Lengans blogg / USA
Lengans blogg / USATorsdag 9 November 2017 - Las Vegas
Resealbum: Las Vegas 2017
Las Vegas.... En stad på min bucketlist, men jag trodde nog inte att det skulle bli av att besöka Sin city. Kompisen Magnus Kågebäck jobbar med ledskärmar och han älskar Vegas. Han har ofta tjatat om att vi borde åka dit så till sist sa jag att om firman betalar en studieresa så följer jag med... Plötsligt var resan bokad och jag kunde börja se fram mot ett besök i Nevadas största stad.
Jag började titta på sevärdheter och ett absolut måste var naturigtvis en utflykt till Grand Canyon, den ca 45 mil långa kanjonen som bildats av Coloradoflodens framfart genom Arizonas ökenladskap. Jag tittade även på vilka artister som skulle uppträda under helgen och det var många shower som lockade. Elton John, Ringo Starr, Britney Spears m.fl. Magnus hade ett krav, han ville se NHL´s senaste tillskott i ligan, Las Vegas Knights. Det tillhörde studieresan att kolla in deras jumbotron och ledskärmar.. Knights skulle möta Colorado så vi bokade biljetter på nätet och sedan var det bara att vänta på den stora dagen 25/10, löning & Vegas!
Resedagbok:
25/10:
Det var uselt höstväder då vi anlände till Arlanda så det kändes fantastiskt att veta att nästa dag väntade 30 grader varmt i USA.
Jag brukar ha otur med försenade flyg m.m. men denna gång flöt allt perfekt. Vi startade on time, fick byta plats på flyget till London så vi fick ett ledigt säte mellan oss. Från London till Vegas så bröt min stolsgranne sönder sin tv-skärm så han fick byta plats och än en gång fick vi ett ledigt säte melan oss, lyxigt på långflygning. När vi landade 10 timmar senare så var det kväll och det kändes som om vi landade bredvid stripen, de stora upplysta hotellen for magiskt förbi flygplansfönstret.
Passkontrollen gick väldigt smidigt för att vara i USA och några minuter senare checkade vi in på hotellet New York New York.
Vi rakt in i den stora spelhallen och det tog en stund att hitta receptionen. Men till sist klev vi in i rum 1025 och var väldigt nöjda med det stora utrymmet.
Vi var trötta efter resan men gick trots det ut en sväng på Las Vegas strip. Det första som mötte mig var Brooklyn bridge, min favoritbro, jag var redan kär i Vegas... Hotellet var uppbyggt med New Yorks största sevärdheter så när jag vände mig mot hotellet så såg jag Frihetsgudinnan, Empire state building, Rockefeller center och Chrystler building, overkligt. Efter en snabb cheeseburgare på Shake shack så blev det ett besök på Hard rock café. Alla ledskärmar och neonljus fick mig att njuta, och längs hela stripen fanns det gott om palmer, jag älskar ju dem haha! Det blev lite spelade såklart innan det var dags att dra sig tillbaka.
26/10:
Vis av tidigare resor till USA så visste jag att det skulle vara svårt att sova första natten p.g.a. jetlag så kändes både smart och helt ok att boka in ett besök till Grand Canyon första dagen med tidig hämtning på morgonen. Det var inga problem att hämtas upp 05:25 vid hotellet och minibussen fortsatte sedan till hotellet Luxor där vi hämtade upp Magnus bror Peter. Brorsan och hans flickvän Frida hade bestämt sig för att följa med till Vegas men under denna dag så hade Frida valt poolhäng istället för utflykt.
Under bussfärden så passerade vi den legendariska skylten "Welcome to fabulous Las Vegas Nevada" Det var fortfarande mörkt när vi närmade oss helikopterstationen men morgonens magiska ljus började ta sig fram bakom bergen.
Framme på stationen så delades alla in i olika grupper och till sist var det dags att promenera ut på plattan där det stod ett flertal helikoptrar. Det var en fantastisk känsla att gå där och se den sprakande soluppgången bakom helikoptrarna. Efter fotografering av gruppen så var det dags att lyfta. Vi var fem passagerare i vår helikopter och det pirrade lite i magen då piloten lutade helikoptern framåt och satte fart mot Lake Mead. Turen inleddes med att runda den kolossala Hoover-dammen. Sedan fortsatte turen över ett otroligt vackert landskap som sedan övergick till... Grand Canyon! Bucketlist check. Vi flög genom floddalen och landade nere i en ravin. Där fick vi sätta oss i en motorbåt som sedan gav oss en liten guidad tur på Coloradofloden. Det var så många överväldigande intryck att det var svårt att ta in vad vi verkligen var med om. Efter båtturen blev vi hämtade av en helikopter igen och bjöds på en hissnande flygtur nära klippväggarna. Vi fög upp till den berömda attraktionen Eagle point Skywalk. Där har man byggt en enorm hästsko som hänger ut 4000 fot över kanjonen, och golvet på hästskon är gjort av...glas! Vi gled ut lite försiktigt på glaset och så fort någon annan person kom nära så klev man instinktivt ut mot räcket och höll i sig...glaset kunde väl knappast hålla för hur många personer som helst?... Efter ett tag kändes det bättre men när hela anordningen gungade så kändes det! Utsikten var naturligtvis helt magnifik och en inhyrd fotograf förevigade det hela, man fick inte ta med egen utrustning. Känslan när fotografen bad oss lägga oss ned på glaset... Vi blev tuffare och tuffare och till sist stod man helt obekymrad och njöt av stupet under fötterna och den konstiga känslan då man såg fåglar sväva fram under fotsulorna...
Sedan åt vi lunch utanför Skywalk och avslutade sedan besöket med att gå fram till stupet och ta en del härliga foton. En vakt såg till att man inte gick för nära kanten, ett snedsteg där och.....
Sedan väntade en 25 minuter lång hemfärd med helikopter. Man satt där med passande musik i headsetet och bara njöt av utsikten samt dagens alla intryck, jag kände en sådan enorm tacksamhet och lycka där uppe i luften! En av de absolut bästa utflykterna någonsin. I bussen hem satt vi bredvid en ung tjej och hennes far. De berättade att de skulle gå och se Britney Spears nästa dag och jag blev genast lite intresserad, det vore ju ändå lite kul att se denna ikon i en stor Vegas-show. Plötsligt skrek tjejen till när hon läste i pappans mobil, "-I´m gonna meet Britney!!! What am I gonna wear!?" Pappan hade överraskat med att köpa meet and greet. Hon skulle alltså få träffa idolen innan showen, härligt att få se en sådan lycka !
Eftermiddagen avnjöts vid hotellets fina poolområde. Tänk att ligga i solstolen med en drink och titta upp på en klarblå himmel samt New Yorks skyline... och var 30e sekund rasslade hotellets berg- och dalbana förbi.. only in Vegas baby!
Efter en kort powernap gav vi oss ut på stripen och minglade. Vi gick igenom MGM, Planet Hollywood, Bellagio, Caesars palace, The Venetian och The Palazzo. Naturligtvis stod vi utanför Bellagio och tittade på den berömda fontänens uppvisning. Allt kändes helt overkligt. Jag älskar Times square i NYC, här har man tio Times square i rad... En minnesvärd sightseeingdag!
27/10:
Dagen inleddes med en gigantisk frukostbuffé för 25 dollar och sedan testade vi om vi kunde behålla frukosten när vi åkte hotellets berg- och dalbana, det gick bra... Sedan vilade vi med Pina colada vid poolen... Vi började spinna på planerna om Britney Spears och till sist hade jag bokat fyra biljetter till kvällens show.
Klockan 15 var det dags för ännu en höjdpunk, Vegas-Colorado i ishockey. I den 30gradiga hettan utanför arenan inledde fansen helgen med öl och snacks. Inne i den fina T-mobile arena var stämningen på topp efter lagets fina inledning av säsongen.
Arrangemanget i sig får toppbetyg, underhållningen i arenan höll toppklass, det enda som saknades i början var mål. Den första perioden slutade 0-0 men vi oroades oss i onödan, sedan rullade det på. Matchen slutade smått otroliga 7-0 till Vegas!! Två av matchens tre stjärnor var svenskar, stolta supportrar :)
På kvällen var det dags för "voted best show in Vegas" Britney Spears show "Piece of me" Tyvärr var biljetterna dyra så jag hade valt de billigaste och de var på sidan i lokalen så man kunde inte se den bakre delen av scenen, vilket var synd för man missade mycket av den visuella delen av showen. Men det var bra tryck på läktarna och det var kul att se de fans som hade klätt ut sig med några av Britneys olika berömda scenkläder. Jetlagen och intensivt tempo gjorde att man var ganska trött under showen, en i sällskapet nickade till... inget namn nämns här ;) Bra drag och en kul upplevelse.
Efter showen minglade vi på stripen och spelade lite på hotellets kasino.
28/10:
Jag och Magnus tog en taxi till den berömda Vegasskylten och det kändes bra att stå på denna legendariska plats i solskenet.
Lite mer vemodigt blev det när man gick förbi skylten och möttes av nästan 60 träkors som rests till minne för de som omkom i dådet den 1/10 2017 då en man sköt ihjäl oskyldiga människor som befann sig på en festival i Vegas. Korsen var prydda med fotografier, flaggor och blommor. Det var flera personer som stod med tårar rullande längs kinderna. Efter dådet har staden anammat taggen #vegasstrong, en text man kunde se överallt i staden. Vi gick förbi attentatsplatsen och den var fortfarande avspärrad. Vi såg även de stora bränsletankarna på flygplatsen som mannen försökte skjuta sönder.
Han skjöt alla från sitt hotellfönster på Mandalay bay och där fortsatte vi vår studieresa i syftet att se alla ledskärmar på stadens stora hotell. Jag tror vi hann besöka 12 olika hotell under dessa dagar. Efter Mandalay bay besökte vi Luxor och Excaliber.
När vi passerade MGM så fanns det ett bås utanför som sålde rabatterade showbiljetter och vi bestämde oss för att köpa biljetter till David Copperfield för halva priset. Efter detta pressande schema så avslutades eftermiddagen vid poolen :)
På kvällen var det dags att se en av världens största underhållare genom tiderna, David Copperfield. Vi fick bra platser vid ett bord framför scenen, tyvärr var det förbjudet att fotgrafera under showen. David var helt otrolig. Showen inleddes med att en stor tom låda rullades in, inga väggar fanns så man såg rakt igenom. Sedan hängdes lakan ner som väggar och ett par sekunder senare satt David i lådan med en motorcykel.... En stund senare klev en person in under ett skynke och David fick personen under att sväva... detta utspelades på en pall mitt i publikhavet. Sedan var naturligtvis skynket tomt och personen stod på scenen...
Ett av tricken utfördes tre meter från vårt bord då han stod och hade en flygande pappersbit mellan händerna, så himla häftigt att ha en av de största underhållarna någonsin stå så nära oss och trolla.
Det var en väldigt bra show som vi sent kommer glömma!!
Resten av kvällen ägnades åt mingel och spel på vårt hotell.
29/10:
Sista dagen i Vegas!! Jag badade till 12:30 och sedan var det dags att packa och checka ut. Jag gjorde de sista spelen och efter fem dagars spelande så slutade jag på minus 10 dollar, det kändes som ren vinst. I genomsnitt förlorar besökarna ca 500 dollar per person. Vi lämnade hotellet och åkte till flygplatsen och inledde en lång hemresa vi LA och London. Jag tog tid, från dörr till dörr tog hemresan 24 timmar och 4 minuter!
En obeskrivligt bra resa var över och jag kan verkligen inte förstå de som säger att två tre dagar räcker i Vegas, en vecka hade inte räckt för mig... måste tillbaka..
Jag rekommenderar:
Turen till Grand Canyon med Grand canyon tours
Hotellet New York New York
NHL
David Copperfield
Bra skor
© Magnus Legnerfält 2017
Jag började titta på sevärdheter och ett absolut måste var naturigtvis en utflykt till Grand Canyon, den ca 45 mil långa kanjonen som bildats av Coloradoflodens framfart genom Arizonas ökenladskap. Jag tittade även på vilka artister som skulle uppträda under helgen och det var många shower som lockade. Elton John, Ringo Starr, Britney Spears m.fl. Magnus hade ett krav, han ville se NHL´s senaste tillskott i ligan, Las Vegas Knights. Det tillhörde studieresan att kolla in deras jumbotron och ledskärmar.. Knights skulle möta Colorado så vi bokade biljetter på nätet och sedan var det bara att vänta på den stora dagen 25/10, löning & Vegas!
Resedagbok:
25/10:
Det var uselt höstväder då vi anlände till Arlanda så det kändes fantastiskt att veta att nästa dag väntade 30 grader varmt i USA.
Jag brukar ha otur med försenade flyg m.m. men denna gång flöt allt perfekt. Vi startade on time, fick byta plats på flyget till London så vi fick ett ledigt säte mellan oss. Från London till Vegas så bröt min stolsgranne sönder sin tv-skärm så han fick byta plats och än en gång fick vi ett ledigt säte melan oss, lyxigt på långflygning. När vi landade 10 timmar senare så var det kväll och det kändes som om vi landade bredvid stripen, de stora upplysta hotellen for magiskt förbi flygplansfönstret.
Passkontrollen gick väldigt smidigt för att vara i USA och några minuter senare checkade vi in på hotellet New York New York.
Vi rakt in i den stora spelhallen och det tog en stund att hitta receptionen. Men till sist klev vi in i rum 1025 och var väldigt nöjda med det stora utrymmet.
Vi var trötta efter resan men gick trots det ut en sväng på Las Vegas strip. Det första som mötte mig var Brooklyn bridge, min favoritbro, jag var redan kär i Vegas... Hotellet var uppbyggt med New Yorks största sevärdheter så när jag vände mig mot hotellet så såg jag Frihetsgudinnan, Empire state building, Rockefeller center och Chrystler building, overkligt. Efter en snabb cheeseburgare på Shake shack så blev det ett besök på Hard rock café. Alla ledskärmar och neonljus fick mig att njuta, och längs hela stripen fanns det gott om palmer, jag älskar ju dem haha! Det blev lite spelade såklart innan det var dags att dra sig tillbaka.
26/10:
Vis av tidigare resor till USA så visste jag att det skulle vara svårt att sova första natten p.g.a. jetlag så kändes både smart och helt ok att boka in ett besök till Grand Canyon första dagen med tidig hämtning på morgonen. Det var inga problem att hämtas upp 05:25 vid hotellet och minibussen fortsatte sedan till hotellet Luxor där vi hämtade upp Magnus bror Peter. Brorsan och hans flickvän Frida hade bestämt sig för att följa med till Vegas men under denna dag så hade Frida valt poolhäng istället för utflykt.
Under bussfärden så passerade vi den legendariska skylten "Welcome to fabulous Las Vegas Nevada" Det var fortfarande mörkt när vi närmade oss helikopterstationen men morgonens magiska ljus började ta sig fram bakom bergen.
Framme på stationen så delades alla in i olika grupper och till sist var det dags att promenera ut på plattan där det stod ett flertal helikoptrar. Det var en fantastisk känsla att gå där och se den sprakande soluppgången bakom helikoptrarna. Efter fotografering av gruppen så var det dags att lyfta. Vi var fem passagerare i vår helikopter och det pirrade lite i magen då piloten lutade helikoptern framåt och satte fart mot Lake Mead. Turen inleddes med att runda den kolossala Hoover-dammen. Sedan fortsatte turen över ett otroligt vackert landskap som sedan övergick till... Grand Canyon! Bucketlist check. Vi flög genom floddalen och landade nere i en ravin. Där fick vi sätta oss i en motorbåt som sedan gav oss en liten guidad tur på Coloradofloden. Det var så många överväldigande intryck att det var svårt att ta in vad vi verkligen var med om. Efter båtturen blev vi hämtade av en helikopter igen och bjöds på en hissnande flygtur nära klippväggarna. Vi fög upp till den berömda attraktionen Eagle point Skywalk. Där har man byggt en enorm hästsko som hänger ut 4000 fot över kanjonen, och golvet på hästskon är gjort av...glas! Vi gled ut lite försiktigt på glaset och så fort någon annan person kom nära så klev man instinktivt ut mot räcket och höll i sig...glaset kunde väl knappast hålla för hur många personer som helst?... Efter ett tag kändes det bättre men när hela anordningen gungade så kändes det! Utsikten var naturligtvis helt magnifik och en inhyrd fotograf förevigade det hela, man fick inte ta med egen utrustning. Känslan när fotografen bad oss lägga oss ned på glaset... Vi blev tuffare och tuffare och till sist stod man helt obekymrad och njöt av stupet under fötterna och den konstiga känslan då man såg fåglar sväva fram under fotsulorna...
Sedan åt vi lunch utanför Skywalk och avslutade sedan besöket med att gå fram till stupet och ta en del härliga foton. En vakt såg till att man inte gick för nära kanten, ett snedsteg där och.....
Sedan väntade en 25 minuter lång hemfärd med helikopter. Man satt där med passande musik i headsetet och bara njöt av utsikten samt dagens alla intryck, jag kände en sådan enorm tacksamhet och lycka där uppe i luften! En av de absolut bästa utflykterna någonsin. I bussen hem satt vi bredvid en ung tjej och hennes far. De berättade att de skulle gå och se Britney Spears nästa dag och jag blev genast lite intresserad, det vore ju ändå lite kul att se denna ikon i en stor Vegas-show. Plötsligt skrek tjejen till när hon läste i pappans mobil, "-I´m gonna meet Britney!!! What am I gonna wear!?" Pappan hade överraskat med att köpa meet and greet. Hon skulle alltså få träffa idolen innan showen, härligt att få se en sådan lycka !
Eftermiddagen avnjöts vid hotellets fina poolområde. Tänk att ligga i solstolen med en drink och titta upp på en klarblå himmel samt New Yorks skyline... och var 30e sekund rasslade hotellets berg- och dalbana förbi.. only in Vegas baby!
Efter en kort powernap gav vi oss ut på stripen och minglade. Vi gick igenom MGM, Planet Hollywood, Bellagio, Caesars palace, The Venetian och The Palazzo. Naturligtvis stod vi utanför Bellagio och tittade på den berömda fontänens uppvisning. Allt kändes helt overkligt. Jag älskar Times square i NYC, här har man tio Times square i rad... En minnesvärd sightseeingdag!
27/10:
Dagen inleddes med en gigantisk frukostbuffé för 25 dollar och sedan testade vi om vi kunde behålla frukosten när vi åkte hotellets berg- och dalbana, det gick bra... Sedan vilade vi med Pina colada vid poolen... Vi började spinna på planerna om Britney Spears och till sist hade jag bokat fyra biljetter till kvällens show.
