År 1976 företog jag och min dåvarande man en resa till Tenerife för andra gången. På den tiden skrev jag inte dagböcker om våra resor, utan minnena är sporadiska med hjälp av gamla gulnade foton. Dessa har jag scannat och resultatet är därför inte 100%. Men några var faktiskt så pass bra, att jag försöker mig på att publicera dem här.

Det jag minns mest av, är vår utflykt till Teide, som är Spaniens högsta berg med sina 3718 meter över havet. Teide är också världens tredje största vulkan. Teide ligger i Parque Nacional de las Cañadas, som med sina 13571 hektar blev till naturskyddsområde 1954.

Vi hyrde en taxi för en utflykt, som tog hela dagen. Först och främst var ju målet för utflykten Teide. Vår chaufför kom ursprungligen från Argentina, men han hjälpte oss att komma rätt.

Vägen upp till las Cañadas är smal och går genom skogar av tät pinjeskog. Vid sidan om vägen finns det en stenformation, som kallas för la Margarita. Den ser ut som en blomma utmejslad i berget. Tyvärr var bilden av den inte bra, så jag avstår att visa den.

Själva las Cañadas är som en stor slätt, men är faktiskt rester av den gamla vulkankratern. Om ni har sett filmen Apornas Planet, är den faktiskt inspelad till stor del där uppe. Växtligheten består av torrt lågt gräs och ibland den speciella Teide-ginsten, som blommar med vit-rosa blommor. Det finns en speciell Teide-viol också. Buskage var det inte så gott av, men några låga , mest vassa, buskar fanns det lite här och var.

Numera är det inte tillåtet för vemsomhelst att komma ända upp till toppen på Teide, utan man får ansöka om tillstånd. Men man kan fortfarande ta linbanan, el Teléferico rätt högt upp vid bra väder utan för mycket vind. Detta var alltså 1976 vi var där och då gick det fortfarande att klättra upp till högsta toppen.

Här sitter jag lite nedanför toppen. Den sista biten var svårast att kliva upp för. Det fanns inga stigar, men vi såg unga spanjorskor, som kom klättrandes med höga klackar på sina platåskor. Lite lustigt såg det allt ut.

Det här en av topparna på Teide, som kunde ses från den absoluta toppen.

Här står jag alltså 3718 meter över havets yta och håller mig i ett, som ni kan se, kors. Det markerade den absoluta höjden.

Det luktade svavel och det är just det jag har en klump av i handen. Den var het. Svavlet kom bubblande upp från ”underjorden” (alltså högt uppe på berget)

Min man i snön alldeles intill svavelgångarna.

Så här ser linbanan, El Teléferico, ut, när den närmar sig högsta stationen för att hämta ner folk.

Det syns att man få åka lång väg ner igen.

Sen tog vi en annan väg hem till Puerto de la Cruz och den var backig och slingrig och gick uppe mellan molnen.

Gilla