Lengans blogg / Storbritannien

Som vanligt så åker vi ett gäng till Liverpool varje år i maj, vi ser alltid den sista hemmamatchen i Premier League.
Redan under hösten 2015 så hade jag på känn att Liverpool kunde gå långt i Europa league så när det var dags att boka flyg så såg jag till att resa redan under torsdagen ifall det kunde vara en semifinal i cupen under torsdagskvällen...
Under våren 2016 så avancerade Liverpool i Europa league och plötsligt så var de framme i semifinal och vi hade tur i lottningen, den avgörande semifinalen spelades under den torsdagen som vi hade bokat flyg och lyckan var total. Det skulle bli en långhelg i England med två matcher på Anfield :)

Resedagbok:

4/5:
Eftersom jag och Antonio skulle flyga tidigt på torsdagsmorgonen så lyxade vi till det med en hotellnatt på Arlanda, Clarion hotell. Jag checkade in på eftermiddagen och kastade mig direkt i deras 30-gradiga utomhuspool. Där fanns även bastu och gym, jag valde bara det ena av dem.... Antonio anslöt och efter bad och bastu så blev det Champions league och bubbel.

5/5:
Tidigt flyg till Manchester och därifrån tog vi tåget till Liverpool. Där träffade vi Martin och Niklas från Stockholm, ett par trevliga killar som vi träffade flera gånger under resan.
Vi checkade in i vår lägenhet och träffade värden Urban med familj. Sedan blev det mingel på stan i strålande solsken. Vi träffade Martin och Niklas på baren The Beehive´s uteservering och där blev vi kvar i ett par timmar och laddade inför kvällens semifinal på Anfield. Vi åkte upp till Anfield i god tid och det kändes skönt att stå där med biljetter i fickan. Vår vän Ronny var på väg från London med buss, vi fick hela tiden sms som berättade hur trafiken var hemsk. Ronny började bli orolig ifall han skulle hinna fram till matchen.... Jag gick in i arenan medan Antonio väntade kvar utanför, han hade Ronnys biljett... Jag tog plats på klassiska the Kop och stämningen var fantastisk. Liverpool hade haft en dålig säsong i ligan och denna match kunde betyda en bra avslutning på våren. Sången You´ll never walk alone ekade mellan läktarna i flera mäktiga minuter, gåshud!! Det började närma sig matchstart och ingen Antonio eller Ronny på plats.... Med EN minut kvar till avspark så kom grabbarna upp på läktaren, helt otroligt, vilken timing!!
Ett vackert tifo höjde stämningen ännu mer och matchen startade med att Liverpool tog kommandot direkt. Liverpool gjorde 1-0 och arenan kokade!! Nu stod det 1-1 eftersom Villarreal vann den första semifinalen. Men denna gång var spanjorerna chanslösa, Liverpool öste på och gjorde 2-0 och 3-0. Vilket fantastiskt glädjeparty. Vi var lyckliga som fick uppleva denna otroliga kväll då Liverpool blev klara för final i Europa league :) Segern firades sedan på Matthew Street och The Cavern.
Ett på natten anlände Tompa med buss från Manchesters flygplats och kvartetten vandrade hemåt.

6/5:
Vi gick en runda på stan och för första gången fick Tompa se Albert Dock på håll. Vi har varit i Liverpool många gånger men Tompa har aldrig besökt de berömda hamnkvarteren... Inte denna gång heller men han såg Albert Dock på håll... nästa gång kanske.... Vi hann med lite shopping bland alla tusentals engelsmän som var ute på stan i det fina vädret. På eftermiddagen kom resten av vårt gäng och åtta goa gubbar samlades på Yates för att dricka drinkar och prata skit.
På kvällen blev det bubbelfest i lägenheten och stämningen var hög som vanligt :) Natten spenderades som vanligt inne på barerna kring Matthew Street. Det blev till och med lite dans på nattklubben :)

7/5:
Trötta gubbar i lägenheten, men vi piggnade till efter en stor fin frukost. Hela gänget begav sig ut på stan och det var fullt med folk på gågatorna i solskenet. Alla uteserveringar var fyllda med helgfirare så vi gick in på Bierkeller där vi tittade på fotboll och åt lunch. En del av gubbarna i gänget såg lite hängiga ut ;)
I övrigt så flöt dagen på precis som vanligt i Liverpool, lite shopping, pubhäng och ingen sightseeing. Kvällen och natten spenderades på Matthew street såklart :)

8/5:
Matchdag. Vi gick till supportershopen i stan och kollade läget, sedan åkte vi upp till Anfield där vi minglade runt bland pubarna. Stämningen var lite avslaget efter torsdagens urladdning och det märktes även inne på arenan. Sångerna uteblev nästan helt innan match. Jag och Ronny satt i skuggan medan resten av gänget satt på andra långsidan och svettades i solen. Matchen mot Watford blev ett riktigt sömnpiller. Allen och Firmini såg till att Liverpool vann med 2-0 och vi kunde vandra hemåt i vårsolen. Söndagskvällen blev lugn då det var hemfärd till Sverige tidigt måndag morgon.

9/5:
Tidig uppstigning och sedan en stressig taxifärd till Manchesters flygplats i morgontrafiken. Vi hann fram i tid och alla kom hem till Sverige igen, trötta men nöjda efter ännu en rolig helg i England :)

Läs gärna min guide om Liverpool:
http://www.reseguiden.se/reseguider/fotboll-och-musik-i-liverpool-4472#axzz1tM3g...

Liverpool, staden i mitt hjärta, ja fotbollslaget också såklart :)
Vi är ett härligt kompisgäng som ses ett par gånger om året, en gång i maj då vi ses i Liverpool samt en gång i juli då vi har reunion i Axevalla under en travhelg.
Årets resa till Liverpool blev under vintern mer och mer intressant eftersom fotbollslaget presterade väldigt bra och började nosa på ligaguldet. "Vi" var obesegrade under 2014 fram till slutet av april då Chelsea slog sönder alla drömmar om guld med en överraskande seger på Anfield. Hoppet levde ändå hela vägen fram till sista matchen men då behövdes det att Manchester City förlorade på hemmaplan vilket de inte gjorde. Guldet till City men vi var väldigt nöjda ändå med att komma tvåa i ligan och samtidigt vara tillbaka i Champions League.
Det blev som vanligt en fantastisk helg med goda vänner och blandat väder, precis som vanligt i Liverpool.

Dagbok:

8/5:
Antonio inledde resan med att under 1 timme försöka hitta en parfym... När det äntligen var avklarat så kunde vi sammanstråla med "Flash" & "Svinto" i baren. Vi flög till Manchester och när solen äntligen tittade fram så satt vi på tåget till Liverpool och smuttade på en flaska rom, nu var det äntligen semester!
Vi hade bokat in oss i Urban Gottfridssons lägenhet på 14e våningen och utsikten över staden är magnifik därifrån. Det kändes skönt att vara tillbaka där, vi har haft många roliga fester i den lägenheten. Ett annat kärt återseende var att få kliva in på Yates´s igen. Ujujuj vilka roliga minnen jag har därifrån :) Jag och Antonio hade stämt träff med en vän från Liverpool, Robbie. Han tog med oss på en fin pubrunda under torsdagskvällen som avslutades med ett besök på The Cavern, även det ett riktigt favoritställe! Vi var sist ut från stället och avslutade natten med en klassiker,
The worlds longest kebab.... Ashtray som vi har döpt stället till har enormt långa kebabskivor.... :)

9/5:
Vi har varit i Liverpool många gånger men aldrig besökt lagets träningsanläggning så nu åkte vi upp till Melwood för att försöka få en skymt av spelarna i det usla vädret. Man fick inte komma in på anläggningen men vid entrén såg vi spelarna köra in med sina fina bilar och efter en frukost på en lokal liten sylta så kunde vi följa träningen då vi stod uppe på en kvinnas trädgårdsmur för att se över avstängningen som omgärdade fotbollsplanen.
Det var bra fart på träningen och laget verkade ha harmoni och det var många skratt på planen.
Efter träningen så tog vi en taxi ner till stan och gjorde en liten shoppingrunda. Innan resan så hade jag skickat in en bild på oss till Liverpools matchprogram och jag blev riktigt nöjd i Liverpoolshopen då jag hittade vår bild i helgens matchprogram :)

Snart skulle de övriga i gänget anlända till Liverpool. Först dök Ronny upp och eftersom han och Antonio älskar fotboll så åkte de iväg direkt till en match i en annan stad, minnet sviker mig vilken match det var. Själv stannade jag i lägenheten och väntade in resten av gubbarna. Till sist kom de på plats och fredagspartyt kunde starta!
Vi inledde såklart med stora mojitokannor på Yates´s och sedan var det full fart. Liverpool är ju en fantastisk stad när det gäller publiv och livemusik. Flanagans och Ashtray fick naturligtvis besök av oss innan det var dags att ge upp för denna kväll.
Höjdpunkten var såklart när gänget fick se bilden i matchprogrammet :)

10/5:
Shopping på stan och som vanligt ingen sightseeing... Lugn dag övergick till party i lägenheten och på kvällen var det The Cavern som gällde. Regnet vräkte ner så när det var dags att ge upp så var taxi enda alternativet att ta sig hem. Ganska händelsefattig dag men så många skratt.... :)

11/5:
Matchdag! Man kan ju lugnt säga att dagsformen på laget i lägenheten var skiftande..... Jag var riktigt pigg och efter en frukost på Yates´s så blev det en taxi upp till Anfield och ett kort besök på klassiska baren The Park. Gick mest igenom den kokande baren för att kunna pricka av att vi ´hade varit där samt för att säga hej till vännerna Peter och Elin som stod där sjungandes i hettan.
Efter det så välkomnade vi spelarbussen tillsammans med hundratals andra rödvita fans. Skulle det ske ett mirakel under dagen, kunde verkligen City förlora? Drömmarna fanns men jag var inställd på att vi skulle sluta två i ligan.
Gänget hade spridda platser på läktaren, jag och Antonio satt på rad ett, två meter från mittlinjen.
Det var riktigt häftigt att komma spelarna så nära och kameran smattrade hela matchen. Newcastle gjorde 1-0 och hoppet om ligaguld sjönk, det sjönk ännu mer när City ångade på och tog ledningen i sin match.
Liverpool skärpte i alla fall till sig och inom ett par minuter så gjorde de två mål på identiska frisparkar.
City höll dock undan så vi fick nöja oss med en seger och en fantastisk säsong var över.
Efter matchen så gick laget ett ärevarv och tackade fansen för stödet.
Vi gick ner till stan och åt mat, sedan fick vi en fin överraskning vid hissen i vårt hus. Den var trasig så det var bara att börja jobba sig uppför trapporna, 14 våningar!! Allvarligt, det VAR tufft!! De flesta av oss var ganska så trötta efter några intensiva dagar så det blev en kväll hemma i lägenheten med gott vin och roliga minnen/skratt.