Klockan 15 var det dags för ännu en höjdpunk, Vegas-Colorado i ishockey. I den 30gradiga hettan utanför arenan inledde fansen helgen med öl och snacks. Inne i den fina T-mobile arena var stämningen på topp efter lagets fina inledning av säsongen.
Arrangemanget i sig får toppbetyg, underhållningen i arenan höll toppklass, det enda som saknades i början var mål. Den första perioden slutade 0-0 men vi oroades oss i onödan, sedan rullade det på. Matchen slutade smått otroliga 7-0 till Vegas!! Två av matchens tre stjärnor var svenskar, stolta supportrar :)
På kvällen var det dags för "voted best show in Vegas" Britney Spears show "Piece of me" Tyvärr var biljetterna dyra så jag hade valt de billigaste och de var på sidan i lokalen så man kunde inte se den bakre delen av scenen, vilket var synd för man missade mycket av den visuella delen av showen. Men det var bra tryck på läktarna och det var kul att se de fans som hade klätt ut sig med några av Britneys olika berömda scenkläder. Jetlagen och intensivt tempo gjorde att man var ganska trött under showen, en i sällskapet nickade till... inget namn nämns här ;) Bra drag och en kul upplevelse.
Efter showen minglade vi på stripen och spelade lite på hotellets kasino.
28/10:
Jag och Magnus tog en taxi till den berömda Vegasskylten och det kändes bra att stå på denna legendariska plats i solskenet.
Lite mer vemodigt blev det när man gick förbi skylten och möttes av nästan 60 träkors som rests till minne för de som omkom i dådet den 1/10 2017 då en man sköt ihjäl oskyldiga människor som befann sig på en festival i Vegas. Korsen var prydda med fotografier, flaggor och blommor. Det var flera personer som stod med tårar rullande längs kinderna. Efter dådet har staden anammat taggen #vegasstrong, en text man kunde se överallt i staden. Vi gick förbi attentatsplatsen och den var fortfarande avspärrad. Vi såg även de stora bränsletankarna på flygplatsen som mannen försökte skjuta sönder.
Han skjöt alla från sitt hotellfönster på Mandalay bay och där fortsatte vi vår studieresa i syftet att se alla ledskärmar på stadens stora hotell. Jag tror vi hann besöka 12 olika hotell under dessa dagar. Efter Mandalay bay besökte vi Luxor och Excaliber.
När vi passerade MGM så fanns det ett bås utanför som sålde rabatterade showbiljetter och vi bestämde oss för att köpa biljetter till David Copperfield för halva priset. Efter detta pressande schema så avslutades eftermiddagen vid poolen :)
På kvällen var det dags att se en av världens största underhållare genom tiderna, David Copperfield. Vi fick bra platser vid ett bord framför scenen, tyvärr var det förbjudet att fotgrafera under showen. David var helt otrolig. Showen inleddes med att en stor tom låda rullades in, inga väggar fanns så man såg rakt igenom. Sedan hängdes lakan ner som väggar och ett par sekunder senare satt David i lådan med en motorcykel.... En stund senare klev en person in under ett skynke och David fick personen under att sväva... detta utspelades på en pall mitt i publikhavet. Sedan var naturligtvis skynket tomt och personen stod på scenen...
Ett av tricken utfördes tre meter från vårt bord då han stod och hade en flygande pappersbit mellan händerna, så himla häftigt att ha en av de största underhållarna någonsin stå så nära oss och trolla.
Det var en väldigt bra show som vi sent kommer glömma!!
Resten av kvällen ägnades åt mingel och spel på vårt hotell.
29/10:
Sista dagen i Vegas!! Jag badade till 12:30 och sedan var det dags att packa och checka ut. Jag gjorde de sista spelen och efter fem dagars spelande så slutade jag på minus 10 dollar, det kändes som ren vinst. I genomsnitt förlorar besökarna ca 500 dollar per person. Vi lämnade hotellet och åkte till flygplatsen och inledde en lång hemresa vi LA och London. Jag tog tid, från dörr till dörr tog hemresan 24 timmar och 4 minuter!
En obeskrivligt bra resa var över och jag kan verkligen inte förstå de som säger att två tre dagar räcker i Vegas, en vecka hade inte räckt för mig... måste tillbaka..
Jag rekommenderar:
Turen till Grand Canyon med Grand canyon tours
Hotellet New York New York
NHL
David Copperfield
Bra skor
© Magnus Legnerfält 2017
Söndag 24 April 2016 - New York
Resealbum: Springsteen i New York 2016
I Januari 2016 åkte jag över till New York för att se Bruce Springsteen i Madison Square Garden. Tyvärr härjade en stor snöstorm på USA´s Östkust den helgen så i New York föll det ungefär 60 cm snö! På konsertdagen var det fint väder igen men det var för sent för lastbilarna med scenen att ta sig in i staden så konserten blev inställd och flyttad till annandag påsk istället. Jag funderade ett par dagar och sedan bokade jag en ny resa till NY, jag ville ju uppfylla min dröm att se Bruce i Madison Square Garden. Det blev en härlig helg där jag mötte våren i USA.
Resedagbok:
26/3:
Jag flög via Helsingfors och under mellanlandningen där passade jag på att träffa Laura som jag mötte under resan till Lahti tidigare under året.
Jag hade tre timmar på flygplatsen i Helsingfors så det var kul att Laura tog bilen från Lahti för att ses under en långfika :)
Jag flög med Finnair till JFK i NY och jag var inte så imponerad av flygplanet. På flygplatsen var det väldigt lång kö till passkontrollen, don´t like. Sedan gick det smidigt, tog Airtrain från flygplatsen till Jamaica station där jag bytte till tåget LIRR som gick till Penn station på Manhattan. Där hade jag 50 meter till hotellet Pennsylvania. Jag checkade in och gick sedan över till Madison Square Garden (50 meter) och kollade om det fanns någon biljett över till kvällens basketmatch i NBA, tyvärr var det en stormatch och alla biljetter var slutsålda. Så det blev det vanliga promenaden upp till Times square, jag älskar de höga byggnaderna som är beklädda med reklamskyltar. Jag tog en sväng in på Marriot hotel och testade de häftiga hissarna som går mitt i hotellet, i hyfsad fart kan jag berätta :) Jetlagen är alltid tuff i NY så strax efter klockan 22 var jag i säng, trött efter en lång första dag.
27/3:
Jetlag... Vaknade 03 och kunde inte somna om... När det äntligen blev morgon så tog jag tunnelbanan över till Brooklyn och York station. Därifrån tog jag mig upp på Manhattan bridge och njöt av utsikten, Manhattans skyline, Freedom tower, Frihetsgudinnan och Brooklyn bridge.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/utsikt-fran-manhattan-bridge-new-york-usa-... Jag promenerade över till Manhattan och tog sedan tunnelbanan till Times square och därifrån gick jag till Hell´s kitchen flea market. Jag hade läst om loppmarknaden i en guidebok men blev inte så imponerad... Inget resetips från mig! Jag fortsatte till The High Line, ett gammalt järnvägsspår där det nu finns en fin vandringsled. Vårsolen värmde och det var gott om folk som var ute och promenerade på leden. Efter en bit klev jag av leden och passerade fem avenyer för att komma fram till The Flatiron building vid Madison square park. Den mysiga parken var dekorerad med vårblommor och jag njöt verkligen av New York :)
Jag hade fått tips om söndagsbrunchen uppe på 230 Fith Rooftop bar så jag tog hissen upp och möttes av en fantastisk utsikt över Manhattan. Empire State Building tornade upp sig mäktigt i vårsolen och jag njöt lite av utsikten innan jag slog mig ner och tog av mig jackan, det var ju t-shirtväder!
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/fantastiska-230-fith-rooftop-bar-new-york-... Sedan var det bara att börja plocka av den enorma brunchbuffén! Där fanns allt möjligt att välja på, väldigt lyxigt! Jag blev kvar i fyra timmar och solen brände mig ordentligt i pannan medan musiken pumpade och stämningen var hög. Mojiton smakade kanon!! Sen kom chocken, notan var lite väl saftig men det var i alla fall en fantastisk eftermiddag!
Jag gick till Madison Square Garden för att handla en keps till en kompis samt att kolla om det fanns någon biljett till kvällens ishockey. Tyvärr fanns det bara dyra biljetter kvar så jag gick till hotellet och tog det lugnt en stund. Strax innan matchstart gick jag tillbaka till MSG och frågade efter biljetter, jo plötsligt hade det kommit något återbud på säsongsbiljetterna så jag fick ett specialpris, mindre än halva priset för att sitta mitt på långsidan på Club Level. Det var den bästa platsen jag haft i MSG någonsin så jag var hyfsat nöjd. New York Rangers mötte Pittsburgh och matchen var jämn och spännande. Publiken var med på noterna och när tredje perioden var över så var ställningen 2-2. Dags för sudden death. För andra gången i mitt liv fick jag se Crosby avgöra en sudden, Pittburgh vann med 3-2.
28/3:
Vaknade 05:30... Gick en morgonpromenad, lite sämre väder, regn i luften. Men vad gjorde det, det var ju konsertdag!! Nu skulle det väl ändå inte bli inställt! På eftermiddagen gick jag bort till Madison Square Gardens garage där jag tidigare träffat legendarer som Peter Forsberg, Henrik Lundqvist och Ulf Samuelsson. Nu träffade jag mina amerikanska vänner Deb och Helen och tillsammans väntade vi på att få se bandet anlända till MSG inför konserten. Några av medlemmarna i The E Street Band kördes in och när solen äntligen tittade fram så märktes det på vakterna att det var dags för the big one. Till sist kom den stora svarta bilen med The Boss! Bruce Springsteen hade vevat ner rutan och tittade på oss samtidigt som han gjorde v-tecknet. Jag tog en fin bild på hans coola entré och lade upp den på twitter, efter några timmar hade den blivit väldigt populär på nätet :)
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/springsteen-utanfor-msg-new-york-usa-502634 Efter den lyckade stalkingen så åt vi middag tillsammans på en närbelägen bar och sedan gick jag in i MSG och köpte ett par turnétröjor samt en specialframtagen poster för kvällen. Perfekt med ett hotell på andra sidan gatan, jag gick till rummet och lämnade mina inköp och gick sedan tillbaka in i MSG och njöt av atmosfären innan showen.
Till sist var det dags att förverkliga drömmen att se Springsteen i NY/MSG. Bandet klev ut på scenen och rev av "Meet me in the city" Publikens gensvar knockade bandet och resten av kvällen var ett rent triumftåg. Bandet spelade alla låtarna från albumet The River i en följd. Sedan spelades blandade låtar från Springsteens långa karriär. Kvällens höjdpunkter var Because the night, Jungleland, Thunder road, Dancing in the dark och Born to run! Jag var så lycklig efteråt då jag klev ut i den stormiga NY-natten.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/springsteen-i-msg-new-york-usa-502637 29/3:
Hemresedag, checkade ut och promenerade sedan runt i Central Park där våren verkligen var på gång. Det fanns inte ett moln på himlen och New York visade sig från sin bästa sida, jag antar att vi ses igen :)
Resedagbok:
26/3:
Jag flög via Helsingfors och under mellanlandningen där passade jag på att träffa Laura som jag mötte under resan till Lahti tidigare under året.
Jag hade tre timmar på flygplatsen i Helsingfors så det var kul att Laura tog bilen från Lahti för att ses under en långfika :)
Jag flög med Finnair till JFK i NY och jag var inte så imponerad av flygplanet. På flygplatsen var det väldigt lång kö till passkontrollen, don´t like. Sedan gick det smidigt, tog Airtrain från flygplatsen till Jamaica station där jag bytte till tåget LIRR som gick till Penn station på Manhattan. Där hade jag 50 meter till hotellet Pennsylvania. Jag checkade in och gick sedan över till Madison Square Garden (50 meter) och kollade om det fanns någon biljett över till kvällens basketmatch i NBA, tyvärr var det en stormatch och alla biljetter var slutsålda. Så det blev det vanliga promenaden upp till Times square, jag älskar de höga byggnaderna som är beklädda med reklamskyltar. Jag tog en sväng in på Marriot hotel och testade de häftiga hissarna som går mitt i hotellet, i hyfsad fart kan jag berätta :) Jetlagen är alltid tuff i NY så strax efter klockan 22 var jag i säng, trött efter en lång första dag.
27/3:
Jetlag... Vaknade 03 och kunde inte somna om... När det äntligen blev morgon så tog jag tunnelbanan över till Brooklyn och York station. Därifrån tog jag mig upp på Manhattan bridge och njöt av utsikten, Manhattans skyline, Freedom tower, Frihetsgudinnan och Brooklyn bridge.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/utsikt-fran-manhattan-bridge-new-york-usa-... Jag promenerade över till Manhattan och tog sedan tunnelbanan till Times square och därifrån gick jag till Hell´s kitchen flea market. Jag hade läst om loppmarknaden i en guidebok men blev inte så imponerad... Inget resetips från mig! Jag fortsatte till The High Line, ett gammalt järnvägsspår där det nu finns en fin vandringsled. Vårsolen värmde och det var gott om folk som var ute och promenerade på leden. Efter en bit klev jag av leden och passerade fem avenyer för att komma fram till The Flatiron building vid Madison square park. Den mysiga parken var dekorerad med vårblommor och jag njöt verkligen av New York :)
Jag hade fått tips om söndagsbrunchen uppe på 230 Fith Rooftop bar så jag tog hissen upp och möttes av en fantastisk utsikt över Manhattan. Empire State Building tornade upp sig mäktigt i vårsolen och jag njöt lite av utsikten innan jag slog mig ner och tog av mig jackan, det var ju t-shirtväder!
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/fantastiska-230-fith-rooftop-bar-new-york-... Sedan var det bara att börja plocka av den enorma brunchbuffén! Där fanns allt möjligt att välja på, väldigt lyxigt! Jag blev kvar i fyra timmar och solen brände mig ordentligt i pannan medan musiken pumpade och stämningen var hög. Mojiton smakade kanon!! Sen kom chocken, notan var lite väl saftig men det var i alla fall en fantastisk eftermiddag!
Jag gick till Madison Square Garden för att handla en keps till en kompis samt att kolla om det fanns någon biljett till kvällens ishockey. Tyvärr fanns det bara dyra biljetter kvar så jag gick till hotellet och tog det lugnt en stund. Strax innan matchstart gick jag tillbaka till MSG och frågade efter biljetter, jo plötsligt hade det kommit något återbud på säsongsbiljetterna så jag fick ett specialpris, mindre än halva priset för att sitta mitt på långsidan på Club Level. Det var den bästa platsen jag haft i MSG någonsin så jag var hyfsat nöjd. New York Rangers mötte Pittsburgh och matchen var jämn och spännande. Publiken var med på noterna och när tredje perioden var över så var ställningen 2-2. Dags för sudden death. För andra gången i mitt liv fick jag se Crosby avgöra en sudden, Pittburgh vann med 3-2.
28/3:
Vaknade 05:30... Gick en morgonpromenad, lite sämre väder, regn i luften. Men vad gjorde det, det var ju konsertdag!! Nu skulle det väl ändå inte bli inställt! På eftermiddagen gick jag bort till Madison Square Gardens garage där jag tidigare träffat legendarer som Peter Forsberg, Henrik Lundqvist och Ulf Samuelsson. Nu träffade jag mina amerikanska vänner Deb och Helen och tillsammans väntade vi på att få se bandet anlända till MSG inför konserten. Några av medlemmarna i The E Street Band kördes in och när solen äntligen tittade fram så märktes det på vakterna att det var dags för the big one. Till sist kom den stora svarta bilen med The Boss! Bruce Springsteen hade vevat ner rutan och tittade på oss samtidigt som han gjorde v-tecknet. Jag tog en fin bild på hans coola entré och lade upp den på twitter, efter några timmar hade den blivit väldigt populär på nätet :)
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/springsteen-utanfor-msg-new-york-usa-502634 Efter den lyckade stalkingen så åt vi middag tillsammans på en närbelägen bar och sedan gick jag in i MSG och köpte ett par turnétröjor samt en specialframtagen poster för kvällen. Perfekt med ett hotell på andra sidan gatan, jag gick till rummet och lämnade mina inköp och gick sedan tillbaka in i MSG och njöt av atmosfären innan showen.
Till sist var det dags att förverkliga drömmen att se Springsteen i NY/MSG. Bandet klev ut på scenen och rev av "Meet me in the city" Publikens gensvar knockade bandet och resten av kvällen var ett rent triumftåg. Bandet spelade alla låtarna från albumet The River i en följd. Sedan spelades blandade låtar från Springsteens långa karriär. Kvällens höjdpunkter var Because the night, Jungleland, Thunder road, Dancing in the dark och Born to run! Jag var så lycklig efteråt då jag klev ut i den stormiga NY-natten.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/springsteen-i-msg-new-york-usa-502637 29/3:
Hemresedag, checkade ut och promenerade sedan runt i Central Park där våren verkligen var på gång. Det fanns inte ett moln på himlen och New York visade sig från sin bästa sida, jag antar att vi ses igen :)
Måndag 25 Januari 2016 - New York
Resealbum: New York Januari 2016
När det stod klart att Bruce Springsteen skulle ut på turné igen så var det självklart att boka resan till New York för att uppfylla drömmen att se Springsteen & The E Street Band i Madison Square Garden. 2009 såg jag Springsteen på Giants Stadium i New Jersey, det var helt fantastiskt och nu ville jag uppleva stämningen i "The most famous arena in the world". Biljetterna till konserten sålde slut på rekordtid och en extra konsert sattes in, även den sålde slut direkt. Jag hade en biljett i varukorgen hos Ticketmaster men det fungerade inte att betala. Många européer upplevde samma problem så det blev till att leta biljett på andrahandsmarknaden. Till sist hittade jag en biljett på läktaren bakom scenen, ungefär samma plats som jag hade då U2 uppträdde i NY sommaren 2015. Jag valde mellan hotell och att bo i samma lägenhet som jag bodde i vid det senaste besöket, valet föll på Hotell Pennsylvania som var billigare än lägenheten. Dessutom ligger Pennsylvania 50 meter från entrén till Madison Square Garden och tunnelbanestationen Penn Station, ett perfekt läge!
