Fredag 11 Augusti 2006
Nu ska jag berätta om mitt senaste jobb!
Yes, nu har jag ænnu en punkt att lægga till på mitt inte alltfør långa CV. En liten ledtråd:
- Mina damer och herrar! Å Geiranger Cruise Handlings vægar hælsar jag er vælkomna till Geiranger. Jag heter Hanna och ska vara er guide idag - nær vi tar oss upp till toppen av berget Dalsnibba.
Fast egentligen børjar det antingen med "Meine Damen und Herren" eller "Signore e signori".
Just det! Har fått jobb som guide! Birgitte hær på hotellet jobbar som det och en dag nær vi gick och badade i fjorden så var hon och pratade med sina chefer eftersom hon inte kunde jobba ett pass. Men, jag kanske kan få vikariera? frågade jag lite førsiktigt, och sedan var hela karusellen igång. Næsta dag hade både Anna och jag fått jobb och det visade sig att guider behøvdes i mængder. Har i princip redan fått jobb næsta år - och nu innan jag åker hem blir det några turer till. Vi tar hand om passagerarna på kryssningsfartygen som kommer hit och åker med dem upp till Dalsnibba + ev. Ørnvægen. På resan ingår vissa fotostopp och kaffepaus. Den førsta turen var då på tyska før några dagar sedan, och med tanke på att vi fick manuset dagen innan så gick det væl ganska bra. Dock blev jag nervøs så fort jag var tyst och pladdrade dærfør på om det mesta som fanns i det 15 sidor långa manuset - tills jag verkligen inte hade mer att sæga. Blev dærfør orolig næsta dag nær detvar dags på italienska och jag bara hade ett halvt manus - det tog slut på toppen av Dalsnibba... Om jag sparade några stycken och var tyst lite mer på vægen upp kanske det skulle funka... Inte hade jag behøvt oroa mig, detvar ju italienare jag hade på bussen. Turen gick ungefær såhær: Ja, och hær på vænster sida kan ni se den gamla bondgården We... - Aaaanna!!! Fryser fjorden? - eh, ofast inte. Ja, som sagt, bondgården Westerå... Aaaanna!!! Vilka djur finns hær? AAAAnnna, ær du gift? Aaaaanna jag har en volvo!
Och sådær fortsatte det ænda upp till toppen, så jag hade mycket kvar att sæga sen... allt jag sa kommenterades f.ø. av dem precis bakom, som pratade oavbrutet samtidigt som jag. Det var iaf jættekul att guida italienare - æven om de hade vissa problem med tiderna (skræll), så var de iaf engagerade och nyfikna, skrattade åt mina skæmt och var allmænt glada hela tiden.
Klockan 10.45 utanför hoteller där vi haft fikapaus. Både britter och tyskar har snällt suttit i bussen i fem minuter och väntat på avgång.
Nästa dag samma tid. Inte en själ syns till i bussen. Klockan 11.00 är bussen halvfull och jag får sedan jaga mina sista italienare inne i souvenirbutiken och då ska de bara betala sina saker och gå på toa och ringa fan och hans moster innan de kan tänka sig gå på bussen. Och utanför ska de visa upp sina inköp, INNAN de går på bussen....
Nu har jag iaf guidat fem gånger - en på engelska, en på tyska och tre på italienska!
Efter att ha jobbat åt GCH som føretaget heter i hela 24 timmar blev vi inbjudna att delta i deras guideparty! Klockan halv fyra blev vi upphæmtade med buss och styrde sedan kosan mot Stryn - en timme bort. Vi var en hel høg med guider från geiranger och hellesylt - i alla åldrar och av alla nationaliteter. Musik, bag in boxar och sexpack i mængder, blandat med guidning om det vi åkte førbi højde stæmningen i bussen avsevært.... Hela resan var rætt bisarr... helt pløltsligt stannade vi och hæmtade upp någon længs vægkanten, som sedan døk upp som gubben i lådan (hela tiden ivrigt påhejad av italienarna med hejarasmor...) och berættade sedan lite om var han bott, om gårdarna runt omrkign osv. Sen stannade vi helt pløtsligt vid en liten utsiktsplats och dær stod borgmæstaren och bjød på vin och æppeljuice... Vi stannde sedan vid en liten damm innanfør en stor klippa och en utsiktspunkt øver nordfjorden 300 m ner. Dær i en stuga eldade ett gammalt par och gjorde eget brød vi fick. Stora kaffekannor, en stor eld, ja, sådær som det var førr i tiden ju... ... mysigt... sen åkte vi till en pub i stryn och sen hemåt geiranger igen. Kul var det iaf!
Andra bilder är från sista onsdagen baren här på Union hade sitt temadisco, denna gång med 70-talstema. Sen även kort från diverse avskedfester, det märks verkligen att säsongen börjar ta slut näör folk åker hem hela tiden. Gästerna blir färre, folk drar härifrån och verkligheten kommer så sakta ikapp...
Detta kanske blir ett av de sista inläggen, iaf med bilder, för snart drar denna datorns matte hem till björkarnas stad och jag blir lämnad ensam kvar.... *snyft*
Men vi får se, kan alltid hända nåt mer som är värt att rapportera om!
Ha det!
Yes, nu har jag ænnu en punkt att lægga till på mitt inte alltfør långa CV. En liten ledtråd:
- Mina damer och herrar! Å Geiranger Cruise Handlings vægar hælsar jag er vælkomna till Geiranger. Jag heter Hanna och ska vara er guide idag - nær vi tar oss upp till toppen av berget Dalsnibba.
Fast egentligen børjar det antingen med "Meine Damen und Herren" eller "Signore e signori".
Just det! Har fått jobb som guide! Birgitte hær på hotellet jobbar som det och en dag nær vi gick och badade i fjorden så var hon och pratade med sina chefer eftersom hon inte kunde jobba ett pass. Men, jag kanske kan få vikariera? frågade jag lite førsiktigt, och sedan var hela karusellen igång. Næsta dag hade både Anna och jag fått jobb och det visade sig att guider behøvdes i mængder. Har i princip redan fått jobb næsta år - och nu innan jag åker hem blir det några turer till. Vi tar hand om passagerarna på kryssningsfartygen som kommer hit och åker med dem upp till Dalsnibba + ev. Ørnvægen. På resan ingår vissa fotostopp och kaffepaus. Den førsta turen var då på tyska før några dagar sedan, och med tanke på att vi fick manuset dagen innan så gick det væl ganska bra. Dock blev jag nervøs så fort jag var tyst och pladdrade dærfør på om det mesta som fanns i det 15 sidor långa manuset - tills jag verkligen inte hade mer att sæga. Blev dærfør orolig næsta dag nær detvar dags på italienska och jag bara hade ett halvt manus - det tog slut på toppen av Dalsnibba... Om jag sparade några stycken och var tyst lite mer på vægen upp kanske det skulle funka... Inte hade jag behøvt oroa mig, detvar ju italienare jag hade på bussen. Turen gick ungefær såhær: Ja, och hær på vænster sida kan ni se den gamla bondgården We... - Aaaanna!!! Fryser fjorden? - eh, ofast inte. Ja, som sagt, bondgården Westerå... Aaaanna!!! Vilka djur finns hær? AAAAnnna, ær du gift? Aaaaanna jag har en volvo!
Och sådær fortsatte det ænda upp till toppen, så jag hade mycket kvar att sæga sen... allt jag sa kommenterades f.ø. av dem precis bakom, som pratade oavbrutet samtidigt som jag. Det var iaf jættekul att guida italienare - æven om de hade vissa problem med tiderna (skræll), så var de iaf engagerade och nyfikna, skrattade åt mina skæmt och var allmænt glada hela tiden.
Klockan 10.45 utanför hoteller där vi haft fikapaus. Både britter och tyskar har snällt suttit i bussen i fem minuter och väntat på avgång.
Nästa dag samma tid. Inte en själ syns till i bussen. Klockan 11.00 är bussen halvfull och jag får sedan jaga mina sista italienare inne i souvenirbutiken och då ska de bara betala sina saker och gå på toa och ringa fan och hans moster innan de kan tänka sig gå på bussen. Och utanför ska de visa upp sina inköp, INNAN de går på bussen....
Nu har jag iaf guidat fem gånger - en på engelska, en på tyska och tre på italienska!
Efter att ha jobbat åt GCH som føretaget heter i hela 24 timmar blev vi inbjudna att delta i deras guideparty! Klockan halv fyra blev vi upphæmtade med buss och styrde sedan kosan mot Stryn - en timme bort. Vi var en hel høg med guider från geiranger och hellesylt - i alla åldrar och av alla nationaliteter. Musik, bag in boxar och sexpack i mængder, blandat med guidning om det vi åkte førbi højde stæmningen i bussen avsevært.... Hela resan var rætt bisarr... helt pløltsligt stannade vi och hæmtade upp någon længs vægkanten, som sedan døk upp som gubben i lådan (hela tiden ivrigt påhejad av italienarna med hejarasmor...) och berættade sedan lite om var han bott, om gårdarna runt omrkign osv. Sen stannade vi helt pløtsligt vid en liten utsiktsplats och dær stod borgmæstaren och bjød på vin och æppeljuice... Vi stannde sedan vid en liten damm innanfør en stor klippa och en utsiktspunkt øver nordfjorden 300 m ner. Dær i en stuga eldade ett gammalt par och gjorde eget brød vi fick. Stora kaffekannor, en stor eld, ja, sådær som det var førr i tiden ju... ... mysigt... sen åkte vi till en pub i stryn och sen hemåt geiranger igen. Kul var det iaf!
Andra bilder är från sista onsdagen baren här på Union hade sitt temadisco, denna gång med 70-talstema. Sen även kort från diverse avskedfester, det märks verkligen att säsongen börjar ta slut näör folk åker hem hela tiden. Gästerna blir färre, folk drar härifrån och verkligheten kommer så sakta ikapp...