2/5:
Hemresedag efter ännu en lyckad helg tillsammans med underbara vänner. Jag blev ensam kvar med hemresa på kvällen, de andra åkte på förmiddagen. Det blev en lång dag med besök på bl.a. Slavery museum och Titanic museum i Albert Dock. Hemresan gick sedan via Köpenhamn och jag var väl hemma i sängen vid 02. 04:30 ringde klockan som vanligt och det var dags att åka till jobbet, gick som i dvala hela dagen.

Bara att ladda om inför nya äventyr!!!

Min husgud när det gäller musik är som bekant Bruce Springsteen och under hans turnéer så träffar man alltid en massa andra fans med samma musiksmak. Ofta står jag och köar i timmar innan showen och där lär man känna fantastiska personligheter med olika historier om möten med Bruce, konsertminnen mm.
Under sommaren 2013 så besökte jag bl.a. London och Kilkenny när Springsteen spelade och där lärde jag känna en hel del roliga personer så när det kom på tal att vi skulle ha en reunionfest i London så bokade jag flyg direkt.
De flesta av vännerna har Twitter så vi hörs ganska ofta där och förväntningarna inför festen triggades ordentligt. Det blev en kul reunion även om själva arrangemanget var uselt hahaha....
Jag bodde på Royal Eagle Hotell, 26-30 Craven road vid Paddingtons station. Nära till tunnelbanan och Hyde Park, kan absolut tänka mig att bo där igen.

Reseberättelse:

31/1:
Under veckan hade väderleksrapporterna varnat för snöfall under fredagen så jag var lite nervös ifall det skulle kunna ställa till det för min avresa från Västerås Flygplats. Det var inga problem när min pappa skjutsade mig till flyget så jag trodde att det skulle gå bra....
När alla hade boardat planet och det var dags att lyfta så kom snöfallet! Snöröjningen kämpade på men det gick inte att hålla startbanan ren så vi satt kvar i planet och höll tummarna för att vädret skulle bli bättre.
Efter två timmar började vi bli lite uppgivna och jag förstod att jag skulle missa att träffa mina vänner i London under fredagskvällen. De var dock snälla och skickade mms från deras fest...
Efter FYRA timmar på marken så kunde vi lyfta och jag var sedan inte framme på hotellet förrän efter midnatt. Det enda roliga den kvällen var att se hur fulla alla människor var på tunnelbanan då jag anlände till stan. Avslutade den långa dagen med att köpa nattmat på KFC och det kom upp en massa roliga minnen från OS 2012 då vi ofta åt på den restaurangen efter sena OS-kvällar.

1/2:
Jag tog en promenad till puben The Swan och det var härligt att gå på gatan där vi tillbringade våra veckor under OS. Stewart, The Swans ägare blev glad när han fick se mig, vi lärde känna varandra väl under OS och även en av kyparna sken upp då han fick syn på mig. Jag åt en klassisk engelsk frukost på The Swan och sedan gick jag genom Hyde Park i vårvädret då min "Springsteen-vän" från Norge hörde av sig. Mari var på väg till Notting Hill och jag tog tunnelbanan dit för att möta upp henne.
Det var marknad i Notting Hill med massor av besökare så det var ju inte lätt att hitta Mari. Till sist fann jag henne i en Westernbutik och det blev ett kärt återseende :) Under fikapausen på ett café längs marknaden så skrattade vi hejdlöst. Det blev inte bättre senare under dagen då vi var inne i butiken Primarkt och det uppdagades att jag hade missuppfattat henne tidigare under dagen och gått omkring och trott att Mari hade shoppat läderhosen till sig själv...
Tårarna sprutade inne i butiken då vi gapskrattade, Mari kissade nästan på sig av skratt hahahaha.
Ett tillfälle som naturligtvis var 99 gånger roligare på plats än vad det går att beskriva i text :)
Efter shoppingen så gick vi till baren Toucan där vi träffade våra goda vänner Gayle och Andrew, kramkalas!! Vi fyra var i den fantastiska byn Kilkenny 2013 då Springsteen spelade två kvällar i rad. Det var så kul att träffas igen, även om vi hörs på Twitter och Facebook hela tiden.
På kvällen var det dags för den stora festen på Pride of Paddington. Över 100 fans från olika delar av Europa hade samlats och det fanns goda förutsättningar för en kanonkväll. Tyvärr blev det kalkonvarning då det inte var någon ordentlig musikanläggning på plats, och den personen som höll i musikvalet under kvällen var kass!
Men vi hade självklart kul ändå, det var full fart på de jag hade lärt känna under turnén och vi höll igång så länge det gick. Men London är ju London, pubarna stänger tidigt så det som kunde ha blivit en klassiker slutade med en liten besvikelse, hade nog för stora förhoppningar. De tidigare festerna på Pride of Paddington innehöll livemusik men denna gång blev det lite fiasko.

2/2:
Efter en frukost med Mari och Vic från Barcelona så åkte vi tre till Liverpool St och knallade runt på marknaden där. En trevlig dag med en massa prat om minnen och upplevelser från Springsteenkonserterna.
Kul att umgås med människor som har samma intresse och humor, många skratt blev det denna helg :)
Jag fick avbryta minglet för att ta mig till flygplatsen och hemresan till Sverige. Ännu ett äventyr var över och jag var glad att jag lyckades få med mig passet hem igen med min visumansökan till Ryssland i.
Ett par veckor senare var det ju dags för OS i Sochi och hade jag lyckats slarva bort passet i London så hade nog OS-resan blivit inställd....

Nu gick det bra och Sochi levererade ett makalöst Olympiskt spel :)

När Springsteen ger sig ut på turné så letar jag såklart direkt efter något bra ställe att se honom på. Förutom de trekvällarna på Friends arena så fastnade jag för showen på Wembley i London. Bara tanken att få kliva in på The Swan igen där jag tillbringade mycket tid under OS 2012 fick mig att längta till resan.
Vi blev ett bra gäng, jag, Tompa, Peter, Anders, Marie och Kent. Som vanligt så packade jag regnstället när jag åkte till London men enda gången det regnade så satt vi på puben :)

Reseberättelse:
14/6:
När jag klev av bussen utanför Arlanda så mötte jag OS-skytten Håkan Dahlby. Han skulle med den bussen som jag klivit av men han stannade och pratade en stund istället. Vi lärde känna varandra under OS i London så det blev ju en perfekt start på resan att träffa honom innan avfärd.
Klassiker, blev av med deosprayen i säkerhetskontrollen...
Framme i England så tog jag Gatwick express in till London, mycket smidigt. Sedan tog jag tunnelbanan till
Lancaster gate som så många gånger under OS. Det var en mäktig känsla att kliva ut från stationen och gå de hundra meterna till The Swan och kliva in på stampuben. Bartendern kände igen mig direkt och sa -Du har varit på semester ser jag, brun i ansiktet! -Nä jag jobbar ute så jag får lite färg på jobbet svarade jag. Sen kom jag på att de två tidigare helgerna hade jag ju legat vid poolen i Barcelona och Wien...
Sedan gick jag till snabbköpet där jag alltid handlade under OS och ägaren blev verkligen jätteglad då jag klev in. Jag hade med mig en bild från OS där jag och Simon står med ägaren, han blev nästan lite rörd hahaha.
Nästa OS-möte blev när jag gick tillbaka till The Swan och överlämnade en OS-bild till Swans ägare.
Även han blev jätteglad så det var härligt att vara tillbaka på den gatan :)
Övriga gänget dök upp så det blev lunch på Tha Swans balkong, där gjordes många biljettaffärer upp under OS. Efter lunchen blev det förfest på rummet på hotellet Lancaster gate. Springsteen poppades och vi laddade för kvällens Springsteen-fest på Pride of Paddington. Där hölls en fest med bara Bruce-fans och ett band med bl.a. min vän Tony Ginger spelade covers hela kvällen.
Vi träffade många roliga människor och stämningen var hög på stället då plötsligt Springsteens saxofonist
Jake Clemmons klev in i puben. Clarence brorson skapade nästan kaos då alla ville fotografera sig tillsammans med honom. Han stannade en bra stund och tog sig tid att hälsa på alla som ville träffa honom. Stämningen blev ju inte direkt sämre efter hans besök och Tony skrev senare på sin facebook att han har spelat i hela sitt liv, för tusentals människor, men kvällen på Paddington var förmodligen hans bästa någonsin, och vi var där! Lyckliga efter en magisk afton avslutade jag och Tompa kvällen med att köpa allt som fanns på KFC....

15/6:
Konsertdags. Uppvärmning på The Swan följdes upp med att vi åkte ut till Wembley vid tolvtiden.
Det är lite magiskt att gå från tunnelbanan till den mäktiga arenan. Tyvärr var vi redan för sena för att få ett armband till golden circle, över 3000 personer stod redan i kö. Jag letade upp Tony och pratade en stund sedan var det bara att sätta sig på The torch och äta lunch samt invänta konserten.
När vi kom in så tog vi varsin Mojito och gjorde ett försök att prata oss in i golden circle men det var omöjligt så vi fick nöja oss med att stå i koklass men fick ganska bra platser ändå.

