Dag 11-12 på Skopelos

Det är svårt att börja den här bloggen. Både för att det finns så många bilder att välja på att ladda upp samt att det finns så mycket att berätta om de här båda dagarna att jag inte vet var jag ska börja. Händelserikt var det, minst sagt på midsommaraftonen. Mer än jag någonsin kunnat ana och inte Hans heller. Ibland kan ett fåtal ord göra skillnad. Läs min blogg så får ni se.

Dagen före midsommaraftonen och vi vaknar upp för att upptäcka att det blåser kraftigt.
Vi ger oss därmed iväg utan parasoll. Det kommer ändå att blåsa all världens väg.
Så den här dagen kan vi passa på att fotografera lite tänker vi.

Vi beger oss ner till Milia där jag sett en tomatodling tidigare och tänkt att jag ville föreviga denna på bild. Återigen så fascinerande hur grekerna löser saker och ting.
Här har man använt parasollskaft att stötta tomaterna med. Går ju alldeles utmärkt.

Vi åker förbi stranden Kastani igen. I fantasin kan man nästan se framför sig den uppbyggda strandbaren och bryggan från filmen Mamma Mia.

Vi åker vidare till Glossa och vandrar runt i byn. Tar en lunch på restaurang Agnanti som har mycket fin mat om än lite dyr. Mysigt ställe med god utsikt.

Jag tar lite blandade bilder på olika motiv. Jag kan fascineras av ett vackert staket……

eller av några greker utanför ett kafe

eller bara av ett hus i vackra färger

På vägen tillbaka hittar vi en liten strand som vi får för oss själva. Det blåser fortfarande och inget badsug infinner sig. Inte heller klarar man att läsa en bok i blåsten. Det är ju semester och nåt intelligensbefriande måste man ju hitta på. Hasse leker med stenar….en stund tills det rasar.

Stranden vid Nea Klima/Elios är nästan öde. Här syns hela stranden och bortanför den stranden Hovolo.

Nere i hamnen möter vi denna hund och dess fordon. Ja, fordonet tillhörde fiskaren som vid tillfället befann sig i fiskebåten strax nedanför till hundens förtret. Hunden var fastbunden och skällde högljutt på sin husse i protest att ha blivit lämnad där.

Vi åker tillbaka mot Skopelos stad men stannar först vid Agnontas.
Stranden där är så mysig då ett antal riktigt stora träd skänker skugga till stranden. Stränderna här på Skopelos är så annorlunda och mysiga.

Vid Agnontas är den här bilden på fiskebåtar och bläckfiskarna tagen.

Så hittar vi till Amarantos. Dit är det inte skyltat alls och vi får åka en bit på en grusväg och gå en bit i skogen tills att vi finner udden. Även här spelades en filmscen till Mamma Mia in. Den sekvens där flickan seglar med sina tre pappor och stannar för picknick.
Så här ser det ut i filmen.

Amarantos när vi är där.

Hasse sitter i snålblåsten en stund innan vi far vidare och beslutar att åka tillbaka dit när vinden mojnat en annan dag.

En stor yta skog på Skopelos har brunnit. Det är varmt och torrt och man har varningskyltar uppsatta där man varnar för att inte slänga cigarettfimpar i naturen hur som helst. Efter det är en ö med mycket skog finns där också självklart mycket som kan brinna.
Brandbilar står dagligen utposterade på flera delar av ön och här ser vi hur naturen återhämtat sig trots allt med skir grönska nerifrån mot allt det torra.

Dag 12 Midsommarafton på Skopelos som vi sent ska glömma

Jag minns motljuset från en tidigare morgon och tänker att det måste bli fina bilder att ta över Skopelos stad från andra sidan mot där vi bor.
Vi ger oss ut på motorcykeln och idag är vädret strålande. Varmt och ingen vind alls.
Skopelos stad är vacker.

På udden längst ut finns en mycket gammal vitkalkad kyrka.

Vi åker mot Panormos och de härliga strandremsor som finns bortanför. På vägen tog jag ett foto på just en brandpost med två brandmän. Nåja, en av de är kvinna. Är det lite ovanligt i Grekland månne?

Framme vid stranden bortanför Panormos har jag tänkt att ligga vid vattnet med min handduk och parasoll. Hasse är klok nog att inte ligga så nära stranden.
Jag är precis i färd med att fota som den stora vågen sköljer in och drar både sandaler och handduk med sig ut. Ha!

Vi får samsas på en handduk. Han är givmild min käre Hans. Vi minns att det är midsommarafton och beslutar oss för att ringa hem till våra ungdomar och önska trevlig midsommar. Det är kyligt hemma får vi veta och vi äcklar med att berätta om våra lyxproblem dvs ska vi gå i och bada eller inte. Möjligen en tanke om vågor som snor åt sig handduken kommer annars är det inte mycket som behöver oroas över. Vi har slukat ett antal romaner under våra 12 dagars vistelse. Det är härligt att läsa sida efter sida och känna att man har all tid i världen till det.

Vi tog en bild på oss själva och mailade/MMS-ade som en midsommarhälsning.

Vi har det så gott där vid Panormos så att vi stannar länge, länge. Under eftermidagen har vi dragit oss bort till stora stranden vid Panormos och där skiner eftermiddagssolen så ljuvligt i havet att vi glömmer bort tiden alldeles (inte för att det behövs passas någon tid)

Klockan är efter sex på kvällen när vi börjar tänka på hemfärd och då slår det oss att det säkert är ljuvligt fint nere vid udden vid Amarantos. Solen går nog ner i havet precis där. Dessutom är det mycket varmt ute ännu så vi beger oss dit.

Härligt är det där nu och vi stannar och tar foton och skrattar och flamsar. De tre pinjeträdens rötter är inte de behagligaste att sitta på.

Jag tycker att Hasse tar för lång tid på sig med kameran.
– ”Jag sitter på en rot här” gör jag klart för honom.
Han har ännu inte fotat.
-”Snabba beslut Hans”, säger jag.

Då händer nåt.
(Hasse berättar för mig senare att mina ord ”Snabba beslut” gjorde att han tänkte ”Här och Nu”)
Sekunden senare står han nämligen på knä framför mina fötter och friar!!

Jag kramar om honom och det tar en stund innan jag klämmer fram ett JA eftersom jag blev så häpen.
Vi tar fram våra två små flaskor med, numera ljummet vatten och skålar med.
Det här måste ju firas!

Vi stannar där länge och njuter av stunden och den känsla som infinner sig i samband med frieriet. Vi vill liksom inte åka därifrån. Jag har tagit den här bilden på Hans strax efteråt där han lutar sig mot ett av pinje träden och visst ser han ganska nöjd ut?

Vi fotar också solnedgången för att minnas vår stund.

Så, avslutningsvis säger jag.
Mamma Mia, vilken midsommarafton.

Den dagen kommer vi sent att glömma.

Tänk att grodan blev en prins!