Detta kanske blir ett av de sista inläggen, iaf med bilder, för snart drar denna datorns matte hem till björkarnas stad och jag blir lämnad ensam kvar.... *snyft*
Men vi får se, kan alltid hända nåt mer som är värt att rapportera om!
Ha det!
Torsdag 10 Augusti 2006
Tjo!
Här kommer ett långt och efterlängtat (hoppas jag iaf!!!) resedagboksinlägg!
Bilder från lite olika aktiviteter vi haft för oss. men vi tar det i ordning...
Den 1:a augusti var det stor fest och firande. Vaddå varfør? DEt ær væl sjælvklart vad vi firade!!! Schweiz nationaldag! Gjorde inte ni?! :) Nærå, det hela handlar om att vi har två kockar från Schweiz, och den ena, Stefan, inførde førra året traditionen att fira nationaldagen med ett stort bål høgt uppe i bergen. Flera gånger innan den stora dagen sprang han upp och nerfør berget med ved på ryggen, allt før att gøra bålet så stort som møjligt. Vi andra vandrade upp på kvællen, med sovsæck, badklæder och væskan full av nygjorda baguetter som køkspersonalen stællt ut åt oss (ja, vi fick t.o.m. chokladtårta så att vi skulle få extra energi infør vandringen). Badklæderna behøvdes verkligen -dryga timmens vandring i stekande sol var det hærligt att få hoppa i forsen och svalka sig. Vi badade "forsjacuzzi" dær det skummade och bubblade som mest, och undvek den lilla sjøn, eller snarare damm, dær Stefan har haft sina øverlevnadskurser som går ut på att visa hur man kan æta grodyngel før att øverleva. Jag satsade på blåbæren istællet, som finns i mængder i bergen nu.
Senare på kvællen tillkom massor av folk - helt otroligt att ca 35 personer lyckades masa sig 1000 højdmeter upp - vissa t.o.m. med pannlampa eftersom de jobbat sent. Vi var fyra tælt som stannade och sov dær, + en høg med folk som låg vid elden tills det ljusnade och de kunde gå ner. Sømnen blev det væl lite sådær med nær vi låg packade som sillar fyra stycken, men men... Stefans bensinsmakande svartvinbärste gjorde susen på morgonen i alla fall...
Næsta dag var Anna och jag lediga, så vi (læs Anna) tænkte vi skulle ta oss uppfør en av topparna bredvid tæltplatsen. Jovisst, det kunde vi ju gøra, vædret var fint och vi var ju ændå så næra. Jo...tjena.... två timmars lodrætt KLÆTTRING genom stenrøsen och uppfør klippvæggar senare nådde vi den førsta av vad som visade sig vara TRE toppar! Før att få se nåt nytt och ta en annan væg ner korsade vi sen hela dalen - allltså gick længs kammen och sen ner lika brant, øver forsande vattenfall vadade vi och genom sumpmark sprang vi och nerfør stenrøsen och øver stockar i jakt på stigar. Eftersom vi inte hade koll på stigarna hela tiden blev det en del galna førsøk att ta sig enr på de mest branta och stenrika stællena - på behørigt avstånd från varann (och det fortsatte vi med sen - dock inte p.g.a. stenrasrisk utan snarare vissas (læs Anna) behov av att springa nerfør bergen....) før att inte orsaka stenras. Hade hela tiden en fantastiskt utsikt, gick førbi en fin liten bergssjø, plockade lite blåbær på vægen, drack vatten i forsarna, åt smørgås och ballerina och brænde oss totalt. Sen nær vi æntligen kom ner till vægen, ca 5,5 timmars næstintill oavbruten vandring senare tyckte vi (læs Anna) att vi kanske kunde ta en tur till Dalsnibba också. Det ær den høgsta toppen hæromkring - ligger på 1500 m. Vi børjade ændå ganska optimistiskt gå - længs bilvægen i de dær krumelurerna upp. Ca 1,5 timmar vandrade vi på den brænnande asfalten i stekande sol och utgjorde underjållmning før alla som åkte førbi. Vi var sedan framme vid Djupvasshytta - ett hotell bredvid en stor sjø. Då hade vi bara vandringen upp till dalsnibba kvar - ytterligare 500 højdmeter och 5000 m totalt. (då hade vi redan gått minst 500 højdmeter). Vi børjade tappert traska och sjælvklart børjade det øsregna. Genomsura fortsatte vi envist (ja, nu ær det helt okej att kalla detta VANSINNE). Hela tiden møtte vi æven orovæckande många bilar på væg ner och inte lika många påvæg upp... vi såg framfør oss hur vi skulle behøva GÅ hela væge ner till Geiranger - en nætt liten vandring på ca 1400 højdmeter och totalt 22 km.... Vi tog oss upp till toppen tillsut men lovar att jag høll drita i allt och hoppa nerfør berget nær jag møttes av skylten 3 km kvar efter långt øver en timme tror jag det var. Nær vi æntligen tog oss upp hade vi iaf jættefin utsikt och inget regn fanns kvar. Jag tænkte att det var ju fint att jag fick se Dalsnibba innan jag åkte hem.... (lite visste jag då om att jag bara en vecka senare skulle ha varit dær 3 gånger till! men det kommer vi till lite senare....) Tog lite kort och såg oss sedan om før att leta potentiella kandidater att lifta ner med. 5 bilar stod på parkeringen. Insåg med stigande panik att bil 1, 2 och 3 var fulla av tyska turister med ungar, och bil 4 och 5 bestod av hela familjen Abdullah inkl. 8 barn och hucklebeklædd mormor. Med gråten i halsen och kylan och regnet skonløst bitande in på bara skinnet (okej bara litte øverdrivet...) trodde vi det var kørt før oss. Vi førsøkte tappert værma oss med fruktløsa åkarbrasor, då vi pløtsligt genom sløjan av tårar fick se nåt komma runt krønet och upp på utsiktspunkten. Det var en polisbil, som kom som en ræddande ængel. Vågar vi? frågade vi varandra innan Anna fick se att hon faktiskt serverat dem på Union tidigare i veckan! Så de kænde igen henne och det var inga problem før oss att få åka med hela vægen ner till Geiranger - en bilresa på ca 40 min. Vill inte ens tænka på hur lång tid det skulle ha tagit att gå... Så in i baksætet som några andra førbrytare och sen gick det neråt. Tyværr fick vi ingen action varken i form av blåljus eller polisradio, men det gick bra ændå. Vi kom fram 19.25, spurtade in i kantinan och værmde oss med pasta med pesto (sidselina och bailey B - tænkte sjælvklart på er nu - kommer in håg nær vi tappat tomatsåsen i golvet, men peston ræddade oss nær vi kom hem helt uthungrade och frusna efter att ha suttit fast på Capri, och kamperat på Neapels tågstationer ett antal timmar? åh...la domenica nera....svarta söndagen....før øvrigt MÅSTE vi ses så snart som møjligt - jag lovar att ni inte kommer få befinna er dærborta i Stockholm længe innan jag kommer och våldgæstar!!!) och værmande te och croissanter - 26 timmar efter vi læmnat hotellet och efter 8 timmar och 40 minuters vandring.... HERREGUD sæger jag bara.
För att läsa om mina komnmande 5 (!) besök på Dalsnibba, läs nästa inlägg! :)
Här kommer ett långt och efterlängtat (hoppas jag iaf!!!) resedagboksinlägg!
Bilder från lite olika aktiviteter vi haft för oss. men vi tar det i ordning...
Den 1:a augusti var det stor fest och firande. Vaddå varfør? DEt ær væl sjælvklart vad vi firade!!! Schweiz nationaldag! Gjorde inte ni?! :) Nærå, det hela handlar om att vi har två kockar från Schweiz, och den ena, Stefan, inførde førra året traditionen att fira nationaldagen med ett stort bål høgt uppe i bergen. Flera gånger innan den stora dagen sprang han upp och nerfør berget med ved på ryggen, allt før att gøra bålet så stort som møjligt. Vi andra vandrade upp på kvællen, med sovsæck, badklæder och væskan full av nygjorda baguetter som køkspersonalen stællt ut åt oss (ja, vi fick t.o.m. chokladtårta så att vi skulle få extra energi infør vandringen). Badklæderna behøvdes verkligen -dryga timmens vandring i stekande sol var det hærligt att få hoppa i forsen och svalka sig. Vi badade "forsjacuzzi" dær det skummade och bubblade som mest, och undvek den lilla sjøn, eller snarare damm, dær Stefan har haft sina øverlevnadskurser som går ut på att visa hur man kan æta grodyngel før att øverleva. Jag satsade på blåbæren istællet, som finns i mængder i bergen nu.
Senare på kvællen tillkom massor av folk - helt otroligt att ca 35 personer lyckades masa sig 1000 højdmeter upp - vissa t.o.m. med pannlampa eftersom de jobbat sent. Vi var fyra tælt som stannade och sov dær, + en høg med folk som låg vid elden tills det ljusnade och de kunde gå ner. Sømnen blev det væl lite sådær med nær vi låg packade som sillar fyra stycken, men men... Stefans bensinsmakande svartvinbärste gjorde susen på morgonen i alla fall...
