Lengans blogg / Irland
Lengans blogg / IrlandSöndag 20 Oktober 2013 - Dublin
Resealbum: VM-kval Dublin
"Stå uuuuupp vi é gul o blå, stå uuupp, vi é gul o blå.." En av de klassiska ramsorna som får mig att njuta på samlingarna innan Sveriges bortamatcher. Hemma i Friends arena blir det aldrig i närheten av samma stämning som man upplever på landslagets bortamatcher i fotboll. Tusentals gulklädda fans sjunger sånger, skålar med varandra och testar det lokala köket.
Många ansikten känner man igen från tidigare matcher men även gamla OS-vänner dyker upp ibland.
På läktaren skapas sedan ett tryck som endast en del klubblag hemma i Sverige kan jämföra sig med.
Bortamatchen mot Irland ville jag naturligtvis inte missa men flygresorna kostade en hel del så jag var inställd på att inte åka över till Dublin i september. Men så vann jag lite pengar på V75 under semestern så då blev det plötsligt aktuellt igen och när jag satt och kollade flygpriser en lördagkväll så var de plötsligt nere under 2000 kronor så jag slog till direkt och bokade.
Fixade även ett hotell precis vid Temple bar och sedan hörde jag av mig till kompisen Kimmo och frågade om han ville följa med. Efter ett par dagar så hade han och tre andra kompisar bokat så det blev en full bil som trummade ner till Skavsta för att flyga över till Irland och hämta hem tre viktiga poäng i kvalet till VM i Brasilien 2014.
Resedagbok:
6/9:
Uppstigning 03:15... En timme senare hämtade jag upp Kimmo i Enköping och satte mig bekvämt i passagerarsätet. Kimmo fick köra till Skavsta med min bil och efter att vi hämtat upp Niklas, Sebbe och Gerry så tog det inte lång tid innan vi var framme vid flygplatsen, jag tror det gick undan under tiden jag sov i bilen... Några timmar senare landade ett flygplan med förväntansfulla fans i Dublin och vid landningen ekade en hejaramsa i planet! Vi tog bussen in till stan och gick direkt till Temple bar där vi fyllde bordet med Irish coffee, öl och smörgåsar.
-Vilken jäkla god kaka! utbrast Gerry om den lilla lilla morotskakan som medföljde smörgåsarna.
Trots att det var tidigt på dagen så var det gott om svenska fans i baren.
Vi hade olika boenden så vi skildes åt för att gå och checka in, tyvärr var jag för tidig så jag gick tillbaka till torget där Camp Sweden hade sin uppladdning. Där sprang jag på Ronny Lindblom och Peter Borg så det fick bli några glas vin tillsammans med dem i väntan på incheckning. Peter är en rolig prick från Enköping med otroligt många evenemangsberättelser. Jag försöker lagra på mig några berättelser jag med...
Checkade in på The Bridge House och blev lite paff då jag öppnade dörren till mitt rum på tredje våningen. Innanför dörren var det en spiraltrappa....så det första man fick göra vara att klättra upp en våning..i rummet..till takvåningen.. Jag tänkte direkt på Sällskapsresan där Stig-Helmer fick takvåningen i Alperna... Balkong hade jag också med utsikt över Temple bar.
Ombytt till matchkläder knallade jag in till Swedish corner där det var full fart. Glenn Hysén höll låda och jag slog mig ner vid ett bord fyllt av Enköpingsbor, bl.a. Palten, Göran och Uffe. Där satt vi perfekt under eftermiddagen och avnjöt stämningen med alla ramsor och underhållning från scenen.
Vid sextiden på kvällen så började fansens marsch mot arenan. Det är alltid lika mäktigt när tusentals gulklädda fans marscherar och sångerna ekar mellan fasaderna. Många små Irländska barn stod längs vägen och hejade och de fick självklart en massa presenter från fansen. Vi passerade flera barer som var fullsatta med glada irländare och det var inga hotfulla situationer någonstans under hela dagen.
Det är alltid kul att komma till en ny arena och Aviva arena imponerade stort på mig. Den påminde om Nya Ullevi i Göteborg och de ca 6000 svenska supportrarna hade en hel kortsida samt en sektion in på vardera långsida. Vi fick till en bra stämning som hördes hemma i de svenska tv-sofforna. Nationalsångerna var mäktiga som vanligt och sedan trummade matchen igång. Sverige började väldigt darrigt den första kvarten. Irland spela mot våran kortsida i den första halvleken så vi såg på nära håll hur Robbie Keane kunde kriga in 1-0 till hemmafansens vilda glädje.
Sverige började komma in i matchen och innan halvleken var slut så hade Sverige kvitterat till 1-1.
Den andra halvleken ägdes av Sverige och Anders Svensson kunde rättvist slå in segerbollen framför den svenska klacken. Det var aldrig någon fara att det skulle bli 2-2 och efter matchen så tackade det svenska laget de ditresta fansen.
Vi knallade iväg från arenan och gjorde några barstopp längs vägen innan vi hoppade på en häst med vagn som tog oss genom ett regnigt Dublin fram till Temple bar. Det var gott om svenska fans som firade den viktiga segern och vi gjorde en lite barrunda innan gänget började gå in i väggen och efter en väldigt rolig kebabpaus så valde jag att ge upp, dagen hade ju trots allt varit hyfsat lång med uppstigning 03.15.
7/9:
Efter att ha checkat ut från hotellet så gick jag direkt till Temple bar och där satt naturligtvis grabbarna och drack öl. Jag hade i ett svagt ögonblick sagt att jag kunde köra hem från Skavsta på kvällen så jag fick sitta en hel eftermiddag och titta på när de övriga festade loss ordentlig. När vi kom till flygplatsen så hade några av oss, inga namn.., för dåliga utskrifter av boardingpassen så de blev nekade att komma in till säkerhetskontrollen. Då brast det och den oskyldiga kvinnan fick sig en utskällning vilket resulterade i att en stund senare stod två berusade svenskar och blev förhörda av flera poliser.