Några dagar innan resan så började det komma oroväckande rapporter om ett stort oväder som var på väg in över USA´s östkust. Snöstormen "Jonas" förutspåddes kunna bli en rekordstorm och dagen innan resan så kom ett sms från flygbolaget att flyget var inställt. Jag var beredd på det och ringde direkt till SAS och bokade om resan till nästkommande dag. Jag skulle landa 13:30 på söndagen och konserten skulle börja 19:30 på kvällen, gott om tid alltså för att ta sig in till New York från flygplatsen Newark. När jag vaknade på söndagen så hade jag fått ett mail från min vän Deb i USA: "Have you seen that the show is canceled!?"
Ridå... Konserten var inställd på grund av att långtradarna med scenen kunde inte ta sig in i New York. Det föll 50-70 cm snö i och omkring staden. Nu hade jag ingen lust alls att åka......
Resedagbok:
24/1:
Åkte till Arlanda och möttes av att flyget var försenat två timmar. Jag var väldigt deppig, drömresan var ju redan förstörd och nu var flyget försenat också.. Jag hoppades att flyget skulle ställas in men strax innan klockan 17 så kom vi iväg. Nu var vi så mycket försenade att det var tur att konserten var inställd. Annars hade jag varit vansinnig för flyget skulle inte hinna fram i tid till konserten. När vi till sist landade så fick vi vänta en timme på att de skulle röja undan snö vid vår gate.... Väl inne på flygplatsen så gick allting snabbt och smidigt. Jag tog Airtrain till tågstationen där tågen in till New York avgår. När jag kom ner på perrongen strax efter klockan 22 så upptäckte jag att det sista tåget in till staden skulle gå om ett par minuter, resten av kvällens tåg var inställda, äntligen lite tur....
Jag klev upp från tunnelbanan och möttes av snöskottande människor och brummande snöslungor utanför Madison Square Garden. Jag tog mig fram till hotellet och checkade in. 10 minuter senare satt jag i en taxi och åkte till en bar där Springsteen-fans samlats för umgås då konserten var inställd. Jag träffade min kompis Deb från Florida och vi försökte ha så kul som möjligt medan barens DJ pumpade ut Springsteenlåtar.
Senare på natten gick jag omkring på gatorna i New York och tittade på all snö och bilarna som var begravda i snömassorna.
25/1:
Nu gällde det att vara positiv och göra det bästa möjliga av situationen. Jag hade förbokat ett besök på museet vid Ground zero, 9/11 museum.
Där inne finns en utställning om terrordådet mot USA den 11e september 2001. Det fanns gott om starka foton, filmer och ljudupptagningar från den mörka dagen. Museet ligger där grunderna för de båda tornen World trade center låg. Det var ett besök som gjorde ett starkt intryck!
Det var kyligt runt de stora bassängerna som nu bildar minnesmärken där tvillingtornen stod. Vita rosor hade som vanligt placerats vid namnen på de omkomna som skulle ha fyllt år denna dag. Bredvid bassängerna står det nybyggda Freedom tower och jag klev in i skyskrapan för att åka upp till utsiktsplatsen i tornet. I hissen upp så spelades ett häftigt bildspel upp på hiss-väggarna. Det kändes i öronen då den snabba hissen åkte upp till våning 102. Där fick man ställa upp sig längs en vägg och sedan startades ett mäktigt bildspel framför oss. När bildspelet var slut så höjdes väggen upp och där bakom dök den fantastiska utsikten över New York upp. Sedan kunde man vandra runt och se New York från alla håll eller sätta sig i baren och ta en drink. Det fanns souvenirer att köpa och på två ställen stod guider och berättade om New York.
Detta var verkligen en sevärdhet jag kan rekommendera!!
Jag promenerade genom snömodden och kom fram till Brooklyn Bridge. Jag gick upp en bit på bron och fotograferade men det var så mycket snö att det var jobbigt att ta sig fram. Jag tog tunnelbanan tillbaka till Penn Station och gick in i Madison Square Garden där jag handlade några beställda New York Rangers-souvenirer till vänner hemma i Sverige. Presenterna lämnades in på hotellet och sedan begav jag mig ut igen i solskenet. Jag vandrade förbi Empire State Building och gick upp till den berömda skridskobanan vid Rockefeller center.
Times square fick givetvis också ett besök, en av mina favoritplatser i NY. Sedan blev det lunch på Shake shack. Jag hade läst om deras berömda hamburgare men de imponerade inte på mig...
På kvällen var det dags för NHL, New York Rangers - Buffalo. Jag älskar ju Madison Square Garden så det var härligt att vandra omkring i korridorerna innan matchen. Ca 18 000 åskådare fanns på plats och det var en förväntansfull stämning då spelarna kom in på isen.
Rangers fick en kanonstart och tog tidigt ledningen med 1-0. Buffalo kämpade sig tillbaka och i den första periodpausen stod det 1-1.
I den andra perioden ökade Rangers farten och det lönade sig, 2-1 var resultatet i nästa paus. En period kvar, det vore kul att få se en seger för mitt favoritlag så att man kunde få lite trevliga minnen från resan trots allt... Vilken urladdning det blev i sista perioden! Rangers gjorde fyra mål och matchen slutade 6-3!! Nio mål och jublande fans, jag var mer än nöjd!! Jag gick tillbaka till hotellet och bytte kläder och klev sedan ut i New York-natten för att ta en mingelrunda. Då såg jag att det var gott om folk vid arenans garage och jag tänkte att det är väl spelarna som åker hem efter matchen så jag gick dit och tittade. Jodå, där satt Henrik Lundqvist i sin bil och signerade fansens tröjor. Jag ropade grattis till Henrik så att han skulle märka att jag var fråån Sverige, sedan gick jag iväg 50 meter från garaget och när sedan Henrik kom körandes så vinkade jag. Henrik noterade att där stod ju den där svensken så han stannade bilen och jag fick chansen att i lugn och ro gratulera till den fina insatsen i matchen.
Han tackade och skrev en autograf, sedan gled han iväg mellan de neonljusprydda fasaderna. Jag var nöjd när jag promenerade upp till Times Square och sedan minglade runt bland neonljusen och de enorma reklamskyltarna.
26/1:
Jag tänkte äta frukost på berömda Ellen´s stardust och på vägen dit så stannade jag till vid ett fönster på Times square. Där innanför sändes ABC´s morgonshow "Good morning America" och plötsligt kom två tjejer från produktionen fram och frågade om jag vill följa med in och vara publik. ja varför inte tänkte jag, all media är ju bra som vi brukar säga.... Efter en säkerhetskontroll så befann jag mig plötsligt inne i studion där Amerikas största morgonshow sänds ifrån. Jag kände inte igen programledarna men de övriga i publiken jublade och selfies med dem.
Vi var med i en halvtimme och det var tre experter som tävlade om att ge de bästa tipsen till att spara pengar. Det var himla roligt under inspelningen, alla i studion skrattade hela tiden och kameramännen hade inga problem att kabla ut bra bilder. När jag såg mig själv i närbild på monitorn så kunde jag naturligtvis inte sluta tänka på hur många miljoner tittare vi hade... Inte lätt att se cool ut då...
Efter sändningen så fick vi ett varsitt presentkort på 25 dollar som tack. Det blev media istället för frukost och efter inspelningen så var det dags att checka ut från hotellet. Resten av dagen kollade jag runt i några shoppinggallerior, bland annat Macy´s.
Med vemod tog jag tåget ut till Newark och flyget hem gick i alla fall i tid... Vi landade på Arlanda strax efter klockan 07 och 08:40 var jag på jobbet i Stockholm... Det blev en kort resa, inte särskilt lyckad, men det blev en bra NHL-match och besöket i One World Observatory var väldigt bra!! Man återvänder nog till New York igen, kanske redan i år....
Några dagar innan resan så började det komma oroväckande rapporter om ett stort oväder som var på väg in över USA´s östkust. Snöstormen "Jonas" förutspåddes kunna bli en rekordstorm och dagen innan resan så kom ett sms från flygbolaget att flyget var inställt. Jag var beredd på det och ringde direkt till SAS och bokade om resan till nästkommande dag. Jag skulle landa 13:30 på söndagen och konserten skulle börja 19:30 på kvällen, gott om tid alltså för att ta sig in till New York från flygplatsen Newark. När jag vaknade på söndagen så hade jag fått ett mail från min vän Deb i USA: "Have you seen that the show is canceled!?"
Ridå... Konserten var inställd på grund av att långtradarna med scenen kunde inte ta sig in i New York. Det föll 50-70 cm snö i och omkring staden. Nu hade jag ingen lust alls att åka......
Resedagbok:
24/1:
Åkte till Arlanda och möttes av att flyget var försenat två timmar. Jag var väldigt deppig, drömresan var ju redan förstörd och nu var flyget försenat också.. Jag hoppades att flyget skulle ställas in men strax innan klockan 17 så kom vi iväg. Nu var vi så mycket försenade att det var tur att konserten var inställd. Annars hade jag varit vansinnig för flyget skulle inte hinna fram i tid till konserten. När vi till sist landade så fick vi vänta en timme på att de skulle röja undan snö vid vår gate.... Väl inne på flygplatsen så gick allting snabbt och smidigt. Jag tog Airtrain till tågstationen där tågen in till New York avgår. När jag kom ner på perrongen strax efter klockan 22 så upptäckte jag att det sista tåget in till staden skulle gå om ett par minuter, resten av kvällens tåg var inställda, äntligen lite tur....
Jag klev upp från tunnelbanan och möttes av snöskottande människor och brummande snöslungor utanför Madison Square Garden. Jag tog mig fram till hotellet och checkade in. 10 minuter senare satt jag i en taxi och åkte till en bar där Springsteen-fans samlats för umgås då konserten var inställd. Jag träffade min kompis Deb från Florida och vi försökte ha så kul som möjligt medan barens DJ pumpade ut Springsteenlåtar.
Senare på natten gick jag omkring på gatorna i New York och tittade på all snö och bilarna som var begravda i snömassorna.
25/1:
Nu gällde det att vara positiv och göra det bästa möjliga av situationen. Jag hade förbokat ett besök på museet vid Ground zero, 9/11 museum.
Där inne finns en utställning om terrordådet mot USA den 11e september 2001. Det fanns gott om starka foton, filmer och ljudupptagningar från den mörka dagen. Museet ligger där grunderna för de båda tornen World trade center låg. Det var ett besök som gjorde ett starkt intryck!
Det var kyligt runt de stora bassängerna som nu bildar minnesmärken där tvillingtornen stod. Vita rosor hade som vanligt placerats vid namnen på de omkomna som skulle ha fyllt år denna dag. Bredvid bassängerna står det nybyggda Freedom tower och jag klev in i skyskrapan för att åka upp till utsiktsplatsen i tornet. I hissen upp så spelades ett häftigt bildspel upp på hiss-väggarna. Det kändes i öronen då den snabba hissen åkte upp till våning 102. Där fick man ställa upp sig längs en vägg och sedan startades ett mäktigt bildspel framför oss. När bildspelet var slut så höjdes väggen upp och där bakom dök den fantastiska utsikten över New York upp. Sedan kunde man vandra runt och se New York från alla håll eller sätta sig i baren och ta en drink. Det fanns souvenirer att köpa och på två ställen stod guider och berättade om New York.
Detta var verkligen en sevärdhet jag kan rekommendera!!
Jag promenerade genom snömodden och kom fram till Brooklyn Bridge. Jag gick upp en bit på bron och fotograferade men det var så mycket snö att det var jobbigt att ta sig fram. Jag tog tunnelbanan tillbaka till Penn Station och gick in i Madison Square Garden där jag handlade några beställda New York Rangers-souvenirer till vänner hemma i Sverige. Presenterna lämnades in på hotellet och sedan begav jag mig ut igen i solskenet. Jag vandrade förbi Empire State Building och gick upp till den berömda skridskobanan vid Rockefeller center.
Times square fick givetvis också ett besök, en av mina favoritplatser i NY. Sedan blev det lunch på Shake shack. Jag hade läst om deras berömda hamburgare men de imponerade inte på mig...
På kvällen var det dags för NHL, New York Rangers - Buffalo. Jag älskar ju Madison Square Garden så det var härligt att vandra omkring i korridorerna innan matchen. Ca 18 000 åskådare fanns på plats och det var en förväntansfull stämning då spelarna kom in på isen.
Rangers fick en kanonstart och tog tidigt ledningen med 1-0. Buffalo kämpade sig tillbaka och i den första periodpausen stod det 1-1.
I den andra perioden ökade Rangers farten och det lönade sig, 2-1 var resultatet i nästa paus. En period kvar, det vore kul att få se en seger för mitt favoritlag så att man kunde få lite trevliga minnen från resan trots allt... Vilken urladdning det blev i sista perioden! Rangers gjorde fyra mål och matchen slutade 6-3!! Nio mål och jublande fans, jag var mer än nöjd!! Jag gick tillbaka till hotellet och bytte kläder och klev sedan ut i New York-natten för att ta en mingelrunda. Då såg jag att det var gott om folk vid arenans garage och jag tänkte att det är väl spelarna som åker hem efter matchen så jag gick dit och tittade. Jodå, där satt Henrik Lundqvist i sin bil och signerade fansens tröjor. Jag ropade grattis till Henrik så att han skulle märka att jag var fråån Sverige, sedan gick jag iväg 50 meter från garaget och när sedan Henrik kom körandes så vinkade jag. Henrik noterade att där stod ju den där svensken så han stannade bilen och jag fick chansen att i lugn och ro gratulera till den fina insatsen i matchen.
Han tackade och skrev en autograf, sedan gled han iväg mellan de neonljusprydda fasaderna. Jag var nöjd när jag promenerade upp till Times Square och sedan minglade runt bland neonljusen och de enorma reklamskyltarna.
26/1:
Jag tänkte äta frukost på berömda Ellen´s stardust och på vägen dit så stannade jag till vid ett fönster på Times square. Där innanför sändes ABC´s morgonshow "Good morning America" och plötsligt kom två tjejer från produktionen fram och frågade om jag vill följa med in och vara publik. ja varför inte tänkte jag, all media är ju bra som vi brukar säga.... Efter en säkerhetskontroll så befann jag mig plötsligt inne i studion där Amerikas största morgonshow sänds ifrån. Jag kände inte igen programledarna men de övriga i publiken jublade och selfies med dem.
Vi var med i en halvtimme och det var tre experter som tävlade om att ge de bästa tipsen till att spara pengar. Det var himla roligt under inspelningen, alla i studion skrattade hela tiden och kameramännen hade inga problem att kabla ut bra bilder. När jag såg mig själv i närbild på monitorn så kunde jag naturligtvis inte sluta tänka på hur många miljoner tittare vi hade... Inte lätt att se cool ut då...
Efter sändningen så fick vi ett varsitt presentkort på 25 dollar som tack. Det blev media istället för frukost och efter inspelningen så var det dags att checka ut från hotellet. Resten av dagen kollade jag runt i några shoppinggallerior, bland annat Macy´s.
Med vemod tog jag tåget ut till Newark och flyget hem gick i alla fall i tid... Vi landade på Arlanda strax efter klockan 07 och 08:40 var jag på jobbet i Stockholm... Det blev en kort resa, inte särskilt lyckad, men det blev en bra NHL-match och besöket i One World Observatory var väldigt bra!! Man återvänder nog till New York igen, kanske redan i år....
Lördag 1 Augusti 2015 - New York
Resealbum: New York, New Jersey och Boston 2015
När U2 släppte sitt spelschema inför den nya världsturnén så fastnade jag för ett par städer, Los Angeles och New York. Efter att ha köpt biljetter till konserterna så införskaffades flygbiljetter och planerandet inleddes. Till Los Angeles blev vi åtta vänner som åkte i Maj 2015 men jag hittade inget sällskap till New York så länge kändes det som om jag skulle stå över den resan. I Juni så tog jag mig en funderare och efter att ha tittat på Taylor Swifts turnéplan och insett att hon spelade i Boston under min New York-vecka så bestämde jag mig för att åka. Jag bokade flyg till Boston, köpte konsertbiljett och tog sedan kontakt med en tjejkompis som flyttat till Boston och efter det så var även boendet fixat :) Det blev många timmar framför datorn med planering av resan samt att hitta boende i NY. Jag tog kontakt med en Facebookvän som bor i New Jersey och frågade om han ville guida mig runt i Springsteens kvarter och det ville han gärna göra. Helikoptertur i NY bokades och sightseeingbuss i Boston kollades upp och bokades även det.
Tack vare god planering och bra väder så blev det en kanonresa! Två bra konserter, trevliga möten, förverkligade drömmar m.m.
Några av höjdpunkterna var att promenera över Brooklyn bridge, se Manhattans skyline från Brooklyn på kvällen, se Frihetsgudinnan på nära håll, flyga helikopter över New York samt att besöka Asbury park, Springsteens hemtrakter.
Dagbok:
21/7:
-Seat preferences?
Jag svarade inte så tjejen i incheckningen på Arlanda frågade igen, -Seat preferences? Har du några önskemål var du vill sitta i planet?? Aha, jag förstod inte vad hon menade från början, men detta började ju bra, jag fick plats vid nödutgången vilket betydde extra benutrymme. Jag fick dock inget boardingkort för min fortsatta resa från London pga olika flygbolag. -Väskan går direkt till New York men du måste gå till gaten i London och ordna ett boardingkort där! Ok, alltid ett extra orosmoment då det brukar strula med något varje resa.. Inflygningen till Heathrow i London var fantastisk, på låg höjd flög vi över centrala London och jag kunde se Tower Bridge, London eye, Big Ben, Hyde park och Wembley. På Heathrow följde jag skyltarna för Flight transit och tog en buss från terminal fem till terminal tre. Hela tiden lite orolig ifall jag inte skulle komma in i nästa terminal utan ett boardingkort. Men efter att ha svarat på 10 frågor angående min resa till USA samt om mig själv så fick jag mitt boardingkort och eftersom det fanns några platser kvar på flygplanet så kunde jag och min två meter långe stolsgranne flytta isär och skapa oss bra med utrymme för att kunna stå ut under den nästan åtta timmar långa flygningen.
