Efterlängtad resa

Har länge velat resa till Franska Guyana, Surinam, Guyana. Ville avsluta resan i Rio de Janeiro Brasilien så att resa direkt till Franska Guyana från Frankrike var inget alternativ. Nu blev resvägen flyg Stockholm-Island-Kanada-Jamaica till Georgetown Guyana därefter bil transporter och båt Surinam-Franska Guyana-Brasilien-Stockholm.

Resan första mål var Reykjavik Island där man besökte blå lagunen även om det var lockande blev det inget bad i det genomsnittliga 40 grader varma vattnet som är rikt på mineraler. Annars var den stora höjdpunkten på Island besöket ner i vulkanen Thrihnukagigur. (www.insidevolcano.com) efter en 30 bilfärd från Reykjavik släpps man av på en parkeringsplats på Blå fjäll därefter blir det att gå ca. 3 km 45-minuter med guide fram till vulkanen. Sen hissas man ner i grupper 120 meter ner en otrolig upplevelse av storleken färgerna nere i vulkanen. Vulkanen ska haft senaste utbrottet 4000 år sedan. Och är en av få som fortfarande är intakt då dom flesta vulkaner rasar ihop.

Mitt andra stopp blev Toronto Kanada där det blev att besöka Sky tower vädret var suveränt så utsikten var otrolig. Jag hade varnats för långa köer men jag kom dit på en Söndag runt 11.00 så det gick fort att ta sig upp.
Dagen efter blev det en dagstur till Niagara fallen även denna dag var vädret bra. Det blev en tur med Maid of the Mist som är båten som ta ren nära inpå fallen snygga foton blev det. På hemvägen ingick det att stanna till på en vinodling och få vinprov. Resan Sth-Reykavik-Toronto flög jag med Iclandair flygpriset 3406 kr.

Tredje landet blev Jamaica Kingston på grund av ändring av Caribbean airlines i sista stund blev stoppet i KIngston bara 2 dagar. Jag hann i alla fall att besöka Bob Marley´s museum Hope road 56 som var hans bostad och även platsen där han spelade in många av hans skivor, klart värt ett besök. Tråkigt var att man ej får fotografera inne i huset bara utvändigt, men guiden var kunnig. Detta var även platsen han utsattes för ett mordförsök innan han flyttade till England under några år. Annars blev det att vandra omkring i Kingston och se sig om. Önskade att jag hade mer tid. Men får väll komma tillbaka
.
Sen bar det iväg mot Georgetown Guyana tyvär med mellan landning i Antigua, barbados, och trinidad.
Landade 23.30 blev taxi direkt till hotellet som jag hade bokat innan. Dagen efter försökte jag hitta någon travel agency som kunde hjälpa med flyg till Kaieteur Falls. Hittade Wonderland Tour som var väldigt professionella.
Av dom så fick jag veta att dom hade två flyg ons. och sönd. och bara 5 platser. Fyra andra hade redan bokat så det fanns en plats kvar. Eftersom det var tisdag var det perfekt. Skulle det inte ha gått skulle jag tvingas stanna tills söndag. Så dagen efter tog jag mig till Ogle Airport 15 minuter från staden. Det var ett litet enmotorigt plan som flög oss till Kaieteeur nationalpark flygtid ca. 55 min. Framme gjorde piloten en rundtur i luften och visade fallet från alla håll innan han landade på en liten flyg plats inte lång ifrån fallet. Där stod våran guide som sen visade oss vägen till olika utsiktsplatser där fallet framträder. Oerhört mäktigt. Vädret var perfekt. 226 meter högt 4 ggr högre än Niagara fallen. En lunch ingick i priset sen bar det av tillbaka till Georgetown.
En het önskan hade varit att bestiga Mount Roraima som ligger på gränsen Guyana, Venezuela, Brasilien.
men från Guyana sidan är det omöjligt om man inte är avancerad bergsklättrare. På planet var det ett tyskt par som just kom från Venezuela och som hade bestigit så några goda råd fick man. Det blir att komma tillbaka men då från den Venezuelanska hållet för upp ska jag.