Jag var för tillfället helt ovetande eftersom mitt boardingpass var snyggt utskrivet så jag knallade glatt runt i tax free då detta pågick på andra sidan säkerhetskontrollen. Vad jag förstår så var det till sist flygplatschefen som fick bestämma grabbarnas öde och han valde att låta dem flyga hem med oss övriga :)
Några timmar senare var vi hemma i Enköping och stadens alla invånare hade gått ut ur husen för att välkomna hjältarna hem från Irland.... De BORDE ha gjort det i alla fall!!
Vi ses på nya äventyr/ Lengan :)
Många ansikten känner man igen från tidigare matcher men även gamla OS-vänner dyker upp ibland.
På läktaren skapas sedan ett tryck som endast en del klubblag hemma i Sverige kan jämföra sig med.
Bortamatchen mot Irland ville jag naturligtvis inte missa men flygresorna kostade en hel del så jag var inställd på att inte åka över till Dublin i september. Men så vann jag lite pengar på V75 under semestern så då blev det plötsligt aktuellt igen och när jag satt och kollade flygpriser en lördagkväll så var de plötsligt nere under 2000 kronor så jag slog till direkt och bokade.
Fixade även ett hotell precis vid Temple bar och sedan hörde jag av mig till kompisen Kimmo och frågade om han ville följa med. Efter ett par dagar så hade han och tre andra kompisar bokat så det blev en full bil som trummade ner till Skavsta för att flyga över till Irland och hämta hem tre viktiga poäng i kvalet till VM i Brasilien 2014.
Resedagbok:
6/9:
Uppstigning 03:15... En timme senare hämtade jag upp Kimmo i Enköping och satte mig bekvämt i passagerarsätet. Kimmo fick köra till Skavsta med min bil och efter att vi hämtat upp Niklas, Sebbe och Gerry så tog det inte lång tid innan vi var framme vid flygplatsen, jag tror det gick undan under tiden jag sov i bilen... Några timmar senare landade ett flygplan med förväntansfulla fans i Dublin och vid landningen ekade en hejaramsa i planet! Vi tog bussen in till stan och gick direkt till Temple bar där vi fyllde bordet med Irish coffee, öl och smörgåsar.
-Vilken jäkla god kaka! utbrast Gerry om den lilla lilla morotskakan som medföljde smörgåsarna.
Trots att det var tidigt på dagen så var det gott om svenska fans i baren.
Vi hade olika boenden så vi skildes åt för att gå och checka in, tyvärr var jag för tidig så jag gick tillbaka till torget där Camp Sweden hade sin uppladdning. Där sprang jag på Ronny Lindblom och Peter Borg så det fick bli några glas vin tillsammans med dem i väntan på incheckning. Peter är en rolig prick från Enköping med otroligt många evenemangsberättelser. Jag försöker lagra på mig några berättelser jag med...
Checkade in på The Bridge House och blev lite paff då jag öppnade dörren till mitt rum på tredje våningen. Innanför dörren var det en spiraltrappa....så det första man fick göra vara att klättra upp en våning..i rummet..till takvåningen.. Jag tänkte direkt på Sällskapsresan där Stig-Helmer fick takvåningen i Alperna... Balkong hade jag också med utsikt över Temple bar.
Ombytt till matchkläder knallade jag in till Swedish corner där det var full fart. Glenn Hysén höll låda och jag slog mig ner vid ett bord fyllt av Enköpingsbor, bl.a. Palten, Göran och Uffe. Där satt vi perfekt under eftermiddagen och avnjöt stämningen med alla ramsor och underhållning från scenen.
Vid sextiden på kvällen så började fansens marsch mot arenan. Det är alltid lika mäktigt när tusentals gulklädda fans marscherar och sångerna ekar mellan fasaderna. Många små Irländska barn stod längs vägen och hejade och de fick självklart en massa presenter från fansen. Vi passerade flera barer som var fullsatta med glada irländare och det var inga hotfulla situationer någonstans under hela dagen.
Det är alltid kul att komma till en ny arena och Aviva arena imponerade stort på mig. Den påminde om Nya Ullevi i Göteborg och de ca 6000 svenska supportrarna hade en hel kortsida samt en sektion in på vardera långsida. Vi fick till en bra stämning som hördes hemma i de svenska tv-sofforna. Nationalsångerna var mäktiga som vanligt och sedan trummade matchen igång. Sverige började väldigt darrigt den första kvarten. Irland spela mot våran kortsida i den första halvleken så vi såg på nära håll hur Robbie Keane kunde kriga in 1-0 till hemmafansens vilda glädje.
Sverige började komma in i matchen och innan halvleken var slut så hade Sverige kvitterat till 1-1.
Den andra halvleken ägdes av Sverige och Anders Svensson kunde rättvist slå in segerbollen framför den svenska klacken. Det var aldrig någon fara att det skulle bli 2-2 och efter matchen så tackade det svenska laget de ditresta fansen.
Vi knallade iväg från arenan och gjorde några barstopp längs vägen innan vi hoppade på en häst med vagn som tog oss genom ett regnigt Dublin fram till Temple bar. Det var gott om svenska fans som firade den viktiga segern och vi gjorde en lite barrunda innan gänget började gå in i väggen och efter en väldigt rolig kebabpaus så valde jag att ge upp, dagen hade ju trots allt varit hyfsat lång med uppstigning 03.15.
7/9:
Efter att ha checkat ut från hotellet så gick jag direkt till Temple bar och där satt naturligtvis grabbarna och drack öl. Jag hade i ett svagt ögonblick sagt att jag kunde köra hem från Skavsta på kvällen så jag fick sitta en hel eftermiddag och titta på när de övriga festade loss ordentlig. När vi kom till flygplatsen så hade några av oss, inga namn.., för dåliga utskrifter av boardingpassen så de blev nekade att komma in till säkerhetskontrollen. Då brast det och den oskyldiga kvinnan fick sig en utskällning vilket resulterade i att en stund senare stod två berusade svenskar och blev förhörda av flera poliser.