Från flygplatsen JFK gick det smidigt att ta sig in till Manhattan. Jag tog Airtrain till stationen Jamaica och därifrån tog jag tunnelbanan till Penn station som ligger vid Madison Square Garden. Det första jag såg när jag klev ut från stationen var Empire State Building och MSG, vilken känsla att vara tillbaka i en av mina favoritstäder. Lägenheten jag skulle bo i låg bara ett kvarter från MSG så läget var helt perfekt med tanke på att jag ville bo nära Penn station. Jag välkomnades av Lawrence och tilldelades ett rum i lägenheten. Jag hann bara vara trevlig en liten stund för trots att jag hade varit på resande fot hela dagen och även borde vara trött på grund av jetlag så bytte jag om och åkte till Yankee Stadium för att för första gången i mitt liv se baseboll. Det var kvavt och varmt, svetten rann när jag slog mig ner på arenans övre etage. USA´s vackra nationalsång spelades och sedan började matchen. Det som slog mig var att de amerikanska fansen gjorde precis som under de matcher jag sett i NHL, de åt och drack, åt och drack. De kom med stora kassar fyllda med kycklingvingar, hamburgare, pizzor och snacks. Efter halva matchen gav jag upp, Yankees ledde då mot Baltimore och jag höll på att somna på läktaren. Jag var ju ändå nöjd med att ha förverkligat en av mina drömmar, att se baseboll på Yankee stadium i NY.
22/7:
Bruce Springsteen är artisten som jag håller högst, det är hans musik jag spelar i bilen en vacker dag på väg hem från jobbet. En dröm jag haft är att besöka New Jersey och Asbury Park där Springsteen växte upp och skrev mina favoritlåtar. Nu var det dags, jag tänkte ta tåget från NY till NJ på morgonen och klockan ringde redan 06:00 När jag klev upp så träffade jag Vivianne, lägenhetens ägarinna. Det visade sig att hon jobbat med Springsteen under många år, framförallt med Clarence Clemmons som var en av hennes bästa vänner. Hon ville gärna följa med till NJ men hade fullt upp med hennes klädbutik "Älskling"
Inne på Penn station var det kaos, alla tåg var försenade men till sist så kom jag iväg och två timmar senare var jag framme i Belmar. Där gick jag till den i Springsteenkretsar klassiska korsningen 10 th Avenue E street och tog några foton. Jag fortsatte avenyn ner mot stranden. Alla husen längs avenyn var otroligt vackra med små verandor som var på sidan ut mot gatan. Jag kunde se framför mig hur Mary dansade omkring i sången "Thunder road" "The screen door slams, Mary´s dress sways. Like a vision she dances across the porch as the radio plays" Jag visste inte i förväg vilka fina stränder det fanns i New Jersey men nu fick jag se dem då jag promenerade 5 km från Belmar beach till Asbury park. Strandvägen kantades av vackra villor och jag njöt trots att solen stekte pannan, det var över 30 grader varmt så det var svettigt att gå... Att ha Springsteens album "The river" i hörlurarna samtidigt som jag närmade mig Asbury kändes overkligt.. Till sist kom jag fram och möttes av Asbury boardwalk, en strandpromenad som ledde fram till Asbury park Convention hall. På gatan ovanför strandpromenaden ligger de berömda barerna "The Stone Pony" och "Wonder bar". På den sistnämnda spelade Springsteen i två timmar några dagar innan jag besökte NJ. Jag träffade en av barens vakter och han berättade om spelningen och visade foton i sin mobil som visade kaoset utanför samt bilder från scenen. Jag gick in i "The Stone Pony" och tittade på alla foton som hängde på väggarna, Springsteen har ofta spelat små klubbgig i baren. Jag var på klassisk mark och sög in varje sekund för att njuta/minnas upplevelsen. Det kostade pengar att beträda beachen så jag nöjde mig med att lägga mig på en bänk på strandpromenaden och sola. -Thats what I wanna do! sa en tjej som gick förbi, jo jag njöt verkligen av dagen. På eftermiddagen kom en kompis som bor i Belmar och plockade upp mig i sin bil. Michael guidade mig runt i Asbury och körde mig sedan till tåget och jag tog mig tillbaka till New York. Där kände jag att trots tröttheten som hade mig i ett järngrepp så ville jag till min favoritplats Times Square. Där var det kaos på grund av en demonstration men till sist så kom jag igenom folkmassan och kunde njuta av alla neonljus, skyskrapor och reklamskärmar. Det är verkligen en imponerande plats som jag sedan besökte varje dag under min vistelse i New York. Sedan vandrade jag söderut och stannade till i korsningen Broadway 34th street. Där kunde jag i solnedgångens ljus se Empire State Building, Flatiron Building och Freedom tower samtidigt. När jag kom tillbaka till lägenheten så satt Vivianne där och väntade på ännu en gäst som skulle dyka upp så vi började prata om våra Springsteen-minnen och det var verkligen intressant att höra hennes berättelser om turnéer med bandet och hennes nära relation med Clarence Clemmons. Det är berättelser jag kommer minnas med värme.
23/7:
Dags att fara vidare. Jag skulle flyga till Boston från Newark, ännu en anledning till att jag valt boende nära Penn station. Jag gick upp 04:50 och tog tåget från Penn till Newark airport railroad station och därifrån Airtrain till terminalen, enkelt och smidigt! Jag skulle åka upp till Bosten ett par dagar för att hälsa på en kompis som jobbade där samt att se Taylor Swift på Gillette Stadium. När vi närmade oss Boston så flög vi över Gillette Stadium och arenan såg imponerande ut från luften. Bostons skyskrapor imponerade även dem då vi landade på Logan Airport.
Min kompis Veronika skulle jobba hela dagen så jag hade bokat klassikern Hop on hop off-buss. Bussen körde genom Seaport District, hamnen, North end och mitt första "hop off" gjorde jag i Charlestown. Där ligger krigsfartyget USS Constitution och fartygets museum. Nästa stopp på turen blev den gamla puben The Bull & Finch Pub som numera heter "Cheers" efter den populära TV-serien som inspirerades av denna pub i Beacon Hill. Det var riktigt kul att se alla foton på väggarna från TV-serien, det fanns även souvenirförsäljning med seriens tema. Jag åkte vidare med bussen genom stadens centrum och hoppade av vid basebollarenan Fenway Park. Efter att ha känt av stämningen vid arenan så fortsatte jag bussturen runt Cambridge, Boston Common och hoppade sedan av i centrum. Det var varmt och svettigt så efter en timmes mingel i centrum så gick jag in på Sheraton hotel och satte mig i den svala lobbyn och surfade på deras wifi fram tills dess att Vera slutade jobbet. Till sist dök Vera upp och vi tog oss upp till skyskrapan Prudentials takbar Top of the Hub där vi njöt av utsikten och mojitos. Vi hade inte setts på flera år så det var kul att ta några drinkar och prata gamla minnen. På kvällen "checkade" jag in i hennes lägenhet och sedan gick vi till kajen i Cambridge där vi hade en fantastisk utsikt över Bostons skyline. Efter en sen middag så var det bara att ge upp för dagen.
24/7:
Vera som är forskare på Harvard åkte till jobbet medan jag tog sovmorgon. Jag hade haft ett högt tempo på resan så det var skönt att få en lugn förmiddag i sängen. Vid lunch tog jag mig till hamnen där jag hoppade ombord på en kryssning som varade i 45 minuter. Från båten hade man fina tillfällen att fotografera Bostons skyskrapor och hamnens sevärdheter. Solen stekte som vanligt och uppe på däck njöt passagerarna.
En av resans absoluta höjdpunkter närmade sig, konserten med Taylor Swift! Gillette Stadium ligger en bra bit utanför Boston och jag hade kollat upp hur det gick att ta sig till arenan och det var inte helt enkelt. Men till sist så hittade jag ett bussföretag som körde resor dit vid stora evenemang så jag bokade en plats och 15:00 så lämnade bussen Boston. När vi kom fram till arenans parkering så möttes vi av ett stort party. Överallt satt fans vid sina bilar och förfestade. Grillar stod framme, det spelades spel och det var en härlig atmosfär i luften. Jag gick till en bar där kompisen Yogi väntade. Jag träffade honom i Dublin då vi var där för att se U2 och sedans dess har vi haft kontakt på Facebook. Han bor utanför Boston så nu passade vi på att ses. Medan vi satt i baren så föll det enda regnet under min resa, perfekt tajming.
Det var lång kö till arenans entré så jag frågade en vakt vilken ingång jag skulle gå till, ville ju inte stå i fel kö. Då tittade han på min biljett och sa -Club level, thats over there! Kanon, jag hade tydligen VIP-entré, bar och restaurang samt riktigt bra plats på långsidan. Gillette Stadium ligger utanför Boston i Foxoborough och är New England Patriots hemmaarena. De höga läktarna imponerade på mig, jag älskar stora arenor! Stämningen var på topp och många fans hade gjort skyltar och klätt dem med belysning, alla fick dessutom ett armband som blinkade i olika färger och som styrdes digitalt under konserten så det kändes som att sitta i en stjärnhimmel, magiskt. Shawn Mendes, Vance Joy och Haim var förband och värmde upp den förväntansfulla publiken. Haim tilltalade mig mest och låten Pray to God fick igång fansen.
Så var det dags för Taylor Swift och när arenan släcktes ner och de första tonerna av låten Welcome to New York hördes i högtalarna så dränktes musiken av ett öronbedövande jubel, gissa om jag fick gåshud över hela kroppen. Precis de sekunderna gör allt jobbande, planerande och resande värt mödan, när man får uppleva en sådan atmosfär, det spelar ingen roll om det är ett sportevenemang eller en konsert. Armbanden som alla hade fått började blinka i vitt ljus till musiken och övergick sedan till rött, blått och grönt, det skapade en fantastisk visuell upplevelse. Taylor brukar bjuda upp gästartister på scenen under sina konserter. Tidigare under turnén så kom till exempel USA´s damlag upp på scenen med VM-bucklan de hade vunnit under fotbolls-VM. När hon började presentera kvällens gästartist i Gillette Stadium så berättade hon om en låt hon hade hört under sommaren och som hon bara var tvungen att lära sig utantill. -Welcome on stage, Walk the moon and "Shut up and dance with me!" Herregud, vilket vrål från publiken. En av sommarens största radioplågor framfördes nu live och läktaren gungade då alla fansen hoppade i takt till refrängen. Armbanden glittrade i alla färger och det blev ett enda stort party, ett minne för livet! Taylor framförde några låtar akustiskt där hon visade sina färdigheter med att spela gitarr. Partyt fortsatte och efter två timmar så avslutades showen med "Shake it off" Konfetti och fyrverkerier ramade in den otroliga avslutningen och publiken gav ifrån sig ett sista vrål, oförglömligt!! Jag kan absolut inte göra annat än att ge konserten betyget 10 av 10! Precis så där ska bra underhållning vara :)
25/7:
Dags att bege sig tillbaka till New York. Jag tackade Vera som hade varit en utomordentligt bra värdinna i Boston och flög sedan till Newark. Airtrain och sedan NJ Transit till Penn Station, smidigt, inne i stan direkt. Åkte vidare med tunnelbanan till Columbus Circle och därifrån gick jag till mitt hotell som låg 200 meter från stationen. Jag checkade in på Empire hotel, ett fyrstjärningt hotell i Upper West Side Manhattan. Jag hade planerat att resan skulle avslutas med lyx och när jag åkte upp till poolen/takbaren på trettonde våningen så blev jag väldigt nöjd! Där hade jag en fantastisk utsikt över norra Manhattan och skyskraporna glödde i solnedgången. Självklart ville jag ut i staden direkt så jag tog en sightseeingtur till fots och inledde med att besöka Lincoln Center som låg precis bredvid hotellet. I deras park pågick en utomhuskonsert och där var säkert ett par tusen personer som lyssnade. Min kvällspromenad fortsatte till 72 street 1, vet ni vad som hände där? Där mördades John Lennon den åttonde december 1980. Nu sitter en grind vid portens ingång och portvakten berättade att grinden kommit dit efter mordet för att de som bor där har ledsnat på alla turister som vill se platsen där mordet skedde. Nästa stopp blev Columbus Circle som fick mig att varva ner en stund vid fontänen som omger rondellen. Jag vandrade vidare och njöt av palmerna vid Rockefeller plaza, folkvimlet på Times Square och alla ljud som jag förknippar med New York. Jag ramlade in på hotellrummet efter midnatt, helt slut men väldigt lycklig :)
26/7:
Gissa vad jag gör? Självklart är det dags för Hop on hop off-buss, trots att jag har åkte det förr i New York. Värmen plågade mig men det vore ju dumt att klaga, det kunde ju ha åskat varje dag... Bussen gled ner genom Times Square, rundade Madison Square Garden, passerade klassiska Macy´s, Empire State Building, NoHo, SoHo och Ground Zero. Jag gick av bussen vid helikopterpiren och tänkte att jag kanske kunde ha tur och få flyga lite tidigare, jag skulle upp i luften två timmar senare. Men det var fullbokat så jag fick vandra runt i Battery Park i två timmar, svetten rann men det gjorde inget, jag längtade till helikopterturen. På plats vid piren så fick jag vänta ännu en timme på grund av förseningar men till sist så lyfte vi och en härlig känsla infann sig i magen :) Först flög vi längs Governos Island och sedan rundade vi Frihetsgudinnan, vilken känsla!! Färden fortsatte längs East Side Manhattan, Freedom Tower, MSG, Central Park och Yankee Stadium. Flygturen varade i ungefär 15 minuter och det var värt varenda dollar. Ännu en dröm hade förverkligats. Efter flygturen så åkte jag vidare med bussen och passerade FN-huset, Grand Central och Rockefeller Center. Sedan fortsatte jag min sightseeing till fots i Central Park. Det var vackert väder och i parken låg människor och solade med skyskraporna runt parken som utsikt. Jag gick till den kända restaurangen Loeb Boathouse och tittade på alla som var ute på vattnet med hyrda roddbåtar. En väldigt mysig plats, kan tänka mig att det är magiskt där på kvällen. Berthesda Terrace var också en vacker plats där man kunde gå ända ner till vattnet och titta på sköldpaddorna som simmade omkring. Vid Strawberry fields finns en mosaik på marken med texten Imagine, en hyllning till John Lennon. Självklart satt det en trubadur där och spelade sången Imagine och turisterna sjöng med. Sliskigt ja, men väldigt vackert ändå på något sätt. På vägen hem till hotellet så hälsade jag på i Vivianne Tvillings butik Älskling på Columbus 228. Hon blev glad över att se mig igen men jag var lite stressad så det blev inget långvarigt besök.
Jag skulle åka Hop on Hop offs kvällstur så det blev ett snabbt ombyte på hotellet och sedan begav jag mig ner till Times Square och hoppade ombord på bussen. Skymningen hade kommit och det var härligt att glida igenom New York när alla lampor och reklamskyltar tändes. En av resans höjdpunkter var när bussen åkte över Manhattan Bridge och i mörkret lyste Brooklyn Bridge och alla skyskrapor samtidigt som guiden sjöng Sinatras New York, gåshud! I Brooklyn stannade bussen till längs kajen så att vi verkligen fick chansen att se Manhattans skyline. Det är verkligen en busstur som jag rekommenderar! Efter rundturen slank jag in på en irländsk pub precis när ett par trubadurer drog igång Springsteens "Born to run", lycka. Efter en stunds funderande så bestämde jag mig för att jag måste ju upp i Rockefellers "Top of the rock", observationsdäcket i skyskrapan. Jag har varit uppe i Empire State Building ett par gånger så nu ville jag se något nytt. Utsikten var självklart fantastisk men nu började jag bli lite mätt på upplevelser så det blev ingen wowkänsla, men det var absolut värt besöket. Och nu kunde jag ju bocka av ännu ett måste i New York.
27/7:
Upp tidigt igen, hade mycket att göra innan kvällens konsert med U2. Jag tog tunnelbanan till Grand Central, ett av mina utflyktsmål innan resan. Jag tog några foton och sedan bockade jag även av ett annat utflyktsmål på listan, St Patrick´s Cathedral. Ground Zero stod på tur, ni förstår vilket tempo jag hade va? Det var mäktigt att stå vid de två "fontänerna" som markerar platserna där World Trade Centers två torn stod. Namnen på de omkomna är ingraverade i balken som omger groparna och jag såg personer som placerade vita rosor i en del av namnen. Jag frågade vad det betydde och de berättade att alla får en vit ros på sin födelsedag. Jag kände hur håren på armarna reste sig och mina ögon tårades nästan. En enkel men så viktig och vacker tradition som säkert uppskattas av de anhöriga. Freedom Tower imponerade också, vacker byggnad. Tyvärr var kön till 9/11-museet alldeles för lång så det får bli ett besök där nästa resa..
Jag fortsatte till Pier 11 där jag hoppade ombord på en båt som körde kryssningar runt Manhattan och Frihetsgudinnan. Äntligen fick jag se Frihetsgudinnan på nära håll och trots att vi var ute på vattnet så rann svetten i värmen. Nu kunde jag bocka av ännu en dröm och det skulle snart bli dags att bocka av en till. Jag gick av färjan vid Brooklyn Bridge och gick sedan över bron från Brooklyn till Manhattan. Jag älskar den bron, den är New York för mig! Trots att svetten rann så njöt jag av upplevelsen! Nu hade jag bara ett stopp kvar på min "to do list", att besöka American Museum of Natural History. Jag hade inte så gott om tid på mig och där var enda gången som planeringen inför resan hade brustit. Jag kände mig helt vilse inne i museet och hade svårt att hitta ut när jag skulle hem till hotellet haha. Det besöket blev inte så bra trots att museet ska vara väldigt bra. Till sist så hittade jag ut i alla fall och kunde ta ett dopp i poolen innan det var dags för U2.
Madison Square Garden, the most famous arena in the world. Det känns lite overkligt att kliva in i den kända arenan. Jag gick runt och tittade på fotografier från kända händelser i arenan, det fanns gott om foton på Bruce Springsteen. Jag intog min plats på läktaren och jag satt på tolfte raden bakom scenen. Det svalt och skönt i MSG så jag kände att det skulle bli en bra avslutning på resan :)
Jag visste att det var dags för show då Patti Smiths "People have the power" dånade ut i högtalarna och när den tonades ut så klev U2 upp på scenen och jublet visste inga gränser. Precis som i Los Angeles så inleddes showen med "The Miracle" ( Of Joey Ramone) och fansen var med på noterna och sjöng med. Det började bra men precis som i LA så tappade showen fart när låtarna från det senaste albumet framfördes. Fansen på sittplats satte sig ner för att sedan resa sig upp igen när klassikerna spelades. "One" avslutade showen och Bono fick publiken att stämma in i en vacker allsång. Det var häftigt att sitta bakom scenen och se hela publiken som stod på framsidan. Bandet var riktigt bra men låtlistan sänker betyget på konserten. Betyg 7/10
Efter konserten var det vemodigt att gå hem via gatorna runt Times Square, jag hade ju vistats där varje dag under min vistelse i NY.
