NU MÅSTE JAG GÖRA ALLA BESVIKNA! I CORSARI HAR STÄNGT. MEN JAG LOVAR ATT skriva fler restaurangtips i Rom.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Utanför fönstret ser jag människor stressa förbi och jag undrar om inte jag egentligen också hade något viktigt att göra. Men så kommer en rundlagd kypare med ett stort leende fram till mig, ställer ner en brödkorg, och frågar om det får vara något att dricka medan jag kastar en blick på menyn. Och så slappnar jag av.

Mitt i det folkliga kvarteret San Giovanni, ett stenkast från den stora basilikan San Giovanni in Laterano, ligger en restaurang vid namn I Corsari - Korsarerna. Skylten ovanför entrén pryds av en, ganska trevlig till utseendet, pirat som hälsar dig välkommen.

Inne på I Corsari råder lugn och ro och atmosfären är en annan än vad namnet kanske antytt. Här får saker och ting ta den tid det tar. Jag förlorar mig i omgivningen och iakttar nyfiket de andra lunchgästerna; mestadels damer och herrar i övre medelåldern med undantag av någon barnfamilj. Jag förstår att det är hit de boende i kvarteret går och äter och tycker att det bådar gott.

När kyparen kommer tillbaka och frågar om jag vill beställa svarar jag, lite generat, att jag faktiskt inte har bestämt mig ännu. Kyparen frågar hjälpsamt om jag vill äta kött eller fisk och passar på att tipsa om att idag har de också fyllda ravioli gjorda ”in casa” på menyn. Så får det bli: en tallrik ravioli och efteråt l’abbacchio al forno – ugnstekt lamm - en typiskt romersk rätt. Kyparen vaggar iväg och betjänar vant de andra gästerna på vägen mot köket. Ibland stannar han för en liten pratstund om väder och vind. Lokalen är trivsamt trång med många små bord som kyparna smidigt kryssar emellan.

Den trevliga piraten är ett återkommande tema och jag hittar honom, tillsammans med en piratkollega, på min tallrik och på min flaska med vitt vin som ställs framför mig. Raviolin är ett mästerverk al dente; fyllda med en utsökt köttfärsblandning, serverade i sugo – tomatsås, och jag njuter i fulla drag.

Det verkar vara minst fyra olika herrar som serverar och jag har svårt att hålla isär dem. De är alla något äldre med en begynnande överkamning. Restaurangägaren, däremot, går lätt att gissa sig till med en kökshandduk slängd över sin ena axel och som med skjortan uppknäppt avslöjar en väl tilltagen byxlinning under brottarlinnet. Marcello, som visar sig vara hans namn, berättar att han har drivit restaurangen på samma sätt i många år och med en viskning lägger han till att succén beror på att det är frugan som står bakom spisen. Och det är så det känns här på I Corsari: hemlagat och genuint. Min tallrik med ugnstekt lamm får mig att vilja hissa flaggan i topp och jag undrar varför jag aldrig har ätit här tidigare. Marcello kommer förbi mitt bord och jag visar med munnen full, lite fånigt, tummen upp och han skrattar till. Det är väl ändå bara en riktig romare som tar på sig ett linne i ylle när det är högsommar ute, tänker jag medan jag svalkar mig med lite vin.

I Corsari har något för alla smaker. På menyn finns det både fisk och kötträtter samt pasta och pizza. Köket är traditionellt romerskt och priserna lägre än på många mer centrala restauranger. Det kan vara bra att boka bord på helger, annars brukar det inte vara några problem att få plats.

Adress: via Britannia 11, 00 183 (Piazza Tuscolo)
Telefon: 06/70496781
Tisdagar stängt

för mer info gå till alfio.nu