Jag var för tillfället helt ovetande eftersom mitt boardingpass var snyggt utskrivet så jag knallade glatt runt i tax free då detta pågick på andra sidan säkerhetskontrollen. Vad jag förstår så var det till sist flygplatschefen som fick bestämma grabbarnas öde och han valde att låta dem flyga hem med oss övriga :)
Några timmar senare var vi hemma i Enköping och stadens alla invånare hade gått ut ur husen för att välkomna hjältarna hem från Irland.... De BORDE ha gjort det i alla fall!!
Vi ses på nya äventyr/ Lengan :)
Söndag 20 Oktober 2013 - Kilkenny
Resealbum: Springsteen i Kilkenny, Irland
Efter Springsteens fantastiska show på Wembley så kände jag att det fick liksom bara inte vara över... Jag tittade på turnéschemat som visade de återstående spelningarna i Europa och tänkte att det vore väl inte fel att besöka Irland en helg och se de två sista showerna i lilla Kilkenny.Jag frågade runt lite bland vännerna och det fanns ett visst intresse av att åka så när jag hittade flygbiljetter till ett hyfsat pris så bokade jag..men ingen av vännerna. Äh, jag är ju van att leka ensam så det var bara att gå all in.
Konsertbiljetter gick förvånansvärt enkelt att fixa, trots att det var utsålt. Jag lyckades titta in på Ticketmasters hemsida precis de dagar som de släppte nya extrabiljetter. Boendet var däremot svårt att ordna. Kilkenny är en stad med ca 20 000 invånare som är känd för sina medeltida byggnader. Att 30 000 Springsteen-fans behövde någonstans att bo gjorde det inte lätt för mig men till sist så hittade jag ett hotell för första natten. De andra två nätterna kom jag att spendera på en inomhuscamping... Mer om det i dagboken....
Jag lyckades pricka in ett fantastiskt väder så jag njöt verkligen under helgen då jag gick runt i den lilla staden som verkligen bjud upp till Bruce-party. Alla barer och affärer var pyntade med USA-flaggor och bilder på Springsteen. När man stod på bron över floden Nore som rinner genom staden så kunde man på ena sidan se det vackra Kilkenny Castle och på den andra sidan en bar vackert pyntad med en gigantisk Springsteen-gitarr på taket. Kändes ju som om man hade kommit till himlen med tusentals andra fans :)
Konserterna var såklart hur bra som helst och jag träffade som så många gånger förr fantastiska människor som jag numera har kontakt med på Twitter och Facebook. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte ensam, kom hem med ny energi och många nya härliga bekantskaper :)
Dagbok:
26/7:
04.45 gick bussen från Enköping till Arlanda. När vi satt oss i flygplanet så blev det naturligtvis en timme försenat på grund av att en dam saknades. Det händer nästan alltid något när jag ska flyga...Men till sist så kom jag fram till Irland och tog en buss till tågstationen Heuston inne i Dublin. 2009 var jag i Dublin och såg U2 på hemmaplan så det var många minnen som kom tillbaka då bussen åkte igenom staden. Från Heuston tog jag tåget till Kilkenny, en resa på ca 1,5 timme. Eftersom jag ville ha en bra plats på konserten så gick jag direkt till arenan för att få ett nummer i kön. Jag fick 276 ritat med tusch på handen och kunde nöjt knalla ner på stan och mot hotellet, nästa upprop i kön var om två timmar.
Svettig checkade jag in på Greensbridge House, ett litet mysigt hotell där jag hade det lyxigt med ett eget dubbelrum. Klockan 17 var det dags för upprop i kön utanför arenan. Några hundra fans befann sig på plats och efter att man hade blivit avprickad så fanns det gott om tid för sightseeing då nästa upprop inte var förrän klockan 22. Kilkenny visade sig verkligen från sin bästa sida. Klarblå himmel, mysiga barer överallt, restauranger längs floden, butiksfönster pyntade med Springsteen-saker och så Kilkenny Castle som syntes som en filmkuliss. Jag gick verkligen bara runt och njöt tills hungern satte in och det blev middag på St. Kieran´s street. Klockan 22 var det dags igen för upprop och i solnedgången utanför Nowlan Park fanns det gott om fans. Vi blev avprickade och sedan fick vi information om hur lördagens schema såg ut, 09.30 skulle vi vara på plats i kön. Eftersom jag skulle byta boende under förmiddagen kommande dag så var jag lite orolig över om jag skulle lyckas med det och samtidigt kunna vara på uppropet 09.30.
Det fanns ju inget jag kunde göra åt saken under kvällen så det var bara att knalla in på några av barerna i staden och njuta av livemusik samt prata med ortsbefolkningen som tyckte det var väldigt roligt med trevliga Bruce-fans som hade invaderat staden från olika delar av världen.
27/7:
Nu var det dags att checka in på en camping inomhus med 200 tält uppsatta i en idrottshall...med två meters mellanrum...90€/natt. Det var ett hemskt ställe. Små tält, högljutt såklart, toaletter som stank värre än Hultsfredsfestivalen och små duschar i en trailer ute på parkeringen. Jag bodde billigare i mitt hotellrum natten innan.... Jag hade beställt taxi för att ta mig till arenan och uppropet men taxin dök aldrig upp. Klockan gick och jag blev mer och mer stressad eftersom jag inte ville förlora min plats i kön nu när jag hade ett så bra nummer. Till sist hittade jag Maurice, en äldre man som absolut kunde tänka sig att köra mig till arenan. Glad hoppade jag in i hans bil bara för att upptäck att jag hade satt mig på höger sida...framför ratten... Maurice och jag bytte plats och en stund senare så var jag framme vid Nowlan Park, i tid.