Själva konserten började lite för lugnt för min del, jag vill ha Out in the streets eller My love will not let you down. Istället fick vi Land of hope and dreams. En stor favorit för mig men inte som öppningsnummer.
Efter Jackson cage och Radio nowhere så började värsta kavalkaden av önskelåtar. Bruce spelade fyra önskelåtar  i rad bl.a. Lost in the flood. Under kvällen fick jag för andra gången höra hela albumet Darkness on the edge of town. Showen innehöll hela sex önskelåtar inkl. vackra Bobby Jean. Originallåtlistan innehöll 27 låtar men när Bruce var klar så hade han ändrat om ordentligt under kvällen och showen slutade till sist på 31 låtar :) När bandet klivit av scenen efter Twist and shout så kom Bruce tillbaka än en gång, nu ensam med sin gitarr. Till Wembleys stora glädje framförde han Thunder road akustiskt. Tårarna rann nedför kinderna på många i publiken, det var den absolut vackraste avslutningen jag hört på en pringsteenkonsert. Publiken på Wembley bar fram denna konsert och flera gånger såg man verkligen hur rörd Bruce var av responsen. Min 25e Springsteenkonsert var braaaa!!

Efter konserten så blev vi lite avskräckta av kön till tunnelbanan så vi gick in på baren Blue check, vilket ställe! På bord och stolar stod fans och sjöng allt de orkade till Springsteenlåtar som pumpades ut hela kvällen. Det var väl kanske 100 hängivna fans på stället och jag kände som om jag hade kommit till himlen :)
I refrängerna sänktes musiken så att bara fansens skönsång ekade ut på gatan och självklart gick det bra att önska låtar i baren. Gamla som unga festade tillsammans och jag kan inte på rak arm komma på att jag njutit mer i en bar någonstans någon gång :)
På väg hem såg vi en räv på gatan, mitt i centrala London...bör nämnas......

16/6:
Jag åkte upp till Olympic park för att minnas OS 2012. Vilka minnen från spelen och efterfesterna som ploppade upp då jag gick omkring i området. Det stora shoppingcentret som fanns där under OS fanns faktiskt kvar, jag trodde nog att det skulle dö ut efter OS men det var fullsatt med besökare.
Efter en klassisk fish & ships på The Swan så tog jag farväl av ägaren och åkte ut till Gatwick, helgen var över.
När jag lämnade Arlanda och körde hem genom juninatten så var jag alldeles sprängfylld med glädjeadrenalin... Vilken helg, vilka möten, vilken konsert och vilken efterfest utanför Wembley.
Hoppas alla som älskar musik och som har en favoritartist eller ett favoritband får uppleva något liknande :)
Däremot kan man än en gång fastslå att ingen annan rockartist kommer i närheten av Bruce när det gäller att leverera energi, glädje samt att "umgås" med sina fans under showerna. Karln är ju mer nere hos publiken och härjar runt än vad han är uppe på scenen :) Och istället för att ha en strikt visuell scenshow så spelar han sex önskelåtar och kastar helt om låtlistan som fanns fastsatt på scenen, otroligt haha.

Sommar-OS i London är över, 18 dagar på plats med en massa vänner, gamla som nya. Vilket fantastiskt äventyr det blev! Det var mitt femte OS, de andra är Lillehammer, Aten, Peking och Vancouver. Det är alltid svårt att ranka dem, Aten var roligast men London är nog det bäst arrangerade spelen. Volontärerna var grymma, alltid otroligt hjälpsamma.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/431210 På 17 dagar hann jag se 25 evenemang i 13 olika sporter. Det var väldigt tufft ibland. En dag befann jag mig på, eller åkte förbi 67 tunnelbanestationer! Det var väldigt svårt att hitta biljetter till olika evenemang på plats. Det är förbjudet att sälja biljetter svart i England så vi sökte med ljus och lykta på internet. Ibland hittade vi vad vi letade efter och då var lyckan total i sällskapet. Det var tur att vi hade lyckats skrapa ihop de flesta biljetterna innan resan. De som vi ville bli av med sålde vi enkelt på plats, jag lyckades till och med sälja en biljett till Paralympics...

Höjdpunkterna var många i London, men min topp-femlista ser ut så här:
• Stämningen i fäktningshallen då Koreanskan Shin blev bortdömd, vilka hyllningar hon fick av en stående publik!
• Atmosfären i simarenan då vi fick se både världsrekord samt tidernas bästa Olympier Phelps skriva idrottshistoria.
• En heldag på anrika Wimbledon med två svenskmatcher samt tennis i världsklass på centercourten.
• Håkan Dahlbys silver i double trap, vilket drama!
• Semifinalen i handboll, Sverige-Ungern på bästa platserna, vilket party!

Snöpligast: Då mitt tyngdlyftningspass slutade precis då jag klev in i hallen p.g.a. för få anmälda, den biljetten kostade 1000:-

Mitt program under dagarna i London:
28/7 Handboll
29/7 Lerduveskytte och cykel
30/7 Boxning och Fäktning
31/7 Tyngdlyftning, handboll och fotboll
1/8 Tennis
2/8 Double trap, Handboll
3/8 Simning Vattenpolo och The Orbit
4/8 Triathlon, Simning
5/8 Boxning
6/8 Fotboll
7/8 Handboll och beachvolleyboll
8/8 Kanot och Beachvolleyboll
9/8 Brottning och brottning
10/8 Handboll semifinal Sverige-Ungern
12/8 Handboll finalen Sverige-Frankrike

Dagbok:
27/7:
Äntligen avresa! Flyg från Arlanda till Heathrow och med på planet fanns SVT´s Mats Nyström. Vi pratade en del om årets OS samt tidigare spel, trevlig prick. På flygplatsen gick det väldigt snabbt och smidigt, var lite orolig innan hur det skulle se ut men jag var ute från Heathrow på 30 minuter efter landningen. På Oxford Hotel fick vi rum nummer 43..fjärde våningen.. utan hiss... Vi är väl inte på plats för att träna?? Jag gick vidare till närmaste pub där jag träffade Micke som skulle köpa en pingisbiljett av mig. Medans vi satt och gjorde affärer så ringde OS-skytten Håkan Dahlby och berättade att han kanske kunde hjälpa till med biljetter till hans tävling. Bra med kontakter innaför olympiabyn. Micke och jag bestämde oss för att
åka till Olympic Park för att kolla om det fanns några biljetter till invigningen men vi fann inte en enda försäljare. Jag lyckades få in oss på området där "Olympic family" gick in till invigningen. Mitt bland alla personer med ackrediteringar på bröstet så tog jag mig fram till Box office där man kan hämta ut biljetter som man beställt hemifrån. En kvinnlig vakt frågade mig om jag skulle hämta ut biljetter till invigningen. Nä till handboll svarade jag varpå hon såg hyfsat förvånad ut... What? Det gick bara att hämta ut biljetter till invigningen såklart men det var ett kul Olympic moment som vi brukar säga. SOK kom och gick förbi så jag hälsade på Glenn Östh och han blev imponerad och glad över att jag hade fått en trupptröja från hans kollegor på SOK. Efter det så gav vi upp hoppet om en biljett så vi åkte till baren The Swan där vi såg invigningen på tv tillsammans med Simon och Mange från Malmö som precis hade anlänt till London. Invigningen var helt ok med en del bra inslag.
3 OS-ringar i betyg.

28/7:
Mange och Simon åkte iväg tidigt på pingis, jag hade kollat upp att det bara var kvaltävling så jag sålde min biljett och tog en runda på Oxford street istället. På eftermiddagen var det dags för handboll så det var en härlig känsla att äntligen få kliva in genom grindarna till Olympic Park. Handbollen spelades i Copper Box och matchen vi såg var Sverige-Danmark.
Sverige ledde ett tag men klappade ihop totalt och förlorade matchen. Vi såg även överlyckliga Brasilianskor besegra Kroatien med 24-23. Det är en del av charmen med OS att ofta får man se lycka, glädje sorg och tårar.
När vi lämnade arenan och gick mot tunnelbanan så var det som vanligt många som ville fotografera oss :)
Vi avslutade dagen på The Swan där vi träffade ett par av de som skulle köpa biljetter av oss. Det blev en kul kväll där vi som vanligt spred glädje i baren :)

29/7:
Dags för skyttetävlingar, Therese Lundqvist i skeet. Det var inte så många svenskar på plats, kanske sex "vanliga" fans och resten var familj och SOK. Vi träffade Thomas Engdahl och Nathalie Larsson som guidade oss hur skyttet fungerade. Solen stekte och vi njöt av vädret och bra skytte. Therese bommade tre i första omgången, tre i andra och två i sista. För att ha chans till final så krävdes det att Fransyskan skulle skjuta bort sig och det gjorde hon så det blev särskjutning mellan Therese och en Italienska. Spänningen steg men tycärr så bommade Therese en duva direkt och Italienskan gick till final då hon träffade båda sina duvor. Therese var ändå jätteglad över sin fina placering och charmade alla med sitt glada
humör. Hon kom fram och hälsade på oss och Håkan Dahlby fotograferade kvartetten. Håkan hade vi haft lite kontakt med tidigare så han stod och pratade en lång stund med oss. Han sprang ut och hoppade i vattenpölarna på banan för att visa oss att vattnet inte kunde rinna undan när det regnade. Det hade kommit en rejäl skur innan särskjutningen.
Skyttarna Stefan Nilsson och Marcus Svensson kom också fram och hälsade innan vi gav oss iväg hemåt, trodde vi... Vid en gammal ruin satte en kvinna upp en skylt där det stod Free coffee så vi klev naturligtvis in och blev bjudna på kaffe och kaka i varsin campingstol, Olympic moment...

Nästa evenemang blev ett kort stopp vid Hyde Park Corner där vi såg cyklisten Emma Johansson passera i fem sekunder, i ett rasande hällregn... Vi såg mest paraplyer eftersom vi stod i fjärde led...
Vi torkade oss på The Swan en stund, mest för att säga hej till ägaren, sen gick vi till hotellet där vi delade en flaska rom och hade OS-quizz som uppvärmning innan det var dags att åka till Holland Heineken House vid Alexandra Palace. HHH byggs upp varje OS för Holländska idrottare, sponsorer och fans, men brukar försöka ta oss in där varje gång och festa med Holländarna. Det var ett par tusen oranga supportrar och tre svenska fans som dansade inne på det stora diskot och det fotograferades en hel del, det var många som ville synas med oss haha. Vi körde självklart raketen och den blev succé, precis som vanligt. Det var en riktigt lyckad kväll så vi var glada att vi hade biljetter till ännu en kväll på HHH!

