Flygrädsla

intressant att du tar upp det! Själv har jag gått från att verkligen älska flygresan till att ha "lite fjärilar i magen"..

Tror att rädslan kom när jag gick fallskärmskurs och gjorde mitt första och enda hopp. Troligtvis för att jag förstod hur högt uppe i luften man egentligen är och hur beroende man är av att allt och alla fungerar som det ska.

Kan man vara för korkad för att för att vara flygrädd, så är nog jag det! Tanken på att vara rädd bara för att jag befinner mig i ett flygplan har inte ens slagit mig.
Jag ser det nog mer som att jag är farträdd och höjdrädd. Men det upplever man inte på det sättet ombord på ett flygplan. Det är nästan så det är läskigare att åka vissa hissar.
Därmed inte sagt att jag ÄLSKAR att flyga. Det kan vara mördande tråkigt vid långflygningar. När man ätit och ätit igen, varit på toa, stretchat, pratat, sovit, sett film och fortfarande har 5 timmar kvar, ja då önskar man nästan att det hände nåt.
Som kuriosa för mina fans: min första flygresa skedde i juni 1971 då jag var tio år gammal och flög från Zagreb till Köpenhamn.
(Noteras noggrannt, det kan ju komma i en frågelek ;P)

Hej!
Jag tycker att själva flygresan i sig är en rolig del utav resan, under flygresan får man (om man har tur) se en vacker utsikt över de länder man flyger över, landskapet förändras hela tiden, det är roligt att sitta vid fönstret och se detta tycker jag. Sen gör ju flygbolagen så att man inte ska känna att man är på en långflygning, t.ex. genom att visa filmer, komma med snacks och dryck mellan måltiderna - detta tycker jag är bra, för det gör det ju lite roligare att flyga, särskilt när man väntar på maten, det är alltid kul att se vad som serveras :-)
För det mesta har man även med sig egen underhållning, så som tidningar, kortspel m.m.
Så jag tycker faktiskt det är roligt att flyga, man blir ju alltid en erfarenhet rikare! :-)
/Travellover

OBS! Det sker flera olyckor i samband med bilkörningar, än vad det gör i samband med flygturer. Jag är inte rädd att flyga. Det är så vackert att se ner och titta på länderna under sej. Och tänk, så fint det är att flyga över molnen, som lyser så vita och vackra.

Men det kan vara jobbigt att flyga långt. Det tål inte våra ben.

Det dummaste jag vet, är när folk klappar händer, när flyget just har kommit ner. Det farligaste är ju just starten och landningen. Allt är inte klart, förrän planet har kommit fram och stannat.

Det finns tydligen en undersökning som har konstaterat att de som flyger mycket utvecklar en flygrädsla som ökar ju mer de flyger! Och det verkar ju stämma.... Iaf på mig! Men det kan ju handla om att man blir mer medveten om vad som kan gå fel ju äldre man blir och ju mer saker utvecklar sig.

Rädsla eller ångest kan utlösas av många olika saker - spindlar, ormar, flyg eller hissar. Frågan är om din rädsla begränsar dig eller om du kan leva med den? Många gånger är rädslan bra för oss . Vi undviker helt enkelt en massa farliga grejor när vi intuitivt blir rädda. Spindlar och ormar kan vara extremt farliga!. Den blir ett problem för oss först när vår rådsla hindrar oss från att göra det vi vill! Det går med olika tekniker att bearbeta fobier eller ångestattacker så att man kan hantera dem. KBT ( kognitiv beteende terapi) och NLP (Neuro Lingvistic programming) är två olika metoder som man kan få hjälp av för att hantera den här typen av problem. Om man vill ta en kortare väg när det gäller flygresor kan man ju alltid använda sig av alkohol eller lugnande medicin!

Vasco

kbt
kognetiv beteendeterapi kan hjälpa ..

rädslor,flygrädslor kan va så mkt,,ngt djupare...utvecklar inte de här..

men jag tror att tex fritidsresor har ngn typ av råd o hjälp för flygrädda..
kolla också på nätet...

Ja det där tror jag också på då jag blivit harigare med åren. Jag är inte rädd för själva flygningen i sig men jag har dessutom klaustrofobi och jag måste alltid sitta så jag inte är instängd och ha medicin med mig.
Det är ett problem när man ska beställa trots att jag har läkarintyg så säger de alltid att de kan inte garantera sådan plats. Men det borde väl vara så att de med läkarintyg och problem skulle gå i första hand och inte de som bara råkar vilja sitta på en viss plats.
Jag får också betala extra jämt för att få sitta på en plats som har lite space.
Jag anser detta vara lite orättvist för jag kan ju inte rå för att jag har klaustrofobi och jag flyger ju ändå vilket jag måste för att komma dit jag ska.
Mvh Eva

Jag är inte ett dugg rädd för att flyga. Min första flygresa var 1977 inrikes Got-Sto, sedan har det blivit massor, både privat och jobbet. Den 'värsta' eller kanske 'bästa' månaden v g flygningar var april 2005. Moskva (inkl inrikes St Petersburg), Istanbul och Skottland. Dom två första var tjänsteresor och Skottland semester.

Vid ett tillfälle var jag dock lite nervös. Januari 2004, på väg hem från Istanbul via Amsterdam. Över Schipol var det storm med kraftigt regn, vi var på väg ner (visste inte riktigt hur nära marken vi var, det var mörkt) när vi hamnade i en luftgrop och föll en bit, antagligen inte alls långt men närheten till marken gjorde en ju lite nervis. Hursomhelst gick det bra och jag har inte utvecklat någon som helst flygrädsla efter det.

Är inte flygrädd, tycker bara det är tråkigt att flyga. Min kollega som var flygrädd gick en kurs som ordnades av Fritidsresor (2005) och var på 5 timmar. Efter det så har hon ingen rädsla för flygresan. Kanske kan det vara något för dig?