28/7:
Dags för hemfärd. Mitt flyg gick 19:00 på kvällen så även här fanns det en del planering med i bilden. Jag visste ju att det var tidig utcheckning så därför ville jag ha ett hotell med pool så att jag kunde spendera sista dagen med sol och bad. Det blev perfekt, över 30 grader varmt och en härlig sista dag vid takpoolen. När jag sedan skulle ta tunnelbanan till JFK´s flygplats så var det säkert 40 grader nere på stationen, jag blev genomsvettig direkt såklart så man kände sig inte superfräsch på flyget hem... Jag flög med Delta till London och sedan British Airways till Stockholm, båda bolagen får med beröm godkänt!
Det blev en tempofylld resa med massor av upplevelser och förverkligade drömmar. Trots att jag reste ensam så trivdes jag utomordentligt bra. Jag träffade ju vänner i USA samt att jag hade nog inte hunnit se hälften av sevärdheterna med en större grupp. Ensam sightseeing är effektiv ;) Stort tack till Vivianne och Veronika :)
Tack vare god planering och bra väder så blev det en kanonresa! Två bra konserter, trevliga möten, förverkligade drömmar m.m.
Några av höjdpunkterna var att promenera över Brooklyn bridge, se Manhattans skyline från Brooklyn på kvällen, se Frihetsgudinnan på nära håll, flyga helikopter över New York samt att besöka Asbury park, Springsteens hemtrakter.
Dagbok:
21/7:
-Seat preferences?
Jag svarade inte så tjejen i incheckningen på Arlanda frågade igen, -Seat preferences? Har du några önskemål var du vill sitta i planet?? Aha, jag förstod inte vad hon menade från början, men detta började ju bra, jag fick plats vid nödutgången vilket betydde extra benutrymme. Jag fick dock inget boardingkort för min fortsatta resa från London pga olika flygbolag. -Väskan går direkt till New York men du måste gå till gaten i London och ordna ett boardingkort där! Ok, alltid ett extra orosmoment då det brukar strula med något varje resa.. Inflygningen till Heathrow i London var fantastisk, på låg höjd flög vi över centrala London och jag kunde se Tower Bridge, London eye, Big Ben, Hyde park och Wembley. På Heathrow följde jag skyltarna för Flight transit och tog en buss från terminal fem till terminal tre. Hela tiden lite orolig ifall jag inte skulle komma in i nästa terminal utan ett boardingkort. Men efter att ha svarat på 10 frågor angående min resa till USA samt om mig själv så fick jag mitt boardingkort och eftersom det fanns några platser kvar på flygplanet så kunde jag och min två meter långe stolsgranne flytta isär och skapa oss bra med utrymme för att kunna stå ut under den nästan åtta timmar långa flygningen.
Från flygplatsen JFK gick det smidigt att ta sig in till Manhattan. Jag tog Airtrain till stationen Jamaica och därifrån tog jag tunnelbanan till Penn station som ligger vid Madison Square Garden. Det första jag såg när jag klev ut från stationen var Empire State Building och MSG, vilken känsla att vara tillbaka i en av mina favoritstäder. Lägenheten jag skulle bo i låg bara ett kvarter från MSG så läget var helt perfekt med tanke på att jag ville bo nära Penn station. Jag välkomnades av Lawrence och tilldelades ett rum i lägenheten. Jag hann bara vara trevlig en liten stund för trots att jag hade varit på resande fot hela dagen och även borde vara trött på grund av jetlag så bytte jag om och åkte till Yankee Stadium för att för första gången i mitt liv se baseboll. Det var kvavt och varmt, svetten rann när jag slog mig ner på arenans övre etage. USA´s vackra nationalsång spelades och sedan började matchen. Det som slog mig var att de amerikanska fansen gjorde precis som under de matcher jag sett i NHL, de åt och drack, åt och drack. De kom med stora kassar fyllda med kycklingvingar, hamburgare, pizzor och snacks. Efter halva matchen gav jag upp, Yankees ledde då mot Baltimore och jag höll på att somna på läktaren. Jag var ju ändå nöjd med att ha förverkligat en av mina drömmar, att se baseboll på Yankee stadium i NY.
22/7:
Bruce Springsteen är artisten som jag håller högst, det är hans musik jag spelar i bilen en vacker dag på väg hem från jobbet. En dröm jag haft är att besöka New Jersey och Asbury Park där Springsteen växte upp och skrev mina favoritlåtar. Nu var det dags, jag tänkte ta tåget från NY till NJ på morgonen och klockan ringde redan 06:00 När jag klev upp så träffade jag Vivianne, lägenhetens ägarinna. Det visade sig att hon jobbat med Springsteen under många år, framförallt med Clarence Clemmons som var en av hennes bästa vänner. Hon ville gärna följa med till NJ men hade fullt upp med hennes klädbutik "Älskling"
Inne på Penn station var det kaos, alla tåg var försenade men till sist så kom jag iväg och två timmar senare var jag framme i Belmar. Där gick jag till den i Springsteenkretsar klassiska korsningen 10 th Avenue E street och tog några foton. Jag fortsatte avenyn ner mot stranden. Alla husen längs avenyn var otroligt vackra med små verandor som var på sidan ut mot gatan. Jag kunde se framför mig hur Mary dansade omkring i sången "Thunder road" "The screen door slams, Mary´s dress sways. Like a vision she dances across the porch as the radio plays" Jag visste inte i förväg vilka fina stränder det fanns i New Jersey men nu fick jag se dem då jag promenerade 5 km från Belmar beach till Asbury park. Strandvägen kantades av vackra villor och jag njöt trots att solen stekte pannan, det var över 30 grader varmt så det var svettigt att gå... Att ha Springsteens album "The river" i hörlurarna samtidigt som jag närmade mig Asbury kändes overkligt.. Till sist kom jag fram och möttes av Asbury boardwalk, en strandpromenad som ledde fram till Asbury park Convention hall. På gatan ovanför strandpromenaden ligger de berömda barerna "The Stone Pony" och "Wonder bar". På den sistnämnda spelade Springsteen i två timmar några dagar innan jag besökte NJ. Jag träffade en av barens vakter och han berättade om spelningen och visade foton i sin mobil som visade kaoset utanför samt bilder från scenen. Jag gick in i "The Stone Pony" och tittade på alla foton som hängde på väggarna, Springsteen har ofta spelat små klubbgig i baren. Jag var på klassisk mark och sög in varje sekund för att njuta/minnas upplevelsen. Det kostade pengar att beträda beachen så jag nöjde mig med att lägga mig på en bänk på strandpromenaden och sola. -Thats what I wanna do! sa en tjej som gick förbi, jo jag njöt verkligen av dagen. På eftermiddagen kom en kompis som bor i Belmar och plockade upp mig i sin bil. Michael guidade mig runt i Asbury och körde mig sedan till tåget och jag tog mig tillbaka till New York. Där kände jag att trots tröttheten som hade mig i ett järngrepp så ville jag till min favoritplats Times Square. Där var det kaos på grund av en demonstration men till sist så kom jag igenom folkmassan och kunde njuta av alla neonljus, skyskrapor och reklamskärmar. Det är verkligen en imponerande plats som jag sedan besökte varje dag under min vistelse i New York. Sedan vandrade jag söderut och stannade till i korsningen Broadway 34th street. Där kunde jag i solnedgångens ljus se Empire State Building, Flatiron Building och Freedom tower samtidigt. När jag kom tillbaka till lägenheten så satt Vivianne där och väntade på ännu en gäst som skulle dyka upp så vi började prata om våra Springsteen-minnen och det var verkligen intressant att höra hennes berättelser om turnéer med bandet och hennes nära relation med Clarence Clemmons. Det är berättelser jag kommer minnas med värme.
23/7:
Dags att fara vidare. Jag skulle flyga till Boston från Newark, ännu en anledning till att jag valt boende nära Penn station. Jag gick upp 04:50 och tog tåget från Penn till Newark airport railroad station och därifrån Airtrain till terminalen, enkelt och smidigt! Jag skulle åka upp till Bosten ett par dagar för att hälsa på en kompis som jobbade där samt att se Taylor Swift på Gillette Stadium. När vi närmade oss Boston så flög vi över Gillette Stadium och arenan såg imponerande ut från luften. Bostons skyskrapor imponerade även dem då vi landade på Logan Airport.
Min kompis Veronika skulle jobba hela dagen så jag hade bokat klassikern Hop on hop off-buss. Bussen körde genom Seaport District, hamnen, North end och mitt första "hop off" gjorde jag i Charlestown. Där ligger krigsfartyget USS Constitution och fartygets museum. Nästa stopp på turen blev den gamla puben The Bull & Finch Pub som numera heter "Cheers" efter den populära TV-serien som inspirerades av denna pub i Beacon Hill. Det var riktigt kul att se alla foton på väggarna från TV-serien, det fanns även souvenirförsäljning med seriens tema. Jag åkte vidare med bussen genom stadens centrum och hoppade av vid basebollarenan Fenway Park. Efter att ha känt av stämningen vid arenan så fortsatte jag bussturen runt Cambridge, Boston Common och hoppade sedan av i centrum. Det var varmt och svettigt så efter en timmes mingel i centrum så gick jag in på Sheraton hotel och satte mig i den svala lobbyn och surfade på deras wifi fram tills dess att Vera slutade jobbet. Till sist dök Vera upp och vi tog oss upp till skyskrapan Prudentials takbar Top of the Hub där vi njöt av utsikten och mojitos. Vi hade inte setts på flera år så det var kul att ta några drinkar och prata gamla minnen. På kvällen "checkade" jag in i hennes lägenhet och sedan gick vi till kajen i Cambridge där vi hade en fantastisk utsikt över Bostons skyline. Efter en sen middag så var det bara att ge upp för dagen.
24/7:
Vera som är forskare på Harvard åkte till jobbet medan jag tog sovmorgon. Jag hade haft ett högt tempo på resan så det var skönt att få en lugn förmiddag i sängen. Vid lunch tog jag mig till hamnen där jag hoppade ombord på en kryssning som varade i 45 minuter. Från båten hade man fina tillfällen att fotografera Bostons skyskrapor och hamnens sevärdheter. Solen stekte som vanligt och uppe på däck njöt passagerarna.
En av resans absoluta höjdpunkter närmade sig, konserten med Taylor Swift! Gillette Stadium ligger en bra bit utanför Boston och jag hade kollat upp hur det gick att ta sig till arenan och det var inte helt enkelt. Men till sist så hittade jag ett bussföretag som körde resor dit vid stora evenemang så jag bokade en plats och 15:00 så lämnade bussen Boston. När vi kom fram till arenans parkering så möttes vi av ett stort party. Överallt satt fans vid sina bilar och förfestade. Grillar stod framme, det spelades spel och det var en härlig atmosfär i luften. Jag gick till en bar där kompisen Yogi väntade. Jag träffade honom i Dublin då vi var där för att se U2 och sedans dess har vi haft kontakt på Facebook. Han bor utanför Boston så nu passade vi på att ses. Medan vi satt i baren så föll det enda regnet under min resa, perfekt tajming.
Det var lång kö till arenans entré så jag frågade en vakt vilken ingång jag skulle gå till, ville ju inte stå i fel kö. Då tittade han på min biljett och sa -Club level, thats over there! Kanon, jag hade tydligen VIP-entré, bar och restaurang samt riktigt bra plats på långsidan. Gillette Stadium ligger utanför Boston i Foxoborough och är New England Patriots hemmaarena. De höga läktarna imponerade på mig, jag älskar stora arenor! Stämningen var på topp och många fans hade gjort skyltar och klätt dem med belysning, alla fick dessutom ett armband som blinkade i olika färger och som styrdes digitalt under konserten så det kändes som att sitta i en stjärnhimmel, magiskt. Shawn Mendes, Vance Joy och Haim var förband och värmde upp den förväntansfulla publiken. Haim tilltalade mig mest och låten Pray to God fick igång fansen.
Så var det dags för Taylor Swift och när arenan släcktes ner och de första tonerna av låten Welcome to New York hördes i högtalarna så dränktes musiken av ett öronbedövande jubel, gissa om jag fick gåshud över hela kroppen. Precis de sekunderna gör allt jobbande, planerande och resande värt mödan, när man får uppleva en sådan atmosfär, det spelar ingen roll om det är ett sportevenemang eller en konsert. Armbanden som alla hade fått började blinka i vitt ljus till musiken och övergick sedan till rött, blått och grönt, det skapade en fantastisk visuell upplevelse. Taylor brukar bjuda upp gästartister på scenen under sina konserter. Tidigare under turnén så kom till exempel USA´s damlag upp på scenen med VM-bucklan de hade vunnit under fotbolls-VM. När hon började presentera kvällens gästartist i Gillette Stadium så berättade hon om en låt hon hade hört under sommaren och som hon bara var tvungen att lära sig utantill. -Welcome on stage, Walk the moon and "Shut up and dance with me!" Herregud, vilket vrål från publiken. En av sommarens största radioplågor framfördes nu live och läktaren gungade då alla fansen hoppade i takt till refrängen. Armbanden glittrade i alla färger och det blev ett enda stort party, ett minne för livet! Taylor framförde några låtar akustiskt där hon visade sina färdigheter med att spela gitarr. Partyt fortsatte och efter två timmar så avslutades showen med "Shake it off" Konfetti och fyrverkerier ramade in den otroliga avslutningen och publiken gav ifrån sig ett sista vrål, oförglömligt!! Jag kan absolut inte göra annat än att ge konserten betyget 10 av 10! Precis så där ska bra underhållning vara :)
25/7:
Dags att bege sig tillbaka till New York. Jag tackade Vera som hade varit en utomordentligt bra värdinna i Boston och flög sedan till Newark. Airtrain och sedan NJ Transit till Penn Station, smidigt, inne i stan direkt. Åkte vidare med tunnelbanan till Columbus Circle och därifrån gick jag till mitt hotell som låg 200 meter från stationen. Jag checkade in på Empire hotel, ett fyrstjärningt hotell i Upper West Side Manhattan. Jag hade planerat att resan skulle avslutas med lyx och när jag åkte upp till poolen/takbaren på trettonde våningen så blev jag väldigt nöjd! Där hade jag en fantastisk utsikt över norra Manhattan och skyskraporna glödde i solnedgången. Självklart ville jag ut i staden direkt så jag tog en sightseeingtur till fots och inledde med att besöka Lincoln Center som låg precis bredvid hotellet. I deras park pågick en utomhuskonsert och där var säkert ett par tusen personer som lyssnade. Min kvällspromenad fortsatte till 72 street 1, vet ni vad som hände där? Där mördades John Lennon den åttonde december 1980. Nu sitter en grind vid portens ingång och portvakten berättade att grinden kommit dit efter mordet för att de som bor där har ledsnat på alla turister som vill se platsen där mordet skedde. Nästa stopp blev Columbus Circle som fick mig att varva ner en stund vid fontänen som omger rondellen. Jag vandrade vidare och njöt av palmerna vid Rockefeller plaza, folkvimlet på Times Square och alla ljud som jag förknippar med New York. Jag ramlade in på hotellrummet efter midnatt, helt slut men väldigt lycklig :)
26/7:
Gissa vad jag gör? Självklart är det dags för Hop on hop off-buss, trots att jag har åkte det förr i New York. Värmen plågade mig men det vore ju dumt att klaga, det kunde ju ha åskat varje dag... Bussen gled ner genom Times Square, rundade Madison Square Garden, passerade klassiska Macy´s, Empire State Building, NoHo, SoHo och Ground Zero. Jag gick av bussen vid helikopterpiren och tänkte att jag kanske kunde ha tur och få flyga lite tidigare, jag skulle upp i luften två timmar senare. Men det var fullbokat så jag fick vandra runt i Battery Park i två timmar, svetten rann men det gjorde inget, jag längtade till helikopterturen. På plats vid piren så fick jag vänta ännu en timme på grund av förseningar men till sist så lyfte vi och en härlig känsla infann sig i magen :) Först flög vi längs Governos Island och sedan rundade vi Frihetsgudinnan, vilken känsla!! Färden fortsatte längs East Side Manhattan, Freedom Tower, MSG, Central Park och Yankee Stadium. Flygturen varade i ungefär 15 minuter och det var värt varenda dollar. Ännu en dröm hade förverkligats. Efter flygturen så åkte jag vidare med bussen och passerade FN-huset, Grand Central och Rockefeller Center. Sedan fortsatte jag min sightseeing till fots i Central Park. Det var vackert väder och i parken låg människor och solade med skyskraporna runt parken som utsikt. Jag gick till den kända restaurangen Loeb Boathouse och tittade på alla som var ute på vattnet med hyrda roddbåtar. En väldigt mysig plats, kan tänka mig att det är magiskt där på kvällen. Berthesda Terrace var också en vacker plats där man kunde gå ända ner till vattnet och titta på sköldpaddorna som simmade omkring. Vid Strawberry fields finns en mosaik på marken med texten Imagine, en hyllning till John Lennon. Självklart satt det en trubadur där och spelade sången Imagine och turisterna sjöng med. Sliskigt ja, men väldigt vackert ändå på något sätt. På vägen hem till hotellet så hälsade jag på i Vivianne Tvillings butik Älskling på Columbus 228. Hon blev glad över att se mig igen men jag var lite stressad så det blev inget långvarigt besök.
Jag skulle åka Hop on Hop offs kvällstur så det blev ett snabbt ombyte på hotellet och sedan begav jag mig ner till Times Square och hoppade ombord på bussen. Skymningen hade kommit och det var härligt att glida igenom New York när alla lampor och reklamskyltar tändes. En av resans höjdpunkter var när bussen åkte över Manhattan Bridge och i mörkret lyste Brooklyn Bridge och alla skyskrapor samtidigt som guiden sjöng Sinatras New York, gåshud! I Brooklyn stannade bussen till längs kajen så att vi verkligen fick chansen att se Manhattans skyline. Det är verkligen en busstur som jag rekommenderar! Efter rundturen slank jag in på en irländsk pub precis när ett par trubadurer drog igång Springsteens "Born to run", lycka. Efter en stunds funderande så bestämde jag mig för att jag måste ju upp i Rockefellers "Top of the rock", observationsdäcket i skyskrapan. Jag har varit uppe i Empire State Building ett par gånger så nu ville jag se något nytt. Utsikten var självklart fantastisk men nu började jag bli lite mätt på upplevelser så det blev ingen wowkänsla, men det var absolut värt besöket. Och nu kunde jag ju bocka av ännu ett måste i New York.