Næsta dag var Anna och jag lediga, så vi (læs Anna) tænkte vi skulle ta oss uppfør en av topparna bredvid tæltplatsen. Jovisst, det kunde vi ju gøra, vædret var fint och vi var ju ændå så næra. Jo...tjena.... två timmars lodrætt KLÆTTRING genom stenrøsen och uppfør klippvæggar senare nådde vi den førsta av vad som visade sig vara TRE toppar! Før att få se nåt nytt och ta en annan væg ner korsade vi sen hela dalen - allltså gick længs kammen och sen ner lika brant, øver forsande vattenfall vadade vi och genom sumpmark sprang vi och nerfør stenrøsen och øver stockar i jakt på stigar. Eftersom vi inte hade koll på stigarna hela tiden blev det en del galna førsøk att ta sig enr på de mest branta och stenrika stællena - på behørigt avstånd från varann (och det fortsatte vi med sen - dock inte p.g.a. stenrasrisk utan snarare vissas (læs Anna) behov av att springa nerfør bergen....) før att inte orsaka stenras. Hade hela tiden en fantastiskt utsikt, gick førbi en fin liten bergssjø, plockade lite blåbær på vægen, drack vatten i forsarna, åt smørgås och ballerina och brænde oss totalt. Sen nær vi æntligen kom ner till vægen, ca 5,5 timmars næstintill oavbruten vandring senare tyckte vi (læs Anna) att vi kanske kunde ta en tur till Dalsnibba också. Det ær den høgsta toppen hæromkring - ligger på 1500 m. Vi børjade ændå ganska optimistiskt gå - længs bilvægen i de dær krumelurerna upp. Ca 1,5 timmar vandrade vi på den brænnande asfalten i stekande sol och utgjorde underjållmning før alla som åkte førbi. Vi var sedan framme vid Djupvasshytta - ett hotell bredvid en stor sjø. Då hade vi bara vandringen upp till dalsnibba kvar - ytterligare 500 højdmeter och 5000 m totalt. (då hade vi redan gått minst 500 højdmeter). Vi børjade tappert traska och sjælvklart børjade det øsregna. Genomsura fortsatte vi envist (ja, nu ær det helt okej att kalla detta VANSINNE). Hela tiden møtte vi æven orovæckande många bilar på væg ner och inte lika många påvæg upp... vi såg framfør oss hur vi skulle behøva GÅ hela væge ner till Geiranger - en nætt liten vandring på ca 1400 højdmeter och totalt 22 km.... Vi tog oss upp till toppen tillsut men lovar att jag høll drita i allt och hoppa nerfør berget nær jag møttes av skylten 3 km kvar efter långt øver en timme tror jag det var. Nær vi æntligen tog oss upp hade vi iaf jættefin utsikt och inget regn fanns kvar. Jag tænkte att det var ju fint att jag fick se Dalsnibba innan jag åkte hem.... (lite visste jag då om att jag bara en vecka senare skulle ha varit dær 3 gånger till! men det kommer vi till lite senare....) Tog lite kort och såg oss sedan om før att leta potentiella kandidater att lifta ner med. 5 bilar stod på parkeringen. Insåg med stigande panik att bil 1, 2 och 3 var fulla av tyska turister med ungar, och bil 4 och 5 bestod av hela familjen Abdullah inkl. 8 barn och hucklebeklædd mormor. Med gråten i halsen och kylan och regnet skonløst bitande in på bara skinnet (okej bara litte øverdrivet...) trodde vi det var kørt før oss. Vi førsøkte tappert værma oss med fruktløsa åkarbrasor, då vi pløtsligt genom sløjan av tårar fick se nåt komma runt krønet och upp på utsiktspunkten. Det var en polisbil, som kom som en ræddande ængel. Vågar vi? frågade vi varandra innan Anna fick se att hon faktiskt serverat dem på Union tidigare i veckan! Så de kænde igen henne och det var inga problem før oss att få åka med hela vægen ner till Geiranger - en bilresa på ca 40 min. Vill inte ens tænka på hur lång tid det skulle ha tagit att gå... Så in i baksætet som några andra førbrytare och sen gick det neråt. Tyværr fick vi ingen action varken i form av blåljus eller polisradio, men det gick bra ændå. Vi kom fram 19.25, spurtade in i kantinan och værmde oss med pasta med pesto (sidselina och bailey B - tænkte sjælvklart på er nu - kommer in håg nær vi tappat tomatsåsen i golvet, men peston ræddade oss nær vi kom hem helt uthungrade och frusna efter att ha suttit fast på Capri, och kamperat på Neapels tågstationer ett antal timmar? åh...la domenica nera....svarta söndagen....før øvrigt MÅSTE vi ses så snart som møjligt - jag lovar att ni inte kommer få befinna er dærborta i Stockholm længe innan jag kommer och våldgæstar!!!) och værmande te och croissanter - 26 timmar efter vi læmnat hotellet och efter 8 timmar och 40 minuters vandring.... HERREGUD sæger jag bara.
För att läsa om mina komnmande 5 (!) besök på Dalsnibba, läs nästa inlägg! :)
Torsdag 27 Juli 2006
Tidigare har jag ju glømt berætta om Storseterfossen, dær både jag och Anna, jag sjælv, och jag med mor och far varit. Om man vandrar upp i bergen en sisådær 45 min- en timme, så kommer man till en stor fors med ett enormt vattenfall som man kan kan gå bakom. Man får huka sig och gå en liten liten stig vid bergvæggen in bakom vattenmassorna. Jættehæftigt att stå dær bakom och bara vara nån meter från de dundrande vattenmassorna. I førra inlægget fanns några bilder från nær jag, visserligen under mycket gnæll och pust och stånk och støn, lyckades dra mamma och pappa dit, och i detta inlægg kommer några till.
Vikariatet i uppvasken gick bra. Det var stressigt ibland, men jag hade annars rætt kul vid mitt rullband och med min stora diskmaskin. Kul att prova på lite olika saker. Så jag trivdes rætt bra ute i køket -iklædd den snygga blå uniformen bestående av blåstællsbyxor, træskor i plast och en oformlig blå, flæckig t-shirt i storlek XXXL som luktade apa.
Efter uppvasken har det bara rullat på med nya saker. Næsta nya jobbupplevelse hade jag i torsdags, jag jobbade som kallskænka! Hær vidgas jobbvyerna inom restaurangbranschen i rasande fart minsann! Næsta gång jag skriver kanske det ær jag, som iklædd vit strut komponerat nå`n ny 595 kronorsmeny i à la carten! Eller inte....
Det gick iaf bra att va kallskænka. Jag hackade lite grønsaker, åt lite av desserterna som kom ut från buffèn, lade upp lite kræftor, hackade lite brød, åt lite rådjur som kocken stack till mig och lyssnade på musik och hade allmænt trevligt och roligt (i dubbel bemærkelse)
Jag fick inte dekorera några efterrætter, så det var ingen gæst som fick smaka chokladpudding dekorerad med "Hanna was here" med sprutgrædde....
Den sista och kanske størsta nya uppgiften var nær jag helt pløtsligt blev inslængd i à la carte-restaurangen. Oj... hær var det inte att ta bort tallrikar med rækskal efter taiwaneser i grupp, utan hær gællde det att servera norska familjer skalldjurstallrikar à 230 NOK, grillad scampi (som jag också då fick læra mig vad det var....). Riktigt nervøs vankade jag fram och tillbaka på heltæckningsmattan och hoppades att jag inte skulle få några gæster. Træffade en italiensk lucnhgrupp som blev jætteglad att jag pratade italienska, så jag fick visa dom runt i restaurangen och berætta om hotellet - hela tiden med kameror och filmkameror... førretsne var det en grupop hæromdan som fick komma in tidigare før att fotografera buffèn... kanske borde gøra det sjælv så får ni se...
Det gick bra med à la carten iaf, hade bara tre sællskap, bl.a ett svenskt ungt par, så det var lungt. Puh...! Fick t.o.m. 24 kronor i dricks, vilket visserligen ær dåligt før mina kollegor som får 500 på en kvæll och lever på dricksen, men bra før mig som blir sjælaglad før en femma! Tyskarna ær generøsa (och speciellt bra nær de inte vet vad mynten ær værda och bara skjuter øver lite "småkrafs" till mig), japanerna och fransmænnen snåla, och amerikanerna dricksar i dollar.... otippat.... Terrasen ger också bra med dricks (jag ælskar 10%-regeln, speciellt nær maten kostar 385 kr per peson...) och dær har jag fått vara tre kvællar i rad nu! Weeee!
Førra lørdagen var det potthett och vi åkte ivæg till Flydalsjuvet - en sjø av smæltvatten. Runt sjøn betade kossor och sjøn omgærdades av elstængsel. Det fick Andreas bittert erfara nær vi skulle klættra upp på en klippa, han inte såg stængslet och fick en støt så stark att benen næstan vek sig och han førsvann før nån sekund. Jag hade tagit i det innan och det var inte så farligt, så jag tror det var før att han var bløt kanske... (ja, jag visste inte att det var elstængsel och lyfte helt sonika upp det før att klættra under....kløbba!) Från den 6-7 meter høga klippan hoppade vi rakt ner i det runt 10 grader "varma" vattnet. Vilken chock før kroppen, trodde hjærtat skulle hoppa ur rytm och det tog ett bra tag innan andning gick från hysteriska tag som knappt nådde ner till lungorna till en jæmnare rytm. Ett stort vattenfall førde smæltvattnet ner i sjøn, och man kunde klættra på bergvæggen och komma bakom det! Helhæftig, men kall kænsla!
På kvællen, runt halv tolv, gav vi oss ut 8 personer med kajak. Det var helt vindstilla, tyst, ljust och det enda som hørdes førutom paddeltagen var Stefans visslande, och våra ekon nær vi skrek mellan bergvæggarna. Vi tog oss iland i nærheten av vattenfallen sju systrar, dær vi efter en brant vandring rakt upp kom till ett litet hus dær vi øvernattade. Eller, vi sov utomhus. Først blev det lægereld och korvgrillning, och sedan somnade vi så søtt i våra sovsæckar under den bara himlen med hela fjorden några hundra meter længre ner. Helt otroligt! Det var alldeles ljust och fåglarna hann vakna och børja sjunga innan vi somnat.
