Redan i januari bokade vi långkryssning med M/S Birka till Höga kusten. Nu var det äntligen dags.
Vi avreste från Stockholm 10 juni kl 17.00.
Redan 17.30 påbörjade vi middagen medan vi sakta gled ut genom Stockholms skärgård. Det var en utmärkt tre rätters middag som vi serverades. Till förrätt, Skärgårdsstek med rökt majonnäs, picklad silverlök och friterad spenatsallad. Huvudrätten var en Fänkålrimmad röding med blomkålsterrin och till dessert serverades Citroncheesecake med lemoncurd och hallon.
Enda smolket i bägaren var att hustrun inte kunde njuta av allt detta. Hon miste smaksinnet för dryga tre veckor sedan och känner nästan inga smaker alls.
Under middagen passerade vi Oxdjupet vid Vaxholm och hann en bra bit in i Furusundsledan innan vi ätit färdigt. Sedan njöt vi den sista biten ut ur skärgården vid Söderarm medan skymningen sakta sänkte sig. Vi såg solen gå ner i Ålands hav på vår väg mot Åland, vilket måste passeras för att det ska vara tillåtet att sälja taxfree-varor ombord.
Efter ett hastigt stopp i Mariehamn fortsatte färden mot Norrlandskusten men då sov vi redan.
På morgonen nästa dagvaknade vi då fartyget befann sig i höjd med Sundsvall. Vi åt frukost medan vi fortsatte sista biten upp till Härnösand.
I Härnösand hade vi i förväg bokat en utflykt till Höga kustens sevärdheter.
Vi for med buss genom Härnösand och vidare E4 upp mot Högakusten bron där vi på den norra sidan gjorde ett kort stopp för fotografering. Sedan for vi vidare mot Ullånger och vid Docksta svängde vi av mot Skuleberget. Tyvärr var liften upp till toppen av berget avstängd i väntan på reparation. Vi skulle ha ätit lunch i toppstugan men fick nu inta den i Friluftsbyn nedanför berget istället. Vi hade dock redan för flera veckor sedan blivit informerade om hur det var ställt med liften.
Lunchen som var lokalproducerad och bestod av Näskelax och en potatissallad serverades i ett av de gamla husen i Friluftsbyn.
Efter lunch for vi vidare till foten av den branta sidan av Skuleberget, vid E4. Här delades vi upp i två grupper. En som gick in på Naturum och fick ta del av information om området Höga kusten, en som for vidare upp till en av entréerna till Skuleskogen nationalpark. Vi startade i Naturum och fick veta allt om landhöjningen och de olika naturtyper som finns i området tack vare den mycket snabba landhöjningen.
Då vi var färdiga på Naturum gick vi ut i det vackra men något kyliga vädret för att beskåda det branta Skuleberget. Vi kunde bland annat se grottan där rövarna hållit till på 1600-talet. Vi kunde också beskåda de människor som tagit sig för att klättra upp till toppen vi någon av de säkrade klätterlederna.
Sedan var det vår tur att med bussen fara upp i Skulebergets nationalpark. Vi gick in i den i det närmaste orörda skogen vid vad som kallas Entré väst. Där promenerade vi ca 800 meter till en utsiktsplattform med milsvid utsikt över landskapet. Stigen dit var mycket välpreparerad och det var till och med möjligt att gå den även för personer med rollator. Det är fascinerande att se en skog där allt får ligga som det faller och inget rörs. Gamla helt torkade träd får stå kvar.
Friden i skogen stördes dock av helikopterljud. Man var i färd med att transportera virke till bygget av en raststuga längre in i nationalparken. Stugan hade brunnit ner för några år sedan men nu skulle man bygga upp den igen.
Utmed gångvägen serverades vi kaffe med chokladboll.
Tillbaka i bussen konstaterades att vi började komma i tidsnöd. Vi måste ju vara tillbaka vid fartyget för kl. 16.30. Avgångstiden var satt till 17.00.
