– Mitt liv i två resväskor

Maria
Medlem sedan 2007

Bild: Zappe50
Foto: veiken, medlem sedan 2006
Bild: Zappe50
Foto: zappe50, medlem sedan 2006
Foto: zappe50, medlem sedan 2006
Hur kommer det sig att man plötsligt ger upp sin trygga tillvaro och flyttar till ett land på andra sidan jordklotet?

Reseguidens medlem Zappe50, eller Urmas som han egentligen heter, träffade sin brasilianska fru på Internet.

– Efter att ha chattat med henne i drygt tre månader, i stort sett dagligen, beslutade vi oss för att det var dags att träffas, berättar han.
– I tre veckor skulle jag vara hos Deborah, och ingen av oss visste ju faktiskt hur detta skulle gå. Men oron var ogrundad och vi fann varandra från första stund.

Inget lätt beslut

Urmas återvände till Sverige och beställde genast en ny biljett.

– Jag var då 56 år och hade en 50 procentig sjukpension efter att ha gått i väggen, troligtvis som en följd av att jag hade jobbat 3-skift under mer än 25 år. Jag kalkylerade med att halva min lön skulle vara tillräcklig i Brasilien och sade upp mig från min trygga tjänst som labbingenjör på Stora Enso, där jag hade jobbat i över 33 år. Inget lätt beslut!

Packa och slänga!

Flytten till Brasilien skulle ske med charterflyg till Natal, det smidigaste och snabbaste sättet att ta sig till Brasilien.

– Därmed befann jag mig plötsligt i en situation där jag endast kunde ta med mig 40 kilo bagage! Tänk er att efter 56 års liv i Sverige, sålla bland allt man samlat på sig och slänga eller ge bort en massa saker. Det var verkligen en utmaning som heter duga! Och återstoden rymdes i två resväskor. 40 kilo! Smaka på det! Hela mitt liv i två resväskor!

Urmas landade i Natal den 26 oktober, lycklig över att äntligen få vara med sin Deborah. Genast började de med att ordna alla dokument som behövdes för att ansöka om permanent uppehållstillstånd. Det visade sig vara en komplicerad process.

Ett märkligt giftemål

– Det enklaste sättet att få uppehållstillstånd visade sig faktiskt vara att gifta sig. Vilket vi också gjorde den 28 december.

För att gifta sig var man dock tvungen att ha:

1. Utdrag ur ”Födsel och Dopbok”. Från Landsarkivet.
2. Utdrag ur polisregistret.
3. Personbevis.
4. Skilsmässodomen från tingsrätten (om man varit gift tidigare).

Alla dokument skulle först översättas till potugisiska av en auktoriserad översättare, därefter visas upp för Notarius Publicus och stämplas för att intyga att översättaren var auktoriserad av handelskammaren. Därefter skulle hela luntan skickas till brasilianska ambassaden i Stockholm för att de skulle intyga att dessa dokument var ”i Sverige giltiga dokument”.

Efter ytterligare en resa hem till Sverige och en hel del byråkratisk krångel kunde giftemålet äntligen förverkligas.

– Sedan gick allt med expressfart och den 28 december gifte vi oss alltså. Detta giftemål visade sig dessutom att bli något mycket märkligt. Registreringskontoren hade samlat ihop ett stort antal giftemål till ett gigantiskt massbröllop. Vi var 120 par som vigdes på samma gång! Ett brudpar valdes ut och fick stå framför vigselförrättaren och så fick alla brudgummar och brudar svara ett unisont ja!

Ta vara på dagen

Trots alla dokument, tillstånd, myndigheter och intyg ångrar inte Urmas beslutet han tog för två år sedan. Med kärlek beskriver han sitt nya hemland; vänliga människor, underbara stränder, enastående klimat och hur mycket som helst att upptäcka.

– Jag bara säger som de gamla romarna; Carpe Diem – ta vara på dagen, och var inte rädd för att pröva på något nytt om tillfälle ges, avslutar han.


Läs hela bloggen Emigration från Sverige.
Läs hela bloggen Vad saknar man mest när man flyttar från Sverige.


Flygtoppen till Brasilien


Brasilien

Alexandra trivdes bra i vågorna
3 / 8
Hang-gliding Över Rio
4 / 8
Cristo Redentor
5 / 8
utsikt från jesus statyn
7 / 8
Baiha da Sanchos - numero uno i Brasilien!!
8 / 8