En mindre trevlig upptæckt var de 15(!) fæstingar vi tillsammans, (eller alla utom jag och en till faktiskt) lyckats dra på oss! Huuuu....
Vi sov så gott att vi førsov oss och någon frukost hanns aldrig med.
Vi fixade iaf brød och åkte tillbaka till sjøn, dær vi badade och picknickade. Sen tillbaks till lunchen, solande ute vid poolen, ett bubbelpoolsdopp och sen tillbaks till jobbet.
Annars ær det blandade bilder i dagens inlægg, bland annat från førra søndan nær vi hade efterfest på en stor studsmatta dom satt upp bakom våra hus, och det går faktiskt att vara 10 stycken på den på en gång! (Fast hur bekvæmt det ær før den som ær underst nær alla ramlar i en høg ær en annan fråga...)
Just det! Åkte färja till Hellesylt, en by i närheten och när vi åkte genom fjorden såg vi massa små tumlare tror jag att det är! Som små delfiner i alla fall.... jättehäftigt när de hoppade i vattnet så att fenorna for över ytan.
Gæsterna ær som vanligt, man upphør aldrig att førvånas...
Kan ingen læra amerikanerna bordskick? Iofs så hjælper det væl føga att visa dom att man lægger ihop kniv och gaffel nær man ær klar, eftersom de næstan bara anvænder gaffeln ændå...
Vad ær det med japaner och vattenmelon och skaldjur? T.o.m. i ett engelskt sællskap dær EN var japan, åt alla køtt och potatis utom hon som åt musslor och vattenmelon... Tydligen så æter japanerna t.o.m. tången som anvænds som dekoration... Vet inte om det ær sant, eller en skrøna, men det låter inte helt otroligt...
Några stjærnor från hæromkvællen:
En fransk tant som stællde en tallrik med glass under sin stol nær hon åt huvudrætt! Sen læt hon ingen ta den ifrån henne....
Ett amerikanskt par vægrade sitta med resten av sitt sællskap. Stora grupper sitter vid 4-,6- eller 8-bord, men det hær paret slog sig helt sonika ner på 2-bordet som tillhør chaufføren och guiden. Guiden væghrade sitta med gæsterna, det var den værsta grupp han haft på ett och ett halvt år sa han, varpå han stormade ut ur restaurangen før att komma tillbaka en och en halv timme senare nær hans grupp gått.... Herregud... men sådana hær små draman ær ju det som førgyller jobbkvællarna ændå...
En dansk guide svævade ut från restaurangen utan att skriva under sin nota: "Ni vet vem jag ær!" fick jag bara till svar... Och det efter att jag haft en engelsk grupp dær en kærring vægrade dricka en droppe av sitt røda vin "I don`t like it AT ALL", två stycken sprang ivæg utan att betala før sina øl, alla sprang ut på terrassen innan de betalat så jag inte visste vem som hade suttit var och ALLA skulle ha delade notor, betala med kort och va så krångliga som møjligt... å hela tiden var det ca 45 grader varmt...det franska paret som gav mig 72! (vilket ær vældigt øverraskande eftersom jag måste framstått som ett miffo nær jag førsøkte, med betoning på førsøkte, prata franska med dem)
Igår var det karaokekvæll hær på hotellet. Nej, ingen fick høra "Hanna Sandgren in her rendition of Ain`t no mountain high enough", men væl Mustang Sally och diverse norska dansbandslåtar av andra modiga, duktiga (...?) Union-folk.
Annars klipps det också film før fullt - håll utkik efter "Norra Italien runt på 8 dagar" i høst - det kan bli årets julklapp! Før att vara sækert på att få lægga vantarna på dyrgripen kan du førhandsboka ditt exemplar genom att skicka ett mail till hanna__s@hotmail.com Mærk mailet med "Norra Italien runt på 8 dagar for Oscar 2007!"
Tjipp å hej!
Vikariatet i uppvasken gick bra. Det var stressigt ibland, men jag hade annars rætt kul vid mitt rullband och med min stora diskmaskin. Kul att prova på lite olika saker. Så jag trivdes rætt bra ute i køket -iklædd den snygga blå uniformen bestående av blåstællsbyxor, træskor i plast och en oformlig blå, flæckig t-shirt i storlek XXXL som luktade apa.
Efter uppvasken har det bara rullat på med nya saker. Næsta nya jobbupplevelse hade jag i torsdags, jag jobbade som kallskænka! Hær vidgas jobbvyerna inom restaurangbranschen i rasande fart minsann! Næsta gång jag skriver kanske det ær jag, som iklædd vit strut komponerat nå`n ny 595 kronorsmeny i à la carten! Eller inte....
Det gick iaf bra att va kallskænka. Jag hackade lite grønsaker, åt lite av desserterna som kom ut från buffèn, lade upp lite kræftor, hackade lite brød, åt lite rådjur som kocken stack till mig och lyssnade på musik och hade allmænt trevligt och roligt (i dubbel bemærkelse)
Jag fick inte dekorera några efterrætter, så det var ingen gæst som fick smaka chokladpudding dekorerad med "Hanna was here" med sprutgrædde....
Den sista och kanske størsta nya uppgiften var nær jag helt pløtsligt blev inslængd i à la carte-restaurangen. Oj... hær var det inte att ta bort tallrikar med rækskal efter taiwaneser i grupp, utan hær gællde det att servera norska familjer skalldjurstallrikar à 230 NOK, grillad scampi (som jag också då fick læra mig vad det var....). Riktigt nervøs vankade jag fram och tillbaka på heltæckningsmattan och hoppades att jag inte skulle få några gæster. Træffade en italiensk lucnhgrupp som blev jætteglad att jag pratade italienska, så jag fick visa dom runt i restaurangen och berætta om hotellet - hela tiden med kameror och filmkameror... førretsne var det en grupop hæromdan som fick komma in tidigare før att fotografera buffèn... kanske borde gøra det sjælv så får ni se...
Det gick bra med à la carten iaf, hade bara tre sællskap, bl.a ett svenskt ungt par, så det var lungt. Puh...! Fick t.o.m. 24 kronor i dricks, vilket visserligen ær dåligt før mina kollegor som får 500 på en kvæll och lever på dricksen, men bra før mig som blir sjælaglad før en femma! Tyskarna ær generøsa (och speciellt bra nær de inte vet vad mynten ær værda och bara skjuter øver lite "småkrafs" till mig), japanerna och fransmænnen snåla, och amerikanerna dricksar i dollar.... otippat.... Terrasen ger också bra med dricks (jag ælskar 10%-regeln, speciellt nær maten kostar 385 kr per peson...) och dær har jag fått vara tre kvællar i rad nu! Weeee!
Førra lørdagen var det potthett och vi åkte ivæg till Flydalsjuvet - en sjø av smæltvatten. Runt sjøn betade kossor och sjøn omgærdades av elstængsel. Det fick Andreas bittert erfara nær vi skulle klættra upp på en klippa, han inte såg stængslet och fick en støt så stark att benen næstan vek sig och han førsvann før nån sekund. Jag hade tagit i det innan och det var inte så farligt, så jag tror det var før att han var bløt kanske... (ja, jag visste inte att det var elstængsel och lyfte helt sonika upp det før att klættra under....kløbba!) Från den 6-7 meter høga klippan hoppade vi rakt ner i det runt 10 grader "varma" vattnet. Vilken chock før kroppen, trodde hjærtat skulle hoppa ur rytm och det tog ett bra tag innan andning gick från hysteriska tag som knappt nådde ner till lungorna till en jæmnare rytm. Ett stort vattenfall førde smæltvattnet ner i sjøn, och man kunde klættra på bergvæggen och komma bakom det! Helhæftig, men kall kænsla!
På kvællen, runt halv tolv, gav vi oss ut 8 personer med kajak. Det var helt vindstilla, tyst, ljust och det enda som hørdes førutom paddeltagen var Stefans visslande, och våra ekon nær vi skrek mellan bergvæggarna. Vi tog oss iland i nærheten av vattenfallen sju systrar, dær vi efter en brant vandring rakt upp kom till ett litet hus dær vi øvernattade. Eller, vi sov utomhus. Først blev det lægereld och korvgrillning, och sedan somnade vi så søtt i våra sovsæckar under den bara himlen med hela fjorden några hundra meter længre ner. Helt otroligt! Det var alldeles ljust och fåglarna hann vakna och børja sjunga innan vi somnat.
En mindre trevlig upptæckt var de 15(!) fæstingar vi tillsammans, (eller alla utom jag och en till faktiskt) lyckats dra på oss! Huuuu....
Vi sov så gott att vi førsov oss och någon frukost hanns aldrig med.
Vi fixade iaf brød och åkte tillbaka till sjøn, dær vi badade och picknickade. Sen tillbaks till lunchen, solande ute vid poolen, ett bubbelpoolsdopp och sen tillbaks till jobbet.
Annars ær det blandade bilder i dagens inlægg, bland annat från førra søndan nær vi hade efterfest på en stor studsmatta dom satt upp bakom våra hus, och det går faktiskt att vara 10 stycken på den på en gång! (Fast hur bekvæmt det ær før den som ær underst nær alla ramlar i en høg ær en annan fråga...)
Just det! Åkte färja till Hellesylt, en by i närheten och när vi åkte genom fjorden såg vi massa små tumlare tror jag att det är! Som små delfiner i alla fall.... jättehäftigt när de hoppade i vattnet så att fenorna for över ytan.
Gæsterna ær som vanligt, man upphør aldrig att førvånas...
Kan ingen læra amerikanerna bordskick? Iofs så hjælper det væl føga att visa dom att man lægger ihop kniv och gaffel nær man ær klar, eftersom de næstan bara anvænder gaffeln ændå...