Jag kände igen flera personer i kön från andra konserter med Bruce. Vid lunch släpptes vi in på arenan och jag fick plats längst fram i piten nedanför Roy Bittans piano. Jag hamnade bredvid en jättetrevlig familj från Wales och tack vare dem så gick dagen fort och vi blev goda vänner.
Min Springsteen-autograf på armen var såklart populär bland fansen på plats. Helgen var en festival som hette Wrecking ball weekender och under lördagens eftermiddag så spelade Josh Ritter, Damien Dempsey och Glen Hansard. Den sistnämnde var riktigt bra och han gästspelade senare under kvällen med Bruce.
Klockan 19.30 så var det äntligen dags för Bruce Springsteen & The E Street Band :)
Efter inledande This little light of mine så började det stora partyt! I en följd kom Badlands, Out in the street och önskelåtarna Shake samt Sweet soul music, de två senaste var turnépremiärer.
Till publikens stor jubel så valde Bruce att spela hela albumet Born in the USA från start till slut. Som första extranummer gjorde han en magisk version av Drive all night tillsammans med Glen Hansard, många tårar föll där på Nowlan Park. Jag var så glad över att få stå längst fram och när hela bandet lämnat scenen fter sista låten så stannade Bruce kvar och framförde en akustisk version av Thunder road, en av mina absoluta favoritlåtar, vilket slut på konserten!
Jag gick ut till den nya kön för söndagens avslutade show och fick nummer 542, sedan gick jag ner på stan och njöt av folkvimlet. Inne på en bar så hittade jag en pianist som körde Springsteenlåtar och det var inte balladerna han plinkade fram. Det var de mest rockiga versionerna av Bruce bästa låtar och det var en allsång som jag aldrig kommer glömma, himmelriket för ett fan :) När jag till sist kom tillbaka till campingen så var det ett himla liv och polisen var på plats för att avhysa ett gäng som inte kunde respektera att det skulle vara tyst på natten. Jag sov så usel, så uselt...
28/7:
Jag var helt slut efter en natt med väldigt dålig sömn så jag struntade i förmiddagens roll call vid arenan och åkte upp till Nowlan Park vid lunch istället. Det blev bra för jag fick armband till piten längst fram ändå och då jag hade beslutat mig för att inte stå längst fram så kunde jag ta en lugn dag och mingla runt. Träffade mina nya vänner från Wales igen och senare under dagen så hittade jag Mari från Norge, en tjej som jag hade haft kontakt med sedan konserten på Wembley. Vi hade hållit kontakten på Twitter och vi ställde oss längst bak i the pit tillsammans med andra Bruce-fans som finns på Twitter. Söndagens artister var Delorentes, LAPD och Imelda May.
Mari hade gjort en stor önskeskylt med låten Tougher than the rest och eftersom vi ville ge önskningen en chans under konserten så gick vi fram till scenen på ena sidan strax innan showen och där träffade jag Roberto från Italien med familj. Vi har träffats flera gånger under åren så det var kul att ännu en gång ses på en show. De hade träffat Bruce på hans hotell tidigare på dagen eftersom de lärt känna honom under alla dessa år . Där framme fanns även en legend som jag stod bredvid på Giants Stadium i New Jersey 2009, den gamle NBA-coachen Pat Riley.
Konserten inleddes precis som kvällen innan med This little light of mine och följdes sedan av en av mina favoriter My love will not let you down. Badlands och We take care of our own fullbordade en grym inledning som fick hela Nowlan Park att koka. Mari höll upp sitt fina plakat men Bruce tog tyvärr inte skylten så vi gick tillbaka till bakre delen av piten där våra vänner stod. Bakom oss i fållan mellan två kravallstaket hoppade Glen Hansard omkring i Bruce-lycka :) Efter fyra stycken önskelåtar som Bruce dedikerade till olika vänner och fans så var det dags att delge publiken kvällens val av album som skulle framföras live, och det var Born to run. Alla visste direkt att det skulle komma en magisk version av Jungleland. Där, som så många gånger förr, såg man många ansikten där tårar rann längs kinderna.
Själv fick jag tårar i ögonen under Bobby Jean, en sån vacker sång, och sedan kom de igen under Dancing in the dark. Jag älskar den låten live, då plockar alltid Bruce upp fans på scenen som får dansa med bandet eller spela gitarr på scenen. Det är så härligt att se hur han uppfyller fansens drömmar och den här gången fick en liten italiensk kille behålla gitarren efter låten, hans förvånade ansiktsuttryck glömmer vi aldrig.
När bandet tackade för sig så höll Bruce ett långt tacktal och avslutade det med -We´ll be back again and again and again. Bandet lämnade sedan scenen och Bruce avslutade ensam med This hard land akustiskt.
Efteråt förenade vi oss i en stor gruppkram och flera av vännerna grät eftersom det var slutet på en fantastisk turné.
Det är ju så många upplevelser runtomkring showerna, och alla dessa människor man lär känna, det är tråkigt när det är över, men jag är glad att jag var en del av det :) Sakta rörde vi oss ner genom byn och stannade till vid en bar där vi beställde drycker och sedan stod vi utanför på gatan och pratade om allt vi varit med om samtidigt som vi omgärdades av Springsteen-musik från alla olika uteställen.
Till sist skiljdes vi åt och jag och Mari åkte ut till den hemska campingen där våra hemska tält väntade.
