Jakten på den perfekta stranden går i mål

I två delar har vi fått följa Reseguidens medlem Eva Wiklund på jakt efter härliga paradisstränder på den grekiska ön Patmos. Idag knyter hon ihop säcken.

Nästa dag väntar ett nytt äventyr, långt från fartfyllda strandlekar. Efter lite övertalning har vi fått kapten Dimitris att nappa på vårt förslag om en tur till Tiganakia. Vanligtvis arrangerar han inte några badutflykter i juni, och till en början vill han ha 5000 kronor för en endagstur. Han kikar klurigt upp från sina kartor, suger på sin pipa och säger att allting blivit så dyrt. I synnerhet dieseln. Han drar sig i skägget och jag ler mitt vackraste leende och hävdar att allting blivit dyrt även för oss svenska turister. Under tystnad granskar vi kartan och funderar över om vi kan enas. Vi kommer till slut överens om en kostnad på 150 kronor per person och rabatt för barnen. Jag och barnen värvar våra medgäster på Patmos Garden Hotel samtidigt som kapten Dimitris sätter upp en skylt i hamnen. När det är dags för avfärd är vi ett tjugofemtal gäster på båten och han hälsar glatt med handen mot kaptensmössan. Efter en timme ankrar han utanför den lilla ön Arki mitt i bukten Tiganakia. Här omsluts den lilla bukten av flera stränder och klippöar och man ser åtskilliga meter ner till sandbottnen. Söderhavskänslan är total och vi känner oss tyngdlösa när vi flyter omkring i det kristallklara vattnet som skiftar i alla de blå färger man kan tänka sig. Som en regnbåge bara i blått. – Här är det!, tänker jag högt och hör mig själv mumla medan jag står vid relingen och fotograferar, Vi har hittat paradisstranden! Plötsligt får jag se ett brunt moln växa ut från båtens undersida. Det liksom svävar ut i det klara vattnet medan insikten slår mig. Jag hojtar och pekar och de badande får bråttom. De kastar sig mot badstegen och tar sig upp på båten. Kvinnan som just spolat i toaletten går fram och kikar över relingen. Hon blir blodröd i ansiktet när hon förstår vad som hänt. Den som vill njuta längre än den halvtimme som är standarstoppet för utflyktsbåtarna – och slippa risken för toalettproblem på båten - tar istället en färja till Arki och slår sig ner på tavernan hos Nikolas med de varma ögonen och det godmodiga leendet. Det känns som att kliva in på någons privata veranda och vi får strax höra historien om hur Nikolas blev kär i en polsk tjej som jobbade på ön en sommar. Nu driver paret både tavernan och hyr ut små rum på berget ovanför. Enkel standard men gnistrande rent och med en utsikt som det är svårt att släppa. Från byn tar det mellan en halvtimme och en timme att vandra till Tiganakia – beroende på vem man frågar. Ett femtiotal personer är bofasta här och när jag frågar vad man sysselsätter sig med på Arki blir svaret ”Sova, äta och se på teve”. För turisterna kan kanske ”leta den perfekta stranden” läggas till listan. Här finns flera vandringsleder och ett lugn som känns som en varm filt en kulen höstdag. Folk strosar långsamt över det lilla torget. I vattenbrynet rensar en fiskare sin fångst och på de små tavernorna tycks alla ha all tid i världen. Tiden står nästan lika stilla som solen mitt på himlen. Paradiskänslan är mycket, mycket tydlig. Detta var tredje och sista delen i vår artikelserie om jakten på den perfekta stranden. Om du missade någon av delarna hittar du dem nedan:

Sponsrade erbjudanden: