Det man bygger vid gatan strax utanför vårt hotell är en station till det stora metroprojekt man satsar på här i Mumbai. Normalt sett så lägger man metrobanor under jord, som tunnelbanor, men här bestämde man sig för att lägga hela spåret tio meter upp i luften. Vilket nog är lättare. I väntan på denna nya kollektivtrafik så får vi och de övriga 20-25 miljonerna, ingen som vet exakt hur många som bor här, lite på gamla konventionella färdmedel som buss, taxi, tuk-tuk och pendeltåg. Så, i onsdags, som var vår första heldag i bjässen bekantade vi oss med pendeltågssystemet som vi numera känner ganska väl. Tyvärr finns ingen station inom gångavstånd från vårt boende så vi blir varje morgon tvungen att ta en tuk-tuk för att ansluta till systemet. Men det tar inte så lång tid att den vägen ta sig fram till stationen och alltid upptäcker man något nytt på vägen. När vi väl kommit ned till centralstationen så försökte vi boka en tågbiljett vidare härifrån till Jodhpur i Rajastan på söndag. Men inte helt oväntat var det fullt på tågen så vi fick ändra våra planer och ta en buss till Udaipur. Har bara läst gott om den staden så det blir säkert inget nedköp.

På torsdagen hade vi bokat en rundtur med taxi under fyra timmar på där vi fick se en hel del av staden. Det som var intressantast under turen var besöket i det hus som Mahatma Gandhi bodde i under sina år i staden. Vidare var vi till de hängande trädgårdarna, som inte var något speciellt. Tvivlar t,o,m, på att en sådan växtälskare som Per Burger i Köping hade ansett det vara intressant. Roligare var det besök vid stans största tvätteri, där femtusen män i varierande ålder står och handtvättar hela dagarna. Vår chaufför tog också en liten kort tur in i Asiens största slumkvarter, men han stannade aldrig så det gav nada.

Att ha varit i Mumbai (Bombay) utan att ha besökt Gateway of india är helt otänkbart så dit drog vi på fredag. Monumentet som britterna uppförde 1924 för att fira minnet av Kung George V:s besök tretton år tidigare fick man marschera genom ytterligare tjugiofyra år senare när man lämnade landet vi Indiens självständighet. När vi ändå var där passade vi på att ta en båttur ut till Elephant island för att kolla in de grottor som finns där. De har faktiskt världsarvsstatus, men är väl inte de mest fantastiska grottor vi sett. Men inte de sämsta heller.

Idag lördag, som är vår sista heldag här, så tänkte vi oss ett besök vid någon filmstudio här. Bollywood producerar faktiskt mest filmer i hela världen och är en riktig storindustri. Döm om vår förvåning dock då det visade sig att man inte hade några turer för besökare utan helt sonika skickade iväg oss. Så vi fick vår tuk-tukförare att köra oss vidare till Kanheri där vi kollade in ytterligare ett gäng grottor av ungefär samma snitt som gårdagen.

Vidare färd norrut i morgon.

/Conny o Stefan