Tog sedan en s.k. gemensam taxi från Georgetown-Moleson Creek som är platsen där en färja tar en över till Surinam först måste man få en utresa stämpel av Guyanska polisen det tog sin tid då det var långa köer. Samma procedur på andra sidan. Surinam var det enda land som man måste ha visum till. Själv hade jag ordnat allt hemma i Sverige som innebar att ha skickat mitt pass till nederländerna där Surinam har sin ambassad. Kommer man med flyg kan man nu få ett turist visum på flygplatsen. Eller kan man ordna det i Georgtown Guyana. Sedan fortsatte resan mot Paramaribo. Där fick jag höra att en stor Karibisk festival skulle starta så att skaffa billigt boende kunde bli svårt, kunde iallafall få en natt på guesthouse 24 centralt läge.
Dagen efter blev det att ut spana efter något annat ställe. Kom att stanna i Paramaribo några dagar tog några kortare dags turer, Dolhin spotting, besökta även Zoo. Annars blev det på kvällarna att njuta av Carifesta festivalen. Har man tid och lust finns det ett flertal djungel tours att göra. Många innebär 3-4 dagars övernattningar i indian byar m.m. Sedan tog jag en minibuss från färja lägret i centrala Paramaribo där väntar dom små bussarna in tills dom har fullt bussen innan det bär iväg, tålamod krävs. Bussarna avgår oftast tidig morgon. Färden till Albina tar 2-3 timmar när man anländer kommer det att finnas ett flertal personer som kommer fram till en för att både växla pengar eller vilja ta en över Maroni floden i deras långa smala motor drivna kanot. Men först gäller det som vanligt att få sin utresa stämpel från Surinam och detta innebär nya köer hos Polis Federal. Sen är det bara att lasta in sina saker i kanoten och åka över. Vid överfarten av Maroni floden kommer man att se den lilla ön st.Louis som var platsen där fångar under Bagne perioden skickades till när man fått smittats av spetälska.
Väll i Franska Guyana och efter pass kontroll vid färjelägret var det bara att ta sin packning och traska mot centrum av Saint Laurent 1-2 km. Något jag skulle bli varse var den dåliga transport möjligheter som finns i landet. Större bussar finns ej Taxi bilar i Saint laurent, Korou, ser man nästan aldrig allt måste beställas via telefon. Inte lätt då väldigt få personer talar eller förstår engelska. Jag skulle komma att klara mig bättre på Portugisiska. Eftersom jag inte hade något hotell bokat skulle ett annat problem dyka upp. En stor cykel tävling "Giro de Franska Guyana" skulle komma till staden så dom få hotell som fanns var uppbokade. Med den dåliga transport möjligheterna ville jag bo så centralt som möjlig. Jag lyckades få en natt på Hotell Star 50 euro.
Jag tror de flesta som kommer till Saint-Laurent stannar nog max 1 dag, själva staden är inte mycket att skryta om men för mig med all deras fång historia under tiden när Frankrike skickade tusentals fångar till detta land fanns det flertalet platser jag ville se. Tog senare en tur till spetälske ön som numera är en populärt picknick plats. knappast förut. En del av det gamla transporte camp som ligger mitt i centrum är gratis att besöka. Vill man man se cellerna är det med guide som bara pratar franska. Biljetter köper man vid Turist byrån som ligger bredvid. Dom kan även hjälpa med andra frågor, själv fick jag hjälp med att boka Hotell plats på Salut Island "djävuls ön" då jag fick veta att detta bör man göra om man har planer att att sova över på öarna då det ofta blir fullt speciellt på helgerna.
Tog också en taxi till Camp de la Relegation som ligger vid St-Jean som var lägret där fångar som hade upprepade småbrott och på så sätt utvisats på livstid till Franska Guyana hölls. Detta område är numera en Fransk militär förläggning så för att komma in måste man ha en guide som medföljer självklart bara på Franska. Efter det åkte jag Vidare mot Korou med ett stopp på vägen i Iracoubo här har Fransk polis en väggspärr där dom kollar samtligas pass eller id handlingar här tog jag mig tid att besöka kyrkan L´Eglise Saint-Joseph där en fånge vid namn Pierre Huhuet mellan 1892-1898 handmålade 400 m2 tak och väggar.
Han hade fått 20 års fängelse för inbrott i Frankrike.
Efter att taxin släppt av mig i Kourou var det dags hitta något boende. Efter ha gått omkring en en bra stund i hettan och svetten rinnande fick jag hjälp av en snäll man som visade mig till ett hotell.
Hotel-ballahou.com där dom var väldigt trevliga och även hjälpte mig att boka båt plats något jag inte visste behövdes för att ta mig ut till Djävuls ön näst kommande dag. Nästa morgon fick jag även skjuts till där båten skulle gå i från då hon sa att man ej kunde lita att taxin kommer i tid på morgonen och båten kunde jag inte missa.