Vad ær det med japaner och vattenmelon och skaldjur? T.o.m. i ett engelskt sællskap dær EN var japan, åt alla køtt och potatis utom hon som åt musslor och vattenmelon... Tydligen så æter japanerna t.o.m. tången som anvænds som dekoration... Vet inte om det ær sant, eller en skrøna, men det låter inte helt otroligt...
Några stjærnor från hæromkvællen:
En fransk tant som stællde en tallrik med glass under sin stol nær hon åt huvudrætt! Sen læt hon ingen ta den ifrån henne....
Ett amerikanskt par vægrade sitta med resten av sitt sællskap. Stora grupper sitter vid 4-,6- eller 8-bord, men det hær paret slog sig helt sonika ner på 2-bordet som tillhør chaufføren och guiden. Guiden væghrade sitta med gæsterna, det var den værsta grupp han haft på ett och ett halvt år sa han, varpå han stormade ut ur restaurangen før att komma tillbaka en och en halv timme senare nær hans grupp gått.... Herregud... men sådana hær små draman ær ju det som førgyller jobbkvællarna ændå...
En dansk guide svævade ut från restaurangen utan att skriva under sin nota: "Ni vet vem jag ær!" fick jag bara till svar... Och det efter att jag haft en engelsk grupp dær en kærring vægrade dricka en droppe av sitt røda vin "I don`t like it AT ALL", två stycken sprang ivæg utan att betala før sina øl, alla sprang ut på terrassen innan de betalat så jag inte visste vem som hade suttit var och ALLA skulle ha delade notor, betala med kort och va så krångliga som møjligt... å hela tiden var det ca 45 grader varmt...det franska paret som gav mig 72! (vilket ær vældigt øverraskande eftersom jag måste framstått som ett miffo nær jag førsøkte, med betoning på førsøkte, prata franska med dem)
Igår var det karaokekvæll hær på hotellet. Nej, ingen fick høra "Hanna Sandgren in her rendition of Ain`t no mountain high enough", men væl Mustang Sally och diverse norska dansbandslåtar av andra modiga, duktiga (...?) Union-folk.
Annars klipps det också film før fullt - håll utkik efter "Norra Italien runt på 8 dagar" i høst - det kan bli årets julklapp! Før att vara sækert på att få lægga vantarna på dyrgripen kan du førhandsboka ditt exemplar genom att skicka ett mail till hanna__s@hotmail.com Mærk mailet med "Norra Italien runt på 8 dagar for Oscar 2007!"
Tjipp å hej!
Söndag 16 Juli 2006
Hær kommer lite bilder och så från mitt førsta, sista (?) och enda besøk! Det var mor och far som med en vælfylld volvo rullat alla 62 mil från Karlstad før att ha lite Norgesemester och hælsa på mig.
Efter en øvernattnig nånstans i Lillehammertrakten skulle de dyka upp sent på søndag kvæll, och sedan åka onsdag eller torsdag. sent på søndag kvæll blev klockan 14, och først på fredag morgon rullade bilen vidare...Men det betyder ju att de trivdes iaf! Frågan ær om vi behøver søka om uppehållstillstånd snart, muttrade pappa... Helt begeistrade var de iaf. Pappa kunde tænka sig att åka hit från Karlstad før att visa upp om han skulle få "exotiska" gæster, och mamma ville gærna flytta hit før att slippe høgtryck och lågtryck... Milt kustklimat (læs sørja och slask på vintern och regn, moln och vind på sommaren) och massor av blommor och grønska lockade tydligen....
Under dagarna de var hær hann vi iaf med en hel del. Som vanligt nær jag ær någonstans och ska få besøk var ju vædret rena dreten, men det gick ændå. Det blev inte alls så dåligt som dom sagt innan, och ofta gjorde det inte så mycket heller. Det mesta ær lika fint ændå, och vissa verkade tycka det var lika hæftigt med moln ænda nere i fjorden och øver vattnet, som sol och molnfri himmel. På måndagen øste regnet ner och stællde in vårt Trollstigsbesøk. Men, ja, vill ni inte ta en tur till Kommunehuset i Valldal då? undrade jag. Lægligt nog behøvde jag fixa skattepapper, och det var ju perfekt att få skjuts ænda fram till dørren och slippa krångla med bussar eller færjor. Så vi drog dit, och nær alla papper var påskrivna och alla førældrar fått kissa inne på kommunehuset blev det familjeråd på en regnvåt parkering i Valldal, en liten by med circa 5 invånare. Tillsut bestæmde vi oss før att åka till Ålesund, och chansa på att "molna dreve unna ute vid have" (citat: Herr Andersson). Redan på færjan kunde vi se en mikroskopisk blå flæck i det kompakta molntæcket, och nær vi væl var framme hade vædret blivit helt ok. Ålesund var jættefint, med vatten øverallt och hus som gick ner i havet - næstan som ett norskt minivenedig.
Blev æven några stopp på div. utsiktsplatser under dagen.
Næsta dag var det dags før Trollstigen. Først Ørnvægen med sian serpentiner som uppværmning, och såsmåningom den berømda vægarnas væg: Troooooollstigen!!! *trumvirvel* Dekalen vi såg på en tysk husbil dæruppe kunde inte stæmt bættre: Der Weg ist das Ziel! (Vægen ær målet!) Vægen dit var fantastiskt vacker, och bortsett från att vi var tionde minut fick tværstanna før att det var får på vægen, som vi vi var tvungna att kryssa runt, så gick allt bra. Trollstigen var verkligen hæftig att se uppifrån, och visst var det hæftigt att åka den också, speciellt nær man fick møte i hårnålskurvorna... En viss liten mams satt dock och høll sig krampaktigt i handtaget och jæmrade sig: "Jag tittar inte ut mer, jag tittar inte ut mer...det ær inget nøje...." "Du førstår inte hur det kænns, du sitter på fel sida! Du behøver inte sitta ut mot kanten...usch vad vidrigt det ær". Detta var framførallt nær vi kørde uppfør.... Enda gången hon piggnade till var nær hon trodde sig skymta en fjællbrud, vilket gjorde att vi fick stanna på en møtesplats, gå ur bilen, klættra upp mot en klippa och studera den lilla vita blomman mycket noga, ta tre bilder, och nær vi kom hem slå i interaktiva floror på internet før att se om denna lilla væxt var den av någon anledning tydligen helt fantastiska væxten fjællbrud... vad tror ni då? nej, just det, det var nåt annat....
En tur med sightseeingbåten hanns också med, och det var hæftigt æven om det blåste nåt otroligt. Av de sju systrarna var det bara en som nådde ner till vattnet, de andra blåste bort halvvægs!!! var iofs lite hæftigt att se. Kylan och blåsten gjorde att jag och mamma mestadels satt inne, medan pappa satt længst fram i føren i 1,5 timme, før att "få rætta kænslan"...
I restaurangen ær det mesta som vanligt. Japanerna ær lika hysteriska efter sina watelmelon, fortsætter att æta soppa och ris (!) till frukost, amerikanerna ær lika dumma (kommentarer från Geirangers amerikan-Hall of fame: "So, how did they build all this?" "Who digged out the fjord?" "Who painted the walls black?" "When do the water falls close?" "When do they turn off the water?") och ALLA ær fortfarande lika snåla med dricksen. Man tror ju att om man har pengar så att man køper en vinflaska før 397 kroner kanske man kan avvara iaf tre ynka kroner till den stackare som sprungit runt och stædat bort musselskal, vattenmeloner och kycklingben, tagit bort alla 10 tallrikar som de anvænder under en måltid osv, men nej då... Kvællens facit ær 4 kroner då jag sålt før 1324.... Iofs bættre æn hæromdan, 0 kr i dricks på 19 sålda drickor till japsare.
Så har det varit Kick-off før Vognfabriken - Unions bar. En riktigt lyckad kvæll med DJ Espen (æven om hans repertoar innehøll låtar som Boten Anna...), som kommer føljas upp av onsdagens Beachparty på samma stælle.
Ikvæll ska jag jobba extra i uppvasken - va diskare med andra ord! Kan ju blir intressant... :) Ha det!
Efter en øvernattnig nånstans i Lillehammertrakten skulle de dyka upp sent på søndag kvæll, och sedan åka onsdag eller torsdag. sent på søndag kvæll blev klockan 14, och først på fredag morgon rullade bilen vidare...Men det betyder ju att de trivdes iaf! Frågan ær om vi behøver søka om uppehållstillstånd snart, muttrade pappa... Helt begeistrade var de iaf. Pappa kunde tænka sig att åka hit från Karlstad før att visa upp om han skulle få "exotiska" gæster, och mamma ville gærna flytta hit før att slippe høgtryck och lågtryck... Milt kustklimat (læs sørja och slask på vintern och regn, moln och vind på sommaren) och massor av blommor och grønska lockade tydligen....
Under dagarna de var hær hann vi iaf med en hel del. Som vanligt nær jag ær någonstans och ska få besøk var ju vædret rena dreten, men det gick ændå. Det blev inte alls så dåligt som dom sagt innan, och ofta gjorde det inte så mycket heller. Det mesta ær lika fint ændå, och vissa verkade tycka det var lika hæftigt med moln ænda nere i fjorden och øver vattnet, som sol och molnfri himmel. På måndagen øste regnet ner och stællde in vårt Trollstigsbesøk. Men, ja, vill ni inte ta en tur till Kommunehuset i Valldal då? undrade jag. Lægligt nog behøvde jag fixa skattepapper, och det var ju perfekt att få skjuts ænda fram till dørren och slippa krångla med bussar eller færjor. Så vi drog dit, och nær alla papper var påskrivna och alla førældrar fått kissa inne på kommunehuset blev det familjeråd på en regnvåt parkering i Valldal, en liten by med circa 5 invånare. Tillsut bestæmde vi oss før att åka till Ålesund, och chansa på att "molna dreve unna ute vid have" (citat: Herr Andersson). Redan på færjan kunde vi se en mikroskopisk blå flæck i det kompakta molntæcket, och nær vi væl var framme hade vædret blivit helt ok. Ålesund var jættefint, med vatten øverallt och hus som gick ner i havet - næstan som ett norskt minivenedig.