29/7:
Hemfärd med tåg till Dublin och sedan flyg hem till Sverige. På bussen hem till Enköping från Arlanda så sa två killar till mig att de hade sett mig på storbildsskärmen under den första konserten i Kilkenny, lustigt :)
Det var en helt underbar helg i en mysig småstad, i vackert väder, med trevligt sällskap och grymt bra musik. Jag reste dit ensam men kom hem med många nya vänner :)
Konsertbiljetter gick förvånansvärt enkelt att fixa, trots att det var utsålt. Jag lyckades titta in på Ticketmasters hemsida precis de dagar som de släppte nya extrabiljetter. Boendet var däremot svårt att ordna. Kilkenny är en stad med ca 20 000 invånare som är känd för sina medeltida byggnader. Att 30 000 Springsteen-fans behövde någonstans att bo gjorde det inte lätt för mig men till sist så hittade jag ett hotell för första natten. De andra två nätterna kom jag att spendera på en inomhuscamping... Mer om det i dagboken....
Jag lyckades pricka in ett fantastiskt väder så jag njöt verkligen under helgen då jag gick runt i den lilla staden som verkligen bjud upp till Bruce-party. Alla barer och affärer var pyntade med USA-flaggor och bilder på Springsteen. När man stod på bron över floden Nore som rinner genom staden så kunde man på ena sidan se det vackra Kilkenny Castle och på den andra sidan en bar vackert pyntad med en gigantisk Springsteen-gitarr på taket. Kändes ju som om man hade kommit till himlen med tusentals andra fans :)
Konserterna var såklart hur bra som helst och jag träffade som så många gånger förr fantastiska människor som jag numera har kontakt med på Twitter och Facebook. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte ensam, kom hem med ny energi och många nya härliga bekantskaper :)
Dagbok:
26/7:
04.45 gick bussen från Enköping till Arlanda. När vi satt oss i flygplanet så blev det naturligtvis en timme försenat på grund av att en dam saknades. Det händer nästan alltid något när jag ska flyga...Men till sist så kom jag fram till Irland och tog en buss till tågstationen Heuston inne i Dublin. 2009 var jag i Dublin och såg U2 på hemmaplan så det var många minnen som kom tillbaka då bussen åkte igenom staden. Från Heuston tog jag tåget till Kilkenny, en resa på ca 1,5 timme. Eftersom jag ville ha en bra plats på konserten så gick jag direkt till arenan för att få ett nummer i kön. Jag fick 276 ritat med tusch på handen och kunde nöjt knalla ner på stan och mot hotellet, nästa upprop i kön var om två timmar.
Svettig checkade jag in på Greensbridge House, ett litet mysigt hotell där jag hade det lyxigt med ett eget dubbelrum. Klockan 17 var det dags för upprop i kön utanför arenan. Några hundra fans befann sig på plats och efter att man hade blivit avprickad så fanns det gott om tid för sightseeing då nästa upprop inte var förrän klockan 22. Kilkenny visade sig verkligen från sin bästa sida. Klarblå himmel, mysiga barer överallt, restauranger längs floden, butiksfönster pyntade med Springsteen-saker och så Kilkenny Castle som syntes som en filmkuliss. Jag gick verkligen bara runt och njöt tills hungern satte in och det blev middag på St. Kieran´s street. Klockan 22 var det dags igen för upprop och i solnedgången utanför Nowlan Park fanns det gott om fans. Vi blev avprickade och sedan fick vi information om hur lördagens schema såg ut, 09.30 skulle vi vara på plats i kön. Eftersom jag skulle byta boende under förmiddagen kommande dag så var jag lite orolig över om jag skulle lyckas med det och samtidigt kunna vara på uppropet 09.30.
Det fanns ju inget jag kunde göra åt saken under kvällen så det var bara att knalla in på några av barerna i staden och njuta av livemusik samt prata med ortsbefolkningen som tyckte det var väldigt roligt med trevliga Bruce-fans som hade invaderat staden från olika delar av världen.
27/7:
Nu var det dags att checka in på en camping inomhus med 200 tält uppsatta i en idrottshall...med två meters mellanrum...90€/natt. Det var ett hemskt ställe. Små tält, högljutt såklart, toaletter som stank värre än Hultsfredsfestivalen och små duschar i en trailer ute på parkeringen. Jag bodde billigare i mitt hotellrum natten innan.... Jag hade beställt taxi för att ta mig till arenan och uppropet men taxin dök aldrig upp. Klockan gick och jag blev mer och mer stressad eftersom jag inte ville förlora min plats i kön nu när jag hade ett så bra nummer. Till sist hittade jag Maurice, en äldre man som absolut kunde tänka sig att köra mig till arenan. Glad hoppade jag in i hans bil bara för att upptäck att jag hade satt mig på höger sida...framför ratten... Maurice och jag bytte plats och en stund senare så var jag framme vid Nowlan Park, i tid.
Jag kände igen flera personer i kön från andra konserter med Bruce. Vid lunch släpptes vi in på arenan och jag fick plats längst fram i piten nedanför Roy Bittans piano. Jag hamnade bredvid en jättetrevlig familj från Wales och tack vare dem så gick dagen fort och vi blev goda vänner.
Min Springsteen-autograf på armen var såklart populär bland fansen på plats. Helgen var en festival som hette Wrecking ball weekender och under lördagens eftermiddag så spelade Josh Ritter, Damien Dempsey och Glen Hansard. Den sistnämnde var riktigt bra och han gästspelade senare under kvällen med Bruce.
Klockan 19.30 så var det äntligen dags för Bruce Springsteen & The E Street Band :)
Efter inledande This little light of mine så började det stora partyt! I en följd kom Badlands, Out in the street och önskelåtarna Shake samt Sweet soul music, de två senaste var turnépremiärer.
Till publikens stor jubel så valde Bruce att spela hela albumet Born in the USA från start till slut. Som första extranummer gjorde han en magisk version av Drive all night tillsammans med Glen Hansard, många tårar föll där på Nowlan Park. Jag var så glad över att få stå längst fram och när hela bandet lämnat scenen fter sista låten så stannade Bruce kvar och framförde en akustisk version av Thunder road, en av mina absoluta favoritlåtar, vilket slut på konserten!
