Segling i Turkiets skärgård

I Turkiet finns det små, pittoreska byar och något bortom de stora turistorterna. Den östra delen som ligger mot Grekland, kännetecknas av 2000 meter höga berg som reser sig direkt ur det turkosa havet, som nästan lodräta fortsätter under vattenytan. Det är alltså djupet som gör landet så populärt bland seglare. Man kan segla ända in till land nästan var som helst. Grund är ytterst sällsynta och till det kommer ett stort antal naturhamnar. Det ljumma, klara, turkosa vattnet är idealiskt för bad och snorkling.

Nybörjare på segling

Jag är 49 år och reste tillsammans med min man, mina två kusiner och deras män. De enda som seglat förr var min ena kusin och hennes man. Vår seglarvecka startade i Göcek, som ligger några mil söder om Dalamans flygplats på Turkiets västkust. Den för svenskar mer kända turistorten Marmaris ligger istället någon mil norrut. Nu hade vi bokat en liten taxibuss mellan flygplatsen och vår båthamn. Göcek är en liten stad där mycket kretsar omkring segling. Någon enstaka fiskare skymtas, men turism har en stor del av människors försörjning. Och med turism är det främst båtturism, uthyrning av segelbåtar och turer med guletbåtar, som gäller här. Förutom företag som hyr ut båtar finns här även många riktigt stora lyxkryssare. Göcek är populärt som vinterhamn åt dem med mycket pengar.

Göcek och Fethiye

Just i de här trakterna är kusten glest befolkad. Kustlinjen påminner lite om exempelvis Lofoten i Nordnorge; bergigt och kargt, men givetvis mycket varmare. Det finns också jordbruksmark, på vissa håll är det plattare och där odlas det desto mer. All sol under sommarhalvåret för med sig ett enormt utbud av färska bönor, tomater, gurkor, chili, granatäpplen och meloner med mera. För att inte tala om alla kryddor. Den största staden i närheten av vår hemmahamn Göcek är Fethiye, som är en stad med riktigt gamla anor. Här låg den lykiska staden Telemessos ungefär 400 år före Kristus. En av lämningarna från den tiden är en amfiteater. I omgivningarna finns för övrigt många fornlämningar, eftersom Turkiet är en av världens äldsta bebodda områden. Här fanns bland annat Karien, Lykien, Östromerska- och senare det Osmanska riket. I Fethiye idag är turismen den stora näringen, och stadsborna verkar stolta över sin historia och visar gärna upp de imponerande och säregna lykiska gravarna som en gång höggs ut direkt ur klippväggen. I staden finns förutom seglarna även andra turister, och det ligger hotell inklämda i den övriga bebyggelsen. Som svensk är man i minoritet just här omkring. Det stora flertalet av turisterna vi mötte kom från Storbritannien; både seglarna i de små vikarna, samt de som flanerade inne i Göcek och Fethiye.

Glesbygd och sjudande stadsliv

Turkiet har behållit sin charm trots den allmänt sett stora turisttillströmningen. Kontrasten mellan ren glesbygd och sjudande stadsliv är stor. Små väldigt mysiga restauranger finns vid naturhamnarna. Där man får utnyttja bekvämligheter som toalett och dusch mot att man äter på just deras ställe. Maten i Turkiet förtjänar egentligen en egen berättelse. Den är smakrik, och har stora likheter med det orientaliska köket. Grönsaker tillagas i riklig mängd och servicen är god. Meze, förrätten, kan man gott leva på. Där ingår till exempel starka grönsakssalsor, små goda fiskar och friterade ostrullar.

Restaurangliv

Det går naturligtvis att hitta genuina matserveringar om man vandrar iväg några hundra meter från turistgatorna. Vi kom en gång till en liten familjerestaurang, verkligen inte stylad och med lokalbefolkningen sittandes vid uteborden. Då vi kom flyttade ägaren på ett par av stammisarna för att vi skulle få plats, lite pinsamt för oss, men de verkade inte ha något emot detta. Där åt vi dagens, man fick välja emellan eller ta av alla rätterna. Det var mycket gott och billigt, som det brukar vara när man utanför turiststråken. Te serverades efteråt i glas, de frågade inte ens om vi ville ha det eller kaffe - utan det bara var så. Det turkiska kaffet går heller inte av för hackor. Starkt, gott och billigt. Av det muslimska märker man som turist inte så mycket. Men det var onekligen exotiskt att vakna i Fethiyes hamn till böneutroparen i minareten. Ute på landsbygden där vi tillbringade mest tid, var det vanligare att man blev väckt av tuppen.

Shopping

Är man intresserad av shopping finns mycket både i turistkvarteren, liksom på marknaden där lokalbefolkningen handlar. Grönsaker och frukt kanske man inte släpar på till Sverige, även om exempelvis melonerna är sagolikt goda. Men torkade kryddor är något som man verkligen kan med sig hem, här finns det mesta. Vi köpte även en flaska med granatäppelsås. Kvinnan som sålde den berättade att den gör sig mycket bra i allehanda soppor, för att få lite syra i anrättningen. Det var kul när försäljarna engagerade sig i vår matlagning på båten; “Nej, de där tomaterna är till sallad, de här ska man ha när man lagar mat!” “Kan vara bra att ha”-saker i form av mat att ta hem, som inte väger mycket är kanelstänger, äppelte, soltorkade tomater och torkad chili. Vill man shoppa tunga men billiga saker rekommenderas olivtvål, olivolja och äkta mattor.

Gå på hamam

Och en sak som man inte ska missa i Turkiet, är naturligtvis hamam, bastu- och massageinrättningarna. I Fethiye finns ett riktigt gammalt men fräscht hamam, byggt för hundratals år sedan i marmor och med kupoltak. Det var nog bland det allra bästa på vår resa, eftersom vi just då seglat i två dygn i sträck och fått slut på färskt vatten att tvätta oss med, på båten. Skinnet var verkligen solstekt och salt när vi klev in i den heta, marmorklädda sköna ångbastun. Där fick man sedan en ordentlig tvätt och skrubb med äkta, mild och behaglig olivtvål. Massagen med rosenolja efteråt, samt duschen med citron cologne var pricken över i:et på resan.

Så tar du dig hit

Du flyger till Dalamans flygplats. Därifrån är det några mil både till Göcek och Fethiye.