27/7:
Upp tidigt igen, hade mycket att göra innan kvällens konsert med U2. Jag tog tunnelbanan till Grand Central, ett av mina utflyktsmål innan resan. Jag tog några foton och sedan bockade jag även av ett annat utflyktsmål på listan, St Patrick´s Cathedral. Ground Zero stod på tur, ni förstår vilket tempo jag hade va? Det var mäktigt att stå vid de två "fontänerna" som markerar platserna där World Trade Centers två torn stod. Namnen på de omkomna är ingraverade i balken som omger groparna och jag såg personer som placerade vita rosor i en del av namnen. Jag frågade vad det betydde och de berättade att alla får en vit ros på sin födelsedag. Jag kände hur håren på armarna reste sig och mina ögon tårades nästan. En enkel men så viktig och vacker tradition som säkert uppskattas av de anhöriga. Freedom Tower imponerade också, vacker byggnad. Tyvärr var kön till 9/11-museet alldeles för lång så det får bli ett besök där nästa resa..
Jag fortsatte till Pier 11 där jag hoppade ombord på en båt som körde kryssningar runt Manhattan och Frihetsgudinnan. Äntligen fick jag se Frihetsgudinnan på nära håll och trots att vi var ute på vattnet så rann svetten i värmen. Nu kunde jag bocka av ännu en dröm och det skulle snart bli dags att bocka av en till. Jag gick av färjan vid Brooklyn Bridge och gick sedan över bron från Brooklyn till Manhattan. Jag älskar den bron, den är New York för mig! Trots att svetten rann så njöt jag av upplevelsen! Nu hade jag bara ett stopp kvar på min "to do list", att besöka American Museum of Natural History. Jag hade inte så gott om tid på mig och där var enda gången som planeringen inför resan hade brustit. Jag kände mig helt vilse inne i museet och hade svårt att hitta ut när jag skulle hem till hotellet haha. Det besöket blev inte så bra trots att museet ska vara väldigt bra. Till sist så hittade jag ut i alla fall och kunde ta ett dopp i poolen innan det var dags för U2.
Madison Square Garden, the most famous arena in the world. Det känns lite overkligt att kliva in i den kända arenan. Jag gick runt och tittade på fotografier från kända händelser i arenan, det fanns gott om foton på Bruce Springsteen. Jag intog min plats på läktaren och jag satt på tolfte raden bakom scenen. Det svalt och skönt i MSG så jag kände att det skulle bli en bra avslutning på resan :)
Jag visste att det var dags för show då Patti Smiths "People have the power" dånade ut i högtalarna och när den tonades ut så klev U2 upp på scenen och jublet visste inga gränser. Precis som i Los Angeles så inleddes showen med "The Miracle" ( Of Joey Ramone) och fansen var med på noterna och sjöng med. Det började bra men precis som i LA så tappade showen fart när låtarna från det senaste albumet framfördes. Fansen på sittplats satte sig ner för att sedan resa sig upp igen när klassikerna spelades. "One" avslutade showen och Bono fick publiken att stämma in i en vacker allsång. Det var häftigt att sitta bakom scenen och se hela publiken som stod på framsidan. Bandet var riktigt bra men låtlistan sänker betyget på konserten. Betyg 7/10
Efter konserten var det vemodigt att gå hem via gatorna runt Times Square, jag hade ju vistats där varje dag under min vistelse i NY.
28/7:
Dags för hemfärd. Mitt flyg gick 19:00 på kvällen så även här fanns det en del planering med i bilden. Jag visste ju att det var tidig utcheckning så därför ville jag ha ett hotell med pool så att jag kunde spendera sista dagen med sol och bad. Det blev perfekt, över 30 grader varmt och en härlig sista dag vid takpoolen. När jag sedan skulle ta tunnelbanan till JFK´s flygplats så var det säkert 40 grader nere på stationen, jag blev genomsvettig direkt såklart så man kände sig inte superfräsch på flyget hem... Jag flög med Delta till London och sedan British Airways till Stockholm, båda bolagen får med beröm godkänt!
Det blev en tempofylld resa med massor av upplevelser och förverkligade drömmar. Trots att jag reste ensam så trivdes jag utomordentligt bra. Jag träffade ju vänner i USA samt att jag hade nog inte hunnit se hälften av sevärdheterna med en större grupp. Ensam sightseeing är effektiv ;) Stort tack till Vivianne och Veronika :)
Söndag 7 Juni 2015 - Los Angeles
Resealbum: Los Angeles 2015
Kopierat från min hemsidan lengan.se, orkar inte fixa radbrytningarna, förlåt ;)
Dags att damma av en gammal resedröm, att se "The city of angels", Los Angeles. När det stod klart att bandet U2 skulle ge sig ut på turné
igen så var vi såklart nyfikna på vilka städer de skulle uppträda i. När schemat lades ut på hemsidan så fastnade jag direkt för LA och efter ett
tag så var vi åtta kompisar som hade biljetter till U2 i Forum LA.
Jag bokade flyg direkt och resplanen blev en vecka på plats. Första tanken var att besöka Las Vegas ett par dagar, se konserterna i LA och
sedan flyga upp till San Francisco för att avsluta med att bila ner till LA. Efter att ha berättat om planerna för en del vänner som varit på de
platserna så fick jag klart för mig att det fick bli en vecka i Los Angeles, ingen idé att stressa omkring. Det får bli Vegas en annan gång.
Vi blev uppdelade i två gäng, fyra av oss åkte till Vegas direkt medan resten av oss stannade i LA hela veckan. Och rådet som jag hade fått,
att stanna i LA hela veckan visade sig vara ett gott råd. Trots att vi var där i en vecka så hann jag inte se allt som jag hade planerat att se.
Veckans höjdpunkter var Universal Studios, turen i Beverly Hills, dagen på Venice beach samt att vårt boende precis vid Santa Monica Pier
var så himla bra :) Vi såg även tre bra konserter, U2 två kvällar samt Skid Row, nostalgi på hög nivå!
Dagbok
23/5:
Jag, Kimmo, Malin och Bengan checkade in på Menziens Executive lounge på Arlanda och inledde semestern med drinkbuffé, vin och mat.
14:00 lyfte Norweigans Dreamliner mot Los Angeles och förväntningarna var på topp! För en gångs skull så gick långflygningen bra.
Jag satt näst längst bak och hade inga medpassagerare runt mig, kunde sträcka ut mig ordentligt och jobba med hemsidan samt sova lite
då och då när ögonlocken blev för tunga. Vi landade på eftermiddagen i LA och då var det natt svensk tid så planen var att försöka vara uppe
så länge som möjligt den första kvällen för att besegra eventuell jetlag. På flygplatsen väntade Tompa, Charlotte, Petri och Maria, de hade anlänt
några dagar tidigare och agerade nu pick up till oss. Petri, Maria, Kimmo och Malin drog direkt mot Las Vegas medan vi andra styrde mot vår
lägenhet vid Santa Monica beach. Jag minns hur vi fick en bra start i LA då vi åkte i bussen från flygplatsens terminal till hyrbilsfirman, i bussen
spelades "Small town" och trots att vi var väldigt trötta så kom det fram små lyckliga leenden just där och då :)
Jag var så genuint lycklig när vi sedan gled fram längs gatorna i Los Angeles på väg till lägenheten, jag hade längtat så länge efter resan.
Vi blev positivt överraskade över det fina läget på lägenheten. Vi hade havsutsikt och stranden låg bara ett stenkast bort.
Den berömda Santa Monica Pier låg fyra minuters gångväg bort, fantastiskt :)
Vi korkade upp bubbel i lägenheten och firade att semestern hade börjat och sedan fortsatte vi ut på Third street där vi åt middag på Johnnies.
Där började en del ögonlock att kännas tunga och någon tog visst en liten powernap där, nämner inga namn ;)
Vi hann även med ett besök ute på piren där det var full fart på tivolit och restaurangerna. Skylten "Santa Monica 66 End of the Trail" kändes
lite magisk i natten, slutet på Route 66, Stilla havet nästa.
24/5:
Jetlag såklart, vaknade klockan 02:00 och var pigg, resten av natten låg man i dvala och försökte somna om ordentligt.
Vi bestämde oss för att ta en lugn dag längs stränderna och började med att lägga oss på stranden bredvid piren. Det kändes overkligt att ligga
och sola bredvid det kända landmärket efter alla år av drömmar om den amerikanska västkusten.
Efter ett par timmar så promenerade vi bort till Venice beach där vi åt lunch på en uteservering samtidigt som ett stort band underhöll oss med
musik på strandpromenaden. Det var en upplevelse att sitta där och titta på alla olika personligheter, där var det verkligen "be yourself"!
Vi tittade in i Gingerbread courts där bland annat Chaplin och Hendrix bott. Där träffade vi Berit från Sverige. Hon hade bott i LA sedan 1981
och hon hade många fina tips att bjuda på. Vi gick vidare i folkminglet och passerade gymet Muscle beach samt en massa stånd där det såldes
tröjor, pipor, hantverk, solglasögon m.m. Jag fick syn på hotellet Erwin och kom på att jag hade kollat upp deras takbar innan resan.
Vi åkte upp och beställde resans första mojitos och sedan stod vi och njöt av utsikten över Los Angeles och Venice beach.
Gissa om vi njöt där uppe, vilken bra söndag! Solen bet bra den dagen och en i sällskapet brände sig ordentligt i ansiktet.
På kvällen besökte vi puben Kings Head efter ett tips från Berit som vi träffat tidigare på dagen. En pub i engelsk stil och med karaoke som
underhållning på söndagskvällen. Det var nästan fullsatt i baren och som tur var för övriga gäster så sjöng ingen av oss karaoke....
Under vår lägenhet låg nattklubben Ma´kai och sängen vibrerade nästan av musiken men jag sov gott ändå....till 04:00...
25/5:
I USA var det Memorial day så trots att det var måndag så var det lugnt på vägarna då vi åkte till Universal studios. Jag var i mitt turist-esse
när jag vandrade mot entrén och fick syn på den stora jordgloben med texten Universal Studions på. Vi klev in i filmens värld och upptäckte
till vår glädje att det inte var så mycket folk i parken så vi gick direkt till attraktionen "Studio tour" där kötiden enligt parkens stora skärmar
var noll minuter. Det stämde och vi fick hoppa upp i en vagn direkt och sedan bar det iväg mot parkens uppbyggda filmkulisser.
Vi åkte igenom flera olika stadskulisser som använts i filmer och sedan åkte vi in i "King Kong 360 3D" Där fick vi uppleva hur King Kong
kämpade mot dinosaurier runt vår vagn samtidigt som vagnen skakade och vatten sprutade, väldigt bra gjort!
Sedan passerade kulisser till "Grinchen", "Desperate housewifes", "Psycho" "Earthquake" samt en stor flygolycka.
När vi passerade en liten sjö så dök Hajen upp bredvid vagnen...
Vårt nästa stopp var attraktionen "Waterworld" där det verkligen gick hett och blött till. De som satt närmast showen blev ordentligt blöta
då båtar och jetskis for omkring och sprutade vatten. Eld sprutade, människor for åt alla håll och plötsligt kom ett flygplan farande i luften
och landade i vattnet precis framför oss... Action på hög nivå!
Dagens bästa attraktion var lika snabb som bra. I "Mummy the ride" så åkte vi iväg i en berg och dalbana som gick inomhus i mörker.
I början gick den lugnt fram och olika mumier lystes upp och slem föll från taket över oss... Men plötsligt så sköts vi iväg i 70 km/h och alla
skrek och skrattade så tårarna rann. Vagnen stannade till och vi hann andas i ett par sekunder innan vi for iväg igen...baklänges...
Det var dagens absolut bästa åktur.
"Jurassic park" bjöd på en forsränning där dinosaurier sprutade vatten över oss och de som hade klarat sig från att bli blöta innan det var dags
för det avslutande stupet blev blöta då när flotten bröt vattenlinjen efter ett högt fall :)
"Animal actors" bjöd på en rolig show där katter, höns, råttor, marsvin, fåglar och hundar visade upp sig.
"Shrek" var en 4D-bio där det stänkte vatten och spindlar kittlade oss på benen, klart sevärd :)
Var man än gick i parken så spelades det hög filmmusik och stjärnornas look-alikes gick omkring och lät sig fotograferas med parkens gäster.
Utanför parken låg shoppingcentret "Citywalk" där vi stannade till på Hard rock café och åt middag. Vilken fantastisk dag på Universal!!!
Vi tog bilen och åkte ner till Hollywood boulevard och tog en promenad längs Walk of fame. Än en gång så kändes det overkligt att vara på
en plats som man drömt om så länge. Nu gick jag äntligen bland alla dessa stjärnor som fanns på trottoaren. Roosevelt hotel, stjärnorna,
Chinese theatre, Dolby theatre, klassiska sevärdheter. Det blev ett kort drinkstopp på The Hooters och sedan for vi vidare längs Sunset
boulevard och passerade kända klubbar som Whisky a go go, Viper room, Roxy och Rainbow. För första gången under veckan så passerade
vi även Beverly Hills. 12 timmars sightseeing var över och vi stupade i säng!
26/5:
Konsertdag och jag låg i sängen och tittade på mitt kvitto från biljettköpet där det stod att kreditkortet som man köpt konsertbiljetterna med
gäller som inträdesbiljett. Jag hade full koll på det och hade tagit med mig kreditkortet, det var bara det att jag insåg att jag hade fokuserat
på fel kort hela vintern. Jag hade tagit med mig mitt VISA-kort men konsertbiljetterna var köpta på mitt MASTERCARD!!
Jag kände mig så himla värdelös!! Det fanns inget att göra åt saken på morgonen, det var bara att vänta till kvällen för att se om det kunde lösas
på plats vid arenan.
I väntan på kvällen så tog vi en tur upp till Beachwood drive där vi passerade flera skyltar där det stod "No passing for the Hollywood sign"
Självklart åkte vi vidare ändå och till sist så kom vi upp till en liten gata där vi hade fin utsikt till Hollywood-skylten.
Behöver jag nämna att det kändes overkligt igen.... De andra i gänget hoppade snart in i bilen igen men jag stod kvar några sekunder extra och
försökte ta in upplevelsen :)
Vi åkte vidare till Griffith Observatorium där vi hade en vacker utsikt över staden. Jag försökte njuta av upplevelsen men det närmade sig
konsert och jag var lite nervös över biljetten.....
Vi tog bilen till den legendariska arenan "The Forum" i Inglewood. Sedan 1967 har den vackra arenan bjudit på Olympiska spel, ishockey,
basket och konserter. Jag gick till arenans biljettkontor och inledde med frasen "-Hi, I´m from Sweden and I´m stupid!"
Sedan förklarade jag mitt ärende och blev hänvisad till entrén. Jag gick till entrén och berättade vad som hänt och killen som stod där sa bara
att jag måste gå tillbaka till biljettkontoret.... Väl tillbaka så fick jag veta att jag skulle söka upp ett bord vid entrén för att få hjälp...
Tillbaka vid entrén så hittade jag bordet och där satt en gentleman som berättade för mig att det var ingen fara, det var bara att visa upp mitt
id-kort så var allt klart. Jag fick min biljett och kunde gå tillsammans med de andra och inne i arenan så träffade vi våra vänner som tillbringat
första delen av resan i Las Vegas. Det blev en bra förfest innan det var dags för U2 att kliva på scenen. Bono kom gående genom publiken
och jag var bara en meter ifrån honom då han gick upp på scenen och drog igång konserten.
Det blev en härlig kväll med både nya och gamla låtar, de gamla fungerade bra men de nya drog ner tempot på showen.
Publiken var inte så sugna på att sjunga med i allsången, de ville hellre titta på och äta mat/dricka öl :)
27/5:
Trött gick jag till en resebyrå där jag köpte en "Stars homes-tour" men när jag satte mig i bussen så kände jag direkt att det inte skulle gå.
Jag knackade chauffören på axeln och sa att jag måste boka en ny dag, det var ju konsert dagen innan och jag mådde lite dåligt...
De andra i bussen skrattade gott då jag klev av och gick hem med svansen mellan benen...
Istället för busstur så åkte jag med mina vänner i bilen för att göra ett besök i Korea town. Efter timmar av snurrande så kom vi fram, åt lunch
och åkte sedan vidare.. Vi fick i alla fall se skyskraporna i Down town från alla håll...
Vi besökte den Olympiska arenan Los Angeles Memorial Coliseum där OS gick 1932 och 1984. Skönt att få lite Olympisk historia på resan :)
På radion hörde vi nyheten att U2´s tour manager sedan 33 år tillbaka hade avlidit. Dennis Sheehan dog på sitt hotell i Los Angeles och under
några timmar visste vi inte om kvällens show skulle bli av men senare under dagen så fick vi bekräftat att trots sorgen så skulle det bli konsert.
Det blev ett dopp i Stilla havet och en liten stund på stranden innan det var dags för mig och Bengan att åka till Forum. Vi var de enda i gänget
som hade biljetter till båda kvällarna med U2. Showen inleddes lite bättre än kvällen innan och publiken kändes mer på tå men sedan sjönk
tempot igen. Vi fick höra fina hyllningar till Dennis och under den avslutande låten 40 så rullade en hyllningsfilm till honom på skärmarna.
Det var vackert så att man rös i kroppen. Bäst under kvällen var "With or without you".
28/5:
Dags för sightseeing! Vi tog en dagstur med Hop on hop off-buss. Vi gjorde första stoppet i Westwood där vi promenerade förbi UCLA och
kom fram till Los Angeles National Cemetary där stupade soldater ligger begravda. Kusligt att se alla gravstenar i spikraka rader.
Sedan gick vi vidare till Pierce Brothers Westwood Village Memorial Park där Marilyn Monroe ligger begravd. Hennes minnesplatta har en
annan färg än de andra gravarna på grund av att den måste rengöras så ofta från alla pussmärken... Graven bredvid är tom, den är reserverad av
Hugh Hefner, Playboys grundare. Vi hoppade på bussen igen och vidare genom Beverly Hills, Rodeo drive och Hollywood.
Det blev en lång dag i solen där vi såg många kända platser från filmens värld.
På kvällen var det dags igen för konsert. Vi skulle se hårdrocksbandet Skid Row och tog bilen och styrde norrut.
När vi passerade Malibu så spanade jag lite extra eftersom jag hade sett på Instagram att Lindsey Vonn var där...
Vi svängde av Highway 1 och åkte norrut genom magiska bergsvägar i Santa Monica Mountains tills vi kom till Agoura Hills.
I denna lilla stad på 20 000 invånare så låg nattklubben The Canyon. Där klev vi in och kände oss som statister i en skum Tarantino-film.
Svårt att beskriva stället med andra ord än att det var, annorlunda...