30/7:
Trötta klev vi upp och tvättade våra tröjor efter en het kväll på HHH. Första evenemanget för dagen var boxning nere i ExCel Arena. Där i mässhallarna höll flera olika idrotter till, bl.a. pingis, brottning, boxning och tyngdlyftning. Vi satt ganska högt upp tyvärr och vi var ganska slitna så efter en timme så hade värmen i hallen knäckt oss och vi gick ut och vilade på gräsmattan utanför arenan. Nästa punkt på schemat var fäktningsfinaler för damer. Vi hade hoppats på att få heja fram Emma Samuelsson till medalj men tyvärr så hade hon missat att kvala in till OS så vi var beredda på en tråkig tillställning som vi enbart åkte på för att det var en sport som vi inte hade sett tidigare. Så fel vi hade angående att det skulle bli tråkigt...
I semifinalen mellan Shin från Korea och Heidemann från Tyskland så fick vi uppleva ett helt sanslöst drama. Matchen var lika efter full tid och det var dags för sudden death i en minut. Innan sudden så lottades det ut vem som skulle vinna OM det stod lika efter 1 minut, Koreanskan vann den fördelen. Med en sekund kvar så blev det träff för båda faktarna och tiden stannades. Tyskan var tvingad att träffa för att inte förlora matchen. Tiden startade igen och tyskan kastade sig fram men det blev ännu en dubbelträff. Klockan fortfarande på en sekund. Samma sak hände ännu en gång och klockan stod kvar på en sekund. Ännu ett försök och denna gång lyckades tyskan träffa en singelstöt och hon jublade som om hon vunnit guld!
Koreanska bröt ihop fullständigt och grät samtidigt som hennes ledare var vansinnig. De protesterade mot det konstiga slutet och en lång väntan började. Båda fäktarna stod där i över en halvtimme innan tyskan ropades ut som vinnare. Korea började då skriva en protest, helt enligt reglerna och den stackars tjejen var tvungen att sitta kvar gråtandes mitt i arenan för skulle hon lämna rampen så skulle det räknas som att hon accepterade förlusten. Alla led med henne och efter en timme så leddes hon ut ur arenan efter att även den skriftliga protesten avslogs. Folk buade och speakern sa "-You will read about this for ages, you´re part of olympic history!"
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/431182 När Koreanskan till sist kom ut och presenterades inför bronsmatchen så kokade hallen, alla skrek och jublade i flera minuter, det blev en Salminghyllning som tårade ögonen och gav gåshud över hela kroppen. Det blev ett ögonblick vi aldrig någonsin kommer att glömma. Shin började bronsmatchen lysande och stämningen var verkligen magisk i hallen men på slutet så blev det nog för mycket för koreanskan och hon föll med 15-11.
Väl hemma på hotellet så försökte vi smälta det vi hade varit med om samtidigt som vi letade biljetter på nätet till nästa dags fälttävlan där vi hade medaljchans. Vi hade tre biljetter för 95 pund men sen avstod vi dem och somnade gott.

31/7:
Dålig start på dagen. Skulle ta mig ner till fälttävlingen för att kolla efter biljetter utanför arenan. Tunnelbanan var stängd så jag fick ta taxi en bit innan jag kom till en fungerande tågstation. Väl nere vid arenan så fanns det såklart inga biljetter, blev erbjuden en som kostade 150 pund men vem vill betala det? Inte jag i alla fall, så det var bara att gå de två kilometerna tillbaka till tunnelbanan och åka vidare till ExCel arena där jag hade biljett till tyngdlyftning. När jag kom fram var entrén stängd och en dam förklarade att mitt pass var snart slut trots att det bara var halvvägs, det var nämligen för få deltagare så passet var halverat! Jag lyckades komma in ändå men när jag var under läktaren och skulle ut i hallen så hörde jag sista lyftet...när jag kom upp på läktaren började publiken gå hem, jag hann inte ens se ett enda lyft...glad...

Svettig och arg satten jag mig på tåget till Olympic Park där jag gick en runda i det enorma shoppingcentret. Där träffade jag på Gulldén och Roberts från damhandbollslaget och de ställde glatt upp på en bild. Sedan mötte jag Mange och Simon för att tillsammans se Storbritannien-Sverige och Serbien-Kroatien i herrhandboll. Sverige hade inga som helst problem med Britterna och vann enkelt i Copper Box som ändå bjöd på en grym stämning tack vare hemmafansen. Efter en halvlek av Serbien.Kroatien så gick vi vidare till tunnelbanan för att åka på fotboll. Det var många fotograferingar igen i Olympic Park, folk gillade oss...
På anrika Wembley såg vi dammatchen Brasilien-Storbritannien, publiksiffra 70 584! Härlig stämning då Storbritannien tog ledningen direkt. Vi körde raketen på våran sektion och där kan man verkligen snacka om succé!! Vi fick göra den flera gånger och då vi lämnade läktaren en minut före slutsignalen så stod folk upp och applåderade oss :) Storbritannien vann med 1-0 och vi hörde jublet bakom oss då slutsignalen ljöd i Londonnatten. Den dagen befann jag mig på, eller passerade 67 tunnelbanestationer.....

1/8:
Vi hade sålt våra biljetter till Korea-Gabon i fotboll på Wembley och laddade för att åka till Wimbledon istället och titta på OS-tennisen. Vi var beredda på att leta biljetter utanför men lyckades köpa tre stycken på internet på morgonen så vi slapp vara nervösa då vi åkte ut till den klassiska platsen Wimbledon. Vi hade biljetter på Center court och satt helt perfekt på kortsidan. Första matchen var Serena Williams mot Zvonareva från Ryssland, Serena vann överlägset. Nästa match var Hewit-Djokovic, en jämn och välspelad fight mellan ett par av världens bästa spelare. Till sist vann Djokovic med 2-1.
Sedan var det dags för svenskmatch. Dubbelparet Lindstedt/Brunström tog sig an Cilic/Dodig från Kroatien på court 17 som var en liten bana med tre bänkrader på varje långsida för publiken. Jag träffade vännen Glenn Östh från SOK och vi diskuterade våra upplevelser från de första dagarna. Träffade även Thomas Johansson som blev imponerad av att jag var på hans dubbelfinal i Peking :) Själva matchen var riktigt trist. Svenskarna verkade vara på uselt humör och hade inte en chans, de förlorade stort mot Kroaterna.
Vi hann in på centercourten för att se hemmahoppet Andy Murray vinna över en cypriot med 2-1, grym stämning! Sedan var det dags för en klassiker på Wimbledon, vi delade en flaska Champagne :) Lite stressade kom vi till nästa match som var Sverige-Italien i mixed. Lindstedts dåliga humör höll i sig och det blev ännu en förlust, denna gång tillsammans med Sofia Arvidsson. Vi sa adjö till gänget från SOK och hälsade på dopingjägaren Arne Ljungqvist istället...
Inne på centercourten så var det bara ett stort antal funktionärer kvar då vi tittade in så vi ställde upp oss och körde raketen som följdes av ett jättejubel från alla inne i arenan, hörde vi succé?!!
Vi åkte "hem" till The Swan och tog emot Johan "Oraklet" Beckman som hade anlänt till London. Bra dag, 4 OS-ringar.

2/8:
Simon och Mange valde att ta sovmorgon medans jag och Johan tog tåget ner till The Royal Artillery Barracks där vi tänkte försöka hitta biljetter till Håkan Dahlbys dubbeltrap. Vi hade tur, i biljettluckan såldes det för en gångs skull biljetter och vi fick betala 30 pund för en klassisk OS-final. Vid biljettluckan så träffade vi Håkans fru. Hon berättade att Håkan hade haft svårt att sova inför finalen då han hade köpt 40 biljetter av ett norskt företag som inte hade levererat en enda. Biljetterna var till sponsorer, vänner och familj. Han hade även lovat att hjälpa oss men då förstod vi varför han inte hade hört av sig.
Med tanke på den dåliga uppladdningen så var det kanske inte så konstigt att första omgången startade darrigt. Innan skyttet började så vinkade både Håkan och coachen Claes till oss under inskjutningen, vi var på plats :) Både första och andra kvalomgången gick knackigt så vi trodde att det var kört inför sista omgången men där började även de andra skyttarna att darra så till sist stod det klart att Håkan var klar för finalen! Mellan kvalet och finalen så besökte vi hallen där pistolbanan var. Där hade vi turen att få fotografera oss med en av OS-facklorna medans det ösregnade utanför.
Eftersom ledaren av finalen var från Storbritannien så var vi tvugna att ta plats på läktaren redan en och en halv timme innan finalomgången skulle börja. Det ösregnade så det var ingen dans på rosor att invänta skyttarna men när de väl kom in på arenan blev det ett jättejubel. Håkan såg väldigt avslappnad och glad ut efter att ha umgåtts med familjen en stund.
När finalisterna ställde upp på sina plattor och värmde upp så såg de andra väldigt koncentrerade ut medans Håkan diggade musiken och dansade till svenska klackens stora jubel. Han låg på femte plats när sista omgången började men efter att ha skjutit fantastiska 49/50 så seglade han upp till ett silver och blev så glad att han hoppade runt med bössan nere på planen.
Vi var ca 40 svenskar högst upp på läktaren som jublade och Håkan vinkade glatt, han var så himla lycklig!
Skytten från Storbritannien vann med två träffar men gladast på pallen var Dahlby :)

Nästa evenemang var Island-Sverige och Serbien-Danmark i herrhandbollen. Det var mycket danskar i hallen och som vanligt var det bra stämning. Danmark vann sin match och Sverige förlorade med ett mål. Surt men vi hade ju kul ändå, det finns ju inte mycket som slår OS på plats :)

3/2:
Ännu en tidig morgon, det började tära på energin att inte ha sovmorgon. Jag och Johan åkte upp till Olympic Park där jag hjälpte in honom på området eftersom han saknade biljett till något evenemang. Vi hade flera events den dagen så han kunde komma in på en av mina biljetter. Jag gick på simningen där jag fick uppleva ännu en fantastisk arena med 17 500 platser.
Det var försök på 50 m fritt med Alshammar och Sjöström samt försök på 1500m och 4*100 m medley damer/herrar. Svenskorna simmade hyfsat och gick vidare till semifinal. I medleyt för herrar så vann Storbritannien sitt heat och hallen skakade av ljudnivån, vilket jubel!! Det är de upplevelserna som gör att det är så roligt att vara på ett OS.
Efter simningen så mötte jag upp mina vänner Jonas och Åsa från Borlänge som hade vunnit en tredagarsresa till OS. De hade sett handboll på förmiddagen och skulle på friidrott på kvällen. Mitt nästa event var vattenpolo med Simon men tyvärr så hade vi fel biljetter. Vi ville se Australien kl 15 eftersom jag känner en av spelarna där men vi hade biljett till nästa match kl 18.45. Vi stod en lång stund utanför insläppet med en lapp att vi ville byta biljetter. Till sist kom en dam som hade en biljett över så jag köpte den för 20 pund, 10 sekunder senare hade vi bytt våra två biljetter så plötsligt hade vi tre :)
Vi gav bort den som jag hade köpt och gick in i arenan där vi hamnade mitt på långsidan, rad två, ganska nöjda :) Australien mötte Ryssland och min vän Alicia McCormack i målet gjorde en suverän match, klart bäst på planen. Efter matchen kom hon fram och hälsade på oss och det kom även ett kul mail senare "awsome that you made it".
Fyra timmar efter vattenpolon så skulle vi upp i den stora röda "statyn" utanför Olympiastadion, The Orbit. Vi hade ju ingen lust att vänta så länge så vi lyckades charma tjejerna i insläppet och fick åka upp tidigare. Utsikten var grym och vi såg hela området samt in i Olympiastadion. Klart bra utflyktsmål i framtiden som vi kan rekommendera.
Kvällen avslutades som vanligt med biljettjakt på The Swan.

4/8:
Innan OS så hade vi biljetter till Frida Svenssons rodd men vi bestämde tidigt att sälja dem för att istället satsa på triathlon och Lisa Nordén. Det visade sig bli ett genidrag :) Simon och Johan var trötta så jag gick själv till Hyde Park och letade efter en biljett. Efter en stund så fick jag tag i en för 30 pund så när simningen startade så var jag på plats. Lisa startade bra och var med i täten direkt. Cyklingen som följde passerade mig sju gånger och Lisa var med i täten.
Löpningen var fyra varv och det började bli spännande, Lisa såg stark ut och medaljchansen var stor. På upploppet blev det en spurtduell som slutade med målfoto. Jag var så nervös i väntan på resultatet att jag hade gåshud, igen! Till sist så ropades segraren ut och det blev tyvärr silver för Lisa, närmare ett guld kan man inte komma. Men vi fick i alla fall använda våra fina medaljer igen som jag hade tagit med hemifrån. Vi firade med resans första restaurangbesök, Carbonara, 4 OS-ringar.

På kvällen hade jag biljett till Alshammars simning, 50 meter fritt. Innan OS så var det min favoritbiljett, önskade att Tessan skulle få sitt efterlängtade guld, men när jag gick i solen utanför arenan så hade jag förlorat hoppet på medalj eftersom hon hade varit skadad inför OS. Och hon misslyckades tyvärr, det blev en sjätteplats. Men det blev ändå en häftig kväll, loppet efter 50 m fritt var 1500 m för herrar och där satte en Kines nytt världsrekord inför en kokande arena! Och vi fick se ännu ett världsrekord då USAs damlag på 4*100 medley vann på en ny rekordtid. Underbart att få uppleva den stämningen!
Rysningarna slutade inte där, sista loppet för kvällen var Phelps sista OS-start och det blev ännu ett guld för honom. Denna gång på 4*100 m medley. Alla i arenan stod upp och hyllade den bästa Olympiern genom tiderna. Efter prisutdelningen så fick Phelps komma ut en gång till och tilldelades då en staty som bevis på hans prestationer genom åren. Han gick ett ärevarv runt arenan och det var hyllningar som man kommer minnas resten av livet.
När jag kom tillbaka till The Swan så hade Tompa anlänt från Sverige och han var nöjd med sin första kväll eftersom Lisa Nordén hade varit på Svanen under kvällen och firat sitt silver. Vi fortsatte silverfesten på Svanen utan henne, det gick bra.

5/8:
Vi var i boxningsarenan då vi fick reda på att Sverige hade vunnit sitt första guld! Lööf och Salminen hade lyckats med en nästan omöjlig uppgift i sista seglingen och det slutade med GULD! Vi fick äntligen använda våra guldmedaljer och vi fick en del leenden från engelsmännen på läktaren då vi väntade in Anna Laurells första match. Hon mötte en tjej från Australien och det var aldrig någon fara för en förlust. Anna vann enkelt och guldfirandet drog vidare till centrala London där vi bl.a. gjorde raketen tillsammans med ett par tjejer från Jamaica. Carnaby Street jublade och vi fick köra en repris :)
På kvällen blev det guldfest på The Swan och det blev ett bra drag då våra vänner från Enköping hade anlänt. Det var även många andra svenskar på plats så allsången ekade, OS-guld OS-guld OS-guld!! När Svanen stängde så åkte vi till Irish House och fortsatte firandet där med skumpa, allsång och många skratt :)

6/8:
Skön vila på förmiddagen, tempot under den första veckan var brutalt... På eftermiddagen var det samling på The Tourch utanför Wembley. Det var dags för semifinalen i damernas fotbollsturnering och Japan mötte Frankrike. Wembley är en stor arena men man ser bra från alla platser. Japan var det bästa laget för dagen och de vann med 2-1. Vi fick reda på att Myrgren hade tagit brons i segling så än en gång fick vi ta fram medaljerna och fira. Festen var på HHH, Holland Heineken House, och väl där så fick vi ännu ett medaljbesked, Lidberg hade tagit brons i brottning! Några andra som hyllades på HHH var några holländska idrottare som hade vunnit silver. Vilket party när tusentals fans jublade då de nyblivna medaljörerna kom ut på scenen. Precis som vid alla andra besök på HHH så fotograferades vi flitigt av alla glada holländare som tyckte det var kul att vi svenskar hade tagit oss till deras fest.

7/8:
Trötta åkte jag och Tompa till Copper Box för att se OS snyggaste match, Brasilien-Norge i damernas handboll. I första halvleken så dominerade Brasilien och som mest så ledde de med sex mål, men i andra halvlek kom Norge igång och de stod för en mirakelvändning då de till sist vann med 21-19. Norskorna grät av glädje medan jag och Tompa fotograferade Nascimento i det brasilianska laget.
Det blev en sväng till Piccadilly för en biljettaffär innan vi åkte "hem" till The Swan. Där träffade jag silvermedaljören Lisa Nordén och vi pratade en stund innan hon gick vidare för att äta lunch. Aftonbladet var på plats och spelade in en klassisk TV-intervju med mig och Tompa. Vi hade knappt några röster kvar så när vi fick sjunga vår guldsång om seglarna så lät det kanske inte så jättefint, men inslaget kom med i Aftonbladets OS-sändning.
Jag och Simon åkte till Hourse Guards Parade där vi fick uppleva OS absolut vackraste och häftigaste arena! Det var på beachvolleybollens arena som vi satt och njöt av utsikten bakom vår motsatta långsida. Den lätaren var hälften så hög som våran sida så där såg man Big Ben, Houses of parlament, London Eye mm. Otroligt vackert! Nere på sanden spelades det semifinaler för damerna, Brasilien-USA. Tyvärr regnade det så när USA hade besegrat Brasilien med 2-1 så gick vi hem vi vaskade herrsemin som skulle komma efteråt, men vi var ju ändå inte där för att se herrarna :)
I tunnelbanan hem så träffade vi på damspelaren Cook från Australien. Vi visade våramedaljer och sa att vi hade vunnit dem i brottning, hon undrade om det var i syncronised wrestling.. Vi skulle komma att möta henne igen..

8/8:
Uppstigning 05.30 för att ta oss ut till kanotstadion där vi hoppades på medaljer för Gustavsson och Nilsson/Oscarsson. Det var en lång väg till arenan, tåg, buss och sedan en ordentlig vandring innan vi kom fram till stadion. Regnet öste ner så vi tog skydd inne i en toalett innan det var dags för tävlingarna. När första loppet kördes så kom solen fram och luftfuktigheten var mördande hög. Gustavsson kom femma i sin final så hoppet stod till K2-grabbarna men även de slutade femma.
På kvällen gick några i gänget på kvartsfinal i handboll, Sverige-Danmark, jag och Simon åkte på beachvolleyboll.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/431194 Det var min tredje raka final, Aten, Peking och nu London. Det var även tredje raka finalen för USA´s lag May/Walsh. De hade vunnit de två första så nu fanns chansen att "vi" skulle göra en hattrick. Först ut var bronsmatchen mellan Kina och Brasilien där det segrande laget blev brasilianskorna som hade väldigt många supportrar på plats. Solen började gå ner och fasaderna bakom läktarna färgades röda, Big Ben och London eye badade i ett magiskt ljus. Vi rös av upplevelsen!!
Finalen blev bara två set, Misty May och Kerri Walsh vann med 21-16 21-16 och tog sitt tredje raka guld!!!
En fantastisk kväll avslutades med att Beckham gick en halvmeter ifrån oss och att vi träffade Australiens spelare Cook igen. -You are the swedish syncronised wrestlers, you´re everywhere!

