På kvällen serverades traditionell mat... Det började med att en stor bytta med diskvatten ställdes fram där alla fick tvätta sina händer. Därefter ställdes maten på bordet, vilket bestod av: Porridge (en sorts gröt gjord på hirsch och vatten), spenatsås som gröten skulle doppas i, samt en hel grillad kyckling... Sedan var det bara att hugga in, med händerna.. :-) Inga bestick till kycklingen, alla fick riva sönder en bit. Var det gott kanske ni undrar? Svar: Nej... Gröten smakade ingenting, endast som en tjock klump, dessutom kände man sandkorn som knastrade mellan tänderna då man åt av gröten. En trevlig upplevelse men mindre god mat kan man kanske säga. Måltiden rundades av med en gulaktig traditionell dricka som smakade jäst... även den drickan innehöll hirsch och sand. Inte jättegott det heller tyvärr, men man har ju i alla fall smakat!
Byn Nakambale som ligger en bit utanför den större orten Ondangwa i norra Namibia, var från början en finsk missionsstation. I slutet av 1800- talet kom en finsk man hit med sin familj, mannen blev kallad för Nakambale av lokalbefolkningen. Med mål att sprida kristendomen byggde Nakambale en traditionell namibisk by mitt ute på landsbygden. Byn är därför uppkallad efter Nakambale och fortfarande idag håller man hårt på dem kristna värderingarna.
I denna by spenderade vi två nätter, båda nätterna i lerhydda. Det var verkligen en speciell och framförallt annorlunda upplevelse, första natten var en aning skakig med mycket insekter och andra irriterande ljud. Men andra natten hade man vant sig för boendet och det gick mycket smidigare. Tänk så lätt man vänjer sig för nya saker!
Kolla in hemsidan för mer information om byn:
http://www.natron.net/nacobta/nakambale/main.html