Inför kanske 200 personer så levererade Skid Row en trevlig nostalgishow med flera gamla klassiska låtar.
Vi var nöjda efteråt och tog bilen till Sunset boulevard i LA där vi gick in på The Rainbow, en legendarisk rockbar. Runt klubben bredvid var
det fullt pådrag för där inne på The Roxy hade U2 spelat ett exklusivt klubbgig inför endast 500 personer under kvällen.
29/5:
Revanch för min "Stars homes-tour" Nu mådde jag bättre och njöt verkligen av turen som gick i en öppen bil runt kvarteren i Beverly Hills.
Vi passerade husen där Hugh Hefner, Spilberg, Goldberg, Tarantino, Cruise, Cosby, Aniston m.fl. bor och det var väldigt vackert runt de
små gatorna där stjärnornas hus låg. Vi åkte en bit längs vägen Mulholland uppe i bergen och minglade även runt nere vid Rodeo drive.
Turen avslutades på Holywood boulevard och där gick jag sedan runt ett par timmar och njöt av atmosfären :)
Jag hann även med ett par timmar på beachen och ett sista dopp i Stilla havet innan det var dags att gå ut och äta.
På vägen hem från stranden så tog jag en sista runda på piren och där bestämde jag mig för att det inte var sista gången jag stod där och tittade
ut över Stilla havet..... Resans sista kväll spenderades på Chipotle Mexican Grill på Third Street i Santa Monica.
Vi var helt klart nöjda med den stora middagen!! Ett bra avslut på veckan. Eller helt slut var det inte, vi hann med en grym mojito på baren
under vår lägenhet, Ma´kai.
30/5:
Vi skjutsade Lotta och Tompa till flygplatsen för de skulle resa vidare till Texas. Sen blev det lite shopping och frukost innan det var dags för
mig och Bengan att lämna lägenheten och åka till flygplatsen för att lämna tillbaka hyrbilen. Vi var glada att vår bil inte såg ut som för ett par vi
såg vars bil var krockad i fronten.
På flygplatsen blev det lite mat i loungen innan det var dags för den långa flygresan hem. Vi var väldigt nöjda med resan och personligen så kan
jag ju säga att jag längtar redan tillbaka till Los Angeles!!!
Tack alla ni som var med och förgyllde resan :)
Dags att damma av en gammal resedröm, att se "The city of angels", Los Angeles. När det stod klart att bandet U2 skulle ge sig ut på turné
igen så var vi såklart nyfikna på vilka städer de skulle uppträda i. När schemat lades ut på hemsidan så fastnade jag direkt för LA och efter ett
tag så var vi åtta kompisar som hade biljetter till U2 i Forum LA.
Jag bokade flyg direkt och resplanen blev en vecka på plats. Första tanken var att besöka Las Vegas ett par dagar, se konserterna i LA och
sedan flyga upp till San Francisco för att avsluta med att bila ner till LA. Efter att ha berättat om planerna för en del vänner som varit på de
platserna så fick jag klart för mig att det fick bli en vecka i Los Angeles, ingen idé att stressa omkring. Det får bli Vegas en annan gång.
Vi blev uppdelade i två gäng, fyra av oss åkte till Vegas direkt medan resten av oss stannade i LA hela veckan. Och rådet som jag hade fått,
att stanna i LA hela veckan visade sig vara ett gott råd. Trots att vi var där i en vecka så hann jag inte se allt som jag hade planerat att se.
Veckans höjdpunkter var Universal Studios, turen i Beverly Hills, dagen på Venice beach samt att vårt boende precis vid Santa Monica Pier
var så himla bra :) Vi såg även tre bra konserter, U2 två kvällar samt Skid Row, nostalgi på hög nivå!
Dagbok
23/5:
Jag, Kimmo, Malin och Bengan checkade in på Menziens Executive lounge på Arlanda och inledde semestern med drinkbuffé, vin och mat.
14:00 lyfte Norweigans Dreamliner mot Los Angeles och förväntningarna var på topp! För en gångs skull så gick långflygningen bra.
Jag satt näst längst bak och hade inga medpassagerare runt mig, kunde sträcka ut mig ordentligt och jobba med hemsidan samt sova lite
då och då när ögonlocken blev för tunga. Vi landade på eftermiddagen i LA och då var det natt svensk tid så planen var att försöka vara uppe
så länge som möjligt den första kvällen för att besegra eventuell jetlag. På flygplatsen väntade Tompa, Charlotte, Petri och Maria, de hade anlänt
några dagar tidigare och agerade nu pick up till oss. Petri, Maria, Kimmo och Malin drog direkt mot Las Vegas medan vi andra styrde mot vår
lägenhet vid Santa Monica beach. Jag minns hur vi fick en bra start i LA då vi åkte i bussen från flygplatsens terminal till hyrbilsfirman, i bussen
spelades "Small town" och trots att vi var väldigt trötta så kom det fram små lyckliga leenden just där och då :)
Jag var så genuint lycklig när vi sedan gled fram längs gatorna i Los Angeles på väg till lägenheten, jag hade längtat så länge efter resan.
Vi blev positivt överraskade över det fina läget på lägenheten. Vi hade havsutsikt och stranden låg bara ett stenkast bort.
Den berömda Santa Monica Pier låg fyra minuters gångväg bort, fantastiskt :)
Vi korkade upp bubbel i lägenheten och firade att semestern hade börjat och sedan fortsatte vi ut på Third street där vi åt middag på Johnnies.
Där började en del ögonlock att kännas tunga och någon tog visst en liten powernap där, nämner inga namn ;)
Vi hann även med ett besök ute på piren där det var full fart på tivolit och restaurangerna. Skylten "Santa Monica 66 End of the Trail" kändes
lite magisk i natten, slutet på Route 66, Stilla havet nästa.
24/5:
Jetlag såklart, vaknade klockan 02:00 och var pigg, resten av natten låg man i dvala och försökte somna om ordentligt.
Vi bestämde oss för att ta en lugn dag längs stränderna och började med att lägga oss på stranden bredvid piren. Det kändes overkligt att ligga
och sola bredvid det kända landmärket efter alla år av drömmar om den amerikanska västkusten.
Efter ett par timmar så promenerade vi bort till Venice beach där vi åt lunch på en uteservering samtidigt som ett stort band underhöll oss med
musik på strandpromenaden. Det var en upplevelse att sitta där och titta på alla olika personligheter, där var det verkligen "be yourself"!
Vi tittade in i Gingerbread courts där bland annat Chaplin och Hendrix bott. Där träffade vi Berit från Sverige. Hon hade bott i LA sedan 1981
och hon hade många fina tips att bjuda på. Vi gick vidare i folkminglet och passerade gymet Muscle beach samt en massa stånd där det såldes
tröjor, pipor, hantverk, solglasögon m.m. Jag fick syn på hotellet Erwin och kom på att jag hade kollat upp deras takbar innan resan.
Vi åkte upp och beställde resans första mojitos och sedan stod vi och njöt av utsikten över Los Angeles och Venice beach.
Gissa om vi njöt där uppe, vilken bra söndag! Solen bet bra den dagen och en i sällskapet brände sig ordentligt i ansiktet.
På kvällen besökte vi puben Kings Head efter ett tips från Berit som vi träffat tidigare på dagen. En pub i engelsk stil och med karaoke som
underhållning på söndagskvällen. Det var nästan fullsatt i baren och som tur var för övriga gäster så sjöng ingen av oss karaoke....
Under vår lägenhet låg nattklubben Ma´kai och sängen vibrerade nästan av musiken men jag sov gott ändå....till 04:00...
25/5:
I USA var det Memorial day så trots att det var måndag så var det lugnt på vägarna då vi åkte till Universal studios. Jag var i mitt turist-esse
när jag vandrade mot entrén och fick syn på den stora jordgloben med texten Universal Studions på. Vi klev in i filmens värld och upptäckte
till vår glädje att det inte var så mycket folk i parken så vi gick direkt till attraktionen "Studio tour" där kötiden enligt parkens stora skärmar
var noll minuter. Det stämde och vi fick hoppa upp i en vagn direkt och sedan bar det iväg mot parkens uppbyggda filmkulisser.
Vi åkte igenom flera olika stadskulisser som använts i filmer och sedan åkte vi in i "King Kong 360 3D" Där fick vi uppleva hur King Kong
kämpade mot dinosaurier runt vår vagn samtidigt som vagnen skakade och vatten sprutade, väldigt bra gjort!
Sedan passerade kulisser till "Grinchen", "Desperate housewifes", "Psycho" "Earthquake" samt en stor flygolycka.
När vi passerade en liten sjö så dök Hajen upp bredvid vagnen...
Vårt nästa stopp var attraktionen "Waterworld" där det verkligen gick hett och blött till. De som satt närmast showen blev ordentligt blöta
då båtar och jetskis for omkring och sprutade vatten. Eld sprutade, människor for åt alla håll och plötsligt kom ett flygplan farande i luften
och landade i vattnet precis framför oss... Action på hög nivå!
Dagens bästa attraktion var lika snabb som bra. I "Mummy the ride" så åkte vi iväg i en berg och dalbana som gick inomhus i mörker.
I början gick den lugnt fram och olika mumier lystes upp och slem föll från taket över oss... Men plötsligt så sköts vi iväg i 70 km/h och alla
skrek och skrattade så tårarna rann. Vagnen stannade till och vi hann andas i ett par sekunder innan vi for iväg igen...baklänges...
Det var dagens absolut bästa åktur.
"Jurassic park" bjöd på en forsränning där dinosaurier sprutade vatten över oss och de som hade klarat sig från att bli blöta innan det var dags
för det avslutande stupet blev blöta då när flotten bröt vattenlinjen efter ett högt fall :)
"Animal actors" bjöd på en rolig show där katter, höns, råttor, marsvin, fåglar och hundar visade upp sig.
"Shrek" var en 4D-bio där det stänkte vatten och spindlar kittlade oss på benen, klart sevärd :)
Var man än gick i parken så spelades det hög filmmusik och stjärnornas look-alikes gick omkring och lät sig fotograferas med parkens gäster.
Utanför parken låg shoppingcentret "Citywalk" där vi stannade till på Hard rock café och åt middag. Vilken fantastisk dag på Universal!!!
Vi tog bilen och åkte ner till Hollywood boulevard och tog en promenad längs Walk of fame. Än en gång så kändes det overkligt att vara på
en plats som man drömt om så länge. Nu gick jag äntligen bland alla dessa stjärnor som fanns på trottoaren. Roosevelt hotel, stjärnorna,
Chinese theatre, Dolby theatre, klassiska sevärdheter. Det blev ett kort drinkstopp på The Hooters och sedan for vi vidare längs Sunset
boulevard och passerade kända klubbar som Whisky a go go, Viper room, Roxy och Rainbow. För första gången under veckan så passerade
vi även Beverly Hills. 12 timmars sightseeing var över och vi stupade i säng!
26/5:
Konsertdag och jag låg i sängen och tittade på mitt kvitto från biljettköpet där det stod att kreditkortet som man köpt konsertbiljetterna med
gäller som inträdesbiljett. Jag hade full koll på det och hade tagit med mig kreditkortet, det var bara det att jag insåg att jag hade fokuserat
på fel kort hela vintern. Jag hade tagit med mig mitt VISA-kort men konsertbiljetterna var köpta på mitt MASTERCARD!!
Jag kände mig så himla värdelös!! Det fanns inget att göra åt saken på morgonen, det var bara att vänta till kvällen för att se om det kunde lösas
på plats vid arenan.
I väntan på kvällen så tog vi en tur upp till Beachwood drive där vi passerade flera skyltar där det stod "No passing for the Hollywood sign"
Självklart åkte vi vidare ändå och till sist så kom vi upp till en liten gata där vi hade fin utsikt till Hollywood-skylten.
Behöver jag nämna att det kändes overkligt igen.... De andra i gänget hoppade snart in i bilen igen men jag stod kvar några sekunder extra och
försökte ta in upplevelsen :)
Vi åkte vidare till Griffith Observatorium där vi hade en vacker utsikt över staden. Jag försökte njuta av upplevelsen men det närmade sig
konsert och jag var lite nervös över biljetten.....
Vi tog bilen till den legendariska arenan "The Forum" i Inglewood. Sedan 1967 har den vackra arenan bjudit på Olympiska spel, ishockey,
basket och konserter. Jag gick till arenans biljettkontor och inledde med frasen "-Hi, I´m from Sweden and I´m stupid!"
Sedan förklarade jag mitt ärende och blev hänvisad till entrén. Jag gick till entrén och berättade vad som hänt och killen som stod där sa bara
att jag måste gå tillbaka till biljettkontoret.... Väl tillbaka så fick jag veta att jag skulle söka upp ett bord vid entrén för att få hjälp...
Tillbaka vid entrén så hittade jag bordet och där satt en gentleman som berättade för mig att det var ingen fara, det var bara att visa upp mitt
id-kort så var allt klart. Jag fick min biljett och kunde gå tillsammans med de andra och inne i arenan så träffade vi våra vänner som tillbringat
första delen av resan i Las Vegas. Det blev en bra förfest innan det var dags för U2 att kliva på scenen. Bono kom gående genom publiken
och jag var bara en meter ifrån honom då han gick upp på scenen och drog igång konserten.
Det blev en härlig kväll med både nya och gamla låtar, de gamla fungerade bra men de nya drog ner tempot på showen.
Publiken var inte så sugna på att sjunga med i allsången, de ville hellre titta på och äta mat/dricka öl :)
27/5:
Trött gick jag till en resebyrå där jag köpte en "Stars homes-tour" men när jag satte mig i bussen så kände jag direkt att det inte skulle gå.
Jag knackade chauffören på axeln och sa att jag måste boka en ny dag, det var ju konsert dagen innan och jag mådde lite dåligt...
De andra i bussen skrattade gott då jag klev av och gick hem med svansen mellan benen...
Istället för busstur så åkte jag med mina vänner i bilen för att göra ett besök i Korea town. Efter timmar av snurrande så kom vi fram, åt lunch
och åkte sedan vidare.. Vi fick i alla fall se skyskraporna i Down town från alla håll...
Vi besökte den Olympiska arenan Los Angeles Memorial Coliseum där OS gick 1932 och 1984. Skönt att få lite Olympisk historia på resan :)
På radion hörde vi nyheten att U2´s tour manager sedan 33 år tillbaka hade avlidit. Dennis Sheehan dog på sitt hotell i Los Angeles och under
några timmar visste vi inte om kvällens show skulle bli av men senare under dagen så fick vi bekräftat att trots sorgen så skulle det bli konsert.
Det blev ett dopp i Stilla havet och en liten stund på stranden innan det var dags för mig och Bengan att åka till Forum. Vi var de enda i gänget
som hade biljetter till båda kvällarna med U2. Showen inleddes lite bättre än kvällen innan och publiken kändes mer på tå men sedan sjönk
tempot igen. Vi fick höra fina hyllningar till Dennis och under den avslutande låten 40 så rullade en hyllningsfilm till honom på skärmarna.
Det var vackert så att man rös i kroppen. Bäst under kvällen var "With or without you".
28/5:
Dags för sightseeing! Vi tog en dagstur med Hop on hop off-buss. Vi gjorde första stoppet i Westwood där vi promenerade förbi UCLA och
kom fram till Los Angeles National Cemetary där stupade soldater ligger begravda. Kusligt att se alla gravstenar i spikraka rader.
Sedan gick vi vidare till Pierce Brothers Westwood Village Memorial Park där Marilyn Monroe ligger begravd. Hennes minnesplatta har en
annan färg än de andra gravarna på grund av att den måste rengöras så ofta från alla pussmärken... Graven bredvid är tom, den är reserverad av
Hugh Hefner, Playboys grundare. Vi hoppade på bussen igen och vidare genom Beverly Hills, Rodeo drive och Hollywood.
Det blev en lång dag i solen där vi såg många kända platser från filmens värld.
På kvällen var det dags igen för konsert. Vi skulle se hårdrocksbandet Skid Row och tog bilen och styrde norrut.
När vi passerade Malibu så spanade jag lite extra eftersom jag hade sett på Instagram att Lindsey Vonn var där...
Vi svängde av Highway 1 och åkte norrut genom magiska bergsvägar i Santa Monica Mountains tills vi kom till Agoura Hills.
I denna lilla stad på 20 000 invånare så låg nattklubben The Canyon. Där klev vi in och kände oss som statister i en skum Tarantino-film.
Svårt att beskriva stället med andra ord än att det var, annorlunda...
Inför kanske 200 personer så levererade Skid Row en trevlig nostalgishow med flera gamla klassiska låtar.
Vi var nöjda efteråt och tog bilen till Sunset boulevard i LA där vi gick in på The Rainbow, en legendarisk rockbar. Runt klubben bredvid var
det fullt pådrag för där inne på The Roxy hade U2 spelat ett exklusivt klubbgig inför endast 500 personer under kvällen.
29/5:
Revanch för min "Stars homes-tour" Nu mådde jag bättre och njöt verkligen av turen som gick i en öppen bil runt kvarteren i Beverly Hills.
Vi passerade husen där Hugh Hefner, Spilberg, Goldberg, Tarantino, Cruise, Cosby, Aniston m.fl. bor och det var väldigt vackert runt de
små gatorna där stjärnornas hus låg. Vi åkte en bit längs vägen Mulholland uppe i bergen och minglade även runt nere vid Rodeo drive.
Turen avslutades på Holywood boulevard och där gick jag sedan runt ett par timmar och njöt av atmosfären :)
Jag hann även med ett par timmar på beachen och ett sista dopp i Stilla havet innan det var dags att gå ut och äta.
På vägen hem från stranden så tog jag en sista runda på piren och där bestämde jag mig för att det inte var sista gången jag stod där och tittade
ut över Stilla havet..... Resans sista kväll spenderades på Chipotle Mexican Grill på Third Street i Santa Monica.
Vi var helt klart nöjda med den stora middagen!! Ett bra avslut på veckan. Eller helt slut var det inte, vi hann med en grym mojito på baren
under vår lägenhet, Ma´kai.
30/5:
Vi skjutsade Lotta och Tompa till flygplatsen för de skulle resa vidare till Texas. Sen blev det lite shopping och frukost innan det var dags för
mig och Bengan att lämna lägenheten och åka till flygplatsen för att lämna tillbaka hyrbilen. Vi var glada att vår bil inte såg ut som för ett par vi
såg vars bil var krockad i fronten.
På flygplatsen blev det lite mat i loungen innan det var dags för den långa flygresan hem. Vi var väldigt nöjda med resan och personligen så kan
jag ju säga att jag längtar redan tillbaka till Los Angeles!!!