Jag gick ut till den nya kön för söndagens avslutade show och fick nummer 542, sedan gick jag ner på stan och njöt av folkvimlet. Inne på en bar så hittade jag en pianist som körde Springsteenlåtar och det var inte balladerna han plinkade fram. Det var de mest rockiga versionerna av Bruce bästa låtar och det var en allsång som jag aldrig kommer glömma, himmelriket för ett fan :) När jag till sist kom tillbaka till campingen så var det ett himla liv och polisen var på plats för att avhysa ett gäng som inte kunde respektera att det skulle vara tyst på natten. Jag sov så usel, så uselt...
28/7:
Jag var helt slut efter en natt med väldigt dålig sömn så jag struntade i förmiddagens roll call vid arenan och åkte upp till Nowlan Park vid lunch istället. Det blev bra för jag fick armband till piten längst fram ändå och då jag hade beslutat mig för att inte stå längst fram så kunde jag ta en lugn dag och mingla runt. Träffade mina nya vänner från Wales igen och senare under dagen så hittade jag Mari från Norge, en tjej som jag hade haft kontakt med sedan konserten på Wembley. Vi hade hållit kontakten på Twitter och vi ställde oss längst bak i the pit tillsammans med andra Bruce-fans som finns på Twitter. Söndagens artister var Delorentes, LAPD och Imelda May.
Mari hade gjort en stor önskeskylt med låten Tougher than the rest och eftersom vi ville ge önskningen en chans under konserten så gick vi fram till scenen på ena sidan strax innan showen och där träffade jag Roberto från Italien med familj. Vi har träffats flera gånger under åren så det var kul att ännu en gång ses på en show. De hade träffat Bruce på hans hotell tidigare på dagen eftersom de lärt känna honom under alla dessa år . Där framme fanns även en legend som jag stod bredvid på Giants Stadium i New Jersey 2009, den gamle NBA-coachen Pat Riley.
Konserten inleddes precis som kvällen innan med This little light of mine och följdes sedan av en av mina favoriter My love will not let you down. Badlands och We take care of our own fullbordade en grym inledning som fick hela Nowlan Park att koka. Mari höll upp sitt fina plakat men Bruce tog tyvärr inte skylten så vi gick tillbaka till bakre delen av piten där våra vänner stod. Bakom oss i fållan mellan två kravallstaket hoppade Glen Hansard omkring i Bruce-lycka :) Efter fyra stycken önskelåtar som Bruce dedikerade till olika vänner och fans så var det dags att delge publiken kvällens val av album som skulle framföras live, och det var Born to run. Alla visste direkt att det skulle komma en magisk version av Jungleland. Där, som så många gånger förr, såg man många ansikten där tårar rann längs kinderna.
Själv fick jag tårar i ögonen under Bobby Jean, en sån vacker sång, och sedan kom de igen under Dancing in the dark. Jag älskar den låten live, då plockar alltid Bruce upp fans på scenen som får dansa med bandet eller spela gitarr på scenen. Det är så härligt att se hur han uppfyller fansens drömmar och den här gången fick en liten italiensk kille behålla gitarren efter låten, hans förvånade ansiktsuttryck glömmer vi aldrig.
När bandet tackade för sig så höll Bruce ett långt tacktal och avslutade det med -We´ll be back again and again and again. Bandet lämnade sedan scenen och Bruce avslutade ensam med This hard land akustiskt.
Efteråt förenade vi oss i en stor gruppkram och flera av vännerna grät eftersom det var slutet på en fantastisk turné.
Det är ju så många upplevelser runtomkring showerna, och alla dessa människor man lär känna, det är tråkigt när det är över, men jag är glad att jag var en del av det :) Sakta rörde vi oss ner genom byn och stannade till vid en bar där vi beställde drycker och sedan stod vi utanför på gatan och pratade om allt vi varit med om samtidigt som vi omgärdades av Springsteen-musik från alla olika uteställen.
Till sist skiljdes vi åt och jag och Mari åkte ut till den hemska campingen där våra hemska tält väntade.
29/7:
Hemfärd med tåg till Dublin och sedan flyg hem till Sverige. På bussen hem till Enköping från Arlanda så sa två killar till mig att de hade sett mig på storbildsskärmen under den första konserten i Kilkenny, lustigt :)
Det var en helt underbar helg i en mysig småstad, i vackert väder, med trevligt sällskap och grymt bra musik. Jag reste dit ensam men kom hem med många nya vänner :)
Lördag 25 Juli 2009 - Dublin
Resealbum: U2 i Dublin 2009
Denna helg i Juli blev mitt första besök till Dublin och Irland. Ön som tidigare både invaderats av kelter
och vikingar intogs nu av Team Enköping, Kimmo, Curre, Jarno, Stefan och jag. Dublin är en väldigt mysig
stad och befolkningen är hjälpsamma och trevliga. Överallt säljs souvenirer med Irlands gröna färger och
nationalsymbolen treklövern. Den kommer från tiden då Irländarnas skyddshelgon St:Patrick förklarade
den kristna treenigheten med växten.
Det finns ju en del pubar också.... Många turister minglar i det härliga Temple bar-området :)
Dagbok
23/7:
Enköping-Dublin-Enköping, bil, buss, tåg, buss, flyg, flyg, buss, taxi, flyg, flyg, bil....och allt gick bra!!!
Jag hade lite andra resplaner än resten av gänget så jag landade i Dublin på torsdagseftermiddagen.
Lite krångel blev det när jag checkade in på mitt vandrarhem The Dublin Hostel. Jag hade hamnat i ett
fyrbäddsrum med tjejer, inte mig emot men kvinnan i receptionen ville ändå kolla med tjejerna om det var ok.
Självklart var dom inte inne så jag lämnade grejerna i rummet och sa att dom fick väl slänga ner grejerna i
receptionen om dom inte ville ha en kille där. Sen tog jag min första matbit för dagen, och enda :)
Flanigans hade god mat och väldigt bra service, bra start på resan.