9/8:
Vi hade kanotbiljetter på morgonen men de sålde vi med gädje så att vi kunde få sovmorgon. Hela förmiddagen jagade vi biljetter till sveriges semifinal i handboll mot Ungern men vi hittade inga. På eftermiddagen var vi på brottning där vi hade stora förhoppningar på medaljer, Fransson i 72kilo och Mattsson i 55kg. Jag, Simon, Kimmo och Patrik hade platser mitt på långsidan så förutsättningarna för en kul dag fanns där, men självklart så gick det illa ändå för svenskorna. Mattson blev utslagen och Fransson fick chansen till återkval för att nå en bronsmatch. När det blev paus mellan sessionerna så satt vi
med våra telefoner och letade vidare efter biljetter till handbollen. Då vi var på väg in till brottningen igen så sa jag att jag skulle kolla en sista gång på telefonen och plötsligt så hade vi tre biljetter till hadnbollen!! Vilken lycka, vi firade med rosé!
Sämre gick det för Fransson som förlorade sin första match i återkvalet så där slutade hennes OS.
Vi gick ut till en sportbar där hundratals irländare firade ett boxningsguld, vilket party! Vårat biljettfirande fortsatte i en bar där vi träffade två av Storbritanninens handbollspelare som var svenskar med dubbla pass. En av dem festade loss i en pingvindräkt med sin ackreditering hängandes runt halsen, smart? Nej, kul? Ja! Där såg vi även 200 metersfinalen där Bolt slog till igen, hans andra guld i London! Vi åkte vidare till Australian House där vi hoppades på att deras vattenpololag skulle vara men där fanns knappt en människa så vi minglade vidare i Londonnatten.

10/8:
Lyckliga över att ha semifinalbiljetter så tog jag och Simon en lugn förmiddag. Vi gick ner till Russian Sochi Park som låg i södra delen av Hyde Park. Sochi har vinter-OS 2014 och de hade kosta på en stor utställning om deras kommande OS. Där fanns en vanlig bio och en 3D-bio, utställningar om staden och infrastrukturen. Det fanns även en shop med kläder, pins, maskotar mm. Vi blev riktigt sugna på att resa dit, vi får se om det blir av. Efter besöket i Sochi Park så åkte vi till Swan för att ta avsked av Enköpingsgänget som skulle åka hem till Sverige. Tompa, Ragge, Johan, Simon och jag, vi däremot gick ut i Hyde Park där vi delade en fin flaska Champagne som Ragge hade inhandlat. Det blev startskottet för semifinalen i handboll som skulle spelas i Basketball Arena. Det var otroligt varmt utanför arenan där ett hundratal svenska fans laddade.
Ragge hade lyckats ta sig in på området utan biljett men efter lite prutande och tur så hade han plötsligt TVÅ biljetter... Inne i arenan så hamnade vi på bästa platserna, rad två på långsidan, precis bakom svenska bänken. Vilken känsla det var att få stå så nära planen i en OS-semifinal. Vilket tryck det var innen i arenan. Kungaparet satt mitt emot oss och Silvia var med på noterna och vinkade till oss och hängde med i våra rörelser då vi hejade på laget. Sverige hade ledningen med fyra mål ett tag och det kändes klart, men Ungrarna kom tillbaka och Johan sa åt mig att inte ta ut segern i förskott. Till sist vann Sverige med 27-26 och vilka glädjescener det var på plats. På planen dansade och hoppade spelarna i vild
glädje och på läktaren kramades vi och skrek så högt vi kunde, vilken match!! Vi var klara för OS-final!!!
Utanför arenan så fortsatte firandet. Vi inväntade spelarna som kom ut och tackade för stödet. Vi gick mot tunnelbanan då plötsligt en servitris kom fram och stoppade oss på gatan. -You´re man is in there! Inne i baren satt Ragge på första parkett. Det var bara att kliva in och börja den riktiga semifinalfesten. Det blev en klassisk kväll med skumpa, tatueringar (gnuggisar) ansiktsmålning, springnota (inte vi..) och kvarglömda skor... Absolut roligaste festen under OS.

11/8:
Tompa knackade på dörren på morgonen och tackade för sig. Vi sa: -Dags för ännu en weekendresenär att åka hem! Vårat stående skämt under OS var: "De enda som är längre på OS än oss, det är SOK"
Jag, Johan och Simon åkte till Svenska kyrkans "Café Svensson" där Simon gick fram till altaret och bad en bön om att lyckas få tag i biljetter till handbollsfinalen. Jag hade redan biljett men Simon och Johan letade febrilt på nätet så fort de hade tillgång till internet. Solen stekte ordentligt under vår promenad, Piccadilly, Green Park och Hyde Park.
Lördagen var vår första dag utan OS-biljett så det var skönt att bara softa på hotellet och Svanen på eftermiddagen/kvällen. På tv´n kunde vi se hur Mexiko snuvade Brasilien på guldet i fotbollsfinalen på Wembley. På The Swan fick vi T-shirts av ägaren men inte ens det gav oss någon energi till ännu en fest. Det blev en tidig hemgång för att istället fortsätta att leta finalbiljetter på nätet.

12/8:
Sista OS-dagen!! Vemod. Johan och Simon hade inte lyckats få tag i finalbiljetter så de åkte iväg till arenan för att leta. Jag tog det lugnt och passade på att packa väskan för hemfärd nästa dag. Ingen rolig syssla...
Några timmar innan handbollsfinalen så gick jag in i Olympic Park för sista gången under OS. Jag fick faktiskt en klump i magen och en liten liten tår i ögat. Jag hade upplevt fantastiska dagar i London och jag var uppriktigt ledsen då jag gick in på området med vetskapen om att det snart skulle vara över. Två och ett halvt års väntan på OS och så var det över på 17 dagar som kändes som fem.. Inget varar för evigt, inte ens OS.
Utanför arenan kokade luften av hettan och svetten rann längs våra ryggar. Johan och Simon letade vidare efter biljetter och när jag gick in 40 minuter före match så såg det mörkt ut för grabbarna. Innanför grindarna träffade jag Marie Lehman från SVT. Hon hade med sig Kajsa Bergkvist och presenterade mig: -Kajsa, det här är Lengan, min Twitterkompis! :)
När matchen blåstes igång så fick jag ett sms från Simon, de hade kommit in och satt 20 meter ifrån mig på kortsidan. Kanon, alla tre var inne och det var dags för FINAL!! Frankrike var storfavoriter men Sverige hängde med riktigt bra. Franska fansen var dock fullständigt överlägsna, vilken stämning vi fick uppleva! I paus gick jag ut för att ta lite luft, då såg jag vår svenske guldmedaljör i segling, Fredrik Lööf. Jag undrade om han ville ställa upp på en bild och då tog han fram sin guldmedalj ur fickan. Jag tog då fram min egen guldmedalj och vi bytte med varandra på bilden. Olympic moment :)
I andra halvlek drog Frankrike ifrån men svenskarna gav aldrig upp. Det var ruskigt spännande ända in i slutet och till sist så visade resultattavlen 22-21 till Frankrike. Svenskarna sjönk ihop till en början men sedan reste de sig och gick ett vackert ärevarv runt planen. Stolta lämnade vi Olympic park för sista gången men det tog tid, massor av folk ville fotografera oss.
Mitt i allt kaos så dök Håkan Dahlby upp. Vi fick låna hans silvermedalj och fotade oss i medaljglansen. Då blev det kaos i större format och Håkan fick fly iväg för att undkomma uppståndelsen på gatan. Innan han flydde iväg så ville han signera min sverigetröja men jag vägrade, då ville han signera shortsen haha, det slutade med att han fick skriva på min väska :)

Som vanligt var sista OS-kvällen väldigt dämpad. Det är alltid sorgligt att ta farväl av goaste vännerna samt att alla roliga ögonblick på läktarna är över. Vi såg avslutningen på The Swan och trots att ägaren och hans fru gav oss fri bar hela kvällen så blev det en ganska lugn tillställning. Efter att ha sagt farväl till Hattarna, Hasse och Henrik så gav vi upp och lät oss bli besegrade av John Blund, en match vi omöjligt kunde vinna.

13/8:
Simon packade ihop och flög hem till Sverige. Jag och Johan tog en sista lunch på Svanen innan vi sa adjö till personalen i baren för att sedan bege oss ut till Heathrow. Vi var där tidigt eftersom vi fruktade för långa köer men det gick väldigt smidigt med incheckning och säkerhetskontroll så vi hade gott om tid till shopping och roliga samtal om resan. Pops, Karlsson och Bergkvist gick förbi oss i restaurangen och Kajsa stannade till en stund och pratade om OS. Jag träffade även Jessica Enström, en gammal Fjärdhundrabo som hade suttit som handbollsexpert i SVT. På planet hem så hade jag radiosportens reportrar framför mig. Kul att höra dessa välkända röster. Bredvid mig satt SVT´s Gärderud, Kajsa och Yvette. Yvette var jättetrevlig, vi pratade om våra upplevelser i London och hon berättade att hon inte
sett någon idrott live alls, bara jobbat. När planet hade lyft och lampan för säkerhetsbältet hade släckts så gick jag fram i buisness class och satte mig på rad ett bredvid..Håkan Dahlby. Än en gång sprang vi på varandra och vi delade våra minnen från resan. Senare under resan så visade han glatt upp medaljen för passagerare och flygvärdinnor. Radiosportens killar hade beställt kaffe som blev lite försenat på grund av Dahlbys medaljuppvisning varpå flygvärdinnans ursäkt var:
-Förlåt att jag glömde er, men jag fick faktiskt chansen att ha en OS-medalj runt halsen!
-Den hade vi på oss för en vecka sedan, blev svaret hahaha.