Tack alla ni som var med och förgyllde resan :)
Fredag 9 Oktober 2009 - New York
Resealbum: Förverkliga drömmar i NY/NJ
Har du haft en dröm som du till 99% varit säker på att du inte skulle få förverkliga men plötsligt så slog den in?
En av mina drömmar som jag aldrig trodde skulle bli sann var att få åka till New Jersey i USA och få se Bruce Springsteen och E-Street Band uppträda i hemstaden. Men så var ju 2009 året då jag unnade mig att ha riktigt kul så jag bestämde mig på sommaren då jag såg Springsteens turnélista att nu jäklar är det dags att göra något galet.
Så jag bokade flyg och av bara farten så hängde min "Bruce-syster" Anna med. Efter lite funderande så kom vi fram till att vi skulle se två konserter och efter att vi fixat biljetterna så var det bara att längta ett par månader.
Springsteen för mig är sommar, fredag, bilen hem efter jobbet och Bruce på högsta volym, glädje :)
Och att sedan kombinera konserter i hans hemstad med att bo i New York, ja det blir inte bättre för mig!
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/270539 Resedagbok
8/10:
Kom till Arlanda i god tid för att checka in, äta frukost, handla tax free och bara njuta av att samma kväll var den första konserten av två inplanerad. I kön till incheckningen kom det fram säkerhetspersonal och bad om att få låna mitt pass för att snabba på incheckningen. Jag såg att när hon scannade mitt pass så såg hon lite osäker ut.... Hon frågade när jag bokat osv. En stund senare kunde hon konstatera att jag fanns inte bokad på flyget!!! Panik!
Jag hade bokat med Malaysian men eftersom dom dragit in New York-linjen så hade min resebyrå bokat om mig till Continental Airlines, och någonstans hade det blivit fel. I informationsdisken lyckades dom boka in mig igen, men bara som stand by!! Vilken mardröm, jag hade ju biljetterna till två konserter för tre personer. Och dom andra två, Anna och Sanna skulle jag träffa i New York. Jag fick rådet att checka in och sedan gå direkt till gaten för att invänta besked. Vid gaten fick jag bara rådet att sätta mig och vänta...gissa om det var jobbigt. Skulle drömmen sluta innan jag ens kom iväg från Sverige? Dom andra resenärerna fick börja boardingen och visste fortfarande inte om det fanns plats på planet för mig. Till sist, efter en evighet hörde jag på deras radio, -cleara stand by! Jag fick ett boardingkort och lättnaden när jag klev in i planet var enorm! Jag pratade med en flygvärdinna på planet som hade sett Springsteen 1973 med ca 20 personer i publiken. Många år senare såg hon honom igen, då var det 70 000 i publiken :)
På flygplatsen Newark mötte jag Anna som flugit in via Bryssel. Vi lyxade till det och tog en taxi in till Manhattan. Det är så fantastiskt att åka in mot stan och se den underbara skylinen på andra sidan floden. Äntligen tillbaka! Fast senast jag var där, 1998 så stod det ju två skyskrapor där som nu tyvärr är borta.
På sjunde avenyn låg vårat hotell, Pennsylvania. Helt ok och läget var superbra. 30 meter till Madison Square Garden och Penn Station. Jag var på strålande humör när jag checkade in hos den trevliga damen Flora. Hon blev också glad och sa till sist -You are a good boy! när jag lovade dyrt och heligt att inte stjäla hennes namnmärkta stiftapparat.
Dags för konsert direkt. Vi tog tåget från Penn ut till New Jersey och Meadowlands. Där stod arenan, Giants Stadium. En ny arena byggs nu och dessa konserter var de sista som hölls på Giants. Vi gick in på arenan och vilken enorm känsla att titta upp på de stora läktarna nerifrån planen. Vi kom längst fram vid scenkanten och jag träffade på Elena från Italien som jag sett på konserterna i Stockholm och Rom. Världen är liten ibland. Snart var väntan över.
När E Street Band började gå upp på scenen steg ett öronbedövande jubel och till sist kom Springsteen och hans evige vapendragare Clarence Clemmans. Första låten var nyskrivna Wrecking Ball som handlar om Giants historia och att arenan nu väntar på rivningsmaskinerna, let me see what you got, give me your best shot, bring on your wrecking ball.
Kvällen till ära spelade bandet hela albumet "Born to run" i följd, magiskt! Thunderroad och Jungleland är såå bra! Under "Waiting on a sunny day" såg jag andra italienska vänner på bildskärmen. Roberto och Veronicas son Leo fick sjunga refrängen tillsammans med Bruce. Gåshuden duggade tätt under kvällen och jag hade förverkligat en dröm! Efter 3 timmars konsert, 25 timmar utan sömn, så avslutades kvällen med ett stort fyrverkeri. Hem till sängen!
9/10:
Vaknade redan 06.00, jetlag såklart. Men vad gjorde det, vi var ju mitt på Manhattan i New York!!
Vi tog oss till Empire State Building för det kändes ändå som ett måste, trots att jag varit där tidigare.
Vi hade tur och det var absolut ingen kö alls. Det kan ju vara flera timmars kö ibland att ta sig upp i skyskrapan. 4000 man byggde huset på ett år, enastående tycker jag som ändå håller på med yrket. Utsikten är ju bra häftig! Men det känns nästan lite overkligt att stå där uppe och blicka ut över stadsdelarna i New York och New Jersey. Vi såg Giants Stadium och påmindes om kvällens kommande konsert, lika bra att åka dit direkt!
Efter tågresan till NJ tog vi en taxi till arenan. Tjejen som körde taxin var himla rolig! Hon berättade historier om Springsteen och New Jersey och hon var väldigt avundsjuk på oss som hade biljetter till sista konserten på Giants. I kön in till arenan träffade jag amerikanen Tom. Han hade sett över 200 Springsteen-konserter och hans flickvän Ingrid hade sett över 100 stycken. Vi hade väldigt trevligt ihop under timmarna i kön och pratade Bruce-minnen. Bl.a. hade Tom lyckats få iväg ett brev till Bruce via en personlig tränare. I brevet berättade Tom om en sjukdom som Ingrid klarat sig igenom och att det vore så snällt om Bruce ville framföra en låt till dom. Tom berättade hur han och Ingrid såg ut och att dom skulle stå längst fram på en viss konsert. Under den konserten berättade Bruce om brevet och han framförde deras önskelåt. Efter låten kom han fram till Tom och Ingrid och frågade om det var dom....Gissa om det var ett minne för livet. Inne på arenan träffade jag Veronica, Roberto och Leo från Italien. Kul med alla nya vänner man träffar på dessa konserter. Vi fick plats längst fram igen, nu brevid basketlegendaren Pat Rilay.
Den här kvällen framförde bandet hela albumet Born in the USA. Det kunde inte bli mäktigare än så för mig.
1985 köpte jag den kassetten, mitt första möte med Springsteen. Och när han nu 24 år senare slog igång tonerna till Born in the USA, i USA, i New Jersey så var det så stort att gåshud är nästan ett för litet ord att beskriva känslorna!
Under 3 timmar och 20 minuter överöste bandet oss med klassiker och en del nya låtar. Om jag aldrig mer får se en konsert med Springsteen så var det verkligen ett fantastikt slut. Alla vandrade ut ur arenan sjungandes på just deras favoritlåt under kvällen. Och i ett lyckorus vandrade vi upp på Times Square och njöt av all belysning i NY-natten.
10/10:
Snabb frukost utanför hotellet och sedan busstur genom Manhattan. Vi hade hela tre timmar att se New York.....
Bussen passerade stadens alla sevärdheter och vi hoppade av vid WTC, ground zero. -98 var jag uppe i ett av tornen och när dom blev jämnade med marken i terrordådet så led jag verkligen med alla inblandade. Att gå dit nu och visa respekt var ett måste på resan. Så overkligt det var att se detta enorma hål i bebyggelsen. Tänk så många oskyldiga som miste livet den morgonen.
Vi vandrade vidare förbi Wall Street ner till Battery Park och alla ekorrar. Frihetsgudinnan vinkade på avstånd och vi tog bussen till mitt favoritstopp. Jag älskar alla bilder från New York med Brooklyn Bridge i bakgrunden. Nu fick jag stå där och njuta av den vackra bron.
Vi hann även med den klassiska isbanan vid Rockefeller Center. Efter att ha vandrat runt vid Times Square var det tyvärr dags att checka ut från hotellet. När vi lämnade in väskorna i bagagerummet på hotellet så frågade killarna vad mitt namn var. När jag berättade att jag heter Magnus så jublade dom. -Do you know who Magnus is? Jag hade ingen aning om vad dom menade. -The stongest man in the world was here!!! Det visade sig att Magnus Samuelsson hade bott där tidigare :)
Vi hade en stund kvar i stan innan taxin skulle ta oss till flyget så det blev en liten runda i de närmaste kvarteren. Jag gick runt Madison Square Garden och konstaterade att vi borde ha stannat en kväll till, KISS skulle uppträda där samma kväll :(
Drömresan var över, så snabbt helgen gick.... När vi kom hem gjorde jag en liten film om resan, laddade upp den på facebook och plötsligt hade jag massor med nya vänner. Andra Springsteenfans älskade filmen och det var jättekul att läsa alla kommentarer som strömmade in.
Jag hoppas att alla får förverkliga en dröm någongång :)
En av mina drömmar som jag aldrig trodde skulle bli sann var att få åka till New Jersey i USA och få se Bruce Springsteen och E-Street Band uppträda i hemstaden. Men så var ju 2009 året då jag unnade mig att ha riktigt kul så jag bestämde mig på sommaren då jag såg Springsteens turnélista att nu jäklar är det dags att göra något galet.
Så jag bokade flyg och av bara farten så hängde min "Bruce-syster" Anna med. Efter lite funderande så kom vi fram till att vi skulle se två konserter och efter att vi fixat biljetterna så var det bara att längta ett par månader.
Springsteen för mig är sommar, fredag, bilen hem efter jobbet och Bruce på högsta volym, glädje :)
Och att sedan kombinera konserter i hans hemstad med att bo i New York, ja det blir inte bättre för mig!
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/270539 Resedagbok
8/10:
Kom till Arlanda i god tid för att checka in, äta frukost, handla tax free och bara njuta av att samma kväll var den första konserten av två inplanerad. I kön till incheckningen kom det fram säkerhetspersonal och bad om att få låna mitt pass för att snabba på incheckningen. Jag såg att när hon scannade mitt pass så såg hon lite osäker ut.... Hon frågade när jag bokat osv. En stund senare kunde hon konstatera att jag fanns inte bokad på flyget!!! Panik!
Jag hade bokat med Malaysian men eftersom dom dragit in New York-linjen så hade min resebyrå bokat om mig till Continental Airlines, och någonstans hade det blivit fel. I informationsdisken lyckades dom boka in mig igen, men bara som stand by!! Vilken mardröm, jag hade ju biljetterna till två konserter för tre personer. Och dom andra två, Anna och Sanna skulle jag träffa i New York. Jag fick rådet att checka in och sedan gå direkt till gaten för att invänta besked. Vid gaten fick jag bara rådet att sätta mig och vänta...gissa om det var jobbigt. Skulle drömmen sluta innan jag ens kom iväg från Sverige? Dom andra resenärerna fick börja boardingen och visste fortfarande inte om det fanns plats på planet för mig. Till sist, efter en evighet hörde jag på deras radio, -cleara stand by! Jag fick ett boardingkort och lättnaden när jag klev in i planet var enorm! Jag pratade med en flygvärdinna på planet som hade sett Springsteen 1973 med ca 20 personer i publiken. Många år senare såg hon honom igen, då var det 70 000 i publiken :)
På flygplatsen Newark mötte jag Anna som flugit in via Bryssel. Vi lyxade till det och tog en taxi in till Manhattan. Det är så fantastiskt att åka in mot stan och se den underbara skylinen på andra sidan floden. Äntligen tillbaka! Fast senast jag var där, 1998 så stod det ju två skyskrapor där som nu tyvärr är borta.
På sjunde avenyn låg vårat hotell, Pennsylvania. Helt ok och läget var superbra. 30 meter till Madison Square Garden och Penn Station. Jag var på strålande humör när jag checkade in hos den trevliga damen Flora. Hon blev också glad och sa till sist -You are a good boy! när jag lovade dyrt och heligt att inte stjäla hennes namnmärkta stiftapparat.
Dags för konsert direkt. Vi tog tåget från Penn ut till New Jersey och Meadowlands. Där stod arenan, Giants Stadium. En ny arena byggs nu och dessa konserter var de sista som hölls på Giants. Vi gick in på arenan och vilken enorm känsla att titta upp på de stora läktarna nerifrån planen. Vi kom längst fram vid scenkanten och jag träffade på Elena från Italien som jag sett på konserterna i Stockholm och Rom. Världen är liten ibland. Snart var väntan över.
När E Street Band började gå upp på scenen steg ett öronbedövande jubel och till sist kom Springsteen och hans evige vapendragare Clarence Clemmans. Första låten var nyskrivna Wrecking Ball som handlar om Giants historia och att arenan nu väntar på rivningsmaskinerna, let me see what you got, give me your best shot, bring on your wrecking ball.
Kvällen till ära spelade bandet hela albumet "Born to run" i följd, magiskt! Thunderroad och Jungleland är såå bra! Under "Waiting on a sunny day" såg jag andra italienska vänner på bildskärmen. Roberto och Veronicas son Leo fick sjunga refrängen tillsammans med Bruce. Gåshuden duggade tätt under kvällen och jag hade förverkligat en dröm! Efter 3 timmars konsert, 25 timmar utan sömn, så avslutades kvällen med ett stort fyrverkeri. Hem till sängen!
9/10:
Vaknade redan 06.00, jetlag såklart. Men vad gjorde det, vi var ju mitt på Manhattan i New York!!
Vi tog oss till Empire State Building för det kändes ändå som ett måste, trots att jag varit där tidigare.
Vi hade tur och det var absolut ingen kö alls. Det kan ju vara flera timmars kö ibland att ta sig upp i skyskrapan. 4000 man byggde huset på ett år, enastående tycker jag som ändå håller på med yrket. Utsikten är ju bra häftig! Men det känns nästan lite overkligt att stå där uppe och blicka ut över stadsdelarna i New York och New Jersey. Vi såg Giants Stadium och påmindes om kvällens kommande konsert, lika bra att åka dit direkt!
Efter tågresan till NJ tog vi en taxi till arenan. Tjejen som körde taxin var himla rolig! Hon berättade historier om Springsteen och New Jersey och hon var väldigt avundsjuk på oss som hade biljetter till sista konserten på Giants. I kön in till arenan träffade jag amerikanen Tom. Han hade sett över 200 Springsteen-konserter och hans flickvän Ingrid hade sett över 100 stycken. Vi hade väldigt trevligt ihop under timmarna i kön och pratade Bruce-minnen. Bl.a. hade Tom lyckats få iväg ett brev till Bruce via en personlig tränare. I brevet berättade Tom om en sjukdom som Ingrid klarat sig igenom och att det vore så snällt om Bruce ville framföra en låt till dom. Tom berättade hur han och Ingrid såg ut och att dom skulle stå längst fram på en viss konsert. Under den konserten berättade Bruce om brevet och han framförde deras önskelåt. Efter låten kom han fram till Tom och Ingrid och frågade om det var dom....Gissa om det var ett minne för livet. Inne på arenan träffade jag Veronica, Roberto och Leo från Italien. Kul med alla nya vänner man träffar på dessa konserter. Vi fick plats längst fram igen, nu brevid basketlegendaren Pat Rilay.
Den här kvällen framförde bandet hela albumet Born in the USA. Det kunde inte bli mäktigare än så för mig.
1985 köpte jag den kassetten, mitt första möte med Springsteen. Och när han nu 24 år senare slog igång tonerna till Born in the USA, i USA, i New Jersey så var det så stort att gåshud är nästan ett för litet ord att beskriva känslorna!
Under 3 timmar och 20 minuter överöste bandet oss med klassiker och en del nya låtar. Om jag aldrig mer får se en konsert med Springsteen så var det verkligen ett fantastikt slut. Alla vandrade ut ur arenan sjungandes på just deras favoritlåt under kvällen. Och i ett lyckorus vandrade vi upp på Times Square och njöt av all belysning i NY-natten.
10/10:
Snabb frukost utanför hotellet och sedan busstur genom Manhattan. Vi hade hela tre timmar att se New York.....
Bussen passerade stadens alla sevärdheter och vi hoppade av vid WTC, ground zero. -98 var jag uppe i ett av tornen och när dom blev jämnade med marken i terrordådet så led jag verkligen med alla inblandade. Att gå dit nu och visa respekt var ett måste på resan. Så overkligt det var att se detta enorma hål i bebyggelsen. Tänk så många oskyldiga som miste livet den morgonen.
Vi vandrade vidare förbi Wall Street ner till Battery Park och alla ekorrar. Frihetsgudinnan vinkade på avstånd och vi tog bussen till mitt favoritstopp. Jag älskar alla bilder från New York med Brooklyn Bridge i bakgrunden. Nu fick jag stå där och njuta av den vackra bron.
Vi hann även med den klassiska isbanan vid Rockefeller Center. Efter att ha vandrat runt vid Times Square var det tyvärr dags att checka ut från hotellet. När vi lämnade in väskorna i bagagerummet på hotellet så frågade killarna vad mitt namn var. När jag berättade att jag heter Magnus så jublade dom. -Do you know who Magnus is? Jag hade ingen aning om vad dom menade. -The stongest man in the world was here!!! Det visade sig att Magnus Samuelsson hade bott där tidigare :)
Vi hade en stund kvar i stan innan taxin skulle ta oss till flyget så det blev en liten runda i de närmaste kvarteren. Jag gick runt Madison Square Garden och konstaterade att vi borde ha stannat en kväll till, KISS skulle uppträda där samma kväll :(
Drömresan var över, så snabbt helgen gick.... När vi kom hem gjorde jag en liten film om resan, laddade upp den på facebook och plötsligt hade jag massor med nya vänner. Andra Springsteenfans älskade filmen och det var jättekul att läsa alla kommentarer som strömmade in.
Jag hoppas att alla får förverkliga en dröm någongång :)
Lördag 3 Oktober 2009 - New York
Äntligen, snart bär det av till NY!! Även om det är en kort weekendtripp så ska jag försöka hinna med en hel del. Undrar om jag ska ta mig upp i Empire eller Rockefeller center? Vad tycker du??