Från fastlandet är det 16 km till öarna och jag åkte med en katamaran som tog 23 personer. Båtturen kostade 61 Euro. Att övernatta på ön Royal 70 Euro. Det är inte för inte som Franska Guyana är det land i Syd Amerika som är dyrast. Efter en behaglig båtfärd kom vi fram till ön Royal som är en av de tre öar som går under namnet Frälsnings öarna. Detta var platsen där mycket av dom scener som skulle bli världskänt skedde under tiden 1852-1953 då den sista fången lämnade ön. Royal var under fång tiden huvud ön där administrationen hade sitt säte, även ett fängelse, kyrka. Strax bredvid ligger ön St.Joseph där isolerings cellerna låg.
Sen var det Djävulsön som idag ej får beträdas som var för politiska fångar.
På Royal finns ett litet Museum i det gamla kommendörens bostad. Kyrkan på ön är invändigt målad av en fånge vid namn Francois Lagrante. Han har även gjort många kända målningar som visar Bagne perioden i olika skeenden. I museet i huvudstaden Cayenne hänger många av hans originalmålningar.
På ön finns bara en restaurang men bra mat. När man sitter och äter på deras terass har man Djävuls ön mitt framför sig. Djurlivet är rikt på ön apor klättrar och springer fritt även Agoutis som är små gnagare finns i stort antal. Sköldpaddor ser man runt hela öarna. Såg även kolibrier samt papegojor. För mig var det en av höjdpunkterna på resan på kvällen när solnedgången inträffade och man satt och bara njöt och såg djävulsön sakta mörkna bort i natten. Nästa dag tog en båt mig till ön st.Joseph då man fick tid att besöka ruinerna efter isolerings cellerna. Här ifrån fick man också en bättre vy av huset på djävulsön där Dreyffus tillbringade 5 år innan han fick återvända till Frankrike och bli förklarad oskyldig för spionaget han hade dömts för.
Efter öarna tog jag en ny taxi som jag hade för bokat på ön som skulle ta mig till huvudstaden Cayenne.
Här kom jag att bo Central Hotell. I Cayenne fanns en del platser av intresse att besöka Fort Ceperou den första bosättningen i Cayenne inte långt därifrån museet Departemental Francoine som har många uppstoppade djur och insekter men även del saker från fång tiden samt original målningar av fången Lagrante .
Sen började jag mig informera mig om var jag näst kommande dag skulle ta buss/taxi för min fortsatta resa mot St-Georges de Oyapock som är gränsstaden för att ta sig till Brasilien. Som vanligt fick man bara diffusa svar ingen speciell tid bara att de flesta gemensamma minibuss taxis går från området kring Canal Laussat så tidig morgon var det bara att gå dit och försöka hitta rätt minibuss. Tills slut hittade jag rätt för 31 euro gick resan Cayenne-Regina-Saint Georges. Framme vid floden Oyapock blev det att ta kanot igen för den 15 minuters färden på floden där man kommer att passera under den nu helt klara bron som förbinder de två länderna, men som pga. att vägarna på den Brasilianska sidan ej är färdigställda ej har öppnats ännu. Kanoten lägger till vid staden Oiapoque på den Brasilianska sidan. Här var det livligt med folk som ville växla pengar eller få med en i någon av alla de taxis som tar en till alla möjliga platser i Brasilien. Mitt mål var staden Macapa som ligger 8-10 timmars bilfärd bort.
För mig var det skönt att äntligen kunna prata och förstå människorna igen då portugisiska jag kan behärska.
Det första och viktigaste nu var att finna Polis Federal så jag kunde få min Inresa stämpel i passet.
Jag lyckades finna en förare som kunde ta mig till Macapa och som körde mig till polisen först.
Efter ha fått stämpeln bar det av i den fyrhjulsdrivna Jeepen. Föraren visade var en trevlig civilpolis som brukade jobba extra, 2 ggr i veckan och köra folk denna sträcka. Halva vägen är asfalterad på sträckan medan den andra är både guppig och dammig. Föraren Jose berättade att under regn perioden kunde vägen bli väldigt svår att ta sig fram på och många olyckor skedde på denna sträcka. Han berättade bla om en allvarlig olycka som hade skett med en bil med 4 personer där tre av de var fransmän och en var brasilianare. Samtliga var svårt skadade där till slut en helikopter från Franska Guyana efter tillåtelse flögs ner för att plocka upp fransmännen och föra dessa snabbt till sjukhus i Cayenne. Brasilianaren fördes med bil i flera timmar till Macapa. Min bilresa var utan problem vägen var torr och Jose oerhört trevlig. Från Macapa köpte jag en enkel flyg biljett till Rio de Janeiro. Där det blev ett kärt återseende av min fru samt hennes släktningar och även egna vänner.