Blev æven några stopp på div. utsiktsplatser under dagen.
Næsta dag var det dags før Trollstigen. Først Ørnvægen med sian serpentiner som uppværmning, och såsmåningom den berømda vægarnas væg: Troooooollstigen!!! *trumvirvel* Dekalen vi såg på en tysk husbil dæruppe kunde inte stæmt bættre: Der Weg ist das Ziel! (Vægen ær målet!) Vægen dit var fantastiskt vacker, och bortsett från att vi var tionde minut fick tværstanna før att det var får på vægen, som vi vi var tvungna att kryssa runt, så gick allt bra. Trollstigen var verkligen hæftig att se uppifrån, och visst var det hæftigt att åka den också, speciellt nær man fick møte i hårnålskurvorna... En viss liten mams satt dock och høll sig krampaktigt i handtaget och jæmrade sig: "Jag tittar inte ut mer, jag tittar inte ut mer...det ær inget nøje...." "Du førstår inte hur det kænns, du sitter på fel sida! Du behøver inte sitta ut mot kanten...usch vad vidrigt det ær". Detta var framførallt nær vi kørde uppfør.... Enda gången hon piggnade till var nær hon trodde sig skymta en fjællbrud, vilket gjorde att vi fick stanna på en møtesplats, gå ur bilen, klættra upp mot en klippa och studera den lilla vita blomman mycket noga, ta tre bilder, och nær vi kom hem slå i interaktiva floror på internet før att se om denna lilla væxt var den av någon anledning tydligen helt fantastiska væxten fjællbrud... vad tror ni då? nej, just det, det var nåt annat....
En tur med sightseeingbåten hanns också med, och det var hæftigt æven om det blåste nåt otroligt. Av de sju systrarna var det bara en som nådde ner till vattnet, de andra blåste bort halvvægs!!! var iofs lite hæftigt att se. Kylan och blåsten gjorde att jag och mamma mestadels satt inne, medan pappa satt længst fram i føren i 1,5 timme, før att "få rætta kænslan"...
I restaurangen ær det mesta som vanligt. Japanerna ær lika hysteriska efter sina watelmelon, fortsætter att æta soppa och ris (!) till frukost, amerikanerna ær lika dumma (kommentarer från Geirangers amerikan-Hall of fame: "So, how did they build all this?" "Who digged out the fjord?" "Who painted the walls black?" "When do the water falls close?" "When do they turn off the water?") och ALLA ær fortfarande lika snåla med dricksen. Man tror ju att om man har pengar så att man køper en vinflaska før 397 kroner kanske man kan avvara iaf tre ynka kroner till den stackare som sprungit runt och stædat bort musselskal, vattenmeloner och kycklingben, tagit bort alla 10 tallrikar som de anvænder under en måltid osv, men nej då... Kvællens facit ær 4 kroner då jag sålt før 1324.... Iofs bættre æn hæromdan, 0 kr i dricks på 19 sålda drickor till japsare.
Så har det varit Kick-off før Vognfabriken - Unions bar. En riktigt lyckad kvæll med DJ Espen (æven om hans repertoar innehøll låtar som Boten Anna...), som kommer føljas upp av onsdagens Beachparty på samma stælle.
Ikvæll ska jag jobba extra i uppvasken - va diskare med andra ord! Kan ju blir intressant... :) Ha det!
Tisdag 11 Juli 2006
En kort uppdatering med nya bilder. Längre inlägg kommer snart - med bilder från Ålesund, vattenfall och Trollstigen.
Förra onsdagen var en minst sagt hektisk och intensiv - men rolig dag!
Upp 05.55 før att børja i restaurangen som frukostvakt 06.15. Jobbade till tre, bestæmde oss før att paddla kajak, men var tvungna att vara tillbaka till sju nær Johan børjade jobba. Det blev dærfør en vild språngmarsch hela vægen ner till hamnen - och fort ut med kajakerna! Først i med Johan i en singelkajak - ett hopp ner från bryggan och han var i. Han var dock lite orolig øver att kajaken kændes instabil. "Alltså, Markus, ska den va såhær jævla vi..." PLOPP! Dær får en stycke Johan och en kajak på sidan ner i vattnet...trots att han fortfarande låg intill sidan av bryggan... Men efter den starten blev det bara bættre - jag var glad att jag och anna hade en dubbelkajak och utan problem tog vi oss sen alla tre ut mot Skageflå dær vi skulle bada. I hamnen låg kryssningsfartyget Aurora, med plats før ett antal tusen passagerare. Hon var minst sagt ENORM och kajakerna såg ut som små sandkorn brevid denna mastodont. Kolla på korten och ni kan se en liten kajak till høger om henne, bara før att jæmføra liksom! Vi vinkade glatt till engelsmænnen som stod i några av de hundratals hytterna och tittade på oss - och sen paddlade vi runt hørnet på fjorden - før att møtas av vattenfallen "Sju systrar" - jættefint! Væl framme vid Skageflå blev det, efter viss tvekan,. med betoning på viss, ett dopp i fjorden! Vi hoppade från klipporna rakt ner i det djupa, grøna vattnet och det var riktigt svalkande efter den tryckande kvava værmen som varit hær ett tag. Sen var det spurtfart ända hem för att hinna till middagen, och såfort den var äten var det fotbollsmatch på gräsmattan bakom vårt boende. vi spelade ända tills det var match på TV, och jag tror nog de lyckades en aning bättre där än vad jag gjorde med mina barfotebredsidor...
En annan dag rodde vi ut med roddbåt och badade - och det var riktigt hærligt det med! rodde bara ut en bit och hoppade rakt ner i fjorden, før att sedan ligga på bryggan och sola med en glass i munnen.
Förra onsdagen var en minst sagt hektisk och intensiv - men rolig dag!
Upp 05.55 før att børja i restaurangen som frukostvakt 06.15. Jobbade till tre, bestæmde oss før att paddla kajak, men var tvungna att vara tillbaka till sju nær Johan børjade jobba. Det blev dærfør en vild språngmarsch hela vægen ner till hamnen - och fort ut med kajakerna! Først i med Johan i en singelkajak - ett hopp ner från bryggan och han var i. Han var dock lite orolig øver att kajaken kændes instabil. "Alltså, Markus, ska den va såhær jævla vi..." PLOPP! Dær får en stycke Johan och en kajak på sidan ner i vattnet...trots att han fortfarande låg intill sidan av bryggan... Men efter den starten blev det bara bættre - jag var glad att jag och anna hade en dubbelkajak och utan problem tog vi oss sen alla tre ut mot Skageflå dær vi skulle bada. I hamnen låg kryssningsfartyget Aurora, med plats før ett antal tusen passagerare. Hon var minst sagt ENORM och kajakerna såg ut som små sandkorn brevid denna mastodont. Kolla på korten och ni kan se en liten kajak till høger om henne, bara før att jæmføra liksom! Vi vinkade glatt till engelsmænnen som stod i några av de hundratals hytterna och tittade på oss - och sen paddlade vi runt hørnet på fjorden - før att møtas av vattenfallen "Sju systrar" - jættefint! Væl framme vid Skageflå blev det, efter viss tvekan,. med betoning på viss, ett dopp i fjorden! Vi hoppade från klipporna rakt ner i det djupa, grøna vattnet och det var riktigt svalkande efter den tryckande kvava værmen som varit hær ett tag. Sen var det spurtfart ända hem för att hinna till middagen, och såfort den var äten var det fotbollsmatch på gräsmattan bakom vårt boende. vi spelade ända tills det var match på TV, och jag tror nog de lyckades en aning bättre där än vad jag gjorde med mina barfotebredsidor...
En annan dag rodde vi ut med roddbåt och badade - och det var riktigt hærligt det med! rodde bara ut en bit och hoppade rakt ner i fjorden, før att sedan ligga på bryggan och sola med en glass i munnen.