Vi körde trots detta den gamla vägen söder över via Sandöbron. Vi stannade också till som hastigast i Lunde där vi kunde beskåda minnesmärket över händelserna i Ådalen 1931.
Sedan var det med nöd och näppe att vi kom fram till fartyget innan landgången drogs in.
Nu var det bara att gå till hytten och byta om inför middagen som vi skulle serveras kl. 17.30.
Middagen serverades medan fartyget påbörjade en kryssning inomskärs upp mot Ångermanälvens mynning och Högakustenbron.
Middagen denna dag bestod av Pepparrökt lax med sikrom tillförrätt. Huvudrätten var Grillad Oxfilé med karamelliserat rödlökssmör och sparris och färskpotatis. Till dessert serverades Färskostpannacotta med vanilj och jordgubbscréme samt jordgubbar.
Tyvärr hann vi passera Högakustenbron medan vi satt till bords. Därefter gick vi upp på däck och njöt av färden inomskärs. Vi passerade Högbondens fyr och Ulvöarna på vår förd upp till Örnsköldsvik där vi skulle lämna av lotsen.
Vi lämnade raskt Ö-vik och lukten från pappersfabriken vid Mo och Domsjö för att sätta kurs mot Vasa på andra sidan Kvarken.
Vi såg även denna kväll solen gå ner i havet innan vi åter gick till nattvila i vår utmärkta hytt.
Morgonen därpå vaknade vi strax innan vi var framme i Vasa, Finland. Öarna o Kvarkens skärgård skiljer sig mycket från öarna i Höga kustens skärgård. Här är öarna mycket låga. De är ofta omgivna av långa stråk av sten. Det gäller verkligen att hålla sig till farleden om man vill undvika en grundstötning.
Fartyget lade till vid en industrikaj på ön Vasklot i Vasa. Hela hamnområdet såg ut att bestå av nedlagda industrier och tillfälliga förråd. Här precis som i hamnen i Härnösand låg ett stort antal komponenter till vindkraftverk. Det är imponerande hur stora vingarna till sådana är.
Då vi lagt till väntade oss ett mottagande med blåsorkester. Vidare stod där ett antal bussar redo att föra passagerare på de olika utflykter som man i förväg kunnat boka sig för.
Vi hade dock inte bokat någon utflykt här i Vasa.
Jag tog en shuttlebus in till staden centrum där jag promenerade kring några timmar för att bekanta mig med staden. Vasa gjorde tyvärr inget större intryck på mig.
Jag tog shuttlebussen tillbaka till fartyget och gjorde sedan en längre promenad i det grönområde som finns på ön där fartyget låg förtöjt. Här passade jag också på att logga några geocachar.
Klockan 17.00 var det åter dag för avgång. Nu var destinationen Mariehamn för kort stopp och därefter åter till Stockholm.
Klockan 17.30 serverades dagen middag som bestod av Oxfilécarpaccio med ansjovismajonnäs och riven ost till förrätt. Som huvudrätt fick vi Kalvfilé med rams- och charlottenlöksholladaise och till dessert Chokladfondant med moccacrème och röda vinbär.
Efter några timmar i de allmänna utrymmena ombord var det åter dags för sömn i hytten.
Besöket i Mariehamn märkte vi inget av men så småningom vaknade vi till ett grått och regnigt väder då vi åter styrde in i den Stockholmska skärgården vid Söderarm.
Det brukar ju normalt var ganska trevligt att åka genom skärgården men så icke denna förmiddag med regnet hela tiden hängande i luften. Det var först då vi åter kommit till kaj vid Stadsgården som solen började försöka ta sig genom molnen.
En härlig kryssning var nu till ända.
Vi hade en sk. utsides Comfort hytt. Vi hade beställt middag till första sittningen som alltid var kl. 17.30. Andra sittningen var kl. 20.30 vilket för oss är alldeles för sent.
Det fanns ett antal utflykter att boka på båda destinationerna men dem bör man boka i förväg annars riskerar man att få ta sig runt på egen hand.
Vi kommer med all säkerhet att boka någon av de andra långkryssningarna som Birka har, nästa år.