Kollade en del souveniraffärer. Massor av snygga (och fula) tröjor, mössor, kepsar mm fanns till försäljning.
Men det var pubområdet Temple Bar som lockade. Jag tittade in på flera barer med det var på Temple Bar
som det kändes bäst. Jag var otroligt trött och tänkte nästan gå hem....men...en GT kunde jag väl ta.
Så jag satte mig på en stol i baren, beställde en GT, och blev kvar där i sex timmar :)
Trubaduren spelade Springsteens The River och puben började fyllas med U2-fans från hela världen.
Bredvid mig i baren satt Wendy, Yogi och Mike från Boston. Vi höll ihop hela kvällen och hade grymt skoj.
Jag oroade mig lite hur det skulle gå på vandrarhemmet men Bostongänget bara skrattade åt situationen.
Nya trubadurer kom på plats och vilken allsång det blev till U2´s With or without you!!!!
Strax före ett på natten kom restan av gänget från Enköping. Jag tog farväl av mina Boston-vänner och
mötte grabbarna utanför deras hotell. Efter en kort reunion så åkte jag hem till mitt hostel. Självklart fanns
ingen nyckel kvar åt mig i receptionen så jag blev tvungen att knacka på och väcka tjejerna.
I fin fin form presenterade jag mig och det var bara att kliva in. Bra det. Fick klättra upp i våningssäng och
och försöka somna. Gick väl sådär eftersom jag började må lite illa efter kvällens festande.....
Jag låg vaken till klockan 03, då drog två av tjejerna iväg till arenan där U2 skulle uppträda. Dom skulle köa
för att få bra platser....efter det lyckades jag somna.
24/7:
Mötte grabbarna på deras hotell. Det var en del trötta ögon där på morgonen. Dags för sightseeing.
Vi gick till bryggeriet Guinness Storehouse. Där kan man på 7 våningar följa hela processen hur deras
kända öl blir till. Vår "guide" Kimmo sa: -Nä men vi tar väl hissen till sjuan direkt va? Det är där deras bar
ligger med panoramavy över hela Dublin. Där får man en Guinness på entrebiljetten.... Vi satt där ett bra tag
och njöt av utsikten innan vi drog vidare. Hiss ner till shopen och sedan ut....bryggprocessen får man väl se
en annan resa antar jag....
Vi gick en lite pubrunda vid Temple bar inkl lunch. Uppladdning inför konserten!
Vi handlade med oss lite godsaker och tog taxi till Croke Park. Där slog vi oss ner vid en liten kanal som
rann utanför arenan och när vi öppnade första vinflaskan körde U2 soundcheck . Vädret var lite oroande.
Flera regnskurar kom under eftermiddagen och strax innan konserten åskade det till och med en bit bort.
Men lagom till att U2 skulle kliva upp på scenen så blev det klar himmel och solsken.
21.00 jublade 80 000 fans då Bono, The Edge, Larry och Adam gick upp på den fantastiska scenen.
Efter en tung månad med rykten om osämja i gruppen, skatteproblem på Irland och dåliga recentioner i
Amsterdam så var det ett taggat U2 som drog igång på hemmaplan. Och redan i första låten Breathe så
var segern i hamn, publikens vrål var öronbedövande!! När alla sjöng med i Desire fick man gåshud!
Det måste ha hörts över hela Irland! Bono sa: - Det har kommit fans hit från hela världen ikväll, bara för
att dom vet, att ska man se U2 är detta bästa platsen!!! Och alla jublade såklart :)
Mina personliga favoriter "Where the streets have no name" och "With or without you" var magiska.
Enda kritiken jag kan ha är att det var alldeles för kort med endast två timmar. Men jag är ju lite bortskämd
med att Springsteen spelar tre timmar... Scenbygget och ljusshowen får absolut högsta betyg!
Låtlistan:
07/24/2009 Croke Park - Dublin, Ireland
Breathe, No Line On The Horizon, Get On Your Boots, Magnificent, Here Comes The Sun (snippet) / ,
Beautiful Day / Blackbird (snippet), Elevation, Desire, Stuck In A Moment You Can't Get Out Of, The Auld Triangle,
One, Until The End Of The World / Break On Through (snippet), The Unforgettable Fire, City Of Blinding Lights,
Vertigo / Do You Remember Rock 'n' Roll Radio? (snippet), O Come All Ye Faithful (snippet) / ,
I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight, Sunday Bloody Sunday / Rock The Casbah (snippet),
Pride (In The Name Of Love), MLK, Walk On / You'll Never Walk Alone (snippet),
Where The Streets Have No Name / All You Need Is Love (snippet), 40 (snippet) / , Bad / Fool To Cry (snippet)
encores: Ultra Violet (Light My Way), With Or Without You, Moment of Surrender
Efter konserten pustade vi ut på planen, lyckliga och saliga :)
Det blev en gruppkram och godnatt för mig som tyvärr skulle upp 05.50 för att flyga hem på lördagen.....
Resten av gänget for vidare ut i Dublinnatten.
25/7:
05.50 ja det var ju bara att ta sig upp, taxi till flygplatsen och lämna den underbara staden.
Ännu ett äventyr var över, men ett nytt land att sätta en nål på kartan för :)
och vikingar intogs nu av Team Enköping, Kimmo, Curre, Jarno, Stefan och jag. Dublin är en väldigt mysig
stad och befolkningen är hjälpsamma och trevliga. Överallt säljs souvenirer med Irlands gröna färger och
nationalsymbolen treklövern. Den kommer från tiden då Irländarnas skyddshelgon St:Patrick förklarade
den kristna treenigheten med växten.
Det finns ju en del pubar också.... Många turister minglar i det härliga Temple bar-området :)
Dagbok
23/7:
Enköping-Dublin-Enköping, bil, buss, tåg, buss, flyg, flyg, buss, taxi, flyg, flyg, bil....och allt gick bra!!!