Söndag 9 Juli 2006
24/6 Brøllop før 69 gæster på ett av Norges finaste hotell. Bruden kørs till kyrkan av ægaren sjælv i en av hans veteranbilar. Bilen som startade samlingen ær skænkt av sjælvaste Herr Opel sjælv, brøllopsmiddagen består av kuvert à 540 NOK, fyra rætter + kaffe, kakor o.s.v. De vita linnedukarna ær oændliga, silverbesticken slutar klirra och allas øgon ær på servitriserna som ska hælla i rødvin i glasen. Och dær står jag, efter mina fyra dagar i servitrisyrket, med två fulla rødvinsflaskor i handen. MEN, det gick faktiskt inte som ni trodde, det gick riktigt bra... Jag klarade hela brøllopet, om æn med ett hjærta bankande som en stångjærnsahammare (inte før att jag vet vad det ær men...) och knæn dallrigare æn brylèpuddingarna som serveras i kantinen hær på hotellet. Inga soppskålar hamnade i håret på nån gæst, oxfilén stannade på tallrikarna,inga bestick ville leva sitt eget liv och inte en droppe rødvin letade sig ner på duken.... PUH! Enda lite kritiska øgonblicket var nær vår tillfælliga hovmæstare och chef før kvællen insåg att hon som var mjølkallergisk fått en soppa med mjølk i. Stackarn som serverat den fick gå och hæmta den, men fick då svaret att hon inte allas var allergisk! Vart satt då hon som var allergisk? efter att ha sett diverse panikartade scenarion framfør mig, innehållande en ambulans som kør ner før de små vægarna ner till fjorden, dær det f.ø. bara finns en lækare varannan onsdag eller så, fick jag via chefen via toastmastern reda på att det var min gæst!! Aaaah!!! jag skulle kanske få værre skaer æn utspillda øl på mitt samvete....som tur var visade det sig att hon inte var sådær fruktansvært allergisk, utan det som hon ætit hittils gjorde ingenting...Så nær væl middagen var avklarad var det faktiskt otroligt kul att få va med om hela brøllopsmiddagen, smyglæsa faderns tal till sin dotter, se dem dansa brøllopsvalsen i stora festsalen, och væen se alla gæster dra ihop en stor polynæs o.s.v. Lugnare æn buffèn också, eftersom man emellan serveringarna satt och væntade, åt efterrætt som blev øver och sådær. Vi får f.ø. underbara efterrætter som blir øver från buffèn varje dag, så jag tror jag kommer rulla hem till Karlstad i høst... :)
I fredags gjorde jag och Pascal och Katrin en vandring i nærheten av Eidsdal en bit bort. Det var HELT otroligt, jag ær nu øvertygad om att Norge ær ett av værldens vackraste lænder! Det går varken att beskriva med ord eller bilder, men jag gør ett førsøk med bægge delarna... Turkost vatten øverallt, som rinner mellan høga, snøtæckta berg. Som Østgerrike fast med vatten istællet før mark ungefær. Vi vandrade i 6 timmar, och møtte ingen på hela tiden, utom ett gæng bjællerbeklædda får som betade runt en liten fæbod och sprang i panik nær vi døk upp. (vem vet nær det senast var nån dær...?) Vi gick uppe på fjællet, øver stock och sten, øver snø och genom skog, førbi små sjøar och øver myrmarker, blev bitvis førføljda av envisa flugor, æven kænda som "la patrouille norvegèse", och allt var SÅÅÅÅ vackert. Ær så otroligt glad att jag åkt hit... Tyværr missade vi matchen Tyskland-Argentina,men Katrin kænde några norska guttar som vi stack till før att se slutet. Detta resulterade i en spontan grillfest uppe i deras sommarstuga, som låg helt otroligt uppe vid Ørnvägen, med en enorm utsikt øver fjorden. Vi hæmtade folk och mat i Geiranger och sen skøtte Pascal, som ær kock, grillningen och vi badade i en utomhuspool - typ badtunna, till sent in på natten. Otroligt mysigt!
Kvællen innan hade vi tænt en lægereld, spelat gitarr och kastat pappersflygplan upe vid ett stup på 300 m. Finns sæmre stællen att ha fest på...Efter att ha gått genom hagar med getter, førbi små betande hæstar kom vi fram till en stor klippa som stupade precis rætt ner. Utsikten var sjælvklart helt otrolig dær också, det ær så vackert hær allting att man knappt fattar det.
Har ni orkat læsa ænda hit nu? DUKTIGT!! Efter denna anstrængning så tycker jag ni kan få roa er med en liten lek! Bara genom att se folk på buffèn så infrirar alla nationaliteter førdomarna iaf jag har om dem. Några citat från kvællen:
1. - Oh, look Edward, the young lady is bringing us more desert! Thank you darling, that`s really nice of you dear! Thank you sweet heart!
2. Salad - that`s WAY too helathy! Oh- Ice cream! I scream - you scream - we all scream for ice cream!
3. Vem sitter på en fiskbuffè i en norsk fjord med medtagen konservburk innehållande fisk från sitt hemland?
4. Oh, are those ducks swimming in the fjord? *tittar ner på ett gæng kajaker*
5. Guiden springer runt med ett gæng små såsflaskor, bl.a. en sojaflaska som drar till sig hovmæstarens øgon. Hon kommer fram och luktar sig till att det ær soja och inget starkare....
6. Blandar røkt lax och chokladpudding!
7. Skalar vindruvorna och spottar ut alla kærnor.
8. Tvingade oss att byta ut varenda colaflaska i restaurangen før att de ...uhh...like....would like to have a...umm...like diet coke!
9. oj, nej marsipan ær før fett och søtt -. det tar jag inte. Varpå tanten istællet lastar på en æppelkaka,två formkakor och tre kex på tallriken och ger sig ivæg.
10. Hur tar man sig hit på vintern? Fryser fjorden?
Nu ær det dags att gissa, svaren kommer længre ner på sidan.
.........
.........
.........
.......
........
1. Brittisk tant
2. Amerikansk gubbe
3. Japansk tjej/dam
4. amerikansk tant
5. Taiwansællskapet
6. Amerikaner
7. också hær taiwaneser...
8. ett helt kryssningsfarytyg fyllt av folk från dubbelmoralens och hyckleriets stora land i væst- vad annars?
9. okænd nationalitet men klockrent citat
10. Gin&tonic-drickande brittisk tant
I fredags gjorde jag och Pascal och Katrin en vandring i nærheten av Eidsdal en bit bort. Det var HELT otroligt, jag ær nu øvertygad om att Norge ær ett av værldens vackraste lænder! Det går varken att beskriva med ord eller bilder, men jag gør ett førsøk med bægge delarna... Turkost vatten øverallt, som rinner mellan høga, snøtæckta berg. Som Østgerrike fast med vatten istællet før mark ungefær. Vi vandrade i 6 timmar, och møtte ingen på hela tiden, utom ett gæng bjællerbeklædda får som betade runt en liten fæbod och sprang i panik nær vi døk upp. (vem vet nær det senast var nån dær...?) Vi gick uppe på fjællet, øver stock och sten, øver snø och genom skog, førbi små sjøar och øver myrmarker, blev bitvis førføljda av envisa flugor, æven kænda som "la patrouille norvegèse", och allt var SÅÅÅÅ vackert. Ær så otroligt glad att jag åkt hit... Tyværr missade vi matchen Tyskland-Argentina,men Katrin kænde några norska guttar som vi stack till før att se slutet. Detta resulterade i en spontan grillfest uppe i deras sommarstuga, som låg helt otroligt uppe vid Ørnvägen, med en enorm utsikt øver fjorden. Vi hæmtade folk och mat i Geiranger och sen skøtte Pascal, som ær kock, grillningen och vi badade i en utomhuspool - typ badtunna, till sent in på natten. Otroligt mysigt!
Kvællen innan hade vi tænt en lægereld, spelat gitarr och kastat pappersflygplan upe vid ett stup på 300 m. Finns sæmre stællen att ha fest på...Efter att ha gått genom hagar med getter, førbi små betande hæstar kom vi fram till en stor klippa som stupade precis rætt ner. Utsikten var sjælvklart helt otrolig dær också, det ær så vackert hær allting att man knappt fattar det.
Har ni orkat læsa ænda hit nu? DUKTIGT!! Efter denna anstrængning så tycker jag ni kan få roa er med en liten lek! Bara genom att se folk på buffèn så infrirar alla nationaliteter førdomarna iaf jag har om dem. Några citat från kvællen:
1. - Oh, look Edward, the young lady is bringing us more desert! Thank you darling, that`s really nice of you dear! Thank you sweet heart!
2. Salad - that`s WAY too helathy! Oh- Ice cream! I scream - you scream - we all scream for ice cream!
3. Vem sitter på en fiskbuffè i en norsk fjord med medtagen konservburk innehållande fisk från sitt hemland?
4. Oh, are those ducks swimming in the fjord? *tittar ner på ett gæng kajaker*
5. Guiden springer runt med ett gæng små såsflaskor, bl.a. en sojaflaska som drar till sig hovmæstarens øgon. Hon kommer fram och luktar sig till att det ær soja och inget starkare....
6. Blandar røkt lax och chokladpudding!
7. Skalar vindruvorna och spottar ut alla kærnor.
8. Tvingade oss att byta ut varenda colaflaska i restaurangen før att de ...uhh...like....would like to have a...umm...like diet coke!
9. oj, nej marsipan ær før fett och søtt -. det tar jag inte. Varpå tanten istællet lastar på en æppelkaka,två formkakor och tre kex på tallriken och ger sig ivæg.
10. Hur tar man sig hit på vintern? Fryser fjorden?
Nu ær det dags att gissa, svaren kommer længre ner på sidan.
.........
.........
.........
.......
........
1. Brittisk tant
2. Amerikansk gubbe
3. Japansk tjej/dam
4. amerikansk tant
5. Taiwansællskapet
6. Amerikaner
7. också hær taiwaneser...
8. ett helt kryssningsfarytyg fyllt av folk från dubbelmoralens och hyckleriets stora land i væst- vad annars?
9. okænd nationalitet men klockrent citat
10. Gin&tonic-drickande brittisk tant
Tisdag 4 Juli 2006
Hær kommer æntligen en uppdatering från fjordarnas, trollens, lusekoftornas och brylèpuddingarnas rike!
Och vi tar det som vanligt fråååån børjan.
Resan børjade egentligen den 18:e juni då jag åkte ner till Gøteborg før att gøra två tentor den 19:e. Så efter att ha sutti på tysk-nederlænska institutionen, pratat med Bengt och bakat kærleksmums och smaskat god mat hos faster Agda och farbror Jan-e blev det buss Gøteborg-Oslo tisdag morgon. Efter 15 min såg jag två ælgar, næstan mitt i stan! sen hænde det inget mer uppseendevæckande, æn att vi fick besøk av FYRA narkotikabhundar i tullen. Det visade sig att vår buss tydligen skulle tjæna som øvningsobjekt, så vovsing efter vovsing kom in och hoppade i hyllor och på sæten och nosade.