På Arlanda blev jag hämtad av mamma och pappa så jag bad Dahlby att visa sin medalj för dem och jag tror det var en kul upplevelse för dem att känna på en äkta OS-medalj. Äventyret i London var över, nya roliga vänskapsband knöts samt en hel del roliga upplevelser att minnas då man tänker tillbaka på spelen.
När jag kom hem så hittade jag mig själv på en bild på Uppsala Nya Tidnings hemsida. Jag fick den även mailad till mig från en bekant på SVT, den låg på deras bildspel ifrån handbollsfinalen. Det var en bild där jag höll upp en skylt med texten "Thank you London, Athletes and Volunteers" Jag testade att googla på Thank you London och den första bilden som kom upp då var min skylt, och länken till bilden gick till The Washington Times Communities. Jag mailade dem och skrev att det var kul att de hade med min bild från finalen. Då svarade de att det vore kul om jag ville skriva en reseberättelse om OS som skulle publiceras på deras sida. Det tog några timmar att få ihop en text på Engelska men det blev en liten story som jag mailade iväg till USA.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/431209 Stort tack till alla gamla och nya vänner som var i London, speciellt tack till Simon som var med i 18 dagar, Kimmo som ordnade boendet samt de hemma i Sverige som skickade sms hela tiden om hur svenskarna klarade sig i olika grenar!!

http://www.reseguiden.se/forum/bilder/431205 Citat:
-Får man hitta på egna länder?
-Nu kommer Sportugal!
-Det är verkligen rätt kille som har fått en tröja!
-De KAN ha blivit diskade.. Jag slängde glaset i backen, hoppade på en buss och hamnade här...
-Olé olé -Nice song, sing some more! -Hon....
-Hon ska bara hämta en rock...
-I just won a gold medal in wanking!
-Helt meningslöst, jag skulle ju lägga en resorb i glaset först.....
-Hem och träna nu, stå inte här och häng!
-Tack för att ni var här.
-Du kanske ska tala om för de där hur skyttet fungerar...
-Vad siktar vi på?
-Det är bara att ladda om!
-Hon är väl ute och hylsar på alla!
-Skämten bara haglar
-Hon har Rhode att missa.
-Hoppas det inte börjar hagla!
-Vem köpte biljetterna till skeet? Det var duva?
-Undrar om de skjuter upp starten?
-Damn!
-We want coffee!!
-Inspire a new generation!
-Founder of liberty!
-Band, bandy, arnband, åland, öland, gotland....
-I payed it, it´s his account. -And I ordered it!
-The best of all is the Heineken House.
-We´re not so good in athletics anymore. -You´re like us, Nigeria!
-This is not the Asian Open!
-I didn´t know you´re gonna use you´re feet!
-Rookie!
-Sorry! -Should be!
-The weman plays with long sleeves..do they have to???
-I loved you´re entry in Eurovision!
-I love you´re outfit!
-I love you´re hair!
-Sånt där..hoppa över hinder ni vet
-Can you please take a photo? -Det är lugnt, han pratar svenska.
-Picture?
-Oohh please!
-Throw it!!
-Aahh awsome!
-Dad, I don´t think we´re gonna win!
-I´m here with some faboulus swedes
-Photo? Photo?
-Is that a swedish thing?? Do it again!!!
-Hahaha bra försök!
-Nu är weekendresenärerna här!
-If you´re gonna watch the Beachvolleyball, I wanna see both your hands on the table!
-Säg inte att ni har varit på Heineken House!?
-Var det jobbigt på tempoloppet idag? Ni har ju cykelkepsar på er!
-You wanna go to handball tomorrow? -Not really!
-Wimbledon är den mest klassiska arenan för fotboll!
-Det regnade mellan halv två och tio i ett
-Det får vi ta i Rio
-Mig får du inte med på musikal!
-Äre du som är Kenta?
-First of all, NO, secondly...
-Take a picture?
-Where is the Swedish house?
-De enda som är på OS längre än oss är SOK!

..håller jag streckkoden på biljetten åt fel håll? Upp och ner? En meter till så är jag inne på Wembley för att förverkliga en dröm, att se Liverpool spela en stor final. Jag vänder på biljetten och rör den fram och tillbaka.....

Jag och kompisarna Tompa, Antonio och Ronny bestämde oss redan i Juni 2010 för att åka på Liverpools sista hemmamatch i serien 2012. Det fanns ett orosmoment med matchen Liverpool-Chelsea.
Om något av lagen skulle ta sig till final i FA-cupen så skulle våran match flyttas eftersom finalen skulle spelas samma helg. Nu föll det sig så att båda lagen tog sig till finalen i London så vi fick göra lite nya planer. Vi bestämde oss för att behålla helgen i Liverpool men att utöka resan med en dagstripp ner till London för att försöka komma in på finalen.

Det blev en weekend med sex flygresor, bra musik, fotboll på tv, festnätter och härligt kompismingel.
Liverpool är en fantastisk stad även om det inte står någon fotbollsmatch på programmet.

Dagbok:

4/5:
Flög till Manchester via Paris. Mellanlandningen var endast 50 minuter så jag fick springa från terminal F till E. Där emellan var jag tvungen att ta mig förbi passkontrollen och säkerhetskontrollen. När min väska till sist åkte in i röntgenmaskinen så var det 10 minuter kvar tills det att gaten skulle stänga. Självklart så strulade det för kvinnan före mig så det kändes som en evighet innan min väska kom ut. Sedan sprang jag till gaten och de stängde den så fort min biljett var scannad. Jag kom med flyget men det är verkligen inte kul att springa på en flygplats!

I Liverpool så checkade jag in på Eleanor Rigby Hotel på Stanley Street 34. Hotellet ligger precis vid bargatan Mathew Street så det går faktiskt inte att bo bättre om man vill bo nära stadens nöjesutbud. Efter de obligatoriska besöken på Liverpool FC´s supportershopar så handle jag ett litet förfestkit och satte mig vid tågstationen och väntade på Tompa som var på ingång från Manchester. När Tompa var installerad och klar på rum 206 så gick vi över till vårat stamställe Yates. Där träffade vi Christer med fam. från Sundsvall. Jag överraskade Tompa med ett förbokad fönsterbord i våra namn och sedan åkte vinflaskorna fram. Vi har många sköna minnen från Yates så det blev en hel del skratt då olika historier luftades på eftermiddagen. Nästa stopp blev Café Sports där vi hade bokat bord för middag. Penne Carragher och Chicken fajitas är två rätter som starkt rekommenderas! Miljön är också mysig så stället passar bra som första kvällens mötesplats.

http://www.reseguiden.se/forum/bilder/422676 Efter lite förfestande på rummet (15 m från Café Sports) så kom en av helgens stora höjdpunkter.
På berömda Cavern så spelade ett Bon Jovi tributeband och det var fullsatt med glada och högsjungande besökare. Bandet är otroligt likt originalet både till utseende och röstmässigt så det blev ett väldigt bra drag. Allsången var grym till de gamla hitsen.
Efter showen så lyssnade vi på ett annat tributeband som spelade Beatleslåtar, även de var mycket bra.
Det blev även ett besök på Flanagans innan vi rundade av med den traditionella kebaben på Hot Spot, eller Ashtray som vi döpt om stället till. Det är där på Temple Court som gatan heter som du hittar världens längsta kebabbitar....

5/5:
Tidig uppstigning för utflykt till London och FA-Cupfinalen. Vi flög från Manchester till London och tog oss efter ett kort matstopp till Wembley där redan tusentals fans från Liverpool och Chelsea minglade omkring. Vi hittade på våra goda vänner Ronny och Antonio som senare på kvällen skulle följa med oss tillbaka till Liverpool. De kom direkt från Sverige och stod där utanför Wembley med sina resväskor och hoppades på att hitta biljetter till matchen. Vi visste att det skulle bli svårt, priserna var väldigt höga på den svarta marknaden. Vi fick flera erbjudanden men rädslan för falska biljetter gjorde oss lite reserverade. Till sist slog jag till på en biljett för väldigt många pund... Killen kändes hyfsat pålitlig och biljetten så äkta ut, jag hade sett en äkta tidigare under dagen. När väl köpet var klart så blev det lite mingel med kompisarna Urban, Peter, Jenny och Elin på puben The Torch. Oron över biljettens äkthet eller inte fick mig att gå till entrén ganska tidigt. Men redan då hördes stämningen inne på arenan där Liverpools fans sjöng upp.
Jag stoppade in min biljett i maskinen som lysta av streckkoderna, ingenting hände... Jag testade att byta håll men ingenting hände. Jag förstod direkt att jag hade blivit grundlurad på väldigt mycket pengar och berövad chansen att få förverkliga min dröm att se Liverpool live i en final. Jag stod en lång stund utanför entrén med tom blick och lyssnade på feststämningen några meter ifrån mig. Tittade på alla förväntansfulla fans som strömmade in i mäktiga Wembley. Jag hade inga mer pengar att spendera på någon ny biljett så jag gick långsamt till tågstationen för att ta tåget in till någon bar i London. Hade jag sett killen som sålde biljetten då....då vet jag inte vad som hade hänt... Jag hade självklart kunnat sålt min falska biljett till någon annan stackare och fått tillbaka pengarna men det är liksom inte min grej att lura folk.

http://www.reseguiden.se/forum/bilder/422683 Precis innan jag kom fram till tåget så sprang jag på en lycklig kompis som hade en originalbiljett. Ha så kul sa jag och tog tåget in till centrala London där jag såg matchen tillsammans med Ronny, Tompa och Antonio. Jag brydde mig knappt om matchen och jag var nästan lättad då Chelsea vann. Hade Liverpool vunnit så hade jag varit så enormt mycket mer ledsen över att jag inte kom in.

Vi tog oss ut till Heathrow och flög till Manchester. Med några vinflaskor så gick bussresan till Liverpool galant. Det blev en rolig förfest på rummet till klockan 02 på natten innan vi gick till klubben Smokie Mo´s. Där blev det en oförglömlig festnatt med bl.a. en Engelsk tjej som fixade fram ett groggbord som hon serverade oss drinkar ifrån. Klockan blev närmare 05.30 innan vi kom iväg till Ashtray för kebab nummer två på resan.