Vi avreste från Stockholm 10 juni kl 17.00.
Redan 17.30 påbörjade vi middagen medan vi sakta gled ut genom Stockholms skärgård. Det var en utmärkt tre rätters middag som vi serverades. Till förrätt, Skärgårdsstek med rökt majonnäs, picklad silverlök och friterad spenatsallad. Huvudrätten var en Fänkålrimmad röding med blomkålsterrin och till dessert serverades Citroncheesecake med lemoncurd och hallon.
Enda smolket i bägaren var att hustrun inte kunde njuta av allt detta. Hon miste smaksinnet för dryga tre veckor sedan och känner nästan inga smaker alls.
Under middagen passerade vi Oxdjupet vid Vaxholm och hann en bra bit in i Furusundsledan innan vi ätit färdigt. Sedan njöt vi den sista biten ut ur skärgården vid Söderarm medan skymningen sakta sänkte sig. Vi såg solen gå ner i Ålands hav på vår väg mot Åland, vilket måste passeras för att det ska vara tillåtet att sälja taxfree-varor ombord.
Efter ett hastigt stopp i Mariehamn fortsatte färden mot Norrlandskusten men då sov vi redan.
På morgonen nästa dagvaknade vi då fartyget befann sig i höjd med Sundsvall. Vi åt frukost medan vi fortsatte sista biten upp till Härnösand.
I Härnösand hade vi i förväg bokat en utflykt till Höga kustens sevärdheter.
Vi for med buss genom Härnösand och vidare E4 upp mot Högakusten bron där vi på den norra sidan gjorde ett kort stopp för fotografering. Sedan for vi vidare mot Ullånger och vid Docksta svängde vi av mot Skuleberget. Tyvärr var liften upp till toppen av berget avstängd i väntan på reparation. Vi skulle ha ätit lunch i toppstugan men fick nu inta den i Friluftsbyn nedanför berget istället. Vi hade dock redan för flera veckor sedan blivit informerade om hur det var ställt med liften.
Lunchen som var lokalproducerad och bestod av Näskelax och en potatissallad serverades i ett av de gamla husen i Friluftsbyn.
Efter lunch for vi vidare till foten av den branta sidan av Skuleberget, vid E4. Här delades vi upp i två grupper. En som gick in på Naturum och fick ta del av information om området Höga kusten, en som for vidare upp till en av entréerna till Skuleskogen nationalpark. Vi startade i Naturum och fick veta allt om landhöjningen och de olika naturtyper som finns i området tack vare den mycket snabba landhöjningen.
Då vi var färdiga på Naturum gick vi ut i det vackra men något kyliga vädret för att beskåda det branta Skuleberget. Vi kunde bland annat se grottan där rövarna hållit till på 1600-talet. Vi kunde också beskåda de människor som tagit sig för att klättra upp till toppen vi någon av de säkrade klätterlederna.
Sedan var det vår tur att med bussen fara upp i Skulebergets nationalpark. Vi gick in i den i det närmaste orörda skogen vid vad som kallas Entré väst. Där promenerade vi ca 800 meter till en utsiktsplattform med milsvid utsikt över landskapet. Stigen dit var mycket välpreparerad och det var till och med möjligt att gå den även för personer med rollator. Det är fascinerande att se en skog där allt får ligga som det faller och inget rörs. Gamla helt torkade träd får stå kvar.
Friden i skogen stördes dock av helikopterljud. Man var i färd med att transportera virke till bygget av en raststuga längre in i nationalparken. Stugan hade brunnit ner för några år sedan men nu skulle man bygga upp den igen.
Utmed gångvägen serverades vi kaffe med chokladboll.
Tillbaka i bussen konstaterades att vi började komma i tidsnöd. Vi måste ju vara tillbaka vid fartyget för kl. 16.30. Avgångstiden var satt till 17.00.
Vi körde trots detta den gamla vägen söder över via Sandöbron. Vi stannade också till som hastigast i Lunde där vi kunde beskåda minnesmärket över händelserna i Ådalen 1931.
