- dansa hysterisk fuldans i vardagsrummet till till Cascada och div.andra
- frossa i thaimat, nachos, pappas hemmagjorda pizza och inte ha en enda getköttsklubba eller lappskojs så långt ögat nådde.
- äta ur farmors frys och hela glassförråd.
- köra ett antal rundor med bilen – hela tiden med volymen på topp och ändå lyckas överrösta Carola, Robbie Williams eller vem det nu råkade vara som ville göra sin röst hörd.
- Göra Hammarö osäkert
- efter att ha spelat ca 30 omgångar av Pictionary utan en förlust se oss besegrade av ett överlyckligt team bestående av Elin och Malin.
- Något bitterljuvt förbereda Natalie på livet i Innsbruck – och så smått planera att smyga sig ner i hennes resväska för att få komma ner till älskade Tirol igen.
- Baka kladdkaka, aningens för salta muffins och blåbärspaj – och mola i oss till ”Ryktet går”.
Ja, det märks att hösten är här jag sätter punkt för en av mina bästa somrar någonsin och den senaste resan. Men misströsta inte! Här i Karlstads mörka höstrusk kommer stora planer att smidas – nästa höst kan det komma att startas upp en ny resa här som tar er ett helt varv runt vår fina planet! Och förhoppningsvis kan vi väl klämma in nån liten resa innan dess också – annars får jag abstinens. Lite Italien, lite Frankrike och lite Oslo kanske?! Det spörs. Men en sak är säker iaf, och det är att jag kommer va kvar här i Karlstad i höst. Bli lite (halv)seriös och vuxen och plugga engelska, italienska och lite kinesiska (OS i Beijing 2008, here I come!). Sedan har jag även tänkt att umgås med de gamla kompisar som för tillfället också råkar befinna sig hemma, fira liten systers födelsedag för första gången sedan hon fyllde 14, och mest ta det lugnt i trygga, precis-som-vanligt K-d och Norrstrand. För visst var allt sig precis likt (bortsett från den där stora grusgropen som så småningom ska bli IKEA) när jag kom hem. Ändå gäller det att passa på de där småsakerna som kanske förändrats. Annars kan det hända att man står där med sin systers pojkväns tandborste i munnen!
Och DÄR sätter vi punkt….
Till nästa resa! Ciao ciao!