Åter igen ett klokt inlägg av Gullsing. Vill bara tillägga det att, tro´t om ni vill. Tåget ärt faktiskt globalt sätt drabbat av fler olyckor och dödsoffer än trafikflyget. Men hur många funderar egentligen över det?

En annan tänkvärd sak att fundera över är, att när jag tog flygcertifikat i början av 1960-talet, sa min flyglärare till mig.
– En sanning om flyget är faktiskt, det är lättare att komma upp än att komma ner.
Något som flygrädda kanske borde ha i tankarna. Men jag tror inte flygrädslan bottnar i hurivida man ska trilla ner eller inte. Jag tror den bottnar i en viss form av maktlöshet. För skulle något hända kan man inte göra något. Fört om en bil får motorstopp, kan man ju altid kliva av och lifta vidare eller ta en taxi. Men, blir det motorstopp på planet, ja då…

Nu kan man ta det ganska lugnt och det finns ingen anledning till panik. För innan det är dags att fundera på detta så är sannolikheten att alla 4 motorerna skulle lägga av på en gång väldigt liten.
I och med första skulle lägga av, använder kaptenen direkt resterande tre motorer för att säkert ta sig till närmsta flygplats och där landa med förtur. Skulle motorerna under resan till denna flygplats, en efter en lägga av, har moderna flygplan så fina "glidtal" att de från marshhöjd kan glidflyga långa sträckor och hitta nödlandningsplats. Men, som sagt. Sannolikheten all alla motorer lägger av samtidigt är i det närmaste obefintlig.
Vi har två medlemmar här på RG, vad jag vet, som är gamla erfarna piloter, Sierra, och Bengtar. De kan säkert utreda det här närmare om ni frågar.

I övrigt, vad det gäller mig och det har jag framfört i en annan tråd. Resan i sig, oavsett om det gäller bil, tåg eller flyg tycker jag är synnerligen tråkig. Att bara transportera sig är ett tidsspill - om man inte kan fylla ut den tiden med någon meningsfull sysselsättning.
Enda undantaget är segling. Men som jag ser det är segling en sysselsättning i sig. Och då kan det ju gå ann.

Håller med vissa om att: ju mer man flyger, desto mer växer sig flygrädslan. Så har det gjort på mig, särskilt vid turbulens.
Själva flygningen totalt sett är jag inte rädd för.

Jag älskar att flyga i dem sammanhang man sitter bättre än ekonomi och får bra service.
Men är det ingen som tänkt som jag, när man sover så bra/håller på att somna djupt:
"Flyg lite till...det är så skönt..."

Jag har kompisar som blivit hjälpta från sin flygrädsla genom hypnoterapi.

Jag ÄLSKAR att flyga. Måste dock erkänna att jag kan bli lite uttråkad när man flyger sådär 10-20 timmar. Men starten och landningen tycker jag är värt den tristessen.

Samma här "Älskar att flyga" när man satt sej och säkerhetsbältet på, och det lyfter..... det är en underbar känsla,
Måste nog vara tokig,som Älskar att flyga,hade jag varit ung idag,hade jag tagit flygcertifikat bums.

Jag tycker att de är jätte roligt att flyga! Den ända gången jag kan känna mig lite rädd är om de är skumma personer som går fram å tillbax i planet hela tiden. Men piloten litar jag helt på. Har en bror som är pilot så jag vet vilka krav som finns på dom och vad som krävs for att dom ska sätta sig där. De man igentligen borde vara rädd för om något är dom som super och gör dumma saker. typ försöker öppna dörrana å sånt. Annas är de väldigt säkert att flyga.

Hej Jag älskar att flyga :),men börjar tveka pga denna säkerhetshysteri...
Och tänker inte direkt på den 11 sep!
men jag reagera starkt på säkerhetspådraget på inrikesflyget efter det (rena hysterin),nu när jag flög ner mellan Kiruna-Stockholm 24-juli och hem 5aug så hade jag inget handbagage , hade shorts ,skjorta ,mocca dojjor....BLEV behandlad som en terrorist på Arlanda,Deär nämligen så att i mina moccadojjor finns tydligen en metallskena i skon för att göra den stadigare.(Jag visste inget om denna skena i sulan).. PÅ Arlanda ..på väg till Kiruna (hem) FICK jag klä av mig till bara shortsen ... till och med klockan fick jag ta av mig!!!
Va fan är vi på väg??????????

mvh Peter

Ska kanske oxå tillägga att det är det jag är Rädd för inom flyget, inte själva flygandet ,Det är ju lugnt..Men det runt om just nu....

MVH Peter

Den läskigaste biten är just lyftningen och framförallt landningen. Jag blir såååå lättad när flyget stannar, först DÅ kan jag slappna av (och inte när alla andra redan börjat klappa). Jag tycker inte heller att det känns lugnande att höra att det är lättare att komma upp än ner... det tycker jag framstår som ganska självklart och det är ju det som är det läskiga.

Min flygrädsla växer också. Det är ju inte terrorattacker som jag tänker mest på - utan just att man kraschar. Som det i Madrid... Usch, jag blir verkligen jätterädd. Är rädd att min rädsla för att flyga ska växa sig så stor att jag i framtiden inte kommer att våga flyga... Än så länge är jag för resdesperat, men... you never know.

hej jo-hanna

Försök att glömma bort dina tankar. Titt farm åt tänk på något positivt. O du läs inte tingar eller sök om katastrofer alt Ang olyckor gör att du blir mer rädd o får mer ångest att flyga

kommer i håg den 11sep satt o såg när flygplanen flög in i huset själv så flög jag dag efter ner till Canarie holmarna