Sedan var det med nöd och näppe att vi kom fram till fartyget innan landgången drogs in.
Nu var det bara att gå till hytten och byta om inför middagen som vi skulle serveras kl. 17.30.
Middagen serverades medan fartyget påbörjade en kryssning inomskärs upp mot Ångermanälvens mynning och Högakustenbron.
Middagen denna dag bestod av Pepparrökt lax med sikrom tillförrätt. Huvudrätten var Grillad Oxfilé med karamelliserat rödlökssmör och sparris och färskpotatis. Till dessert serverades Färskostpannacotta med vanilj och jordgubbscréme samt jordgubbar.
Tyvärr hann vi passera Högakustenbron medan vi satt till bords. Därefter gick vi upp på däck och njöt av färden inomskärs. Vi passerade Högbondens fyr och Ulvöarna på vår förd upp till Örnsköldsvik där vi skulle lämna av lotsen.
Vi lämnade raskt Ö-vik och lukten från pappersfabriken vid Mo och Domsjö för att sätta kurs mot Vasa på andra sidan Kvarken.
Vi såg även denna kväll solen gå ner i havet innan vi åter gick till nattvila i vår utmärkta hytt.
Morgonen därpå vaknade vi strax innan vi var framme i Vasa, Finland. Öarna o Kvarkens skärgård skiljer sig mycket från öarna i Höga kustens skärgård. Här är öarna mycket låga. De är ofta omgivna av långa stråk av sten. Det gäller verkligen att hålla sig till farleden om man vill undvika en grundstötning.
Fartyget lade till vid en industrikaj på ön Vasklot i Vasa. Hela hamnområdet såg ut att bestå av nedlagda industrier och tillfälliga förråd. Här precis som i hamnen i Härnösand låg ett stort antal komponenter till vindkraftverk. Det är imponerande hur stora vingarna till sådana är.
Då vi lagt till väntade oss ett mottagande med blåsorkester. Vidare stod där ett antal bussar redo att föra passagerare på de olika utflykter som man i förväg kunnat boka sig för.
Vi hade dock inte bokat någon utflykt här i Vasa.
Jag tog en shuttlebus in till staden centrum där jag promenerade kring några timmar för att bekanta mig med staden. Vasa gjorde tyvärr inget större intryck på mig.
Jag tog shuttlebussen tillbaka till fartyget och gjorde sedan en längre promenad i det grönområde som finns på ön där fartyget låg förtöjt. Här passade jag också på att logga några geocachar.
Klockan 17.00 var det åter dag för avgång. Nu var destinationen Mariehamn för kort stopp och därefter åter till Stockholm.
Klockan 17.30 serverades dagen middag som bestod av Oxfilécarpaccio med ansjovismajonnäs och riven ost till förrätt. Som huvudrätt fick vi Kalvfilé med rams- och charlottenlöksholladaise och till dessert Chokladfondant med moccacrème och röda vinbär.
Efter några timmar i de allmänna utrymmena ombord var det åter dags för sömn i hytten.
Besöket i Mariehamn märkte vi inget av men så småningom vaknade vi till ett grått och regnigt väder då vi åter styrde in i den Stockholmska skärgården vid Söderarm.
Det brukar ju normalt var ganska trevligt att åka genom skärgården men så icke denna förmiddag med regnet hela tiden hängande i luften. Det var först då vi åter kommit till kaj vid Stadsgården som solen började försöka ta sig genom molnen.
En härlig kryssning var nu till ända.
Vi hade en sk. utsides Comfort hytt. Vi hade beställt middag till första sittningen som alltid var kl. 17.30. Andra sittningen var kl. 20.30 vilket för oss är alldeles för sent.
Det fanns ett antal utflykter att boka på båda destinationerna men dem bör man boka i förväg annars riskerar man att få ta sig runt på egen hand.
Vi kommer med all säkerhet att boka någon av de andra långkryssningarna som Birka har, nästa år.
Kommentarer:
3
Skriv kommentar