Jag hade lite andra resplaner än resten av gänget så jag landade i Dublin på torsdagseftermiddagen.
Lite krångel blev det när jag checkade in på mitt vandrarhem The Dublin Hostel. Jag hade hamnat i ett
fyrbäddsrum med tjejer, inte mig emot men kvinnan i receptionen ville ändå kolla med tjejerna om det var ok.
Självklart var dom inte inne så jag lämnade grejerna i rummet och sa att dom fick väl slänga ner grejerna i
receptionen om dom inte ville ha en kille där. Sen tog jag min första matbit för dagen, och enda :)
Flanigans hade god mat och väldigt bra service, bra start på resan.
Kollade en del souveniraffärer. Massor av snygga (och fula) tröjor, mössor, kepsar mm fanns till försäljning.
Men det var pubområdet Temple Bar som lockade. Jag tittade in på flera barer med det var på Temple Bar
som det kändes bäst. Jag var otroligt trött och tänkte nästan gå hem....men...en GT kunde jag väl ta.
Så jag satte mig på en stol i baren, beställde en GT, och blev kvar där i sex timmar :)
Trubaduren spelade Springsteens The River och puben började fyllas med U2-fans från hela världen.
Bredvid mig i baren satt Wendy, Yogi och Mike från Boston. Vi höll ihop hela kvällen och hade grymt skoj.
Jag oroade mig lite hur det skulle gå på vandrarhemmet men Bostongänget bara skrattade åt situationen.
Nya trubadurer kom på plats och vilken allsång det blev till U2´s With or without you!!!!
Strax före ett på natten kom restan av gänget från Enköping. Jag tog farväl av mina Boston-vänner och
mötte grabbarna utanför deras hotell. Efter en kort reunion så åkte jag hem till mitt hostel. Självklart fanns
ingen nyckel kvar åt mig i receptionen så jag blev tvungen att knacka på och väcka tjejerna.
I fin fin form presenterade jag mig och det var bara att kliva in. Bra det. Fick klättra upp i våningssäng och
och försöka somna. Gick väl sådär eftersom jag började må lite illa efter kvällens festande.....
Jag låg vaken till klockan 03, då drog två av tjejerna iväg till arenan där U2 skulle uppträda. Dom skulle köa
för att få bra platser....efter det lyckades jag somna.
24/7:
Mötte grabbarna på deras hotell. Det var en del trötta ögon där på morgonen. Dags för sightseeing.
Vi gick till bryggeriet Guinness Storehouse. Där kan man på 7 våningar följa hela processen hur deras
kända öl blir till. Vår "guide" Kimmo sa: -Nä men vi tar väl hissen till sjuan direkt va? Det är där deras bar
ligger med panoramavy över hela Dublin. Där får man en Guinness på entrebiljetten.... Vi satt där ett bra tag
och njöt av utsikten innan vi drog vidare. Hiss ner till shopen och sedan ut....bryggprocessen får man väl se
en annan resa antar jag....
Vi gick en lite pubrunda vid Temple bar inkl lunch. Uppladdning inför konserten!
Vi handlade med oss lite godsaker och tog taxi till Croke Park. Där slog vi oss ner vid en liten kanal som
rann utanför arenan och när vi öppnade första vinflaskan körde U2 soundcheck . Vädret var lite oroande.
Flera regnskurar kom under eftermiddagen och strax innan konserten åskade det till och med en bit bort.
Men lagom till att U2 skulle kliva upp på scenen så blev det klar himmel och solsken.
21.00 jublade 80 000 fans då Bono, The Edge, Larry och Adam gick upp på den fantastiska scenen.
Efter en tung månad med rykten om osämja i gruppen, skatteproblem på Irland och dåliga recentioner i
Amsterdam så var det ett taggat U2 som drog igång på hemmaplan. Och redan i första låten Breathe så
var segern i hamn, publikens vrål var öronbedövande!! När alla sjöng med i Desire fick man gåshud!
Det måste ha hörts över hela Irland! Bono sa: - Det har kommit fans hit från hela världen ikväll, bara för
att dom vet, att ska man se U2 är detta bästa platsen!!! Och alla jublade såklart :)
Mina personliga favoriter "Where the streets have no name" och "With or without you" var magiska.
Enda kritiken jag kan ha är att det var alldeles för kort med endast två timmar. Men jag är ju lite bortskämd
med att Springsteen spelar tre timmar... Scenbygget och ljusshowen får absolut högsta betyg!
Låtlistan:
07/24/2009 Croke Park - Dublin, Ireland
Breathe, No Line On The Horizon, Get On Your Boots, Magnificent, Here Comes The Sun (snippet) / ,
Beautiful Day / Blackbird (snippet), Elevation, Desire, Stuck In A Moment You Can't Get Out Of, The Auld Triangle,
One, Until The End Of The World / Break On Through (snippet), The Unforgettable Fire, City Of Blinding Lights,
Vertigo / Do You Remember Rock 'n' Roll Radio? (snippet), O Come All Ye Faithful (snippet) / ,
I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight, Sunday Bloody Sunday / Rock The Casbah (snippet),
Pride (In The Name Of Love), MLK, Walk On / You'll Never Walk Alone (snippet),
Where The Streets Have No Name / All You Need Is Love (snippet), 40 (snippet) / , Bad / Fool To Cry (snippet)
encores: Ultra Violet (Light My Way), With Or Without You, Moment of Surrender
Efter konserten pustade vi ut på planen, lyckliga och saliga :)
Det blev en gruppkram och godnatt för mig som tyvärr skulle upp 05.50 för att flyga hem på lördagen.....
Resten av gänget for vidare ut i Dublinnatten.
25/7:
05.50 ja det var ju bara att ta sig upp, taxi till flygplatsen och lämna den underbara staden.
Ännu ett äventyr var över, men ett nytt land att sätta en nål på kartan för :)