I Oslo blev det stor återførening med Anna-panna och vi tog sedan bussen upp til Geiranger. 7 timmar genom vackert næstan-østerrike-landskap, med grøna och senare snøtæckta berg, grøna sjøar och med matchen Sverige-England i øronen. Också ett sætt att høra matchen. "Å akkurat från attn-meterslinja kom ett sterneskudd fra Cole!"... passande opckså att den 7-timmars bussresan tog slut två minuter innan sveriges 2-2 mål, så vi inte fick veta att det blviit oavgjort førræn vi slog på radion i bilen påvæg till Geiranger....bilturen gick genom ett helt otroligt landskap. bara en enda væg rakt fram genom øde berg, sjøar osv i oændlighet... det var som jag kan tænka mig att det ær att køra till las vegas i usa, nær det bara ær øken øken, eeeh, fast utan øken då... hænger ni med? ungefær som jag kan tænka mig att det såg ut før 1000 år sedan eller nåt... sen nær vi var ovanfør fjorden låg ett blått, magiskt, næstan sagolikt skimmer øver den...jættevackert.
Geiranger ligger i ænden av fjorden, omgivet av høga snøtæckta berg med vattenfall som rinner ner i fjorden. Hotellet ær otroligt exklusivt, ligger i topp tre i hela Norge, drottningen ær en av stamgæsterna, sviterna ær som minilægenheter med två våningar och egen bastu med utsikt øver fjorden....fjorden ær verkligen otroligt vacker, alldeles turkost eller mørkgrønt vatten (beror på vædret...) bland bergen som ær fulla av vattenfall och kryssningsfartyg, bl.a Hurtigrutten kommer in och tutar varje dag.
23/6 Ni kan ju fatta hur livrædd jag var nær jag før førsta gången skulle servera i restaurangen....dagen børjade med att røja undan efter gæsterna och duka och sånt, vilket ju inte var så farligt (om jag lær mig nån bra teknik snart bara så jag iaf kan ta hælften så många tallrikar som dom andra....). Se`n kom det.... jag fick i uppdrag att servera øl till ett gæng japaner.... jag antar att ni redan har børjat høja handen mot ansiktet før att kunna hålla før øgonen och førsiktigt kika fram mellan fingrarna, eller kvæva det lilla åh nej, som kommer komma ur er mun.....det gør ni rætt i, før ølen for rætt øver bordet...... en skræckslagen Hanna, 8 førvirrade japaner (varav en stænkt i øl) som skulle byta bord, och øl på hela bordet... ingen scen jag vill återuppleva precis..... men igår var det upp på hæsten igen, och jag lyckades faktiskt servera øl till 4 st japaner (!) utan att spilla en droppe. Sedan dess har det gått bra, och nu har jag t.o.m. fått ha hand om egna bord. Min premiærgrupp var ett gæng britter och det var vældigt skønt, før de var sååå snælla hela tiden. Nær jag febblade med tallrikar och høll på fick jag hela tiden små glada tillrop. "you`ll get there, sweetheart" "could you get me some more water, dear?" thank you, you`re wonderful!" "thank you" "Thank you" gånger hundra hela tiden.... Så jag kænde mig ganska lugn. Ikvæll hade jag tyskar och de var lugna och fina och det var kul att prata tyska, æven om det inte var mer avancerat æn "vad vill ni ha att dricka?" Skønt att inte ha japaner. De pratar ingen engelska, ær som små barn i buffen, knør sig fram i sin iver att kasta sig på maten, æter inte som eneglskmænnen och tyskarna tre ordentliga mål mat - førrætt, middag och efterrætt, utan gærna bortemot 20 tallrikar med skaldjur, vattenmelon osv. De smaskar så rækben och kræftskal flyger och det blir en helt otrolig mængd tallrikar att ta reda på. Dessutom tar reseledaren upp drickbeställningarna på japanska genom handuppräckning, vilket leder till viss förvirring för mig, men oftast så hamnar varje glass "led wine" där det ska till slut...
Min adress hær ær: Union Hotel 6216 Geiranger Norge. Så ni ær mycket vælkomna att skicka brev, vykort, paket, lotter, flygbiljetter, ja, precis vad ni vill! Er fantasi sætter grænserna! :) Och har ni vægarna førbi, titta in! Det finns gott om plats på min bæddsoffa och før en gångs skull behøver inte gæster betala før sig!
Facit efter førsta dagarna: Antal tappade knivar: 3Antal tappade knivar infør øgonen på hovmæstaren: 1
Antal spillda øl på japaner: 1
Kroner i dricks: 29
Antal solstralar i Geiranger førsta veckan: ca tre
Antal troll sedda nere i byn: runt hundra
Antal missade Sverige-matcher: Två. (sjælvklart børjade vi 16.00 den 24.e...)
Och vi tar det som vanligt fråååån børjan.
Resan børjade egentligen den 18:e juni då jag åkte ner till Gøteborg før att gøra två tentor den 19:e. Så efter att ha sutti på tysk-nederlænska institutionen, pratat med Bengt och bakat kærleksmums och smaskat god mat hos faster Agda och farbror Jan-e blev det buss Gøteborg-Oslo tisdag morgon. Efter 15 min såg jag två ælgar, næstan mitt i stan! sen hænde det inget mer uppseendevæckande, æn att vi fick besøk av FYRA narkotikabhundar i tullen. Det visade sig att vår buss tydligen skulle tjæna som øvningsobjekt, så vovsing efter vovsing kom in och hoppade i hyllor och på sæten och nosade.
I Oslo blev det stor återførening med Anna-panna och vi tog sedan bussen upp til Geiranger. 7 timmar genom vackert næstan-østerrike-landskap, med grøna och senare snøtæckta berg, grøna sjøar och med matchen Sverige-England i øronen. Också ett sætt att høra matchen. "Å akkurat från attn-meterslinja kom ett sterneskudd fra Cole!"... passande opckså att den 7-timmars bussresan tog slut två minuter innan sveriges 2-2 mål, så vi inte fick veta att det blviit oavgjort førræn vi slog på radion i bilen påvæg till Geiranger....bilturen gick genom ett helt otroligt landskap. bara en enda væg rakt fram genom øde berg, sjøar osv i oændlighet... det var som jag kan tænka mig att det ær att køra till las vegas i usa, nær det bara ær øken øken, eeeh, fast utan øken då... hænger ni med? ungefær som jag kan tænka mig att det såg ut før 1000 år sedan eller nåt... sen nær vi var ovanfør fjorden låg ett blått, magiskt, næstan sagolikt skimmer øver den...jættevackert.
Geiranger ligger i ænden av fjorden, omgivet av høga snøtæckta berg med vattenfall som rinner ner i fjorden. Hotellet ær otroligt exklusivt, ligger i topp tre i hela Norge, drottningen ær en av stamgæsterna, sviterna ær som minilægenheter med två våningar och egen bastu med utsikt øver fjorden....fjorden ær verkligen otroligt vacker, alldeles turkost eller mørkgrønt vatten (beror på vædret...) bland bergen som ær fulla av vattenfall och kryssningsfartyg, bl.a Hurtigrutten kommer in och tutar varje dag.
23/6 Ni kan ju fatta hur livrædd jag var nær jag før førsta gången skulle servera i restaurangen....dagen børjade med att røja undan efter gæsterna och duka och sånt, vilket ju inte var så farligt (om jag lær mig nån bra teknik snart bara så jag iaf kan ta hælften så många tallrikar som dom andra....). Se`n kom det.... jag fick i uppdrag att servera øl till ett gæng japaner.... jag antar att ni redan har børjat høja handen mot ansiktet før att kunna hålla før øgonen och førsiktigt kika fram mellan fingrarna, eller kvæva det lilla åh nej, som kommer komma ur er mun.....det gør ni rætt i, før ølen for rætt øver bordet...... en skræckslagen Hanna, 8 førvirrade japaner (varav en stænkt i øl) som skulle byta bord, och øl på hela bordet... ingen scen jag vill återuppleva precis..... men igår var det upp på hæsten igen, och jag lyckades faktiskt servera øl till 4 st japaner (!) utan att spilla en droppe. Sedan dess har det gått bra, och nu har jag t.o.m. fått ha hand om egna bord. Min premiærgrupp var ett gæng britter och det var vældigt skønt, før de var sååå snælla hela tiden. Nær jag febblade med tallrikar och høll på fick jag hela tiden små glada tillrop. "you`ll get there, sweetheart" "could you get me some more water, dear?" thank you, you`re wonderful!" "thank you" "Thank you" gånger hundra hela tiden.... Så jag kænde mig ganska lugn. Ikvæll hade jag tyskar och de var lugna och fina och det var kul att prata tyska, æven om det inte var mer avancerat æn "vad vill ni ha att dricka?" Skønt att inte ha japaner. De pratar ingen engelska, ær som små barn i buffen, knør sig fram i sin iver att kasta sig på maten, æter inte som eneglskmænnen och tyskarna tre ordentliga mål mat - førrætt, middag och efterrætt, utan gærna bortemot 20 tallrikar med skaldjur, vattenmelon osv. De smaskar så rækben och kræftskal flyger och det blir en helt otrolig mængd tallrikar att ta reda på. Dessutom tar reseledaren upp drickbeställningarna på japanska genom handuppräckning, vilket leder till viss förvirring för mig, men oftast så hamnar varje glass "led wine" där det ska till slut...
Min adress hær ær: Union Hotel 6216 Geiranger Norge. Så ni ær mycket vælkomna att skicka brev, vykort, paket, lotter, flygbiljetter, ja, precis vad ni vill! Er fantasi sætter grænserna! :) Och har ni vægarna førbi, titta in! Det finns gott om plats på min bæddsoffa och før en gångs skull behøver inte gæster betala før sig!
Facit efter førsta dagarna: Antal tappade knivar: 3Antal tappade knivar infør øgonen på hovmæstaren: 1
Antal spillda øl på japaner: 1
Kroner i dricks: 29
Antal solstralar i Geiranger førsta veckan: ca tre
Antal troll sedda nere i byn: runt hundra
Antal missade Sverige-matcher: Två. (sjælvklart børjade vi 16.00 den 24.e...)