6/5:
Jag och Tompa tog sovmorgon till kl 12, sedan bar det iväg till Yates för fotbollssöndag. Manchester City mötte Newcastle och den fullsatta restaurangen jublade då City vann Med 2-0. Folket i Liverpool ville hellre att City skulle vinna ligan än United. Efter matchen så tänkte vi ta lite sightseeing men vi kom bara till första baren på Mathew Street. Där var det full fart trots att klockan bara var fem på söndagseftermiddagen.
Ett coverband spelade bra partymusik så vi blev kvar där i flera timmar innan det var dags för besök hos Christer med fam. som hade en lägenhet vid shoppingcentret Liverpool One. Lägenheten hade ett perfekt läge i centrum och det var inte långt att gå till nästa hållplats, Walkabout. Där hade vi naturligtvis satt upp oss på gästlistan så det var bara att kliva in. Där har vi också många minnen från roliga fester.
Vi hann även med barrunda till The Cavern och Smokie Mo´s innan natten avslutades som vanligt....med kebab :)

7/5:
Ännu en rolig helg i Liverpool var över. Tompa for hem en timme före mig och jag tog farväl av vännerna Ronny och Antonio innan även jag tog tåget till Manchester för att sedan flyga hem via Amsterdam. Många nya roliga minnen har vi med oss i bagaget inför nya äventyr. En sak är säker, vi kommer snart tillbaka till Mathew Street igen :)

Våra vänner kallar mig och Tompa för GB-gubbarna....det är väl för att vi är två clowner som försöker roa andra....
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/422685

Liverpool i December är en väldigt trevlig upplevelse. Staden och barerna är rejält julpyntade och på gatorna i centrum kan man hitta både tyska julkorvar, glühwein och annat smått och gott.
Den här gången tog jag med mig en trio ifrån Enköping, Ola och hans söner Marcus och Jonas. De hade aldrig varit på fotboll i Liverpool så det var kul att ta med dem till Anfield samt att visa mina favoritställen i staden.

Vi hade en riktigt kul helg tillsammans som kröntes med en nostalgikonsert sista kvällen i Manchester.
Steel Panther, Mötley Crüe och Def Leppard bjöd på en fantastisk hitkavalkad!

Dagbok:

9/12:
Vi lyfte från ett blåsigt Skavsta och planet ruskade ordentligt men ett par timmar senare landade vi i en av mina absoluta favoritstäder, Liverpool. Vi hade bokat boende på Eleonore Rigby´s som ligger på Stanly Street.
Och då är man mitt i staden!! Det är 1 minuts gångtid till några av mina favoritbarer, och favoritrestaurangen
ligger fem meter från hotelldörren. Så efter snabb incheckning så blev det middag på Café Sports. Där blir man aldrig besviken på maten och atmosfären inne i lokalen får en på bästa humör :)

Sedan gick vi till The most famous club in the world, The Cavern. Ett riktigt bra Beatlescoverband spelade och det var bra stämning i källaren. Ola njöt av musiken så det var inte lätt att få med honom till nästa ställe. Jag ville ju såklart visa honom Flanagans, ett favoritställe för de Svenska fotbollsfansen. Där träffade vi mina goa vänner Elin och Jenny, partystämningen var hög som vanligt.
Ett favoritställe till skulle vi hinna med, nattmatshaket som jag och Jenny har döpt till Ashtray. De har typ världens längsta kebab....och självklart testade vi om kvalitéten var lika bra som vanligt, och det var den.

10/12:
Matchdag! Jag tog med grabbarna till köpcentret Liverpool One och favoritlagets supportershop. Man kan ju
gå där inne hur länge som helst. När gänget var klara med shoppingen så blev det lunch på ännu ett ställe som hör till mina favoriter, Yate´s. När vinaren var klar så tog vi taxi till Anfield och sjöng oss hesa tillsammans med Jenny, Elin och en massa andra fans på puben The Park.

Vi intog våra platser på ett utsålt Anfield och när solen vackert gick ner bakom The Kop så fick Ola och hans
söner för första gången uppleva hur hela arenan sjöng med i Liverpools hymn You´ll never walk alone.
Ola såg märkbart tagen ut och det blev inte sämre av att Suarez gjorde 1-0 till Liverpool. Matchen var ingen
höjdare men det är ju alltid kul med en seger!
Efter matchen så gick vi ner till city och firade med glühwein på julmarknaden.
Sedan var det dags för VIP-fest på min favoritklubb Walkabout. jag hade vunnit ett julparty där så vi blev
tilldelade ett bord med ballonger, skumpa och massor med mat. Hur kul som helst och det var som vanligt ett otroligt drag på stället! Natten avslutades såklart med...kebab på Ashtray.

11/12:
Vi gjorde en del shopping på stan och tog sedan lunch på Yate´s igen. Vi konstaterade att priset på en flaskavin hade sjunkit till 6.99 pund, helt ok. Efter lunchen blev det ett besök i radiotornet. 138 meter upp i luften har man en fantastisk utsikt över Liverpool. Ett besök som jag varmt kan rekommendera.
På kvällen var det dags för konsert i Manchester. Det blev förfest på puben vid Victoria station, där vi såg
Tottenham förlora en match på tv´n :) Sedan var det dags att inta våra platser i arenan. Vi satt perfekt på
sidan av scenen och roades ordentligt av Steel Panther som inledde nostalgikvällen. Sedan var det dags för Mötley Crüe. Jag har alltid gillat dem så det var underbart att se gänget i högform!
Konserten avslutades med Def Leppard och även den showen var mycket bra. Vi var otroligt nöjda när vi
avslutade kvällen...på Ashtray...med lång kebab.

12/12:
Sista dagen ägnades åt shopping och lunch på Carraghers restaurang Café Sports.
Vi var väldigt nöjda med helgen och det pratades redan på plats om nästa återkomst till Liverpool :)

En sammanfattning av resan i rörliga bilder....

Eftersom Bon Jovi var ute på en lång greatest hits-turné och jag älskar att kombinera evenemang med resor så fick det bli en bokning till London och Hard rock calling festival över midsommarhelgen 2011. Kanske kunde jag även ha turen att få se en Wimbledonmatch och bocka av den turneringen från have to do-listan tänkte jag men tyvärr så sprack den drömmen, tur att ha en anledning att besöka London en annan gång.

Tompa & Anneli från Helsingborg följde med på resan men valde ett lite flådigare boende mitt i smeten medans jag valde budgetvarianten Svenska sjömanskyrkan en bra bit ifrån centrum.
Eftersom jag gjort all min sightseeing några helger tidigare i London så kunde jag ta det lugnt och bara njuta av den här resan. Min enda sightseeing bestod av ett besök vid nya OS-området för att kolla in arenabyggandet.

Vädret var på vår sida så vi njöt i solen och konserten på midsommardagen var överraskande bra :)

Dagbok

23/6:
Hoppade av tåget vid Canada Water i sydöstra London och checkade in på Svenska Sjömanskyrkan.
Jag hade bokat tre nätter för 90 £ inklusive frukost och det billiga boendet lockade fler mig eftersom alla bäddar var bokade under helgen. Boendet var helt okej om man gillar att åka tunnelbana, kanske lite för långt ifrån centrum för min del. Innan jag gick till mitt rum så lånade jag en dator och kollade vilka OS-biljetter som fanns till salu på en hemsida som för dagen hade släppt deras återstående biljetter och gissa om jag blev glad då jag direkt spenderade 400 € på två finalbiljetter till damernas beachvolleyboll.... Det blir min tredje raka OS-final :) Bra start på resan tyckte jag och gick ut och köpte mig ett par nya skor av bara farten. Tog en kvällsmiddag på en lokal sylta innan det var läggdags för dagen.

24/6:
Midsommarafton och dags att möta upp Tompa och Anneli vid Bond station för att sedan ha sightseeing i tolv timmar .... i affärer... Tror inte vi passerade en enda skoaffär och Anneli var så lycklig att hon nästan hade gåshud på stan.
Jag fick i alla fall passera Piccadilly Cirkus så att jag kunde ta ett turistfoto. Dryckesstopp tog vi på Hard Rock Café Back room, en mysig bar på baksidan av Hard Rock. Anneli planerade vidare var vi skulle shoppa och nästa stopp blev det anrika Harrods som öppnade 1849. Dom säger sig ha allt för alla överallt och högst upp där vi började besöket så fanns det ett hund-spa.... Någon timme senare blev det lunch/middag på en vacker takterrass på Harvey Nichols där vi firade Annelis födelsedag.

Efter att ha lämnat av en massa shoppingkassar på vännernas hotell så fortsatte shopping på stan igen. Min favorit var godiset M&M´s butik på fyra våningar med godis och leksaker.
Kvällen avslutades med ett par barstopp och en annorlunda midsommarafton var till ända.

25/6:
Medans Sjömanskyrkan förberedde sig för midsommarfest för 400 personer så åkte jag till Olympic Park för att kolla in hur det gick med byggandet av OS-arenorna inför sommarspelen 2012. Nya friidrottsarenan såg väldigt imponerande ut, synd att man inte har någon biljett dit..ännu...
Tog mig tillbaka in till centrum och gick förbi Big Ben samt Westminster Abbey där den 100 m långa kön för att komma in i kyrkan avskräckte mig från ett kulturbesök. Träffade på Anneli och Tompa vid Piccadilly och döm om min förvåning då jag plötsligt gick och köpte ännu ett par skor, två par inköpta på samma resa.... inte likt mig.

Efter en bra lunch i solen så blev det skumpafest på vännernas rum innan vi begav oss till Hyde Park, äntligen dags för festival!! Jag älskar verkligen festivaler och folkfester i allmänhet. I Hyde Park stekte solen engelsmännen och vi såg en hel del rosa kroppar som satt i gräset och grillades av det fantastiska vädret. Folkfest är verkligen det rätta ordet att beskriva synen vi möttes av. Festivalbesökarna satt på filtar överallt och festade på öl, groggar och vin, vatten var det nog alldeles för få som drack i värmen. När Bon Jovi drog igång så märktes det direkt vilket bra humör bandet var på och det blev en maratonspelning på nästan tre timmar. Jag och Tompa hade gåshud de första 15 minuterna för det det var ett sådant grymt drag på Bon Jovi och de 65 000 personerna i publiken.
Solnedgången gjorde sitt till den härliga inramningen hitlåtarna avlöste varandra medans vi njöt av festen.
Bandet kom ut tre gånger och gjorde extranummer vilket publiken besvarade med makalösa allsånger.
När dom spelade Dry County skrek tjejen bakom mig: -I love this song more than life!!! Häftigt att se någon så otroligt lycklig som hon var just då :)

Efter konserten gick vi hem i lyckorus över att ha fått uppleva en makalös sommarkväll i Hyde Park.

26/6:
Lämnade Sjömanskyrkan och for hem till Sverige fulladdad med positiv energi, stort tack till Tompa & Anneli för en konsertresa utöver det vanliga :)